Egenskapskrav på byggnader

Betänkande 1990/91:BoU2

Bostadsutskottets betänkande 1990/91:BOU02

Egenskapskrav på byggnader

---

Innehåll

• 1 Sammanfattning
• Hemställan
• Reservationer

1990/91
BoU2

1 Sammanfattning

I betänkandet behandlas 20 motioner helt eller delvis.
Motionsyrkandena avser olika aspekter på byggnadslagstiftningens
egenskapskrav på byggnader. Med ett undantag avstyrker utskottet
yrkandena. När det gäller frågan om vilka krav som bör ställas
på hörselslingor i offentliga lokaler förordar utskottet ett
tillkännagivande med en begäran om överväganden från regeringens
sida. Enligt bostadsutskottets mening bör det övervägas på
vilket sätt man bäst kan tillförsäkra att kravet på byggnaders
tillgänglighet och användbarhet för hörselskadade efterlevs. Som
en möjlig lösning framhålls att det i nybyggnadsreglerna klart
anges i vilka typer av lokaler som hörselslingor eller annan
lämplig teknisk hörselutrustning erfordras.

Till betänkandet har fogats 10 reservationer och 2 särskilda
yttranden.

2 Motionerna

I betänkandet behandlas följande under allmänna motionstiden
1990 väckta motioner.

1989/90:Bo241 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om s.k. fribyggen.

1989/90:Bo243 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av översyn av
tillämpningen av plan- och bygglagen och
bostadsanpassningsbidragen (yrkandet behandlades till den del
det avser bostadsanpassningsbidragen i betänkandet
1989/90:BoU13).
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So315.

1989/90:Bo314 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om planering för källsortering av avfall vid
ny- och ombyggnad av bostäder.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo880.

1989/90:Bo403 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen förordats om utformningen av boverkets
nybyggnadsföreskrifter.

1989/90:Bo420 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder vad avser
d) normer vid ny- och ombyggnader i syfte att förbättra
ungdomens situation på bostadsmarknaden.

1989/90:Bo423 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om byggnormer.

1989/90:Bo502 av Eva Goës och Lars Norberg (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om obligatoriska elmätare i varje lägenhet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vid nybyggnation av bostadshus
installera varmvattenmätare.

1989/90:Bo504 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om kravet på hörselslingor i offentliga lokaler.

1989/90:Bo507 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att boverkets uppdrag
angående utredning av källsortering av sopor även skall
innefatta tillgängligheten för funktionshindrade.

1989/90:Bo511 av Gunilla Andersson och Lisbeth Staaf-Igelström
(s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
gällande normer för att främja daghemsutbyggnaden.

1989/90:Bo514 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om installation av teleslingor i offentliga
lokaler.

1989/90:Bo516 av Lars De Geer (fp) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen tillsätter en utredning om hur
funktionsdugligheten hos hörselslingor för hörselskadade
lämpligen skall kunna kontrolleras, givetvis dock utan annan
kostnad för det allmänna än vad själva utredningen kan komma att
kosta.

1989/90:Bo517 av Jan Strömdahl (v) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar stryka det generella kravet på
parkeringsutrymme på tomtmark som återfinns i 3 kap. 15--16 §§
PBL.

1989/90:Bo520 av Barbro Sandberg och Charlotte Branting (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om offentliga lokalers
tillgänglighet för hörselskadade.

1989/90:Bo525 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för ökat kvalitetsmedvetande vad
avser bostadens inre utformning.

1989/90:Bo529 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att boverkets regler för byggnation också
skall innefatta funktionskrav för dem som sköter fastigheterna.

1989/90:Bo531 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen ger regeringen i uppdrag att se till att
tillämpningsföreskrifter till plan- och bygglagen revideras i
enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:Bo537 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om planering av bostäder m.m. för att
underlätta källsortering av sopor.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo819.

1989/90:Bo540 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om regel för dörrar i offentliga lokaler.

1989/90:Bo553 av Eva Johansson och Christina Pettersson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett tillägg till boverkets
byggnorm om utrustning för källsortering.

3 Uppgifter i anslutning till motionerna m.m.

3.1 Normsystemets uppbyggnad m.m.

Efter beslut av riksdagen hösten 1986 (BoU 1986/87:1) trädde
plan- och bygglagen (SFS 1987:10) -- PBL -- i kraft den 1 juli
1987. Den ersatte därvid byggnadslagen, byggnadsstadgan samt
lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande.

De grundläggande kraven på byggnader kommer till uttryck i 3
kap. PBL. Med stöd av PBL (16 kap. 1 §) har regeringen utfärdat
plan- och byggförordningen (PBF) i vilken boverket bemyndigas
att meddela föreskrifter till PBL avseende nybyggnad och
ombyggnad samt förbättring. De av boverket med stöd härav
utfärdade nybyggnadsreglerna trädde i kraft den 1 januari 1989.
Äldre föreskrifter skall dock tillämpas på byggnadsarbeten som
utförs enligt bygglov som meddelats före denna tidpunkt liksom
för arbeten som påbörjats före denna dag och som inte kräver
lov. I de fall då ansökan om bygglov görs före den 1 januari
1991 skall dessutom, om sökanden begär det, vissa äldre
föreskrifter i Svensk byggnorm 1980 (SBN 1980) tillämpas.
Nybyggnadsreglerna gäller uppförande av nya byggnader som kräver
bygglov. I fråga om byggnader som får uppföras utan bygglov
skall dock reglerna tillämpas i skälig utsträckning.

Arbetet med utfärdande av särskilda ombyggnadsregler pågår
inom boverket. I avvaktan på att dessa utfärdas gäller det
grundläggande kravet i 3 kap. 10 § PBL om att tillbyggnader,
ombyggnader och andra ändringar av en byggnad skall utföras
varsamt så att bl.a. byggnadens särdrag beaktas. Härutöver
gäller att ombyggnader skall utföras enligt de krav som anges i
3 § PBF. Detta innebär att nybyggnadsreglerna i huvudsak är
tillämpbara, dock med beaktande av det grundläggande kravet på
varsamhet och med hänsyn tagen till den befintliga byggnadens
förutsättningar. Det ankommer på byggnadsnämnden att i det
enskilda ärendet göra denna avvägning.

3.2Krav på tillgänglighet m.m.

Enligt 2 kap. 4 § PBL gäller vid nybyggnad inom områden med
sammanhållen bebyggelse att bebyggelsemiljön skall utformas så
att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga kan
använda området. Genom 3 kap. 7 § PBL ställs dessutom krav på
att byggnader som innehåller bostäder, arbetslokaler eller
lokaler till vilka allmänheten äger tillträde skall vara
inrättade så att de kan användas av personer med nedsatt
orienterings- eller rörelseförmåga. De övergripande
bestämmelserna i 3 kap. PBL har konkretiserats i de
nybyggnadsregler som trädde i kraft den 1 januari 1989.

3.3Källsortering av sopor

Med anledning av en motion (vpk) uttalade bostadsutskottet och
riksdagen hösten 1988 (bet. 1988/89:BoU1 s. 10) att det fanns
goda skäl att vidta åtgärder för att i samband med ny- och
ombyggnad underlätta källsortering av sopor. Med hänvisning
härtill gav riksdagen regeringen till känna att nybyggnads- och
ombyggnadsregler till PBL skulle utformas så att det blev
möjligt att med hävdande av reglerna ge bostadshusen en sådan
utformning att källsortering av sopor underlättades.

Efter det att riksdagen aktualiserade frågan om regler som
möjliggör källsortering av sopor har regeringen uppdragit åt
boverket att inkomma med förslag till ändrade byggregler m.m.

