Djurskydd

Betänkande 2010/11:MJU20

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
27 april 2011

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Åtgärder för stärkt djurskydd (MJU20)

I dag kan djurtransporter vara mycket långa. Såväl transporten som i- och urlastningen är stressande för djuren. Riksdagen ber därför regeringen att ta initiativ i det fortsatta arbetet med att förkorta djurtransporterna, både nationellt och inom EU. I Sverige finns en maxgräns på åtta timmar för djurtransporter, vi har därmed en viktig roll när EU ser över djurtransportförordningen. Sverige kan då kräva åtta timmars maxgräns för alla djurtransporter inom EU, menar riksdagen. Riksdagen vill också ha ett utökat förbud mot sexuellt utnyttjande av djur. Den nuvarande djurskyddslagen omfattar inte sexuella övergrepp på djur som inte kan kopplas till misshandel av eller fysisk skada på djuret. Men nu pågår en översynen av djurskyddslagen. Efter att ha tagit del av utredningen ska regeringen därför återkomma med ett förslag som innebär att ett förbud mot sexuellt utnyttjande av djur inkluderas i djurskyddslagen. Riksdagen ber även regeringen att förbjuda kastrering av smågrisar utan bedövning. Detta ska ske så snart som det finns alternativa metoder för att säkerställa kvaliteten på griskött och god djurhållning. I övrigt säger riksdagen nej till motioner från allmänna motionstiden 2010 om djurskydd. Skälet är främst att det redan pågår arbete i flera av de frågor som motionerna tar upp. Motionerna tar upp frågor som förvildade och övergivna djur, djurförsök och djurslakt utan bedövning.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till motion 2010/11:213, 2010/11:316, 2010/11:356 yrkande 9 och 15 samt 2010/11:309. Avslag på övriga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 28

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2011-03-17
Justering: 2011-04-14
Trycklov till Gotab och webb: 2011-04-15
Trycklov: 2011-04-15
Reservationer: 17
Betänkande 2010/11:MJU20

Alla beredningar i utskottet

2011-03-17

Åtgärder för stärkt djurskydd (MJU20)

I dag kan djurtransporter vara mycket långa. Såväl transporten som i- och urlastningen är stressande för djuren. Miljö- och jordbruksutskottet vill därför att riksdagen ber regeringen att ta initiativ i det fortsatta arbetet med att förkorta djurtransporterna, både nationellt och inom EU. I Sverige finns en maxgräns på åtta timmar för djurtransporter, vi har därmed en viktig roll när EU ser över djurtransportförordningen. Sverige kan då kräva åtta timmars maxgräns för alla djurtransporter inom EU, menar utskottet.

Utskottet förslår också ett utökat förbud mot sexuellt utnyttjande av djur. Den nuvarande djurskyddslagen omfattar inte sexuella övergrepp på djur som inte kan kopplas till misshandel av eller fysisk skada på djuret. Men nu pågår en översynen av djurskyddslagen. Efter att ha tagit del av utredningen ska regeringen därför återkomma med ett förslag som innebär att ett förbud mot sexuellt utnyttjande av djur inkluderas i djurskyddslagen, föreslår utskottet.

Utskottet föreslår även att riksdagen ber regeringen förbjuda kastrering av smågrisar utan bedövning. Detta ska ske så snart som det finns alternativa metoder för att säkerställa kvaliteten på griskött och god djurhållning.

I övrigt föreslår utskottet att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2010 om djurskydd. Skälet är främst att det redan pågår arbete i flera av de frågor som motionerna tar upp. Motionerna tar upp frågor som förvildade och övergivna djur, djurförsök och djurslakt utan bedövning.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2011-04-27
Stillbild från Debatt om förslag 2010/11:MJU20, Djurskydd

Debatt om förslag 2010/11:MJU20

Webb-tv: Djurskydd

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 50 Sara Karlsson (S)
Herr talman! I dag debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande om djurskydd. Det innehåller 62 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden i en rad olika frågor som rör djurs välfärd och situation i Sverige och i världen. Det är frågor som väcker känslor och engagemang hos många människor. Vi har olika sätt att se på djur. Det gäller exempelvis frågan om djur har rättigheter eller inte. Det är en högst filosofisk fråga som vi tyvärr inte har möjlighet att uttömmande diskutera i kammaren i dag, men den kommer med största sannolikhet att tas upp i olika anföranden. Jag vill därför understryka att det är viktigt att säga att djur måste tillmätas ett eget värde och inte värderas enbart utifrån människors möjlighet att på olika sätt nyttja dem. Därmed anser jag att djur också kan tillerkännas rättigheter, även om de inte är desamma som mänskliga rättigheter. Invändningen att djur inte åläggs några skyldigheter och därför inte heller kan ha några rättigheter är för mig inte ett argument som håller som anledning till att avfärda den principen. Oavsett vilken hållning man har i den frågan är jag ganska säker på att vi kan enas i ett fördömande av djurplågeri liksom i en strävan efter att djur inte ska fara illa. Det finns i kammaren en bred politisk enighet om att Sverige fortsatt ska vara ett land med en hög nivå av djurvälfärd och ett land som inom EU och globalt driver på för en bättre djurhållning. Men det kräver också, herr talman, att politiken driver framåt. I annat fall blir de vackra orden om djurens välfärd bara en läpparnas bekännelse. Ser vi till de senaste årens djurskyddspolitik är det tyvärr en sådan bild som framträder. Politiken har inte drivit framåt. Den unika Djurskyddsmyndigheten har lagts ned, propositionen om förbättrade levnadsförhållanden för minkar har ställts åt sidan och djurskyddstillsynen, som ska hjälpa till att upprätthålla djurskyddsnivån, har omorganiserats på ett sådant sätt att antalet kontroller har halverats. Var finns drivet? Var finns viljan att fortsätta framåt? Jag ser bara en regering som lever på gamla meriter. Herr talman! Jag är glad att vi till slut fick ett enigt utskott i frågan om att sexuella övergrepp på djur ska förbjudas. Det är något som diskuterats flitigt de senaste åren och som hittills inte riktigt verkar ha tagits på allvar. Nu finns ett helt enigt utskott som kräver av regeringen att den ska komma med förslag om just detta. Det är bra, men det krävdes en ihärdig kamp från oppositionen för att åstadkomma det. Det känns bra att det även finns majoritet i utskottet för att förbjuda kastrering av obedövade smågrisar. Det råder ingen tvekan om att även smågrisar känner smärta, och det är grymt att kastrera dem utan bedövning. Det finns inom EU en frivillig överenskommelse om att det ska vara borta 2012, men den svenska näringen ligger lite efter andra länder. I reservationstexten från de borgerliga partierna sägs att man ska förbjuda det när det finns fullgoda alternativ, och det håller vi med om. Det finns alternativ som man faktiskt behöver ta på allvar, och därför bör man nu sätta ned foten. Herr talman! En av frågorna som behandlas i betänkandet gäller minkarnas situation. Den är omdebatterad och infekterad. Socialdemokraternas utgångspunkt är att djurskyddslagens 4 § om naturligt beteende ska tillgodoses. Så är det inte i dag. Bristerna på de svenska minkfarmerna har länge varit kända och uppmärksammats i ett flertal rapporter, exempelvis från Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap på 90-talet och den statliga Pälsdjursnäringsutredningen 2003. I den senare rapporten föreslogs att pälsnäringen skulle få till år 2010 på sig för att förbättra förhållandena på farmerna så att lagens krav på naturligt beteende skulle kunna uppfyllas. Den dåvarande S-regeringen lade fram en proposition som vi alla vet kastades på sophögen av den nya borgerliga regeringen efter valet 2006. Därför står vi nu här, med år 2010 bakom oss och med en minknäring som fortfarande inte lever upp till lagens krav på naturligt beteende. När tänker de borgerliga partierna ta steget? Hur länge ska minkarna behöva vänta innan de borgerliga partierna gör verklighet av sitt tal om djurvälfärd? Jag tycker att de har väntat färdigt och yrkar därför bifall till reservation 4. Herr talman! Betänkandet tar också upp frågan om övergivna och förvildade djur, framför allt katter. Jag minns diskussionen om sommarkatterna från när jag var liten. Jag förstod det inte då, och jag förstår fortfarande inte hur människor kan köpa en liten katt för att sedan överge den när sommaren är slut och katten inte längre är en liten unge. Jag besökte nyligen Djurskyddets katthem i min hemstad Eskilstuna. Ordföranden som jag träffade konstaterade att man inte längre kan tala om sommarkatter på samma sätt som tidigare. Det som då var ett sommarfenomen är nu något som sker året runt. Människor skaffar katt och lämnar den sedan åt sitt öde. Katter kan dessutom springa bort och blir därför utlämnade och förvildade eftersom det inte finns ett särskilt system för märkning och registrering av katter. Ägaransvaret för katter måste stärkas. Att reda ut ägarförhållandena för katter, på samma sätt som gjorts för hundar, borde inte vara ett problem. Det skapar ett stort lidande för de katter som springer bort eller blir övergivna, och det handlar också om stora kostnader för samhället. Herr talman! Jag vill även säga något om djurskyddstillsynen. Under den förra mandatperioden bestämde sig regeringen och den borgerliga majoriteten i riksdagen för att flytta över tillsynen från kommunerna till länsstyrelserna. Vi menar inte att det fungerade perfekt tidigare, men vi har hela tiden varit motståndare till omorganiseringen av djurskyddstillsynen. Vi pekade på att det faktiskt fanns en fungerande verksamhet i många kommuner och att de fysiska avstånden skulle försämra möjligheterna för en bra kontinuitet och för att upprätthålla antalet djurskyddskontroller. Vi menar dessutom att det fanns samordningsvinster som man förlorade. Till exempel ligger miljötillsynen av jordbruket fortfarande kvar på kommunerna, och det är därför två personer, från två olika organisationer, som numera ska göra den tillsynen. Tidigare kunde en och samma person göra den. Vidare pekar vi på att den lokala kännedomen om området skulle kunna försvinna. Det fanns också en invändning som gällde den sociala situationen för människor. Ofta hänger vanvård av djur ihop med en social problematik hos djurhållaren eller djurägaren. Den kopplingen förlorar man när man flyttar djurskyddstillsynen från kommunerna eftersom ansvaret för människors sociala situation ligger kvar på kommunerna. Regeringen bestämde sig för att trots allt driva igenom förändringen, och nu ser vi konsekvenserna - en halvering av antalet kontroller. Det är djuren som får betala priset. Regeringen står handfallen. Man säger visserligen att läget är oacceptabelt, men ingenting händer. Det är dags att tänka om. Vi från Socialdemokraterna vill se en återkommunalisering av djurskyddstillsynen. Vi tycker att det är en bättre utgångspunkt för organisationen. Tillsynen fungerade bättre då. Därför yrkar jag bifall även till reservation 12. (Applåder)

