En arbetslöshetsförsäkring baserad på inkomster

Betänkande 2023/24:AU9

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
18 juni 2024

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Beslut

Arbetslöshetsförsäkringen ska baseras på inkomster (AU9)

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att rätten till arbetslöshetsersättning ska baseras på inkomster och att den som ansöker om arbetslöshetsersättning måste uppfylla ett inkomstvillkor. Samma inkomster som har legat till grund för den sökandes rätt till arbetslöshetsersättning ska användas vid beräkningen av ersättningens storlek. Ersättningsnivån ska baseras på hur länge sökanden varit ansluten till en arbetslöshetskassa. Arbetslöshetsersättningen ska trappas ned under tiden sökanden är arbetslös. Ersättningsperiodens längd ska se olika ut beroende på hur förankrad den sökande är på arbetsmarknaden.

Lagändringarna börjar gälla den 1 oktober 2025.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2024-05-28
Justering: 2024-05-30
Trycklov: 2024-06-03
Reservationer: 8
Betänkande 2023/24:AU9

Alla beredningar i utskottet

2024-05-14, 2024-05-28

Arbetslöshetsförsäkringen föreslås baseras på inkomster (AU9)

Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om att rätten till arbetslöshetsersättning ska baseras på inkomster och att den som ansöker om arbetslöshetsersättning måste uppfylla ett inkomstvillkor. Samma inkomster som har legat till grund för den sökandes rätt till arbetslöshetsersättning ska användas vid beräkningen av ersättningens storlek. Ersättningsnivån ska baseras på hur länge sökanden varit ansluten till en arbetslöshetskassa. Arbetslöshetsersättningen ska trappas ned under tiden sökanden är arbetslös. Ersättningsperiodens längd ska se olika ut beroende på hur förankrad den sökande är på arbetsmarknaden.

Lagändringarna föreslås börja gälla den 1 oktober 2025.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2024-06-15
Debatt i kammaren: 2024-06-17
Stillbild från Debatt om förslag 2023/24:AU9, En arbetslöshetsförsäkring baserad på inkomster

Debatt om förslag 2023/24:AU9

Webb-tv: En arbetslöshetsförsäkring baserad på inkomster

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 9 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att öka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Enligt OECD har 20 EU-länder en högre akassa än Sverige. Sverige delar 21:a plats med Ungern. Av de nordiska länderna ligger vi sist. Detta visar tydligt, fru talman, att akassan inte är en fråga som har prioriterats av tidigare regeringar.

För Sverigedemokraterna är akassan en omställningsförsäkring som ska bidra till trygghet mellan två jobb eller studier. Tyvärr har akassan i debatten ibland fått en stämpel som någon form av bidrag. Det är bara att beklaga att vi har fått den debatten, för det stämmer inte.

Förslaget är att ersättningen nu ska baseras på inkomst i stället för på arbetad tid. Detta innebär att den som har haft en högre inkomst kommer att få en mer anpassad ersättning. Det är en logisk förändring som tar hänsyn till dagens arbetsmarknad där anställningsformerna varierar, och förändringen välkomnas av många, både akassor och fackförbund, även om det finns kritik - ibland skarp sådan - mot vissa delar i förslaget.

Fru talman! Betydligt fler kommer att få möjlighet att ta del av akassan, vilket kommer att leda till en ekonomisk lättnad för kommunerna. Sverigedemokraterna och regeringen höjer taket till 34 000 kronor i månaden. Den enskilde behöver inte längre jaga arbetsgivare om arbetsgivarintyg, utan uppgifterna hämtas direkt från Skatteverket. I och med att uppgifterna hämtas från Skatteverket motverkas också felaktiga utbetalningar och fusk, vilket tyvärr var väldigt vanligt förekommande med det gamla systemet.

Fru talman! Förslaget innebär också en skarpare nedtrappning för den som är arbetslös under en längre tid. Detta är ett steg i rätt riktning för att uppmuntra snabb återgång till arbete och minska risken för långvarig arbetslöshet. Men det är också den del som, sett till remissvaren, har skapat mest debatt och kritik.

Arbetslinjen ska värnas samtidigt som tryggheten stärks. Det är viktigt att komma ihåg i debatten att majoriteten av löntagarna som får akassa har ett nytt jobb eller utbildning inom 100 dagar, vilket visas väldigt tydligt i IAF:s rapporter.

Fru talman! Det innebär en stor kostnad för kommunerna när de arbetslösa inte omfattas av arbetslöshetsförsäkringen. Det nya förslaget kommer att innebära att fler lyfts in i försäkringen, vilket kommer att leda till en förbättrad ekonomisk situation för många kommuner. Man måste komma ihåg, fru talman, att a-kassan inte är en livslång lösning. Den är en trygghet i tider av arbetslöshet, och målet bör alltid vara att få människor tillbaka i arbete och utbildning. Men som vid alla andra stora reformer kommer det att säkert dyka upp problem framöver, så till vissa delar av förslaget lär vi säkert få återkomma.

Fru talman! Hur ser då oppositionens syn ut på det förslag som regeringen och Sverigedemokraterna har enats om? Förslaget bygger på en gammal socialdemokratisk utredning, och kritiken från S är inte så stark. Man verkar rätt nöjda med stora delar av förslaget. Noterbart är kritiken mot nedtrappningen efter 100 dagar och mot bristen på en jämställdhetsanalys. Jag kan hålla med om en viss del av kritiken; man kanske har missat någonting när man inte fick med jämställdhetsanalysen. Det kan jag köpa.

Centerpartiet, ett av Socialdemokraternas samarbetspartier, vill - tvärtemot Socialdemokraternas ambitioner - sänka taket till nivån som var innan pandemin. Övriga partier inom oppositionen vill se ett helt nytt förslag och har en helt annan syn på akassan än både Socialdemokraterna och Centern. Det är tydligt, fru talman, att oppositionen är väldigt splittrad i den här frågan.

När Sverigedemokraterna och regeringen trots olika åsikter i sakfrågan lyckas förhandla sig fram till gemensamma lösningar är det ett faktiskt styrkebesked, samtidigt som det andra regeringsalternativet även i denna fråga är djupt splittrat. Det enda som förenar oppositionen i Sverige i dag är att man vill se Magdalena Andersson som statsminister. Annars är man inte överens om någonting.


Anf. 10 Patrik Lundqvist (S)

Fru talman! Vi kommer inte att köpa några försämringar av akassan, sa Jimmie Åkesson under valrörelsen. Detta har dokumenterats flera gånger.

Här hörde vi nyss ledamoten säga att den förra regeringen inte har prioriterat akassan över huvud taget, samtidigt som det han har att komma med är en höjning av taket med 1 000 kronor. Förra regeringen höjde akassetaket vid två tillfällen, med flera tusen kronor per tillfälle. Den argumentationslinjen håller alltså inte. Det här kan inte vara att prioritera akassan; det är att göra någonting annat.

De flesta arbetare kommer inte upp i 34 000 kronor i månaden, och de som gör det förlorar ändå nu jämfört med för ett par år sedan, detta på grund av att inflationen och löneökningarna har varit högre än så för gruppen vid taket. Det här kan man knappast kalla särskilt stora förbättringar.

Det stämmer dock att vi köper övergången från en tidsbaserad till en inkomstbaserad akassa. Det finns ingen konflikt där. Däremot finns det en konflikt i hur man ser på svenska arbetare och deras behov av trygghet. När man skapar en brantare avtrappning vid 100 dagar och inte höjer taket nämnvärt innebär det rejäla försämringar för stora grupper.


Anf. 11 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Jag håller givetvis inte med Patrik Lundqvist i hans beskrivning. Jag tycker ändå att det här är ett steg i riktning mot en modern akassa.

Vi höjer taket. Det har inte Socialdemokraterna lyckats med på ett tag, och med det nuvarande regeringsalternativet kommer ni inte att lyckas heller.

Jag förstår att Patrik Lundqvist har synpunkter på nedtrappningen, men man måste ju se akassan som en omställningsförsäkring. Det är en försäkring och inget bidrag. Siffrorna är väldigt tydliga: Majoriteten av löntagarna kommer i nytt jobb eller sysselsättning inom 100 dagar. Så är det. Vi vill få folk i arbete. Det måste vara det som är anledningen till att man har en försäkring.

Jag vill inte se a-kassan som ett bidrag. Jag förstår att Patrik Lundqvist vill ha den synen på det, för det är ganska många människor som står utanför a-kassan i dag som man kanske vill slussa in i någon form av bidrag. När man inte hittar något annat funkar a-kassan. Jag tycker att det är synd.

Jag vet hur det är. Jag har själv levt på a-kassa under en period i mitt liv. Sex månader fick jag leva på a-kassa. Jag hade precis köpt hus och fått barn. Jag blev uppsagd under byggkrisen på 90-talet, så jag vet exakt hur detta fungerar. Jag jagade hela tiden jobb, och jag hittade ett jobb.

Det är lätt att skylla på att vi nu har en lågkonjunktur i Sverige, men det har vi haft tidigare också. Vi börjar se ljuset i tunneln. Nu börjar man anställa folk igen. Jag tror att detta är en bra reform för svenska arbetare och svenska löntagare.

Genomsnittslönen för svenska arbetare är över 34 000 i dag. Du kommer själv från IF Metall. Metallarbetare, industriarbetare, byggnadsarbetare och många inom vården tjänar också de pengarna. Visst, det blir alltid människor som i någon form blir drabbade av reformer. Det går aldrig någonsin att göra förslag som gynnar alla. Så är det bara.


Anf. 12 Patrik Lundqvist (S)

Fru talman! Jag håller med ledamoten om att detta är en försäkring. Den ska finnas för att skapa trygghet för Sveriges arbetande befolkning, för dem som riskerar arbetslöshet i den lågkonjunktur som vi nu befinner oss i och kommande. Vi vet inte hur det kommer att se ut. Det är väl kanske det som är det största problemet här.

Denna a-kasseförändring syftar till - det hör man om man lyssnar på alla regeringspartier - att skapa incitament för dem som blir arbetslösa att söka arbete, inte till att ge dem trygghet när de behöver det för att de ska kunna behålla sitt hus och för att de ska kunna betala mat och allt annat som man faktiskt behöver även när man blir arbetslös och under den tid man söker jobb.

Människor behöver den tryggheten för sin egen skull, för att de ska kunna känna att de kan försörja sin familj. Den tryggheten behövs också för att samhället ska kunna rulla vidare i stora lågkonjunkturer, under krascher eller när bankmän till exempel fifflar med olika lånemedel som gör att människor blir arbetslösa helt utan egen skuld.

Jag förstår att ledamoten är nöjd och glad. Han behöver framställa sig själv som det trots att han har gått med på dessa ganska rejäla försämringar. Det finns absolut många som tjänar över taket, och vi behöver höja taket mycket mer. Detta är knappt en takhöjning, som sagt, och det är rejäla försämringar på andra håll.

Man kan också fundera lite över pressträffen, när detta presenterades, där man slog på stora trumman för att karensen inte förlängdes. Var kom det ifrån egentligen? Vilka partier var det som ville förlänga karensen, och hur långt ville de göra det? Sverigedemokraterna framställde det som att det var deras vinst att karensen inte förlängdes, men vem ville egentligen göra detta?


Anf. 13 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Jag kan väl säga att de andra partier som vi förhandlade med ville förlänga karensen, men det ville inte vi. Vi behöll den alltså. Detta kan du tacka Sverigedemokraterna för. Om det inte vore för Sverigedemokraterna hade den blivit förlängd. Nu fick du svar på den frågan.

Jag tycker att vi landar ganska rätt i detta förslag. Sedan kommer det alltid att finnas saker att skruva på. Det finns en del saker som jag också är missnöjd med, men i en förhandling blir det så. Man får inte igenom allt man vill.

Jag tycker verkligen att Sverigedemokraterna stod upp i denna fråga, och vi kan stå för det löfte vi gav. Vi vill inte försämra a-kassan. Det kunde ha sett betydligt värre ut, Patrik Lundqvist, om inte Sverigedemokraterna hade hållit emot i denna förhandling. Jag är väldigt nöjd med förslaget, och jag tror att det på sikt kommer att bli väldigt bra. Det kommer att minska fusket. Det kommer att minska pengasvinnet. Det handlar bara om att anpassa sig.

När det gäller att lönerna kommer att höjas och att taket ska höjas kan jag säga: Jag har inga problem med att diskutera takhöjningar med Socialdemokraterna, men Socialdemokraterna får ju inte diskutera sakfrågor med Sverigedemokraterna. Det är det som är ett stort problem. Din partiledare har än en gång förbjudit er att prata med oss. Min dörr har alltid stått öppen, sedan dag ett. Men ni får tyvärr inte prata med oss. Vi kan gärna stå här och diskutera vad vi vill göra, men ska vi hitta gemensamma lösningar på saker och ting behöver vi diskutera det.

Nu diskuterar och förhandlar jag med regeringspartierna, och det går ganska bra, tycker jag. Vi håller emot. Vi är det sociala samvetet i en konservativ regering, och det är jag glad för. Patrik Lundqvist och Socialdemokraterna ska nog vara glada för att Sverigedemokraterna har ett inflytande på regeringen, för det hade kunnat se betydligt värre ut.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag påminner samtliga om att alla talar via talmannen, vilket innebär att "du" och "dig" inte används i debatterna.)


Anf. 14 Ciczie Weidby (V)

Fru talman! Sverigedemokraterna har tidigare lovat sina väljare att man absolut inte skulle försämra a-kassan. Magnus Persson har sagt i flera intervjuer att nivån i a-kassan absolut inte var förhandlingsbar. Han har till och med sagt i tidningen Arbetet att a-kassan skulle kunna bli en fråga som spräcker Tidösamarbetet. Men tydligen är det mesta förhandlingsbart, enligt Sverigedemokraterna.