4Utskottet

4.1 Inledning

Utskottet tar inledningsvis upp ett antal motioner som
diskuterar mer principiella frågor angående normsystemets
uppbyggnad och innehåll. Därefter behandlas två normfrågor som
under den allmänna motionstiden 1990 uppmärksammats i ett
flertal motioner -- krav på hörselslingor i offentliga lokaler
resp. normer för källsortering av sopor. Avslutningsvis
behandlas vissa krav på byggnader i övrigt som uppmärksammats i
motioner.

4.2Normsystemets uppbyggnad m.m.

I moderata samlingspartiets partimotion 1989/90:Bo403
diskuteras omfånget och inriktningen på byggnormerna. Enligt
motionärerna har nybyggnadsföreskrifterna inneburit en
otillräcklig omarbetning av tidigare gällande byggnormer.
Antalet bestämmelser föreslås därför i motionens yrkande 18
reduceras kraftigt och helt utformas som funktionskrav.
Bestämmelserna föreslås vidare samordnas med de regler som
gäller inom EG.

Utskottet behandlade föregående år (se 1989/90:BoU3) liknande
motionsyrkanden som nu tas upp i detta avsnitt. Beträffande ett
yrkande om förenklade nybyggnadsföreskrifter med samma
innebörd som i den aktuella partimotionen anförde utskottet att
det naturligtvis måste vara en strävan att inte göra de regler
som styr byggandet mera omfattande än nödvändigt. Samtidigt
måste självfallet reglerna göra det möjligt att förverkliga de
krav som samhället ställer på byggnaders utformning m.m. Vad
gäller de till PBL utarbetade nybyggnadsreglerna framhölls att
dessa så långt som möjligt uttryckts i funktionskrav och att
omfattningen av reglerna därigenom avsevärt kunnat begränsas.

Utskottet vidhåller uppfattningen att vad som föreslagits i
moderata samlingspartiets partimotion 1989/90:Bo403 yrkande 18
till stor del kan anses vara tillgodosett. De nybyggnadsregler
som trädde i kraft den 1 januari 1989 får i stort anses innebära
en lämplig avvägning mellan en strävan att undvika onödig
detaljreglering och de krav på byggnaders säkerhet,
tillgänglighet m.m. som samhället måste kunna ställa. Vad gäller
förslaget om samordning av nybyggnadsreglerna med de regler som
gäller inom EG kan det upplysas om att Sverige redan på olika
sätt aktivt deltar i arbetet med en internationell samordning av
byggnormer, krav på byggmaterial m.m. Moderata samlingspartiets
partimotion 1989/90:Bo403 yrkande 18 avstyrks med hänvisning
till det anförda.

Mot bakgrund av bostadssituationen i Stockholms län hemställs
i motion 1989/90:Bo241 (fp) yrkande 2 om åtgärder som
underlättar tillkomsten av s.k. fribyggen. Enligt
motionärerna bör bostadsytorna kunna minskas i nya bostäder och
flexibiliteten i planlösningen öka.

Enligt PBL har regeringen möjlighet att i enskilda fall
bevilja undantag från bestämmelserna om krav på byggnader utom
vad gäller vissa krav på byggnaders tillgänglighet. Även
boverket får enligt plan- och byggförordningen i enskilda fall i
experimentsyfte medge mindre undantag från bestämmelserna om
krav på byggnader. Under det senaste årtiondet har ett antal
s.k. fribyggen kommit till utförande. Enligt utskottets mening
bör ett bostadsbyggande med denna inriktning kunna komma till
stånd även i fortsättningen. Detta bör dock, liksom hittills,
ske efter en noggrann prövning i det enskilda fallet. Utskottet
är däremot inte berett att på det sätt motionärerna föreslår
reglera detta byggande. Motion 1989/90:Bo241 (fp) yrkande 2
avstyrks med hänvisning härtill.

I motion 1989/90:Bo420 (m) yrkande 8 d hävdas att borttagande
av regler och normer skulle medföra förbättringar för
ungdomarnas bostadssituation. Genom att frångå normer om
rumsstorlek, takhöjd, fönsterutformning m.m. skulle
boendekostnaderna kunna sänkas betydligt. Kraven i normerna
föreslås vidare kunna minskas vid ombyggnad av bostäder och
inredning av vindar.

Ett motsvarande förslag om ändrade byggnormer för att
förbättra ungdomens bostadssituation behandlades av utskottet
föregående år (se 1989/90:BoU3 s. 25). Utskottet anförde vid
detta tillfälle att man visserligen delade motionärernas oro för
många ungdomars bostadssituation men att man inte kunde ställa
sig bakom de framförda förslagen om ändrade eller slopade
byggnormer. Vidare anfördes:

Vad som behövs är inte ett regelsystem som eftersätter t.ex.
kraven på tillgänglighet, utan i första hand åtgärder som ger en
tillräckligt stor produktion av bostäder av god kvalitet.
Utskottet vill i detta sammanhang peka på de åtgärder som
vidtagits för att stimulera nyproduktionen av bostäder. Det
gäller bl.a. begränsningarna av annat byggande än
bostadsbyggande. Av särskild betydelse för ungdomens
bostadssituation är också det ungdomsbostadsstöd som infördes
våren 1987.

Utskottet vidhåller denna uppfattning. Det kan inte anses vara
motiverat att frångå berättigade krav på bostäders utformning
med hänvisning till den bostadssituation för ungdomar som för
närvarande råder. Nyproducerade eller ombyggda bostäder kan
förväntas ha en lång livstid och bör därför normalt inte
utformas med utgångspunkt i tillfälliga
bostadsmarknadsförhållanden. Utskottet avstyrker således motion
1989/90:Bo420 (m) yrkande 8 d.

Kvalitetskraven för bygglov och bostadslån behöver enligt
motion 1989/90:Bo525 (s) ses över. Vidare förordas en förbättrad
information från högskolor och myndigheter om bostadens inre
planering och utformning. Behovet av insatser för ett ökat
kvalitetsmedvetande föranleds enligt motionärerna av en
negativ utveckling vad gäller utrymmes- och inredningsstandarden
i nya och ombyggda bostäder. Vunna erfarenheter om en god
bostadsstandard anses inte utnyttjas. Motionärerna ger flera
exempel på brister i nyproducerade lägenheter.

Bostadsutskottet delar motionärernas syn på vikten av ett
kvalitetsmedvetande inom bostadsproduktionen. De erfarenheter
som kommer fram genom bl.a. byggnadsforskning,
utvecklingsprojekt och det normala bostadsbyggandet måste
givetvis tas till vara och spridas i erforderlig omfattning.
Såväl byggforskningsrådet som boverket har också till uppgift
att verka och ta initiativ på detta område. Även
branschorganisationer har ett ansvar för att kvalitetsaspekterna
i byggandet bevakas. Initiativ har också under senare år tagits
för att sprida kunskap om bra utföranden av bostadens olika
funktioner. Genom en överenskommelse mellan boverket och Svensk
Byggtjänst utarbetas för närvarande en serie skrifter under
benämningen Byggvägledningar som är avsedda att bl.a. återge
exempel på goda lösningar på PBLs olika egenskapskrav på
byggnader.

