Bostadsförmedling m.m.

Betänkande 1990/91:BoU15

Bostadsutskottets betänkande 1990/91:BOU15

Bostadsförmedling m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna m.m.
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1990/91
BoU15

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker ett regeringsförslag om att vissa av de
tjänster som bostadsförmedlingen erbjuder skall kunna
avgiftsbeläggas. Det gäller t.ex. förmedling av lägenhetsbyten,
andrahandsuthyrningar och rumsuthyrningar. Med anledning av
motioner från samtliga partier gör utskottet ett
tillkännagivande som innebär att en allsidig utredning om den
kommunala bostadsförmedlingsverksamheten skall genomföras.
Utskottet gör dessutom med anledning av en motion (s) ett
tillkännagivande om skyldighet för hyresnämnd och bostadsdomstol
att till bostadsförmedlingen anmäla lägenheter som genom den
rättsliga prövningen blir lediga. Övriga motionsyrkanden
avstyrks av utskottet.

Med anledning av utskottets ställningstaganden har avgivits
sex reservationer.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1990/91:109 föreslagit riksdagen
att anta de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder
till bostadsförsörjningens främjande m.m.,
2. lag om ändring i jordabalken.

Motionerna m.m.

I betänkandet behandlas

dels de med anledning av proposition 1990/91:109 väckta
motionerna

1990/91:Bo48 av Margareta Persson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kommunerna får rätt att själva bestämma
om avgifter vid bostadsförmedlingarna.

1990/91:Bo49 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kommunerna själva får avgöra hur
verksamheten med kommunal bostadsförmedling skall finansieras.

1990/91:Bo50 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att bostadsförmedlingsverksamhet
även skall få bedrivas av fristående förmedlingar i enlighet med
vad i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att såväl kommunala som fristående
bostadsförmedlingar skall få ta ut en avgift för att registrera
en bostadssökande i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen beslutar att fristående bostadsförmedlingar
skall ges rätt att ta ut ersättning vid bostadsförmedling i
enlighet med vad i motionen anförts.

1990/91:Bo51 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
beslutar att 4 § lagen om kommunala åtgärder till
bostadsförsörjningens främjande m.m. skall ges följande ändrade
lydelse:

En kommun skall anordna bostadsförmedling om det inte är
uppenbart att behov saknas. I ett område -- -- --
Regeringen får bevilja en kommun undantag från skyldigheten
enligt första stycket.

1990/91:Bo52 av Kjell Dahlström m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen beslutar om sådan ändring i bostadsförmedlingslagen
att kommunerna får rätt att själva bestämma om avgifter vid
bostadsförmedlingarna.

1990/91:Bo53 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:109
beslutar om sådan ändring i lagen om kommunala åtgärder till
bostadsförsörjningens främjande att kommun får rätt att ta ut
avgifter vid tillhandahållande av tjänster i samband med
bostadsförmedling i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om
kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande att
möjligheter öppnas att starta konkurrerande bostadsförmedlingar
i kommunerna i enlighet med vad i motionen anförts.

1990/91:Bo54 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar ge kommunerna möjlighet att ta ut
avgifter för sin verksamhet i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen beslutar om sådan lydelse av fjärde
paragrafen bostadsförsörjningslagen att ansvaret för bedömningen
av om en bostadsförmedling behöver inrättas entydigt läggs på
kommunen.

dels de under allmänna motionstiden 1991 väckta motionerna

1990/91:Bo223 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bostadssociala åtgärder som förtur till
bostad i samband med skilsmässa.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So622.

1990/91:Bo224 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunal bostadsanvisningsskyldighet
och bostadsförmedlingens uppgifter.

1990/91:Bo237 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om offentligt drivna bostadsförmedlingar.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A766.

1990/91:Bo252 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas
18. att riksdagen beslutar avskaffa lagen om kommunal
bostadsanvisningsrätt,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bostadsförmedlingars rätt att ta ut
avgifter.

1990/91:Bo253 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en effektivare
bostadsförmedling.

1990/91:Bo402 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
21. att riksdagen upphäver lagen om kommunal
bostadsanvisningsrätt.

1990/91:Bo407 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att hyresnämnder och bostadsdomstol skall
meddela de kommunala bostadsförmedlingarna om lägenheter som
blir lediga genom utgången i tvist om förlängning av hyresavtal.

1990/91:Bo411 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
20. att riksdagen beslutar att avskaffa
bostadsförsörjningslagen,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjlighet för kommun att ta ut avgift
för bostadsförmedling,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bostadsförmedlingsverksamhet på
frivillig väg,
23. att riksdagen beslutar avskaffa lagen om kommunal
bostadsanvisningsrätt (1978:397).

1990/91:Bo413 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i gällande lagstiftning att möjligheter finns att ta ut
avgift vid bostadsförmedling.

I ärendet har inkommit en skrivelse från Lindesbergs kommun.

Utskottet

Bostadsförsörjningslagen m.m.

Upphävande av bostadsförsörjningslagen

Genom lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till
bostadsförsörjningens främjande -- bostadsförsörjningslagen --
åläggs kommunerna vissa uppgifter för att främja
bostadsförsörjningen. Det gäller bl.a.

skyldighet att svara för förmedling av statliga lån och bidrag
till bostadsbyggande m.m. samt att biträda med byggnadskontroll
och låneförvaltning och utöva insyn i bostadsrättsföreningar
(2§),
att fortlöpande bedriva bostadsförsörjningsplanering genom att
bl.a. upprätta bostadsförsörjningsprogram som antas av
kommunfullmäktige (3§) samt
att, om det behövs för att främja bostadsförsörjningen,
anordna avgiftsfri bostadsförmedling (4§).

