Bevarande av kulturmiljöer m.m.

Betänkande 1992/93:KrU4

Kulturutskottets betänkande 1992/93:KRU04

Bevarande av kulturmiljöer m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Bilaga

1992/93
KrU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlas sju motioner som avser bevarande av
kulturmiljöer eller andra kulturminnesfrågor.

Samtliga motioner avstyrks, i flertalet fall med utförlig
motivering.

I en motion tas upp frågan om ett initiativ i syfte att visst
objekt -- Glimmingehus -- skall föras upp på Unescos
Världsarvslista. Utskottet hänvisar till att en prövning av de
objekt som Sverige redan anmält till Unesco bör göras innan
ytterligare sådana anmäls.

I fråga om önskemål om statligt stöd för restaurering av Råå
vallar och av Väderskärs kapell hänvisar utskottet bl.a. till de
möjligheter som kan finnas att erhålla bidrag från
kulturmiljöanslaget. Frågan om bidrag till restaurering av
1700-talsorgeln i Loftahammar tas upp i en motion. Utskottet
hänvisar till möjligheterna att ansöka om bidrag från
Kyrkofonden och från nämnda anslag.

Då det gäller krav på ett uttalande om statens ansvar för
restaureringen av Visby ringmur hänvisar utskottet bl.a. till en
utvärdering som nu görs av det pågående femåriga
restaureringsprogrammet.

I en motion begärs en förvaltningsrevision av
Riksantikvarieämbetets användning av medel till åtgärder mot
skador av luftföroreningar och försurning. Utskottet redovisar
att myndigheten i sin fördjupade anslagsframställning dels
redovisat en egen utvärdering av de hittillsvaande insatserna,
dels låtit tre internationella experter göra en utvärdering av
programmet.

Utskottet anför med anledning av ett motionsyrkande att det
kan finnas skäl att uppmärksamma Olof Skötkonungs betydelse för
svensk kulturhistoria, exempelvis genom att ett minnesmynt ges
ut. Utskottet anser dock att prövningen av frågan om utgivningen
av ett sådant jubileumsmynt bör ankomma på riksbanksfullmäktige.

Motionerna

1991/92:Kr224 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att uppföra Glimmingehus på Unescos lista över världsskatter.

1991/92:Kr245 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kulturmiljövårdande insatser på Råå vallar.

1991/92:Kr266 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om restaureringen av Loftahammars församlings
1700-talsorgel.

1991/92:Kr267 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en restaurering av Väderskärs kapell.

1991/92:Kr275 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att uppmärksamma 1 000-årsminnet av Olof Skötkonung år 1995.

1991/92:Kr288 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om statens ansvar för restaureringen av Visby ringmur.

1991/92:Ub561 av Sten Söderberg (-) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en
förvaltningsrevision tillsätts som bl.a. granskar hur
"luftföroreningsmedlen" används.

Statligt stöd till kulturmiljövård

Över statsbudgeten har särskilda medel anvisats för vård av
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, kulturlandskap och
fornlämningar under elfte huvudtiteln, anslaget Kulturmiljövård.
Anslaget disponeras av Riksantikvarieämbetet (RAÄ). För
innevarande budgetår har riksdagen i enlighet med förslag i
budgetpropositionen anvisat drygt 55,3 miljoner kronor för vård
av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och drygt 28 miljoner
kronor för vård av kulturlandskap och fornlämningar (prop.
1991/92:100, bet. 1991/92:KrU23, rskr. 1991/92:218).

Från anslagsposten Vård av kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse utgår även medel för vård och underhåll av vissa
kyrkliga inventarier.

RAÄ handlägger frågor av betydelse för hela landet, medan
länsstyrelserna har myndighetsansvar på regional nivå. Den som
vill söka bidrag till byggnadsvård skall vända sig till
länsstyrelsen, som med eget yttrande överlämnar ärendet till RAÄ
för prövning. Om ansökan avser bidrag under 50000 kr kan
bidraget lämnas från den s.k. länsstyrelsepotten som disponeras
av länsstyrelserna (för närvarande 300000 kr årligen per
länsstyrelse).

