Egenskapskrav på byggnader
Betänkande 1990/91:BoU2
Bostadsutskottets betänkande
1990/91:BOU02
Egenskapskrav på byggnader
Innehåll
1990/91 BoU2
1 Sammanfattning
I betänkandet behandlas 20 motioner helt eller delvis. Motionsyrkandena avser olika aspekter på byggnadslagstiftningens egenskapskrav på byggnader. Med ett undantag avstyrker utskottet yrkandena. När det gäller frågan om vilka krav som bör ställas på hörselslingor i offentliga lokaler förordar utskottet ett tillkännagivande med en begäran om överväganden från regeringens sida. Enligt bostadsutskottets mening bör det övervägas på vilket sätt man bäst kan tillförsäkra att kravet på byggnaders tillgänglighet och användbarhet för hörselskadade efterlevs. Som en möjlig lösning framhålls att det i nybyggnadsreglerna klart anges i vilka typer av lokaler som hörselslingor eller annan lämplig teknisk hörselutrustning erfordras.
Till betänkandet har fogats 10 reservationer och 2 särskilda yttranden.
2 Motionerna
I betänkandet behandlas följande under allmänna motionstiden 1990 väckta motioner.
1989/90:Bo241 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k. fribyggen.
1989/90:Bo243 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av översyn av tillämpningen av plan- och bygglagen och bostadsanpassningsbidragen (yrkandet behandlades till den del det avser bostadsanpassningsbidragen i betänkandet 1989/90:BoU13). Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So315.
1989/90:Bo314 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om planering för källsortering av avfall vid ny- och ombyggnad av bostäder. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo880.
1989/90:Bo403 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen förordats om utformningen av boverkets nybyggnadsföreskrifter.
1989/90:Bo420 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder vad avser d) normer vid ny- och ombyggnader i syfte att förbättra ungdomens situation på bostadsmarknaden.
1989/90:Bo423 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggnormer.
1989/90:Bo502 av Eva Goës och Lars Norberg (mp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatoriska elmätare i varje lägenhet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid nybyggnation av bostadshus installera varmvattenmätare.
1989/90:Bo504 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet på hörselslingor i offentliga lokaler.
1989/90:Bo507 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att boverkets uppdrag angående utredning av källsortering av sopor även skall innefatta tillgängligheten för funktionshindrade.
1989/90:Bo511 av Gunilla Andersson och Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av gällande normer för att främja daghemsutbyggnaden.
1989/90:Bo514 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om installation av teleslingor i offentliga lokaler.
1989/90:Bo516 av Lars De Geer (fp) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om hur funktionsdugligheten hos hörselslingor för hörselskadade lämpligen skall kunna kontrolleras, givetvis dock utan annan kostnad för det allmänna än vad själva utredningen kan komma att kosta.
1989/90:Bo517 av Jan Strömdahl (v) vari yrkas 3. att riksdagen beslutar stryka det generella kravet på parkeringsutrymme på tomtmark som återfinns i 3 kap. 15--16 §§ PBL.
1989/90:Bo520 av Barbro Sandberg och Charlotte Branting (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om offentliga lokalers tillgänglighet för hörselskadade.
1989/90:Bo525 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för ökat kvalitetsmedvetande vad avser bostadens inre utformning.
1989/90:Bo529 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att boverkets regler för byggnation också skall innefatta funktionskrav för dem som sköter fastigheterna.
1989/90:Bo531 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen ger regeringen i uppdrag att se till att tillämpningsföreskrifter till plan- och bygglagen revideras i enlighet med vad i motionen anförts.
1989/90:Bo537 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om planering av bostäder m.m. för att underlätta källsortering av sopor. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo819.
1989/90:Bo540 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regel för dörrar i offentliga lokaler.
1989/90:Bo553 av Eva Johansson och Christina Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett tillägg till boverkets byggnorm om utrustning för källsortering.
3 Uppgifter i anslutning till motionerna m.m.
3.1 Normsystemets uppbyggnad m.m.
Efter beslut av riksdagen hösten 1986 (BoU 1986/87:1) trädde plan- och bygglagen (SFS 1987:10) -- PBL -- i kraft den 1 juli 1987. Den ersatte därvid byggnadslagen, byggnadsstadgan samt lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande.
De grundläggande kraven på byggnader kommer till uttryck i 3 kap. PBL. Med stöd av PBL (16 kap. 1 §) har regeringen utfärdat plan- och byggförordningen (PBF) i vilken boverket bemyndigas att meddela föreskrifter till PBL avseende nybyggnad och ombyggnad samt förbättring. De av boverket med stöd härav utfärdade nybyggnadsreglerna trädde i kraft den 1 januari 1989. Äldre föreskrifter skall dock tillämpas på byggnadsarbeten som utförs enligt bygglov som meddelats före denna tidpunkt liksom för arbeten som påbörjats före denna dag och som inte kräver lov. I de fall då ansökan om bygglov görs före den 1 januari 1991 skall dessutom, om sökanden begär det, vissa äldre föreskrifter i Svensk byggnorm 1980 (SBN 1980) tillämpas. Nybyggnadsreglerna gäller uppförande av nya byggnader som kräver bygglov. I fråga om byggnader som får uppföras utan bygglov skall dock reglerna tillämpas i skälig utsträckning.
Arbetet med utfärdande av särskilda ombyggnadsregler pågår inom boverket. I avvaktan på att dessa utfärdas gäller det grundläggande kravet i 3 kap. 10 § PBL om att tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att bl.a. byggnadens särdrag beaktas. Härutöver gäller att ombyggnader skall utföras enligt de krav som anges i 3 § PBF. Detta innebär att nybyggnadsreglerna i huvudsak är tillämpbara, dock med beaktande av det grundläggande kravet på varsamhet och med hänsyn tagen till den befintliga byggnadens förutsättningar. Det ankommer på byggnadsnämnden att i det enskilda ärendet göra denna avvägning.
3.2Krav på tillgänglighet m.m.
Enligt 2 kap. 4 § PBL gäller vid nybyggnad inom områden med sammanhållen bebyggelse att bebyggelsemiljön skall utformas så att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga kan använda området. Genom 3 kap. 7 § PBL ställs dessutom krav på att byggnader som innehåller bostäder, arbetslokaler eller lokaler till vilka allmänheten äger tillträde skall vara inrättade så att de kan användas av personer med nedsatt orienterings- eller rörelseförmåga. De övergripande bestämmelserna i 3 kap. PBL har konkretiserats i de nybyggnadsregler som trädde i kraft den 1 januari 1989.
3.3Källsortering av sopor
Med anledning av en motion (vpk) uttalade bostadsutskottet och riksdagen hösten 1988 (bet. 1988/89:BoU1 s. 10) att det fanns goda skäl att vidta åtgärder för att i samband med ny- och ombyggnad underlätta källsortering av sopor. Med hänvisning härtill gav riksdagen regeringen till känna att nybyggnads- och ombyggnadsregler till PBL skulle utformas så att det blev möjligt att med hävdande av reglerna ge bostadshusen en sådan utformning att källsortering av sopor underlättades.
Efter det att riksdagen aktualiserade frågan om regler som möjliggör källsortering av sopor har regeringen uppdragit åt boverket att inkomma med förslag till ändrade byggregler m.m.