Genom lagen ges en kommun dessutom rätt ställa medel till
förfogande för att nedbringa den enskildes kostnader för
anskaffande eller innehav av en fullvärdig bostad.

I motion Bo411 (m) erinras om de uppgifter kommunerna åläggs
genom bostadsförsörjningslagen. Enligt motionärerna lägger
statliga och kommunala myndigheter, byggare och fastighetsägare
som en följd härav varje år ned mycket stora resurser på
planering av byggandet. Denna planering bidrar enligt deras
mening dock inte till en förbättrad bostadsförsörjning.
Bostadsförsörjningslagen bör enligt motionens yrkande 20 därför
upphävas.

Bostadsutskottet har så sent som hösten 1990 haft att ta
ställning till ett motionsförslag om upphävande av
bostadsförsörjningslagen. Vad utskottet härvid anfört
(1990/91:BoU1 s. 26) om att lagen har en viktig funktion att
fylla när det gäller kommunernas möjligheter att fullgöra sina
uppgifter inom bostadsförsörjningen står fast. Motion Bo411 (m)
yrkande 20 avstyrks sålunda. Till frågan om den närmare
utformningen av lagen återkommer utskottet nedan.

Avgifter vid kommunal bostadsförmedling m.m.

Som i korthet redovisats ovan innebär bestämmelserna i
bostadsförsörjningslagen bl.a. att en kommun, om det behövs för
att främja bostadsförsörjningen, skall anordna avgiftsfri
bostadsförmedling. Regeringen kan också ålägga en kommun att
inrätta bostadsförmedling i det fall behov härav finns (4 §).

Även i övrigt är möjligheten att ta ut avgifter vid
bostadsförmedling begränsad genom lagstiftning. Ett uttryckligt
förbud att ta emot, träffa avtal om eller begära ersättning av
hyressökande för anvisning av sådan bostadslägenhet som inte är
fritidsbostad finns i 12 kap. 65 a § jordabalken. Att bryta mot
förbudet är straffbart och medför skyldighet att betala tillbaka
den otillåtna ersättningen. Undantag från avgiftsförbudet görs
dock för yrkesmässig bostadsförmedling. En avgift som bestäms av
kommerskollegium får då tas ut med stöd av förordningen
(1978:313) om taxa för yrkesmässig bostadsförmedling. Enligt
denna taxa (kommerskollegiets författningssamling KFS 1990:36,
KK:2) får dock ersättning tas ut endast om anvisningen leder
till att hyresavtal träffas. Om avtal inte kommer till stånd och
avgiften har betalats i förskott skall den betalas tillbaka. Den
högsta ersättning, inkl. mervärdeskatt, som i dag får tas ut för
förmedling av omöblerad lägenhet i en- eller flerfamiljshus är
1100 kr.

Förslag om avgifter vid kommunal bostadsförmedling läggs dels
fram i proposition 109, dels i motioner väckta såväl med
anledning av propositionen som under allmänna motionstiden 1991.

Genom proposition 109 föreläggs riksdagen ett förslag till
ändring i bostadsförsörjningslagen som innebär att vissa av de
tjänster som bostadsförmedlingen tillhandahåller skall kunna
avgiftsbeläggas. Enligt förslaget skall dock all anvisning av
bostad till bostadssökande som är registrerad hos kommunal
bostadsförmedling, liksom registrering av bostadssökande, vara
avgiftsfri. Tjänster som bostadsförmedlingen härutöver erbjuder
-- t.ex. förmedling av lägenhetsbyten, andrahandsuthyrningar och
rumsuthyrningar -- skall däremot få avgiftsbeläggas.

Enligt bostadsministern är det angeläget att den service som
bostadsförmedling ger kan utökas till att bl.a. omfatta
förmedling av lägenhetsbyten, andrahandsuthyrning och
rumsuthyrning. För dessa tjänster föreslås därför kommunen få ta
ut en avgift av dem som utnyttjar tjänsten. Enligt förslaget kan
kommunen genom ett avgiftsuttag få reella möjligheter att
finansiera en vidgad verksamhet. En rätt att ta ut avgift anges
dessutom stimulera kommuner som i dag saknar bostadsförmedling
att starta sådan verksamhet. Det skall enlig förslaget ankomma
på kommunen att bestämma avgiftens storlek. Därvid skall de
principer för avgiftsuttag som allmänt gäller för kommunerna
tillämpas, bl.a. självkostnadsprincipen.

Bostadsministern föreslår vidare att kommunerna inte skall
omfattas av de särskilda bestämmelserna i jordabalken avseende
taxor för yrkesmässig bostadsförmedling.

De framlagda lagförslagen omfattar förslag till ändringar i

1. lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till
bostadsförsörjningens främjande (4 §)
2. jordabalken (12 kap. 65 a §)

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.

I sex med anledning av proposition 109 framlagda motioner,
liksom i fyra under allmänna motionstiden 1991 väckta motioner,
förs fram förslag som innebär att kommunernas möjligheter att
avgiftsbelägga bostadsförmedlingsverksamheten i princip skall
omfatta alla de tjänster förmedlingen erbjuder.

De med anledning av proposition 109 väckta motionerna innebär
i korthet följande.