Anf. 51 Åsa Coenraads (M)
Herr talman! I dag ska vi debattera betänkande 20 från den allmänna motionsperioden 2010. Betänkandet innehåller 62 motioner och behandlar djurskydd, djurhållning, djurtransporter och djurförsök. Låt mig börja med att säga att Alliansen ställer sig bakom betänkandet. Jag yrkar bifall till reservation 8 angående kastrering av smågrisar. Djur ska alltid ha det bra, och vi tycker att ett bra djurskydd är en självklarhet. Under förra mandatperioden genomfördes viktiga reformer. Vi flyttade tillsynen och djurskyddskontrollen från kommuner till länsstyrelser. Anledningen till detta var att flera kommuner inte skötte det uppdrag de fått. I vissa kommuner fanns inga kontroller alls. Därför reformerades tillsynsorganisationen. Regeringen tillförde 25 miljoner kronor till länsstyrelsernas djurskyddskontroller samt ytterligare 5 miljoner till Jordbruksverket för att förstärka stödet till länsstyrelsernas arbete med att effektivisera och förbättra kontrollerna. De som bryter mot djurskyddsbestämmelserna ska lagföras och kan i förlängningen bli förbjudna att ha hand om djur. Att flytta tillsynen och djurskyddskontrollerna från kommunerna har gett resultat. I dag finns en jämnare kontroll över hela Sverige under alla dagar på året, och kompetensen är nu samlad på samma ställe. Handläggningstiderna vid anmälan förkortades också drastiskt, då allting i dag sköts av samma myndighet. Djurskyddskompetensen är nu samlad genom Jordbruksverket, och frågorna ska genomsyra allt arbete med djur. Varje person som har ett djur ansvarar för att se till att djuret sköts på ett sådant sätt att djuret mår väl. Ansvaret ligger alltid hos djurägaren. När djurtillsynen brister måste myndigheterna kontrollera, och denna kontroll ska ske lika över landet. Så var inte fallet tidigare, och det var det vi ville säkerställa genom den nya reformen. God djurhushållning belönar sig själv genom friska och välmående djur. Något annat vill inte livsmedelsproducenterna ha. Sverige är och ska fortsätta att vara ett föregångsland inom djurskydd. Djur ska ha samma starka djurskydd, oavsett i vilken del av landet de bor. Därför är det viktigt att djurskyddskontrollen är god, effektiv och likvärdig över hela landet. Det finns också ett behov av att se över och förnya den svenska djurlagstiftningen. Regeringen har därför tillsatt en särskild djurskyddsutredning i syfte att modernisera den svenska djurskyddslagstiftningen. Vid sidan av detta arbete har Alliansen under de senaste åren satsat stora resurser på djurskyddsforskning och på forskning för att utveckla alternativa metoder till djurförsök, ett för oss viktigt arbete som fortsätter. Sverige har en av världens starkaste djurskyddslagstiftningar - en lagstiftning att värna om och känna stolthet över. Lagstiftningen fokuserar på djurens bästa. Svensk djurhållning ska präglas av god etik och ansvarstagande för djurens hälsa och välbefinnande. För att upprätthålla lagen och för att uppmärksamma brister i djurhållningen krävs en bra och kontinuerlig tillsyn. Vi vill se ännu bättre och ännu fler kontroller än vad som redan sker i dag. Djuruppfödning kräver engagerade människor som sköter om sina djur, har erfarenhet och får god blick för hur djuren mår. Om vi föder upp minkar i Sverige kan vi med lagar och kontroller ha en mycket god vetskap om hur produktionen går till. Behöver det vidtas åtgärder kan vi vara med och förändra, vilket vi inte kan om näringen försvinner till ett annat land. Herr talman! Som moderater kommer vi aldrig att tumma på det unika svenska djurskyddet. Tvärtom vill vi utveckla detta samt verka för att skyddet stärks i andra länder för att därigenom skapa konkurrens på lika villkor för till exempel svenska köttproducenter. Sverige är och ska fortsatt vara pådrivande för att höja den generella djurskyddsnivån i EU och i övriga länder i världen. Det är inte rimligt att ett bristfälligt djurskydd ska innebära en konkurrensfördel i andra länder. Det är skillnad på gris och gris. Svenskt griskött trängs med importerat i butikerna. Det kan vara bra att tänka på att den svenska grisbonden kostar på sina grisar ett bättre liv än vad de importerade grisarna har haft. Vi har valt att kombinera olika raser på ett sätt som ger sunda och friska djur med bästa möjliga smak på köttet. Djuren har ordentligt med utrymme och halm att böka i. Vi har också skyddat våra djur från smittsamma sjukdomar genom gränsskydd och noggranna kontroller. För att öka den svenska marknaden behöver vi tänka på hur vi upphandlar kött. Det gör vi genom den offentliga upphandlingen. Detta ställer höga krav på upphandlare vid kommuner och landsting. Bra kött kostar, och det är ett pris vi måste betala om vi i Sverige vill fortsätta att vara världsledande inom djurhushållning. Ett annat gott skäl att välja griskött från Sveriges bönder är att svenska grisar bidrar till en levande landsbygd och ett öppet landskap eftersom de till stor del föds upp på spannmål från svenska gårdar. Herr talman! Alliansen anser att vi måste komma bort från den obedövade kastreringen. Men vi vill inte göra det på ett sätt som riskerar att slå ut grisproduktionen i Sverige. Vi vet inte ännu om konsumenterna kommer att vara villiga att betala vad det kostar med en lagstiftning om bedövning av smågrisar vid kastrering. Nu ställer oppositionen den svenska grisproduktionen på spel. Svensk grisproduktion går redan på knäna, och vi vill inte lägga ytterligare en börda på den redan ansträngda produktionen. Genom att skynda på en dyr lagstiftning som bonden inte kan få betalt för riskerar vi att slå ut en av Europas mest djurvänliga grisuppfödningar. Vi är inte villiga att betala det priset. Hangrisar kastreras då de är mindre än en vecka gamla för att undvika galtlukten i köttet då grisarna slaktas. Ett alternativ till kastrering är vaccinering mot galtlukt. Det finns ett sådant vaccin som är godkänt av EU och som därmed får användas i Sverige. Jordbruksverket menar att det med tanke på djurskyddet är bra att finna ett alternativ till den obedövade kastreringen. Om vi blickar ut i världen ser vi att grisproduktionen ser väldigt olika ut. I Norge får grisen bedövning genom en sticka. Även detta är ett stressmoment för grisen. I Australien används ett registrerat vaccin mot könsmognad sedan 1988; djuret utvecklar antikroppar mot sina egna könshormoner. I Irland och Storbritannien kastrerar man inte grisarna alls eftersom grisarna är yngre när man slaktar dem, vilket medför ett produktionsbortfall. Enligt svensk och europeisk lagstiftning gäller fortfarande att obedövad kirurgisk kastrering kan göras på grisar yngre än sju dagar. Vid kirurgisk kastrering på äldre grisar gäller att bedövning ska ges och ska utföras av veterinär. Det är viktigt att ge grisbranschen möjligheter att skyndsamt implementera alternativ till obedövad kastrering. Men denna implementering ska ske på samma villkor i hela Europa. Vi vill uppmärksamma EU-kommissionens arbete med att ta fram en handlingsplan för att upphöra med obedövad kastrering av smågrisar inom EU och utgår från att Jordbruksverket fortsatt följer utvecklingen av övriga alternativ till obedövad kastrering av smågrisar som kan vara tillämpbara i Sverige. Vi vill betona att kastrering av smågrisar ska förbjudas så snart det finns alternativa metoder för att säkerställa kvaliteten på grisköttet och god djurhushållning. Fram till dess tror vi på en frivillig överenskommelse mellan Europas grisproducenter och Europeiska unionen. Vi vill gå i takt med EU, och producenterna kan ta det ansvaret. Vi måste lita på att de kan ta det ansvaret. Herr talman! Sexuella övergrepp mot djur, även kallat tidelag, är till skillnad från i de flesta länder inte förbjudet i Sverige. Förbudet togs bort 1944, då det i brottsbalken finns en bestämmelse om djurplågeri som innebär att den som utsätter djur för lidande kan straffas för det. Men det krävs då att åklagare kan bevisa att det varit fråga om djurplågeri, det vill säga att övergreppet inneburit fysiskt eller psykiskt lidande för djuret. Att bevisa att djuret lidit är emellertid ganska svårt, och därmed har det visat sig att det är nästan omöjligt att få någon fälld för sexuella övergrepp enligt lagen mot djurplågeri. Vi anser att det rättsliga skyddet i dag är otillräckligt. En lagstiftning som uttryckligen förbjuder sexuella övergrepp på djur bör därför införas. Den nya djurskyddslagen ska förtydliga och stärka skyddet för djur som används för sexuella ändamål eller skadas på annat sätt. Vi tycker att det är välkommet att djurskyddslagstiftningen, innefattande skyddet för djur mot att användas för sexuella ändamål, moderniseras. Sex med djur är kriminaliserat på så sätt att man inte får plåga djur enligt nu gällande djurskyddslagstiftning. Vi vill medverka till att förtydliga detta vid den pågående översynen av djurskyddslagstiftningen. Det är viktigt att djur alltid behandlas väl i alla situationer. Djurplågeri är alltid djurplågeri. Herr talman! Hög kvalitet ska prägla svensk livsmedelsproduktion. Ett viktigt led i att förbättra djurens välbefinnande är att förkorta transporterna av levande djur. Det borde vara självklart att det är bättre att transportera kött längre sträckor än att transportera levande djur. Det är också viktigt att de transporter som sker följer högt uppsatta krav om att värna djuromsorgen. För transporter inom Sverige är det önskvärt att stödja utvecklingen av lokala och mobila slakterier för att på så sätt kunna minska transporttiderna. I Sverige transporteras djur i princip inte längre än åtta timmar. Denna maxtid borde gälla i hela EU. Vi har valt strängare regler för djur som transporteras till slakt än de krav som finns i EU:s lagstiftning. Där är det tillåtet att transportera djur i över ett dygn, något som vi tycker är oacceptabelt. Alliansregeringen arbetar hårt för att korta djurtransporterna i Europa. Efter svenska pådrivningar kom en dom i EG-domstolen 2008 som nu räknar in all transporttid oavsett om djuren färdas på färja eller väg, något som tidigare var oklart. Vi ska fortsätta arbeta för att ta bort EU-bidrag och regler som leder till långa djurtransporter. Politikens uppgift är att underlätta bra val och konkurrens genom lagar och regler samt bidra med kunskap och information. Arbetet med ett gott djurskydd har en lång historia i Sverige, och ambitionen är att vi ska fortsätta att vara ett föregångsland. Vi är stolta över vår djurskyddslagstiftning och vår köttproduktion, något som vi ska fortsätta vara med en ansvarsfull politik. (Applåder)

Anf. 52 Sara Karlsson (S)
Herr talman! Vi socialdemokrater är måna om att ha en väl fungerande livsmedelsproduktion kvar i Sverige. Vi tror att den svenska grisnäringens chans att utvecklas ligger just i att ha en hög nivå av djurvälfärd. Men då måste det också till andra saker än bara höga krav. Ett exempel är en obligatorisk ursprungsmärkning, så att man ger konsumenterna större möjlighet att välja. Detta är dock något som den här regeringen motarbetar och inte vill ta ställning för. Varför är Moderaterna sådana motståndare till obligatorisk ursprungsmärkning? Jag skulle också vilja säga något om tillsynen, som Åsa Coenraads var inne på. Jag förstår att det fanns brister i den förra organisationen som man behövde åtgärda, men man slog undan benen för det arbetet när man lade ned Djurskyddsmyndigheten, som ju hade som uppdrag att stödja djurskyddskontrollanterna och jobba med likvärdigheten över landet. Det som har hänt är att antalet kontroller har halverats på två år. De borgerliga partierna måste ändå erkänna att omorganiseringen har misslyckats. Vad tänker de borgerliga partierna göra för att säkerställa att vi har en fungerande djurskyddstillsyn?

Anf. 53 Åsa Coenraads (M)
Herr talman! Socialdemokraterna tar upp två frågor som jag tänkte försöka besvara. Vi har en hög nivå på djurvälfärden i Sverige. Den nivån vill vi behålla. Men det hjälper inte livsmedelsproduktionen i Sverige att man ställer ytterligare krav, framför allt inte om man lagstiftar om alla krav. Vi litar på våra köttproducenter och livsmedelsproducenter i Sverige. Vi tror inte att allting löses genom ytterligare lagar och påföljder. Det är snarare att ställa för höga krav. Frågan är varför Socialdemokraterna väljer att lägga ytterligare hinder i vägen för den svenska grisproduktionen, som i dag redan är så utsatt. Vill man helt ta bort grisproduktionen från Sverige och bara ha importerat kött på svenska butikers hyllor? Tillsynen genom djurskyddskontrollerna har blivit bättre. Genom den nya reformen är tillsynerna säkrare, bättre och mer likvärdiga över hela landet. Det är något jag hoppas att också Socialdemokraterna tycker är bra. Det är inte kvantiteten - antalet tillsynstillfällen - som räknas utan kvaliteten på dem.

Anf. 54 Sara Karlsson (S)
Herr talman! Åsa Coenraads frågar om vi vill ta bort den svenska grisproduktionen. Nej, självklart inte. Vi tror att man behöver ställa höga krav. Om man helt och hållet kunde förlita sig på att alla kunde ta ansvar skulle vi inte behöva någon lagstiftning över huvud taget. Det blir ett konstigt sätt att argumentera. Däremot måste man när man ställer krav också göra andra förändringar som ger möjlighet att konkurrera, till exempel att införa en obligatorisk ursprungsmärkning. Där är dock inte Moderaterna med på banan. Varför inte? När det gäller tillsynen är det klart att kvalitet också spelar roll, inte bara kvantitet. Men när inte en enda grisgård i ett län har utsatts för kontroll under ett år är det något som är problematiskt. Inser inte också Moderaterna det? Jag undrar också över detta med minkarna. Det har nu gått åtta år sedan Pälsdjursnäringsutredningen lade fram sitt förslag. Till 2010 skulle situationen ha lösts. Det året är nu passerat. När tänker de borgerliga partierna agera? När tänker Moderaterna sätta ned foten och ställa sig på djurens sida?

Anf. 55 Åsa Coenraads (M)
Herr talman! Alliansen, den borgerliga regeringen och Moderaterna står alltid på djurens sida. Vi är nog djurens bästa försvarare, men vi är också producenterna största försvarare. Vi driver en politik som handlar om ansvar. Det är ansvar ur ett politiskt perspektiv, och det är ansvar för våra djur- och köttproducenter ute i Sverige. Vi tror att vi med gemensam kraft kan komma fram till något som är det bästa för alla parter. Allting löses inte genom lagar och regleringar. Med den lagstiftning som tidigare var kring djurskyddskontroller såg vi att man inte följde de regler som sattes upp, och då var djurskyddskontrollerna inte mycket bättre än de var i dag. Det har snarare blivit bättre. Vi tror att svensk lagstiftning alltid ska gälla. Vi måste följa de lagar som beslutas i den här kammaren. När det gäller minkuppfödningen pågår det en utredning som Jordbruksverket håller på med. Vi inväntar vad utredningen kommer fram till. Det måste finnas vetenskap och kunskap bakom de beslut vi tar här i kammaren. Att ta ett beslut om att förbjuda pälsnäringen här i dag är att ta ett förivrat beslut. Alliansregeringen står alltid på djurens sida, och det är något vi kommer att fortsätta göra. Vi är de största försvararna av svenskt djurskydd, och vi brinner för det vi tror på. Vi ska vara stolta över vår djurtillsyn i Sverige och över vår köttproduktion. Det är jag stolt över att kunna stå och säga här i dag.

