En enklare plan- och bygglag

Betänkande 2009/10:CU25

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
21 juni 2010

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Hela betänkandet

Beslut

Ny lag ska förenkla plan- och byggprocessen (CU25)

En ny enklare plan- och bygglag börjar gälla den 2 maj 2011. Det innebär att plan- och byggprocessen förenklas samtidigt som kontrollen av byggandet skärps. Det här är några viktiga nyheter: Miljö- och klimataspekter ska beaktas vid planläggning och byggande. Alla som söker bygglov ska kunna få besked inom tio veckor. Skyldighet att i bygglov pröva krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Det generella kravet på bygganmälan före byggstart slopas. Innan en bygg-, rivnings- eller markåtgärd påbörjas krävs startbesked. Innan ett byggnadsverk får tas i bruk krävs ett slutbesked. Processen att ta fram en ny detaljplan förenklas och förkortas genom att krav på planprogram slopas. Hänsyn ska tas till förutsättningarna för telekommunikation och annan informationsteknik, till exempel bredband. En byggsanktionsavgift ersätter de nuvarande tre avgiftsmöjligheterna.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till proposition 2009/10:215 i denna del samt delvis bifall till propositionerna 2009/10:170 och 2009/10:184 i denna del. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskotetts förslag

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2010-05-25
Justering: 2010-06-08
Trycklov till Gotab och webb: 2010-06-11
Trycklov: 2010-06-11
Reservationer: 1
Betänkande 2009/10:CU25

Alla beredningar i utskottet

2010-05-06, 2010-05-25

Ny lag ska förenkla plan- och byggprocessen (CU25)

En ny enklare plan- och bygglag börjar gälla den 2 maj 2011. Det innebär att plan- och byggprocessen förenklas samtidigt som kontrollen av byggandet skärps. Det här är några viktiga nyheter:

  • Miljö- och klimataspekter ska beaktas vid planläggning och byggande.
  • Alla som söker bygglov ska kunna få besked inom tio veckor.
  • Skyldighet att i bygglov pröva krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.
  • Det generella kravet på bygganmälan före byggstart slopas. Innan en bygg-, rivnings- eller markåtgärd påbörjas krävs startbesked. Innan ett byggnadsverk får tas i bruk krävs ett slutbesked.
  • Processen att ta fram en ny detaljplan förenklas och förkortas genom att krav på planprogram slopas.
  • Hänsyn ska tas till förutsättningarna för telekommunikation och annan informationsteknik, till exempel bredband.
  • En byggsanktionsavgift ersätter de nuvarande tre avgiftsmöjligheterna.
Civilutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2010-06-21
Stillbild från Debatt om förslag 2009/10:CU25, En enklare plan- och bygglag

Debatt om förslag 2009/10:CU25

Webb-tv: En enklare plan- och bygglag

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 14 Johan Löfstrand (S)
Fru talman! Vi ska i dag diskutera propositionen om en ny plan- och bygglag. Det är ett förslag som har utretts, diskuterats och utretts igen både av socialdemokratiska och av borgerliga regeringar. Nu har vi slutligen en proposition på bordet som vi ska behandla här i dag. Vi socialdemokrater är i stora drag positiva till inriktningen i propositionen, även om vi på ett antal punkter hade hoppats att regeringen skulle ha varit lite modigare och vågat ta ut svängarna lite mer. Det finns mer att göra på detta område, och tyvärr har regeringen inte haft modet att göra de förändringarna. Tyvärr har ärendet och de sakfrågor som behandlas i propositionen kommit lite i skymundan under beredningsarbetet. De rent lagtekniska delarna i propositionen har tagit en väldigt stor del av den tid som vi riksdagsledamöter har lagt på detta, mest för att det finns delar i lagtexten som har fått stark kritik och för att det råder stor oklarhet om vad delar av propositionen kommer att innebära i praktiken. Utifrån detta vill jag börja med att yrka bifall till reservationen och avslag på propositionen. Fru talman! Regeringens förslag innebär att plan- och byggprocessen förenklas, moderniseras och inte minst effektiviseras. Vi socialdemokrater har under ett antal år efterlyst just detta, och sedan 2006 har vi väntat på att regeringen skulle lägga fram ett förslag om en reviderad plan- och bygglag. Lagen har under lång tid varit i stort behov av förenklingar och förtydliganden, och det är därför skönt att vi nu har ett förslag att ta ställning till. Plan- och bygglagen är grunden för och ett viktigt politiskt redskap för att kunna effektivisera byggprocessen och i förlängningen bygga bort bostadsbristen. Även om vi står bakom de sakliga delarna i propositionen finns det ett antal områden där vi anser att propositionen inte är tillräcklig. Det handlar om klimat- och energisnål bebyggelseplanering, om möjligheterna att föreskriva upplåtelseform i detaljplan, om att man borde se över de energieffektivitetsmål som finns vid nybyggnation och ombyggnad och om att man borde ha samordnat plan- och bygglagen och miljöbalken i större utsträckning. Fru talman! Vad är då skälet till vårt yrkande om avslag på propositionen? Jo, jag ska nu kort förklara vårt ställningstagande när det gäller vårt avslagsyrkande. Som jag redan har sagt är propositionen en oerhört viktig del i hela byggprocessen och när det gäller att få i gång byggandet. Regeringen har berett propositionen oansvarigt och slarvigt, precis som när det gäller ett antal andra propositioner under mandatperioden. Det finns ett antal områden där propositionen är otydlig, och det är i dagsläget svårt att avgöra vad lagtexten kommer att innebära. Lagförslaget remitterades för ungefär ett år sedan och fick då svidande kritik från ett antal remissinstanser kring just de delar som handlar om den språkliga och den lagtekniska delen. Vi från oppositionen hade hoppats på, när vi har ett sådant viktigt lagstiftningsarbete framför oss, att regeringen hade tagit till sig av den kritik som remissinstanserna levererade och att man hade arbetat om förslaget och tagit hänsyn till de delar som fanns. Men när Lagrådets yttrande kom fanns kritiken kvar, och den var oerhört tydlig. I ett 153 sidor långt yttrande redovisade Lagrådet ett antal punkter där man var oerhört kritisk. Lagrådet skriver bland annat: Lagrådsremissen har utarbetats under tidspress. Det saknas helt sedvanliga författningskommentarer. I sammanhanget vill Lagrådet anmärka på att det i författningskommentarerna ofta anges att paragrafen motsvarar ett visst lagrum i 1987 års lag, med språkliga förändringar, när den föreslagna paragrafen i själva verket också innebär sakliga förändringar i förhållande till den gamla lagen. Vidare skriver Lagrådet: Trots att Lagrådet har gjort stora ansträngningar att bringa klarhet i svårbegripliga passager i lagtexten kan inte uteslutas att oklarheter kvarstår. Vidare skriver Lagrådet: På grund av materialets omfattning har dock denna genomgång med nödvändighet blivit tämligen översiktlig, varför det inte kan uteslutas att det finns kvarstående brister. Det här, herr talman, anser vi är oerhört problematiskt, att man har lämnat ett förslag till proposition som innehåller så många problem och så många otydligheter. Om Lagrådet levererar en så skarp kritik måste kvaliteten på lagstiftningsarbetet förbättras. Vi i oppositionen var tveksamma - vi är fortfarande tveksamma - till hur man skulle lösa detta. Regeringen lämnade propositionen till riksdagen, och man meddelade att stora delar av de förändringar som hade gjorts också hade gjorts för att rätta till de problem som remissinstanserna och även Lagrådet hade påpekat. Behandlingen i utskottet påbörjades, och ministern besökte utskottet och föredrog de förändringar som hade gjorts. Utskottet fick då klart för sig att regeringen hela tiden hade vetat att det fanns problem med lagstiftningen men att man ansåg att man nu hade åtgärdat detta. Beredningen av ärendet fortsatte. Då började fler och fler instanser och tjänstemän som praktiserade lagstiftningen att höra av sig till utskottets ledamöter, åtminstone till de rödgröna partierna i utskottet. Jag kan bara svara för de kontakter som jag har haft med tjänstemän och andra som har praktiserat lagstiftningen, men jag är helt övertygad om att samma synpunkter och samma kritik har framförts till samtliga ledamöter i utskottet. Dessa människor påpekade att det fortfarande fanns ett antal oklarheter i lagtexten. Andra, till exempel inom byggindustrin och en rad kommunala tjänstemän, har varit tydliga med att påpeka vad de här bristerna inneburit. Det finns en lista på sådana, och det finns skrivelser skickade till utskottet där de otydligheter och oklarheter som finns beskrivs. På grund av dessa oklarheter och otydligheter begärde oppositionen att utskottet återigen skulle lämna propositionen till Lagrådet för ett yttrande. Vi ansåg att ett sådant här stort och viktigt lagförslag, som får konsekvenser för hela vår samhällsbyggnad, måste vara kvalitetssäkrat innan det sjösätts. Borgerligheten och majoriteten i utskottet avslog den här begäran med hänvisning till att en lagrådsgranskning skulle fördröja ärendet och att det inte behövdes. Enligt min övertygelse hade en granskning i Lagrådet inte förändrat ikraftträdandedatumet. Och om ikraftträdandedatumet hade påverkats tror och anser jag att det hade varit rimligt, för vi måste se till att kvalitetssäkra de lagtexter som faktiskt lämnar riksdagen. När vi hade fått avslag på vår begäran om ett yttrande från Lagrådet konstaterade vi, efter ytterligare kontakter med industrin och ett antal tjänstemän och jurister, att den enda utvägen för oss som opposition var att föreslå att propositionen skulle avslås, så att man skulle kunna inhämta mer kunskap och omarbeta de delar där det fanns otydligheter för att på så sätt garantera lagstiftningens kvalitet. Vi kan konstatera att det finns ett flertal stycken där det kvarstår olikheter, och det är svårt att se vilka konsekvenser den här lagstiftningen kommer att få på sikt. Till och med en av regeringens egna tjänstemän har i ett nummer av Byggindustrin sagt att propositionen har ett antal brister och att den kommer att skapa stor osäkerhet och att det måste åtgärdas. Varför kan vi då inte invänta att dessa åtgärder genomförs, så att vi får en tydlighet och inte en osäkerhet i den lagstiftning som vi ska fatta beslut om i dag? Om nu regeringens egna tjänstemän är medvetna om de brister som finns borde regeringen och majoriteten lägga undan prestigen, avvakta med att fatta beslut om propositionen och se till att bereda ärendet, så att vi har ett fullgott förslag. (TALMANNEN: Kan vi kanske få ett klarläggande om huruvida bifallsyrkandet gällde reservationen i utskottsbetänkande 25 eller 26 eller i bägge?) Ja, i båda.