En liten registreringsavgift skulle enligt motion Bo48 (s)
inte avskräcka de verkligt intresserade bostadssökande, men ha
en viss tröskeleffekt för den som står i kön "för säkerhets
skull". Enligt motionärerna kan dessutom olika former av
förmedlingsavgifter diskuteras. Med hänvisning härtill förordas
att kommunerna skall ges rätt att själva bestämma om avgifter
vid bostadsförmedling. Även i motion Bo49 (s) förs motsvarande
synpunkter fram.

En registreringsavgift skulle också enligt motion Bo50 (m)
bl.a. medföra att endast de som är seriöst intresserade av en
bostad skulle anmäla sig. Detta skulle effektivisera
verksamheten och leda till en bättre service. I motionens
yrkande 2, såvitt nu är i fråga, förordas med hänvisning härtill
att kommunala bostadsförmedlingar skall få ta ut en avgift för
att registrera en bostadssökande. Förslag om registreringsavgift
m.m. förs dessutom fram i motionerna Bo52 (mp), Bo53 (c) yrkande
1 samt Bo54 (fp) yrkande 1. Enligt motionerna får dock inte
avgiften vara så hög att den av ekonomiska skäl utestänger någon
från att söka bostad via den kommunala bostadsförmedlingen.

De under allmänna motionstiden väckta motionerna innefattar
följande förslag.

Bostadsförmedlingarna skall enligt motion Bo252 (fp) spela en
aktiv roll för att öka rörligheten på bostadsmarknaden och göra
denna effektivare. För att få resurser härför bör
bostadsförmedlingarna enligt motionens yrkande 19 ges möjlighet
att ta ut avgifter för sin verksamhet. Även i motionerna Bo253
(c) yrkande 8 såvitt nu är i fråga, Bo411 (m) yrkande 21 samt
Bo413 (c) yrkande 9 förs motsvarande förslag fram -- detta med i
princip samma motivering.

Frågan om de allmänna grunderna för den kommunala
bostadsförmedlingens anordnande m.m. tas upp i fyra motioner.

Lediga lägenheter bör enligt vänsterpartiets partimotion Bo224
yrkande 12 i största möjliga utsträckning förmedlas av en
organisation med integritet och utan enskilt vinstintresse. Alla
hyreslägenheter skall enligt förslaget därför anvisas av en
kommunal bostadsförmedling. En ny lag om kommunal
bostadsanvisningsskyldighet förordas med hänvisning härtill.
Även i den med anledning av proposition 109 avgivna motionen
Bo51 (v) tas frågan om kommunal bostadsanvisningsskyldighet upp.
Enligt förslaget i motionen skall kommunen genom en ändring i
4§ bostadsförsörjningslagen åläggas att anordna
bostadsförmedling om det inte är uppenbart att behov saknas i
den aktuella kommunen. Regeringen skall dock kunna medge
undantag härifrån.

De kommunala bostadsförmedlingarna förmedlar enligt motion
Bo411 (m) yrkande 22 bevisligen få lägenheter. Enligt
motionärerna löses inte bostadsmarknadens problem genom
administrativa fördelningsorganisationer i kommunal regi, utan
genom att bostadspolitiken förändras. Med hänvisning härtill
förordas att bostadsförmedlingsverksamheten skall ske på
frivillig väg.

Enligt förslaget i den med anledning av proposition 109
framlagda motion Bo54 (fp) bör ansvaret för bedömningen av om
bostadsförmedling behöver inrättas entydigt läggas på kommunen.
I motionens yrkande 2 hemställs därför att 4§
bostadsförsörjningslagen omarbetas i enlighet härmed.

Bostadsutskottet behandlar först förslaget i propositionen
beträffande avgifter för vissa av bostadsförmedlingens
tjänster.

Förslaget i propositionen innebär att de kommunala
bostadsförmedlingarna skall ges möjlighet att ta ut avgift för
den del av verksamheten som inte avser anvisning av bostad till
bostadssökande eller registrering av sådan sökande. Detta
innebär att bostadsförmedlingens övriga tjänster som förmedling
av lägenhetsbyten, andrahandsuthyrningar och rumsuthyrningar får
beläggas med avgift. Förslaget, som inte har mött invändningar i
motioner eller annorledes, tillstyrks av utskottet.

När det gäller frågan om grunderna för när kommunal
bostadsförmedling skall anordnas och möjligheterna att
avgiftsbelägga bostadsförmedlingarnas verksamhet utöver vad
som följer av förslaget i propositionen och av utskottets
ställningstagande ovan vill utskottet anföra följande.

Enligt en av boverket nyligen publicerad undersökning avseende
bostadsmarknadsläget stod det i januari 1991 sammanlagt 580000
personer i de kommunala bostadsköerna. Även om det totalt sett
stora antalet köande inte innebär att det på alla orter finns en
lång bostadskö förhåller det sig så i vissa delar av landet,
inte minst i storstadsområdena. I den för kommunerna i
Storstockholm gemensamma bostadskön beräknas det sålunda finnas
ca 160000 personer. Mer än var tionde invånare står därmed i
bostadskön i detta område. Som framgår av regeringsförslaget (s.
4) har Kommunalförbundet för Stor-Stockholms Bostadsförmedling
(KSB) tillskrivit regeringen med begäran om lagändringar så att
det blir möjligt att finansiera delar av
bostadsförmedlingsverksamheten med avgifter. Det har också i
andra sammanhang från bl.a. kommunalt håll förts fram krav på
att kommunerna skall ges rätt att ta ut avgifter i samband med
sin bostadsförmedling. Även i vissa av de nu aktuella motionerna
förs, som framgår ovan, fram krav med denna innebörd.

