Brott mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning

Betänkande 2009/10:JuU4

2009/10:JuU4 Brott mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning

Justitieutskottets betänkande

2009/10:JuU4

Brott mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2008/09:226 Brott mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning.

Sverige har genom att tillträda Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen bl.a. åtagit sig att straffbelägga vissa gärningar och att kunna döma över vissa brott som riktas mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning. I propositionen lämnas förslag till lagstiftning som krävs för att Sverige ska kunna fullgöra dessa förpliktelser.

Ingen motion har väckts med anledning av propositionen, och utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag.

Vidare föreslår utskottet att riksdagen antar utskottets förslag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om subventionsmissbruk och osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol. Ändringarna är en följd av Lissabonfördragets ikraftträdande.

Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 2010.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.	Regeringens lagförslag
	Riksdagen antar regeringens förslag till a) lag om ändring i brottsbalken med den ändringen att i 15 kap. 4 b § första stycket ordet "gemenskapernas" ska bytas ut mot "unionens" och ordet "förstainstansrätten" ska bytas ut mot "tribunalen", b) lag om ändring i lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen. Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2008/09:226.

2.	Subventionsmissbruk
	Riksdagen antar det förslag till lag om ändring i brottsbalken som utskottet lagt fram i bilaga 3.

Stockholm den 19 november 2009

På justitieutskottets vägnar

Thomas Bodström

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Thomas Bodström (s), Inger Davidson (kd), Henrik von Sydow (m), Krister Hammarbergh (m), Margareta Persson (s), Ulrika Karlsson i Uppsala (m), Karl Gustav Abramsson (s), Inge Garstedt (m), Christer Adelsbo (s), Helena Bouveng (m), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s), Otto von Arnold (kd), Mehmet Kaplan (mp), Karin Nilsson (c), Helena Bargholtz (fp) och Torgny Johansson (s).

Utskottets överväganden

Brott mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens och utskottets lagförslag.

Bakgrund

Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (Romstadgan) antogs vid en diplomatkonferens i Rom den 17 juli 1998. Genom stadgan inrättades en permanent internationell domstol för utredning och lagföring av allvarliga internationella brott (Internationella brottmålsdomstolen).

Sverige tillträdde stadgan den 28 juni 2001 (prop. 2000/01:122, bet. 2000/01:JuU30 och 2000/01:KU13y, rskr. 2000/01:284).

Med ett tillträde till Romstadgan följer olika folkrättsliga förpliktelser för den tillträdande staten. Det gäller i första hand frågor om rättsligt samarbete med Internationella brottmålsdomstolen och verkställighet av vissa avgöranden som domstolen fattar. Sverige har uppfyllt de nämnda förpliktelserna genom bl.a. lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen (prop. 2001/02:88, bet. 2001/02:JuU17, rskr. 2001/02:224) som trädde i kraft den 1 juli 2002. Vissa frågor om immunitet och privilegier för personer med anknytning till domstolen, såsom bl.a. domare, åklagare, registrator, andra tjänstemän vid domstolen, försvarare och vittnen, har behandlats i lagstiftningsärendet om Sveriges tillträde till avtalet om immunitet och privilegier för Internationella brottmålsdomstolen (prop. 2003/04:171, bet. 2004/05:JuU8, rskr. 2004/05:23).

Vidare innehåller Romstadgan bl.a. vissa bestämmelser om straffrättslig lagstiftning. En skillnad görs härvid mellan å ena sidan stadgans s.k. huvudbrott, dvs. folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser samt i en framtid eventuellt även aggressionsbrott (artikel 5), och å andra sidan brott mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning (artikel 70).

När det gäller Romstadgans s.k. huvudbrott har en översyn av svenska straffrättsliga regler genomförts och förslag lämnats av Internationella straffrättsutredningen i betänkandet Internationella brott och svensk jurisdiktion (SOU 2002:98). Förslaget har remitterats och är under beredning i Justitiedepartementet.

I en departementspromemoria som har upprättats inom Justitiedepartementet, Brott mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning (Ds 2008:84), behandlas frågan om brott mot domstolens rättskipning och de lagstiftningsåtgärder som anses vara nödvändiga med anledning av de åtaganden som följer av Romstadgan. Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju2008/10598/L5).

Regeringens förslag har granskats av Lagrådet som har föreslagit vissa ändringar av huvudsakligen lagteknisk karaktär. Regeringen har beaktat Lagrådets synpunkter och i viss mån tillgodosett dem. Därutöver har vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Sverige har genom att tillträda Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen bl.a. åtagit sig att straffbelägga vissa gärningar och att kunna döma över vissa brott som riktas mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning. I propositionen lämnas förslag till lagstiftning som krävs för att Sverige ska kunna fullgöra dessa förpliktelser.