Anf. 15 Egon Frid (V)
Herr talman! Alliansregeringen har i fyra år, hela denna mandatperiod, gjort en mycket stor sak av att man har haft för avsikt att reformera PBL, plan- och bygglagen. En av de få konkreta förändringar som regeringen nu föreslår är att alla som söker bygglov ska kunna få besked inom tio veckor. Detta borde ha kunnat ske genom en förordning och inte som nu genom ett omständligt, förhalat och bristfälligt planerande kring PBL. Jag delar till stora delar den kritik och det problematiserande som Johan Löfstrand framförde i sitt inlägg. Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservationen från s, v och mp i betänkande CU25 om PBL och till reservationen i CU26 om Riksrevisionens styrelses redogörelse angående buller i plan- och byggprocessen. Jag vill även be er som tar del av denna debatt att uppmärksamma de särskilda yttranden från s, v och mp och från Vänsterpartiet ensamt som finns i betänkandet. Vi i Vänsterpartiet har i reservationen och i ett särskilt yttrande klargjort vår inställning till propositionen. Det har också gjorts genom de motioner som väckts här i riksdagen. Utöver vad vi där framför vill jag framföra några, för Vänsterpartiet, viktiga generella synpunkter när det gäller den plan- och bygglag som vi önskar se genomförd. Herr talman! Ett jämlikt samhälle innebär att den byggda miljön är tillgänglig och användbar för alla, oavsett om man har ett funktionshinder eller inte. En stor del av bostadsbeståndet och övriga byggnader har en utformning som innebär att delar av befolkningen utestängs eller får betydande svårigheter. Det är ett stort problem i nyproduktionen. Krav saknas, så tillgängligheten blir inte tillgodosedd. Inte heller vid ombyggnation tas tillfället till vara att öka tillgängligheten. Detta beror på okunskap, ointresse eller brist på kontroll. Det blir både billigare och enklare om byggnaderna redan från början utformas med högt ställda krav på tillgänglighet. Inte sällan uppmärksammas bristerna först när ett bostadsområde står klart för inflyttning. Det är bra att lagförslaget innehåller vissa förändringar i bygglovsprövningen som innebär att tillgänglighetsfrågorna ska lyftas fram tidigare i byggprocessen. Dessa förslag är dock inte tillräckligt långtgående. Vi anser att det bör krävas att särskilda experter kopplas in i ett tidigt skede för att granska planer och ritningar. Det kan ske genom krav på sakkunnighetsintyg i tillgänglighetsfrågor vid nybyggnation. Herr talman! Buller är ett allvarligt hälsoproblem och måste tas på största allvar. I dag beräknas drygt två miljoner svenskar vara utsatta för bullerstörningar som överskrider det uppsatta riktvärdet på 55 decibel. Jag anser att det krävs ökade insatser för att motverka buller och omfattande skärpningar och förtydliganden av regelverken och riktlinjerna på området. Jag anser att det ska genomföras en samordning mellan plan- och bygglagen och miljöbalken vad gäller bullerkraven i samband med fysisk planering. Denna fråga tas upp i den gemensamma reservationen från s, v och mp till civilutskottets betänkande 2009/10:CU26 som behandlats parallellt med detta ärende. Många människor är starkt oroade över de risker som anses vara förknippade med olika former av master och anläggningar för mobiltelefonnätet. Det kan konstateras att det gränsvärde som i dag gäller i Sverige innebär att vi tillåter betydligt högre strålningsnivåer än flera andra länder i Europa. Vänsterpartiet har vid ett flertal tillfällen lagt fram förslag om att försiktighetsprincipen måste tillämpas när det gäller riskerna med strålning från mobiltelefonmaster. I en ny plan- och bygglag bör det därför införas krav på att information om placering av antenner, basstationer och sändningsmaster görs tillgänglig. Lagen bör innehålla förbud mot att antenner, basstationer och sändningsmaster placeras nära skolor och daghem. Plan- och bygglagen bör innehålla att antenner, basstationer och sändningsmaster alltid ska kräva bygglov. Under en följd av år har antalet stormarknader och externa köpcentrum ökat kraftigt. Utbyggnaden sker utan analyser av följderna som denna expansion för med sig. Etableringen av externa köpcentrum får negativa konsekvenser på en rad olika områden. Det gäller frågor om miljö och energi, jämlikhet och jämställdhet samt tillgången till handel i centrum och bostadsområden. Vänsterpartiet anser att lagstiftningen i dag är otillräcklig för att garantera att sociala hänsyn tas vid etableringarna. Det bör tas fram bestämmelser om miljö- och klimathänsyn som begränsar detaljhandelsanläggningar i externa lägen. Vänsterpartiet anser att det bör införas ett moratorium för etablering av externa köpcentrum i den nya plan- och bygglagen i avvaktan på att permanenta bestämmelser tas fram. Samhällsplanering ska vara till lika stor nytta för alla, såväl kvinnor som män. Det är uppenbart att kön har betydelse i samhällsplaneringen och att dagens planering inte svarar mot både kvinnors och mäns behov. Den nya plan- och bygglagen bör förses med bestämmelser som syftar till att betona vikten av jämställda levnadsförhållanden. Det bör införas krav på jämställdhetskonsekvensbeskrivningar - där fick ni ett bra ord att använda i Alfapettävlingen i sommar om det blir regnigt! - och könsuppdelad statistik som grund för arbetet med översiktsplaner, detaljplaner samt andra plandokument för myndighetsbeslut som rör markanvändning och byggande. Vi anser att det bör göras obligatoriskt att utreda miljörättvisekonsekvenser av alla större byggprojekt och att såväl klass som kön ska belysas och vara utgångspunkt för sådana utredningar. Vi anser också att det finns behov av att lyfta fram trafikfrågornas betydelse i den fysiska planeringen. Detta bör framgå av lagstiftningen. Den regionala samordningen bör stärkas i en ny plan- och bygglag så att transporternas miljöpåverkan kan minska genom minskade transportbehov och miljövänligare färdsätt. Vi anser att kommunerna ska kunna ålägga verksamhetsutövare att utarbeta transportplaner i samband med detaljplaneringen med syftet att minska transportbehoven och främja miljövänligare resor. Frågan blir allt viktigare i miljö- och klimatarbetet vars behov ständigt tydliggörs. Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att vi under ett flertal år har efterlyst en reformerad plan- och bygglag. Lagen har varit i stort behov av att förenklas och förtydligas samtidigt som plan- och byggprocessen behövt effektiviseras. Det har gällt att lösa krisen i bostadsbyggandet och öka produktionsnivåerna. Även om vi står bakom flera delar av det sakliga innehållet i den nya lagen anser vi att förslaget är otillräckligt på flera områden. Flera av dessa har jag berört här i mitt anförande. Vi efterlyser vidare till exempel tydligare krav på klimat- och energisnål bebyggelseplanering, möjligheter för kommunerna att föreskriva upplåtelseform i detaljplan och skärpta krav på byggnaders energieffektivitet såväl vid nybyggnation som vid ombyggnad. En annan viktig fråga är samordnad överklagandeprocess mellan plan- och bygglagen och miljöbalken, vilket är ännu en förändring som regeringen pratat om i fyra år utan handling.