4Utskottet
4.1 Inledning
Utskottet tar inledningsvis upp ett antal motioner som diskuterar mer principiella frågor angående normsystemets uppbyggnad och innehåll. Därefter behandlas två normfrågor som under den allmänna motionstiden 1990 uppmärksammats i ett flertal motioner -- krav på hörselslingor i offentliga lokaler resp. normer för källsortering av sopor. Avslutningsvis behandlas vissa krav på byggnader i övrigt som uppmärksammats i motioner.
4.2Normsystemets uppbyggnad m.m.
I moderata samlingspartiets partimotion 1989/90:Bo403 diskuteras omfånget och inriktningen på byggnormerna. Enligt motionärerna har nybyggnadsföreskrifterna inneburit en otillräcklig omarbetning av tidigare gällande byggnormer. Antalet bestämmelser föreslås därför i motionens yrkande 18 reduceras kraftigt och helt utformas som funktionskrav. Bestämmelserna föreslås vidare samordnas med de regler som gäller inom EG.
Utskottet behandlade föregående år (se 1989/90:BoU3) liknande motionsyrkanden som nu tas upp i detta avsnitt. Beträffande ett yrkande om förenklade nybyggnadsföreskrifter med samma innebörd som i den aktuella partimotionen anförde utskottet att det naturligtvis måste vara en strävan att inte göra de regler som styr byggandet mera omfattande än nödvändigt. Samtidigt måste självfallet reglerna göra det möjligt att förverkliga de krav som samhället ställer på byggnaders utformning m.m. Vad gäller de till PBL utarbetade nybyggnadsreglerna framhölls att dessa så långt som möjligt uttryckts i funktionskrav och att omfattningen av reglerna därigenom avsevärt kunnat begränsas.
Utskottet vidhåller uppfattningen att vad som föreslagits i moderata samlingspartiets partimotion 1989/90:Bo403 yrkande 18 till stor del kan anses vara tillgodosett. De nybyggnadsregler som trädde i kraft den 1 januari 1989 får i stort anses innebära en lämplig avvägning mellan en strävan att undvika onödig detaljreglering och de krav på byggnaders säkerhet, tillgänglighet m.m. som samhället måste kunna ställa. Vad gäller förslaget om samordning av nybyggnadsreglerna med de regler som gäller inom EG kan det upplysas om att Sverige redan på olika sätt aktivt deltar i arbetet med en internationell samordning av byggnormer, krav på byggmaterial m.m. Moderata samlingspartiets partimotion 1989/90:Bo403 yrkande 18 avstyrks med hänvisning till det anförda.
Mot bakgrund av bostadssituationen i Stockholms län hemställs i motion 1989/90:Bo241 (fp) yrkande 2 om åtgärder som underlättar tillkomsten av s.k. fribyggen. Enligt motionärerna bör bostadsytorna kunna minskas i nya bostäder och flexibiliteten i planlösningen öka.
Enligt PBL har regeringen möjlighet att i enskilda fall bevilja undantag från bestämmelserna om krav på byggnader utom vad gäller vissa krav på byggnaders tillgänglighet. Även boverket får enligt plan- och byggförordningen i enskilda fall i experimentsyfte medge mindre undantag från bestämmelserna om krav på byggnader. Under det senaste årtiondet har ett antal s.k. fribyggen kommit till utförande. Enligt utskottets mening bör ett bostadsbyggande med denna inriktning kunna komma till stånd även i fortsättningen. Detta bör dock, liksom hittills, ske efter en noggrann prövning i det enskilda fallet. Utskottet är däremot inte berett att på det sätt motionärerna föreslår reglera detta byggande. Motion 1989/90:Bo241 (fp) yrkande 2 avstyrks med hänvisning härtill.
I motion 1989/90:Bo420 (m) yrkande 8 d hävdas att borttagande av regler och normer skulle medföra förbättringar för ungdomarnas bostadssituation. Genom att frångå normer om rumsstorlek, takhöjd, fönsterutformning m.m. skulle boendekostnaderna kunna sänkas betydligt. Kraven i normerna föreslås vidare kunna minskas vid ombyggnad av bostäder och inredning av vindar.
Ett motsvarande förslag om ändrade byggnormer för att förbättra ungdomens bostadssituation behandlades av utskottet föregående år (se 1989/90:BoU3 s. 25). Utskottet anförde vid detta tillfälle att man visserligen delade motionärernas oro för många ungdomars bostadssituation men att man inte kunde ställa sig bakom de framförda förslagen om ändrade eller slopade byggnormer. Vidare anfördes:
Vad som behövs är inte ett regelsystem som eftersätter t.ex. kraven på tillgänglighet, utan i första hand åtgärder som ger en tillräckligt stor produktion av bostäder av god kvalitet. Utskottet vill i detta sammanhang peka på de åtgärder som vidtagits för att stimulera nyproduktionen av bostäder. Det gäller bl.a. begränsningarna av annat byggande än bostadsbyggande. Av särskild betydelse för ungdomens bostadssituation är också det ungdomsbostadsstöd som infördes våren 1987.
Utskottet vidhåller denna uppfattning. Det kan inte anses vara motiverat att frångå berättigade krav på bostäders utformning med hänvisning till den bostadssituation för ungdomar som för närvarande råder. Nyproducerade eller ombyggda bostäder kan förväntas ha en lång livstid och bör därför normalt inte utformas med utgångspunkt i tillfälliga bostadsmarknadsförhållanden. Utskottet avstyrker således motion 1989/90:Bo420 (m) yrkande 8 d.
Kvalitetskraven för bygglov och bostadslån behöver enligt motion 1989/90:Bo525 (s) ses över. Vidare förordas en förbättrad information från högskolor och myndigheter om bostadens inre planering och utformning. Behovet av insatser för ett ökat kvalitetsmedvetande föranleds enligt motionärerna av en negativ utveckling vad gäller utrymmes- och inredningsstandarden i nya och ombyggda bostäder. Vunna erfarenheter om en god bostadsstandard anses inte utnyttjas. Motionärerna ger flera exempel på brister i nyproducerade lägenheter.
Bostadsutskottet delar motionärernas syn på vikten av ett kvalitetsmedvetande inom bostadsproduktionen. De erfarenheter som kommer fram genom bl.a. byggnadsforskning, utvecklingsprojekt och det normala bostadsbyggandet måste givetvis tas till vara och spridas i erforderlig omfattning. Såväl byggforskningsrådet som boverket har också till uppgift att verka och ta initiativ på detta område. Även branschorganisationer har ett ansvar för att kvalitetsaspekterna i byggandet bevakas. Initiativ har också under senare år tagits för att sprida kunskap om bra utföranden av bostadens olika funktioner. Genom en överenskommelse mellan boverket och Svensk Byggtjänst utarbetas för närvarande en serie skrifter under benämningen Byggvägledningar som är avsedda att bl.a. återge exempel på goda lösningar på PBLs olika egenskapskrav på byggnader.