Då blir mina enkla frågor: Vad säger Magnus Persson till sina väljare nu när man har gått med på att förhandla fram försämringar som man sa att man aldrig någonsin skulle gå med på? Varför ska Sverigedemokraternas väljare lita på vad Jimmie Åkesson och Magnus Persson säger före ett val när de gör någonting annat när valet är genomfört?


Anf. 15 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Jag håller inte med om Ciczie Weidbys beskrivning. Jag tycker verkligen att Sverigedemokraterna stod för det man sagt. Vi bidrog till att öka taket på a-kassan. Karensen förändras inte. Jag tycker att vi landade ganska bra. Vi har förhandlat ganska bra i denna fråga. Jag köper alltså inte talet om svekdebatten, som man försöker klistra på Sverigedemokraterna i denna fråga, fru talman. Det kunde ha sett betydligt värre ut.

Jag önskar Ciczie Weidby lycka till i framtida förhandlingar med till exempel Centerpartiet när det ska förhandlas om a-kassa med mera, då ni befinner er i samma regeringsunderlag.

Jag köper inte den negativa beskrivning som Ciczie Weidby lyfter i denna debatt. Jag tycker att vi har landat bra. Nöjd är jag aldrig. Det kommer jag aldrig att vara. Ja, det hade kunnat bli en regeringskris, men vi pressade regeringen att gå med på en del av våra krav, så det blev ingen regeringskris. Vi förhandlade oss väck från den krisen. Så fungerar det. Jag köper inte kritiken, fru talman.


Anf. 16 Ciczie Weidby (V)

Fru talman! Magnus Persson får givetvis köpa precis vad han vill. Jag utgår bara från vad jag noterat att Sverigedemokraterna tidigare har sagt och vad som har varit väldigt viktigt för dem.

Magnus Persson säger väldigt ofta: Jo, men vi har höjt taket. Men det är ju bara ett par hundralappar, eller hur? Samtidigt blir a-kassan mycket sämre för väldigt många av de personer som har väldigt låga inkomster. Väldigt ofta är det också de väljare som faktiskt tror på att Sverigedemokraterna ska vara deras röst. Men nu vet de kanske att de inte är det.

Fru talman! På vilket sätt menar Magnus Persson och Sverigedemokraterna att en lägre ersättning, till exempel, liksom ska öka gapet mellan de arbetslösas kompetensutveckling och arbetsmarknadens krav? Jag tror att det är bra att vi synar Sverigedemokraternas kort här och vet att en röst på Sverigedemokraterna är en röst på Ulf Kristersson och en klassisk borgerlig politik. Det kommer inte att förändras. Hur mycket Magnus Persson än säger att man har motat Olle i grind är Olle i det fallet otroligt liten, och det är ändå regeringens politik som gäller.

Fru talman! Detta är som sagt viktigt. Oavsett om Magnus Persson köper detta eller inte tycker jag att han är skyldig att förklara för sina väljare hur detta förbättrar för människor som försöker ta sig mellan två jobb men som riskerar att få gå från hus och hem däremellan.


Anf. 17 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Ciczie Weidby målar upp ett skräckscenario. Jag håller inte med om hennes beskrivning. Jag har en helt annan syn på svenska arbetare och svenska löntagare. Jag tror verkligen att svenska arbetare och löntagare vill jobba. Blir man arbetslös vill man hitta ett jobb. Jag ser alltså inga problem med detta. Vi har till exempel en rapport från IAF om att majoriteten hittar ett nytt jobb inom 100 dagar.

Okej, människor trillar mellan stolarna. Så är det. Det händer alltid. Men, fru talman, jag köper inte den beskrivning som Vänsterpartiet målar upp här - att det skulle vara en fullständig katastrof.

Jag tror att det blir väldigt bra i slutänden när förslaget har satt sig riktigt. En sak som man inte nämner i debatten, fru talman, är att förslaget öppnar för att betydligt fler får tillträde till a-kassan.

Det blir en retorisk fråga, eftersom Ciczie Weidby inte kan svara, men det måste vänstern tycka är en ganska bra reform. Det underlättar till exempel för kommunerna genom att människor slipper att gå på försörjningsstöd med mera.

Det är ett steg i rätt riktning. Sedan kommer det alltid att drabba människor som inte får som de vill; så är det. Men jag tror att svenska arbetare verkligen vill jobba och vill ha ett jobb.

Vill man ha ett jobb hittar man ett jobb till sist. Det kan ta 20 dagar, 30 dagar, 101 dagar eller 150 dagar. Men vill man jobba hittar man ett jobb. Jag vet det av egen erfarenhet.


Anf. 18 Patrik Lundqvist (S)

Fru talman! Vi står nu inför den största förändringen av a-kassan på väldigt länge, kanske sedan staten gjorde sitt intåg med stöd till erkända a-kassor 1935.

En del av förändringarna är bra, och mycket initierades av den förra regeringen i en utredning som den nuvarande regeringen baserar sina förändringar på. En sådan sak är naturligtvis den övergripande förändringen att gå från en a-kassa baserad på tid till att i stället basera den på lön.

Det handlar om att taket höjs med 1 000 kronor de första 100 dagarna. Det handlar om att fler får tillgång till a-kassa, även om det kan sägas vara en sanning med viss modifikation, vilket jag återkommer till senare.

Fru talman! Det finns också delar som vi socialdemokrater är väldigt kritiska till. Det handlar om hur den nuvarande regeringen och Sverigedemokraterna valt att skära ned och försämra samtidigt som de gör om systemet. Enligt riksdagens utredningstjänst sparar man in en och en halv miljard på bekostnad av alla dem som betalar in till försäkringen och arbetar i Sverige.

Jag tänker inte gå in särskilt mycket på de delar där vi är överens om regeringens förslag. Jag ska i stället ägna tiden här åt de delar där vi inte är överens. Jag yrkar därför bifall till våra två reservationer i ärendet, reservationerna 2 och 6.

Men innan jag går in på våra principiella åsikter om det förslag vi hanterar vill jag också ta tillfället i akt att tala lite om varför vi har valt att inte ha några skarpare förslag om förändringar i ärendet, fru talman.

Vi har under processen försökt att få klarhet i hur beräkningar har gjorts för vad olika delar i det här förslaget kostar. Det är underlag som vi i normalfallet skulle ha kunnat få via riksdagens utredningstjänst men som regeringen har valt att hålla inne med.

Detta är ett helt nytt system. Historiken finns heller inte att tillgå. Vi kan inte titta på tidigare år och se en rak överföring från vad nuvarande system betyder. De beräkningarna har regeringen vägrat att dela med sig av. Den har heller inte velat förklara varför den inte gör det. Jag hade en interpellationsdebatt med Johan Pehrson där jag ställde de frågorna där han absolut inte svarade på det.

Eftersom vi är ett seriöst parti som tar dessa frågor på riktigt stort allvar har vi inte velat killgissa och lägga fram förslag här i dag om höjda tak, justerade avtrappningar eller andra förändringar. Vi har inte något gediget underlag som gör att vi kan säga vad det skulle kosta och hur det skulle bli. Därför får vi återkomma till sådana förändringar framöver.

Fru talman! Vad gäller taket i a-kassan är det naturligtvis bra att det nu höjs. Det kompenserar för att en del av avtrappningen blir kraftigare, och det gör såklart att några fler får en a-kassa som ligger närmare 80 procent av inkomsten än vad de annars skulle ha fått. Men det har väl inte undgått någon att vi har haft en rejäl inflation och att a-kassan redan sedan tidigare inte levererade tillräckligt god trygghet för alltför många människor?

Bara häromdagen aviserade LO att de ser ett större utrymme för löneökningar nästa år än vad de gjort på många år, detta eftersom ägarnas vinstandel ökat fem år i rad. Ägarnas andel av vad företagen i Sverige producerar har alltså gått upp, och arbetarnas andel, lönen, har minskat.

Det beror delvis på att de fackliga parterna i inflationsbekämpningens namn tog ansvar och höll nere lönekraven. Men för det är det nu dags att få en kompensation. På ett ansvarfullt sätt kommer LO och de andra fackföreningarna att kräva tillbaka de vinstandelar som man har avstått för inflationsbekämpningen. Företagen har faktiskt höjt priserna mer än både inflation och löneökningar.

Vad har då det med taket i a-kassan att göra? Jo, det innebär att justeringen av taket snabbt äts upp av att Sveriges löner går upp. Man kan säga att den höjning som nu sker inte ens täcker upp för de löneökningar som skett sedan förra höjningen och att den alltså ligger efter redan från början.

Om man dessutom räknar på nästa år, alltså året när förändringen kommer att träda i kraft, innebär höjningen knappt en kompensation för de löneökningar en individ med 33 000 kronor i månaden förväntas få nästa år. Det hänger knappt med, fru talman. Det blir alltså inte fler som kommer in under taket, utan de som i dag är ovanför det kommer att fortsätta att vara det. Färre än i dag kommer att få ut 80 procent av lönen.

Vi socialdemokrater vill i stället att fler ska få ut 80 procent av lönen. LO har som mål att 70 procent av löntagarna ska ha 80 procent av lönen i a-kassa och vill dessutom att a-kassan indexeras mot löneutvecklingen. Det vore en inte orimlig utveckling, och i varje fall en målsättning. Sverige är ett av världens rikaste länder. Det är helt sjukt att vi som en gång var föregångsland vad gäller arbetares trygghet nu ramlar efter mer och mer.

Fru talman! I det stora hela är vi som sagt positiva till att a-kassan görs inkomstbaserad, men det är inte bara positivt för alla. Grupper med låga inkomster men som varit anställda under lång tid, vilket förr har gett dem a-kassa, riskerar nu att bli utan trots att regeringen infört alternativa regler för att få in fler i a-kassan. Det slår lite olika.

Det handlar om grupper som arbetar deltid eller har låga löner trots heltid som får svårt att nå upp till totalinkomstvillkoret men som inte hade några problem att nå upp till de arbetstidskrav som finns i dag.

Enligt LO:s beräkningar rör det sig trots allt om tiotusentals människor. Det är en alldeles för stor grupp, enligt min mening. En lösning på det problemet vore att stryka kravet på totalinkomst. Det skulle ge den här gruppen löntagare som i dag har tillgång till a-kassa det även i fortsättningen.

Risken finns också att det här slår hårdare mot kvinnor, som i allmänhet är de som har både låga löner och mer deltidsarbete. Men hur det ser ut med den saken vet vi inte, fru talman, eftersom regeringen valt bort att göra den jämställdhetsanalys som man ska göra.

För att komma runt de här problemen och ändå ge fler tillgång till a-kassa än i dag har regeringen infört det som kallas för alternativregeln för kvalificering. Det är väl en okej lösning, kan man ändå säga. Men den medför vissa problem.

Människor som förvisso via regeln kvalificerar sig för a-kassa riskerar i många fall att få en så låg ersättning att de hamnar under eller strax över gränserna för försörjningsstöd. Även om det på flera sätt är bra att de får ersättning är det mest en omfördelning där det i själva verket är kommunerna och deras försörjningsstödsenheter som får en lägre kostnad än att människor får en ökad trygghet. Det är medel som tas från de människor som kvalificerar sig till a-kassa och ges till kommunerna i stället för att användas i a-kassesystemet. Det kan man också fundera över.

Vi behöver återkomma till detta framöver. Jag är rätt säker att det inte kommer att falla bra ut. Även om det ger regeringen en möjlighet att säga som man gör här i dag att fler kommer att få a-kassa finns det flera problem med det. Ett är att människor inte får en ökad trygghet trots att de kvalificerat sig till a-kassa.

Fru talman! A-kassan diskuteras ofta, som här, ur individens perspektiv. Självklart är det ett av de viktigare. Men det finns också andra aspekter. Hela samhället och även de människor som inte riskerar att bli arbetslösa har stor nytta av a-kassan. En av anledningarna till att den har stort stöd i samhället är att även människor som behåller jobbet har nytta av den. De delarna ger sig regeringen nu på. Det handlar alltså om de konjunkturdämpande effekterna av a-kassan.

Vi är nu i ett år som under våren har präglats av lågkonjunktur och varsel. Framför allt bygg- och träindustrin men också vården och omsorgen och andra branscher har drabbats. LO räknar med att runt 50 000 till kommer att bli arbetslösa i år. Det är naturligtvis dystra siffror för oss här och för dem som löper risk att bli arbetslösa men också för hela samhället. Det finns en risk för spridningseffekter när lägre inkomster för människor ger lägre köpkraft och ytterligare försämrar ekonomin.

Vi har tack och lov inte den här a-kassan i dag, och det är ett år tills den införs. Men lek med tanken att vi efter den här reformen får långvarig lågkonjunktur! Då får fler av dem som blir arbetslösa svårt att hitta jobb inom 100 dagar. Då kommer deras ytterligare sänkta ersättningar även att sätta extra press nedåt på konjunkturen.

Vi vet också att sådana här lägen slår hårdare mot vissa än mot andra. De som är äldre har i allmänhet svårare att komma tillbaka till arbetsmarknaden när de blir arbetslösa än andra. För dem som har lägre utbildning tar det längre tid att komma tillbaka. Det vet vi, fru talman, och det är också därför det här är ett stort svek mot stora grupper på svensk arbetsmarknad.

Allt som allt är det förvånande, eller kanske inte förvånande men för jäkla dåligt, att de här aspekterna inte tagits i beaktande när den nya a-kassan tagits fram. Det här och såklart frågan om att göra en jämställdhetsanalys, vilket det till och med är lagkrav på att regeringen gör vid lagändringar, är aspekter som det verkar som att regeringen bara vill blunda för trots att det drabbar hela samhället, från företag till individer och staten, negativt.