Frågan om utformningen av de kvalitetskrav som ställs genom
PBL och de nybyggnadsregler som trädde i kraft den 1 januari
1989 diskuterades även föregående år av utskottet (se
1989/90:BoU3). Enligt den uppfattning som utskottet då gav
uttryck för torde PBL och nybyggnadsreglerna ha givits en sådan
utformning att kvalitetskraven i byggandet kan tillgodoses i
rimlig omfattning. Nybyggnadsreglernas utformning med
funktionskrav i stället för detaljkrav gör emellertid att
ansvaret för att förverkliga det kvalitetstänkande som PBL ger
uttryck för till stor del faller på byggherrar och
byggnadsnämnder. Detta förhållande understryker ytterligare
vikten av löpande erfarenhetsåterföring och kunskapsspridning.
Det kan givetvis inte uteslutas att de kvalitetskrav på bostäder
som ställs i PBL med tillämpningsföreskrifter i olika avseenden
framgent kan behöva utvecklas eller förtydligas. Enligt
utskottets mening finns emellertid inte för närvarande underlag
för en begäran om en generell översyn av nybyggnadsreglernas
kvalitetskrav. Reglerna har ännu varit i kraft endast en kort
tid. Boverket har också till uppgift att följa
nybyggnadsföreskrifternas tillämpning. Med hänvisning till det
anförda anser utskottet inte att motion Bo525 (s) bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.

I motion 1989/90:Bo423 (fp) yrkande 15 föreslås att
tillämpningen av den nya byggnormen skall följas för att utröna
om den inneburit en minskning av detaljregleringen av byggandet.
Motionärerna anför också att det bör vara möjligt att genomföra
s.k. fribyggen.

Utskottets inställning i frågan om s.k. fribyggen har
redovisats ovan. Vad gäller behovet av att fortlöpande följa
tillämpningen av nybyggnadsreglerna ingår detta som redan
framhållits i boverkets uppgifter. Det aktuella motionsyrkandet
kan mot denna bakgrund avstyrkas.

4.3 Hörselslingor i offentliga lokaler

I fyra motioner diskuteras vilka krav på hörselslingor i
offentliga lokaler som bör ställas. Hörselslingor -- även
kallade teleslingor -- är en installation som på ett
störningsfritt sätt kan överföra ljud till personer med olika
typer av hörapparater. I motionerna beskrivs den betydelse som
hörselslingorna har för hörselskadades möjligheter att följa
t.ex. predikningar, föredrag och debatter i offentliga lokaler.

Motionärerna har uppmärksammat att ett uttalat krav på
teleslingor i samlingslokaler försedda med högtalaranläggningar
i SBN 1980 inte återfinns i nybyggnadsreglerna. Dessa anses
därigenom inte ge byggansvariga tillräcklig vägledning om vad
kravet på tillgänglighet i offentliga lokaler innebär vad gäller
hörselskadade. Yrkandena i de fyra motionerna, 1989/90:Bo504
(fp), 1989/90:Bo514 (s), 1989/90:Bo520 (fp) och 1989/90:Bo531
(mp), går ut på att riksdagen bör göra ett tillkännagivande med
innebörden att nybyggnadsreglerna bör revideras så att kravet på
hörselslingor klart framgår.

Som flera av motionärerna har uppmärksammat är en av
grundtankarna med PBL och dess tillämpningsföreskrifter att
ställa funktionskrav snarare än att anvisa detaljerade tekniska
lösningar. Ansvaret för att funktionskraven tillgodoses genom en
i det enskilda fallet lämplig lösning har därigenom i större
utsträckning än tidigare kommit att ligga hos kommuner och
byggherrar. Detta innebär dock inte att kraven i PBL på
bostäders och lokalers tillgänglighet och användbarhet för
personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga är lägre
ställda än i tidigare lagstiftning. Tvärtom innebär PBL att
kraven enligt den tidigare gällande byggnadsstadgan har förts
över till den nya lagen och dessutom i vissa avseenden skärpts.
I den nu aktuella frågan får detta anses innebära att kravet på
att hörselskadade skall kunna delta i verksamheten i
samlingslokaler ligger fast även om inte formuleringarna från
SBN 1980 om teleslingor finns kvar. I denna liksom i andra
frågor om bostäders och lokalers tillgänglighet och användbarhet
för olika grupper av handikappade bör avsaknaden av detaljerade
föreskrifter snarast ses som en öppenhet för nya tekniska
lösningar och en möjlighet till lokalt anpassade lösningar.

Enligt utskottets mening kvarstår således kravet på att
samlingslokaler skall vara tillgängliga och användbara för
hörselskadade. Nybyggnadsreglerna får i detta avseende således
inte anses innebära någon uppluckring i förhållande till SBN
1980. De farhågor som kommer till uttryck i motionerna, om att
den tekniska förändringen av byggnormernas utformning i den
aktuella frågan kan innebära att kravet på hörselslingor kan
komma att eftersättas, ger emellertid anledning till viss oro.
Nybyggnadsreglerna har visserligen i stor utsträckning utformats
som funktionskrav men på vissa områden, bl.a. vad gäller
säkerhets- och hygienkrav, är anvisningarna mer detaljerade. Det
kan inte uteslutas att det finns vissa andra områden där ett
förtydligande av nybyggnadsreglernas innebörd kan behöva göras.
Enligt bostadsutskottets bedömning kan kravet på tillgänglighet
och användbarhet för hörselskadade vara ett sådant område. Det
bör således övervägas på vilket sätt man bör utforma reglerna så
att detta krav verkligen efterlevs. Som motionärerna anför kan
en möjlig lösning vara att reglerna klart anger i vilka typer av
lokaler som hörselslingor eller annan lämplig teknisk
hörselutrustning erfordras. Det bör ankomma på regeringen att
närmare överväga denna fråga.

Vad utskottet ovan med anledning av motionerna 1989/90:Bo504
(fp), 1989/90:Bo514 (s), 1989/90:Bo520 (fp) och 1989/90:Bo531
(mp) anfört om kravet på hörselslingor i offentliga lokaler bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I ytterligare en motion, 1989/90:Bo516 (fp), diskuteras
svårigheterna för hörselskadade att ta del av olika offentliga
aktiviteter. Enligt motionären är det mycket vanligt att
hörselslingor installerade i samlingslokaler inte fungerar eller
fungerar endast med stora störningar. Med hänvisning till detta
förhållande hemställs i motionen "att riksdagen begär att
regeringen tillsätter en utredning om hur
funktionsdugligheten hos hörselslingor för hörselskadade
lämpligen skall kunna kontrolleras, givetvis dock utan annan
kostnad för det allmänna än vad själva utredningen kan komma att
kosta".

De krav på tekniska installationer m.m. som ställs i
byggnadslagstiftningen på nya byggnader bör givetvis uppfyllas
även efter det att byggnaden tagits i bruk. Vad gäller kraven på
att byggnader skall vara tillgängliga och användbara för
personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga anges i
PBL (3 kap. 13 §) att anordningar som avser att tillgodose dessa
krav skall hållas i stånd. Obligatoriska återkommande kontroller
av installationernas funktion förekommer
på områden med stor betydelse för främst säkerheten
(brandinstallationer, hissar). Andra typer av installationer
förutsätts hållas i skick av resp. fastighetsägare utan någon
kontroll från samhällets sida. Det kan givetvis anföras skäl för
att samhällets ansvar på detta område bör utvidgas.
Bostadsutskottet anser dock att andra åtgärder i första hand bör
prövas. Vad gäller den aktuella frågan om hörselslingornas
funktion bör fastighetsägarna kunna påverkas att i högre grad ta
sitt ansvar genom att brister påpekas av enskilda,
intresseorganisationer samt olika berörda myndigheter. Utskottet
anser sig däremot inte ha underlag att förorda att det tillsätts
en särskild statlig utredning om kontroll av hörselslingor i
vissa samlingslokaler. Det kan dock inte uteslutas att även
frågan om hörselslingornas funktion i befintlig bebyggelse kan
komma att uppmärksammas i samband med de ovan förordade
övervägandena om utformningen av kravet på hörselslingor i PBLs
tillämpningsföreskrifter. Motion 1989/90:Bo516 (fp) avstyrks med
hänvisning till det anförda.