Frågan om utformningen av de kvalitetskrav som ställs genom PBL och de nybyggnadsregler som trädde i kraft den 1 januari 1989 diskuterades även föregående år av utskottet (se 1989/90:BoU3). Enligt den uppfattning som utskottet då gav uttryck för torde PBL och nybyggnadsreglerna ha givits en sådan utformning att kvalitetskraven i byggandet kan tillgodoses i rimlig omfattning. Nybyggnadsreglernas utformning med funktionskrav i stället för detaljkrav gör emellertid att ansvaret för att förverkliga det kvalitetstänkande som PBL ger uttryck för till stor del faller på byggherrar och byggnadsnämnder. Detta förhållande understryker ytterligare vikten av löpande erfarenhetsåterföring och kunskapsspridning. Det kan givetvis inte uteslutas att de kvalitetskrav på bostäder som ställs i PBL med tillämpningsföreskrifter i olika avseenden framgent kan behöva utvecklas eller förtydligas. Enligt utskottets mening finns emellertid inte för närvarande underlag för en begäran om en generell översyn av nybyggnadsreglernas kvalitetskrav. Reglerna har ännu varit i kraft endast en kort tid. Boverket har också till uppgift att följa nybyggnadsföreskrifternas tillämpning. Med hänvisning till det anförda anser utskottet inte att motion Bo525 (s) bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motion 1989/90:Bo423 (fp) yrkande 15 föreslås att tillämpningen av den nya byggnormen skall följas för att utröna om den inneburit en minskning av detaljregleringen av byggandet. Motionärerna anför också att det bör vara möjligt att genomföra s.k. fribyggen.
Utskottets inställning i frågan om s.k. fribyggen har redovisats ovan. Vad gäller behovet av att fortlöpande följa tillämpningen av nybyggnadsreglerna ingår detta som redan framhållits i boverkets uppgifter. Det aktuella motionsyrkandet kan mot denna bakgrund avstyrkas.
4.3 Hörselslingor i offentliga lokaler
I fyra motioner diskuteras vilka krav på hörselslingor i offentliga lokaler som bör ställas. Hörselslingor -- även kallade teleslingor -- är en installation som på ett störningsfritt sätt kan överföra ljud till personer med olika typer av hörapparater. I motionerna beskrivs den betydelse som hörselslingorna har för hörselskadades möjligheter att följa t.ex. predikningar, föredrag och debatter i offentliga lokaler.
Motionärerna har uppmärksammat att ett uttalat krav på teleslingor i samlingslokaler försedda med högtalaranläggningar i SBN 1980 inte återfinns i nybyggnadsreglerna. Dessa anses därigenom inte ge byggansvariga tillräcklig vägledning om vad kravet på tillgänglighet i offentliga lokaler innebär vad gäller hörselskadade. Yrkandena i de fyra motionerna, 1989/90:Bo504 (fp), 1989/90:Bo514 (s), 1989/90:Bo520 (fp) och 1989/90:Bo531 (mp), går ut på att riksdagen bör göra ett tillkännagivande med innebörden att nybyggnadsreglerna bör revideras så att kravet på hörselslingor klart framgår.
Som flera av motionärerna har uppmärksammat är en av grundtankarna med PBL och dess tillämpningsföreskrifter att ställa funktionskrav snarare än att anvisa detaljerade tekniska lösningar. Ansvaret för att funktionskraven tillgodoses genom en i det enskilda fallet lämplig lösning har därigenom i större utsträckning än tidigare kommit att ligga hos kommuner och byggherrar. Detta innebär dock inte att kraven i PBL på bostäders och lokalers tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga är lägre ställda än i tidigare lagstiftning. Tvärtom innebär PBL att kraven enligt den tidigare gällande byggnadsstadgan har förts över till den nya lagen och dessutom i vissa avseenden skärpts. I den nu aktuella frågan får detta anses innebära att kravet på att hörselskadade skall kunna delta i verksamheten i samlingslokaler ligger fast även om inte formuleringarna från SBN 1980 om teleslingor finns kvar. I denna liksom i andra frågor om bostäders och lokalers tillgänglighet och användbarhet för olika grupper av handikappade bör avsaknaden av detaljerade föreskrifter snarast ses som en öppenhet för nya tekniska lösningar och en möjlighet till lokalt anpassade lösningar.
Enligt utskottets mening kvarstår således kravet på att samlingslokaler skall vara tillgängliga och användbara för hörselskadade. Nybyggnadsreglerna får i detta avseende således inte anses innebära någon uppluckring i förhållande till SBN 1980. De farhågor som kommer till uttryck i motionerna, om att den tekniska förändringen av byggnormernas utformning i den aktuella frågan kan innebära att kravet på hörselslingor kan komma att eftersättas, ger emellertid anledning till viss oro. Nybyggnadsreglerna har visserligen i stor utsträckning utformats som funktionskrav men på vissa områden, bl.a. vad gäller säkerhets- och hygienkrav, är anvisningarna mer detaljerade. Det kan inte uteslutas att det finns vissa andra områden där ett förtydligande av nybyggnadsreglernas innebörd kan behöva göras. Enligt bostadsutskottets bedömning kan kravet på tillgänglighet och användbarhet för hörselskadade vara ett sådant område. Det bör således övervägas på vilket sätt man bör utforma reglerna så att detta krav verkligen efterlevs. Som motionärerna anför kan en möjlig lösning vara att reglerna klart anger i vilka typer av lokaler som hörselslingor eller annan lämplig teknisk hörselutrustning erfordras. Det bör ankomma på regeringen att närmare överväga denna fråga.
Vad utskottet ovan med anledning av motionerna 1989/90:Bo504 (fp), 1989/90:Bo514 (s), 1989/90:Bo520 (fp) och 1989/90:Bo531 (mp) anfört om kravet på hörselslingor i offentliga lokaler bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I ytterligare en motion, 1989/90:Bo516 (fp), diskuteras svårigheterna för hörselskadade att ta del av olika offentliga aktiviteter. Enligt motionären är det mycket vanligt att hörselslingor installerade i samlingslokaler inte fungerar eller fungerar endast med stora störningar. Med hänvisning till detta förhållande hemställs i motionen "att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om hur funktionsdugligheten hos hörselslingor för hörselskadade lämpligen skall kunna kontrolleras, givetvis dock utan annan kostnad för det allmänna än vad själva utredningen kan komma att kosta".
De krav på tekniska installationer m.m. som ställs i byggnadslagstiftningen på nya byggnader bör givetvis uppfyllas även efter det att byggnaden tagits i bruk. Vad gäller kraven på att byggnader skall vara tillgängliga och användbara för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga anges i PBL (3 kap. 13 §) att anordningar som avser att tillgodose dessa krav skall hållas i stånd. Obligatoriska återkommande kontroller av installationernas funktion förekommer på områden med stor betydelse för främst säkerheten (brandinstallationer, hissar). Andra typer av installationer förutsätts hållas i skick av resp. fastighetsägare utan någon kontroll från samhällets sida. Det kan givetvis anföras skäl för att samhällets ansvar på detta område bör utvidgas. Bostadsutskottet anser dock att andra åtgärder i första hand bör prövas. Vad gäller den aktuella frågan om hörselslingornas funktion bör fastighetsägarna kunna påverkas att i högre grad ta sitt ansvar genom att brister påpekas av enskilda, intresseorganisationer samt olika berörda myndigheter. Utskottet anser sig däremot inte ha underlag att förorda att det tillsätts en särskild statlig utredning om kontroll av hörselslingor i vissa samlingslokaler. Det kan dock inte uteslutas att även frågan om hörselslingornas funktion i befintlig bebyggelse kan komma att uppmärksammas i samband med de ovan förordade övervägandena om utformningen av kravet på hörselslingor i PBLs tillämpningsföreskrifter. Motion 1989/90:Bo516 (fp) avstyrks med hänvisning till det anförda.