Anf. 16 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! Först vill jag för protokollets skull omnämna att jag här i dag har blivit uppvaktad av representanter för högerpartierna med önskemål om att minska min talartid i dag. Det är inte med tanke på talmannens hälsa eller min ansträngda röst detta har framförts utan med motivet att fester i kväll tydligen är viktigare än den fria debatten i kammaren. Jag beklagar att det finns ledamöter som ser på det sättet på arbetet här i kammaren. Herr talman! I propositionen föreslår regeringen att en ny plan- och bygglag ska ersätta den nuvarande plan- och bygglagen från 1987 och även lagen om tekniska egenskapskrav för byggnadsverk från 1994. Propositionen är resultatet av ett flertal olika betänkanden och utredningsförslag, bland annat den parlamentariska PBL-kommitténs betänkande som avlämnades år 2005. Det förslag som vi behandlar nu är alltså resultatet av ett arbete som pågått under flera mandatperioder, och behovet av förnyelse har länge varit känt. Plan- och bygglagen måste med tanke på miljökvalitetsmålen och det övergripande målet om en hållbar utveckling anses vara en avgörande del av vår svenska lagstiftning eftersom det är just vid tillämpningen av plan- och bygglagen som exploateringsintressen möter miljöintressen och andra typer av bevarandeintressen. Plan- och bygglagen styr i stor utsträckning nyttjandet av landets fysiska resurser, och genom det kommunala planmonopolet är det i princip en kommunal fråga att hantera det. Plan- och bygglagens nära koppling till miljöbalken är mycket tydlig, inte minst mot bakgrund av att båda lagarna bygger på samma grund, nämligen hållbar utveckling, samt det faktum att båda lagarna på många olika ställen hänvisar till varandra. Vissa bestämmelser i miljöbalken, exempelvis hushållningsbestämmelserna i tredje och fjärde kapitlet, miljökvalitetsnormerna i femte kapitlet samt miljökonsekvensbeskrivningarna i sjätte kapitlet, lyfts nu av regeringen med det här förslaget helt eller delvis in i plan- och bygglagen och ska då naturligtvis också tillämpas genom den nya lagen. Under arbetet med miljöbalken var det många som förde fram uppfattningen att plan- och bygglagen egentligen borde vara en del av miljöbalken. För Miljöpartiet de gröna är det viktigt att miljöbalken och plan- och bygglagen när det gäller just förutsättningarna att nå en hållbar utveckling tydligt ger samma signaler, till exempel genom att de nationella miljökvalitetsmålen tolkas på samma sätt i plan- och bygglagen och miljöbalken. Frågan om en reformerad plan- och bygglag har alltså beretts under många år. Beredningsarbetet har kännetecknats av en svåröverskådlig process som medfört problem för berörda att skapa sig en helhetssyn över lagförslaget. Remisser som har skickats ut har dessutom varit av låg kvalitet och innehållit både språkliga och lagtekniska brister, vilket även har försvårat granskningen för remissinstanserna. Trots den långbänk plan- och bygglagen har blivit har regeringens förslag mött mycket kritik. När ett samlat lagförslag så småningom sändes till Lagrådet för granskning resulterade det i mycket hård kritik och ett 153 sidor långt yttrande där Lagrådet bland annat skriver följande: "Lagrådsremissen har utarbetats under tidspress. Den saknar nästan helt sedvanliga författningskommentarer. - - - I sammanhanget vill Lagrådet anmärka att det i författningskommentaren ofta anges att paragrafen motsvarar ett visst lagrum i 1987 års lag 'med språkliga ändringar', när den föreslagna paragrafen i själva verket innebär också sakliga ändringar i förhållande till den gamla lagen." Lagrådet skriver också: "Trots att Lagrådet har gjort stora ansträngningar att bringa klarhet i svårbegripliga passager i lagtexten kan inte uteslutas att oklarheter kvarstår. Under den fortsatta beredningen, som bör omfatta bl.a. avfattande av författningskommentarer till alla paragrafer som innebär en saklig ändring i förhållande till gällande rätt, bör uppmärksamheten riktas mot eventuella kvarstående oklarheter som naturligtvis måste avhjälpas innan propositionen lämnas till riksdagen." Trots att plan- och bygglagen alltså är en lag av mycket stor betydelse har regeringen enligt vår bedömning i Miljöpartiet inte på ett ansvarsfullt sätt tagit hänsyn till den allvarliga kritik som har riktats mot förslaget. Mot bakgrund av att Lagrådets uppgift faktiskt är att granska lagförslaget ur ett konstitutionellt perspektiv är det naturligtvis viktigt att de påpekanden som Lagrådet gör följs upp mycket noggrant. Från Miljöpartiets sida vill vi särskilt peka på att förslaget saknar normala författningskommentarer, vilket ju leder till stora svårigheter när lagen ska tillämpas. Det är även allvarligt när delar av lagtexten som föreslås från regeringens sida påstås bara bestå av språkliga förändringar, trots att det faktiskt inte är på det sättet. Det skapar ju osäkerhet om förslagets egentliga innebörd. Regeringens proposition har emellertid genomgått ett stort antal förändringar. Det har den gjort i sista stund efter Lagrådets granskning. Tyvärr gör detta det hela mycket svåröverblickbart. Det stora antalet övriga propositioner som regeringen har lämnat och som har stockat sig hos oss i civilutskottet i slutet av mandatperioden har också bidragit till att det för oss i oppositionen har blivit ett oerhört, näst intill orimligt arbete att följa upp och granska alla de ändringar som är gjorda. Herr talman! Målet om en hållbar utveckling finns inskrivet i Lissabonfördragets artikel 3 och i 1 kap. 2 § regeringsformen. Första gången målet om en hållbar utveckling skrevs in i svensk lag var när målet formulerades i plan- och bygglagen som ett resultat av den så kallade kretsloppspropositionen 1993. Målet om en hållbar utveckling har sedan dess brutits ned i ett antal nationella miljökvalitetsmål. Tydligast finns dessa mål sedan 1999 inskrivna i miljöbalken, vars alla bestämmelser ska tolkas utifrån målsättningen om en hållbar utveckling och mot bakgrund av de nationella miljökvalitetsmålen i miljöbalken. Den avgörande formuleringen som styr det här säger att miljöbalken ska tillämpas så att . Sedan räknas de upp. I regeringens proposition Svenska miljömål - för ett effektivare miljöarbete skriver regeringen så här: "Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta." Det låter väl jättebra? Man skriver vidare: "Detta bör ske utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser." Det låter också mycket bra. "Det övergripande målet förutsätter en ambitiös miljöpolitik i Sverige, inom EU och i internationella sammanhang. Arbetet med att uppnå de av riksdagen antagna miljökvalitetsmålen utgör grunden för den nationella miljöpolitiken. Det miljöarbete som genomförs av alla samhällets aktörer bidrar till att miljökvalitetsmålen nås." Då kan man undra hur det är med verktygen för detta. Plan- och bygglagen utgör en av de viktigaste lagarna när det gäller hur landets fysiska resurser kan och får utnyttjas, hur utbyggnaden av infrastruktur inklusive kommunikationer kan utvecklas, hur bebyggelse får utformas och hur den får utföras. Hur bland annat de här sektorerna utvecklas är ur många aspekter avgörande för förutsättningarna att uppnå de här målen. Därför är plan- och bygglagen ett av de centrala verktygen. Det finns därför också starka skäl att anta att också tillämpningen av plan- och bygglagen påverkar möjligheterna för alla de aktörer som regeringen räknar upp i sin proposition att bidra till att faktiskt nå flera av dessa nationella miljökvalitetsmål. Mellan plan- och bygglagen och miljöbalken finns, som jag har påpekat, starka samband. De vilar båda två på målet om en hållbar utveckling. Flera av miljöbalkens bestämmelser, som hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap., genomförandet av miljökvalitetsnormen i 5 kap. samt i viss utsträckning också bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar, ska dessutom tillämpas genom miljöbalken, som det är i dag. Medan tillämpningen av miljöbalken tack vare formuleringen i 1 § om att miljöbalken ska tillämpas så att ., varefter kvalitetsmålen räknas upp, gör att arbetet inte kan ske och lagen inte kan tillämpas utan att man tar hänsyn till de nationella miljökvalitetsmålen och därigenom till det övergripande målet om en hållbar utveckling är kopplingen som regeringen nu föreslår i den nya plan- och bygglagen inte lika stark. Att både målet om hållbar utveckling och de här nedbrutna nationella kvalitetsmålen på grund av just den formulering som jag pekar på har haft direkt rättslig relevans visas till exempel i miljööverdomstolens avgörande mål som heter M 9983-04. Tyvärr har majoriteten i utskottet valt att inte ta in den lilla justering som Miljöpartiet har föreslagit för att tydliggöra att även plan- och bygglagen ska tillämpas så att de nationella miljökvalitetsmålen bäst kan tillgodoses. Hade regeringen valt att göra det hade det blivit mycket tydligare att de delar av miljöbalkens bestämmelser som man nu lyfter över till plan- och bygglagen även efter att de har flyttats dit ska tolkas mot bakgrund av en hållbar utveckling av de nationella miljökvalitetsmålen. Vi i Miljöpartiet anser att förslaget till en ny plan- och bygglag inte har utformats så att den ger kommunerna tillräckliga möjligheter och verktyg för att klara anpassningen av samhällsbyggnadsprocessen utifrån de nya villkor som ett förändrat klimat innebär. Ökade variationer i nederbördsmängd kan få förödande konsekvenser både för byggnader och för den mark som de står på. Det finns exempel senast från sommaren 2009 då hustak i vårt land rasade in därför att avvattningssystemen inte hade dimensionerats så att man kunde hantera de extrema nederbördsmängder som kom på kort tid men som borde ha varit möjliga att ta om hand. Det är inte bara fastigheter som hotas av den typen av översvämningar utan även människors liv och hälsa liksom möjligheter till kommunikationer och nödvändig offentlig service. Enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen kommer vattennivåerna i Vänern, som ett exempel, att stiga samtidigt som flera av kommunerna runt Vänern planerar ny bebyggelse nära dagens vattennivå. När vattnet tenderar att stiga finns det risk att offentliga tjänster av olika slag som kan vara nödvändiga, som räddningstjänst och ambulans, får svårigheter att ta sig fram till bostäderna. Det är inte bara privatpersoner som drabbas utan sådana funktioner som vi räknar som självklara. Ändå är det inte ovanligt att fastighetsägare när sådana här saker inträffar ställer krav på kommunerna om ekonomisk kompensation för skador, trots att kommunerna faktiskt, i en del fall åtminstone, har försökt att bromsa byggnation i den här typen av utsatta och svåra lägen. Det är nämligen så att det är svårt för kommunerna att hålla emot kortsiktiga exploateringsintressen när de är tämligen ensamma om att tänka långsiktigt. Miljöpartiet anser att regeringens förslag till ny plan- och bygglag inte tillräckligt stöder kommunerna för att de ska kunna påverka byggandet så att det sker med större marginaler till förändringar av hydrologiska villkor. En takdel som lossnar från ett hustak vid kraftig vind är och kan vara ett dödligt hot mot en förbipasserande fotgängare. Att material från tak och fasader blåser loss händer tyvärr ibland. Det kan mycket väl bli vanligare. Vi måste se till att vi har bättre säkerhetsmarginaler. Det här är byggnadselement som vi förväntar oss ska ha en livstid på 20-50 år. Därför är det viktigt att vi tar större hänsyn när vi stiftar lagar för vilka marginaler som ska finnas för de klimatförändringar som vi enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen kan förvänta oss. Ökade vindhastigheter i vindbyar är något som vi faktiskt måste räkna med. Miljöpartiet anser att regeringens förslag till ny plan- och bygglag inte ger kommunerna tillräckligt lagstöd och inte heller tillräckliga motiv för att såväl byggnadsindustrin som kommunerna ska kunna arbeta med hänsyn till de ökade vindhastigheter som kommer att utsätta våra byggnader för risker. När det första initiativet till stadsplanering togs vet jag inte, men för Sveriges del kanske det var i Birka. Då var brandskyddsfrågan en av de viktigaste frågorna. Klimatförändringarna kommer enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen också att innebära att vi får det både torrare och varmare än vad vi är vana vid. Det medför också ökade risker för brand, vilket gör att det vore angeläget om plan- och bygglagen hade tagit hänsyn även till de problemen. Vi bygger våra samhällen långsiktigt. Det här var tre korta exempel på varför ett ökat fokus måste läggas på klimat- och sårbarhetsplanering. Miljöpartiet hade helst sett att regeringen föreslagit regler för att klimatsäkra detaljplaner och bygglov, åtminstone 20 år när det gäller exempelvis skadestånd, översvämningar, ras, skred och erosioner, så att det hade blivit tydligt vem som har ansvaret för när det byggs på ett sätt som inte är långsiktigt hållbart. Klimat- och sårbarhetsplaner borde även vara tvingande för regioner och landsting menar vi i Miljöpartiet. Jag anser även att en ny plan- och bygglag borde innehålla bestämmelser som anger att översiktsplanerna ska innehålla tydliga avsnitt som redogör för hur vatten- och avloppsbehov för närvarande är lösta, inom vilka områden det föreligger eller inom en snar framtid kan komma att föreligga behov av utbyggnad av de allmänna vatten- och avloppssystemen, alla de områden där det finns miljökvalitetsnormer som kan vara av betydelse för utbyggnaden av vatten- och avloppsfrågor samt andra uppgifter som kan vara av betydelse för kommunernas planering eller vid myndighetsutövning som på något sätt berör vatten- och avloppsfrågor. Varför är det här så viktigt? Jag tror att ni alla någon gång har hört, men det tål att upprepas: Fungerande avloppssystem är en av de mest grundläggande förutsättningarna för hälsa. Ser vi till både vår egen historia i Europa och på nya länder är det förutsättningen som är viktigare än all annan typ av humanitär hjälp vi kan ge för att förbättra hälsoläget. Herr talman! Jag anser också att plan- och bygglagen borde ge de verktyg som erfordras för att påskynda den nödvändiga övergången till klimatsmarta transportsystem, särskilt i tätbebyggda områden. Den franska lagstiftningen på området borde fungera som en förebild för en svensk reglering inom ramen för den nya plan- och bygglagen. I likhet med den franska lagen skulle det kunna vara ett obligatoriskt krav för större städer att inom ramen för den kommunala klimat- och sårbarhetsplanen upprätta en planering för urban mobilitet med en successiv nedtrappning av antalet bilar i tätorter med ökade friytor, mindre buller och avgaser, säkrare och mer hållbar stadsmiljö, högre livskvalitet och därmed också ökade förutsättningar för att skapa en hållbar stadsutveckling. Här kommer bullerproblemet in, som är oerhört viktigt och som jag tyvärr inte hinner beröra så mycket i det här anförandet som jag borde göra. Men, herr talman, jag passar på att yrka bifall till reservationen i civilutskottets betänkande nr 26 som berör bullerfrågorna, och jag passar på att yrka bifall till reservationen i det här betänkandet som jag i huvudsak talar om, civilutskottets betänkande nr 25. Jag anser också att cykel- och kollektivtrafiken hanteras på ett undanskymt sätt i regeringens förslag till ny plan- och bygglag. Det borde vara krav på en norm i den kommunala stadsplaneringen med prioriteringar av kollektivtrafiken. Transportbehoven måste huvudsakligen tillgodoses i våra tätorter med hjälp av kollektivtrafik, cykeltrafik och gående. Ett exempel är en hållplatsnorm för kollektivtrafik vid planering av ny bebyggelse, vilket bör kompletteras med att antalet parkeringsplatser begränsas. Den här begränsningen skulle kunna kopplas till kollektivtrafikens kvalitet. Ju bättre kollektivtrafik, desto lägre antal parkeringsplatser. Det borde också finnas en miniminorm för cykelparkeringar vid nyetablering av bostäder och nya arbetsplatsområden. Vid skolor borde finnas bilfria zoner i anslutning till entréer och bättre regler för tillgänglighet med cykel. Regeringens förslag till ny plan- och bygglag lämnar mycket i övrigt att önska när det gäller bevarande av jordbruksmark och biologisk mångfald. Vi i Miljöpartiet anser att man inte går tillräckligt långt när det gäller reglering av direktverkande el för att göra det möjligt att nå klimatmålen. Herr talman! Här upphör det manus som jag har hunnit bearbeta. Jag ska rapsodiskt gå igenom några ytterligare saker. Jag har 22 sidor som jag borde ha haft med mig i färdig form. Tillgänglighet är en fråga som vi tycker att man i stor utsträckning har missat. Vi har i motioner, som majoriteten redan har avslagit, till exempel föreslagit att de berörda intresseorganisationerna på tillgänglighetsområdet borde få medverka på något sätt på ett tidigt stadium i planeringen. Det skulle underlätta mycket de konflikter som jag som kommunalpolitiker konkret har upplevt mellan olika tillgänglighetsproblem och det mer kommersiella intresset i ett stadscentrum och tillgänglighetsfrågor. Köpcentrum är ett annat område som är bristfälligt hanterat. Jag tror att majoriteten har missat hela den betydelse som externa köpcentrum har för möjligheten att värna stadskärnor och framför allt möjligheten att nå klimatmålen. Regeringen slår sig för bröstet och säger att man har de mest ambitiösa klimatambitionerna som någon har. Men när det gäller regelverk för att förverkliga detta har man inte verktyg för att ta sig an de stora problemen i vårt samhällsbyggande som bidrar till att det är svårt att nå klimatmålen. Vi hade tidigare i dag en kort debatt om expropriationslagen. I plan- och bygglagen finns detaljplanesteget som är viktigt när man exploaterar. Om man bemödar sig om att titta på majoritetens ambitioner när det gäller möjligheten att överklaga ser man vilka människor som är intressanta för majoriteten. Det är exploatörerna, inte medborgarna. Man minskar möjligheterna för den vanlige medborgaren att hinna med att sätta sig in i och förstå frågorna. Här återkommer samma bild som i expropriationslagen. Det är exploatörerna och kapitalet som är viktigt. Det är de stora aktörerna. Regeringen är inget annat än storbolagens advokat.