Anf. 56 Kew Nordqvist (Mp)
Herr talman! I vårt partiprogram slås fast att Miljöpartiets ideologi vilar på tre solidariteter: solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet, solidaritet med kommande generationer och solidaritet med världens alla människor. Att vi så tydligt manifesterar medkänsla med djur visar den djupa förankring som dagens debattämne, djurskydd, har i vårt parti. Bland det första som den nytillträdda borgerliga regeringen gjorde 2006 var att lägga ned Djurskyddsmyndigheten. Det är en tydlig signal om var man står i denna fråga, oavsett vilken retorik man använder. Vi menar att myndighetsorganisationen för djurskyddet behöver stärkas så att djurens intressen inte kommer på undantag när de kommer i konflikt med andra intressen eller prioriteras ned när resurserna styrs över till verksamhet med mer högljudda förespråkare. Däremot tror vi inte att djurskyddet vinner på ständiga omfattande omorganisationer, och vi föreslår därför inte någon ny djurskyddsmyndighet. I stället föreslår vi en mindre förändring i form av inrättandet av en djuretisk ombudsman, en DjurO. Den ska verka för en god etisk grund, utvärdera djurskyddskontroll, ta fram artkaraktäristika, göra djuretiska årliga revisioner och ge djuretiska råd. Jordbruksverket ska fortsatt ha ansvar för att verka för ett gott djurskydd, fungera som en central kontrollmyndighet, anslå medel till djurskyddsfrämjande forskning samt vara förvaltningsmyndighet för djurskyddet och meddela föreskrifter. Vi menar också att den regionala djurskyddskontrollen behöver mer resurser såväl genom tillskott från staten som genom avgiftsfinansiering. För att inte tillskotten ska hamna på andra verksamheter inom länsstyrelserna behöver också reglerna för minimiintervall för djurskyddstillsyn återinföras så att länsstyrelserna får tydliga djurskyddsmål att leva upp till. Som vi hörde föregående talare Åsa Coenraads säga tycker vi att det är glädjande att de borgerliga nu svängt och ändrat uppfattning om djurtransport och djursex. I Miljöpartiets motion MJ356 föreslår vi en lång rad åtgärder för att förbättra djurens situation. I Sverige kastreras årligen cirka en och en halv miljon hangrisar. Det sker som vi hört när grisen är bara någon vecka och helt utan bedövning. Grisen riskerar att få infektioner och bråck av ingreppet. Att den känner smärta är säkert, eftersom nervsystemet är fullt utvecklat hos en liten gris. Kastreringen görs för att ca 10 procent av de könsmogna hangrisarna utvecklar ämnen - skatol, androstenon med flera - som ger ett illaluktande kött. Från djurskyddssynpunkt är detta naturligtvis inte acceptabelt. Det är klart att det gör ont på grisen att bli skuren utan bedövning. Kastrering utan bedövning bör därför förbjudas. Immunokastrering innebär lägre dödlighet och högre köttansamling. Det väger upp den extra kostnad som det innebär. Alltså faller argumenten om näringens omedelbara död platt till marken. Kvar står egentligen bara att smågrisarna skriker när man tar i dem. Immunokastreringen måste ske två gånger. Det är ett litet stressmoment, men åtminstone tycker jag att de väger lätt i jämförelse. Det känns bra att utskottets majoritet delar vår uppfattning. Likaså delar utskottet vår uppfattning angående sex med djur och långa djurtransporter. Jag vill lyfta upp några andra frågor där vi inte har nått ända fram. Det är till exempel det lidande som slaktkycklingar utsätts för genom en så snabb tillväxt att skelettet och leder inte hinner med i utvecklingen utan kycklingen går med ständig växtvärk. En färsk undersökning från SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, visar att kycklingar behöver större ytor vid uppfödningen. Vi vill se en översyn och förbättring av slaktkycklingshanteringen. En annan fråga är användningen av försöksdjur, där det år 2007 användes drygt en miljon försöksdjur, främst fåglar och möss. Många av dessa djur utsätts för stort lidande. Miljöpartiet vill att alla djurförsök som kan innebära plåga för djuren successivt avskaffas och ersätts med djurfria metoder. En annan fråga vi särskilt vill framhålla är de djur som hålls för sina skinns skull. Framför allt är det minkarnas situation som vi vill åtgärda. Den frågan kommer en annan talare att lyfta upp längre fram i debatten. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut under punkt 6 om sexuella övergrepp på djur, under punkt 8 om kastrering av smågrisar och under punkt 11 om djurtransporter.

Anf. 57 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! För några veckor sedan anordnade Folkpartiet ett djurskyddsseminarium här i riksdagen. Där debatterades flera av de frågor som vi här debatterar i dag. Under seminariet deltog bland annat djurskyddsutredare Eva Eriksson, överdirektören vid Jordbruksverket Leif Denneberg och veterinär och också ledamot av Djurskyddsutredningen Johan Beck-Friis. De tre lyckades på ett initierat och föredömligt sätt ta upp de viktiga frågeställningar som vi här hanterar i dag. Att vi nu får en genomgripande utredning som, som det står i direktivet, ska ägna sig åt vissa problem inom djurskyddsområdet, välkomnar jag. Senast detta gjordes var 1988. Det har skett en väsentlig utveckling på området och kommit ny kunskap under dessa 20 år som vi nu måste ta vara på. Innan jag går vidare på de områden där det krävs förbättringar vill jag betona att Sverige har kommit långt på djurskyddsområdet. Vi tillhör otvetydigt ett av länderna med den starkaste djurskyddslagstiftningen, vilket vi har anledning att vara stolta över. För att travestera ett av riksdagens partier är vi stolta men inte nöjda. På flera områden krävs en förbättring, vilket också lyftes fram på det folkpartiseminarium som jag nämnde. Jag vill nu ta tillfället i akt och lyfta fram några av dessa områden. Jag vill börja med övergivna och förvildade djur. Där lyfte utredaren fram den situation för bland annat katter som vi har hört om tidigare. Det är ett allt överskuggande problem. Det är hundra tusen katter som är hemlösa. Det är ohanterligt. Här har vi som politiker ett stort ansvar. Jag ägnade en del av de gångna dagarna att titta lite gran på och botanisera i vad tidigare jordbruksministrar har gjort i dessa ärenden. Jag såg att frågan om djurskyddslagstiftningen var uppe när Annika Åhnberg var jordbruksminister år 1996. Där säger Annika Åhnberg: Vi har nu skjutit det på framtiden för att det ska bli desto bättre. Man ville analysera mer. Jag bläddrade vidare och kom fram till år 2006 då Ann-Christin Nykvist var jordbruksminister. Hon säger: Det krävs ett noggrant övervägande hur ett eventuellt ägaransvar ska utformas så att det blir effektivt. Sedan vet vi vad som hände 2006. Den nya alliansregeringen tar tag i problemen och tillsätter så småningom den utredning som vi nu snart får se resultat av. Det man kan säga efter mötena med utredaren är att det med all sannolikhet kommer att komma ett skarpt förslag vad gäller förvildade djur och katter. Det kan handla om märkning, registrering och att man lyfter fram ägaransvaret. Med detta vet jag att flera av mina folkpartikolleger som ständigt har motionerat i ärendet kommer att känna att det är tillgodosett. Jag vill där särskilt nämna min tidigare kollega Solveig Hellquist som ofta tog upp den här frågan. Jag går vidare till frågan om tidelag. Vi måste poängtera att den lagstiftning som vi nu har inte räcker. Det är ett accelererande problem. År 2010 var det 44 ärenden. Här krävs det att vi skyndsamt åtgärdar frågan genom att komma med ett skarpt lagstiftningsförslag. Det ligger också ett initiativ till det. Här kan jag inte hålla med Miljöpartiet som säger att vi har ändrat uppfattning. Alliansregeringen har här visat en stor öppenhet genom att ge utredaren ett särskilt uppdrag att titta på den här frågan. Vi vet också att det har förts diskussioner i kammaren om detta, och landsbygdsministern har vid flera tillfällen indikerat vikten av en ny lag på området när det gäller förbud mot utnyttjande av djur för sexuella ändamål. Det är självklart. Naturligt beteende är en annan fråga som ständigt diskuteras, inte minst med tanke på när minkfrågan är uppe till debatt. Nu kommer det ett klargörande och ett förtydligande också här vad gäller definitionen av vad ett naturligt beteende är. Vi har inte sett den slutgiltiga definitionen. Men grundansatsen var tydlig när vi hade seminariet. Det hela kommer att landa på forskning och beprövad erfarenhet. Utifrån detta är det viktigt att säga att djur har olika beteenden och olika behov, och det måste tillgodoses. Det finns något som sker allt oftare i vårt land och runt omkring i många andra länder som är fruktansvärt. Det är när man avlar på så vis att det förorsakar djuren ett lidande. Vi fick ett exempel på hundar som avlas så att de får skrynkliga nosar, och det trycker på hjärnan på djuren. Här är det alldeles uppenbart att det krävs krafttag. Denna typ av avel kan vi inte acceptera. Vi kommer nu in på tillsyn. Jag tycker att det var befriande att lyssna på Miljöpartiets Kew Nordqvist, som inte fortsätter att prata om att vi ska återgå till och ta tillbaka Djurskyddsmyndigheten. Han ser i stället framåt, ser till vad vi kan göra framöver och kommer in på djurskyddsombudsmän. Jag ser att länsstyrelsernas tillsynsansvar och djurskyddsinspektörer är en form av djuromsorgsmän och djuromsorgskvinnor som är ute. Jag tror att Kew Nordqvist kallade det för DjurO. Sara Karlsson säger däremot hela tiden att ni är motståndare. Jag vet inte om ni tänker fortsätta att vara motståndare och hela tiden tänka er att Djurskyddsmyndigheten var det bästa. Jag satt själv i Djurskyddsmyndighetens styrelse. Folkpartiet var från början tillskyndare av Djurskyddsmyndighetens tillblivelse. Men med den erfarenhet som jag och vi har ser vi nu det som har skett när Djurskyddsmyndigheten lades ned och flyttades över till Jordbruksverket. I och med den satsning som man gjorde inom Jordbruksverket under ledning av Leif Denneberg känner jag en oerhört stor trygghet. Jag anser att djurskyddet har fått en stärkt ställning. Jag är alldeles övertygad om det när jag nu ser hur tillsynen går till. Det har varit barnsjukdomar. Vi känner till många sådana ärenden och de problem som fanns i början på flera länsstyrelser. Men ett är ändå säkert. Jag har ringt runt till flera länsstyrelser och även stämt av det hela under seminariet, och rättssäkerheten har ökat. Det är mer lika över landet. Man jobbar nu vidare med Jordbruksverket och alla länsstyrelser genom kunskap i ett Oskarprojekt. Länsstyrelserna kommer nu tillsammans att arbeta för en vårturné där man satsar och jobbar på hur man ska kunna effektivisera inspektionerna och göra dem så bra som möjligt. Man har nu kommit fram till att man kan göra inspektionerna mer kvalitetssäkra. Man kan planera dem på ett annat sätt. Det var inte så i början. Många kritiserade också att pengarna inte räckte. Regeringen tillsköt medel - 117 miljoner, 25 miljoner och 11 miljoner. Det skedde vid flera olika tillfällen. Många av oss har stor respekt för Johan Beck-Friis och hans kunnande och engagemang. Han bejakar att tillsynen flyttades över, men han är också kritisk till medlen och säger att det behövs ytterligare medelsförstärkning. Vi har satsat på djurskyddskontrollregister och djurförbudsregister. Det händer mycket här. Jag känner att med de planerade inspektionerna och den nya kunskapen kommer detta att landa och bli riktigt bra. Herr talman! Det finns flera områden som jag skulle vilja belysa ytterligare, så jag tar det lite snabbt. När det gäller minkar vill jag säga något om den utredning som gjordes för ett antal år sedan av Eva Eriksson och som gav minknäringen sju år. Det är klart att jag känner en djup besvikelse över att näringen inte tog det ansvar som jag hade förväntat mig. Nu blir det bindande och skarpa föreskrifter. Det kommer att handla om utbildningskrav, miljöberikning och utfodring. Veterinär kommer att kopplas till näringen. Vi kommer att få se dessa olika åtgärder. När det gäller huruvida det blir vattenbad eller inte kommer också detta att grunda sig på vetenskap och forskning. Det får vi ser när vi ser föreskrifterna. Jag utgår från att de som inte lever upp till föreskrifterna inte ska fortsätta. De har redan visat att de inte är beredda att vara seriösa företagare. Då har de inget berättigande. Men företagare som följer detta och som satsar på djurskyddet ska ha möjligheter, och här ifrågasätter jag inte om man föder upp djur för sällskap, för äggproduktion eller för päls. En del för fram att det skulle vara oetiskt att ha päls. Det tycker inte jag att vi som politiker ska ha synpunkter på. Det är djurskyddet vi ska ha synpunkter på. Det är oacceptabelt att vi fortsätter med kastrering utan bedövning. Självfallet ska vi jobba vidare. Direkt efter valet 2006 fick Jordbruksverket i sitt regleringsbrev krav på att utveckla system och teknik för smärtfri kastrering. Nu kommer det fram olika tekniker. Vi politiker behöver inte peka på vilken typ av bedövning det ska vara och om det ska vara immunvaccinering eller bedövning. Det vi som politiker klart ska tala om är att det ska vara smärtfritt. Man ska inte åsamka djur lidande. Nu är det en frivillig överenskommelse på gång - den 1 januari 2012. Den har redan påbörjats. Djurhållare får nu bedöva. Det känns som att öppnar redan öppna dörrar. Här är vi överens om att vi satsar på djurskydd och att det ska vara bedövning. Slutligen: Vi har definitivt inte ändrat uppfattning om djurtransporter, Miljöpartiet och Kew Nordqvist! Är det någon fråga vi har kämpat för är det att minimera behovet av djurtransporter, men när de sker ska de ske på ett sätt så att djuromsorgen och djurskyddet står i centrum. Herr talman! Ett gott djurskydd handlar till största delen om ägaransvar, men också om utbildning, om forskning om djurs beteende och behov och om klara lagar och regler. Med detta yrkar jag bifall till reservation 8 och i övrigt till utskottets förslag i betänkandet. I detta anförande instämde Ismail Kamil (FP).