4.4 Källsortering av sopor
Regler för att underlätta källsortering av sopor har som ovan beskrivits (se avsnitt 3.3) tidigare varit föremål för överväganden i bostadsutskottet. Även under 1990 års allmänna motionstid har denna fråga tagits upp i flera motioner. I motion 1989/90:Bo314 (fp) yrkande 2, med motivtexten i motion 1989/90:Jo880, förordas att källsortering av sopor bör underlättas genom att bostäder vid ny- och ombyggnad förses med utrymmen för förvaring av utsorterat avfall. Enligt motion 1989/90:Bo537 (mp) -- motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo819 -- bör byggnormen ses över i syfte att underlätta långtgående källsortering. Både vid ny- och ombyggnad bör bostäder och soprum planeras med tanke på källsortering. Ett motsvarande förslag om att byggnormerna bör kräva en lägenhetsutrustning som möjliggör källsortering återfinns även i motion 1989/90:Bo553 (s).
Riksdagens behandling av frågan om källsortering av sopor hösten 1988 (se 1988/89:BoU1 s. 10) innebar i princip ett ställningstagande för den i de nu aktuella motionerna förordade lösningen. Riksdagen gjorde vid detta tillfälle ett tillkännagivande med innebörden att nybyggnads- och ombyggnadsreglerna till PBL skall utarbetas så att det blir möjligt att med hävdande av reglerna ge bostadshusen en sådan utformning att källsortering av sopor underlättas. Regeringen har därefter uppdragit åt boverket att inkomma med förslag till ändrade byggregler m.m. Enligt vad utskottet erfarit avser boverket att under hösten 1990 presentera sitt förslag i frågan.
Med hänvisning till tidigare fattat riksdagsbeslut om byggnormer för källsortering av sopor och pågående beredning anser utskottet att någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida för närvarande inte är påkallad. Boverkets förslag i frågan bör avvaktas. De aktuella motionerna 1989/90:Bo314 (fp) yrkande 2, 1989/90:Bo537 (mp) och 1989/90:Bo553 (s) kan mot denna bakgrund avstyrkas.
I motion 1989/90:Bo507 (s) påtalas de rörelsehindrades problem vid källsortering av sopor. Motionärerna hänvisar till att källsortering ofta sker i fristående sophus med trappsteg upp till sopinkastet. Riksdagen föreslås av detta skäl begära att boverkets uppdrag angående källsortering av sopor även skall innefatta tillgängligheten för funktionshindrade.
De krav som ställs på tillgänglighet för funktionshindrade i PBL med tillhörande nybyggnadsregler innefattar såväl den enskilda bostaden som olika komplementutrymmen. Beträffande avfallsutrymmen till bostäder anges klart i nybyggnadsreglerna att dessa skall kunna nås av en person i rullstol. Detta krav får även anses omfatta de fall då avfallshanteringen sköts genom källsortering. Även eventuella förändrade krav vad gäller källsortering får självklart förutsättas utformas på ett sådant sätt att tillgängligheten för funktionshindrade beaktats. Yrkandet i motion 1989/90:Bo507 (s) synes således komma att beaktas utan någon åtgärd från riksdagens sida och kan därför avstyrkas.
4.5 Vissa krav på byggnader i övrigt
Utskottet har ovan behandlat frågor om tillgänglighetskraven i PBL vad gäller hörselskadades tillgänglighet till offentliga lokaler och funktionshindrades tillgänglighet till avfallsutrymmen. I vänsterpartiets partimotion 1989/90:Bo243 yrkande 1 såvitt nu är i fråga, med motiveringen i motion 1989/90:So315, begärs en mer allmän översyn av tillämpningen av PBL med avseende på kravet på tillgänglighet. Motionärerna hänvisar till att PBL givit kommunerna ett större inflytande och att detta kan leda till att kravet på tillgänglighet för funktionshindrade i större utsträckning åsidosätts.
Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen starkt betonat vikten av att bostäder och övrig bebyggelse görs tillgänglig för personer med olika former av funktionshinder och handikapp. Målet måste vara att uppnå en sådan tillgänglighet att alla människor på lika villkor skall kunna delta i samhällslivet. Kravet på tillgänglighet har också betonats i PBL med tillämpningsföreskrifter. För att tillgänglighetsmålet på sikt skall kunna uppnås krävs givetvis att de på bostadsmarknaden verksamma tar sitt ansvar. Inte minst gäller detta kommunerna med deras övergripande ansvar för planläggning och bostadsförsörjning. Utskottet har inte heller anledning till annat antagande än att kommunerna tar det ansvar som tilldelats dem och hävdar de krav på tillgänglighet som bl.a. följer av reglerna i PBL. Till stöd för kommunernas agerande i dessa frågor har också boverket utfärdat råd och anvisningar. Det torde således finnas goda förutsättningar för att kommunerna skall kunna svara mot de krav på planering för tillgänglighet som bl.a. ställs i PBL. Med hänvisning till det anförda avstyrks vänsterpartiets partimotion 1989/90:Bo243 yrkande 1 såvitt nu är i fråga.
I motion 1989/90:Bo502 (mp) framhålls vikten av olika åtgärder för att hushålla med elenergi. Ett problem som framhålls är att vissa lägenheter i dag saknar egen elmätare. Elsparandet försvåras dessutom genom att elräkningen delas upp på alla boende inom en fastighet. I motionens yrkande 3 föreslås mot denna bakgrund att det skall vara obligatoriskt att installera en elmätare i varje lägenhet. Ansvariga för detta föreslås distributionsföretag och fastighetsägare vara. I yrkande 4 föreslås vidare att det bör bli obligatoriskt att installera varmvattenmätare hos varje hushåll vid nybyggnation.
Utskottet instämmer i motionärernas syn på behovet av att på olika sätt stimulera elhushållning och att underlätta för det enskilda hushållet att bidra till sparandet. Den metod med gemensam elmätning för alla hushåll i en fastighet som tillämpades i vissa fastigheter byggda framför allt under det s.k. miljonprogrammet uppmuntrar inte sådant sparande. Under det senaste årtiondet har dock denna typ av elmätning knappast alls nyinstallerats. Vad gäller övergång till individuell mätning i befintlig bebyggelse anser utskottet att detta i första hand bör kunna ske på frivillig väg. Det torde ligga i alla berörda parters intresse att möjligheten till energibesparingar tas till vara där så är möjligt. Övergång från gemensam till individuell mätning har också skett i viss utsträckning. Behov av ny ledningsdragning m.m. gör sannolikt att en lämplig tidpunkt för en eventuell förändring av mätmetod är i samband med en ombyggnad av en fastighet.