4.4 Källsortering av sopor

Regler för att underlätta källsortering av sopor har som ovan
beskrivits (se avsnitt 3.3) tidigare varit föremål för
överväganden i bostadsutskottet. Även under 1990 års allmänna
motionstid har denna fråga tagits upp i flera motioner. I motion
1989/90:Bo314 (fp) yrkande 2, med motivtexten i motion
1989/90:Jo880, förordas att källsortering av sopor bör
underlättas genom att bostäder vid ny- och ombyggnad förses med
utrymmen för förvaring av utsorterat avfall. Enligt motion
1989/90:Bo537 (mp) -- motiveringen återfinns i motion
1989/90:Jo819 -- bör byggnormen ses över i syfte att underlätta
långtgående källsortering. Både vid ny- och ombyggnad bör
bostäder och soprum planeras med tanke på källsortering. Ett
motsvarande förslag om att byggnormerna bör kräva en
lägenhetsutrustning som möjliggör källsortering återfinns även i
motion 1989/90:Bo553 (s).

Riksdagens behandling av frågan om källsortering av sopor
hösten 1988 (se 1988/89:BoU1 s. 10) innebar i princip ett
ställningstagande för den i de nu aktuella motionerna förordade
lösningen. Riksdagen gjorde vid detta tillfälle ett
tillkännagivande med innebörden att nybyggnads- och
ombyggnadsreglerna till PBL skall utarbetas så att det blir
möjligt att med hävdande av reglerna ge bostadshusen en sådan
utformning att källsortering av sopor underlättas. Regeringen
har därefter uppdragit åt boverket att inkomma med förslag till
ändrade byggregler m.m. Enligt vad utskottet erfarit avser
boverket att under hösten 1990 presentera sitt förslag i frågan.

Med hänvisning till tidigare fattat riksdagsbeslut om
byggnormer för källsortering av sopor och pågående beredning
anser utskottet att någon ytterligare åtgärd från riksdagens
sida för närvarande inte är påkallad. Boverkets förslag i frågan
bör avvaktas. De aktuella motionerna 1989/90:Bo314 (fp) yrkande
2, 1989/90:Bo537 (mp) och 1989/90:Bo553 (s) kan mot denna
bakgrund avstyrkas.

I motion 1989/90:Bo507 (s) påtalas de rörelsehindrades
problem vid källsortering av sopor. Motionärerna hänvisar till
att källsortering ofta sker i fristående sophus med trappsteg
upp till sopinkastet. Riksdagen föreslås av detta skäl begära
att boverkets uppdrag angående källsortering av sopor även skall
innefatta tillgängligheten för funktionshindrade.

De krav som ställs på tillgänglighet för funktionshindrade i
PBL med tillhörande nybyggnadsregler innefattar såväl den
enskilda bostaden som olika komplementutrymmen. Beträffande
avfallsutrymmen till bostäder anges klart i nybyggnadsreglerna
att dessa skall kunna nås av en person i rullstol. Detta krav
får även anses omfatta de fall då avfallshanteringen sköts genom
källsortering. Även eventuella förändrade krav vad gäller
källsortering får självklart förutsättas utformas på ett sådant
sätt att tillgängligheten för funktionshindrade beaktats.
Yrkandet i motion 1989/90:Bo507 (s) synes således komma att
beaktas utan någon åtgärd från riksdagens sida och kan därför
avstyrkas.

4.5 Vissa krav på byggnader i övrigt

Utskottet har ovan behandlat frågor om tillgänglighetskraven i
PBL vad gäller hörselskadades tillgänglighet till offentliga
lokaler och funktionshindrades tillgänglighet till
avfallsutrymmen. I vänsterpartiets partimotion 1989/90:Bo243
yrkande 1 såvitt nu är i fråga, med motiveringen i motion
1989/90:So315, begärs en mer allmän översyn av tillämpningen av
PBL med avseende på kravet på tillgänglighet. Motionärerna
hänvisar till att PBL givit kommunerna ett större inflytande och
att detta kan leda till att kravet på tillgänglighet för
funktionshindrade i större utsträckning åsidosätts.

Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen starkt betonat
vikten av att bostäder och övrig bebyggelse görs tillgänglig för
personer med olika former av funktionshinder och handikapp.
Målet måste vara att uppnå en sådan tillgänglighet att alla
människor på lika villkor skall kunna delta i samhällslivet.
Kravet på tillgänglighet har också betonats i PBL med
tillämpningsföreskrifter. För att tillgänglighetsmålet på sikt
skall kunna uppnås krävs givetvis att de på bostadsmarknaden
verksamma tar sitt ansvar. Inte minst gäller detta kommunerna
med deras övergripande ansvar för planläggning och
bostadsförsörjning. Utskottet har inte heller anledning till
annat antagande än att kommunerna tar det ansvar som tilldelats
dem och hävdar de krav på tillgänglighet som bl.a. följer av
reglerna i PBL. Till stöd för kommunernas agerande i dessa
frågor har också boverket utfärdat råd och anvisningar. Det
torde således finnas goda förutsättningar för att kommunerna
skall kunna svara mot de krav på planering för tillgänglighet
som bl.a. ställs i PBL. Med hänvisning till det anförda avstyrks
vänsterpartiets partimotion 1989/90:Bo243 yrkande 1 såvitt nu är
i fråga.

I motion 1989/90:Bo502 (mp) framhålls vikten av olika åtgärder
för att hushålla med elenergi. Ett problem som framhålls är att
vissa lägenheter i dag saknar egen elmätare. Elsparandet
försvåras dessutom genom att elräkningen delas upp på alla
boende inom en fastighet. I motionens yrkande 3 föreslås mot
denna bakgrund att det skall vara obligatoriskt att installera
en elmätare i varje lägenhet. Ansvariga för detta föreslås
distributionsföretag och fastighetsägare vara. I yrkande 4
föreslås vidare att det bör bli obligatoriskt att installera
varmvattenmätare hos varje hushåll vid nybyggnation.

Utskottet instämmer i motionärernas syn på behovet av att på
olika sätt stimulera elhushållning och att underlätta för det
enskilda hushållet att bidra till sparandet. Den metod med
gemensam elmätning för alla hushåll i en fastighet som
tillämpades i vissa fastigheter byggda framför allt under det
s.k. miljonprogrammet uppmuntrar inte sådant sparande. Under det
senaste årtiondet har dock denna typ av elmätning knappast alls
nyinstallerats. Vad gäller övergång till individuell mätning i
befintlig bebyggelse anser utskottet att detta i första hand bör
kunna ske på frivillig väg. Det torde ligga i alla berörda
parters intresse att möjligheten till energibesparingar tas till
vara där så är möjligt. Övergång från gemensam till individuell
mätning har också skett i viss utsträckning. Behov av ny
ledningsdragning m.m. gör sannolikt att en lämplig tidpunkt för
en eventuell förändring av mätmetod är i samband med en
ombyggnad av en fastighet.

Enligt bostadsutskottets mening bör således den i motion
1989/90:Bo502 (mp) yrkande 3 aktualiserade frågan om
obligatorisk elmätare i varje lägenhet i första hand kunna
hanteras genom överenskommelser mellan hyresgäster,
fastighetsägare och distributionsföretag. Med hänvisning till
det anförda avstyrks yrkandet.