Kommunernas arbete med att registrera de bostadssökande och
att hålla bostadsköerna aktuella m.m. är inte sällan omfattande
och kostsamt. Många kommuner har också betydande svårigheter att
inom ramen för dagens regelsystem administrera sin bostadskö på
ett effektivt sätt. Det kan enligt utskottets mening redan på
denna grund finnas anledning att se över de regler som i dag
gäller för den kommunala bostadsförmedlingen. Även om
bostadsförsörjningslagen under årens lopp har reviderats i olika
avseenden bygger den på de samhälls- och bostadsförhållanden som
rådde vid tiden för dess tillkomst i slutet av 1940-talet. Med
avseende på samhällsutvecklingen och kommunernas i väsentliga
delar ändrade roll kan det också mot bakgrund härav finnas
anledning att överväga utformningen av regelsystemet.

De krav som förts fram från bl.a. kommunalt håll beträffande
möjligheterna att avgiftsbelägga delar av den kommunala
bostadsförmedlingsverksamheten får ses som ett uttryck för de
svårigheter som många kommuner har att inom ramen för dagens
ordning bedriva verksamheten så ändamålsenligt som möjligt.
Först och främst drabbar detta naturligtvis de bostadssökande.
En låg effektivitet i förmedlingsverksamheten innebär att tiden
för förmedlingen förlängs och att lediga lägenheter inte kan
ställas till de köandes förfogande så snabbt som annars skulle
vara fallet. Det bör därför övervägas i vilken utsträckning
regeländringar m.m. kan främja kommunernas möjligheter att på
olika sätt effektivisera och förbättra sin
bostadsförmedlingsverksamhet. I övervägandena bör sålunda ingå
om införandet av avgifter för ytterligare delar av
förmedlingsverksamheten kan ge bättre förutsättningar för en
rationell hantering av bostadsköerna m.m. Övervägandena får dock
inte begränsas enbart till att avse ekonomiska styrmedel, utan
de bör även innefatta behovet av regeländringar i övrigt.
Sammantaget bör således översynen ges en bred inriktning, där
målet är att ge kommunerna förutsättningar att utifrån de lokala
förhållandena och behoven bedriva en så effektiv
bostadsförmedlingsverksamhet som möjligt.

Det nu anförda innebär att det som en del i översynen bör ingå
att kartlägga behovet och effekterna av att ge kommunerna
möjlighet att belägga också registrering av bostadssökande och
anvisning av bostad till sådan sökande med avgift. Det bör
sålunda klargöras om t.ex. någon form av registreringsavgift
skulle kunna bidra till bostadsköer som bättre än i dag speglar
det verkliga bostadsbehovet. I de fall avgifter blir aktuella
bör dessa tillföras förmedlingsverksamheten.

I den mån avgifter i bostadsförmedlingen blir aktuella får
dessa naturligtvis inte sättas så högt att bostadssökande med
berättigade behov av ekonomiska skäl avstår från att anmäla sig
till den kommunala bostadskön eller från att acceptera ett
erbjudande om bostad från förmedlingen. Det av utskottet ovan
tillstyrkta regeringsförslaget innebär att kommunerna med
beaktande av den s.k. självkostnadsprincipen skall få fastställa
avgifterna vid förmedling av lägenhetsbyten,
andrahandslägenheter och rum. Förslaget i denna del torde bl.a.
grundas på uppfattningen att kommunernas kostnader i dessa fall
inte är högre än att de kan accepteras. När det gäller sådana
tjänster som registrering och anvisning av bostad är dock
situationen delvis en annan. Enligt vad utskottet erfarit kan
självkostnaden i dessa fall ibland uppgå till betydande belopp.
Även om det är svårt att med exakthet beräkna kostnaden är det
uppenbart att det inte sällan kan vara fråga om kostnader av en
sådan storleksordning att det inte framstår som rimligt att ta
ut hela kostnaden av de bostadssökande. Det kan enligt
bostadsutskottets mening mot bakgrund härav finnas anledning att
i de nu aktuella fallen begränsa avgiftens storlek utöver vad
som följer av den s.k. självkostnadsprincipen. Den närmare
utformningen härav bör övervägas i det föreslagna
utredningsarbetet.

De nu förordade övervägandena avseende behovet av
regeländringar m.m. för att främja kommunernas möjligheter att
på olika sätt effektivisera och förbättra sin
bostadsförmedlingsverksamhet bör enligt utskottets mening ge nya
och bättre förutsättningar för kommunerna att bedriva
bostadsförmedling. Mot bakgrund härav bör övervägandena därför
omfatta också när kommunal bostadsförmedling skall inrättas. Som
framgår ovan innebär dagens regler i detta avseende att en
kommun skall anordna bostadsförmedling om det behövs för att
främja bostadsförsörjningen.

Vad utskottet nu med anledning av vänsterpartiets partimotion
Bo224 yrkande 12 samt motionerna Bo252 (fp) yrkande 19, Bo253
(c) yrkande 8 såvitt nu är i fråga, Bo411 (m) yrkandena 21 och
22, Bo413 (c) yrkande 9, Bo48 (s), Bo49 (s), Bo50 (m) yrkande 2
såvitt nu är i fråga, Bo51 (v), Bo52 (fp), Bo53 (c) yrkande 1
samt Bo54 (fp) anfört om en allsidig utredning om den kommunala
bostadsförmedlingsverksamheten bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Till frågan om avgifter m.m. vid privata
förmedlingar återkommer utskottet nedan.