Enligt bostadsutskottets mening bör således den i motion 1989/90:Bo502 (mp) yrkande 3 aktualiserade frågan om obligatorisk elmätare i varje lägenhet i första hand kunna hanteras genom överenskommelser mellan hyresgäster, fastighetsägare och distributionsföretag. Med hänvisning till det anförda avstyrks yrkandet.
Vad gäller kravet på obligatorisk varmvattenmätare i varje lägenhet har denna fråga varit föremål för flera utredningar och överväganden under de senaste årtiondena. Staten har också på olika sätt, bl.a. genom lån och bidrag, stött en introduktion av varmvattenmätare. En lagreglering har dock av bl.a. tekniska, ekonomiska och administrativa skäl inte bedömts vara lämplig. Utskottet ställer sig dock positivt till att varmvattenmätning introduceras i fastigheter där överenskommelser om detta har kunnat träffas. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda förslaget i motion 1989/90:Bo502 (mp) yrkande 4 om att införa krav på obligatorisk varmvattenmätare i alla nybyggda bostadslägenheter.
I motion 1989/90:Bo517 (v) yrkande 3 föreslås att de krav på parkeringsutrymme på tomtmark som finns i 3 kap. 15--16 §§ i PBL skall utgå. Enligt motionären saknar den s.k. parkeringsköpsutredningen, som riksdagen tidigare hänvisat till vid sitt avslag av motsvarande krav, numera aktualitet. Motionären anför att kommunen skall kunna välja miljömässigt bättre lösningar som bygger på en kollektiv trafikförsörjning t.ex. i de hårt belastade stadskärnorna.
Som anförs i motionen behandlade riksdagen även föregående år ett motsvarande förslag beträffande kravet på parkeringsutrymme i PBL (se 1989/90:BoU3 s. 30). Vid detta tillfälle anförde utskottet som motiv för sin avstyrkan av motionsförslaget:
Den uppbyggnad som getts PBL innebär bl.a. att de allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse läggs fast i lagens 2 kap. I fråga om byggnader och tomtmark m.m. följs dessa allmänna intressen upp genom de krav m.m. som i enlighet med bestämmelserna i 3 kap. skall ställas på den enskilda byggnaden när den uppförs eller byggs om. Enligt utskottets mening bör denna ordning bestå även när det gäller regleringen av hur parkeringsfrågan skall lösas i det enskilda fallet. Utskottet vill i detta sammanhang också peka på att frågan om s.k. parkeringsköp--dvs. ingåendet av ett avtal som i huvudsak innebär att ägaren till en fastighet mot ersättning får tillgång till bilplatser i närheten av den egna fastigheten--bereds i regeringskansliet.
Bostadsutskottet är inte heller nu berett att förorda någon förändring av PBL i det aktuella avseendet. Det kan för övrigt påpekas att enligt vad utskottet erfarit pågår fortfarande beredningen av frågan om s.k. parkeringsköp inom regeringskansliet. Motion 1989/90:Bo517 (v) yrkande 3 avstyrks av utskottet.
Kraven på utformningen av bostäder och bostadsområden måste enligt motion 1989/90:Bo529 (s) utformas även med tanke på att de fastighetsanställda skall få en fungerande arbetsplats. Enligt motionärerna uppvisar de fastighetsanställdas arbetsmiljö i dag allvarliga brister. Av detta skäl föreslås att funktionskraven enligt PBL även skall innefatta funktionskrav för dem som sköter fastigheten.
I PBLs egenskapskrav på byggnader anges att byggnader skall vara lämpliga för sitt ändamål och ge möjlighet till trevnad, god hygien, en god arbetsmiljö och ett tillfredsställande inomhusklimat (3 kap. 5 §). I förarbetena till lagen (se prop. 1985/86:1 s. 490) anges att kravet på en god arbetsmiljö i första hand gäller arbetslokaler, personalrum och tillhörande biutrymmen. Det anges emellertid också att byggnader skall vara så utformade och försedda med sådana anordningar att de medger god arbetsmiljö för arbetstagare som utför regelmässigt förekommande underhålls- och servicearbeten i dem. I boverkets nybyggnadsregler framhålls kravet på åtkomlighet för service och underhåll samt vissa säkerhetskrav för olika områden. PBL uppställer således vissa grundläggande krav på olika byggnaders funktion ur arbetsmiljösynpunkt.
Det bör i detta sammanhang påpekas att utformningen av arbetslokaler även regleras genom arbetsmiljölagstiftningen. Vissa gränsdragningsproblem mellan arbetsmiljö- och byggnadslagstiftningen har uppmärksammats av den av regeringen tillkallade arbetsgruppen för översyn av vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen. Arbetsgruppen har i ett betänkande (Ds 1990:6) lagt fram förslag som syftar till att arbetsmiljösynpunkterna skall ges ökad vikt vid projektering av byggnader och anläggningar. Det föreslås bl.a. att ett arbetsmiljöansvar slås fast för arkitekter, konstruktörer och andra som i egenskap av konsulter eller liknande medverkar i projekteringen. Även andra frågor med betydelse för möjligheten att hävda olika arbetsmiljökrav i samband med planläggning, bygglovprövning och byggande diskuteras i betänkandet. Betänkandet har nyligen remissbehandlats och kommer under hösten att beredas inom regeringskansliet.
Med hänvisning till det ovan anförda och till pågående överväganden på området anser utskottet att motion 1989/90:Bo529 (s) kan avstyrkas.
Normerna anges i motion 1989/90:Bo511 (s) ofta medföra att ny- och ombyggnader av daghem försvåras. Som exempel på sådana normer anges krav på viss takhöjd. Motionärerna föreslår att riksdagen skall begära en översyn av gällande normer för att främja daghemsutbyggnaden.
Särskilda normer för daghem och andra vårdlokaler anges i nybyggnadsreglerna vad gäller ljudmiljö och brandskydd. I övrigt är olika allmänna normer tillämpliga beroende på daghemslokalernas användningsområden. Vad gäller krav på rumshöjd anges i nybyggnadsreglerna att höjden i bostads- och arbetsrum skall vara minst 2,40 meter. Enligt plan- och byggförordningen får byggnadsnämnden medge mindre avvikelser från de tillämpningsföreskrifter som boverket utfärdat om byggnaders inre egenskaper utom beträffande kraven på tillgänglighet. Förutsättningen för att avvikelser skall kunna beviljas är att det finns särskilda skäl, att byggnadsprojektet ändå kan antas bli tekniskt tillfredsställande och att det inte finns någon avsevärd olägenhet från annan synpunkt.
Enligt bostadsutskottets uppfattning torde det normalt inte vara byggnadslagstiftningen och byggnormerna som ligger bakom eventuella hinder för en ny- eller ombyggnad av daghem. Det kan dock inte uteslutas att de olika krav som kan ställas på daghemmens lokaler och verksamhet utifrån PBL, socialtjänstlagen, arbetskydds- och hälsoskyddslagstiftningen osv. ibland kan leda till delvis motstridiga önskemål. Denna fråga har dock i olika sammanhang uppmärksammats under senare år. En sammanställning av olika krav och önskemål på utformningen av förskola och fritidshem har nyligen utarbetats av socialstyrelsen. För närvarande arbetar en grupp inom regeringskansliet med uppdrag att se över bl.a. samordningsproblemen mellan olika författningar som reglerar daghemsverksamheten. Enligt utskottets mening bör även en stor del av problemen kunna lösas på lokal nivå med utnyttjande av den flexibilitet som bl.a. PBL medger. Av vikt i detta sammanhang är att eventuella krav på visst utförande av lokalerna från yrkesinspektion, hälsoskyddsmyndighet m.fl. beaktas redan vid bygglovprövningen och att en samordning av kraven därvid sker. Möjligheterna till förbättringar på detta område har även diskuterats av den ovan omnämnda arbetsgruppen för översyn av vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen.