Fru talman! I snitt tar det 79 dagar för män och 71 dagar för kvinnor som blir uppsagda i Sverige att få ett nytt jobb. Vi har hört liknande tidigare här i dag. En majoritet kommer alltså inte att drabbas av sänkta inkomster på grund av avtrappningen i den här regeringens förslag till ny a-kassa - om allt är lugnt och fint på arbetsmarknaden.

Det kommer heller inte att ha några större effekter på människors vilja att söka och ta ett nytt jobb. Pratet om incitament är ännu ett hittepå för att sänka människors trygghet. Människor är nämligen oftast som du och jag - de vill göra rätt för sig, och de vill kunna försörja sig själva och ha ett jobb att gå till.

Trots det, eller kanske just därför, är det här förslaget som sagt ett enormt svek av regeringen och SD mot alla de svenskar som går till jobbet varje dag. A-kassan är först och främst en trygghetsförsäkring och ett stöd i svåra tider. När man blivit av med jobbet på grund av nedskärningar, konkurs eller en enorm lågkonjunktur behöver man veta att man klarar av att sätta mat på bordet, betala barnens innebandyavgift och ha huset kvar tills det ordnar upp sig.

Som sagt, fru talman: I vanliga fall, när allt puttrar och går, är det inte ett problem. Men vad händer när det inte ser ut så - när byggmarknaden kraschar, när inflationen gör så att tusentals måste sägas upp inom vården, när nöjes- och restaurangbranschen står still under en pandemi på ett par år eller när en finanskris som den 2008 slår mot flera sektorer samtidigt över längre tid?

Exemplen är högaktuella. Vi har tusentals som inte vet när deras bransch kommer i kapp så att de återigen kan få ett jobb inom det område de är utbildade för eller som oroar sig för att de ska bli av med jobbet i närtid. Det är i just de lägena som det behöver finnas en a-kassa att lita på - även efter 100 dagar.

Anledningen till att fler löper risk att gå över den tiden är inte den som högern insinuerar - att de har det för bra, att de är för lata eller att de inte vill bidra till samhället och behöver ökade incitament för att ta ett jobb. Den är att omständigheter utanför deras kontroll gör att det under en period är sämre än annars och svårare att få jobb. Att då straffa människor med lägre ersättning ur en försäkring de själva betalat in till är galet.

Man kan missta sig och tro att det inte alls är så här. Men jo, människor i allmänhet är precis som du som lyssnar på den här debatten. De vill göra rätt för sig, precis som du. De vill ha ett jobb, precis som du. De vill kunna försörja sin familj och sig själva, precis som du.

När högern pratar om de här andra människorna som behöver incitament för att ta ett nytt jobb är det ingen annan än er de pratar om - ni som går till jobbet varje dag och gör rätt för er, försörjer er själva och förväntar er att den trygghet som er inbetalning till a-kassan ska ge finns där om något händer och just ni behöver en rimlig ersättning i några dagar till.

Fru talman! Den här a-kasseförändringen är utdaterad redan när den klubbas igenom och kommer att vara det när den träder i kraft. För i dag kommer det vi nu har på bordet att genomföras, men så fort vi har chansen kommer vi att återuppbygga a-kassan till vad den borde vara.

Tack för ordet! Vi socialdemokrater återkommer.

(Applåder)


Anf. 19 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Ledamoten Lundqvist hävdade här att tal om incitament är hittepå - detta i strid med vedertagen svensk och internationell ekonomisk forskning, i strid med remissvar från IFAU, i strid med experter inom Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, Riksrevisionen, Arbetsförmedlingen och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen och i strid med Finanspolitiska rådets senaste rapport.

Givetvis spelar incitament roll, och forskningen visar att både avtrappning och aktivitetskrav minskar arbetslösheten och kortar arbetslöshetstider.

Trots detta accepterade Socialdemokraterna under många år väsentliga brister i Arbetsförmedlingens förmåga att ställa krav på arbetslösa att söka lediga jobb inte bara där de bor utan i hela Sverige och inte bara sådana jobb som de haft tidigare utan fler jobb.

I dag yrkar man avslag på att vi ska tydliggöra avtrappningen i arbetslöshetsersättningen, så mina frågor till ledamoten Lundqvist blir: Varför vill Socialdemokraterna att vi ska försvaga arbetslinjen? Varför vill Socialdemokraterna att vi ska ha fler arbetslösa i Sverige?


Anf. 20 Patrik Lundqvist (S)

Fru talman! Socialdemokraterna vill att människor ska känna sig trygga och kunna ta rätt jobb, inte bara ett jobb till varje pris.

Det finns väldigt många teoribildningar runt incitament och annat inom frågan hur man får människor i arbete. Men verkligheten speglar inte teoribildningen. I verkligheten tar människor jobb långt innan ersättningarna sänks. Människor tar jobb därför att de faktiskt har ett hjärta, en själ, en moral och en vilja att göra rätt för sig. Det är det största incitamentet.

Jag har pratat här i dag om långvariga lågkonjunkturer och marknadskrascher där enskilda branscher mer eller mindre slås ut och väldigt många konkurrerar om ett minskande antal jobb. Att i det läget ge människor lägre ersättningar är inte ett incitament. Det är att slå sönder människors liv. Det är att försämra för Sverige i lågkonjunktur med lägre ersättningar och då också lägre köpkraft så att fler företag slås ut. Det är bevisat många gånger om, det också.

(Applåder)


Anf. 21 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Man kan nästan tro att ledamoten Lundqvist inte har tagit del av att idén att bidrag och skatter påverkar människors arbetsutbud är en som de flesta forskare - jag skulle säga närmast alla - är överens om. Det kan å andra sidan vittna om varför Socialdemokraterna så ofta landar fel och snett i sin politik och inte för en politik för människor som arbetar.

I ledamotens anförande och tidigare replikskiften fick vi höra att Socialdemokraterna vill höja taket i a-kassan mycket, mycket mer. Det gör att det avslutningsvis får bli två frågor från mig.

För det första upprepar jag: Varför vill Socialdemokraterna att fler människor ska vara arbetslösa i Sverige? Den forskning som finns visar att det skulle bli konsekvensen av det yrkande de har presenterat för kammaren här i dag om att vi inte ska ha en skarpare avtrappning i arbetslöshetsförsäkringen.

För det andra: Hur mycket mer vill Socialdemokraterna höja taket när man skriver och säger att man vill höja taket mycket, mycket mer?

Är det kanske så att man står bakom det förslag som finns från Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att helt avskaffa avtrappningen och dessutom höja taket ännu mer?


Anf. 22 Patrik Lundqvist (S)

Fru talman! Om Oliver Rosengrens regering hade varit transparent med beräkningsunderlagen hade vi kunnat lämna svar på frågorna här i dag. Då hade vi kunnat tala om med hur mycket vi vill höja taket och hur vi vill justera avtrappningen eller andra delar. Men det kan vi inte nu. Därför står mitt tidigare svar kvar.

Jag vill också återgå till det Magnus sa tidigare: Det här är inte ett bidrag. A-kassan är en försäkring. Det är någonting man skaffar, eftersom man har behov av trygghet och eftersom många omständigheter som man inte har kontroll över kan försätta en i arbetslöshet. Det är en försäkring. Det är inte ett bidrag.

Det är uppenbart att förhandlingarna som skett mellan majoritetspartierna inte har varit en sådan solskenshistoria som man skulle kunna tro. De här kontrasterna är minst sagt enorma.

Tidigare har vi hört om skillnaderna mellan partierna i vårt regeringsalternativ, men jag kan konstatera att när vi behövde göra de här svåra kompromisserna höjdes a-kassan med flera tusen kronor. Nu blir det knappt löneökningsnivån för nästa år. Där finns en stor skillnad.

Socialdemokraterna har ståndpunkten att alla som kan arbeta ska arbeta. Men det får inte ske genom att människors liv riskerar att slås i spillror. Det riskerar de här förändringarna att leda till om vi får en långvarig lågkonjunktur eller om något annat gör att många människor blir arbetslösa under lång tid.

(Applåder)


Anf. 23 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Arbetslinjen är löftet att samhället kommer att fortsätta tro på din förmåga även om du har gett upp på dig själv. Arbetslinjen är övertygelsen om att ingen människa är oduglig, att alla behövs. Arbetslinjen är idén om arbetets egenvärde och betydelsen av arbete för en fungerande samhällsgemenskap. Nu förstärker vi arbetslinjen, eftersom vi tror på människor.

Fru talman! En fungerande och effektiv a-kassa och arbetslöshetsersättning är en viktig beståndsdel på en funktionsduglig arbetsmarknad. En välfungerande arbetslöshetsersättning fyller funktionen att vara ett tillfälligt ekonomiskt skydd för den som är mellan två jobb.

En för hög arbetslöshetsersättning riskerar att försvaga drivkrafterna för arbete och på så sätt göra att färre människor jobbar och att de som är arbetslösa är arbetslösa längre. Det är inte i de arbetslösas intresse, om man som vi tror att den som är arbetslös kan sluta vara arbetslös och att systemen som omgärdar den som är arbetslös spelar roll för arbetslösheten.

Politiken har den viktiga uppgiften att balansera mellan att vara tillräckligt restriktiv för att drivkrafterna att söka jobb ska vara höga men tillräckligt generös för att människor ska matcha sig till arbete som passar kompetens och förmåga.

Fru talman! Den nya arbetslöshetsersättningen kommer att baseras på inkomster, som redan i dag rapporteras till Skatteverket, inte på arbetstidsrapporter i arbetsgivarintyget, som kräver betydande administration för arbetsgivaren, för arbetslöshetskassorna och för den arbetslösa. Denna förändring innebär att 35 000 fler beräknas kunna omfattas av ett tryggare skydd vid arbetslöshet. Det gäller exempelvis personer som i dag arbetar oregelbundet eller deltid. Vår reformering anpassar på så sätt arbetslöshetsersättningen till vår tids arbetsmarknad.

Fru talman! Byråkratin minskar. Men det gör också riskerna för fusk och fel när ersättningen kommer att utgå från registerbaserade inkomstuppgifter. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens senaste rapport om felaktiga utbetalningar från arbetslöshetsförsäkringen visar att fel motsvarande 218 miljoner skattekronor upptäcktes 2023. Det är ungefär 1,5 procent av de totala utbetalningarna. Inspektionen uppskattar att man upptäcker 2 felaktigt utbetalda kronor per krona som läggs på kontroll. Det får sägas vara en god investering.

Reformeringen vi nu diskuterar gör kvalificeringens koppling till arbete och medlemskap i en a-kassa mer begriplig för den som är medlem och som söker a-kassa. Hur många ersättningsdagar a-kassan betalas ut för kommer att bero på antalet arbetade dagar med en inkomst över 11 000 kronor, och hur hög a-kassan blir beror på längden av medlemskapet i a-kassan.

Om man har både arbetat och varit medlem i en a-kassa i tolv månader eller mer får man den maximala nivån: 300 dagar med 80 procent av lönen under taket. När ersättningsdagarna är slut eller om man inte kvalificerar sig för a-kassa får man i stället aktivitetsstöd; jag ska återkomma till det. Antalet karensdagar förblir två. Det är ett välavvägt förslag.

Fru talman! Drivkrafterna att lämna arbetslöshet för arbete stärks med vår reformering. I dag minskar a-kassan i regel med 10 procentenheter efter 200 dagar och därefter med 5 procentenheter efter ytterligare 100 dagar. Det beslut som vi ska fatta i dag innebär starkare drivkrafter genom en brantare avtrappning. Förslaget är att a-kassan sänks med 10 procentenheter efter 100 dagar och därefter med 5 procentenheter per 100 dagar. A-kassan upphör efter 300 dagar.

I dag har personer med barn a-kassa i 150 dagar extra. Det avskaffas genom denna reformering. Det är särskilt viktigt att föräldrar återgår i arbete, så att alla barn ser sina föräldrar gå till jobbet under uppväxten. Därför är det en viktig del av denna reformering.

I dag kan de som kvalificerar sig för arbetslöshetsersättningen få 20 000 kronor i månaden från dag 101 och fortsätta på den nivån i år efter år. Det påminner närmast om en medborgarlön för arbetslösa. Nu är det slut med det. Vår reformering innebär en avtrappning med 5 procentenheter per 100 dagar även i aktivitetsstödet. Det är en av de viktigaste delarna i reformeringen.

Bidrag till arbetslösa ska alltid vara förenade med tydliga incitament för att skaffa jobb och krav på att anstränga sig för att söka lediga jobb och utbilda sig för att kunna ta nya jobb.

Fru talman! Reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen är ett styrkebesked för den moderatledda regeringen, inte minst eftersom Tidöavtalet bara innehåller en överenskommelse om att de nivåer som gällde i a-kassan under pandemin ska gälla tills vidare. Trots att det bara var det som fanns med i Tidöavtalet har vi nu kommit överens med Sverigedemokraterna om en reformering som också innehåller stärkta drivkrafter för arbete och en väsentlig förstärkning av arbetslinjen. Det är ett styrkebesked för samarbetet.

När vi beslutade om försämringarna av a-kassan tidigare under mandatperioden lovade jag bland andra ledamoten Cato i Centerpartiet att arbetslinjen kommer att förstärkas med andra reformer - var så god!

En dag som denna blir sprickan i Socialdemokraternas regeringsunderlag extra tydlig. Sprickan får närmast Grand Canyon att framstå som ett pittoreskt inslag i landskapet. Centerpartiet vill sänka a-kassan väsentligt. Vänsterpartiet vill som vanligt ha mer åt alla alltid. Miljöpartiet vill slopa nedtrappningen. Hur ska de egentligen ha det på vänstersidan? Det är inte tydligt. Och hur förhandlingarna ska kunna gå till för att något av partierna ska komma i närheten av vad de vill är inte uppenbart.

Fru talman! Alla utan jobb ska söka jobb, lära sig nya jobb och ta lediga jobb. Ni kanske tycker att jag låter lite jobbig nu. Men vänta bara! Vårt tjat om jobben har bara börjat.