Anf. 58 Sara Karlsson (S)
Herr talman! Jag tycker att man måste imponeras av det engagemang och den glädje som Anita Brodén lyckas uppbåda för regeringens djurskyddspolitik. Det ska man ändå ge henne! Jag har ingen erfarenhet av att sitta i styrelsen för Djurskyddsmyndigheten. Men det finns en tanke med att ha en djurskyddsmyndighet som regeringen hade kunnat förvalta - en tanke om att ha en myndighet som är fristående från näringen på ett annat sätt än vad Jordbruksverket kan vara. När det gäller tillsynen är det precis som jag och Åsa Coenraads var inne på; kvaliteten i tillsynen spelar roll. Man kan dock inte bortse från antalet. Ser man till antalet kontroller är omorganiseringen ett haveri. Det har gått från 23 018 kontroller 2008 till 12 833 år 2010. Det är ett misslyckande. Många inspektörer runt om i landet är förtvivlade över att inte hinna med. De upplever att de har för lite resurser. Där behöver regeringen göra något. När tänker regeringen göra något? Anita talar mycket om att man behöver utreda och tillföra ny kunskap. Det håller jag med om; man ska ha stor respekt för utredningar och forskning. Men någon gång måste man sätta ned foten politiskt och visa vad man vill åstadkomma. Det gäller i minkfrågan. Det har bedrivits omfattande forskning, och man har tagit fram flera utredningar som pekar på att något behöver göras. Man behöver sätta ned foten. Vi har varit beredda att göra det i ett antal år. När tänker de borgerliga partierna sätta ned foten i denna fråga?

Anf. 59 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! När det gäller Djurskyddsmyndigheten är det sant som Sara Karlsson sade inledningsvis. Det skulle kunna fungera väl att ha en fristående myndighet. Men med erfarenheten av alla de konflikter som den dåvarande Djurskyddsmyndigheten skapade var det inte hållbart. Kunskapen tog man med sig in i Jordbruksverkets nya arbetsupplägg med att förvalta djuromsorgen och djurskyddet. Jag upplever att man har gjort det på ett mycket professionellt sätt, och jag känner stor trygghet. När det gäller tillsynen är antalet inte det väsentligaste. Det handlar om kvalitet, riskbedömning och om att kontrollera rätt. Till syvende och sist ligger ansvaret för djuromsorg och djurskydd på varje enskild djurägare. En del skaffar djur, många gånger är det sällskapsdjur, utan att vara medvetna om vilket ansvar de tar på sig. Djurägaren har huvudansvaret. Tillsynen handlar om riskkontroll, och då kan man minimera antalet. Man går där det har blivit anmälningar, och man tar riskkontrollgrupperna. Då sparar man resurser. Länsstyrelserna förvaltar resurserna. De får en påse pengar och har möjlighet att styra efter behov. Vi har satt ned foten vad gäller minkuppfödning, vilket jag nämnde. Nu kommer föreskrifter, och de som inte kan följa dessa har inget berättigande. Man måste leva upp till djurskyddskraven.

Anf. 60 Sara Karlsson (S)
Herr talman! Det är viktigt att betona ägaransvaret. Jag ser dock ingen motsättning mellan att betona ägaransvaret och att ha en fungerande djurskyddstillsyn. För många djurägare är besöken av en inspektör som kan ge råd, tips och vägledning en viktig del i att ta ansvar för djuren. Jag pratade med en vän till mig hemma i Eskilstuna som har hästar. Han var bekymrad över att inspektörerna inte längre kommer. Han såg inspektionerna då han fick råd och vägledning som en viktig del i omsorgen om hästarna. Det är också en del av detta. Jag upplever inte på samma sätt som Anita att de borgerliga partierna har satt ned foten i minkfrågan. Man får olika budskap beroende på vem man talar med. År 2006 rev de borgerliga upp ett lagförslag i väntan på mer information. Nu har vi den information vi behöver för att sätta ned foten. Det finns en poäng med att man från riksdagen säger att nu får det vara bra; nu är det så här. Regeringen är dock inte beredd att sätta ned foten.

Anf. 61 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! När det gäller den väl fungerande tillsynen kommer länsstyrelsernas planerade inspektioner som nu kan börja ske att betyda mycket. Något som också är viktigt, och som jag nämnde i mitt anförande, är det arbete som Jordbruksverket bedriver tillsammans med länsstyrelserna i Oskarprojektet. Det handlar om kunskap men också om bemötande. Det är en dialog när man kommer ut som inspektör; det är viktigt. Man ska ha de medel man behöver och se till att utnyttja dem på optimalt sätt. Det som är kontrollens och tillsynens huvudsakliga uppgift är den riskbedömning jag har varit inne på. Man ska kontrollera där det behöver kontrolleras. Egenkontrollen som många företagare, djurskötare och djuruppfödare har kan man kontrollera. Vad gäller minkarna har jag flera gånger tagit upp de viktiga föreskrifter som kommer. Sara Karlsson har ingen mer replik, men det hade varit intressant att få reda på vad Socialdemokraterna menar med att ha satt ned foten. Vill ni att minkuppfödningen ska upphöra bums? Eller ser ni att det finns seriösa uppfödare och att det är okej att föda upp djur för päls så länge det finns en god djuromsorg? Vad är grunden i er politik?

Anf. 62 Per Åsling (C)
Herr talman! Djur ska ha det bra och skötas väl. Sverige är ett av de länder i världen som har bäst skydd för djur. Centerpartiet och alliansregeringen jobbar för att vi ska ha samma goda djurskydd i hela EU. En ko utanför Madrid ska ha det lika bra som en ko utanför Mariefred. Det är av stor vikt att Sverige fortsätter driva djurskyddsfrågan i EU och håller efter så att andra länder följer överenskomna beslut. Som föregångsland är det värdefullt att Sverige har ett så starkt djurskydd i alla led, både när det gäller lagstiftning, branschpraxis och i utövandet på enskilda gårdar. Sverige ska i alla sammanhang och inom EU arbeta för att de svenska ambitionerna ska vara riktmärke för övriga länder. Ett starkare djurskydd i andra länder utjämnar den nu snedvridna konkurrensen. För att behålla och öka den svenska djurproduktionen är det angeläget att svensk lag inte inför ytterligare pålagor för en redan hårt utsatt näring. Vi måste värna den svenska djurproduktionen så att inte fler gårdar slås ut, för då blir följden att importen ökar av kött och mjölk från djur som har haft det sämre. Jag ställer frågan: Vad har vi då vunnit? En sådan risk föreligger med det tillkännagivande som oppositionen nu enats om och som gäller ett nationellt förbud mot kastrering av smågrisar utan bedövning. Om det skulle ha undgått oppositionspartierna kan jag meddela att svensk grisnäring går på knäna. Statistik från Svenska Djurhälsovården, som samlar en stor del av landets grisuppfödare, visar att 10 procent av organisationens medlemmar lagt ned sin verksamhet under årets första tre månader. Det motsvarar ett grisföretag per dag. Herr talman! I kölvattnet av den tyska dioxinskandalen får jag nästan dagligen ta emot telefonsamtal från förtvivlade bönder med en enda uppmaning: Gör något! Det vore djupt olyckligt om en lag mot kastrering blev riksdagens svar. Att lägga ännu mer sten på bördan gör inte saken bättre. Avvecklingen av svensk grisnäring är ett allvarligt hot mot jobben, tillväxten på landsbygden och mot svenska konsumenters möjlighet att hitta svenskt kött i kyldiskarna. Herr talman! Låg mig göra kammaren observant på att EU-kommissionen tillsammans med grisnäringen i Europa redan skapat ett frivilligt avtal med målet att all kastrering genom operation av grisar ska upphöra 2018 och att ett delmål är att kastrering ska utföras med bedövning från och med 2012. Det är en frivillig överenskommelse som vi i Centerpartiet välkomnar. Låt oss invänta resultatet från denna gränsöverskridande överenskommelse innan vi går fram med ett ensidigt nationellt förbud. Sedan får vi återkomma till riksdagen om det skulle visa sig att den frivilliga överenskommelsen inte får önskad effekt. Vad gäller tillkännagivandet om att regeringen ska ta initiativ för att korta djurtransporterna är det något som regeringen redan arbetar aktivt med. Men det är frustrerande att beslutsprocessen inom EU tar så lång tid. Därför är det angeläget att frågorna har fortsatt hög prioritet. Det måste ändå konstateras att svenska regeringar sedan 1990-talet har arbetat föredömligt gentemot övriga EU-länder för att driva frågor om djurtransporter och god djurhållning. Margareta Winberg satte som jordbruksminister dessa viktiga frågor på den europeiska dagordningen. Det har börjat röra på sig i Bryssel, och det är den rörelsen vi behöver hjälpas åt att förstärka. Jag är övertygad om att det är näst intill konsensus mellan partierna i den här kammaren i dessa frågor, vare sig det handlar om transporttider, viloperioder eller utrymme. Herr talman! Den svenska regeringen har också tydligt deklarerat att den tänker arbeta för bättre djurskyddsregler vid transporter i kommande förhandlingar. Landsbygdsministern brukar ofta framhålla att det är bättre att transportera kött än levande djur. I det sammanhanget vill jag särskilt lyfta fram regeringens satsning för att främja utvecklingen av lokala små slakterier. Under fyra år har 48 miljoner kronor satsats på detta. Bland annat har köttkontrollavgiften subventionerats. Vidare har godkännandeavgiften på 36 000 kronor för slakterier slopats. Dessa insatser har lett till att Livsmedelsverket sedan 2007 har godkänt 18 nya slakterier. Detta är mer än hälften av de småskaliga slakterier som i dag är i gång. För närvarande behandlas ytterligare 14 nya ansökningar om godkännande. Denna utveckling bidrar till att förbättra djurens välfärd och skapar nya arbetstillfällen, fler företag och därmed lokal utveckling på den svenska landsbygden. Dessutom svarar det upp till konsumenternas ökande efterfrågan på närproducerad mat.

Anf. 63 Sara Karlsson (S)
Herr talman! Vi socialdemokrater delar Per Åslings oro för den svenska grisnäringen. Men då tycker jag att man måste fråga sig hur man tror att den svenska grisnäringen ska kunna stå sig i konkurrensen, genom en sänkt eller en höjd nivå på djurvälfärden. Vi tror på det senare, att det är den svenska djurvälfärden som kan göra att den svenska grisnäringen klarar sig i konkurrensen. Men då krävs det också att man vidtar andra åtgärder som stöder den svenska grisnäringen, till exempel en obligatorisk ursprungsmärkning. Där agerar inte regeringen. Varför inte? Om det är så viktigt, om Centerpartiet kanske framför allt bär på den oron, varför agerar man inte? Du pratade om att det var någon som hade uppmanat till att göra någonting. Men gör någonting, ni som sitter i regeringsställning! Jag funderar också om man skulle kunna jobba mer strategiskt med livsmedelsfrågorna i Sverige. Det tycker vi från oppositionen att man ska göra. Regeringen tar fram Matlandet Sverige, som i och för sig är ett bra initiativ men inte tillräckligt för att säkra livsmedelsproduktionen. Varför gör inte regeringen något?

Anf. 64 Per Åsling (C)
Herr talman! Den svenska grisnäringen lever under stor press. Alla pålagor som Sveriges riksdag lägger på grisnäringen innebär att den kommer att slås ut. De åtgärder vi beslutar om här måste i stället vara inriktade på att stärka den svenska grisnäringen. Vi måste jobba för att se till att konkurrenssituationen i Sverige blir mer likvärdig med den i jämförbara länder som vi har att konkurrera med. Den krassa verkligheten är ju att en väldigt stor del av prisbildningen på produkter sker internationellt, men kostnaden skapas i stor utsträckning utifrån de lagar och regler som gäller i Sverige. Det är därför vi varnar för att i detta läge, vid sämsta tänkbara tidpunkt, lägga ytterligare kostnader på grisnäringen. När det gäller ursprungsmärkningen vill jag lyfta fram vad näringen i form av LRF har gjort tillsammans med handelskedjorna. Jag tycker att det är ett föredöme när man nu har kommit överens om att märka de svenska produkterna. Det skapar en tydlighet gentemot svenska konsumenter som är värdefull. Men låt mig också göra kammaren observant på att Sverige och Sveriges regering i form av landsbygdsminister Erlandsson i EU har jobbat för att ursprungsmärkning ska införas. Det arbetet har startats upp, och man har därmed kommit i gång med att försöka hitta en gemensam hållning till ursprungsmärkning inom EU.

Anf. 65 Sara Karlsson (S)
Herr talman! Jo, vi är medvetna om att den svenska grisnäringen befinner sig under stor press, och vi delar oron, precis som jag sade. Men jag undrar om jag ska tolka Per Åsling som att han tycker att den svenska grisnäringen ska sänka nivån på djurvälfärden för att klara sig i konkurrensen. Vi tror inte det. Lyssnar man på näringen hör man att de inte heller vill göra det. Det de vill ha är en obligatorisk ursprungsmärkning. Det som Eskil Erlandsson jobbar för är en frivillig märkning. Han är inte beredd att gå fram med och arbeta för en obligatorisk ursprungsmärkning, som vi från oppositionen och näringen vill ha. Det näringen också efterfrågar är att man ska jobba mer strategiskt med frågor som rör livsmedelsproduktionen i Sverige. De vill också att man ska jobba mer aktivt med offentliga upphandlingar. Därför undrar jag: Ska jag tolka Per Åsling som att han tycker att den svenska grisnäringen ska klara sig genom att sänka nivån på djurvälfärd? Eller ska man klara sig genom att ha en hög nivå på djurvälfärden? Vad är då regeringen beredd att göra för att stötta den svenska livsmedelsproduktionen och den svenska grisnäringen i det arbetet?