Anf. 17 Christine Jönsson (M)
Herr talman! Vi debatterar och ska besluta om en förenklad plan- och bygglag. Lyssnar man på denna debatt, och om man har lyssnat på många andra debatter genom åren, framgår det att det här är frågor som är intressanta och får många människor att engagera sig. Arkitektur, planering och byggande är för de flesta av oss, och för många andra svenskar, både intresseväckande och fascinerande. Städernas planstruktur och arkitektur vittnar om våra företrädares mödor såväl i landets byggnadsnämnder som i lagstiftande församlingar att få en god samhällsplanering. Dock förändras samhällets krav och strukturer under åren. Det som var krav på 70-talet är det inte i dag. I planeringen har framför allt mer långtgående krav på såväl miljöåtgärder som tillgänglighet blivit starkare med åren. Den nuvarande planlagen kom till i sina största delar 1987, alltså för snart 25 år sedan. Bakom den nya plan- och bygglag som vi debatterar och ska besluta om i dag finns, precis som några av de föregående talarna har sagt, ett flertal års arbete med diverse utredningar från regeringen Persson till regeringen Reinfeldt. Det är en lagstiftning som bygger på ett gediget arbete. Det är bara att titta i det betänkande vi har framför oss för att se vilka utredningar som man har tagit del av och också arbetat in i lagstiftningen. Det kanske viktigaste är kravet på byggprocessen. Byggprocessen ska förenklas, men kontrollen av de byggnader som uppförs ska stärkas. Jag har läst det här på ett annorlunda sätt än Egon Frid, kanske med annorlunda glasögon, och kommit fram till att det är ganska många och ganska långtgående förslag som finns i den nya lagstiftningen. Det kan vara alltifrån tillgängligheten till kraven på hur man ska behandla bland annat miljökonsekvensbeskrivningarna, men också till exempel större olyckor, alltså samhällsolyckor. När det gäller den erfarenhet som man har haft från den gamla plan- och bygglagen finns det många som har vittnat om vilken besvärlig värld man ger sig in i när man ska bygga om eller till eller kanske till och med nybygga sin fastighet. Det är väldigt långa väntetider, och misstag från den enskilde kan bli dyra i form av sanktionsavgifter med mera. Jag har träffat en stadsarkitekt som brukar skämta om att mannen som skulle bygga carport hade hunnit flytta och inte hade råd med bilen när han väl fick sitt bygglov. Det är klart att en sådan inställning till lagstiftning och handläggning aldrig är bra. Därför är jag väldigt nöjd och glad med att den lagstiftning som vi tar fram i dag är väldigt mycket tydligare och har väldigt mycket mer fokus på den enskilde och kommunens ansvar för att informera och se till att ge god handledning till dem som söker bygglov. Det är som sagt bra med förenklingen. Samtidigt slår man fast viktiga värden. Till exempel att söka bygglov har för många inneburit att de fått vänta ganska lång tid. Därför är en viktig del att kommunerna måste ge svar angående bygglovet inom tio veckor, som man nu slår fast i lagstiftningen. Det är också bra och rättssäkert att ett bygglov ska vinna laga kraft, att man har ett papper i handen på att det beslut som byggnadsnämnden har fattat också ska gälla och även att man inte ska kunna överklaga det ganska långt senare. Det som också är bra med den nya lagstiftningen är att man ska redogöra för villkoren för ett bygglov, att man även här sätter den enskilde i fokus och säger: För att få det här bygglovet måste du uppfylla de här kraven. Det är också någonting som man har efterlyst på många håll. Det behövs många gånger en plan när man gör om en detaljplan. Då ska det också finnas en tidsram för när man ska kunna få reda på att det krävs en plan. Det är både klara besked och dialog och tillgänglig och bra information som man slår fast i den här plan- och bygglagen. Det som man också slår fast och som är viktigt att ha med sig är att det kommunala självstyret ska fortsätta att gälla. Genom det kommunala självstyret har kommunerna tillsammans med länsstyrelser och regioner ansvaret för planeringen. Kommunerna har det slutgiltiga planmonopolet. Man har fört fram i den här diskussionen att det skulle ha gått väldigt snabbt och hafsigt. Den uppfattningen delar inte jag. Jag tycker att det är bra att Lagrådet har synpunkter och tar sin uppgift på fullt allvar när man svarar på en så pass ingående och viktig lagstiftning som plan- och bygglagen är. Men som det står i betänkandet har man från regeringens sida i många fall både följt Lagrådet och följt upp en del av de oklarheter som finns. Det som också har tillkommit är att man från regeringen för några veckor sedan gav Boverkets generaldirektör Janna Valik i uppdrag att implementera den här lagstiftningen. En viktig erfarenhet från den gamla lagstiftningen var att det tog väldigt många år för kommunerna, länsstyrelserna och andra att implementera lagen som antogs 1987. Därför är detta ett jättebra initiativ från den borgerliga regeringen. Herr talman! Jag yrkar bifall till propositionen och ger regeringen väl godkänt för dess arbete.