I 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 10)
föreslogs att anslagsposten Vård av kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse skulle förstärkas med 5 miljoner kronor för vård och
levandegörande av kulturmiljöer och kulturminnen. I
propositionen angavs att dessa medel borde ges till projekt där
förutsättningar finns för ett fortsatt engagemang hos enskilda,
konsumenter och organisationer i uppgiften att levandegöra
kulturmiljön, s.k. aktiv kulturmiljövård. Riksdagen beslöt i
enlighet med regeringens förslag (bet. 1989/90:KrU21, rskr.
1989/90:224). RAÄ, som disponerar medlen, har för innevarande
budgetår avsatt 6,2 miljoner kronor för aktiv kulturmiljövård.

Under hösten 1991 anvisade riksdagen av sysselsättningsskäl 50
miljoner kronor på tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92 för
investeringsarbeten avseende viktiga kulturminnen och
fornminnesplatser som behöver rustas upp, många av betydelse för
turismen (prop. 1991/92:25 bil. 7, bet. 1991/92:KrU9, rskr.
1991/92:86).

Dessutom har riksdagen vid behandlingen av
kompletteringspropositionen våren 1992 anvisat 100 miljoner
kronor för investeringar inom kulturområdet. Medlen (ibland
kallade tidigareläggningsmedel) avses utnyttjas bl.a. för
iståndsättning och vård av kulturminnen och kulturmiljöer,
företrädesvis större objekt (prop. 1991/92:150, bil. I:9, yttr.
1991/92:KrU6y, bet. 1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350).

Unescos Världsarvslista (mot.1991/92:Kr224)

Vissa konventioner

Efter förslag av regeringen i proposition 1983/84:133 om vissa
frågor rörande Sveriges samarbete med Unesco godkände riksdagen
våren 1984 dels 1954 års Unescokonvention om skydd för
kulturegendom i händelse av väpnad konflikt, den s.k.
Haagkonventionen, samt konventionens tilläggsprotokoll, dels
1972 års Unescokonvention om skydd för världens kultur- och
naturarv, den s.k. Pariskonventionen (bet. KrU 1983/84:16, rskr.
227).

Syftet med Haagkonventionen är att värna om
kulturminnesmärken och kulturföremål i händelse av väpnad
konflikt, vid ockupation eller i inbördeskrig. De anslutna
staterna förbinder sig att i fredstid förbereda skydd av
kulturminnesmärken och kulturföremål och att i krigstid
respektera sådan egendom. Vid ockupation skall kulturegendom
skyddas av ockupationsmakten. Militär nödvändighet får dock
åberopas i vissa fall för att överträda skyddsbestämmelserna.

Skyddet skall säkerställas genom att det införs bestämmelser i
militära reglementen och att militär personal utbildas. Dessutom
får ett antal under konventionen skyddade utrymmen inrättas för
att skydda vissa lösa kulturföremål. Ett särskilt emblem kan
sättas på egendom som bedöms som skyddsvärd. Två grader av skydd
förutsätts i konventionen: den egendom som åtnjuter den högsta
graden av skydd skall registreras på en särskild lista hos
Unesco och förses med tre av de särskilda emblem som
konventionen föreskriver.

I Pariskonventionen åtar sig de anslutna staterna att
skydda och levandegöra sitt nationella kultur- och naturarv och
att inte skada andra fördragsanslutna staters kultur- och
naturarv.

Konventionen föreskriver dessutom bildandet av en
mellanstatlig kommitté för skydd av världens kultur- och
naturarv ("Världsarvskommittén"). Kommittén upprättar en lista
över objekt som förklaras vara en del av världens kultur- och
naturarv ("Världsarvslistan").

Varje ansluten stat åtar sig dessutom att göra
utbildningsinsatser till skydd för sitt kultur- och naturarv
samt att rapportera om sina åtgärder för att genomföra
konventionens bestämmelser till Världsarvskommittén.