Jobb är hopp - om kollegor, om lön och om semester. Jobb är att resa sig ur svårigheter, stå på sina egna ben, växa av egen kraft och bli sitt bästa jag. Jobb är ansvar. Vårt samhälle byggs med människors slit, flit och tillit till varandra. Jag kan fortsätta hur länge som helst. Men ni vet redan vad jag tycker; Sverige jobbar när Sverige är som bäst.

Därför är arbetslinjen min ideologi. Därför kan arbetslinjen bli den lägereld som ersätter splittring med samling för Sverige. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag för minskad byråkrati för arbetslösa, arbetsgivare och a-kassorna, för minskad risk för fusk och fel med skattebetalarnas pengar och för stärkta drivkrafter för arbete i hela arbetslöshetsförsäkringen.

(Applåder)


Anf. 24 Patrik Lundqvist (S)

Fru talman! Det är ett väldigt fint ode till arbetet, eller vad man ska kalla det, som ledamoten levererar. Det är naturligtvis jättefint när människor arbetar. Det är inte för inte man kommer från den rörelse man gör.

Men det är ändå märkligt att det skärs ned på nästan alla sätt som man kan stötta, hjälpa och få människor i arbete. Det handlar om utbildningar, om Arbetsförmedlingen och om andra stödtjänster. I stället ska arbetslinjen leverera människor i arbete genom att de får lägre ersättningar och sämre möjligheter att leva sitt liv när de blir arbetslösa.

Jag förstår att detta kommer från den människosyn man egentligen har. Den kan man ju inte släta över genom att prata väl om arbete. Frågan är egentligen: Hur tycker ni att arbetslinjen går? Varför är det alltid människors trygghet och människors liv som ska offras och deras utsatthet som ska bli högre för att de ska ta arbete? Det finns inte särskilt mycket som stöder tesen att detta är orsakerna till att folk inte tar ett jobb eller kommer i arbete.

Vi vet att det finns en enorm klyfta mellan behoven av utbildad arbetskraft och den utbildning som människor har. Där borde väl fokus ligga i arbetslinjen? Nu har ni sparat en och en halv miljard på a-kassereformen. Vart ska ni skicka pengarna? Ska ni skicka dem rakt in i utbildningssystemet, eller kommer de snarare att gå till skattesänkningar för dem som inte förlorar jobbet och för dem som tjänar bra med pengar ändå?


Anf. 25 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Socialdemokraterna ställer ett par frågor om människosynen i detta. Det stämmer alldeles utmärkt att vi genomför den här reformeringen på grund av vår människosyn. Vi är övertygade om att ingen människa är oduglig. Vi vet att med rätt stöd och hjälp kan alla människor komma till sin rätt på arbetsmarknaden.

Vi tar samhällets ansvar på största allvar. Det handlar om att vi ska se till att arbetslöshetsersättningen, a-kassan och hela arbetsmarknadspolitiken aldrig ger upp för att den som har blivit arbetslös ska kunna komma tillbaka till arbete. Vi vet att drivkrafter för arbete spelar roll. Vi vet att det spelar roll att det lönar sig att arbeta. Vi vill att föräldrar som har hamnat utanför ska komma tillbaka till jobb och inte glömmas eller gömmas i utanförskap.

Socialdemokraterna är världsmästare på att gömma undan människor i utanförskap, att glömma människor i utsatta områden och att aldrig fråga dem som har blivit arbetslösa om de vill komma tillbaka till arbete. Man förtidspensionerade hundratusentals människor när man hade regeringsmakten. Man höjer skatten för dem som arbetar. Det finns alltid ett bidrag att höja för dem som inte arbetar.

Det är inte vår politik, för vi tror på arbete. Det är vår människosyn. Det är vår samhällssyn. Det hade varit önskvärt om också det gamla arbetarpartiet hittade hem till den.

(Applåder)


Anf. 26 Patrik Lundqvist (S)

Fru talman! Det är uppenbart att ledamoten lever kvar under allianstiden, med sådant som Sverige jobbar, arbetslinjen och allt vad det nu är.

Verkligheten är ju den att det inte är lägre ersättningar som får människor i arbete.

Ledamoten nämnde utanförskap. De flesta människor som är i utanförskap har ju inte ens kvalificerat sig in till a-kassan. Där behöver man lägga mer resurser och se till att människor kommer från utanförskap in i samhället. Det kan man göra med flera olika metoder, men man kan inte göra det genom att sänka a-kassan för människor som har jobbat ett helt yrkesliv, gjort rätt för sig och varit en produktiv del av samhället men sedan blivit arbetslösa och riskerar att få se sitt liv slås i spillror. Det är inte vägen framåt.

Människor har enorma drivkrafter till arbete. Det behöver inte vara så att man också klämmer åt dem ekonomiskt när de hamnar i en situation som de själva inte har orkestrerat utan som drabbar dem på grund av omständigheter som kommer utifrån. Det är ju kärnan i den människosyn som svensk höger återigen verkar ha grävt upp, där människor ska sättas åt därför att de drabbas av olycka i arbetslivet och blir av med jobbet. Det är inte den människosyn jag har.

Människor vill arbeta och kan arbeta. De kan också få den möjligheten om vi stöttar lite. Kortare utbildningar är ett betydligt bättre steg för folk till arbete än sänkta ersättningar när de ändå inte har det som krävs för att få de jobb som finns tillgängliga för tillfället.

(Applåder)


Anf. 27 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Den reformering vi nu genomför innebär att fler personer, uppskattningsvis 35 000 fler, kommer att omfattas av arbetslöshetsersättningen. Genom att vi nu också inför avtrappning i hela arbetslöshetsersättningen betyder det att fler personer kommer att omfattas av drivkrafter för arbete som tidigare fanns i ersättningssystem som saknar drivkrafter för arbete, exempelvis försörjningsstöd. Det kommer att stärka arbetslinjen för fler personer.

Ledamoten Lundqvist nämner behovet av utbildningsinsatser. Låt mig göra ett par nedslag i detta. Vår regering utökar platserna inom yrkesvux. Vi utökar yrkeshögskolan. Vi har i regleringsbrev tydliggjort att Arbetsförmedlingen ska prioritera arbetsmarknadsutbildningen. Vi gör väsentliga insatser för att arbetslösa utan utbildning ska utbilda sig till arbete. Men det är inte bara en resursfråga.

Under Socialdemokraternas tid i regering accepterade man att var tredje yrkesvuxplats stod tom även om den var fullt finansierad. Man accepterade att bara var tredje person som av Arbetsförmedlingen anvisades till en arbetsmarknadsutbildning eller reguljär utbildning i utbildningssystemet skriver in sig på den. Det accepterar inte vi.

Därför skärper vi nu instruktionerna till Arbetsförmedlingen. Därför kommer vi att se till att skyldigheten att utbilda sig till arbete för den som är arbetslös för att den saknar utbildning blir tydligare. Man ska inte kunna leva på andra människor om skälet till att man själv inte har ett arbete är att man saknar utbildning och inte ens anstränger sig för att utbilda sig. Det är slut med den slappa politiken. Det blir tack vare vårt maktskifte en ny politik som kommer att se till att Sverige jobbar.

(Applåder)


Anf. 28 Jonny Cato (C)

Fru talman! Det var stora ord om arbetslinjen från Oliver Rosengren. Han sa: Var så god, ledamoten Cato, här kommer arbetslinjen! Men det borde nog ha varit ett tack i stället.

Detta är den första reform som Tidöregeringen presenterar när det gäller arbetslinjen. Då är det en genom januariavtalet tillsatt utredning som man levererar. Det var Centerpartiet som drev igenom att det kom på plats en utredning om förändrad arbetslöshetsförsäkring. Var så god, Oliver Rosengren!

Vi är överens om arbetslinjen. Det saknas dock en förklaring i ledamotens anförande. Det är två frågor jag vill ha svar på. För det första: Är det höjda taket en kompromiss, eller har Moderaterna svängt? För det andra: Hur bidrar det höjda taket till arbetslinjen? Om arbetslinjen är en ideologi borde man ju inte kunna kompromissa bort den.


Anf. 29 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Man får med jämna mellanrum intrycket av att centerpartistiska riksdagsledamöter gjorde en reboot när januariavtalet slöts. Man kan dra den slutsatsen av en hel del saker som kommer från partiet.

Jag vill ändå påminna ledamoten Cato om att Moderaterna har tyckt att avtrappningen ska komma tidigare, att avtrappningen ska göras brantare och att det ska finnas drivkrafter för arbete även i aktivitetsstödet - antagligen längre än vad vare sig jag eller du ens har varit medlemmar i något av våra respektive partier, eller kanske till och med någon annan i rummet. Detta har vi alltid tyckt. Det är alltså inte något som är resultatet av en utredning från januariavtalet, även om det är bra att ni tillsätter utredningar som vi sedan kan tillvarata och i detta fall med en skicklig utredare, som dessutom har blivit ny generaldirektör för Arbetsförmedlingen.

Sedan var det frågan om att höja taket. Det är väl ingen hemlighet att vi inte har velat höja taket. Det är ingen hemlighet att den samlade empirin pekar på att höjningarna av taket bidrar till en högre arbetslöshet. De samlade effekterna av reformen kommer att innebära färre arbetslösa. Nivån på avtrappningen spelar en större roll än nivån på taket, av bland annat de skäl som har tagits upp av tidigare talare, nämligen att relativt få når taknivåerna.

Det är dessutom i linje med tillgänglig evidens att det inte är så skadligt att ha en något högre initial nivå av en arbetslöshetsförsäkring eftersom den bidrar till matchning på arbetsmarknaden, men det relevanta är att det blir en tydlig avtrappning så att drivkrafterna för att förkorta sin egen arbetslöshetstid blir så tydliga som möjligt. Det är därför som reformeringen sammantaget är väl avvägd och kommer att bidra till ökad funktionsduglighet och stärkt arbetslinje.


Anf. 30 Jonny Cato (C)

Fru talman! Jag tackar för det konkreta svaret!

På onsdag avslutar vi ett andra riksmöte i Sveriges riksdag. Vi har då genomfört nästan halva den här mandatperioden. Men den här regeringen har levererat en enda stor proposition på arbetsmarknadsområdet, och det är den vi diskuterar i dag. Ja, propositionen stärker delvis arbetslinjen, men den bidrar också till att delvis försämra arbetslinjen med höjt tak i a-kassan.

Man kan inte direkt säga att det finns en arbetslinje på Arbetsmarknadsdepartementet när det gäller att presentera stora reformer. Jag har tidigare sagt i talarstolen att till och med Statsrådsberedningen har haft fler propositioner än Arbetsmarknadsdepartementet under det här året.

Min fråga till ledamoten blir följande: När kommer övriga reformer på plats för att stärka arbetslinjen? Dagens beslut blir någon form av ett steg framåt och ett steg tillbaka, det vill säga att vi står still.


Anf. 31 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Jonny Cato har varit ledamot i arbetsmarknadsutskottet en längre tid, och han känner därför såklart till att arbetsmarknadspolitiken, eller jobbpolitiken, inte enbart finns i arbetsmarknadsutskottet. Att därför tänka sig att det är Arbetsmarknadsdepartementet eller arbetsmarknadsutskottet som ska bära hela jobbpolitiken är i strid med riksdagens regelverk för utskottens ansvarsområden och regeringsdepartementens ansvarsfördelning. De kanske viktigaste delarna av arbetslinjen har årligen genomförts av regeringen i och med förstärkningar av jobbskatteavdraget, men det är kanske för Centerpartiet inte längre arbetsmarknadspolitik. Det är kanske inte fråga om arbetslinjen att se till att det lönar sig mer att arbeta.

Att utöka resurserna och förstärka yrkesutbildningen är kanske inte heller arbetslinjen för Centerpartiet längre. Vi har tagit krafttag mot fusk så att det är de som är berättigade till bidrag som ska få bidrag, inte bedragare. Det kanske inte längre är arbetslinjen att se till att transfereringar går till dem som faktiskt behöver bidragen.

Vi har skärpt direktiven till Arbetsförmedlingen, tillsatt en ny generaldirektör, bytt ut hela styrelsen och skärpt tilldelningen av medlen för inspektionsmyndigheten att följa upp Arbetsförmedlingens arbete. Är inte heller det arbetslinjen?

Vi vräker på en arbetslinje, men Centerpartiet vill ha propositioner i arbetsmarknadsutskottet. Ja, här kommer en, och det kommer garanterat fler, men det avgörande här är att arbetslinjen stärks del för del. I dag diskuterar vi en reformering som inte heller jag trodde att vi skulle lyckas få på plats den här mandatperioden eftersom den inte ingick i Tidöavtalet.

Men Tidöavtalet är starkare än vad Centerpartiet har lyckats med i sina samarbeten. Därför finns reformen på plats.

(Applåder)


Anf. 32 Ciczie Weidby (V)

Fru talman! Först tänkte jag inte ta replik eftersom det är så uppenbart att Vänsterpartiet och Moderaterna står så milsvitt från varandra. Men jag måste ändå poängtera hur anmärkningsvärt det är att Moderaterna har ett så otroligt högt tonläge i att verkligen markera hur mycket man föraktar personer som är arbetslösa och vilken cynisk ton man har om människor över huvud taget.

Jag hävdar att de allra flesta verkligen vill arbeta. Jag vet inte om Oliver Rosengren har varit arbetslös i sitt liv, vilka anställningar han har haft och vad som har hänt emellan.

Om han har varit arbetslös vet han också att man vill ingenting hellre ha än ett nytt jobb. A-kassan ger inte alls någon tillvaro bland rosa moln, utan man vill absolut gå tillbaka till ett fast arbete.