Anf. 18 Johan Löfstrand (S)
Herr talman! Vi har diskuterat den här frågan både i utskottet och i kammaren. Jag vill understryka att vi från oppositionens sida anser att många delar i propositionen är bra. Däremot tycker jag att majoriteten i utskottet tar väldigt lättvindigt på den kritik som har framförts från väldigt många. Jag har själv med mig ett nummer av Byggindustrin, där man i stort sett kräver att plan- och bygglagen ska dras tillbaka för att det finns så många oklarheter och otydligheter i den. När kritiken är så massiv från tjänstemän, industrin och jurister borde regeringen ha tagit frågan på större allvar. Remissinstanserna var kritiska, Lagrådet var kritiskt och nu är väldigt många andra kritiska. Varför har man inte tagit kritiken på större allvar? Det finns till och med tjänstemän i Regeringskansliet som säger - detta står att läsa i ett nummer av Byggindustrin som kom för några veckor sedan - att det finns stora fel och att det kommer att skapas stor osäkerhet. När man som tjänsteman säger detta måste det sända signaler till regeringen om att man kanske skulle göra en bedömning, låta lagstiftningen vila lite grann och implementera den senare, så att vi får en tydlig och säker lag när klubban faller här i Sveriges riksdag.

Anf. 19 Christine Jönsson (M)
Herr talman! För det första är det positivt att man får en proposition där Socialdemokraterna delar mycket av det som innehållsmässigt finns med i plan- och bygglagen. Från oppositionen har man på något sätt inriktat sig mer på processen än på innehållet, vilket jag tycker har varit lite olyckligt i diskussionen. Jag är fullt medveten om att man från regeringen verkligen har tagit remissinstanserna, dialogmöten man haft under resans gång och olika utredningar på fullt allvar. Det har också skett ganska stora förändringar från det som från början kom i utredningen Får jag lov? och fram till den slutliga lagstiftningen. Man har lyssnat på de åsikter som har kommit fram. Sedan behöver man inte alltid dela åsikterna, och det är kanske därför man i några lägen inte har följt dem. När det gäller Lagrådet menar jag att man från regeringen har tagit seriöst på den kritik som kommit och också arbetat om de delar som Lagrådet har fört fram.