Anf. 66 Per Åsling (C)
Herr talman! Vi vill definitivt inte sänka ambitionen när det gäller den svenska djurvälfärden. Men vi tycker att en prioriterad fråga är att jobba inom EU för att skapa bättre konkurrensvillkor och kostnadsvillkor för svensk produktion kontra den europeiska. Det är på så sätt vi kan stärka svensk livsmedelsproduktion, som är väldigt viktig. Jag har i denna talarstol flera gånger tidigare pratat om det strategiska greppet att satsa på Matlandet Sverige. Det är första gången i modern tid som en lantbruksminister, tidigare jordbruksminister, har pekat ut behovet av att stärka svensk livsmedelsproduktion och att öka volymerna. Jag tycker att en rimlig målsättning är att Sverige ska producera lika mycket livsmedel som konsumeras. Dessutom skulle det innebära att vi skapar tillväxt, utveckling och många jobb på landsbygden men också skapar närproducerade livsmedel - en trend som växer väldigt starkt i Sverige, tillsammans med den ekologiska efterfrågan, som vi vet är stark och som i sig är positiv från många synpunkter. Avslutningsvis: Det är klart att upphandlingen är en oerhört viktig fråga. Vi har varit pådrivande i olika sammanhang för att det i upphandlingssammanhang inom den offentliga sektorn ska ställas samma krav i fråga om hur djuren har det när det gäller djurvälfärd, med grisar som inte är fixerade och kor som betar. Det är angeläget att detta tillämpas över hela landet i samband med offentlig upphandling.

Anf. 67 Kew Nordqvist (Mp)
Herr talman! Den 17 januari fick jag med anledning av dioxinskandalen i Tyskland tillfälle att fråga landsbygdsminister Eskil Erlandsson vad man skulle göra för att möta det vi då såg skulle bli en dumpning av tyskt griskött i Sverige. Jag frågade också om obligatorisk ursprungsmärkning. En annan väg är också att underlätta vid den offentliga upphandlingen. Jag fick aldrig något bra svar. Vi har sedan sett konsekvenserna. Näringen plågas hårt. Jag delar din uppfattning på den punkten. Men avsikten är inte att lägga sten på börda. Med immunokastrering får man 1 ½ procents lägre dödlighet och bättre köttansättning, som ger mer betalt vid avräkningen mot slakteriet. Det är inte bara vad jag säger, utan det säger Johan Beck-Friis från Veterinärförbundet som Anita Brodén talade väl om för en liten stund sedan. Då är min fråga: Om det nu visar sig att det ekonomiskt inte är någon skillnad, vad är det då som talar för att vi inte kan införa detta? Varför, Per Åsling?

Anf. 68 Per Åsling (C)
Herr talman! Tack för frågan! Inom grisnäringen anser man inte att den åtgärd som oppositionen föreslår när det gäller förbud mot kastrering skulle innebära att man kan ta ut mer på marknaden, och jag måste lita på deras bedömning. Men det är angeläget att vi i Sverige ser till att nyttja den överenskommelse som är fattad mellan Europeiska unionen och grisnäringen, en överenskommelse som innebär att bedövning ska tillämpas från och med nästa år vid kastrering av grisar och att det kirurgiska ingreppet ska plockas bort helt på några års sikt. Det tror jag är den viktiga, stora, möjliga framgången för svensk grisnäring - att se till att vi har en hög ambitionsnivå men inte dra på oss större kostnader än vad vår omvärld gör kortsiktigt. Den höga svenska ambitionsnivån när det gäller lagstiftning, praxis och tillämpning på gårdarna innebär att vi har bättre djurvälfärd i Sverige än i andra länder. Jag hoppas att det uppskattas av konsumenterna.

Anf. 69 Kew Nordqvist (Mp)
Herr talman! Det hoppas jag också. Man behöver inte ta ut högre pris på marknaden om man inte får högre nettokostnad. Det var det som låg i min fråga. Dessutom kan man ur konkurrenssynpunkt hänvisa till högre djurvälfärd. Frågan är igen: Varför kan ni inte gå med på immunokastreringen, om det visar sig att det inte är någon extra kostnad för näringen?

Anf. 70 Per Åsling (C)
Herr talman! Det verkar som om du, Kew, inte har klart för dig hur alarmerande situationen inom den svenska grisnäringen är. När det under det här året har slagits ut flera gårdar än någonsin tidigare och när det av ekonomiska skäl inte sker någon nysatsning kan vi inte börja riskera näringen, vilket skulle bli fallet. Kan näringen ta ut ett högre pris på marknaden är det något som kommer vid ett senare tillfälle. Jag säger som jag sade alldeles nyss, att vi måste lyssna på näringen. Där gör man en samlad bedömning, och det är därför av största vikt att vi ser till att svensk grisproduktion kan fortleva och på sikt kan öka, för att svenska konsumenter ska kunna välja svenskt griskött och svenska kotletter när man handlar. Jag tror att svenska konsumenter önskar det.

Anf. 71 Josef Fransson (Sd)
Herr talman! Jag vill inledningsvis börja med att yrka bifall till reservationerna 9 och 16. Sverige har kanske världens mest omfattande och djupgående djurskyddslagstiftning. Det är något som jag tycker att vi ska vara stolta över. Man kan bedöma en nations moral efter hur den behandlar sina djur, sade Mahatma Gandhi. Jag tycker att det ligger mycket i det. Vi vill så klart alla ha ett gott djurskydd. Men svenska livsmedelsproducenter har redan en stor ekonomisk börda, vilket resulterar i att produktionen förläggs till länder där man över huvud taget inte bryr sig om djurens välmående. Som bekant är det inte förbjudet att importera kött som har producerats under usla omständigheter ur djurskyddssynpunkt. Vi i Sverigedemokraterna vill arbeta fram ett förslag till lagstiftning som ger bästa möjliga djurskydd och samtidigt stöder vårt hårt ansatta svenska jordbruk. Som alla känner till har vi dock i praktiken små möjligheter att styra över vårt eget jordbruk i Sverige i och med EU-medlemskapet. Om vi i Sverige vill värna djurvälfärden blir det som bekant problematiskt ur konkurrenshänseende med de extra kostnader som svenska lantbrukare får bära som lantbrukare i andra länder slipper. Det enda riktiga borde förstås vara att ställa samma krav på djurskydd på de animaliska produkter som vi importerar som de krav som ställs på våra egna lantbrukare. Annars blir självfallet vår djurskyddspolitik kontraproduktiv, och produktionen flyttar till ställen där kraven och således kostnaderna är lägre. Ute i kommuner och landsting råder stor oklarhet om ifall man tillåts upphandla livsmedel som tar hänsyn till miljö- och djurskyddskrav. Konkurrensverket säger nej, medan Miljöstyrningsrådet är av motsatt uppfattning. I ett aktuellt rättsfall har ett grossistföretag dragit Sigtuna kommun inför domstol, med hänsyn till EU-rättsliga principer. Kraven som Sigtuna kommun ställde vid upphandlingen är åtminstone enligt mig högst rimliga, nämligen att djuren får transporteras högst åtta timmar till slakt, att antibiotikabehandling ska ske endast när det är veterinärmedicinskt motiverat och att djuren ska vara bedövade före avblodning. Man ska förvisso vara försiktig med att föregå utslaget i detta mycket intressanta rättsfall. Men jag gissar att vi i vanlig ordning får vika ned oss för våra överhögheter nere i Bryssel. Sverigedemokraterna ställer sig bakom motionsyrkandet från Miljöpartiet om att Sverige i WTO-förhandlingarna ska driva på för att djurskyddskrav inte ska betraktas som handelshinder utan att samma djurskyddskrav ska gälla för djur och animaliska produkter som importeras som för djur som föds upp i Sverige. Det är viktigt inte minst med tanke på hur vi ser att ritualslaktat kött alltmer letar sig in i den svenska handeln och i svenska skolmatsalar. Det är kött där djurens halsar under grymma former skärs upp medan djuren fortfarande lever och är vid medvetande. Det har redan talats en del om kastrering av smågrisar. Det tänker också jag tala om. Vi har ställt oss bakom motionen om ett förbud mot obedövad kastrering av smågrisar. Mer än 4 000 smågrisar genomgår detta plågsamma ingrepp varje dag. Alliansregeringen försvarar denna mycket plågsamma metod med argument och kostnadsskäl. Jag förstår argumentationen, men jag har svårt att acceptera argumentet. Obedövad kastrering orsakar självklart stor smärta och är något som Sverigedemokraterna inte kan acceptera, trots den eventuella kostnadsökning som ett förbud innebär. Svensk grisnäring går redan på knäna, och det kan inte skyllas på några andra än på alliansregeringen. Enligt LRF kommer jordbrukssektorn att få pålagor i fråga om energi och diesel under de närmast kommande åren med upp till 1 miljard per år - sätt det i relation till de relativt små pengarna för kastreringen! Dessa pålagor läggs dessutom på Europas redan högsta dieselskatt. Jag kan utan omsvep säga att jag är oroad över svenska grisfarmares möjligheter till verksamhet i Sverige. Grisfarmare tvingas dagligen att lägga ned. Det är med sorg jag ser att vår livsmedelsproduktion successivt flyttar till andra länder. Men med tanke på att vi i Sverige är ganska ensamma i Europa om att fortfarande kastrera helt obedövat blir det ganska ihåligt att hänvisa till konkurrensskäl i just denna fråga. Här ligger nämligen länder som Norge, Danmark, Tyskland och Nederländerna och många andra länder långt före Sverige. Jag är faktiskt övertygad om att vi kommer att kunna lösa frågan om kastrering på ett sätt som tillfredsställer alla parter, men det är uppenbart att pressen från en samlad opposition krävs för att landets verkställande makt ska agera. I Schweiz har man löst grisböndernas merkostnad med en fond som till största delen finansieras av detaljhandelskoncernerna. Kanske kan detta vara en modell även för Sverige. Eller så kan vi kanske göra som LRF föreslår och inrätta en djurvälfärdsersättning som kompenserar bönderna för deras djurskyddsåtaganden. Så länge vi är bakbundna av EU och inte kan ställa krav på att djuren behandlas väl när det gäller de livsmedel vi importerar tycker jag att detta är en högst intressant tanke. Herr talman! Sverigedemokraterna vill verka för att minska de sträckor som djur transporteras till slakt. Det är ganska uppenbart att vi egentligen är ganska eniga om den här frågan, alla ledamöter av miljö- och jordbruksutskottet. Det har inte minst motionsbehandlingen och debatten i dag visat. En fråga som dock inte vunnit majoritet i utskottet är frågan om exportbidrag när det gäller levande djur. EU betalar tragiskt nog ut subventioner för transporter av djur över mycket långa sträckor. Detta kan aldrig vara acceptabelt. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson har förvisso uttalat en hållning från regeringens sida, att exportbidragen ska avvecklas, men fram till så har skett tycker jag faktiskt att det är fullt rimligt att Sverige helt sonika tackar nej till dessa subventioner. Dessa subventioner bryter mot alla intentioner från partierna i Sveriges riksdag gällande djurtransporter. Jag ska också beröra frågan om minkfarmning och minkarna. Det har varit en mycket het fråga, som alla vet. Det är många mejl i inkorgen. Minkfarmning i Sverige är en fråga som väcker starka känslor och har så gjort under lång tid. Sverigedemokraterna är i nuläget inte beredda att stödja de motioner som är väckta i ämnet, som åtminstone enligt min uppfattning syftar till indirekt näringsförbud, även om man inte vill säga det rakt ut. Vi är faktiskt inte helt avvisande mot ett förbud mot minkfarmning, men då måste detta rimligen gälla all pälsfarmning. Och är det ett förbud man vill ha är det ärligare att säga det än att hela tiden komma med fler och fler påbud som långsamt stryper pälsindustrin. Ett avgörande problem är dock att så länge vi inte har ett förbud mot import av päls skulle ett förbud mot svensk pälsfarmning snarare öka än minska djurens lidande, eftersom det skulle gynna till exempel den kinesiska pälsindustrin, som arbetar med fruktansvärda metoder och där djuren ibland till och med flås levande. Det enda sättet för Sverige att i realiteten påverka efterfrågan på päls är att förbjuda import och försäljning. Det här är nog en fråga som vi får anledning att återkomma till. Om några månader kommer ju den statliga utredning där man bland annat tittar på minkarnas förhållanden. Men tills vidare avvaktar Sverigedemokraterna. Det gör vi innan vi agerar på något sätt i den här frågan. Till sist, herr talman, måste det sägas att det är glädjande att Sverige inom en snar framtid kan få se en lagtext som uttryckligen förbjuder tidelag och sexuella övergrepp på djur. Frågan har debatterats tidigare, inte minst under förra mandatperioden, då regeringen var motvillig till en stark lagstiftning. Denna gång, efter många om och men, är dock utskottet samlat i denna fråga, och detta är, som sagt, glädjande.