Med hänvisning till vad ovan anförts anser utskottet att någon begäran om en allmän översyn av byggnormernas inverkan på daghemsbyggandet för närvarande inte är erforderlig. Arbetet inom regeringskansliet bör avvaktas. Utskottet förutsätter vidare att berörda myndigheter uppmärksamt följer frågor med betydelse för daghemsbyggandet och tar erforderliga initiativ till samordning m.m. i de fall exempelvis motstridiga krav kan framkomma. Förslagen i motion 1989/90:Bo511 (s) bör således inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
I offentliga lokaler bör enligt motion 1989/90:Bo540 (m) entrédörrarna vara utåtgående. Detta för att undvika att dörrarna blir blockerade i olika nöd- och paniksituationer. Enligt motionären är det i Sverige emellertid mycket vanligt att dörrarna är inåtgående i restauranger, affärer, postkontor osv. Regler föreslås mot denna bakgrund införas med krav på utåtgående entrédörrar vid ny- och ombyggnad av offentliga lokaler.
I PBL föreskrivs (3 kap. 6 §) att byggnader skall ge tillfredsställande skydd mot olycksfall, mot uppkomst och spridning av brand och mot personskador vid brand. I nybyggnadsreglerna finns utförligt redovisat vilka krav som ställs på utrymningsvägar vid brand. Det anges att utrymningsvägar skall utformas så att de inte medför risk för att personer skadas genom fall eller trängsel. Beträffande dörrar i utrymningsväg anges att dessa skall vara utåtgående i utrymningsriktningen. Inåtgående dörr får dock användas, om den betjänar: ett litet antal personer, t.ex. dörr till bostad eller gästrum på hotell, ett måttligt antal personer som kan förväntas ha lokalkännedom, t.ex. entrédörr till bostadshus, dörr till kontor på högst 600 m2 eller dörr till skollokal för högst 30 elever, eller en butik, serveringslokal, banklokal e.d., där gångavståndet till dörren är högst 15 meter.
Dessa regler är givetvis tillkomna med utgångspunkten att rimliga säkerhetskrav skall uppfyllas. En avvägning gentemot andra krav och önskemål som kan ställas på funktionen hos dörrar i offentliga lokaler får därvid förutsättas ha gjorts. Bostadsutskottet anser sig således inte ha underlag för annat antagande än att kravnivån i PBL med tillämpningsföreskrifter är lämpligt avvägd i den diskuterade frågan om utåtgående entrédörrar. Mot denna bakgrund avstyrks motion 1989/90:Bo540 (m).
Hemställan
Utskottet hemställer
1.beträffande förenklade nybyggnadsföreskrifter att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo403 yrkande 18, res. 1 (m)
2.beträffande s.k. fribyggen att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo241 yrkande 2, res. 2 (m, fp)
3.beträffande byggnormer för att förbättra ungdomens bostadssituation att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo420 yrkande 8 d, res. 3 (m) res. 4 (c) - motiv.
4.beträffande insatser för ett ökat kvalitetsmedvetande att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo525,
5.beträffande tillämpningen av nybyggnadsreglerna att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo423 yrkande 15, res. 5 (m) - motiv. - villk. 1 res. 6 (fp)
6.beträffande krav på hörselslingor att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo504, 1989/90:Bo514, 1989/90:Bo520 och 1989/90:Bo531 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 7 (m)
7.beträffande utredning om kontroll av hörselslingor att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo516, res. 8 (m) - motiv.
8.beträffande byggnormer för källsortering av sopor att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo314 yrkande 2, 1989/90:Bo537 och 1989/90:Bo553,
9.beträffande de rörelsehindrades problem vid källsortering att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo507,
10.beträffande kravet på tillgänglighet att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo243 yrkande 1 såvitt nu är i fråga, res. 9 (v)
11.beträffande obligatorisk elmätare att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo502 yrkande 3,
12.beträffande obligatorisk varmvattenmätare att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo502 yrkande 4,
13.beträffande kravet på parkeringsutrymme i PBL att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo517 yrkande 3, res. 10 (v)
14.beträffande byggnaders funktion ur arbetsmiljösynpunkt att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo529,
15.beträffande normer för daghem att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo511,
16.beträffande utåtgående entrédörrar att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo540.
Stockholm den 20 september 1990
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh (s), Rune Evensson (s), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl (v), Britta Sundin (s), Berndt Ekholm (s), Ulla Berg (s) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp).
Reservationer
1.Förenklade nybyggnadsföreskrifter (mom. 1)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:
Enligt bostadsutskottets mening är en genomgripande avreglering nödvändig för att uppnå en fungerande bostads- och byggmarknad. Inte minst gäller detta utformningen av det regelsystem som styr byggandet. Berättigad kritik har också under en rad av år riktats mot den hittillsvarande utformningen av bl.a. byggnormerna. Vid utarbetandet av nybyggnadsregler till PBL togs emellertid endast i begränsad utsträckning hänsyn till denna kritik.
De till PBL knutna nybyggnadsreglerna innehåller visserligen något färre regleringar än den tidigare Svensk byggnorm och är dessutom i viss utsträckning utformade som funktionskrav, men de har fortfarande ett alltför stort omfång. Dessutom kan invändas att föreskrifter och råd även i nybyggnadsreglerna blandas på ett oacceptabelt sätt. Enligt bostadsutskottets uppfattning bör sålunda antalet bestämmelser reduceras kraftigt och fullt ut utformas som funktionskrav. Vidare skall inte råd och exempel på tekniska lösningar ingå i nybyggnadsreglerna utan föras över till särskilda handböcker, som endast skall tjäna som vägledning och därmed inte heller vara normerande.
Vid den av utskottet förordade revideringen av nybyggnadsreglerna bör dessutom i största möjliga utsträckning ske en samordning med de regler som gäller inom EG. En sådan förändring skulle främja nytänkande och ett bättre byggande i vårt land.
Vad utskottet nu med anslutning till moderata samlingspartiets partimotion 1989/90:Bo403 yrkande 18 anfört om utformningen av nybyggnadsföreskrifterna m.m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 1.beträffande förenklade nybyggnadsföreskrifter att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo403 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. S.k. fribyggen (mom. 2)
Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Enligt PBL" och på s. 6 slutar med "hänvisning härtill" bort ha följande lydelse:
Den under senare år bedrivna bostadspolitiken har lett till en mycket påtaglig brist på bostäder i stora delar av landet. Inte minst gäller detta i Stockholms län och övriga storstadsområden. Bakom denna oroande utveckling ligger bl.a. det i många stycken rigida regelsystem som styr byggandet. Såväl låneregler som byggnormer reser i många fall helt i onödan hinder för tillkomsten av nya bostäder. Det är sålunda nästan omöjligt att genomföra ny- eller ombyggnadsprojekt där minsta avvikelse från gällande regler föreligger. Utskottet delar den i motion 1989/90:Bo241 (fp) framförda uppfattningen att åtgärder bör vidtas för att möjliggöra tillkomsten av fler s.k. fribyggen. Det är naturligtvis en helt orimlig situation att regelsystemet skall förhindra att nya och flexibla lösningar prövas. Det bör sålunda uppdras åt regeringen att snarast återkomma med förslag till ändringar i bl.a. byggnormer och låneregler som underlättar tillkomsten av s.k. fribyggen.