Anf. 20 Johan Löfstrand (S)
Herr talman! Processen har varit väldigt brokig. Det sorgliga är att det här inte är den enda proposition där regeringen har hastat och slarvat. I torsdags diskuterade vi en proposition om kärnkraft där Lagrådet också fällde oerhört kraftig kritik. Det är ett återkommande fenomen att regeringen slarvar. Det kan inte vara så att det i ett av de största lagstiftningsärenden vi har på vårt bord under den här mandatperioden, det vill säga en ny plan- och bygglag, finns tjänstemän från Regeringskansliet och även politiska företrädare för majoriteten som säger att det första som måste göras är att göra om lagstiftningen. Vi kommer då till själva implementeringen. Regeringen har avsatt pengar och Boverket kommer att avsätta pengar för kompetensutveckling och utbildning i de här frågorna. Men vad ska man utbilda och kompetensutveckla i? Ska man göra det i den lagstiftning som nu antas eller i den som kanske någon gång i framtiden kommer att bli den slutgiltiga lagstiftningen? Man har nämligen gett Boverkets generaldirektör i uppgift att se över vad som behöver göras om, samtidigt som det ska vara någon typ av tillsynsmyndighet. Jag tror att det kommer att bli väldigt rörigt. Varför ska vi nu slänga ut massor av pengar på kompetensutveckling och utbildning när vi inte vet i vad vi ska kompetensutveckla de politiker och tjänstemän som finns runt om i kommunerna? Alla ledande företrädare säger att lagstiftningen ska göras om så småningom. Sedan kan det bli i februari nästa år eller ett halvår senare. Hade det inte varit bättre om regeringen hade släppt på prestigen och avvaktat lite grann och lagt fram ett lagförslag som var tydligt, klart och inte innehöll någon osäkerhet?

Anf. 21 Christine Jönsson (M)
Herr talman! Johan Löfstrand uttrycker det som att man skulle ha hastat fram ett lagförslag. Den uppfattningen delar jag inte. Man har hållit på under både regeringen Persson och regeringen Reinfeldt med att förändra den nuvarande plan- och bygglagen. Det har tagit ganska många år, och jag kan se att det arbete som man har gjort är gediget. Där delar jag inte din uppfattning. Jag delar inte heller din uppfattning om implementeringen i länsstyrelsens och kommunstyrelsens processer med mera. Jag hade förmånen att få vara byggnadsnämndsordförande när den förra lagen implementerades, 1987. Det var samma sak då. Det tog ganska många år innan man hade hittat ett arbetssätt. Så fungerar ju lagstiftning, och så fungerar också en kommunalförvaltning. Det tar en del år innan man till exempel har den utbildningsnivå som krävs. Jag tycker att det är jättebra att man nu har satsat pengar och att man gör det på en person som kan denna del av svensk samhällsstruktur. Jag tycker att lagen är bra. Det finns många delar som är jättepositiva. Man har tittat på både planprocessen, byggloven och detaljplanen. Man har också tagit bort en del onödigheter i processen, till exempel detta med planprogram och annat, för att få fram ett lite snabbare och enklare byggande men framför allt också så att språket i lagtexten blir föredömligt i förhållande till gammal lagstiftning. Jag tror att det här blir en utmärkt lag. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att återigen bli byggnadsnämndsordförande för att se till att den fungerar också i en kommun.

Anf. 22 Lennart Pettersson (C)
Herr talman! En enklare plan- och bygglag heter den proposition som vi nu debatterar. Ordet enklare ska dock inte förväxlas med enkel, för plan- och bygglagen är inte enkel. Däremot hoppas och tror vi att den blir enklare, både för beslutsfattare och för allmänheten. Jag vill berömma Miljödepartementet som har kommit i mål med denna tunga och svåra lagstiftning. Utöver själva strukturen på de olika avsnitten och ett modernare språk, som inte ska nonchaleras i betydelse, ska det bli enklare och smidigare i samband med bygglov, planfrågor och överklaganden, bland annat. Den kritik som kommer från den röda oppositionen grundar sig nästan helt på Lagrådets synpunkter, trots att huvuddelen har åtgärdats av departementet. Det finns nästan inga egna förslag om förbättringar i lagstiftningen utan det är enbart formalia man hänger upp sig på. Jag uppfattar det som att man står bakom propositionen, men av partitaktiska skäl vill man ha något att kritisera och då hakar man på Lagrådets synpunkter. Plan- och bygglagen är en omfattande och komplicerad lag. Det är därför helt naturligt att det kan finnas saker som behöver korrigeras. Vi har sett och kommer att få se exempel på det även i annan lagstiftning. Om vi skulle gå till riksdagen med en helt perfekt lag skulle vi ha fått vänta i evigheter. Det är inte heller att begära när det gäller en så omfattande lag som plan- och bygglagen. Jag upplever att en stor del av den kritik som framförs av folk som arbetat med PBL förmodligen grundar sig på en rädsla för förändring. Att behöva tänka om och tänka nytt kan skapa osäkerhet, men det behöver inte innebära att det är fel. Dessutom ska det ju vara enklare inte bara för tjänstemännen utan även för de som söker till exempel planbesked eller bygglov, och som företrädare för allmänheten ska vi ha det för ögonen. Herr talman! Jag ska göra några nedslag i propositionen och börjar med översiktsplanen. Det kommer att bli tydligare med aktualitetskraven, det vill säga att planen ska antas av kommunfullmäktige en gång per mandatperiod. Detta har ofta missförståtts och tolkats som att en helt ny översiktsplan ska göras varje period. Så är ju inte fallet. Det räcker att ha planen uppe till beslut. Den behöver alltså inte göras om. Många kommuner är redan i dag snabba i bygglovshanteringen, men det finns tyvärr för många undantag. Därför är det bra att sätta en gräns på tio veckors hanteringstid från det att ärendet är komplett. Det är ett mycket tydligt medborgarperspektiv, och det är en viktig markering i synen på myndighetsutövningen. Den utövningen både kan och ska kombineras med ett servicetänkande. Kommunerna blir skyldiga att lämna planbesked när någon entreprenör eller exploatör vill börja bygga på ett icke planlagt område. Även här finns det en tidsbegränsning och den är på fyra månader, och dessutom ska ett eventuellt avslag motiveras. Precis som när det gäller byggloven finns här alltså ett medborgarperspektiv, trots att inte planbeskeden går att överklaga, och det är en riktig bedömning. Kommunerna har och ska ha planmonopol, och då är det också rimligt att inte ha en överprövning av besluten. Medborgarnas rätt att överklaga är annars en oerhört viktig och nödvändig grundsten i rättsstaten. Ska vårt samhälle ha en rimlig chans att utvecklas på ett hållbart sätt ska det dock kunna ske på rimliga villkor. Här har den nuvarande plan- och bygglagen inte uppnått sitt syfte. Huvudregeln är att endast den som är berörd av frågan kan överklaga, och dessutom ska det beslut som överklagas ha gått emot den som klagar. Det ska inte heller vara möjligt att först överklaga enligt plan- och bygglagen och därefter enligt miljöbalken. Det finns alltså en synkronisering mellan PBL och miljöbalken. Det är rätt tänkt och kommer att snabba på processer och beslut. För övrigt hoppas jag att större delen av plan- och bygglagen och miljöbalken på sikt kan slås ihop till en lagstiftning. Jag tror att det skulle både förenkla och förbilliga om vi kan nå dithän så småningom. Herr talman! När det gäller Riksrevisionens skrivelse om buller konstaterar jag att regeringen har vidtagit ett antal åtgärder och att det just nu inte finns skäl för riksdagen att göra något tillkännagivande till regeringen. Däremot är det viktigt att följa frågan eftersom buller kan påverka vår hälsa på ett negativt sätt. Av respekt för mina kolleger vill jag avrunda nu och spara några minuter så att vi klarar dagen i dess helhet. Det har inget med fester att göra utan är med tanke på andra som kommer till kammaren och ska hålla sina anföranden. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på motioner och reservationer.