Anf. 72 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Jag vill gärna ställa några frågor till Josef Fransson vad gäller kastrering, för jag tycker att det är viktigt att vi är tydliga här. Det nämndes att det för Alliansen enbart handlade om en omsorg om näringen. Det är en omsorg om näringen, men det är också en tillit till de frivilliga system som nu är på gång. Jag vill gärna hänvisa till att branschen är enig om smärtlindring, och det viktigaste är nu att vi uppnår målet. Vi är överens om att kastrering ska ske smärtfritt. Det ska vara med bedövning. Sedan går man kanske vidare med andra sätt - nu tappade jag namnet på det - att behandla grisarna. Jag kommer snart på det namn som jag är ute efter. Men den svenska djurhälsovården, kött- och charkföretagen, grisföretagarna och LRF har nått en överenskommelse. Man har också nått en överenskommelse inom EU. Och det handlar om att man ska kunna kastrera med injektion, med en bedövning, från den 1 januari 2012. Ändå vill Josef Fransson och hans parti tillsammans med oppositionen tvinga fram en lagstiftning. Det kan inte gå fortare än vad det gör genom den här frivilliga överenskommelsen. Och vi säger från Alliansen: Detta kommer vi att noggrant följa upp, att man verkligen kommer att leva upp till det här löftet och den överenskommelse som man nu gör. Då känner jag att det som Josef Fransson för fram är inkonsekvent. Man talar om betydelsen av att vi nu stöttar näringen och att det är viktigt med den nationella produktionen. Samtidigt hävdar man att det ska vara en lagstiftning. Hur ser Josef på detta?

Anf. 73 Josef Fransson (Sd)
Herr talman! Till att börja med tycker jag att detta är lite konstigt. Hur kan en lagstiftning innebära en kostnadsökning om den här frivilliga överenskommelsen nu faller ut som det är tänkt och det här också tillämpas? Bedövar man smågrisarna gör man ju det, och det är precis det som lagstiftningen syftar till. Då är det kostnadsneutralt, så att säga. Struntar man i detta och fortsätter att skära i de små grisarna är det klart att det är billigare. Vi ligger efter nästan hela Europa. Vi är ett av få länder, som jag har uppfattat det i alla fall, som fortfarande kastrerar fullständigt obedövat. Det tycker jag är skamligt, rent ut sagt.

Anf. 74 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Det händer oerhört mycket på det här området. Varje vecka hör vi om nya saker. Det var förresten vaccinering som jag for efter förut. Det som egentligen är en stor poäng är när branschen går före och man har en frivillig överenskommelse och höjer sig över lagnivån. Då finns det möjligheter att också få en djurvälfärdsersättning. Det finns alltså en möjlighet att få en förbättrad ekonomi. Det blir inte en förlustaffär att satsa på en djurvälfärd. Det är en viktig poäng i det här. Det andra som är oerhört viktigt är tilliten. Det är det vi har hört om här i dag, när branschen många gånger går före. Man visar framfötterna och går före när det gäller ursprungsmärkning och olika möjligheter och även i detta hänseende. Då är det viktigt att låta branschen visa att man klarar detta förtroende. Det viktigaste är att det sker. Att vi får detta till stånd är ett faktum. Vi har brottats med den här frågan i många år, och nu börjar det äntligen ske någonting. Låt då branschen visa att man klara det!

Anf. 75 Josef Fransson (Sd)
Herr talman! Jag vidhåller som sagt att ska man gå före blir kostnadsargumentet ganska tandlöst. Jag har fått höra om och om igen från allianspartierna att grisnäringen redan i dag går på knäna. Precis som jag sade i mitt anförande är det helt uppenbart att så också är fallet. Men så var det redan innan. Den lagstiftning som ni skräms med är ju inte införd. Varför går grisnäringen på knäna redan i dag? Naturligtvis har det med EU att göra, men det finns vissa delar i det här som vi faktiskt skulle kunna göra någonting åt. Vi skulle till exempel kunna reglera våra dieselskatter och energiskatter på ett sätt så att vi därigenom kan bli konkurrenskraftiga gentemot våra europeiska konkurrenter. Det kanske vore något att titta på till att börja med. Det tycker i alla fall jag. Det är den prioriteringsordning jag skulle vilja se. Sedan kanske inte alla är överens om det, men det är det jag förespråkar.

Anf. 76 Jens Holm (V)
Herr talman! Det är ett viktigt betänkande som vi debatterar just nu - enligt mig ett av de viktigaste som vi har att ta ställning till det här året. Det handlar om hur miljontals djur som föds upp, transporteras och slaktas i Sverige ska behandlas. Det har sagts tidigare att vi har världens bästa djurskyddslagstiftning i Sverige, och jag instämmer i att den svenska djurskyddslagen på det stora hela är bra. Men annars tycker jag inte att vi har särskilt mycket att slå oss för bröstet för, inte i Sverige och inte i något annat industrialiserat land i världen heller. Det är samma slags industrialiserade, storskaliga och profitmaximerande industri - uppfödning, transport och slakt av djur - i Sverige som i resten av den industrialiserade världen. Och hur skulle det egentligen kunna se annorlunda ut? Vi pratar om 80 miljoner kycklingar som slaktas varje år. Vi pratar om 8 miljoner hönor, 3 miljoner grisar, nästan 2 miljoner nötkreatur och 1 miljon minkar. Det skulle vara helt omöjligt att låta alla dessa djur gå utomhus och bete sig naturligt. Ändå kräver vår djurskyddslag att djuren ska ha rätt till ett naturligt beteende. Vi politiker har alltså ganska mycket att göra här, både vad gäller att stärka lagar och förordning och att se till att tillämpningen, hur det fungerar i praktiken, förbättras avsevärt. Vi kan ta kycklingarna i Sverige som exempel. För knappt hundra år sedan växte en nyfödd kyckling till ungefär 1 ½ kilos vikt på ungefär 120 dagar. I dag går det i den industrialiserade formen av broileruppfödning i Sverige på 35 dagar. Det är ungefär tre gånger snabbare i dag än för knappt hundra år sedan. Det är klart att kycklingen är den som betalar priset för detta. Det gör ont för kycklingen att nästan äta ihjäl sig. I de hangarer där kycklingarna föds upp, där det finns kanske 10 000-20 000 kycklingar och 25 kycklingar på varje kvadratmeter, får de äta så gott som hela tiden. De växer för fort. De får skelettskador. Hos en del kycklingar går benen av. Deras hjärtan hinner ofta inte med att pumpa ut tillräckligt med blod när de omsätter så otroligt mycket energi. Man går dagligen och plockar bort kycklingar som fått skador eller som helt enkelt kollapsar på golvet i svenska kycklinganläggningar. Transporten av kycklingarna och det stora antalet djur som dör när man trycker ned dem i lådor där de inte ens kan vända sig ska vi inte tala om. Man staplar upp dem på lastbilar. Kycklingar som är längst in kan dö av värmeslag för att det blir så många djur. Kycklingar som är längst ut kan dö av kylan för att det blir för kallt längst ut på kanten vid transporten. Jag har själv varit på ett ganska stort antal kycklinguppfödningar i Sverige. Jag har sett detta med egna ögon. Jag har sett hur man plockar bort döda och skadade kycklingar därför att de helt enkelt inte klarar av den här formen av uppfödning eller transport. Trots detta slår vi oss ofta för bröstet i Sverige för att vi har världens bästa djurskydd. För drygt ett år sedan kom rapporten Världens bästa djurskydd? från Sveriges största djurrättsorganisation. Den rapporten konstaterar att under de senaste åren, om vi nu ska göra lite partipolitik av de här otroligt viktiga etiska frågorna, har det inte gått framåt för djuren utan bakåt. Djuren har fått det ännu sämre sedan 2006, då den borgerliga regeringen tog över. Den borgerliga regeringen var snabb med att inte implementera det rödgröna förslaget om att förbjuda pälsdjursuppfödning. Den borgerliga regeringen avskaffade sommaren 2007 Djurskyddsmyndigheten, en helt unik myndighet som hade inrättats som den första i världen just för att vi skulle få ett bättre skydd av djuren, till exempel genom att koordinera och hjälpa till vid djurskyddskontroller och se till att lagar och regler följs. Detta tog den borgerliga regeringen bort. Man har omorganiserat djurskyddskontrollerna, så i dag görs bara hälften så många djurskyddskontroller som gjordes innan den så kallade reformen. Vi skulle behöva göra minst dubbelt så många. Listan kan göras ganska lång över det borgerliga sveket mot djuren. Ändå är jag i alla fall lite glad att vi i det här betänkandet föreslår tre modesta steg framåt för djuren. Vi förbjuder sex med djur, alltså tidelag. Vi är alla överens om att det ska förbjudas, och det är bra. Vi riktar också en skarp uppmaning till regeringen att man ska driva på för kortare djurtransporter inom EU, att man ska driva på för större ytor för djuren och att man ska satsa på mobila slakterier. Jag hoppas verkligen att det går igenom och att de borgerliga partierna inte lyckas stoppa det. Vi får också förhoppningsvis ett förbud mot kastrering av grisar utan bedövning. Även det är en landvinning för djuren. Jag skulle bara vilja nämna kastreringen utan bedövning, eftersom politiker på den borgerliga sidan har tagit upp det i ett antal anföranden. Det handlar alltså om 4 000 galtar - hangrisar - som kastreras utan bedövning varje dag. Det är 1 ½ miljon grisar per år. Man plockar upp grisarna och skär upp deras testiklar med ett knivliknande föremål helt utan bedövning. Känn efter själva, ni som kan, hur det skulle kännas! Det är ett fasansfullt ingrepp som jag faktiskt inte förstår hur vi tidigare har kunnat tillåta här i Sverige. I andra länder vaccinerar man mot galtdoften, för den doften vill inte konsumenterna ha. Nya Zeeland, Australien, Schweiz och Nederländerna är på gång med en så kallad immunovaccinering. I Norge har man helt och hållet förbjudit kastrering utan bedövning. I Storbritannien och Irland kastrerar man inte heller utan bedövning. I går kunde vi se ett inslag på nyheterna med flera bönder i Sverige. De vill inte kastrera, och det är också min erfarenhet när jag pratar med bönder. Men de säger att slakterierna kräver att de kastrerar. Då vore väl en lag en väldigt bra hjälp för alla dessa bönder som inte vill kastrera. Med en lag i ryggen blir det inget snack om saken, och det blir ingen otillbörlig konkurrens heller så att vissa bönder börjar använda immunovaccinering eller bedövning medan andra fortsätter som förut. Med en bestämmelse mot att man inte får kastrera utan bedövning slipper vi det problemet. Djurskyddskontroller har nämnts tidigare. Jag skulle vilja säga till Åsa Coenraads, Anita Brodén, Per Åsling och ni som försvarar den nuvarande ordningen: Begär gärna replik på mitt anförande så att vi kan diskutera det här mer! Antalet djurskyddskontroller har precis som Sara Karlsson konstaterade gått ned från 23 000 år 2008, det var innan omorganiseringen, till 12 800 i fjol, efter omorganiseringen. Antalet kontrollanter runt om på länsstyrelserna har rasat med ungefär 20 procent. År 2008 fanns det totalt 183 kontrollanter. Nu finns det 160 kontrollanter. Några särskilda län som jag har kollat upp är Västra Götaland som har gått från 32 till 22, Kalmar som har gått från 10 till 6 och Jönköping som har gått från 9 till 6 kontrollanter som ska se till att djurskyddslagen och förordningar följs. Ett viktigt skäl till det här är att den borgerliga regeringen har avskaffat möjligheten att ta ut en kontrollavgift då kontrollanterna är ute. Den kontrollavgift som fanns tidigare gjorde att systemet i alla fall delvis var självfinansierande. Jag vill också nämna pälsdjursuppfödningen. Det handlar om en miljon minkar som varje år försmäktar på svenska pälsfarmer och som också slaktas på ett brutalt sätt. Det är en verksamhet som har kritiserats gång efter gång av Lantbruksuniversitetet och Jordbruksverket. Den statliga pälsdjursutredningen gav, som det har konstaterats här, den svenska pälsindustrin till i fjol att se till att komma till rätta med de omfattande djurskyddsproblemen och problemen med de stereotypa beteendena. Ingenting har hänt. Nu är det dags för handling. Det är därför vi rödgröna vill ställa krav på att de här djuren ska ha rätt till ett naturligt beteende. De ska kunna röra sig. De ska kunna klättra. De ska kunna utföra sitt jaktbeteende. De ska kunna röra sig i vatten, som de kan göra i naturen. Jag tycker att det är tragiskt att de borgerliga återigen sviker djuren och inte backar upp minkarna. De tycker att dagens ordning, där en miljon minkar plågas på svenska farmer, tydligen är helt okej i stället för att vi faktiskt kan se till att djurskyddslagens krav på naturligt beteende är det som ska gälla. Jag har en del andra saker som jag gärna också skulle vilja ta upp, men jag hinner inte riktigt det utan för tids vinnande vill jag bara passa på att yrka bifall till reservation 3 som handlar om att vi rödgröna vill ha ett förbud mot djur på cirkus.