Låt oss titta på politiken som råder i Sverige nu, det vill säga försämringar i arbetsrätten, lättare att säga upp och så vidare. Det måste matchas med andra försäkringssystem. I andra nordiska länder, till exempel Danmark, pratar man om flexibilitet och security, det vill säga flexicurity. Då kan man inte försämra i alla system samtidigt, utan då måste det finnas en stark a-kassa som gör att människor kan gå mellan jobb utan att förlora på det.

Den här hungriga-vargar-jagar-bäst-politiken är lite cynisk. Vad är arbetsmarknadspolitiken?


Anf. 33 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Det här handlar om att människor som är arbetslösa ska få stöd att komma tillbaka till arbete. Det är precis som ledamoten Weidby säger, nämligen att de flesta människor vill arbeta. Tyvärr har en rad olika ekonomiska system skapat en situation där det finns människor som blir fast i bidragssystem och andra ersättningar. Reformeringen handlar om att vi inte vill att bidrag och andra ersättningar ska hindra människors drivkrafter för arbete att ta dem tillbaka till jobb. Därför stärker vi drivkrafterna för att arbeta.

Om det inte hade funnits något sådant, om allt detta hade varit som ledamoten Weidbys kollega sa tidigare, hittepå, vad är det då som gör att när man i svensk och internationell forskning mäter effekter av exempelvis aktivitetskrav eller avtrappning i ersättning ökar andelen som går till arbete? Om detta inte fanns, om ekonomiska drivkrafter inte spelade roll, varför blir det så? Jag skulle verkligen vilja att Vänsterpartiets Ciczie Weidby förklarar vad Vänsterpartiet grundar sin politik kring arbetslöshetsförsäkringen på. Det kan uppenbarligen inte vara tillgänglig kunskap om arbetsutbud och hur människor beter sig på arbetsmarknaden. Då hade man landat i andra och mer balanserade slutsatser där man inte tror att man för att man vill stärka drivkrafterna att arbeta ser ned på arbetslösa. Tvärtom förstår man att det handlar om tro och hopp i fråga om människors vilja att arbeta, men systemen håller dem tillbaka. Det är vad vår politik grundar sig i.


Anf. 34 Ciczie Weidby (V)

Fru talman! När man säger "Det finns alltid några som ." och "Betänk att det här och det här finns" är det lite som att säga att man får knäcka ett par ägg om det ska bli en riktigt bra omelett. Den politiken är inte och kommer aldrig att vara Vänsterpartiets politik. Vi vill ha en social trygghet som gäller för alla, alldeles oavsett. Det är och kommer att vara vår politik.

Arbetslöshetsförsäkringen är just en försäkring. Den kommer ur att jag betalar varje månad för att hjälpa den av mina kamrater som blir arbetslös - och vice versa. Det är alltså en solidaritetshandling. Jag förstår att det är svårt för moderater att förstå sådana saker som solidaritet.

Jag hörde tidigare Oliver Rosengren raljera över att Vänsterpartiet säger: "Mer åt alla, alltid!" Vänsterpartiets politik skulle kunna vara detta, men den är också "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" - till skillnad från Moderaterna, som alltid tycker: "Mer åt dem som redan har, och de som inte har ska fortsatt ha det dåligt!"

Jag har inte fått svar på min första fråga, så, återigen: När man nu genomför dessa förändringar och vill blåsa på människor blir frågan hur man gör det. Hur ska människor kompetensutvecklas mellan två olika jobb om det inte finns en ordentlig, bra arbetsmarknadspolitik som faktiskt får människor i sysselsättning? Man kan inte bara rycka undan mattan för människor; man måste också ge ett alternativ.


Anf. 35 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Arbetsmarknadspolitiken förstärks ju i alla väsentliga delar.

Den som är arbetslös och saknar en utbildning kan mer eller mindre vilken dag som helst gå en utbildning. Det finns tomma platser; var tredje - fullt finansierade - plats inom yrkesvux är exempelvis tom. Arbetsförmedlingen har fått i uppdrag att prioritera arbetsmarknadsutbildning, för nivåerna är alldeles för låga.

Arbetsmarknadspolitiken är alltså på plats eftersom det kanske största skälet, bland annat enligt Finanspolitiska rådets senaste rapport, till att arbetslösheten i Sverige är högre än den borde och hade kunnat vara är brist på utbildning till arbete - att för många arbetslösa utan utbildning inte utbildar sig till arbete. Det ändrar vi på nu.

Det är synd att Vänsterpartiet hellre ser till att höja ersättningarna för dem som inte arbetar än förbättrar stöden för dem som inte arbetar. Då hade fler människor kunnat vara med och bidra, och då hade vi kunnat hålla ihop Sverige bättre.

Jag skulle vilja avrunda det här replikskiftet med att säga att detta verkar vara kontentan i hur vi skiljer oss åt inte bara i synen på politikens möjligheter utan också i tron på människan. Vi är övertygade om att den som är arbetslös kan sluta vara arbetslös - att den som är arbetslös kan ta sig till arbete med ett fungerande stöd från samhället och med egen ansträngning. Vänsterpartiet vill öka ersättningarna och se till att drivkrafterna minskar. Man vill avskaffa avtrappningen, för man verkar inte tro att det spelar någon roll för den enskilde hur samhällets system runt den som är arbetslös ser ut - hur drivkrafter och stöd ser ut.

Vi är tvärtom övertygade och vill använda alla redskap vi kan inom arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken för att så få som möjligt ska lida av arbetslöshet. Därför för vi den här politiken.


Anf. 36 Ciczie Weidby (V)

Fru talman! I det gamla bondesamhället var arbetslöshet en helt okänd företeelse. Det fanns arbete åt alla, och det var andra problem som gjorde tillvaron osäker, som missväxt, torka, sjukdomar, olyckshändelser och krig.

Arbetslösheten kom först med skapandet av industrier, när människor faktiskt blev anställda. Även om lönerna var låga innebar en anställning ändå pengar till mat, boende och kläder. Men när anställningen upphörde och arbetaren blev arbetslös försvann också den ekonomiska tryggheten.

Det fanns en fattigvård, men kraven för att kunna få hjälp var väldigt hårda, och ersättningen - om man över huvud taget fick någon, som sagt - var minimal. Att tvingas gå till fattigvården upplevdes av många som väldigt förnedrande. För att stärka sin ställning gentemot arbetsköparna började de anställda runt om i Europa därför att bilda fackföreningar.

I takt med att man började organisera sig på det viset föddes också idén att starta egna arbetslöshetskassor, som såklart finansierades av medlemmarna och där den arbetslöse kunde få hjälp. Tanken var en väldigt enkel typ av solidaritet: Alla som arbetar lägger en slant varje månad för att kunna hjälpa den som för tillfället inte har någon försörjning, så att denne inte behöver gå från hus och hem mellan jobben.

Fru talman! Enligt regeringen behöver arbetslöshetsförsäkringen förändras. Rätten till akassa och storleken på ersättningen bör, enligt regeringen, baseras på inkomster i stället för arbetad tid. Enligt regeringen behöver arbetslöshetsförsäkringen på ett bättre sätt än i dag bidra till omställning mellan arbeten vid arbetslöshet. Enligt regeringen syftar propositionen till att skapa en tydligare omställningsförsäkring som stärker arbetslinjen - det har vi hört tidigare - och minskar risken för fusk samtidigt som den administrativa bördan minskar.

Fru talman! Den enda av regeringens uppfattningar som Vänsterpartiet delar är den att arbetslöshetsförsäkringen behöver förändras. Fler löntagare behöver omfattas av försäkringen, en högre andel av de arbetslösa behöver få 80 procent av sin tidigare lön i ersättning, ersättningsnivåerna behöver höjas och indexeras och den successiva nedtrappningen av ersättningen bör slopas.

Fru talman! Vänsterpartiet anser, precis som LO, att en inkomstbaserad akassa med ett inkomstvillkor är helt fel väg att gå. Ett inkomstvillkor skapar nämligen per definition en inbyggd orättvisa eftersom löntagare med högre lön kvalificerar sig till akassan snabbare än löntagare med lägre lön. Till exempel kommer en löntagare med en lön på 30 000 kronor per månad bara att behöva jobba i fyra månader medan någon som bara har 20 000 kommer att behöva arbeta i sex månader för att uppnå samma resultat. Det är varken rimligt eller rättvist.

Fördelen med ett arbetsvillkor är dessutom att det är mer kopplat till arbetsmarknadsförankring, vilket bör vara en av förutsättningarna för att få arbetslöshetsersättning. Arbete är nämligen inte samma sak som inkomst, utan arbete är de arbetsuppgifter som utförs under en viss tid. En person som är arbetslös under en tid arbetar inte men söker jobb. Få arbetade timmar med hög timlön bör inte betraktas som en högre grad av arbetsmarknadsförankring än en låg timlön.

Ett av skälen till att regeringen vill ha en inkomstbaserad akassa är att det ska förenkla handläggningen, öka förutsebarheten, motverka felaktiga utbetalningar, minska den administrativa bördan och så vidare. Man menar också att den reform om arbetsgivardeklarationer på individnivå som genomfördes för ett antal år sedan ger möjlighet att på ett bra sätt få tillgång till uppgifter om en persons inkomster.

Det är bra att använda arbetsgivardeklarationerna eftersom det ökar transparensen, minskar risken för fusk och lättar på den administrativa bördan. Vänsterpartiet menar dock - precis som LO, för övrigt - att arbetstiden bör inkluderas i deklarationen och att uppgifter om arbetstid och arbetsinkomster bör hänföras till den kalendermånad då arbetet för inkomsten utfördes. Det skulle då vara fullt möjligt att använda arbetsgivardeklarationen som grund och därmed som sagt minska den administrativa bördan, samtidigt som det mer rättvisa och praktiska arbetsvillkoret kan fortsätta att vara grunden i arbetslöshetsförsäkringen.

Ett annat skäl regeringen har för att övergå till en inkomstbaserad arbetslöshetsförsäkring är att försäkringen förväntas leda till att fler kvalificerar sig för akassa. Samtidigt kan vi konstatera att den utredning som ligger till grund för propositionen har beräknat att täckningsgraden bland arbetslösa endast kommer att öka från 40 till 47 procent om man övergår från dagens villkor till dessa. Alltså kommer en majoritet av de arbetslösa även fortsättningsvis att stå utanför ersättningssystemet. Detta kan jämföras med år 2000, då omkring 80 procent av de arbetslösa hade en inkomstbaserad arbetslöshetsersättning eller aktivitetsstöd med arbetsvillkor som grund.

Om regeringen på allvar vill att fler ska omfattas av ersättningen finns det helt andra vägar att tillgå. Dessa kan man läsa om i LO:s remissyttrande, där det också finns fler förslag. Det är bara att läsa in sig på dem.

Fru talman! Vänsterpartiet är, i likhet med LO, TCO och Saco, starkt kritiskt till regeringens förslag om en så mycket tydligare nedtrappning av ersättningsnivåerna.

För det första saknas det tydligt stöd i forskningen för att nedtrappningen faktiskt leder till kortare tid i arbetslöshet. För det andra är en nedtrappning inte nödvändig av incitamentsskäl eftersom det via Arbetsförmedlingen finns befintliga kontroll- och sanktionssystem för att säkerställa att de sökande vidtar de åtgärder som krävs för att ställa om till ett nytt arbete. För det tredje leder den föreslagna nedtrappningen till ett alltför lågt inkomstskydd och i förlängningen också en press nedåt på lönerna. Det kan Vänsterpartiet aldrig acceptera. Vänsterpartiet anser, i likhet med flera fackförbund, att ersättningsnivån bör vara 80 procent under hela ersättningsperioden samt under hela den period man uppbär aktivitetsstöd.

Fru talman! Att, som regeringen föreslår, kraftigt försämra akassan pressar inte ned arbetslösheten. Arbetslöshet bekämpas genom en ekonomisk politik för full sysselsättning, genom investeringar som ger jobb och genom en aktiv arbetsmarknadspolitik som rustar de arbetslösa att ta de jobb som finns och de nya jobb som växer fram.

Det faktum att regeringen inte bedriver denna ekonomiska politik, inte genomför de stora investeringar som ger jobb och inte heller tydligt bedriver en aktiv arbetsmarknadspolitik värd namnet innebär att regeringen frånsäger sig ansvaret för att pressa ned arbetslösheten. I stället lägger regeringen ansvaret på individen. Det är djupt cyniskt och ovärdigt ett välfärdsland som Sverige.

Att sänkt akassa skulle leda till lägre arbetslöshet utgår från en nationalekonomisk teori där minskad ersättning alltid leder till att arbetslösa accepterar en lägre lön när de söker jobb. Det är inte positivt för vare sig ekonomin eller arbetslösheten, vilket modern arbetsmarknadsforskning visar. Snarare skadar det produktivitetsutvecklingen och riskerar att få långsiktigt negativa konsekvenser på sysselsättningen.

Fru talman! Givet de stora försämringar som regeringens förslag innebär kan Vänsterpartiet inte ställa sig bakom propositionen. Jag yrkar därför bifall till reservation 1, som innebär avslag.

Fru talman! Arbetslöshetsförsäkringen måste förändras för att fler löntagare ska omfattas och känna ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. Det är viktigt att arbetslöshetsförsäkringen omfattar en majoritet av löntagarna och att en majoritet av löntagarna kan få en ersättning som grundar sig på den faktiska tidigare inkomsten.

Vänsterpartiets mål är att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av sin tidigare lön vid arbetslöshet. Vi vill därför höja den högsta dagpenningen och grundbeloppet, indexera ersättningsbeloppen till löneutvecklingen och höja ersättningsnivån till 80 procent för hela ersättningsperioden samt för tid med aktivitetsstöd.