Anf. 23 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Jag börjar med att instämma i mina allianskolleger Christine Jönssons och Lennart Petterssons anföranden här. Jag delar naturligtvis deras uppfattning. Vi debatterar två betänkanden här i dag. Det ena är CU25, som handlar om en ny och enklare plan- och bygglag, och det andra är CU26, som gäller Riksrevisionens styrelses redogörelse angående buller i plan- och byggprocessen. Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i båda betänkandena och avslag på reservationerna. När vi nu i dag tar beslut om en ny plan- och bygglag är det ytterligare ett steg i den strategi som Alliansen har för att skapa långsiktiga spelregler för samhällsplanering och byggande. Det här är naturligtvis ett väldigt viktigt steg. Man kan inte sticka under stol med att det har varit en väldigt lång process som har föregått den proposition som nu ligger på riksdagens bord och det betänkande som vi har arbetat med i civilutskottet. PBL-kommittén började sitt arbete redan 2002. Sedan dess har vi haft en byggprocessutredning, en klimat- och sårbarhetsutredning, en energieffektiviseringsutredning och en del uppdrag till Boverket som har handlat om ansvar och tillsyn över plan- och byggväsendet och om tydliga bestämmelser om enkelt avhjälpta fel. Nog finns det väldigt mycket kunskap att bygga det här på. Alla dessa utredningar och uppdrag har totalt sett lyft fram 250 förslag till ändringar i plan- och bygglagen. Det är en av anledningarna till propositionen, förutom att man vill ha ett modernare språk. Alla dessa förslag gör att propositionen är väl grundad på fakta. Man skriver en helt ny lag, även om den naturligtvis innehåller mycket av det gamla. Tidigare under mandatperioden har man från Alliansens sida genomfört en del förändringar. Bland annat finns sedan den 1 januari 2008 tydligt inskrivet att man vid planläggningen ska ta stor hänsyn till översvämningar och erosion. Det var en direkt följd av att Klimat- och sårbarhetsutredningen kom fram till att man måste ta hänsyn till de klimatförändringar som kommer, så jag förstår över huvud taget inte kritiken att detta inte står tydligt här. Det står otroligt tydligt i lagen, och det har det gjort ända sedan den 1 januari 2008. Det var också då vi införde att friggebodar skulle få vara lite större, från tidigare 10 kvadratmeter till 15 kvadratmeter, om ni minns detta. Herr talman! Det finns motstående motionsyrkanden som har lagts fram med anledning av propositionen. Men i och med att man nu har valt att avslå propositionen och därmed alla motioner känns det inte helt meningsfullt att beröra dem i sammanhanget. Jag väljer i stället att konstatera att vi, som sagt, från Alliansens sida sedan maktskiftet 2006 har jobbat väldigt intensivt för att förenkla och förtydliga plan- och bygglagen. När det gäller den kritik som kommer nu kan jag instämma med föregående talare som har sagt att den bygger mycket på att man har fastnat i formaliteter. Till exempel när det gäller processen med Lagrådet är det ju inte så märkvärdigt att det blir en lång rapport från Lagrådet när det är en så pass komplicerad och omfattande lagstiftning. Det hänger liksom ihop på något sätt. Lagrådet är ju en del av processen. Den delen av processen går man igenom, och man förhåller sig sedan till det som Lagrådet säger, och det har man även gjort från regeringens sida. Jag kan också konstatera att i den tydligare och enklare plan- och bygglagen finns de grundläggande syftena kvar. Där finns det kommunala självstyret och kommunens ansvar för planeringen, samtidigt som stor vikt har lagts vid medborgarens rätt att medverka i en öppen och rättssäker process, att kunna få sin sak prövad rättsligt och så vidare. Syftet är naturligtvis att förenkla och effektivisera. Det gäller framför allt tillämpningen, som har varit ett av de stora problemen med den plan- och bygglag vi har nu. Lagstiftningen kan man ha kritik emot, men ett än större problem har nog tillämpningen varit. Den har inte varit enhetlig över landet. En övergripande målsättning är att begränsa den totala tidsåtgången för olika processer, bland annat planläggning. Det säger sig självt att det blir mer förutsägbara processer. Men en sak som jag vill lyfta fram är att det ökar konkurrensen inom byggbranschen. En kritik mot den gamla plan- och bygglagen var att processerna blev så långa och komplicerade att det bara var de stora bygglagen som orkade dra runt dem. De små och medelstora byggbolagen hade inte de finansiella resurserna. Det var en av de stora anledningarna till att konkurrensen ströps på den svenska byggmarknaden. Kan vi öka konkurrensen gynnar det naturligtvis alla. Herr talman! Jag ska drista mig att lyfta fram några exempel på viktiga förändringar i förslaget. Det första är, som har konstaterats här, att många av förslagen utgår från den enskildes perspektiv. När det gäller bygglov är en väldigt viktig reform att man ska få besked inom tio veckor. Jag kan konstatera att det i stort sett är det enda som Vänsterpartiet tydligen har upptäckt att lagstiftningen innebär. Men jag har läst lite längre och kan konstatera att när det gäller planläggning ska man få besked inom fyra månader. Ökade klimat- och miljöhänsyn tas i planeringsarbetet. Bedömningar av tillgänglighet görs redan vid bygglov. Rätten till grönområden kopplade till boendet säkerställs genom att den alltid ska beaktas vid planläggning. Det blir bättre kontroll av byggandet. Översiktsplanens roll stärks, och Lennart Pettersson var inne på det. Planprocessen förenklas genom att obligatoriskt programförfarande före detaljplaneläggning tas bort. Det finns krav på samordning av processerna enligt plan- och bygglagen och miljöbalken som gör att det blir mycket enklare för den enskilde medborgaren att följa processen, och samråden sker vid samma tillfälle. Från Folkpartiets sida vill jag särskilt lyfta fram att frågan om tillgänglighet tas in redan i bygglovsskedet och att lagstiftningen om enkelt avhjälpta hinder i lokaler där allmänheten har tillträde förtydligas och skärps. Den nya lagstiftningen kommer att gälla från den 2 maj 2011 och samordnas då med mark- och miljödomstolarnas, som vi hade en debatt om alldeles före den här debatten. Det innebär en ny instansordning som med stor sannolikhet kommer att förkorta processerna och gör det mer förutsägbart. I propositionen och betänkandet behandlas också ett stort antal följdändringar i annan lagstiftning som följer av detta. När det gäller byggfelsförsäkringen innebär förslaget i propositionen att kravet på byggfelsförsäkring tas bort för så kallade självbyggare. Det är en reform som är högst efterlängtad med tanke på att detta försäkringssystem har varit lite orimligt i och med att en självbyggare som begår fel inte kan få ersättning, så byggfelsförsäkringen har inte var tillämplig för självbyggare. Jag kan konstatera att det yrkas avslag också på detta förslag från oppositionens sida. Till sist några ord om Riksrevisionens styrelses redogörelse angående buller i plan- och byggprocessen. Det har varit en tydlig kritik från Riksrevisionen att det har varit en dålig samsyn mellan de statliga myndigheterna när det gäller att definiera buller och hantera bullerproblematiken. Det finns då rekommendationer från Riksrevisionen till regeringen att ta tag i den här frågeställningen. Något som jag tycker är oerhört viktigt, och som även tas upp i betänkandet som en central punkt, är att utskottet konstaterar att buller är ett stort problem i många miljöer och att det i förlängningen kan leda till hälsoproblem. Vi konstaterar dock att regeringen är medveten om problematiken och arbetar aktivt med frågan, så ett tillkännagivande i detta läge känns inte alls nödvändigt och aktuellt. Jag har redan tidigare yrkat bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 24 Egon Frid (V)
Herr talman! Jag ska börja med, medan jag kommer ihåg det, att tacka Lars Tysklind för alla intressanta och spännande debatter vi har haft under den här mandatperioden. Jag hoppas att vi kan mötas med förnyade krafter till hösten och diskutera både plan- och bygglag, byggande av fler hyresrätter och andra spännande utmaningar. Lars Tysklind har sedan jag lärde känna honom hösten 2006 gjort en oerhört stor sak av regeringens arbete med en reformerad plan- och bygglag. Det skulle verkligen vara intressant att veta vad Lars Tysklind tänker innerst inne om resultatet i dag. Jag kan hålla med om att jag kanske var lite spydig i mitt anförande. Men jag tycker att det lite liknar en tummetott med tanke på hur starkt och offensivt regeringen och även ni som företrädare för regeringen har gått ut och pratat om plan- och bygglagens reformering som det stora arbetet under mandatperioden. Om man ska betygssätta regeringens arbete på det här området kan det inte anses som godkänt, och jag tror inte att ni heller innerst inne tycker det. Sedan var det naturligtvis bra att Lars Tysklind hittade några godbitar i det från er sida sett. Vi fick höra här att alliansföreträdarna tycker att detta är en utmärkt lag. Det är en lite anmärkningsvärd sammanfattning. Det skulle vara en effektivare och enklare plan- och bygglag som skulle snabba upp byggprocessen och planprocessen, och det skulle vara långsiktiga och hållbara villkor för plan- och byggfrågor. Mycket av det här har vi gett er kredit för. Men alliansföreträdarna borde ta till sig den massiva kritiken som kommer från branschen och de som i första hand ska vara behjälpta av lagen och inse att det här är någonting som vi kanske hade behövt titta på en vända till.