Anf. 77 Irene Oskarsson (Kd)
Herr talman! Dagens debatt berör ämnen som engagerar många av oss och som jag tror att alla har åsikter om och synpunkter på. Vi vill alla att det ska bli en ytterligare förbättring för våra djur. Regeringen har alltid många utredningar på gång, viktiga sådana. En av de mest intressanta och den svåraste just nu kanske är den som Eva Eriksson håller på med, översynen av vår svenska djurskyddslagstiftning. Herr talman! Jag vill faktiskt återge en hel del ur hennes direktiv, för det förklarar också lite grann för den som läser och lyssnar på den här debatten varför alliansföreträdarna här i kammaren säger: Låt oss vänta ytterligare ett halvår, därför att vi vill ha ett konkret och bra underlag att utgå ifrån när vi gör förändringar. Hennes uppdrag är att göra en bred översyn av den samlade djurskyddslagstiftningen, både till utformning och till innehåll samt att lämna förslag på förändringar i syfte att se till att uppnå minst samma djurskyddsnivå som i dag. Liksom dagens lagstiftning ska den utgå från enskilda djurs behov samt verka förebyggande, bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet och så vidare. Dessutom ska hon ta upp och se närmare på de frågor som dagens betänkande berör och som debatten här har rört sig kring i stort sett hela tiden, nämligen hanteringen av förvildade djur, användning av djur för sexuella ändamål och hur dagens bestämmelser om naturligt beteende kan förtydligas, för vad är det? Sedan djurskyddslagstiftningen kom till har mycket hänt på forskningens område i det här sammanhanget. Hon ska också undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att utvecklingen inom avel ska ha ett djurhälso- och djurskyddsperspektiv. Herr talman! Jag skulle kunna hålla på längre. Erikssons utredning ser jag med spänning fram emot att få läsa. Den kommer nämligen att tillföra oss mycket ny kunskap och ett stort underlag för vårt fortsatta arbete. Mycket av det som tas upp i motionerna tycker jag är av den digniteten att det inte ska behandlas förrän utredningen är färdig. Det handlar bland annat om hur vi ska hantera förvildade djur och sexuellt utnyttjande av djur. Det senare har debatterats ett antal gånger här i kammaren, inte minst under förra mandatperioden. I sak, herr talman, är vi, oavsett vilket parti vi tillhör, eniga om att det är förkastligt och ska förbjudas. Till stora delar är det förbjudet redan i dag därför att det ses som djurplågeri och därmed är straffbart. Utskottet nämner i dagens betänkande de delar som möjligen skulle kunna falla utanför detta, vilket jag personligen har mycket svårt att se, men även här väntar jag på vad Eriksson kommer fram till och att regeringen efter det, precis som det står i betänkandet, skyndsamt ska se till att återkomma hit till riksdagen så att vi kan få fatta beslut om lagändringar så att detta blir brottsligt och sedan leder till att brottslingar lagförs. Här är det också viktigt, herr talman, att vi konstaterar att det då också gäller att anmälningar görs i de här frågorna. Det gäller i den fysiska bemärkelsen, så att säga när man upptäcker att sådant här har skett, men det gäller också det som sker på nätet i dag. Anita Brodén hänvisade till ett seminarium förut, och det Eva Eriksson berättade där gjorde i alla fall mig mycket beklämd och upprörd över vad som sker där när det gäller hur djur behandlas i sexuellt syfte. Herr talman! Vi har pratat minkar i den här kammaren i dag igen. Sedan ett antal år tillbaka har näringen krav på sig att ta fram riktlinjer. Det skulle vara gjort till utgången av 2010. Det var väl precis på målsnöret att man kom fram med någonting. Men Jordbruksverket har parallellt med detta fört en dialog med näringen och tagit fram riktlinjer för inte bara hur minkar utan även andra djur i närbesläktade sammanhang ska hanteras. Nu pågår ett arbete på Jordbruksverket med att ta fram föreskrifter och riktlinjer för minknäringen. Det välkomnar jag och vi som kristdemokrater därför att alla företag inte har tagit aktiv del i branschens arbete. Därför är det viktigt att näringen nu tar den kritik som även vi alliansföreträdare har framfört på yttersta allvar och ser till att förbättra sina verksamheter, sina företag och sina minkfarmar efter de riktlinjer som Jordbruksverket nu tar fram. Därför att, herr talman, om pälsnäringen inte skulle bedrivas här i Sverige kommer dessa djur att födas upp och slaktas, för att pälsen ska användas, någon annanstans än här. Jag föredrar att vi kan ha det här företagandet kvar, men då måste också företagarna själva se till att följa de riktlinjer som finns. Herr talman! Det är mycket som har sagts om djurs situation och djurs beteenden. En sak som togs upp av flera talare före mig är hur vi hanterar djurens sista resa, vägen till slakt. Det är ju så att Sverige har gått i bräschen även på det här området och gör så inom EU för att förkorta transporterna. Vi har i nuvarande alliansregerings regi satsat ett antal miljoner varje år på att småskalig slakt ska kunna förverkligas här i Sverige. Det är ett bidrag till detta. Ett annat bidrag är alltså att vi inom den europeiska gemenskapen jobbar otroligt intensivt med de här frågorna för att få till bestämmelser som täcker hela Europa och som gör att transporterna av djuren blir mer drägliga. Det finns mycket där som behöver göras. Det är skönt att se att vi i det sammanhanget faktiskt har ett enigt utskott. Herr talman! Vi har också i dag tagit upp ett förslag som faktiskt riskerar att slå undan fötterna på en hel näringsgren om det vinner bifall i kammaren - kastrering av smågrisar. Är detta då bara en näringsfråga och ingenting annat? Jo, det är just någonting annat, för även här ska vi se en helhet när det gäller hur grisarna hanteras av svenska uppfödare kontra hur det är annorstädes i Europa eller världen. Herr talman! Jag vill påstå att vi på totalen har den bästa grisuppfödning vi kan se. Ingenting är dock så bra att det inte kan bli bättre. Det har även den svenska näringen sett. Tillsammans har vi tidigare hört här vad näringen, LRF och konsumentleden har kommit överens om ska göras på både svensk och europeisk nivå. Då är det konstigt att vi inte låter det arbetet fortgå, för i det arbetet har man sagt att kastrering ska ske med bedövning och smärtlindring - att gälla från år 2012 - och att operationsingrepp ska vara helt borta år 2018. Jag tror att det var Anita Brodén som sade att här sker en utveckling varje vecka. Under debatten nu har jag suttit och läst ett pressmeddelande från en organisation som konstaterar: Vi är inte tillfreds ännu med det material som finns. Vi vill se mer av forskning och utveckling. Vi vill låta besättningar praktisera detta för att se om det verkligen är den bästa tekniken att använda i Sverige med de förutsättningar som råder här. Om vi här i kammaren skulle lagstifta i nämnda riktning eller kräva att regeringen tar fram ett förslag skulle det - även om det inte är en kostnadsaspekt i sådan omfattning som en del gör gällande - mentalt för näringsidkaren verkligen vara sista droppen just nu. Herr talman! Då - har vi konstaterat - kommer riksdagen att ha fattat ett beslut som gör att vi kommer att ha betydligt färre grisar uppfödda under rimliga omständigheter. Men vi kommer inte att äta mindre griskött i Sverige. Den ekvationen är för mig den sämsta möjliga. Därför skulle jag i stället vilja se att vi med stor glädje och stor energi följer det som nu görs av näringen själv och därmed sätter trycket på att det ska gå vidare i den riktning som vi ser samt att forskning och annat kan komma i takt med vad som är viktigt att göra. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet med undantag av punkt 8 där jag yrkar bifall till reservation 8. (Applåder)

Anf. 78 Jens Holm (V)
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Irene Oskarsson: Om man lägger ned Djurskyddsmyndigheten och halverar antalet djurskyddskontroller och om man röstar mot ett kastreringsförbud och mot hårdare krav på pälsindustrin kan man väl inte, Irene Oskarsson, säga att det då blir bättre för djuren? Vidare gäller det pälsindustrin. Du sade att ifall våra hårdare krav på pälsindustrin träder i kraft - krav som innebär att djuren ska kunna bete sig naturligt - finns risken att verksamheten flyttar utomlands. Jag tycker att det lite grann låter som när klimatskeptikerna inte vill ha högre koldioxidskatt eller starkare åtgärder för klimatet och miljön hemma i Sverige. Hela tiden säger de att verksamheten då försvinner utomlands. Men Sverige var först i världen till exempel med att införa en koldioxidskatt. Fortfarande är den högst i världen. Ändå har vi kvar i alla fall en stor del av industrin i Sverige. Samma sak skulle man kunna säga om djurtransporterna. Sverige har hårdare krav på djurtransporter än resten av EU-länderna har. Både koldioxidskatten och åttatimmarsgränsen för djurtransporter har Kristdemokraterna varit med om att införa i Sverige. Då har man inte anfört argumentet att verksamheten skulle flytta utomlands. Men när vi kräver att pälsindustrin ska uppfylla kraven enligt 4 § djurskyddslagen om naturligt beteende gömmer sig Kristdemokraterna bakom utflyttningsargumentet. Det tycker jag är tråkigt. När det gäller kastrering av grisar: Om man använder immunovaccinering kostar det ungefär 30 kronor per vaccinering, enligt en uppskattning som gjorts. I går sade uppfödare själva i tv att de vill sluta kastrera utan bedövning. Vore då inte ett lagbeslut här i riksdagen bästa sättet att hjälpa dessa progressiva uppfödare så att de slipper skära i grisarna utan att dessa bedövas?

Anf. 79 Irene Oskarsson (Kd)
Herr talman! Jens Holm hann säga mycket under sina replikminuter. Vi får väl se vad jag hinner kommentera och replikera på. När det gäller tillsynen - Jens Holm råkade tidigare nämna mitt hemlän - kan jag konstatera att ett länsråd där på senaste insynsrådsmötet var ganska nöjd med det arbete som görs. Jag kan säga detta därför att jag vet att även de på Jordbruksverket är nöjda med det som görs i Jönköpings län och använder det länet som en förebild för hur man kan effektivisera kontrollen. Kontrollen ska dessutom vara riskbaserad och göras där det finns ett behov av kontroll. Numerären kontroller är för mig ingen som helst garanti för att det är kvalitet i det som görs. Däremot kan också jag, herr talman, se att det har funnits brister när system gjorts om. Det har också alliansregeringen sett. Landsbygdsministern - jordbruksministern då - konstaterade i det här fallet att det behövdes ytterligare resurser. Sådana har tillförts både Jordbruksverket, så att man bättre kan utbilda kontrollanterna och för att få en gemensam bas att utgå från, och länsstyrelserna för att detta ska kunna prioriteras. Här ska vi väl inte glömma att de flesta kontrollerna inte görs avseende vad vi vanligtvis kallar för lantbrukets djur utan avseende våra sällskapsdjur och i andra sammanhang där också djurägarens kunskap är otroligt bristfällig. I de allra flesta fall gäller det alltså inte lantbrukets djur, även om också det förekommer. Men då är det tyvärr också andra faktorer som många gånger spelat in. Jens Holm drar här en parallell som jag inte nu tycks kunna ge en riktig replik på. Slakt av svenska djur kan inte ske någon annanstans än i Sverige och ska inte ske någon annanstans än i Sverige om transporterna så medger. Men slakt sker på andra ställen i Sverige därför att transporter medger det.

Anf. 80 Jens Holm (V)
Herr talman! Irene Oskarsson har ytterligare två replikminuter och kan då återkomma till mina frågor. Ja, jag nämnde mycket riktigt Jönköpings län. Där har antalet djurskyddskontrollanter efter er omorganisering rasat från nio till sex kontrollanter. Alla djurskyddskontrollanter som i alla fall jag varit i kontakt med är djupt missnöjda med den gjorda omorganiseringen. Det handlar inte främst om överflyttningen från kommunerna till länsstyrelserna. Det kan vi diskutera, men egentligen har jag inte så starka synpunkter på det. Det handlar dock om att det är en dåligt förberedd omorganisering. Det hela är underfinansierat. Dessutom finns inte längre den tidigare Djurskyddsmyndigheten. De utbildningar som ni nu, efter den stora omorganiseringen med ikraftträdande den 1 januari 2009, ska dra i gång är sådant som de på Djurskyddsmyndigheten hela tiden höll på med. De var ett stort stöd för alla kontrollanter runt om i Sverige. Den myndigheten har ni alltså avskaffat. En av de frågor jag ställt är om det blev bättre eller sämre för djuren. Jag har också frågat om kastrering utan bedövning och konstaterar att det inte är särskilt dyrt och inte heller särskilt tidskrävande att vaccinera bort exempelvis förekommande doft. Min konkreta fråga var: Skulle det inte vara ett stöd för de bönder som tycker att det är förfärligt att utan bedövning skära i grisars testiklar om vi här beslutade att det inte ska vara tillåtet i Sverige?

Anf. 81 Irene Oskarsson (Kd)
Herr talman! Jag tror inte att det hade sett bättre ut om vi hade kvar Djurskyddsmyndigheten. Om det kommer nog Jens Holm och jag en ganska lång tid framåt att ha delade uppfattningar. Som dåvarande kommunstyrelseledamot och som kommunstyrelseordförande under ett par perioder tidigare såg jag i Jönköpings läns minsta kommun inte särskilt mycket glädje över vad Djurskyddsmyndigheten gjorde. Vår kommun var kanske en av de kommuner som efter bästa förmåga försökte göra vad som med mycket små resurser kunde göras. Ändå tror jag att det vi nu håller på med kommer att göra att det blir mycket bättre. Totalt sett hade många kommuner över huvud taget inte hanterat frågan. Jag tror att vi är på väg mot att få se en betydligt bättre kvalitet - därmed alltså kvalitet, inte kvantitet, när det gäller djurskyddskontrollerna. När det gäller kastreringen tror jag inte - inte minst med tanke på vad företrädare för både näringen och avnämarna, alltså kött- och charkindustrierna, senast i dag har sagt - att en lagstiftning är vägen framåt nu. Som jag sade i mitt anförande tror jag dessutom, herr talman, att det för många i en näring som redan är så hårt prövad skulle innebära den sista droppen som får dem att säga: Nej, nu slutar vi med det vi håller på med. Därmed skulle vi inte vinna någonting för svenska konsumenter eller för den delen svenskt lantbruk.