Vad utskottet nu med anslutning till motion 1989/90:Bo241 (fp) yrkande 2 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 2.beträffande s.k. fribyggen att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo241 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Byggnormer för att förbättra ungdomens bostadssituation (mom. 3)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Ett motsvarande" och slutar med "yrkande 8 d" bort ha följande lydelse:
Dagens genomreglerade bostadsmarknad har inte minst drabbat de unga. På en marknad där snart sagt varje förhållande har reglerats har naturligtvis de med minst erfarenhet och resurser svårast att hävda sig och sina intressen. För att komma till rätta med den uppkomna situationen fordras därför en avreglering som lämnar utrymme för alla bostadskonsumenters behov och efterfrågan. Det är inte rimligt att lägenheter med exempelvis något mindre boendeyta stoppas genom stelbenta byggnormer när det är denna typ av billiga bostäder som många ungdomar efterfrågar. En avreglering kommer också att öka rörligheten på bostadsmarknaden och därigenom bidra till en bättre fungerande marknad.
Utformningen av byggnormerna utgör således ett påtagligt hinder för att bostäder lämpliga för bl.a. ungdomar tillkommer. Genom att införa ett normsystem som lämnar en större frihet åt den byggande att finna flexibla och alternativa lösningar skulle antalet lägenheter öka och kostnaderna minska. De s.k. fribyggen som trots allt kommit till stånd utgör också ett talande bevis härför. Genom att man inte tillskapar normer som i detalj föreskriver en exakt bostadsyta, minsta rumsstorlek, takhöjd och fönsterutformning m.m. skulle boendekostnaderna kunna sänkas betydligt. Detta skulle också på ett mycket märkbart sätt öka möjligheterna att vid ombyggnad bibehålla smålägenheter och att inreda bostäder på t.ex. vindar.
Vad utskottet ovan med anledning av motion 1989/90:Bo420 (m) yrkande 8 d anfört om förenklade byggnormer för att förbättra ungdomens bostadssituation bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 3.beträffande byggnormer för att förbättra ungdomens bostadssituation att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo420 yrkande 8 d som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Byggnormer för att förbättra ungdomens bostadssituation (mom. 3, motiveringen)
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Ett motsvarande" och slutar med "yrkande 8 d" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet delar den oro för många ungdomars bostadssituation som torde ligga till grund för förslaget i den nu behandlade motionen. Däremot kan utskottet inte ställa sig bakom de förslag som förs fram för att komma till rätta med den uppkomna situationen. Vad som behövs är i stället åtgärder med den inriktning som förordats i motioner (c) från allmänna motionstiden 1990. Dessa motioner behandlades i utskottets betänkande 1989/90:BoU13.
Vad som krävs är i första hand ett brett upplagt åtgärdsprogram som utgår från en långsiktigt utvecklad och konsekvent bostadspolitik som bl.a. syftar till en mer balanserad tillväxt mellan storstäderna och övriga landet. De mot ungdomsgrupperna riktade åtgärder som skall ingå i programmet bör bl.a. avse ändrade villkor för bostadslån, byggande av flera smålägenheter, utnyttjande av vindsvåningar, byggande av övernattningshotell samt stopp för kontorisering. Sparandet till den egna lägenheten bör underlättas genom personliga investeringskonton. Dessutom bör ett särskilt stimulansbidrag till kommunerna för byggande av smålägenheter införas. Utskottet återkommer till dessa förslag i annat sammanhang. Motion Bo420 (m) yrkande 8 d avstyrks.
5. Tillämpningen av nybyggnadsreglerna (mom. 5, motiveringen)
Under förutsättning av bifall till reservation 1
Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottets inställning" och slutar med "bakgrund avstyrkas" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan förordat en omfattande revidering av nybyggnadsreglerna. Syftet med revideringen är att kraftigt reducera antalet bestämmelser och att kvarvarande regler fullt ut skall utformas som funktionskrav. Mot denna bakgrund saknas skäl att som föreslås i motion 1989/90:Bo423 (fp) yrkande 15 löpande följa tillämpningen av nuvarande nybyggnadsregler. Yrkandet avslås sålunda.
6. Tillämpningen av nybyggnadsreglerna (mom. 5)
Erling Bager och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottets inställning" och slutar med "bakgrund avstyrkas" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den grundläggande syn som redovisas i motionen på behovet av färre och mindre styrande regler för byggandet. En utveckling i denna riktning skulle leda till ett ökat spelrum för fantasi och idérikedom samt att möjligheterna att tillgodose människors varierande önskemål ökar. Vidare skulle möjligheterna till flexiblare lösningar kunna reducera byggkostnaderna. På vissa områden är det dock nödvändigt att bibehålla styrande normer, bl.a. för att tillförsäkra handikappade deras rätt att på lika villkor delta i samhällslivet.
De nybyggnadsregler som utfärdats med stöd av PBL har utformats med föresatsen att de i första hand skall uppställa funktionskrav och därigenom vara mindre styrande. Mot bakgrund av den ovan redovisade uppfattningen anser utskottet att det är angeläget att tillämpningen av den nya byggnormen nu följs upp i syfte att utröna om den verkligen medfört en mindre detaljreglering av byggandet i förhållande till tidigare gällande normer. Utskottet instämmer vidare i vad som i motionen anförs om s.k. fribyggen. Olika åtgärder bör således vidtas i syfte att underlätta fribyggen.
Vad utskottet anfört med anledning av motion 1989/90:Bo423 (fp) yrkande 15 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 5.beträffande tillämpningen av nybyggnadsreglerna att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo423 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Krav på hörselslingor (mom. 6)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Som flera" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att byggnormernas omfattning kan reduceras kraftigt och att kvarvarande normer dessutom helt kan uttryckas i form av funktionskrav. I den nu diskuterade frågan innebär en sådan utformning att det är kravet på tillgänglighet och användbarhet för bl.a. hörselskadade som bör fastslås. Däremot bör man inte i normerna detaljerat föreskriva i vilka typer av lokaler en speciell teknisk lösning e.d. bör användas. Det får förutsättas att resp. byggherre och byggnadsnämnd bättre kan bedöma de lokala behoven och hur kravet på tillgänglighet bäst kan uppfyllas i det enskilda fallet. Mot denna bakgrund bör motionerna 1989/90:Bo504 (fp), 1989/90:Bo514 (s), 1989/90:Bo520 (fp) och 1989/90:Bo531 (mp) avstyrkas.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 6.beträffande krav på hörselslingor att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo504, 1989/90:Bo514, 1989/90:Bo520 och 1989/90:Bo531,
8. Utredning om kontroll av hörselslingor (mom. 7, motiveringen)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "De krav" och slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:
De krav på tekniska installationer m.m. som ställs i byggnadslagstiftningen på nya byggnader bör givetvis uppfyllas även efter det att byggnaden tagits i bruk. Att så verkligen blir fallet torde underlättas om byggnormernas utformning i större utsträckning medger lokalt anpassade lösningar. Vad gäller den aktuella frågan om hörselslingornas funktion bör fastighetsägarna och lokalinnehavarna kunna påverkas att i högre grad ta sitt ansvar genom att brister påpekas av olika berörda parter. Motion 1989/90:Bo516 (fp) avstyrks.