Anf. 25 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Jag får naturligtvis återgälda detta tack för intressanta debatter. Det som jag tycker är lite märkligt i den här debatten är att oppositionen har fastnat i formaliteter och inte sätter in plan- och bygglagen i sitt sammanhang. Egon Frid frågar om det här är vårt stora nummer, men det är ett av de stora nummer vi har haft, skulle jag vilja påstå. Listan på de förändringar som Alliansen har genomfört under mandatperioden som är kopplade till byggande och samhällsplanering börjar vid det här laget närma sig 20 punkter. Det här är alltså bara en del, men det är en väldigt viktig del. Jag har inte hört någon konkret kritik från oppositionen. Man hänvisar till andras kritik men förhåller sig inte till kritiken på något sätt utan talar i svepande ordalag om massiv kritik och om 153 sidor. Jag kan inte gå ed på att det inte finns någon paragraf som kan behöva ändras när man gör om en sådan här stor lagstiftning. Det kan säkert ha smugit sig in ett fel någonstans. Det är inte speciellt märkvärdigt att ändra på det; det är en naturlig del av det arbete som regeringen och Regeringskansliet gör och som vi tar beslut om i riksdagen. Så pass ödmjuka är vi i den frågan. Oppositionen talar med kluven tunga. Först säger man att förslaget är ganska bra, men sedan vågar man inte ta ett beslut på grund av att någon annan har riktat massiv kritik mot det. Jag har varit byggnadsnämndsordförande i åtta år, och jag vill påstå att den nya lagen är betydligt enklare och rakare att läsa. Att tillämpningen i kommunerna skulle bli så bedrövlig som vissa hävdat tror jag inte ett dugg på, speciellt inte med tanke på de utbildningsinsatser som regeringen har initierat.

Anf. 26 Egon Frid (V)
Herr talman! Det är rätt att vi inledningsvis tänkte ställa oss bakom propositionen och motions- och reservationsvägen försöka förbättra den. Den balansen har vi hela tiden haft i processen när vi har förhållit oss till regeringens proposition. Jag kan vara ärlig och säga att någonstans vägde frågan om kritiken från branschföreträdare som ska möta den förbättrade servicen i kommunerna definitivt över. Jag vill inte på något sätt förringa de tidsramar som finns för bygglovsansökan, planfrågor och planbesked. Det är viktigt för alla inblandade parter, inte minst för oss enskilda människor som kräver denna service av de kommunala företrädarna. Det handlar inte om att detta är dåligt utan om komplexiteten i lagen och de förändringar och förväntningar som fanns på lagen och som inte har infriats för marknadens aktörer om att man med den effektiviserade och förenklade plan- och bygglagen ska leva upp till en snabbare och effektivare planprocess för att skapa de långsiktiga och hållbara villkoren. Detta är sammantaget ändå en svidande kritik mot regeringens proposition som bottnar i att de förväntningar som har funnits på regeringen och propositionen inte har infriats.

Anf. 27 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Låt mig göra en liten reflexion över att det tycks vara en omsvängning på gång i Vänsterpartiet. Tydligen ska marknadens aktörer gå före ramverket för samhällets tillståndsprocess. Marknadens aktörer är givetvis en viktig del, men det är också den enskildes möjlighet att kunna delta i processen. Plan- och bygglagen är en lag som säkert de flesta människor möter någon gång i livet. Därför är det viktigt att man kan sätta sig in i den, delta i processen och även kunna besvära sig och få sitt ärende prövat rättsligt. Den nya lagstiftningen är mycket tydlig på denna punkt. Den tydliggör också mycket annat som man från oppositionens sida inte har premierat. Det gäller bland annat tillgänglighetsfrågorna och klimatfrågorna. Det gäller även trafikförsörjning som diskuterats tidigare. Det är grundläggande saker som finns i dagens plan- och bygglag också, så jag förstår inte varför den kritiken kommer fram över huvud taget. Personligen tycker jag att punkten om grönområden definitivt inte ska underskattas. Det kommer att bli en mycket viktig punkt i det framtida samhället. I dag är det vetenskap att buller ger hälsoproblem. Lika mycket vetenskap är det att grönområden ger hälsa bara genom att de finns och att människor upplever grönt i sin omgivning. Båda dessa aspekter finns tydligt med. Oppositionen har hängt upp sig. Processen verkar ha blivit viktigare än sakinnehållet, vilket är tråkigt.

Anf. 28 Yvonne Andersson (Kd)
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslagen i CU25 och CU26 och avslag på reservationerna. Eftersom mina tre allianskamrater sakligt och tydligt har beskrivit innehållet i den nya plan- och bygglagen och i Riksrevisionens redogörelse angående buller i plan- och byggprocessen tänker jag vara kortfattad i den delen - också av respekt för den korta tid som återstår för debatt innan riksdagens sommaravslutning. Jag ska också beröra oppositionens reservation. Den nuvarande plan- och bygglagen är från 1987 och alltså 23 år gammal. Det vore märkligt om det inte skulle behövas förändringar. Det upplevde antagligen också den socialdemokratiska regeringen som 2002 tillsatte en parlamentariskt sammansatt utredning för att arbeta med detta. Avsikten var att komma åt krånglet. Man skulle förenkla själva processen och kontrollera och skärpa byggandet. Vad har kommit fram efter den rad av aktiviteter som har gjorts? Jo, en ny lag där bestämmelserna är enklare och tydligare, vilket i sin tur ökar förutsättningarna för en enklare och mer enhetlig rättstillämpning. Lagen präglas också av förutsägbarhet. Det här är viktiga kvaliteter i den nya lagen. Vad har förekommit tidigare? Jo, den så kallade PBL-kommittén kom 2005 med sitt slutbetänkande Får jag lov? Om planering och byggande . Vi hade Byggprocessutredningen, Klimat- och sårbarhetsutredningen, Bredbandsutredningen, Energieffektiviseringsutredningen, uppdraget om ansvar och tillsyn över plan- och byggnadsväsendet, uppdraget om enkelt avhjälpta hinder, genomförandet av tjänstedirektivet etcetera. Det är mycket arbete som slutligen har kommit samman i en helhet, och jag är stolt över den produkt vi har framför oss. Det är inget hastverk som oppositionen vill göra gällande. Det är synd att den ambition som vi hade tillsammans 2002 och under tiden i PBL-kommittén inte kommer till sin rätt när det slutgiltiga förslaget väl läggs fram. Ingen produkt är någonsin felfri, i alla fall inte i min värld. De goda förändringarna i samhället är de som pågår hela tiden då vi i ödmjukhet ser vad som behöver göras ytterligare. Jag blir lite betänksam över oppositionens reservation där man överallt talar om kvalitet. Man gnäller om dålig kvalitet i process, innehåll, skrivande, uttryck och ordval. Jag undrar: Vad är kvalitet? Vad innebär begreppet kvalitet? Jag kan inte förstå att det står så när man själv har varit med om formuleringarna och när man vet att många aktörer i samhället har varit på banan och varit duktiga och skärpt synsättet. Jag tycker att det här är kvalitet. Jag tycker att det är kvalitet att hitta nyanser och ordvändningar som gör att man begriper. Man begriper också att det kanske finns sådant som vi måste återkomma till som det som Riksrevisionen har tagit upp i CU26. Jag är glad att vi har detta betänkande.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2010-06-21
Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Ny plan- och bygglag

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen
    dels antar utskottets förslag enligt bilaga 3 till
    1. plan- och bygglag,
    2. lag om ändring i miljöbalken,
    3. lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred,
    4. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),
    5. lag om ändring i väglagen (1971:948),
    6. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),
    7. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),
    8. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),
    9. lag om ändring i lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik,
    10. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
    11. lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader,
    12. lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,
    13. lag om ändring i konsumenttjänstlagen (1985:716),
    14. lag om ändring i lagen (1987:11) om exploateringssamverkan,
    15. lag om ändring i lagen (1987:147) om regionplanering för kommunerna i Stockholms län,
    16. lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.,
    17. lag om ändring i prisregleringslagen (1989:978),
    18. lag om ändring i minerallagen (1991:45),
    19. lag om ändring i lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring m.m.,
    20. lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,
    21. lag om ändring i lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning,
    22. lag om ändring i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster,
    23. lag om ändring i lagen (2006:418) om säkerhet i vägtunnlar,
    24. lag om ändring i lagen (2006:545) om skyddsrum,
    25. lag om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign.
    dels ändrar sitt beslut med anledning av justitieutskottets betänkande 2009/10:JuU27 i fråga om lagen om mark- och miljödomstolar och beslutar att i lagen ska införas tre nya paragrafer, 1 kap. 3 §, 3 kap. 1 § och 5 kap. 2 §, enligt regeringens förslag till lag om mark- och miljödomstolar i proposition 2009/10:215 vilket återges i bilaga 2.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:215 i denna del, bifaller delvis propositionerna 2009/10:170 och 2009/10:184 punkt 18 och avslår motionerna 2009/10:C13, 2009/10:C14, 2009/10:C15, 2009/10:C16 yrkandena 1-9 och 2009/10:C17 yrkandena 1-19.
    • Reservation 1 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0112018
    m840012
    c24005
    fp24004
    kd19005
    v01903
    mp01504
    -1000
    Totalt152146051
    Ledamöternas röster