Vad gäller kravet på obligatorisk varmvattenmätare i varje
lägenhet har denna fråga varit föremål för flera utredningar och
överväganden under de senaste årtiondena. Staten har också på
olika sätt, bl.a. genom lån och bidrag, stött en introduktion av
varmvattenmätare. En lagreglering har dock av bl.a. tekniska,
ekonomiska och administrativa skäl inte bedömts vara lämplig.
Utskottet ställer sig dock positivt till att varmvattenmätning
introduceras i fastigheter där överenskommelser om detta har
kunnat träffas. Utskottet avstyrker med hänvisning till det
anförda förslaget i motion 1989/90:Bo502 (mp) yrkande 4 om att
införa krav på obligatorisk varmvattenmätare i alla nybyggda
bostadslägenheter.

I motion 1989/90:Bo517 (v) yrkande 3 föreslås att de krav på
parkeringsutrymme på tomtmark som finns i 3 kap. 15--16 §§ i PBL
skall utgå. Enligt motionären saknar den s.k.
parkeringsköpsutredningen, som riksdagen tidigare hänvisat till
vid sitt avslag av motsvarande krav, numera aktualitet.
Motionären anför att kommunen skall kunna välja miljömässigt
bättre lösningar som bygger på en kollektiv trafikförsörjning
t.ex. i de hårt belastade stadskärnorna.

Som anförs i motionen behandlade riksdagen även föregående år
ett motsvarande förslag beträffande kravet på
parkeringsutrymme i PBL (se 1989/90:BoU3 s. 30). Vid detta
tillfälle anförde utskottet som motiv för sin avstyrkan av
motionsförslaget:

Den uppbyggnad som getts PBL innebär bl.a. att de allmänna
intressen som skall beaktas vid planläggning och vid
lokalisering av bebyggelse läggs fast i lagens 2 kap. I fråga om
byggnader och tomtmark m.m. följs dessa allmänna intressen upp
genom de krav m.m. som i enlighet med bestämmelserna i 3 kap.
skall ställas på den enskilda byggnaden när den uppförs eller
byggs om. Enligt utskottets mening bör denna ordning bestå även
när det gäller regleringen av hur parkeringsfrågan skall lösas i
det enskilda fallet. Utskottet vill i detta sammanhang också
peka på att frågan om s.k. parkeringsköp--dvs. ingåendet av
ett avtal som i huvudsak innebär att ägaren till en fastighet
mot ersättning får tillgång till bilplatser i närheten av den
egna fastigheten--bereds i regeringskansliet.

Bostadsutskottet är inte heller nu berett att förorda någon
förändring av PBL i det aktuella avseendet. Det kan för övrigt
påpekas att enligt vad utskottet erfarit pågår fortfarande
beredningen av frågan om s.k. parkeringsköp inom
regeringskansliet. Motion 1989/90:Bo517 (v) yrkande 3 avstyrks
av utskottet.

Kraven på utformningen av bostäder och bostadsområden måste
enligt motion 1989/90:Bo529 (s) utformas även med tanke på att
de fastighetsanställda skall få en fungerande arbetsplats.
Enligt motionärerna uppvisar de fastighetsanställdas arbetsmiljö
i dag allvarliga brister. Av detta skäl föreslås att
funktionskraven enligt PBL även skall innefatta funktionskrav
för dem som sköter fastigheten.

I PBLs egenskapskrav på byggnader anges att byggnader skall
vara lämpliga för sitt ändamål och ge möjlighet till trevnad,
god hygien, en god arbetsmiljö och ett tillfredsställande
inomhusklimat (3 kap. 5 §). I förarbetena till lagen (se prop.
1985/86:1 s. 490) anges att kravet på en god arbetsmiljö i
första hand gäller arbetslokaler, personalrum och tillhörande
biutrymmen. Det anges emellertid också att byggnader skall vara
så utformade och försedda med sådana anordningar att de medger
god arbetsmiljö för arbetstagare som utför regelmässigt
förekommande underhålls- och servicearbeten i dem. I boverkets
nybyggnadsregler framhålls kravet på åtkomlighet för service och
underhåll samt vissa säkerhetskrav för olika områden. PBL
uppställer således vissa grundläggande krav på olika
byggnaders funktion ur arbetsmiljösynpunkt.

Det bör i detta sammanhang påpekas att utformningen av
arbetslokaler även regleras genom arbetsmiljölagstiftningen.
Vissa gränsdragningsproblem mellan arbetsmiljö- och
byggnadslagstiftningen har uppmärksammats av den av regeringen
tillkallade arbetsgruppen för översyn av vissa bestämmelser i
arbetsmiljölagen. Arbetsgruppen har i ett betänkande (Ds 1990:6)
lagt fram förslag som syftar till att arbetsmiljösynpunkterna
skall ges ökad vikt vid projektering av byggnader och
anläggningar. Det föreslås bl.a. att ett arbetsmiljöansvar slås
fast för arkitekter, konstruktörer och andra som i egenskap av
konsulter eller liknande medverkar i projekteringen. Även andra
frågor med betydelse för möjligheten att hävda olika
arbetsmiljökrav i samband med planläggning, bygglovprövning och
byggande diskuteras i betänkandet. Betänkandet har nyligen
remissbehandlats och kommer under hösten att beredas inom
regeringskansliet.

Med hänvisning till det ovan anförda och till pågående
överväganden på området anser utskottet att motion 1989/90:Bo529
(s) kan avstyrkas.

Normerna anges i motion 1989/90:Bo511 (s) ofta medföra att ny-
och ombyggnader av daghem försvåras. Som exempel på sådana
normer anges krav på viss takhöjd. Motionärerna föreslår att
riksdagen skall begära en översyn av gällande normer för att
främja daghemsutbyggnaden.

Särskilda normer för daghem och andra vårdlokaler anges i
nybyggnadsreglerna vad gäller ljudmiljö och brandskydd. I övrigt
är olika allmänna normer tillämpliga beroende på
daghemslokalernas användningsområden. Vad gäller krav på
rumshöjd anges i nybyggnadsreglerna att höjden i bostads- och
arbetsrum skall vara minst 2,40 meter. Enligt plan- och
byggförordningen får byggnadsnämnden medge mindre avvikelser
från de tillämpningsföreskrifter som boverket utfärdat om
byggnaders inre egenskaper utom beträffande kraven på
tillgänglighet. Förutsättningen för att avvikelser skall kunna
beviljas är att det finns särskilda skäl, att byggnadsprojektet
ändå kan antas bli tekniskt tillfredsställande och att det inte
finns någon avsevärd olägenhet från annan synpunkt.

Enligt bostadsutskottets uppfattning torde det normalt inte
vara byggnadslagstiftningen och byggnormerna som ligger bakom
eventuella hinder för en ny- eller ombyggnad av daghem. Det kan
dock inte uteslutas att de olika krav som kan ställas på
daghemmens lokaler och verksamhet utifrån PBL,
socialtjänstlagen, arbetskydds- och hälsoskyddslagstiftningen
osv. ibland kan leda till delvis motstridiga önskemål. Denna
fråga har dock i olika sammanhang uppmärksammats under senare
år. En sammanställning av olika krav och önskemål på
utformningen av förskola och fritidshem har nyligen utarbetats
av socialstyrelsen. För närvarande arbetar en grupp inom
regeringskansliet med uppdrag att se över bl.a.
samordningsproblemen mellan olika författningar som reglerar
daghemsverksamheten. Enligt utskottets mening bör även en stor
del av problemen kunna lösas på lokal nivå med utnyttjande av
den flexibilitet som bl.a. PBL medger. Av vikt i detta
sammanhang är att eventuella krav på visst utförande av
lokalerna från yrkesinspektion, hälsoskyddsmyndighet m.fl.
beaktas redan vid bygglovprövningen och att en samordning av
kraven därvid sker. Möjligheterna till förbättringar på detta
område har även diskuterats av den ovan omnämnda arbetsgruppen
för översyn av vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen.