9. Kravet på tillgänglighet (mom. 10)
Jan Strömdahl (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Bostadsutskottet har" och på s. 11 slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Plan- och bygglagen har givit kommunerna ett större inflytande över utformningen av bostadsområden och övriga byggnader än vad som tidigare var fallet. Detta inflytande får dock inte innebära att kommunerna underlåter att hävda kraven i PBL i nu berört avseende. Handikappades självklara rätt att på lika villkor få delta i samhällslivet får inte göras beroende av en välvillig inställning från resp. kommuns sida. Utskottet ser mot denna bakgrund allvarligt på de uppgifter om att tillgänglighetskravet eftersatts som förs fram i den aktuella motionen.
Det är angeläget att snarast vinna klarhet i hur tillämpningen av PBL med nybyggnadsföreskrifter har påverkat efterlevnaden av tillgänglighetskravet. Utskottet ansluter sig därför till förslaget i vänsterpartiets partimotion 1989/90:Bo243 yrkande 1 såvitt nu är i fråga om att en översyn bör genomföras av tillämpningen av PBL i det aktuella avseendet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 10.beträffande kravet på tillgänglighet att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo243 yrkande 1 såvitt nu är i fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Kravet på parkeringsutrymme i PBL (mom. 13)
Jan Strömdahl (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Som anförs" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Föregående år avstyrkte utskottet ett motionsförslag om att parkeringsskyldigheten enligt 3 kap. i PBL skulle tas bort. Utskottets ställningstagande föranleddes bl.a. av den pågående s.k. parkeringsköpsutredningen. Mot utskottets beslut avgav företrädare för vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet en reservation med följande lydelse:
Under 1950- och 1960-talen dominerades stadsplanemödorna i vårt land av kravet på biltrafikleder och bilparkering. Parkeringsnormerna var inte bara starkt styrande utan också problemskapande. Kollektivtrafiken sågs inte som något reellt alternativ.
Nu domineras städernas utrymmen och stadsbilden av bilen. Biltrafiken är det största hotet mot miljön -- särskilt i de större städerna. Planeringsmödorna går ut på att begränsa biltrafiken och finna mer tekniskt avancerade kollektiva lösningar som bidrar till en förbättring av miljön.
Samtidigt har den otidsenliga parkeringsskyldigheten förts över från den äldre lagstiftningen till plan- och bygglagen. I 3 kap. 15 § 1 stycket p. 6 stadgas sålunda att lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon i skälig utsträckning skall ordnas på tomten eller i närheten av denna.
Denna bestämmelse har enligt utskottets mening nu blivit ett hinder för kvalitetslösningar vid planering och byggande i våra större tätorters centrala delar där bristen på mark är påtaglig och miljön inte tål en ökad bilbelastning.
Enligt utskottets mening finns redan i PBL:s 2 kap. 4 § 1 stycket p. 4 den nödvändiga grundvalen för en allsidig och hänsynsfull trafiklösning. Där stadgas att inom områden med sammanhållen bebyggelse bebyggelsemiljön skall utformas med hänsyn till behovet av trafikförsörjning och god trafikmiljö. I motiven till denna bestämmelse (prop. 1985/86:1 s. 119) pekar departementschefen särskilt på behovet av en sammanvägd helhetsbedömning av skilda trafikantgruppers behov och på behovet av en bra kollektivtrafik.
Mot bakgrund av det nu anförda kan enligt utskottets mening parkeringsskyldigheten i 3 kap. tas bort.
Under det gångna året har inga förslag kommit från regeringen i den aktuella frågan, och inget tyder heller på att parkeringsköpsutredningen kommer att leda fram till någon avgörande omprövning av den nuvarande lagstiftningen. Mot denna bakgrund är utskottet berett att biträda förslaget i den nu aktuella motionen. Riksdagen bör således med anledning av motion 1989/90:Bo517 (v) yrkande 3 begära att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag till ändringar i PBL som innebär att det generella kravet på parkeringsutrymme på tomtmark som återfinns i 3 kap. 15--16 §§ tas bort.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 13.beträffande kravet på parkeringsutrymme i PBL att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo517 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Obligatoriska elmätare och varmvattenmätare
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anför:
Centerpartiet har sedan lång tid tillbaka redovisat ett heltäckande energipolitiskt program där olika åtgärder för en bättre energihushållning utgör en viktig del. Under den allmänna motionstiden 1990 sammanfattades de viktigaste energipolitiska utgångspunkterna i partimotion 1989/90:N446. Ett flertal av de åtgärder som tas upp i denna motion syftar till samma sak som intentionerna bakom den aktuella mp-motionen. Vi delar således helt inställningen att åtgärder måste vidtas för att effektivisera och reducera användningen av elenergi. För att uppnå nödvändiga elbesparingar krävs det insatser såväl från distributionsföretag och storförbrukare som från det enskilda hushållet. Individuell el- och varmvattenmätning utgör givetvis ett stöd för det enskilda hushållets besparingsåtgärder. Vi är emellertid inte beredda att för närvarande förorda lagstiftning på detta område. Genom frivilliga överenskommelser understödda av en kombination mellan olika informations- och stimulansåtgärder bör motsvarande resultat ändå kunna uppnås. Vad gäller förbrukningen av hushållsel är det också av största vikt att den energisnåla teknik för vitvaror m.m. som redan finns tillgänglig används i största möjliga utsträckning.
2. Normer för daghem
Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anför:
Moderata samlingspartiets principiella inställning till behovet av byggnormer framgår av flera reservationer till detta betänkande. I dessa framhålls bl.a. att omfattningen av de nuvarande normerna starkt kan reduceras och att kvarvarande normer helt bör utformas som funktionskrav. Med en sådan utformning av byggnormerna undviks sådana orimliga konsekvenser som exempelvis att ett helt daghem kan stoppas bara för att ett detaljkrav på viss takhöjd inte är uppfyllt. Enligt vår uppfattning är det i stället väsentligt att en bra och fungerande helhetslösning uppnås. Därvid bör bedömningen från de berörda parterna spela en väl så stor roll som olika kommunala tjänstemäns uppfattning.
Vad gäller den aktuella frågan om normer för daghem synes inte bara byggnadslagstiftningen ställa till problem för daghemspersonal och föräldrar. En rad andra lagkomplex -- socialtjänstlag, arbetsmiljölag, hälsoskyddslag osv. -- med delvis motstridiga krav kommer här in. Även på dessa områden har moderata samlingspartiet i olika sammanhang drivit sin principiella inställning för avreglering och förenkling.