Sverige har ratificerat de båda konventionerna. Båda
konventionerna trädde i kraft för Sveriges del den 22 april
1985.

Enligt artikel 8 i Haagkonventionen tillförsäkras
kulturegendom av mycket stor betydelse ett särskilt skydd om den
införs i konventionens internationella register för detta
ändamål.

Enligt artikel 11.1 i Pariskonventionen skall parterna i
konventionen förelägga Unescos Världsarvskommitté en förteckning
över värden inom dess territorium som utgör del av kultur- och
naturarvet och som lämpar sig att föra upp på den
Världsarvslista som föreskrivs i artikel 11.2.
Världsarvskommittén har också rekommenderat medlemsländerna att
upprätta tentativa listor på sådana objekt som bedöms kunna vara
aktuella för Världsarvslistan, även om inget formellt förslag om
upptagande samtidigt förs fram.

Frågan om uppförande av svenska objekt på Världsarvslistan

Regeringen beslöt i juni 1989 -- efter förslag av RAÄ -- att
ansöka om att följande kulturegendomar införs i internationella
registret för kulturegendom under särskilt skydd enligt artikel
8 i Haagkonventionen.

1. Hällristning i Fossum, Tanums socken, Bohuslän,
2. Birka/Björkö och Adelsö vikingatida bosättningar, Uppland,
3. Engelsbergs bruk, Västmanland,
4. Drottningholms slott, Lovö socken, Uppland,
5. Skogskyrkogården, Stockholm.

Regeringen beslöt vidare att till Unescos Världsarvskommitté
föreslå att de ovan nämnda kulturegendomarna nr 1--5 upptas
också på Unescos Världsarvslista enligt artikel 11 i
Pariskonventionen. Förslaget omfattade även följande
naturegendom.
6. Sjaunjaområdet, Norrbotten.

Regeringen beslöt slutligen att till Unescos
Världsarvskommitté, den tentativa listan, redovisa följande
kulturegendomar 7--9.
7. Markim/Orkesta kulturlandskapsområde i Vallentuna, Uppland,
8. Falu gruva, Dalarna,
9. Gammelstads kyrkstad, Luleå.

I november 1990 återkallades förslaget om Sjaunjaområdet,
sedan Naturvårdsverket uttalat att det borde övervägas om ett
väsentligt större område än Sjaunja skulle anmälas till
Världsarvslistan.

Genom beslut i december 1991 av Världsarvskommittén uppfördes
Drottningholm på Världsarvslistan.

Vissa data om Glimmingehus

Borgen Glimmingehus uppfördes åren 1499--1505. Byggherre var
Jens Holgersen Ulfstand.

Borgen innehåller utöver källarvåningen fyra våningar. Den har
en längd av ca 30 m, en bredd av 12 m och en höjd av 26 m.

År 1924 skänktes Glimmingehus till svenska staten.

Glimmingehus torde vara känt framför allt tack vare Selma
Lagerlöfs berättelse om svartråttorna i "Nils Holgerssons
underbara resa genom Sverige".

I RAÄ:s serie Svenska kulturminnen utgavs år 1986 en skrift om
Glimmingehus (nr 7).

Tidigare riksdagsbehandling

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:KrU6
behandlade kulturutskottet en motion med ett yrkande som är
närliggande det nu aktuella men som hade ett mera övergripande
syfte. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet av skäl som i
huvudsak redovisas i det följande i samband med utskottets
ställningstagande till den nu aktuella motionen.

Råå vallar (mot. 1991/92:Kr245)

Allmänna uppgifter

Råå vallar är en försvarsanläggning utmed stranden vid Råå i
Helsingborgs kommun, som påbörjades redan år 1676 men intogs av
danskarna innan den blev färdig. År 1713 uppfördes på befallning
av Karl XII en ny försvarsanläggning 3 km lång, 60 m från
Öresund. Den påbyggdes ytterligare under åren 1716--1717. Från
slutet av 1700-talet lämnades vallarna att förfalla. Området
utnyttjas för närvarande som friluftsbad.