Med hänvisning till vad ovan anförts anser utskottet att någon
begäran om en allmän översyn av byggnormernas inverkan på
daghemsbyggandet för närvarande inte är erforderlig. Arbetet
inom regeringskansliet bör avvaktas. Utskottet förutsätter
vidare att berörda myndigheter uppmärksamt följer frågor med
betydelse för daghemsbyggandet och tar erforderliga initiativ
till samordning m.m. i de fall exempelvis motstridiga krav kan
framkomma. Förslagen i motion 1989/90:Bo511 (s) bör således inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

I offentliga lokaler bör enligt motion 1989/90:Bo540 (m)
entrédörrarna vara utåtgående. Detta för att undvika att
dörrarna blir blockerade i olika nöd- och paniksituationer.
Enligt motionären är det i Sverige emellertid mycket vanligt att
dörrarna är inåtgående i restauranger, affärer, postkontor osv.
Regler föreslås mot denna bakgrund införas med krav på
utåtgående entrédörrar vid ny- och ombyggnad av offentliga
lokaler.

I PBL föreskrivs (3 kap. 6 §) att byggnader skall ge
tillfredsställande skydd mot olycksfall, mot uppkomst och
spridning av brand och mot personskador vid brand. I
nybyggnadsreglerna finns utförligt redovisat vilka krav som
ställs på utrymningsvägar vid brand. Det anges att
utrymningsvägar skall utformas så att de inte medför risk för
att personer skadas genom fall eller trängsel. Beträffande
dörrar i utrymningsväg anges att dessa skall vara utåtgående i
utrymningsriktningen. Inåtgående dörr får dock användas, om den
betjänar:
ett litet antal personer, t.ex. dörr till bostad eller gästrum
på hotell,
ett måttligt antal personer som kan förväntas ha
lokalkännedom, t.ex. entrédörr till bostadshus, dörr till kontor
på högst 600 m2 eller dörr till skollokal för högst 30
elever, eller
en butik, serveringslokal, banklokal e.d., där gångavståndet
till dörren är högst 15 meter.

Dessa regler är givetvis tillkomna med utgångspunkten att
rimliga säkerhetskrav skall uppfyllas. En avvägning gentemot
andra krav och önskemål som kan ställas på funktionen hos dörrar
i offentliga lokaler får därvid förutsättas ha gjorts.
Bostadsutskottet anser sig således inte ha underlag för annat
antagande än att kravnivån i PBL med tillämpningsföreskrifter är
lämpligt avvägd i den diskuterade frågan om utåtgående
entrédörrar. Mot denna bakgrund avstyrks motion 1989/90:Bo540
(m).

Hemställan

Utskottet hemställer

1.beträffande förenklade nybyggnadsföreskrifter
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo403 yrkande 18,
res. 1 (m)

2.beträffande s.k. fribyggen
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo241 yrkande 2,
res. 2 (m, fp)

3.beträffande byggnormer för att förbättra ungdomens
bostadssituation
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo420 yrkande 8 d,
res. 3 (m)
res. 4 (c) - motiv.

4.beträffande insatser för ett ökat kvalitetsmedvetande
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo525,

5.beträffande tillämpningen av nybyggnadsreglerna
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo423 yrkande 15,
res. 5 (m) - motiv. - villk. 1
res. 6 (fp)

6.beträffande krav på hörselslingor
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo504,
1989/90:Bo514, 1989/90:Bo520 och 1989/90:Bo531 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 7 (m)

7.beträffande utredning om kontroll av hörselslingor
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo516,
res. 8 (m) - motiv.

8.beträffande byggnormer för källsortering av sopor
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo314 yrkande 2,
1989/90:Bo537 och 1989/90:Bo553,

9.beträffande de rörelsehindrades problem vid
källsortering
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo507,

10.beträffande kravet på tillgänglighet
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo243 yrkande 1 såvitt nu
är i fråga,
res. 9 (v)

11.beträffande obligatorisk elmätare
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo502 yrkande 3,

12.beträffande obligatorisk varmvattenmätare
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo502 yrkande 4,

13.beträffande kravet på parkeringsutrymme i PBL
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo517 yrkande 3,
res. 10 (v)

14.beträffande byggnaders funktion ur
arbetsmiljösynpunkt
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo529,

15.beträffande normer för daghem
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo511,

16.beträffande utåtgående entrédörrar
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo540.

Stockholm den 20 september 1990

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus
Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager
(fp), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh (s), Rune Evensson (s),
Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl (v),
Britta Sundin (s), Berndt Ekholm (s), Ulla Berg (s) och Ingrid
Hasselström Nyvall (fp).

Reservationer

1.Förenklade nybyggnadsföreskrifter (mom. 1)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "Utskottet behandlade" och slutar med "det anförda" bort ha
följande lydelse:

Enligt bostadsutskottets mening är en genomgripande
avreglering nödvändig för att uppnå en fungerande bostads- och
byggmarknad. Inte minst gäller detta utformningen av det
regelsystem som styr byggandet. Berättigad kritik har också
under en rad av år riktats mot den hittillsvarande utformningen
av bl.a. byggnormerna. Vid utarbetandet av nybyggnadsregler till
PBL togs emellertid endast i begränsad utsträckning hänsyn till
denna kritik.

De till PBL knutna nybyggnadsreglerna innehåller visserligen
något färre regleringar än den tidigare Svensk byggnorm och är
dessutom i viss utsträckning utformade som funktionskrav, men de
har fortfarande ett alltför stort omfång. Dessutom kan invändas
att föreskrifter och råd även i nybyggnadsreglerna blandas på
ett oacceptabelt sätt. Enligt bostadsutskottets uppfattning bör
sålunda antalet bestämmelser reduceras kraftigt och fullt ut
utformas som funktionskrav. Vidare skall inte råd och exempel på
tekniska lösningar ingå i nybyggnadsreglerna utan föras över
till särskilda handböcker, som endast skall tjäna som vägledning
och därmed inte heller vara normerande.

Vid den av utskottet förordade revideringen av
nybyggnadsreglerna bör dessutom i största möjliga utsträckning
ske en samordning med de regler som gäller inom EG. En sådan
förändring skulle främja nytänkande och ett bättre byggande i
vårt land.

Vad utskottet nu med anslutning till moderata samlingspartiets
partimotion 1989/90:Bo403 yrkande 18 anfört om utformningen av
nybyggnadsföreskrifterna m.m. bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1.beträffande förenklade nybyggnadsföreskrifter
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo403 yrkande 18
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. S.k. fribyggen (mom. 2)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),
Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "Enligt PBL" och på s. 6 slutar med "hänvisning härtill"
bort ha följande lydelse:

Den under senare år bedrivna bostadspolitiken har lett till en
mycket påtaglig brist på bostäder i stora delar av landet. Inte
minst gäller detta i Stockholms län och övriga storstadsområden.
Bakom denna oroande utveckling ligger bl.a. det i många stycken
rigida regelsystem som styr byggandet. Såväl låneregler som
byggnormer reser i många fall helt i onödan hinder för
tillkomsten av nya bostäder. Det är sålunda nästan omöjligt att
genomföra ny- eller ombyggnadsprojekt där minsta avvikelse från
gällande regler föreligger. Utskottet delar den i motion
1989/90:Bo241 (fp) framförda uppfattningen att åtgärder bör
vidtas för att möjliggöra tillkomsten av fler s.k. fribyggen.
Det är naturligtvis en helt orimlig situation att regelsystemet
skall förhindra att nya och flexibla lösningar prövas. Det bör
sålunda uppdras åt regeringen att snarast återkomma med förslag
till ändringar i bl.a. byggnormer och låneregler som underlättar
tillkomsten av s.k. fribyggen.