Rätten till arbetslöshetsersättning ska baseras på arbetad tid. Den som ansöker om arbetslöshetsersättning ska uppfylla ett arbetsvillkor. Arbetsvillkoret ska utformas på ett sätt som gör att en majoritet av löntagarna kvalificerar sig för detta. Tid med graviditetspenning, föräldrapenning, sjukpenning, rehabiliteringspenning, smittbärarpenning, närståendepenning och sjuklön bör räknas in i arbetstiden de månader som inte är överhoppningsbara. Dessutom bör det vara den underliggande lönen, inte den tillfälliga ersättningen, som ligger till grund för arbetslöshetsersättningen när denna tid räknas in i arbetstiden.

Utöver detta bör arbetssökande med barn under 18 år även framgent ges möjlighet till en förlängning av ersättningsperioden med 150 dagar. Därtill bör den så kallade 100-dagarsregeln, det vill säga att den arbetssökande ges möjlighet att söka jobb inom sitt yrkesområde under de första 100 dagarna, återinföras.

Fru talman! Med dessa förslag till förändringar yrkar jag även bifall till reservation 3.

Slutligen vill jag tacka arbetsmarknadsutskottets personal, kammarkansliet och såklart AU:s alla förträffliga och fina ledamöter för ett väl genomfört riksmöte. Jag hoppas på och önskar alla en riktigt trevlig och somrig sommar.


Anf. 37 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt begära replik, men jag kunde inte hålla mig ifrån att ställa ett par frågor om människosynen.

I anförandet av ledamoten Weidby från Vänsterpartiet beskrivs den cynism som Vänsterpartiet menar att det är att tycka att den som är arbetslös också har ett eget ansvar för att komma tillbaka till arbete. Moderaternas uppfattning är att samhället har ett ansvar, och den enskilde har ett ansvar. De två delarna gemensamt blir insatserna för att komma tillbaka till arbete.

Därför skulle jag vilja att Ciczie Weidby utvecklar något om vad det egentligen är som ska ersätta individens eget jobbsökande och individens eget sökande efter en utbildning. Om man erbjuds en utbildning och är arbetslös för att man saknar en utbildning - ska man då inte ta denna utbildning utan kunna fortsätta i arbetslöshet hur länge som helst utan att utbilda sig för att kunna ta ett ledigt jobb? Ska man inte ha några krav på sig som enskild att söka lediga jobb?

Det var inte så arbetslöshetskassorna kom till. Det var människor som försäkrade varandra och samtidigt hade förväntningar på varandra att anstränga sig för att komma tillbaka till arbete.

Jag skulle vilja att ledamoten Weidby utvecklar vad det är som är cyniskt med de här kraven, om nu Vänsterpartiet över huvud taget står bakom att det ska finnas några som helst förväntningar på den enskilde.


Anf. 38 Ciczie Weidby (V)

Fru talman! Tack så jättemycket, Oliver Rosengren, för att du begärde replik på mitt anförande så att jag får möjlighet att säga att Vänsterpartiet inte är ett parti som säger att man inte behöver göra någonting och att det inte finns några som helst krav! Så har det såklart aldrig varit.

Vi menar att det är rimligt att ersättningen inte bara ska vara okej de första 100 dagarna. Det är alltså tre månader, och det är inte en jättelång tid. Allt beror så mycket på vilken typ av bransch man är i och vilket annat jobb man kan ta.

Inte någonstans i mitt anförande säger jag att det inte finns olika typer av rekvisit som man ska uppfylla för att fortsatt få sin arbetslöshetsersättning. Inte någonstans säger jag att den arbetslösa kan sitta och rulla tummarna i en faslig massa dagar. Inte någonstans säger jag detta.

Det jag däremot säger är att vi ska ha en bra akassa eftersom det gör att människor kan fortsätta att ha den levnadsstandard de har. Det är också bra för samhället att människor inte kastas ut och behöver gå från det de har innan de kommer i nytt arbete. Jag säger också att man inte ska misstro personer för att de inte hittar ett arbete och straffa ut dem för det direkt. Det är bara detta jag har sagt i mitt anförande och som Vänsterpartiet tycker.


Anf. 39 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! I ledamoten Weidbys anförande sa hon att det är cyniskt att överföra ansvar på den enskilde. Detta tolkade jag som att det var dåligt eftersom man tenderar att använda "cyniskt" för att beskriva något man tycker är dåligt. Men utifrån den beskrivning vi just fick är "cyniskt" kanske inte något dåligt för Vänsterpartiet eftersom det tydligen inte är så dåligt att låta den enskilde ha visst eget ansvar. Det är inte alltid helt tydligt vad Vänsterpartiet söker efter.

Jag vill dock berömma ledamoten Weidby för att vara intellektuellt hederlig. Att säga att man inte tror på drivkrafter för arbete och inte tror att incitament spelar roll och därför lägga fram förslag om att plocka bort detta ur arbetslöshetsförsäkringen är hederligt. Ni förslår 80 procent i ersättning under hela arbetslöshetsperioden, både i akassan, där det i dag finns en avtrappning som vi vill förstärka, och i aktivitetsstödet, där det i dag inte finns en avtrappning men där vi vill införa det. Det är hederligt. Det är mer hederligt än att som Socialdemokraterna argumentera mot incitament men ändå inte ha några förslag om att plocka bort dem.

Jag frågar därför: Vad tror ledamoten Weidby om förutsättningarna för att få genomslag för sin mer hederliga politik i det regeringsalternativ ledamoten vill vara en del av?


Anf. 40 Ciczie Weidby (V)

Fru talman! Det är jätteförvirrande, för jag vet inte om det var en komplimang eller inte. Jag har svårt att uppfatta om "hederlig" är bra eller inte när vi nu pratar om olika ord och vad "cynisk" och "hederlig" är.

Oliver Rosengren beskrev vår politik som allt åt alla. Vi menar att alla individer har ett ansvar men att alla också har ett ansvar att se till att alla i samhället har det bra. Det är socialism, och det är så fint att alltid se till att höja golvet och inte bara ge till dem som redan har mest.

Att försämra akassan så här mycket slår otroligt hårt mot jättemånga av dem i min gamla bransch, inom handel, hotell och restaurang och så vidare. De kämpar redan för att få en heltidsersättning och riskerar nu att snabbt bli utblottade.

När det gäller hederligheten försöker jag komma på något att säga om Socialdemokraterna, men det får jag återkomma till. Jag har bara 20 sekunder på mig, och det är alldeles för kort tid. Men jag tackar för dina frågor och för möjligheten att prata om Vänsterpartiets politik: åt alla efter behov och av var och en efter förmåga.


Anf. 41 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! Jag har i en tidigare debatt tagit upp att den första dokumentationen av någon form av överföring från en tid till en annan utifrån en sorts försäkringsmodell troligtvis är den bibliska texten om Josef och de sju goda och sju dåliga åren. Går vi vidare i historien har vi skråväsendet under medeltiden, och även om skråna i första hand skyddade mästaren skyddades därigenom hela hushållet. På 1600-talet började man bygga upp försäkringsbolag och aktiebolag för att skydda de fartyg som handlade med Kina, och genom att skydda kapitalet skyddades också alla som var beroende av kapitalet, alltså alla anställda. På 1700-talet bildades flera av de ordnar som i dag lite skämtsamt kan kallas gubbklubbar som ett försäkringssystem i en orolig tid för att kunna skapa välfärd över tid. Under 1800- och 1900-talet ser vi sedan hur arbetare sluter sig samman och försäkrar varandra för att på detta sätt skydda sig mot arbetslöshet, skador eller andra svårigheter.

Fru talman! Så till modern tid. Redan i slutet av 1990-talet tittade jag på den danska modellen med flexicurity, som innebar att man i Danmark stärkte arbetslöshetsförsäkringen samtidigt som man underlättade för företag att förändra personalstyrkan vid en eventuell lågkonjunktur. Tyvärr har vi inte klarat av att genomföra samma reformer i Sverige. Nu genomför vi dock en stor förändring avseende arbetslöshetsförsäkringen, vilket är bra.

Den nya arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring med högre ersättning i kombination med en tydlig avtrappning. Ersättningen ska baseras på inkomst. En alternativregel införs med en kortare tids ersättning, 66 dagar. Försäkringen kommer att omfatta fler och blir enklare för både företag och löntagare. Ersättningsperioden kommer att vara 300 dagar, och ersättningen börjar på 34 000. Efter 100 dagar sänks ersättningen med 10 procent, och efter ytterligare 100 dagar sänks den med 5 procent, vilket gör den nya arbetslöshetsförsäkringen till en omställningsförsäkring.

Fru talman! Utöver de förändringar vi beslutar om i dag kommer regeringen även via förordningar att se över reglerna för aktivitetsstödet. För det nya aktivitetsstödet gäller att den högsta ersättningen blir 30 000 kronor, att ersättningen trappas ned med 5 procent var 100:e dag, att den lägsta ersättningen per dag höjs från 223 kronor till 365 kronor och att den lägsta nivån kommer att fungera som ett golv inom aktivitetsstödet.

Dessa två reformer tillsammans innebär att vi höjer både arbetslöshetsersättningen och golvet i aktivitetsstödet, vilket syftar till att ge en ökad trygghet. I kombination med en tydlig avtrappning blir detta en omställningsförsäkring. Båda reformerna syftar till att tydliggöra att skyddet vid arbetslöshet är ett omställningsskydd där syftet är att man ska komma i jobb.

Samtidigt är det inte själva försäkringssystemet som leder till nya jobb. Försäkringssystemet syftar enbart till att ge ett relevant skydd under den tid man söker jobb. Regeringens politik för att få fler i arbete hanteras egentligen inom andra utskott. Det är dock viktigt att påpeka att det är de åtgärderna i kombination med en fungerande försäkring som gör att vi kan skapa trygghet för alla dem som befinner sig på arbetsmarknaden.

Utöver vårt arbete i arbetsmarknadsutskottet har följande skett: samverkan mellan arbetsmarknadens parter avseende omställningsavtal, satsning på utbildning både i kommuner och via Arbetsförmedlingen, arbete med regelförenklingar för företagare, översyn av skatter och sänkning av bränslekostnader.

Fru talman! Via våra olika förslag i riksdagen strävar Kristdemokraterna efter att skapa ett väl fungerande näringsliv där fler personer känner att de vågar starta företag. Vi vill också att de som är anställda ska känna att de både har möjlighet att utvecklas på sin arbetsplats och har en fungerande trygghet om de av olika skäl måste lämna arbetsplatsen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.


Anf. 42 Jonny Cato (C)

Fru talman! Äntligen får vi på plats en reformerad akassa, en akassa som Centerpartiet så länge efterfrågat. Äntligen presenterar också regeringen skarpa reformer inom utskottets ansvarsområde. Det är minst sagt dags. Vi får verkligen hoppas att detta är starten på en mer aktiv arbetsmarknadspolitik från regeringen.

Fler svenskar behöver ha ett arbete att gå till. Fler svenskar behöver bidra till vår gemensamma välfärd. Ska så bli är det en bärande del av en liberal ekonomisk politik att det alltid ska löna sig att arbeta.

Den mycket höga inflationen innebär att riksnormen i försörjningsstödet, garantipensionen och ett antal andra stöd och bidrag har räknats upp mycket kraftigt, i nominella termer. Ökningarna har varit klart större än löneökningarna. Det innebär att det i dag lönar sig sämre, inom vissa trygghetssystem, att gå från bidrag till arbete. Så kan vi helt enkelt inte ha det.

Regeringen har samtidigt permanentat de högre nivåer inom arbetslöshetsförsäkringen som tillkom under pandemin och höjt arbetsgivaravgifterna kraftigt. Detta är inte en rimlig prioritering för en borgerlig regering, och det visar tydligt att det är Sverigedemokraterna som lägger kursen för arbetsmarknadspolitiken.

Centerpartiet står bakom att det grundläggande ekonomiska skyddsnätet är prisindexerat, men i tider av hög inflation ökar behovet av åtgärder som säkerställer att arbetslinjen inte undergrävs.

I förslaget om en arbetslöshetsförsäkring baserat på inkomst som vi debatterar här i dag har regeringen presenterat en ny arbetslöshetsförsäkring, baserad på en utredning som Centerpartiet var med om att tillsätta inom ramen för januariavtalet. Precis som jag sa här tidigare skulle man väl kunna säga att när regeringen väl levererar arbetsmarknadspolitik är det tack vare januariavtalet.

Den nya arbetslöshetsförsäkringen kommer genom utredningens förslag att moderniseras på flera viktiga punkter, inte minst genom att arbetslöshetsförsäkringen på ett mer flexibelt sätt baseras på faktisk inkomst.

Dessutom kommer den, vilket Centerpartiet drev fram, att trappas av något snabbare än tidigare, samtidigt som den är mer generös inledningsvis - det vill säga en riktig omställningsförsäkring.

Det är bra. Men - för tyvärr finns här ett stort men - genom att permanenta de höga tak i arbetslöshetsförsäkringen som tillfälligt fanns under pandemin har regeringen gått på tvären mot vad arbetslinjen faktiskt borde innebära.

Med tanke på att de som omfattas av arbetslöshetsförsäkringen har goda möjligheter att få ett nytt jobb jämfört med andra grupper är det en mycket märklig prioritering som är kostsam i form av både högre arbetslöshet och utrymme i budgeten.

Regeringen bedömde själv, i budgetpropositionen för 2023, effekten av sin politik som följer: "De bedömningsbara reformer i denna proposition som föreslås och aviseras för att genomföras 2023 bedöms emellertid på lång sikt minska sysselsättningen och antalet arbetade timmar, samtidigt som arbetslösheten ökar. Detta är en följd av att de negativa effekterna för sysselsättningen och arbetslösheten av att bibehålla dagens nivå på arbetslöshetsersättningen bedöms vara större än de samlade positiva effekterna av övriga reformer."

Samtidigt har Konjunkturinstitutet riktat liknande kritik.