Råå vallar utgör en fast fornlämning som åtnjuter skydd enligt
lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Området ingår i en förteckning över riksintressanta
kulturmiljöer i Sverige som RAÄ upprättat som underlag för
tillämpning av bestämmelserna i 2 kap. 6 § naturresurslagen
(1987:12).

Ett projekt som syftar till att levandegöra och förtydliga
områdets historiska innehåll med utgångspunkt i vallarna
påbörjades hösten 1991 i samarbete med dåvarande
kommundelsnämnden i Råå, numera Servicenämnden Råå, Råå
intresseförening och kulturmiljöenheten vid Länsstyrelsen i
Malmöhus län. Inom ramen för projektet skall inledningsvis
information -- skyltar m.m. -- produceras. Delar av vallarna
skall eventuellt i ett senare skede restaureras så att deras
funktion lättare kan upplevas. Vidare har möjligheten att
förlägga ett s.k. visiting centre med information/utställning
som beskriver områdets kulturhistoria diskuterats. Ett förslag i
början av år 1992 från Servicenämnden Råå att uppföra en
friskvårdsanläggning inom fornlämningsområdet har avvisats från
länsstyrelsens sida.

Väderskärs kapell (mot. 1991/92:Kr267)

Allmänna uppgifter

Väderskärs kapell i Loftahammars församling, 22 km norr om
Västervik, ligger ytterst i havsbandet. Enligt en promemoria
upprättad år 1980 vid Länsstyrelsen i Kalmar län framgår bl.a.
följande.

Det är oklart när Väderskär fick bofast befolkning. Ön var
förmodligen från början en säsongsarbetsplats för
fastlandsbönder och stadsborgare som vid kusten drygade ut sin
försörjning med fiske och sjöfågelsjakt. Fiskeläget har
oreglerad bebyggelse av ålderdomlig karaktär. Ett stycke från
bebyggelsen ligger kapellet. Fiskarna på Väderskär och
kringliggande skär var sedan gammalt förenade i ett skärlag, där
gemensamma frågor av rättslig och ekonomisk art dryftades.
Skärlagets sammanträden ägde rum i kapellet, som sedan
1600-talet benämns korumhuset. Det dateras till år 1663. I
början av 1800-talet tjänade kapellet även som skolhus och
samlingslokal. Numera utnyttjas kapellet till
sommargudstjänster. Det förvaltas av Loftahammars församling.

Kapellet är ett lågt timmerhus, knuttimrat med inklädda knutar
och rödfärgat. Väggar och tak invändigt är till största delen
målade. Målningarna framställer bibliska scener och är daterade
med årtalet 1740.

Genom beslut av länsstyrelsen byggnadsminnesförklarades
kapellet år 1980. Länsstyrelsen har meddelat vissa
skyddsföreskrifter, som bl.a. innebär att kapellet skall
underhållas så att det inte förfaller eller det kulturhistoriska
värdet minskar. Länsstyrelsen lämnar råd och anvisningar i fråga
om underhållet av byggnaden och vården av det kringliggande
området.

Tidigare riksdagsbehandling

Kulturutskottet behandlade hösten 1987 en motion i vilken
påtalades behovet av att Väderskärs kapell restaureras.
Motionärerna menade att bidrag till restaureringsarbete borde
utgå från det anslag till kulturminnesvård som stod till RAÄ:s
förfogande. Kulturutskottet avstyrkte motionen med hänvisning
till möjligheten för Loftahammars församling att ansöka om
bidrag enligt förordningen (1981:447) om statsbidrag till vård
av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse (bet. KrU 1987/88:1).

Loftahammars 1700-talsorgel
(mot.1991/92:Kr266)

Allmänna uppgifter

Loftahammars orgel är byggd av orgelbyggaren Lars Wahlberg år
1767. Wahlberg (1724--1776) är en av de främsta representanterna
för 1700-talets stororgelbyggeri i vårt land. Hans produktion
uppgår till ett femtontal högt vitsordade verk, alla relativt
stora. Ett enda verk är bevarat till våra dagar, nämligen det
tiostämmiga i Loftahammar. Därutöver har några av Wahlbergs
orgelfasader bevarats, bl.a. de i Karlskrona och Växjö.