Vad utskottet nu med anslutning till motion 1989/90:Bo241 (fp)
yrkande 2 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
2.beträffande s.k. fribyggen
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo241 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Byggnormer för att förbättra ungdomens bostadssituation
(mom. 3)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "Ett motsvarande" och slutar med "yrkande 8 d" bort ha
följande lydelse:

Dagens genomreglerade bostadsmarknad har inte minst drabbat de
unga. På en marknad där snart sagt varje förhållande har
reglerats har naturligtvis de med minst erfarenhet och resurser
svårast att hävda sig och sina intressen. För att komma till
rätta med den uppkomna situationen fordras därför en avreglering
som lämnar utrymme för alla bostadskonsumenters behov och
efterfrågan. Det är inte rimligt att lägenheter med exempelvis
något mindre boendeyta stoppas genom stelbenta byggnormer när
det är denna typ av billiga bostäder som många ungdomar
efterfrågar. En avreglering kommer också att öka rörligheten på
bostadsmarknaden och därigenom bidra till en bättre fungerande
marknad.

Utformningen av byggnormerna utgör således ett påtagligt
hinder för att bostäder lämpliga för bl.a. ungdomar tillkommer.
Genom att införa ett normsystem som lämnar en större frihet åt
den byggande att finna flexibla och alternativa lösningar skulle
antalet lägenheter öka och kostnaderna minska. De s.k. fribyggen
som trots allt kommit till stånd utgör också ett talande bevis
härför. Genom att man inte tillskapar normer som i detalj
föreskriver en exakt bostadsyta, minsta rumsstorlek, takhöjd och
fönsterutformning m.m. skulle boendekostnaderna kunna sänkas
betydligt. Detta skulle också på ett mycket märkbart sätt öka
möjligheterna att vid ombyggnad bibehålla smålägenheter och att
inreda bostäder på t.ex. vindar.

Vad utskottet ovan med anledning av motion 1989/90:Bo420 (m)
yrkande 8 d anfört om förenklade byggnormer för att förbättra
ungdomens bostadssituation bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
3.beträffande byggnormer för att förbättra ungdomens
bostadssituation
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo420 yrkande 8
d som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Byggnormer för att förbättra ungdomens bostadssituation
(mom. 3, motiveringen)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser att den del
av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Ett motsvarande"
och slutar med "yrkande 8 d" bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet delar den oro för många ungdomars
bostadssituation som torde ligga till grund för förslaget i den
nu behandlade motionen. Däremot kan utskottet inte ställa sig
bakom de förslag som förs fram för att komma till rätta med den
uppkomna situationen. Vad som behövs är i stället åtgärder med
den inriktning som förordats i motioner (c) från allmänna
motionstiden 1990. Dessa motioner behandlades i utskottets
betänkande 1989/90:BoU13.

Vad som krävs är i första hand ett brett upplagt
åtgärdsprogram som utgår från en långsiktigt utvecklad och
konsekvent bostadspolitik som bl.a. syftar till en mer
balanserad tillväxt mellan storstäderna och övriga landet. De
mot ungdomsgrupperna riktade åtgärder som skall ingå i
programmet bör bl.a. avse ändrade villkor för bostadslån,
byggande av flera smålägenheter, utnyttjande av vindsvåningar,
byggande av övernattningshotell samt stopp för kontorisering.
Sparandet till den egna lägenheten bör underlättas genom
personliga investeringskonton. Dessutom bör ett särskilt
stimulansbidrag till kommunerna för byggande av smålägenheter
införas. Utskottet återkommer till dessa förslag i annat
sammanhang. Motion Bo420 (m) yrkande 8 d avstyrks.

5. Tillämpningen av nybyggnadsreglerna (mom. 5, motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med
"Utskottets inställning" och slutar med "bakgrund avstyrkas"
bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan förordat en omfattande revidering av
nybyggnadsreglerna. Syftet med revideringen är att kraftigt
reducera antalet bestämmelser och att kvarvarande regler fullt
ut skall utformas som funktionskrav. Mot denna bakgrund saknas
skäl att som föreslås i motion 1989/90:Bo423 (fp) yrkande 15
löpande följa tillämpningen av nuvarande nybyggnadsregler.
Yrkandet avslås sålunda.

6. Tillämpningen av nybyggnadsreglerna (mom. 5)

Erling Bager och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "Utskottets inställning" och slutar med "bakgrund avstyrkas"
bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den grundläggande syn som redovisas i
motionen på behovet av färre och mindre styrande regler för
byggandet. En utveckling i denna riktning skulle leda till ett
ökat spelrum för fantasi och idérikedom samt att möjligheterna
att tillgodose människors varierande önskemål ökar. Vidare
skulle möjligheterna till flexiblare lösningar kunna reducera
byggkostnaderna. På vissa områden är det dock nödvändigt att
bibehålla styrande normer, bl.a. för att tillförsäkra
handikappade deras rätt att på lika villkor delta i
samhällslivet.

De nybyggnadsregler som utfärdats med stöd av PBL har
utformats med föresatsen att de i första hand skall uppställa
funktionskrav och därigenom vara mindre styrande. Mot bakgrund
av den ovan redovisade uppfattningen anser utskottet att det är
angeläget att tillämpningen av den nya byggnormen nu följs upp i
syfte att utröna om den verkligen medfört en mindre
detaljreglering av byggandet i förhållande till tidigare
gällande normer. Utskottet instämmer vidare i vad som i motionen
anförs om s.k. fribyggen. Olika åtgärder bör således vidtas i
syfte att underlätta fribyggen.

Vad utskottet anfört med anledning av motion 1989/90:Bo423
(fp) yrkande 15 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
5.beträffande tillämpningen av nybyggnadsreglerna
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo423 yrkande 15
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Krav på hörselslingor (mom. 6)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Som flera" och slutar med "till känna" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att byggnormernas omfattning kan reduceras
kraftigt och att kvarvarande normer dessutom helt kan uttryckas
i form av funktionskrav. I den nu diskuterade frågan innebär en
sådan utformning att det är kravet på tillgänglighet och
användbarhet för bl.a. hörselskadade som bör fastslås. Däremot
bör man inte i normerna detaljerat föreskriva i vilka typer av
lokaler en speciell teknisk lösning e.d. bör användas. Det får
förutsättas att resp. byggherre och byggnadsnämnd bättre kan
bedöma de lokala behoven och hur kravet på tillgänglighet bäst
kan uppfyllas i det enskilda fallet. Mot denna bakgrund bör
motionerna 1989/90:Bo504 (fp), 1989/90:Bo514 (s), 1989/90:Bo520
(fp) och 1989/90:Bo531 (mp) avstyrkas.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
6.beträffande krav på hörselslingor
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo504, 1989/90:Bo514,
1989/90:Bo520 och 1989/90:Bo531,

8. Utredning om kontroll av hörselslingor (mom. 7,
motiveringen)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med
"De krav" och slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:

De krav på tekniska installationer m.m. som ställs i
byggnadslagstiftningen på nya byggnader bör givetvis uppfyllas
även efter det att byggnaden tagits i bruk. Att så verkligen
blir fallet torde underlättas om byggnormernas utformning i
större utsträckning medger lokalt anpassade lösningar. Vad
gäller den aktuella frågan om hörselslingornas funktion bör
fastighetsägarna och lokalinnehavarna kunna påverkas att i högre
grad ta sitt ansvar genom att brister påpekas av olika berörda
parter. Motion 1989/90:Bo516 (fp) avstyrks.