Det föreslås att vissa straffbestämmelser i brottsbalken som omfattar gärningar som riktas mot svensk eller viss utländsk rättskipande verksamhet ska utvidgas till att också omfatta gärningar som tar sikte på Internationella brottmålsdomstolens rättskipning. Det gäller osann utsaga inför en internationell domstol (15 kap. 4 b §), störande av förrättning eller av allmän sammankomst (16 kap. 4 §), övergrepp i rättssak (17 kap. 10 §) och skyddande av brottsling (17 kap. 11 §). Straffansvar för våld eller hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman och våldsamt motstånd (17 kap. 1, 2 och 4 §§) föreslås gälla även när gärningen riktas mot tjänstemän vid domstolen i deras tjänsteutövning.

Försök, förberedelse, stämpling och medverkan till de brott som redovisats ska vara straffbart i samma utsträckning som i fråga om brott som riktas mot svensk rättskipning.

Svensk domstol är behörig att pröva brott som begåtts i Sverige. I vissa fall gäller det även brott som begåtts utom riket. Beträffande brott som riktats mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning och som begåtts utom riket föreslås en särskild reglering i brottsbalken som innebär att något krav på s.k. dubbel straffbarhet för att kunna döma vid svensk domstol inte uppställs.

Ett generellt krav på åtalsförordnande föreslås för brott mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning. Enligt förslaget ska de särskilda åtalsbestämmelserna för bestickning och mutbrott i 17 kap. 17 § respektive 20 kap. 5 § tredje stycket brottsbalken, i likhet med vad som gäller för domare eller annan funktionär vid Internationella brottmålsdomstolen, inte tillämpas i de fall då gärningen skett i förhållande till respektive begåtts av arbetstagare vid domstolen,.

En lagakraftvunnen dom som Internationella brottmålsdomstolen har meddelat i fråga om brott mot dess rättskipning ska enligt förslaget som huvudregel hindra en senare lagföring av samma gärning i Sverige. Undantag föreslås dock gälla i fråga om brott som begåtts i Sverige eller som begåtts utom riket och som riktats mot ett svenskt allmänt intresse eller som enligt svensk rätt bestraffas med minst fyra års fängelse. En bestämmelse med detta innehåll föreslås placeras i lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2010.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och lagförslagen finns i bilaga 2.

Utskottets ställningstagande

Propositionen har inte föranlett något motionsyrkande eller några andra invändningar under utskottsbehandlingen. Utskottet kan inte komma till någon annan slutsats än att den lagstiftning som regeringen har föreslagit bör antas och att den är ändamålsenligt utformad.

Under beredningen av ärendet har det blivit klart att Lissabonfördraget kommer att träda i kraft den 1 december 2009. Genom Lissabonfördraget ändras EU-fördraget och EG-fördraget. EU-fördraget kvarstår i modifierad form, medan EG-fördraget byter namn till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Europeiska unionen (EU) ersätter Europeiska gemenskapen (EG) som juridisk person. Vid sidan av EU kvarstår Europeiska atomenergigemenskapen, som tidigare tillsammans med bl.a. EG ingick i Europeiska gemenskaperna.

Detta innebär att lagstiftning som innehåller referenser till Europeiska gemenskapen eller Europeiska gemenskaperna bör ändras till ”Europeiska unionen” respektive ”Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen”. Lissabonfördraget innebär också att Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen) byter namn till Europeiska unionens domstol (EU-domstolen). Det som tidigare benämnts ”förstainstansrätten” byter namn till ”tribunalen”.

Mot denna bakgrund konstaterar utskottet att i den i propositionen behandlade bestämmelsen om osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol bör Europeiska gemenskapernas domstol och förstainstansrätten ändras till Europeiska unionens domstol och till tribunalen. Utskottet kan vidare konstatera att det behövs följdändringar också i bestämmelsen om subventionsmissbruk i 9 kap. 3 a § brottsbalken, en bestämmelse som inte omfattas av propositionen. Här är det Europeiska gemenskapernas budgetar som ska bytas ut mot Europeiska unionens eller Europeiska atomenergigemenskapens budgetar, se utskottets bilaga 3.

De ändringar som utskottet föreslår är en följd av det av riksdagen sedan tidigare antagna Lissabonfördraget. De föreslagna lagändringarna är av sådan saklig och lagteknisk enkel beskaffenhet att utskottet har gjort bedömningen att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Det föreligger inte heller något behov av övergångsbestämmelser.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen antar de i propositionen och av utskottet framlagda lagförslagen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2008/09:226 Brott mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1.    lag om ändring i brottsbalken,

2.    lag om ändring i lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 3 a § brottsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
9 kap. 3 a §1 [ Senaste lydelse 1999:197.]
Den som, i strid med föreskrifter eller villkor, använder ett bidrag eller utnyttjar en förmån som finansieras över eller på annat sätt påverkar Europeiska gemenskapernas budgetar för ett annat ändamål än det som bidraget eller förmånen har beviljats för, döms för subventionsmissbruk till böter eller fängelse i högst två år. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.	Den som, i strid med föreskrifter eller villkor, använder ett bidrag eller utnyttjar en förmån som finansieras över eller på annat sätt påverkar Europeiska unionens eller Europeiska atomenergigemenskapens budgetar för ett annat ändamål än det som bidraget eller förmånen har beviljats för, döms för subventionsmissbruk till böter eller fängelse i högst två år. I ringa fall ska inte dömas till ansvar.

–––––––––––––––––––––––––

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.