Enligt uppgift från kyrkorådet i Loftahammars församling skall
inom kort en ansökan om bidrag för renovering av orgeln lämnas
in till Kyrkofonden.

I kyrkofondslagen (1988:182) anges bl.a. att Kyrkofondens
styrelse får bevilja ett pastorat bidrag till kostnadskrävande
underhåll och restaurering av församlingskyrka enligt
föreskrifter som regeringen meddelar.

Till underhåll och restaurering av kyrka räknas även arbeten
på fast inredning. I propositionen om ny organisation på lokal-
och stiftsplanet i Svenska kyrkan m.m. anför föredraganden med
hänvisning till jordabalken att altarrum, predikstol, orgel m.m.
hör till den fasta inredningen (prop. 1987/88:31 s. 86).

Enligt kyrkofondsförordningen (1988:1148) och Kyrkofondens
föreskrifter skall ansökan om kyrkobyggnadsbidrag ha inkommit
före utgången av november månad. Kyrkofondens styrelse inhämtar
yttranden från RAÄ, stiftsstyrelsen och Svenska kyrkans
centralstyrelse före april månads utgång året efter
ansökningsåret. Kyrkofondens styrelse beslutar om bidrag senast
under september månad. Bidrag lämnas i mån av tillgång på medel
med 20--80 % av de totala kostnaderna för de ändamål bidraget
avser. Hänsyn tas till hur angelägna arbetena är från
kulturhistorisk synpunkt.

Från anslaget Kulturmiljövård anslagsposten 1. Vård av
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse utgår bidrag i enlighet
med vad som föreskrivs i förordningen (1981:447) om statsbidrag
till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Enligt de av
regeringen meddelade bestämmelserna för nämnda anslagspost får
medel utgå även till vård och underhåll av vissa kyrkliga
inventarier.

Tidigare riksdagsbehandling

Ett motionsyrkande om att statsbidrag skulle lämnas för att
renovera 1700-talsorgeln i Loftahammars församling har
behandlats vid 1987/88 års riksmöte. Kulturutskottet avstyrkte
yrkandet med hänvisning till möjligheten för Loftahammars
församling att ansöka om byggnadsvårdsbidrag till restaurering
av orgeln (bet. KrU 1987/88:1).

Visby ringmur (mot. 1991/92:Kr288)

Allmänna uppgifter

Visby ringmur började byggas på 1200-talet. På 1500-talet
skadades muren genom sprängning och bränning. Under århundradena
därefter fanns planer på att riva den och även på att
återanvända materialet till ett nytt landshövdingeresidens.
Staden protesterade mot detta och viss tid vårdades muren av
Visby magistrat. Muren fridlystes både år 1805 och år 1834. Mot
slutet av 1800-talet insåg man ruinernas betydelse för turismen
och den nationella känslan. På 1860-talet antogs en vårdplan och
vissa statliga medel anslogs till restaurering. Restaureringarna
gjordes med kalkbruk. Till tak och täckningar användes
cementblandat bruk och kalkstensplattor. Under 1900-talet har
restaureringen oftast skett i form av beredskapsarbete och andra
arbetsmarknadsåtgärder. Då arbetslösheten varit vanligast under
vintertid -- då kalkbruk inte kan användas -- har många
restaureringsarbeten fått lov att göras med cementblandat bruk.
Under senare tid har två olika slag av skador på muren särskilt
uppmärksammats, nämligen skador på grund av tidigare
foglagningar med cementblandat bruk och skador på grund av
luftförorening och försurning. Skador har även uppstått på grund
av växtlighet, frostsprängning, sättningar m.m. År 1990
utarbetades ett program för upprustning av ringmuren och för
forskning kring frågor om vittring, försurning,
restaureringsmetoder m.m. En kampanj för insamling av medel till
vård och underhåll av Visby ringmur startades år 1990. Medel har
kommit in från sponsorer och insamlingar under åren 1990--1992.
Vidare har garantier lämnats beträffande sponsorsmedel under
åren 1993--1994. Sammanlagt kommer drygt 5 miljoner kronor att
kunna disponeras under perioden 1990--1995. Till dessa medel
kommer ca 200000 kr per år från RAÄ:s kulturmiljövårdsanslag,
150000 kr år 1992 från RAÄ:s forskningsanslag och 1 miljon
kronor budgetåret 1992/93 från, av arbetsmarknadspolitiska skäl,
i kompletteringspropositionen våren 1992 särskilt anvisade medel
för kulturmiljövård. För närvarande utvärderas det
hittillsvarande restaureringsarbetet inför nästa års fortsatta
verksamhet.