9. Kravet på tillgänglighet (mom. 10)

Jan Strömdahl (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Bostadsutskottet har" och på s. 11 slutar med "i
fråga" bort ha följande lydelse:

Plan- och bygglagen har givit kommunerna ett större inflytande
över utformningen av bostadsområden och övriga byggnader än vad
som tidigare var fallet. Detta inflytande får dock inte innebära
att kommunerna underlåter att hävda kraven i PBL i nu berört
avseende. Handikappades självklara rätt att på lika villkor få
delta i samhällslivet får inte göras beroende av en välvillig
inställning från resp. kommuns sida. Utskottet ser mot denna
bakgrund allvarligt på de uppgifter om att tillgänglighetskravet
eftersatts som förs fram i den aktuella motionen.

Det är angeläget att snarast vinna klarhet i hur tillämpningen
av PBL med nybyggnadsföreskrifter har påverkat efterlevnaden av
tillgänglighetskravet. Utskottet ansluter sig därför till
förslaget i vänsterpartiets partimotion 1989/90:Bo243 yrkande 1
såvitt nu är i fråga om att en översyn bör genomföras av
tillämpningen av PBL i det aktuella avseendet. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
10.beträffande kravet på tillgänglighet
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo243 yrkande 1
såvitt nu är i fråga som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

10. Kravet på parkeringsutrymme i PBL (mom. 13)

Jan Strömdahl (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Som anförs" och slutar med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:

Föregående år avstyrkte utskottet ett motionsförslag om att
parkeringsskyldigheten enligt 3 kap. i PBL skulle tas bort.
Utskottets ställningstagande föranleddes bl.a. av den pågående
s.k. parkeringsköpsutredningen. Mot utskottets beslut avgav
företrädare för vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet en
reservation med följande lydelse:

Under 1950- och 1960-talen dominerades stadsplanemödorna i
vårt land av kravet på biltrafikleder och bilparkering.
Parkeringsnormerna var inte bara starkt styrande utan också
problemskapande. Kollektivtrafiken sågs inte som något reellt
alternativ.

Nu domineras städernas utrymmen och stadsbilden av bilen.
Biltrafiken är det största hotet mot miljön -- särskilt i de
större städerna. Planeringsmödorna går ut på att begränsa
biltrafiken och finna mer tekniskt avancerade kollektiva
lösningar som bidrar till en förbättring av miljön.

Samtidigt har den otidsenliga parkeringsskyldigheten förts
över från den äldre lagstiftningen till plan- och bygglagen. I 3
kap. 15 § 1 stycket p. 6 stadgas sålunda att lämpligt utrymme
för parkering, lastning och lossning av fordon i skälig
utsträckning skall ordnas på tomten eller i närheten av denna.

Denna bestämmelse har enligt utskottets mening nu blivit ett
hinder för kvalitetslösningar vid planering och byggande i våra
större tätorters centrala delar där bristen på mark är påtaglig
och miljön inte tål en ökad bilbelastning.

Enligt utskottets mening finns redan i PBL:s 2 kap. 4 § 1
stycket p. 4 den nödvändiga grundvalen för en allsidig och
hänsynsfull trafiklösning. Där stadgas att inom områden med
sammanhållen bebyggelse bebyggelsemiljön skall utformas med
hänsyn till behovet av trafikförsörjning och god trafikmiljö. I
motiven till denna bestämmelse (prop. 1985/86:1 s. 119) pekar
departementschefen särskilt på behovet av en sammanvägd
helhetsbedömning av skilda trafikantgruppers behov och på
behovet av en bra kollektivtrafik.

Mot bakgrund av det nu anförda kan enligt utskottets mening
parkeringsskyldigheten i 3 kap. tas bort.

Under det gångna året har inga förslag kommit från regeringen
i den aktuella frågan, och inget tyder heller på att
parkeringsköpsutredningen kommer att leda fram till någon
avgörande omprövning av den nuvarande lagstiftningen. Mot denna
bakgrund är utskottet berett att biträda förslaget i den nu
aktuella motionen. Riksdagen bör således med anledning av motion
1989/90:Bo517 (v) yrkande 3 begära att regeringen snarast
återkommer till riksdagen med förslag till ändringar i PBL som
innebär att det generella kravet på parkeringsutrymme på
tomtmark som återfinns i 3 kap. 15--16 §§ tas bort.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
13.beträffande kravet på parkeringsutrymme i PBL
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo517 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Obligatoriska elmätare och varmvattenmätare

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anför:

Centerpartiet har sedan lång tid tillbaka redovisat ett
heltäckande energipolitiskt program där olika åtgärder för en
bättre energihushållning utgör en viktig del. Under den allmänna
motionstiden 1990 sammanfattades de viktigaste energipolitiska
utgångspunkterna i partimotion 1989/90:N446. Ett flertal av de
åtgärder som tas upp i denna motion syftar till samma sak som
intentionerna bakom den aktuella mp-motionen. Vi delar således
helt inställningen att åtgärder måste vidtas för att
effektivisera och reducera användningen av elenergi. För att
uppnå nödvändiga elbesparingar krävs det insatser såväl från
distributionsföretag och storförbrukare som från det enskilda
hushållet. Individuell el- och varmvattenmätning utgör givetvis
ett stöd för det enskilda hushållets besparingsåtgärder. Vi är
emellertid inte beredda att för närvarande förorda lagstiftning
på detta område. Genom frivilliga överenskommelser understödda
av en kombination mellan olika informations- och
stimulansåtgärder bör motsvarande resultat ändå kunna uppnås.
Vad gäller förbrukningen av hushållsel är det också av största
vikt att den energisnåla teknik för vitvaror m.m. som redan
finns tillgänglig används i största möjliga utsträckning.

2. Normer för daghem

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)
anför:

Moderata samlingspartiets principiella inställning till
behovet av byggnormer framgår av flera reservationer till detta
betänkande. I dessa framhålls bl.a. att omfattningen av de
nuvarande normerna starkt kan reduceras och att kvarvarande
normer helt bör utformas som funktionskrav. Med en sådan
utformning av byggnormerna undviks sådana orimliga konsekvenser
som exempelvis att ett helt daghem kan stoppas bara för att ett
detaljkrav på viss takhöjd inte är uppfyllt. Enligt vår
uppfattning är det i stället väsentligt att en bra och
fungerande helhetslösning uppnås. Därvid bör bedömningen
från de berörda parterna spela en väl så stor roll som olika
kommunala tjänstemäns uppfattning.

Vad gäller den aktuella frågan om normer för daghem synes inte
bara byggnadslagstiftningen ställa till problem för
daghemspersonal och föräldrar. En rad andra lagkomplex --
socialtjänstlag, arbetsmiljölag, hälsoskyddslag osv. -- med
delvis motstridiga krav kommer här in. Även på dessa områden har
moderata samlingspartiet i olika sammanhang drivit sin
principiella inställning för avreglering och förenkling.