De kommunala bostadsförmedlingarna i övrigt

Med hänvisning till motiveringen i motion So622 föreslås i
vänsterpartiets partimotion Bo223 yrkande 1 att den förälder som
vid en skilsmässa inte får vårdnaden av barn skall få förtur i
bostadskön. Enligt motionärerna kan detta bl.a ge föräldern en
bostad nära barnet.

Frågan om efter vilka principer m.m. fördelningen av
tillgängliga bostäder skall ske till de bostadssökande är en i
huvudsak kommunal uppgift. Denna ordning bör enligt
bostadsutskottets mening bestå. Det bör sålunda även
fortsättningsvis ankomma på kommunerna att med utgångspunkt i
bl.a. de lokala förhållandena fastställa de principer m.m.
enligt vilka den kommunala bostadsförmedlingen skall förmedla
tillgängliga lägenheter. Motionen, i den mån den inte kan anses
tillgodosedd genom vad som nu redovisats, avstyrks.

Det har enligt motion Bo407 (s) framkommit att lägenheter som
blir lediga efter beslut från hyresnämnder och bostadsdomstolen
inte lämnas till bostadsförmedlingen. För att kommunerna skall
få kännedom om lägenheter som på detta sätt blir lediga och
därmed ges möjlighet att agera gentemot fastighetsägaren
föreslås i motionen att hyresnämnderna och bostadsdomstolen
alltid skall meddela bostadsförmedlingen vilka lägenheter som
blir lediga till följd av utgången i tvist om förlängning av
hyresavtal.

De lägenheter som till följd av utslag i hyresnämnd och
bostadsdomstol blir lediga bör enligt utskottets mening i
princip tillföras den reguljära hyresmarknaden. Enligt
utskottets uppfattning bör hyresnämnderna och bostadsdomstolen
meddela den kommunala bostadsförmedlingen vilka lägenheter som
genom den rättsliga prövningen blir lediga. Det bör ankomma på
regeringen att utforma de närmare reglerna härför. Vad utskottet
nu med anslutning till förslaget i motion Bo407 (s) anfört om
skyldighet för hyresnämnd och bostadsdomstol att anmäla lediga
lägenheter bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Avgifter vid privat bostadsförmedling m.m.

I två med anledning av proposition 109 väckta motionsyrkanden
förs fram förslag om från kommunerna fristående
bostadsförmedlingar.

Det skulle enligt motion Bo50 (m) medföra stora fördelar med
ökad konkurrens i bostadsförmedlingsverksamheten genom att t.ex.
olika aktörer som privata och allmännyttiga fastighetsägare
själva förmedlar lägenheter. Enligt motionärerna borde även
andra fristående förmedlingar kunna erbjuda motsvarande
tjänster. Med hänvisning härtill förordas att
bostadsförmedlingsverksamheten också skall få bedrivas av
fristående förmedlingar -- yrkande 1. Enligt förslaget skall
dessa förmedlingar ges rätt att ta ut ersättning för sin
verksamhet -- yrkande 2 såvitt nu är i fråga samt yrkande 3.

Enligt motion Bo53 (c) kan det av bl.a. sociala skäl vara
befogat att öppna möjligheterna för konkurrens inom
bostadsförsörjningsområdet. Syftet härmed anges vara att
förbättra effektiviteten och motverka att kommunala
bostadsförmedlingar tar ut alltför höga avgifter. Med hänvisning
härtill förordas i motionens yrkande 2 att
bostadsförsörjningslagen skall ändras så att konkurrerande
bostadsförmedlingar kan öppnas. Även i den under allmänna
motionstiden väckta motion Bo253 (c) yrkande 8 såvitt nu är i
fråga förs motsvarande förslag fram.

Motivledes anförs i motion Bo54 (fp) att fristående
bostadsförmedlingar självfallet kan spela en betydelsefull roll.

I den under allmänna motionstiden väckta motion Bo237 (m)
yrkande 3 begärs ett riksdagens tillkännagivande som synes
innebära att privata bostadsförmedlingar skall få inrättas. I
motiveringen härför, som återfinns i motion A766, anförs att
lägenhetsförmedlingen sker genom en centraliserad offentlig
myndighet -- bostadsförmedlingen -- i en form som bl.a. leder
till uppkomsten av köer och godtycke. Enligt motionärerna utgör
bostadsförmedlingar ett kartellhinder mot hyresgästernas
frihet att söka bostad.

När det gäller frågan om inrättandet av från kommunerna
fristående bostadsförmedlingar kan utskottet konstatera att
det i dag inte finns något hinder mot att bedriva privat
bostadsförmedlingsverksamhet. Som framgår ovan har från det
generella förbudet i hyreslagen (12 kap. 65 a § jordabalken) mot
att ta ut avgift vid bostadsförmedling undantagits yrkesmässig
bostadsförmedling. En avgift som bestäms av kommerskollegium får
vid sådan förmedling tas ut med stöd av förordningen (1978:313)
om taxa för yrkesmässig bostadsförmedling. Enligt
kommerskollegiets taxa får ersättning tas ut om anvisningen
leder till att hyresavtal träffas. Förslagen i motionerna Bo237
(m) yrkande 3, Bo253 (c) yrkande 8 såvitt nu är i fråga, Bo50
(m) yrkandena 1, 2 såvitt nu är i fråga samt 3 och Bo53 (c)
yrkande 2 är därmed i allt väsentligt redan tillgodosedda.
Motionerna avstyrks.

Lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt

Lagen (1987:1274) om kommunal bostadsanvisningsrätt --
anvisningsrättslagen -- ger rätt för en kommun att anvisa
bostadssökande till bostadslägenhet som upplåts med hyresrätt
eller bostadsrätt för annat ändamål än fritidsändamål. Lagen
bygger på att överenskommelser om anvisningsrätt i första hand
skall träffas mellan kommuner och husägare eller deras
organisationer. Om överenskommelser inte kan nås ger lagen
kommunerna möjlighet att hos hyresnämnden ansöka om ett beslut
om anvisningsrätt för lägenheterna i ett visst hus. Beslutet kan
förenas med vite och innebär bl.a. förbud för husägaren att
upplåta en ledig lägenhet, som omfattas av beslutet, till någon
annan än den som kommunen anvisar.

I moderata samlingspartiets partimotion Bo402 yrkande 21 samt
i motionerna Bo252 (fp) yrkande 18 och Bo411 (m) yrkande 23
hemställs att anvisningsrättslagen skall upphävas. Enligt den
förstnämnda motionen skapar inte lagen några bostäder, samtidigt
som den försvårar lägenhetsbyten och andrahandsuthyrningar.
Enligt den sistnämnda motionen är lagen både onödig och skadlig.

Frågan om upphävande av anvisningsrättslagen behandlades
av utskottet så sent som hösten 1990 (1990/91:BoU1 s. 26). Vad
utskottet därvid anfört om att lagen behövs för att kommunerna
skall få tillgång till bostadslägenheter i sådan omfattning att
de kan fullgöra sina uppgifter inom bostadsförsörjningen står
fast. Moderata samlingspartiets partimotion Bo402 yrkande 21
samt motionerna Bo252 (fp) yrkande 18 och Bo411 (m) yrkande 23
avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1.beträffande upphävande av bostadsförsörjningslagen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo411 yrkande 20,
res. 1 (m)

2.beträffande avgifter för vissa av bostadsförmedlingens
tjänster
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i
proposition 1990/91:109 antar de vid propositionen fogade och i
bilaga till detta betänkande intagna lagförslagen,

3.beträffande bostadsförmedlingarnas verksamhet
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo48,
1990/91:Bo49, 1990/91:Bo50 yrkande 2, detta yrkande såvitt nu är
i fråga, 1990/91:Bo51, 1990/91:Bo52, 1990/91:Bo53 yrkande 1,
1990/91:Bo54, 1990/91:Bo224 yrkande 12, 1990/91:Bo252 yrkande
19, 1990/91:Bo253 yrkande 8, detta yrkande såvitt nu är i fråga,
1990/91:Bo411 yrkandena 21 och 22 och 1990/91:Bo413 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 2 (m,fp,c,mp)

4.beträffande fördelningen av tillgängliga bostäder
att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo223 yrkande 1,

5.beträffande skyldighet för hyresnämnd och bostadsdomstol
att anmäla lediga lägenheter
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo407 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 3
(m,fp)

6.beträffande från kommunerna fristående
bostadsförmedlingar
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo50 yrkandena 1, 2,
detta yrkande såvitt nu är i fråga samt 3, 1990/91:Bo53 yrkande
2, 1990/91:Bo237 yrkande 3 och 1990/91:Bo253 yrkande 8, detta
yrkande såvitt nu är i fråga,
res. 4 (m,fp,c)

7.beträffande upphävande av anvisningsrättslagen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo252 yrkande 18,
1990/91:Bo402 yrkande 21 och 1990/91:Bo411 yrkande 23. res. 5
(m,fp)
res. 6 (v)-motiv.

Stockholm den 7 maj 1991

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus
Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager
(fp), Hans Göran Franck (s), Bertil Danielsson (m), Gunnar
Nilsson (s), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Jan
Strömdahl (v), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s), Berndt
Ekholm (s), Nils Fredrik Aurelius (m) och Marianne Carlström
(s).

Reservationer

1.Upphävande av bostadsförsörjningslagen (mom. 1)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar
med "Bostadsutskottet har" och slutar med "utskottet nedan" bort
ha följande lydelse:

Genom bostadsförsörjningslagen är kommunerna skyldiga att
bedriva en omfattande bostadsförsörjningsplanering för såväl ny-
som ombyggnad. Som en följd härav tvingas inte bara kommunerna
utan även staten, byggare och fastighetsägare att lägga ner
mycket stora resurser på denna planering. Oftast visar det sig
emellertid att planeringen varken stämmer med vad människorna
vill ha eller med det byggande som i verkligheten sker.
Verksamheten innebär därmed ett stort slöseri med
skattebetalarnas pengar.