Inga åtgärder har genomförts av regeringen därefter för att motverka dessa effekter, och utifrån innehållet i propositionen kommer de höga beloppen inte heller nu att justeras.

Med Centerpartiets förslag kombineras ett fortsatt relativt högt lönetak med en förhållandevis snabb och symmetrisk avtrappning. Det införs också en bortre tidsgräns för aktivitetsstöd på tre år. Arbetslöshetsförsäkringen blir på detta sätt en trygg omställningsförsäkring som bidrar till såväl trygghet som minskad arbetslöshet.

I kommuner och regioner runt om i landet är det nu oerhört tufft ekonomiskt. Det är tufft på riktigt. Kommuner kämpar inte bara med kvaliteten i skolor och förskolor, utan med att kunna behålla förskolor och skolor öppna. I min hemkommun har vi en stor politisk strid om huruvida vi ska kunna behålla landsbygdsskolorna öppna.

Landets regioner sliter också med ekonomin.

Antingen kan man höja skatten eller så kan man effektivisera, prioritera och framför allt se till att öka intäkterna till välfärden. Det gör vi på ett enda sätt - genom fler arbetade timmar. Då krävs en återupprättad arbetslinje där det lönar sig mer att arbeta.

Jag yrkar bifall till reservation 4.


Anf. 43 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Den reformering som nu ligger på bordet för debatt och beslut är ett styrkebesked för Tidösamarbetet. I Tidöavtalet finns det egentligen bara ett förslag när det kommer till arbetslöshetsförsäkringen, och det är att de nivåer som höjdes under den socialdemokratiska regeringen ska gälla tills vidare. Trots det har regeringen och Sverigedemokraterna kommit överens om denna väl avvägda och viktiga reformering av akassan som innebär stärkta drivkrafter för arbete.

I Jonny Catos regeringsunderlag är synen på akassan att avtrappningen helt ska avskaffas i väsentliga delar av underlaget. Från Socialdemokraterna fick vi höra att taket ska höjas mycket. Då blir frågan: Vad är Jonny Catos förväntningar på förutsättningarna för Centerpartiets linje i den här kammaren?

Borde det inte i stället vara så - apropå att Jonny Cato tidigare efterfrågade ett tack - att det den här gången kanske är min tur att efterfråga ett tack? Det som regeringen har gjort är ju att samla majoritetsstöd i riksdagen för en väl avvägd reformering av akassan som innehåller 1 000 kronor i höjt tak men också skärpta drivkrafter för arbete.

I det underlag som Jonny Cato företräder, fru talman, vill man höja taket väsentligt mer än så och dessutom avskaffa avtrappningen i stora delar av det underlaget. Hur ser egentligen utsikterna för Centerpartiets politik ut här i kammaren om det inte vore tack vare regeringen?


Anf. 44 Jonny Cato (C)

Fru talman! Så var det debatt i Sveriges riksdag om valet 2026 - som vanligt. Det är det enda vi pratar om i arbetsmarknadsutskottet.

Jag kan stilla Oliver Rosengrens oro med att vi ser vad som händer när Centerpartiet kompromissar, förhandlar och samarbetar. Då kommer utredningen på plats som vi ska fatta beslut om här under morgondagen.

Det är alltid intressant att prata om framtiden, enligt Moderaterna. Låt oss då göra det. Vilka kompromisser om arbetslinjen kommer Moderaterna att behöva göra när Sverigedemokraterna kanske blir riksdagens näst största parti? Jag förutsätter att Magnus Persson kommer att vilja ha mer inflytande för sin arbetsmarknadspolitik om Sverigedemokraterna blir större. Kommer Magnus Persson kanske till och med att vara arbetsmarknadsminister i nästa regering - vem vet? Men om vi ska sia om framtiden är det ungefär någonstans där vi kan lägga nivån.

Jag hade alltså oroat mig mer för mitt eget regeringsunderlag, med trollfabriker och annat, än att sia om vad som eventuellt ska hända med oppositionen i framtiden.

Jag kan i alla fall konstatera att när Centerpartiet förhandlar och kompromissar blir det en borgerlig, liberal arbetslinje. Det blir sänkta arbetsgivaravgifter. Det blir förslag om reformering av akassan. Det blir en reformering av Arbetsförmedlingen. Det blir förändrade regler om LAS.

Med tanke på vad Centerpartiet åstadkom under förra mandatperioden hade jag nog varit mer orolig för mitt eget regeringsunderlag, om jag vore Oliver Rosengren.


Anf. 45 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Det är viktigt att bedöma förväntningarna på framtiden med hänvisning till historien. Den slutsats man kan dra av det som händer här just i dag är ju, medan Centerpartiet oroar sig för olika spöken kopplade till Sverigedemokraterna som man tror att partierna i regeringen ska smittas av, att regeringen i samarbete med Sverigedemokraterna utökar jobbskatteavdraget och inför stärkta drivkrafter för arbete genom arbetslöshetsförsäkringen.

Fru talman! Det verkar till och med som att det tvärtemot vad ledamoten Cato tog upp är så att det som händer i regeringssamarbetet inte är väsentliga förskjutningar av positionen i den ekonomiska politiken hos regeringspartierna, utan att Sverigedemokraterna förefaller bli något mer övertygade om delar av vår arbetslinje. Det är väl något som Centerpartiet borde välkomna om de i stället för att intressera sig för spel och mandaträkning i den här kammaren bryr sig om stödet för arbetslinjen i svensk politik. På den sida där Centerpartiet har hamnat i svensk politik är det stödet nämligen mycket svagt och dessutom på väg att eroderas, vilket är uppenbart efter dagens debatt.


Anf. 46 Jonny Cato (C)

Fru talman! Det är något magstarkt att ställa en fråga om politiskt spel och anklaga mig för att hålla på med politiskt spel. Hela frågan grundar sig ju i vad som händer när ni ska styra tillsammans. Centerpartiet har inte ens tagit ställning i regeringsfrågan. De enda som verkar veta vad Centerpartiet tycker om den är Oliver Rosengren och Moderaterna.

Centerpartiet är en aktiv opposition, och vi driver vår politik. De enda som verkar veta vad som ska hända 2026 är Lars Beckman och andra på Twitter. Jag har inte varit med i några sådana diskussioner. Men Socialdemokraterna och Centerpartiet har klart visat att vi kan kompromissa om svåra frågor. Det gjorde vi i januariavtalet. Vi har också visat att om man har samma värderingar om människors lika rätt och värde kan man kompromissa om rätt mycket annat.

Jag ska ge ett ärligt och tydligt besked: Jag kompromissar mycket hellre om arbetsmarknadspolitik och ekonomisk politik än om människors lika rätt och värde. I det vägvalet är det alltid enkelt att veta vad Centerpartiet kommer att välja. Vi väljer mänskliga rättigheter. Vi väljer öppenhet och inkludering. Vi väljer att alla människor är lika mycket värda. Det kan jag inte kompromissa om. Men jag kan kompromissa om ekonomisk politik och arbetsmarknadspolitik. Centerpartiet har gjort det förut, och vi kommer att göra det igen.

(Applåder)


Anf. 47 Camilla Mårtensen (L)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Liberalerna har under de drygt 100 år som vi som parti haft inflytande varit med och utformat det sociala skyddsnät som finns i dag. Det är vi stolta över. Alla människor ska ha frihet att forma sina egna liv. Ett stort ansvar ligger på individen att klara sin försörjning, och det fungerar i de allra flesta fall, men i de fall det inte fungerar ska stabila skyddsnät dämpa fallet. Det ska finnas skyddsnät som ger incitament att komma tillbaka så snart som möjligt igen. Det är skyddsnät som alla bidrar till och alla kan ta del av.

Fru talman! Ett led i arbetet är en ny och bättre akassa. Akassan skapades i en tid där arbetsmarknaden såg annorlunda ut. Behovet av reformering är stor, inte minst för att man ska kunna ta del av digitaliseringen som skett de senaste årtiondena där uppgifter kan hämtas ur olika databaser.

I ett välfungerande akassesystem är det inte bara enkelt att göra rätt. Man har även en hög ersättning inledningsvis som sedan trappas ned. Ingen är betjänt av att fastna i arbetslöshet. Akassan ska vara en tillfällig lösning mellan jobb, ingen långsiktig försörjning.

Fru talman! Mer än hälften av Sveriges arbetslösa omfattas i dag inte av arbetslöshetsförsäkringen. Ofta handlar det om att de arbetslösa inte uppfyller kraven. Dessutom finns det människor som inte vet att arbetslöshetsförsäkringen finns. Systemet är också komplext. Det slår mot samhällets svagaste grupper.

Beräkningar och prognoser i budgetpropositionen 2024 visar att reformen i sin helhet i stort sett är neutral, till skillnad från oppositionens förslag där det skiljer åtskilliga miljarder mellan Centerpartiets och Vänsterns önskelistor. Socialdemokraterna vill inte ha lika höga incitament som vi för att ta ett jobb, vilket kan leda till kostnadsökningar på 3 miljarder. Vänsterpartiets förslag om ingen nedtrappning alls och kraftigt höjda tak skulle kunna leda till kostnadsökningar om 8,5 miljarder. Det blir onekligen en svår nöt att knäcka, för de flesta av oss här inne är ju överens om att reformering av akassan behövs.

Att vi i nuvarande regeringsunderlag hittat en framkomlig väg är ett styrkebesked. Propositionen om akassan redovisar endast konsekvenserna av lagförslagen. Nästa steg är att göra nödvändiga förordningsändringar där bland annat storleken på belopp slås fast. Konsekvensanalysen kommer därför att slutföras i samband med det förordningsarbetet.

Socialdemokraterna har utryckt oro över jämställdhetsperspektivet. Jämställdhetsanalysen kommer att slutföras och presenteras i samband med förordningsarbetet. Storleken på beloppen bestäms där och avgör i praktiken konsekvenserna för jämställdheten eftersom dessa belopp påverkar antalet ersättningstagare, ersättningens storlek och ersättningsperiodens längd. Detta fick vi också redogjort för oss i utskottet av statssekreterarna.

Jag har fullt förtroende för att Regeringskansliets opolitiska tjänstemän har räknat på ett korrekt sätt. Jag har fullt förtroende för att regeringen, som har ekonomisk jämställdhet som ett av sina mål, kommer att lösa situationen klokt. Det gäller inte minst oss liberaler med jämställdhetsminister Brandberg i spetsen, som har fokus på frågan. Med det nya regelverket kommer fler att få ta del av tryggheten i omställningsförsäkringen. Det är bra för individen, och det är bra för Sverige.

Vi i Liberalerna tror på frihet kombinerat med socialt ansvar. En del i det sociala ansvaret är att hjälpa de allra mest utsatta i samhället och i detta fall på arbetsmarknaden. Målet är inte att fler plockar ut a-kassa. Målet är att fler omfattas av den, och det är en otroligt viktig skillnad. Samhället ska ha höga förväntningar på egenförsörjning. Reformeringen av akassan är en del av återupprättandet av arbetslinjen.

Som före detta arbetsgivare vet jag att det gamla systemet med akassekort som skulle fyllas i var krångligt och innebar onödig administration. Det bäddade för fusk. Den största förändringen - att akassan nu baseras på inkomst i stället för antal arbetade dagar - är en fantastisk förenkling för både arbetsgivare och arbetstagare. Det blir inga krångliga regler om arbetad tid, och dessutom blir det säkrare när antalet arbetade timmar hämtas i Skatteverkets databas. Det är utmärkt.

Det individuella ansvaret för egenförsörjning är stort, men bra och välinformerade beslut kan endast tas om man har kunskap. Liberalerna hoppas därför på att ett rosa kuvert ska införas i Sverige. På sikt bör varje svensk i arbetsför ålder årligen få ett besked, precis som vi nu får ett pensionsbesked, där det framgår hur det ser ut för just dig om du blir av med jobbet eller om du själv väljer att säga upp dig. Det skapar en trygghet, men det gör också att fler kan ta väl underbyggda beslut om sin framtid.

Jag står här i dag, glad och stolt över de steg vi tagit mot framtidens akassa. Samtidigt är det ingen hemlighet att jag och Liberalerna gärna gjort mer och gått längre. Vi vill att alla ska kunna försörja sig själva. Det är vägen till ett självständigt liv. Men att bli av med jobbet ska inte heller innebära en livskris. Därför vill jag och Liberalerna se en allmän och statlig akassa, men så långt kom vi inte i dessa förhandlingar. Nu får det vara gott så.

Jag önskar fru talmannen och talmanspresidiet en god sommar!


Anf. 48 Patrik Lundqvist (S)

Fru talman! Det går inte att undvika att ta replik när ledamoten på ett rätt märkligt sätt verkar vilja släta över de lagkrav och beredningskrav vi har i Sverige. Jämställdhetsanalys är en del av lagstiftningsprocessen - det är ingenting man kan hänskjuta till senare arbete, utan det ska göras när man lägger fram nya lagförslag. Detta har dock inte gjorts.

Det är väl jättebra om man har en ambition att komma med detta i efterhand; det uppskattas naturligtvis. Men det vore också fint om man bara erkände och sa: Det här sket sig för oss. Vi gjorde inte det vi skulle, och det ber vi om ursäkt för. Det ska inte upprepas.

Detta är den linje man borde ha. Vi har till och med hört här i kammaren att Sverigedemokraterna ställer sig bakom denna ståndpunkt, även om deras representant kanske uttryckte sig lite svagare än vad jag gör.

Jag tycker inte att det är rimligt att försöka släta över detta genom att hänvisa till annat arbete som regeringen ska göra med förordningar och annat.


Anf. 49 Camilla Mårtensen (L)

Fru talman! Jag har inga problem med att säga att vi, efter att ha tittat i backspegeln, kanske skulle ha gjort en grundligare jämställdhetsanalys. Men jag kan också säga att jag kände mig helt lugn när statssekreterarna var på utskottsmötet och beskrev hur detta skulle gå till. Det var också de opolitiska tjänstemännen som beskrev att utfallet av en sådan analys beror väldigt mycket på var man hamnar i de ekonomiska ersättningarna.