Anf. 82 Helena Leander (Mp)
Herr talman! Djur i fångenskap ska ges möjlighet att bete sig naturligt och skyddas mot onödigt lidande. Det är utgångspunkten för den svenska djurskyddslagstiftningen, och det är också anledningen till att politiker titt som tätt - inte minst i denna kammare - talar om att Sverige har världens bästa djurskyddslag. Nu är det visserligen inte helt sant; det finns länder som har starkare djurskyddsregler än vi på en rad områden. Oavsett detta kan vi dock inte bara titta på lagen, utan vi måste också titta hur det ser ut ute i djurens verklighet. Den verkligheten är inte alltid så vacker. Självklart ska man inte dra all djurhållning över en kant, för den kan se väldigt olika ut. Men ibland undrar man hur långt man kan dra i och tänja på begrepp som "naturligt beteende" och "skydd mot onödigt lidande" utan att de förlorar sin mening. Broilerkycklingarna är till exempel så framavlade att de har ständig värk. Är deras lidande nödvändigt? Eller vi kan ta minkarna och hönorna, som får trängas i små burar. Kan de bete sig naturligt? Eller så tar vi cirkusdjuren, vars liv är en enda lång djurtransport med uppehåll för att göra konster för oss. Vad är egentligen naturligt beteende för dem? Runt om i vårt samhälle finns det exempel på djurhållning som får åtminstone mig att undra över vad det är för etiska kullerbyttor som kan få oss att reducera djur till verktyg för mänsklig tillfredsställelse och rättfärdiga deras lidande som nödvändigt. Jag ska inte gå igenom alla dessa exempel. Jag ska heller inte gå igenom alla våra förslag för att komma till rätta med dem, utan jag ska nöja mig med att konstatera att vi fortfarande har en hel del kvar innan djurskyddslagens vackra ord om naturligt beteende och skydd mot onödigt lidande är någonting som märks ute i verkligheten, för alla Sveriges djur. I stället tänkte jag efter denna lilla inledning koncentrera mig på en fråga där glappet mellan djurskyddslagen och djurens verklighet blir smärtsamt tydlig. Det handlar om den miljon minkar som varje år föds upp och dödas för att bli päls. Att jag tar upp just dem handlar inte om att jag tycker att päls skulle vara mer onödigt än skinkmackor eller cirkusbesök. Ska vi vara lite krassa är det väl ganska få fall av djurutnyttjande som är livsnödvändiga i bemärkelsen att människor dör utan dem. Detta handlar snarare om att det är en näring som i den ena utredningen och rapporten efter den andra pekas ut som att den inte lever upp till svensk djurskyddslag, och ändå har den bara fått fortsätta. Minken är ett aktivt rovdjur som i det fria rör sig över stora ytor, både i vatten och på land. På minkfarmerna hålls de vuxna djuren två och två, och valparna hålls tillsammans med sin mamma i en bur som inte är mycket större än en uppslagen tidning. Det säger sig självt att det är svårt för dem att utföra naturliga beteenden som att springa, simma och klättra i dessa små burar. Det är heller inte så konstigt att det blir slagsmål när man föser ihop djur, dessutom på liten yta och med liten stimulans, som annars är vana att leva ensamma. Djur som inte får utföra beteenden som de genom evolutionen blivit starkt motiverade för kan reagera på olika sätt. En del uppvisar stereotypa beteenden: meningslösa rörelsemönster som de upprepar gång på gång. Det kan till exempel vara att de springer fram och tillbaka i buren. Andra djur är så kallade passiva stresshanterare och reagerar i stället med apati. De ger upp, helt enkelt. Oavsett vilket är detta tydliga beteendestörningar som visar att djuren inte mår bra. Minkfarmningen har i stort sett ända sedan djurskyddslagens tillkomst för drygt 20 år sedan kritiserats för den höga förekomsten av stereotypa beteenden, både från veterinärhåll, Jordbruksverket och i statliga utredningar. Den statliga Pälsdjursnäringsutredningen från 2003 menade att om inte minknäringen kunde visa att man levde upp till djurskyddslagens krav 2010 borde näringen helt eller delvis läggas ned. Nu är det redan 2011, och minkarna finns kvar i sina burar. Betyder det att man har lyckats visa att man lever upp till djurskyddslagens krav på naturligt beteende? Nja, det är lite svårt att hävda. I en studie som kom från SLU 2009 visades att 70 procent av de undersökta minkarna uppvisade stereotypa beteenden. Djurrättsalliansens granskning, som kom förra året, gav inte heller direkt stöd åt förhoppningen om att näringen skulle fixa detta själva, om jag säger så. Förutom utbredda stereotypier kunde man också visa på sjuka, skadade och för den delen döda djur i burarna. Kanske minns ni också bilderna på minkar som tuggar på sina döda burkamrater, eller - ännu värre - på dem som fortfarande lever. Efter denna granskning gjorde länsstyrelsen snabbinspektioner av minknäringen, vilket ofta har framhållits som något sorts tecken på att det inte var så farligt. Tittar man i inspektionsrapporterna ser det dock inte så fagert ut. 28 procent av de undersökta farmerna hade över huvud taget inget tillstånd för att bedriva minkuppfödning. 85 procent av farmerna saknade de ganska blygsamma miljöberikningar som i dag krävs enligt lagen. På de flesta farmer hittade man både skadade och sjuka djur. Ibland fick de inte ens vård eller behandling. Man hade även andra anmärkningar, som obefintliga journaler över dödsfall, olaglig kadaverhantering, felaktiga avlivningsmetoder, trasiga och smutsiga burar, överbeläggning i burarna samt smutsiga och döda djur. Förr eller senare kommer man till en punkt där man som politiker måste fråga sig om det verkligen håller att fortsätta passa och hoppas att näringen ska fixa det hela själv. Jag tycker att denna punkt sedan länge är passerad. Trots åratal av kritik har inte minknäringen lyckats visa att den lever upp till den djurskyddslag vi har haft i över 20 år. Det kanske inte heller är så konstigt. Det kanske helt enkelt är så att det inte finns några förutsättningar att göra det. För hur ska egentligen en burhållning av minkar som aldrig skulle accepteras om det var så att minkarna bodde på en djurpark och inte på en minkfarm kunna uppfylla djurskyddslagens krav på naturligt beteende? Börjar det kanske bli dags att lägga ned nu? Börjar det kanske bli dags för Sverige att följa exempel från en rad andra länder som redan har infört regler som innebär att minkfarmning inte längre accepteras? Redan 2006 tog vi rödgröna fram ett lagförslag för att precisera vad naturligt beteende innebär för minkar. Det skulle innebära att minkfarmerna fick lägga ned. Tyvärr är detta förslag precis lika aktuellt i dag. Vi rödgröna står förstås fortfarande bakom förslaget även om vi i detta betänkande har olika reservationer. Jag står naturligtvis bakom alla miljöpartiets reservationer, men för att samla alla goda krafter som vill se ett slut på minkarnas lidande yrkar jag i dag bifall till reservation nr 4.

Anf. 83 Elin Lundgren (S)
Herr talman! Jag har skrivit en av motionerna om minknäringen, med titeln Förbättrade förhållanden för minkar i fångenskap , och tänkte passa på att säga någonting om den. Man kan säga att den är baserad på den kunskap jag har tillskansat mig genom att läsa en hel del om hur minkar lever i naturen, och jag tänkte läsa en kort bit ur skriften Minknäringen i Sverige från Jordbruksverket: De kunskaper som finns visar att minkar i naturligt tillstånd huvudsakligen är solitära djur som har ett stort rörelsebehov och simmar och jagar i vatten. Egentligen tycker inte jag att man behöver säga mycket mer än så för att förstå att den typ av burliv minkarna är förpassade till i dag inte passar dem särskilt bra. Jag tänker dock inte fördjupa mig mer i detta då jag tycker att föregående talare, Helena Leander, gjorde det på ett alldeles utmärkt sätt. Jag besökte nyligen den nya typen av mjölkgård. Det är en enorm byggnad med lösdrift för korna. De kan välja om de vill vara ute eller inne, om de vill vila, om de vill chilla lite med sina kokompisar, om de vill gå och klia sig på ryggen, om de är hungriga och vill käka eller om det är dags för mjölkning. Detta är en utveckling vi kanske inte riktigt såg tidigare när vi hade trånga ladugårdar med uppbundna djur. Då såg vi det som en självklarhet. Jag tycker dock att det är ett bra exempel på att det är möjligt att göra förbättringar för djuren, och jag tycker att det är vår skyldighet. Människan håller djur av olika skäl, men vi vill inte gärna se hur olika vi behandlar de olika djurarterna. Det beror naturligtvis på att vi håller dem för olika ändamål och verkar tycka att det berättigar olika behandling. Hunden får bli en familjemedlem, och i dag vet vi att många lägger stora summor på sin hunds mat och sjukvård därför att man tycker att hunden är värd det bästa. Det vore bra om också andra djur som människan håller i andra syften än sällskap kunde ses som de individer de är. Djur för matproduktion och pälsproduktion är där ett exempel. Minkarna är det som vi har pratat om i dag och som jag främst vill framhålla. Nu är det deras tur att få leva som djurskyddslagens § 4 säger, nämligen att kunna bete sig naturligt. Jag yrkar bifall till reservation 4. I detta anförande instämde Anna Wallén och Roza Güclü Hedin (båda S).

Beslut, Genomförd

Beslut: 2011-04-27
Förslagspunkter: 20, Acklamationer: 14, Voteringar: 6

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Översyn av djurskyddslagen m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ326 och 2010/11:MJ356 yrkande 5.
    • Reservation 1 (MP, V)
  2. Djurhållning m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ304, 2010/11:MJ356 yrkandena 10-14 och 16, 2010/11:MJ429 yrkande 2 i denna del och 2010/11:MJ441.
    • Reservation 2 (MP, V)
  3. Djur på cirkus

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ356 yrkande 28.
    • Reservation 3 (S, MP, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (S, MP, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S0102010
    M99008
    MP02005
    FP20004
    C20003
    SD20000
    KD17002
    V01603
    Totalt176138035
    Ledamöternas röster
  4. Pälsdjur

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ217, 2010/11:MJ244, 2010/11:MJ282 yrkandena 1 och 2 samt 2010/11:MJ429 yrkandena 1 och 2 i denna del.
    • Reservation 4 (S)
    • Reservation 5 (MP, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (S)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S297310
    M98009
    MP02014
    FP20004
    C20003
    SD20000
    KD17002
    V01513
    Totalt177132535
    Ledamöternas röster
  5. Förvildade och övergivna djur

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ211, 2010/11:MJ281, 2010/11:MJ299, 2010/11:MJ303, 2010/11:MJ356 yrkande 30 och 2010/11:MJ424 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 6 (S, MP, V)
  6. Sexuella övergrepp på djur

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om förbud mot sexuella övergrepp på djur.
    Därmed bifaller riksdagen motionerna 2010/11:MJ213 och 2010/11:MJ316 samt avslår motion 2010/11:MJ308.
  7. Förbud mot djurpornografi

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ356 yrkande 29.
    • Reservation 7 (MP, V)
  8. Kastrering av smågrisar

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om förbud mot kastrering av obedövade smågrisar.
    Därmed bifaller riksdagen motion 2010/11:MJ356 yrkande 9 och avslår motion 2010/11:MJ317.
    • Reservation 8 (M, FP, C, KD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 8 (M, FP, C, KD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S1020010
    M09908
    MP21004
    FP02004
    C02003
    SD20000
    KD01702
    V16003
    Totalt159156034
    Ledamöternas röster
  9. Utrustning som orsakar lidande

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ356 yrkande 31.
  10. Kamphundar m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ291 och 2010/11:MJ369.
  11. Djurtransporter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om att förkorta djurtransporterna.
    Därmed bifaller riksdagen motionerna 2010/11:MJ309 och 2010/11:MJ356 yrkande 15 och avslår motion 2010/11:U269 yrkande 13 i denna del.
  12. Subventioner av djurtransport

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ422 yrkande 3.
    • Reservation 9 (MP, SD, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 9 (MP, SD, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S1011010
    M99008
    MP02104
    FP20004
    C20003
    SD01901
    KD17002
    V01603
    Totalt25757035
    Ledamöternas röster
  13. Djurslakt utan föregående bedövning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ307.
  14. Djurförsök m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ295 yrkande 6, 2010/11:MJ318 och 2010/11:MJ356 yrkandena 17 och 20-25.
    • Reservation 10 (MP, V)
  15. Djurförsöksetiska nämnder

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ356 yrkandena 19, 26 och 27.
    • Reservation 11 (MP, V)
  16. Tillsyn m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:U269 yrkande 15, 2010/11:MJ356 yrkande 7 och 2010/11:MJ402.
    • Reservation 12 (S)
    • Reservation 13 (MP, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 12 (S)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S0102010
    M99008
    MP00205
    FP20004
    C20003
    SD20000
    KD17002
    V00163
    Totalt1761023635
    Ledamöternas röster
  17. Talerätt för djurskyddsorganisationer

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ356 yrkande 6 och 2010/11:MJ428.
    • Reservation 14 (MP, V)
  18. Djurskyddsfrågor inom EU m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ224, 2010/11:MJ295 yrkande 5, 2010/11:MJ356 yrkande 8 och 2010/11:MJ422 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 15 (S, MP, V)
  19. Djurskyddskrav i WTO-förhandlingar

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ356 yrkande 38.
    • Reservation 16 (MP, SD, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 16 (MP, SD, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S1020010
    M99008
    MP02104
    FP19005
    C20003
    SD02000
    KD17002
    V01603
    Totalt25757035
    Ledamöternas röster
  20. Förbud mot import av djur som behandlats med tillväxthormon m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:U269 yrkande 13 i denna del och 2010/11:MJ356 yrkande 18.
    • Reservation 17 (MP, V)