Planeringen av bostadsförsörjningen bör i stället vara en
frivillig kommunal uppgift, som kommunen själv bestämmer om.
Bostadsförsörjningslagen bör därför upphävas i enlighet med
förslaget i motion Bo411 (m) yrkande 20. Det bör ankomma på
regeringen att skyndsamt förelägga riksdagen förslag härom.
Utskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:1.beträffande upphävande av
bostadsförsörjningslagen
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo411 yrkande 20
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2.Bostadsförmedlingarnas verksamhet (mom. 3)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil
Danielsson (m), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Kjell
Dahlström (mp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "Enligt en" och på s. 9 slutar med "utskottet nedan" bort ha
följande lydelse:

Det finns i många av landets kommuner besvärande långa köer
till de kommunala bostadsförmedlingarna. Enligt en av boverket
nyligen publicerad undersökning stod det i januari 1991
sammanlagt 580000 personer i de kommunala bostadsköerna. En
stor del av dessa köar för en bostad i våra storstadsområden,
där situationen är särskilt besvärlig. I den för kommunerna i
Storstockholm gemensamma bostadskön beräknas det sålunda finnas
omkring 160000 personer. Mer än var tionde invånare står
därmed i bostadskön i detta område.

Det framstår enligt bostadsutskottets mening mot bakgrund av
den kortfattade redovisningen ovan som uppenbart att många
kommuner har betydande svårigheter att inom ramen för dagens
regler administrera sin bostadskö på ett effektivt sätt.
Regelsystemet ger inte kommunerna möjlighet att organisera sin
förmedlingsverksamhet utifrån de lokala förutsättningarna och
behoven. Det ger i stället upphov till låsningar som först och
främst drabbar de bostadssökande bl.a. i form av långa kötider.
Enligt utskottets mening bör mot bakgrund härav dagens regler
ändras så att de ger kommunerna möjlighet att bedriva
verksamheten i de former och på de villkor i övrigt som de
finner lämpligt. Frågan om hur bostadsförmedlingen skall
anordnas avgörs naturligtvis bäst av den enskilda kommunen.

Enligt bostadsutskottets mening bör det sålunda primärt vara
en kommunal fråga att bestämma hur den kommunala
bostadsförmedlingen skall bedrivas. Genom en sådan ordning
skapas enligt utskottets mening förutsättningar för att
bostadsförmedlingarna skall kunna spela en aktiv roll i avsikt
att öka rörligheten på bostadsmarknaden och göra denna
effektivare. Ansvaret för bedömningen av om bostadsförmedling
behöver inrättas bör sålunda läggas på kommunen.

I det ökade ansvar som kommunerna enligt bostadsutskottets
mening måste tilldelas när det gäller
bostadsförmedlingsverksamheten bör också ingå att kommunerna ges
möjlighet att ta ut avgifter för de tjänster som förmedlingen
tillhandahåller. Härigenom skulle kommunerna bl.a. kunna
tillföras resurser för verksamheten. Som framhålls i flera av de
nu aktuella motionerna torde ett sådant system ge en mer
realistisk bild av de reella bostadsbehov som finns. En
förutsättning för en effektiv bostadsförmedling är naturligtvis
att bostadskön på ett realistiskt sätt återspeglar den verkliga
bostadsefterfrågan som finns.

Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört beträffande
kommunernas rätt att själva bestämma huruvida den kommunala
bostadsförmedlingen skall avgiftsbeläggas eller ej bör enligt
utskottets mening kommunerna också ges rätt att bestämma
avgiftens storlek. Det bör sålunda ankomma på den enskilda
kommunen att med beaktande av de allmänna principer som gäller
för kommunernas avgiftsuttag, bl.a. den s.k.
självkostnadsprincipen, fastställa de avgifter som skall
tillämpas i förmedlingsverksamheten. Som framhålls i flera av de
nu aktuella motionerna får dock inte avgifterna sättas så att en
bostadssökande med berättigade behov av ekonomiska skäl avstår
från att anmäla sig till den kommunala bostadskön. Enligt
utskottets mening bör dock de nu förordade åtgärderna ge utrymme
för sådana förbättringar av bostadsförmedlingsverksamheten att
den kan bedrivas både effektivare och till en lägre total
kostnad än vad som i dag är möjligt.

Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag
till lagändringar i enlighet med vad som nu anförts, eventuellt
efter granskning av lagrådet. Vad utskottet med anledning av
motionerna Bo252 (fp) yrkande 19, Bo253 (c) yrkande 8 såvitt nu
är i fråga, Bo411 (m) yrkandena 21 och 22, Bo413 (c) yrkande 9,
Bo48 (s), Bo49 (s), Bo50 (m) yrkande 2 såvitt nu är i fråga,
Bo52 (fp), Bo53 (c) yrkande 1 samt Bo54 (fp) anfört om avgifter
vid kommunal bostadsförmedling m.m. bör sålunda riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Utskottets
ställningstagande i denna del innebär att vänsterpartiets
partimotion Bo224 yrkande 12 samt motion Bo51 (v) avstyrks. Till
frågan om avgifter m.m. vid privata förmedlingar återkommer
utskottet nedan.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:3.beträffande bostadsförmedlingarnas verksamhet
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo48,
1990/91:Bo49, 1990/91:Bo50 yrkande 2, detta yrkande såvitt nu är
i fråga, 1990/91:Bo52, 1990/91:Bo53 yrkande 1, 1990/91:Bo54,
1990/91:Bo252 yrkande 19, 1990/91:Bo253 yrkande 8, detta yrkande
såvitt nu är i fråga, 1990/91:Bo411 yrkandena 21 och 22 och
1990/91:Bo413 yrkande 9 samt med avslag på motionerna
1990/91:Bo51 och 1990/91:Bo224 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