Om det lugnar ledamoten kan jag kan säga att jag önskar att man hade gjort en sådan analys, men nu blev det inte så. Jag framförde i mitt anförande att jag känner mig lugn när det gäller det beslut som kommer att tas framöver.


Anf. 50 Patrik Lundqvist (S)

Fru talman! Återigen hamnar vi där. Ledamoten talade om "inte tillräckligt", eller hur hon nu uttryckte sig - jag minns inte riktigt. Det finns ju ingen analys alls; det är det som är grundproblemet. Hade det gjorts en för svag, för dålig eller för liten analys hade den i alla fall funnits där. Det gängse sättet att smita undan saker som man inte vill göra är ju att göra dem lite halvdant men ändå uppfylla minimikraven, men det har inte skett här.

Jag ser också fram emot det jobb som kommer att göras, och jag hoppas verkligen att man kommer att leverera. Men detta är ganska allvarligt. Enligt LO:s beräkningar kommer tiotusentals människor som har låga löner och deltidsanställningar att ramla ur akassan på grund av detta, som jag sa i mitt anförande. Det kan man inte hantera på det här viset.

Jag tycker att det är under all kritik att ens lägga fram ett förslag som får konsekvensen att människor förlorar den trygghet som akassan innebär. Sedan säger man att man ska återkomma till det senare och sätta lite lullull på slutet. Det finns dessutom, som sagt, ett krav på att detta ska ske.

Jag får tacka för svaret - det kommer någonting. Sedan får vi väl se vilken granskning KU kommer att göra av det här i framtiden. KU kommer säkert inte att använda samma ord som jag, men jag är övertygad om att man kommer att landa i samma slutsats.


Anf. 51 Camilla Mårtensen (L)

Fru talman! Det finns också cirka 35 000 människor som man beräknar kommer att omfattas av dessa förslag som inte omfattas i dag; det glömde ledamoten att nämna.

Även jag ser fram emot KU:s granskning av arbetet.


Anf. 52 Mats Berglund (MP)

Fru talman! Jag står här i stället för vår representant i arbetsmarknadsutskottet, som tyvärr har fått förhinder i dag. Jag ska säga några ord, för jag tycker att detta ärende är så viktigt att det behövs någon form av anförande också från Miljöpartiet.

Vi har länge dragits med problem i våra trygghetssystem på arbetsmarknaden. Det gäller inte bara det som detta ärende huvudsakligen handlar om, det vill säga arbetslöshetsförsäkringen, utan också sjukförsäkringen, som har varit trasig. Det handlar framför allt om att dessa två system har lirat ihop på ett riktigt dåligt sätt.

Jag har träffat många människor - och läst ännu fler berättelser från andra människor - som har blivit sjuka, sökt sig till Försäkringskassan för att få sjukpenning och då fått veta att de inte är tillräckligt sjuka eller, ännu mer bisarrt, att de är sjuka på fel sätt och därför inte kan kvalificera sig för sjukpenning eller sjukersättning. Då har de blivit bollade till Arbetsförmedlingen, där de fått höra att de inte har någon arbetsförmåga och är för sjuka för att få akassa. De är alltså för friska för att få sjukpenning men för sjuka för att få akassa.

Därför har Miljöpartiet länge drivit linjen att vi ska slå ihop dessa två försäkringar till en arbetstrygghetsförsäkring. Om vi slår ihop de två myndigheterna och försäkringarna kan vi ha samma arbetsmarknadsbegrepp och liknande ersättningsnivåer. Tjänstemännen talar då också på samma sätt till den enskilde personen. Miljöpartiet har ett förslag om detta i det här ärendet.

I övrigt tycker vi att denna proposition är positiv. Precis som vi drev på för och genomförde ganska stora positiva förändringar i sjukförsäkringen under förra mandatperioden har vi drivit på för förbättringar i arbetslöshetsförsäkringen. Därför är vi positiva.

Vi har dock en hel del synpunkter på detta ärende, och de finns med i våra reservationer. Bland annat tycker vi att nedtrappningen har blivit alldeles för brant. Vi tycker att man ska få behålla sin ersättning hela tiden; den ska inte trappas ned på det här sättet. Vi tycker också att 300 dagar ska gälla för alla - inte 100 eller 200 dagar, eller 66 dagar för vissa.

Ålderskraven har vi också synpunkter på. Vi anser att både yngre och äldre personer än vad som tillåts i propositionen ska ha rätt till arbetslöshetsförsäkring.

Här kan jag även slänga in att vi tycker att studenter som kanske tar examen och inte får ett arbete direkt ska ha tillgång till akassa och arbetslöshetsförsäkring. Vi tycker att studier borde kunna kvalificera människor till akassa.

Det gäller också en del andra grupper, till exempel arbetssökande med barn under 18 år och konstnärer. De som vistas utomlands som medföljande till biståndsarbetare behöver få förtydliganden och bättre villkor, vilket jag tycker att man har glömt. Även företagare behöver få bättre villkor.

Vi tycker att det borde komma med i denna proposition och i denna lagstiftning.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 8 om den sammanslagna arbetsmarknadsmodellen.


Anf. 53 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Tack, Mats Berglund, för anförandet om Miljöpartiets syn på arbetslöshetsersättningen!

Jag har några frågor till dig, Mats Berglund. Du sa att ni i grunden är för detta, men i ert yrkande föreslår ni mer eller mindre att avskaffa arbetslöshetsförsäkringen så som den är konstruerad i dag, med avtrappning efter ett visst antal dagar. Ni vill avskaffa drivkrafterna för att arbeta i arbetslöshetsförsäkringen, i strid med vedertagen svensk och internationell ekonomisk forskning om hur arbetsutbudet påverkas av avtrappning i ersättningssystem. Jag uppfattade att du sa att ni är för stora delar av reformeringen, men det är väl så att ni vill avskaffa avtrappningen i arbetslöshetsförsäkringen?

Du sa därefter, kopplat till kvalificeringen till arbetslöshetsförsäkringen, att ni vill att 300 dagar ska gälla för alla. Detta är ett väsentligt avsteg från försäkringsmässigheten i arbetslöshetsförsäkringen. Enligt det förslag som presenterats ska längden på a-kassan, alltså antalet ersättningsdagar, variera beroende på hur länge man har varit anställd eller arbetat med en inkomst över 11 000 kronor, precis som den nivå man får på akassan från den första dagen ska variera beroende på hur länge man varit medlem i akassan. Vill ni plocka bort dessa kvalificeringskrav och se till att akassan blir 300 dagar för alla och därmed försämra försäkringsmässigheten i akassan?


Anf. 54 Mats Berglund (MP)

Fru talman! Tack, Oliver Rosengren, för frågan!

Utgångspunkten här är att både sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen är omställningsförsäkringar. Vi har också utgångspunkten att de allra flesta faktiskt vill återgå till arbete. Om man har blivit av med sitt arbete är det detta man verkligen vill. Det är min absoluta erfarenhet efter att ha pratat med framför allt sjuka personer. Jag har arbetat med de frågorna snarare än med arbetslöshetsfrågorna, men jag föreställer mig att det hade varit precis samma sak om jag hade träffat arbetslösa som haft svårt att få jobb.

Naturligtvis får många ett jobb inom de första 100 dagarna - vi har tidigare i debatten hört om genomsnittstider och så vidare. Men det finns ändå några som lämnas kvar och som behöver den här försäkringen ytterligare en liten tid. Det tycker vi att de ska kunna få. Det är därför vi åtminstone vill att den här branta nedtrappningen inte ska genomföras men också att de 300 dagarna ska gälla för alla.

Sedan tror vi kanske inte att de behövs för alla, men detta ska inte ses som något bidrag. Det är fortfarande en försäkring - absolut!


Anf. 55 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Poängen med försäkringsmässigheten i arbetslöshetsersättningen är ju att man precis som i en försäkring kvalificerar sig till olika delar, att man genom att själv ta ett ansvar i försäkringskollektivet också får en ersättning. Det som föreslås av Miljöpartiet, fru talman, skulle innebära att arbetslöshetsersättningen mer skulle likna ett bidrag än en försäkring. Om man dels sänker kvalifikationskraven, dels försämrar incitamentsstrukturen i ersättningen skulle arbetslöshetsersättningen mer bli ett bidrag än ha den försäkringsmässighet som trots allt i dag finns, även om den största delen av ersättningen är rakt av skattefinansierad - eller egentligen hela, med undantag för administrativa kostnader.

Det är alltså en väldigt stor förändring, får man ändå säga, i arbetslöshetsförsäkringen som Miljöpartiet presenterar i och med detta. Det är stora avsteg från den nuvarande.

Det Mats Berglund säger, fru talman, är att man tänker sig att inte alla människor ska behöva de 300 dagarna men att man ändå vill avskaffa avtrappningen. Det skulle innebära fler människor som är arbetslösa, i enlighet med både svensk och internationell vedertagen ekonomisk forskning, eftersom arbetslösheten sjunker i och med avtrappningen.

Därför blir trots allt den avslutande frågan till Mats Berglund: Vad är det som gör att Miljöpartiet vill att fler människor ska vara arbetslösa? Detta är trots allt lagstiftning och behöver grunda sig på fler saker än Mats Berglunds möten med människor. Det behöver exempelvis grunda sig i vedertagen ekonomisk forskning, och den indikerar med all önskvärd tydlighet att drivkrafter och incitament spelar roll för arbetslöshetsnivåer och arbetslöshetstider. Varför vill alltså Miljöpartiet och Mats Berglund att fler människor ska vara arbetslösa och att fler ska vara arbetslösa längre?


Anf. 56 Mats Berglund (MP)

Fru talman! Tack, Oliver Rosengren, för att du upplyser mig om den ekonomiska forskningen! Jag är inte så bevandrad i den. Som jag sa tidigare har jag framför allt sysslat med sjukförsäkring och kanske då också den sociologiska forskningen, och därmed tycker jag nog att premissen för ledamotens fråga, att det skulle bli fler arbetslösa på grund av mer generösa regler, faktiskt faller. Jag tycker inte att det överensstämmer med den sociologiska forskning jag har läst.

Tvärtom handlar ju arbetslinjen, så som den formulerades av den dåvarande borgerliga alliansen, om att successivt försämra villkoren för dem som inte är på arbetsmarknaden av olika skäl, som att man blivit av med jobbet eller blivit sjuk. Men kopplingen att man kommer tillbaka till arbetsmarknaden för att man får sämre villkor och sämre möjligheter tycker jag nog saknas när jag pratar med människor och läser den sociologiska forskningen.

Snarare ser vi, som jag var inne på i mitt anförande, att man i stället för att gå från sjukförsäkring eller möjligen arbetsmarknadsförsäkring till jobb går från sjukförsäkring ned till försörjningsstöd - eller kanske inte ens försörjningsstöd, om man inte är kvalificerad till det därför att man han lite för mycket pengar på banken eller någonting. Detta har jag pratat med väldigt många människor om som just har halkat ned från sjukförsäkringen i försörjningsstödet, helt enkelt därför att sjukförsäkringen har varit för sträng så att man inte har fått tillräckligt stöd.

Vi vill ge stöd till dem som är sjuka och arbetslösa så att de kan komma tillbaka. Det är där den stora insatsen måste vara.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 juni.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2024-06-18
Förslagspunkter: 4, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Regeringens lagförslag

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    1. lag om arbetslöshetsförsäkring med den ändringen att ordet ”igenomsnitt” i 6 kap. 5 § första stycket 2 ska bytas ut mot ”i genomsnitt”,
    2. lag om ändring i lagen (2024:000) om arbetslöshetsförsäkring,
    3. lag om ändring i socialförsäkringsbalken,
    4. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,
    5. lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor,
    6. lag om ändring i lagen (1997:240) om införande av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor,
    7. lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift,
    8. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
    9. lag om ändring i lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter,
    10. lag om ändring i lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten,
    11. lag om ändring i lagen (2006:469) om behandling av personuppgifter vid Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen,
    12. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).Därmed bifaller riksdagen proposition 2023/24:128 punkterna 1-12 och avslår motion

    2023/24:2881 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 1.
    • Reservation 1 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S930013
    SD63009
    M60008
    C21003
    V02004
    KD16003
    MP15003
    L13003
    -2000
    Totalt28320046
    Ledamöternas röster
  2. Arbetslöshetsförsäkringens framtida utformning

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2023/24:2881 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 2,

    2023/24:2884 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkandena 1 och 4,

    2023/24:2886 av Jonny Cato m.fl. (C) och

    2023/24:2888 av Leila Ali Elmi m.fl. (MP) yrkandena 1-12.
    • Reservation 2 (S)
    • Reservation 3 (V)
    • Reservation 4 (C)
    • Reservation 5 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (S)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S093013
    SD620010
    M60008
    C00213
    V00204
    KD16003
    MP00153
    L13003
    -1100
    Totalt152945647
    Ledamöternas röster
  3. Analys och uppföljning

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2023/24:2884 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkandena 2 och 3 samt

    2023/24:2888 av Leila Ali Elmi m.fl. (MP) yrkandena 14 och 15.
    • Reservation 6 (S)
    • Reservation 7 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (S)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S192013
    SD63009
    M60008
    C21003
    V20184
    KD16003
    MP00153
    L13003
    -1100
    Totalt177933346
    Ledamöternas röster
  4. Utredning om ett sammanslaget trygghetssystem

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2023/24:2888 av Leila Ali Elmi m.fl. (MP) yrkande 13.
    • Reservation 8 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 8 (MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S930013
    SD63009
    M60008
    C21003
    V10194
    KD16003
    MP01503
    L13003
    -2000
    Totalt269151946
    Ledamöternas röster