3.Skyldighet för hyresnämnd och bostadsdomstol att anmäla
lediga lägenheter (mom. 5)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),
Siw Persson (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "De lägenheter" och slutar med "till känna" bort ha följande
lydelse:

De lägenheter som till följd av utslag i hyresnämnd och
bostadsdomstol blir lediga bör enligt bostadsutskottets mening
tillföras hyresmarknaden i den ordning och på det sätt som
gäller för andra lägenheter som blir vakanta. I den mån det
finns frivilliga uppgörelser m.m. mellan fastighetsägare och
bostadsförmedling bör sålunda lägenheterna ställas till
förmedlingens förfogande i enlighet med den träffade
överenskommelsen. Något behov av att i särskild ordning reglera
hur lägenheter som frigörs genom den rättsliga prövningen i
hyresnämnd och bostadsdomstol skall tillföras
bostadsförmedlingen finns enligt utskottets mening däremot inte.
Motion Bo407 (s) avstyrks.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:5.beträffande skyldighet för hyresnämnd och
bostadsdomstol att anmäla lediga lägenheter
att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo407,

4.Från kommunerna fristående bostadsförmedlingar (mom. 6)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil
Danielsson (m), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c) och Nils
Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "När det" och slutar med "Motionerna avstyrks" bort
ha följande lydelse:

I en situation där de kommunala bostadsförmedlingarna bl.a.
ges frihet att avgiftsbelägga sin verksamhet är det naturligtvis
viktigt att detta sker i full konkurrens med fristående
förmedlingar. De ändrade förutsättningarna för de kommunala
förmedlingarna får sålunda inte leda till monopol för dessa. Det
är därför nödvändigt med en ökad konkurrens i
bostadsförmedlingsverksamheten. Detta kan bl.a. åstadkommas
genom att t.ex. olika aktörer som privata och allmännyttiga
fastighetsägare själva får förmedla lediga lägenheter. Även
andra från kommunerna fristående förmedlingar måste ges
möjlighet att erbjuda motsvarande tjänster. Dessa förmedlingar
bör på samma grunder som de kommunala förmedlingarna kunna ta ut
avgifter för sina tjänster. Genom en på detta sätt ökad
konkurrens på området skapas bl.a. förutsättningar för att
förbättra effektiviteten i hela förmedlingsverksamheten och
motverka att de kommunala bostadsförmedlingarna tar ut för höga
avgifter.

Vad utskottet nu i anslutning till förslagen i motionerna
Bo237 (m) yrkande 3, Bo253 (c) yrkande 8 såvitt nu är i fråga,
Bo50 (m) yrkandena 1, 2 såvitt nu är i fråga samt 3 och Bo53 (c)
yrkande 2 anfört om verksamheten vid från kommunerna fristående
bostadsförmedlingar bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:6.beträffande från kommunerna fristående
bostadsförmedlingar
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo50
yrkandena 1, 2, detta yrkande såvitt nu är i fråga, samt 3,
1990/91:Bo53 yrkande 2, 1990/91:Bo237 yrkande 3 och
1990/91:Bo253 yrkande 8, detta yrkande såvitt nu är i fråga, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5.Upphävande av anvisningsrättslagen (mom. 7)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),
Siw Persson (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Frågan om" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha
följande lydelse:

Det är angeläget att förutsättningarna för ökad rörlighet på
bostadsmarknaden förbättras. Den av riksdagen nyligen beslutade
anvisningsrättslagen verkar i motsatt riktning. Lägenhetsbyten
och andrahandsuthyrningar försvåras. Bostäderna fördelas efter
kommunala beslut i stället för de bostadssökandes önskemål. Den
svarta eller grå bostadsmarknaden ökar, eftersom människorna
ändå försöker få de bostäder de vill ha. Anvisningsrättslagen
bör därför upphävas.

Utskottet föreslår med bifall till moderata samlingspartiets
partimotion Bo402 yrkande 21 samt motionerna Bo252 (fp) yrkande
18 och Bo411 (m) yrkande 23 att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att förslag om upphävande av
bostadsanvisningslagen och förändringar i angränsande
lagstiftning skyndsamt bör föreläggas riksdagen.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:7.beträffande upphävande av anvisningsrättslagen

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo252
yrkande 18, 1990/91:Bo402 yrkande 21 och 1990/91:Bo411 yrkande
23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

6.Upphävande av anvisningsrättslagen (mom. 7, motiveringen)

Jan Strömdahl (v) anser att den del av utskottets yttrande som
på s. 11 börjar med "Frågan om " och slutar med "avstyrks
sålunda" bort ha följande lydelse:

Anvisningsrättslagen är enligt utskottets mening helt
otillräcklig som grund för den kommunala
bostadsförmedlingsverksamheten. De överenskommelser som i första
hand skall träffas har visat sig mycket bräckliga. Mindre
nogräknade fastighetsägare har sålunda helt eller delvis kunnat
strunta i att lämna avtalade lägenheter till den kommunala
bostadsförmedlingen. Lagen bör därför inte avvecklas, utan den
måste i stället skärpas och utvidgas. De aktuella
motionsyrkandena (m) och (fp) avstyrks sålunda. I enlighet med
förslaget i vänsterpartiets partimotion bör i stället en ny lag
om kommunal bostadsanvisningsskyldighet utarbetas och föreläggas
riksdagen. Det bör ankomma på den ovan förordade utredningen att
behandla denna fråga.

De vid propositionen fogade och av utskottet tillstyrkta
lagförslagen
Bilaga