Visby ringmur ägs av Visby stad och förvaltas av RAÄ.
Kyrkoruinerna i Visby är statligt ägda och förvaltas av RAÄ.

Tidigare riksdagsbehandling

Inledningsvis i detta betänkande har redovisats att medel till
vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse anvisas under en
särskild anslagspost under anslaget Kulturmiljövård, som
disponeras av RAÄ. Från denna anslagspost utgår medel bl.a. för
vård och underhåll av de fastigheter som står under RAÄ:s
förvaltning, bl.a. Visby ringmur.

När riksdagen år 1990 biföll regeringens förslag om en
förstärkning av anslagsposten med 5 miljoner kronor motiverades
detta bl.a. med behovet av insatser för att levandegöra
kulturarvet. Därvid nämndes vården av fastigheter som förvaltas
av RAÄ, t.ex. Visby ringmur. I en motion begärdes särskilda
medel för vård och upprustning av Visby ringmur. Utskottet (bet.
1989/90:KrU21 s. 11) förutsatte att en insats för ringmuren
skulle kunna påbörjas följande år inom ramen för de medel som
RAÄ skulle komma att disponera. Utskottet ansåg att de unika
värden som Visby ringmur och ruiner representerar borde tas till
vara som ett viktigt inslag i arbetet med att levandegöra
kulturarvet.

Som inledningsvis redovisats har ytterligare medel till vård
av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse anvisats dels på
tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92, dels för budgetåret
1992/93 i samband med behandlingen av
kompletteringspropositionen våren 1992.

Användningen av Riksantikvarieämbetets medel för insatser mot
luftförorenings- och försurningsskador (mot. 1991/92:Ub561 yrk.
1)

Allmänna uppgifter

Medel till insatser mot luftförorenings- och försurningsskador

RAÄ redovisade år 1987 på regeringens uppdrag förslag till ett
treårigt handlingsprogram, Luftföroreningarnas skadeverkningar
på kulturminnen och kulturföremål, vilket innefattade åtgärder
som inventeringar, insatser för konservering, utbildning samt
forsknings- och utvecklingsarbete. Förslaget inarbetades även i
Naturvårdsverkets (SNV) rapport (Rapport 3379) Aktionsplan 87
mot luftföroreningar och försurning. Behovet av medel för
åtgärder i vad gäller kulturminnen och kulturföremål beräknades
till 10 miljoner kronor budgetåret 1988/89, 11 miljoner kronor
budgetåret 1989/90 och 13 miljoner kronor budgetåret 1990/91.

RAÄ:s och Naturvårdsverkets förslag lades till grund för
förslag i två propositioner vid riksmötet 1987/88, nämligen
proposition 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990-talet (s.
102--103, 315--316) och proposition 1987/88:104 om
kulturmiljövård (s. 122--126, 139--142). I enlighet med
förslaget i kulturmiljövårdspropositionen gavs RAÄ ansvaret för
ett treårigt program budgetåren 1988/89--1990/91 mot
luftföroreningarnas och försurningens skadeverkningar på
kulturmiljön (bet. KrU 1987/88:21 s. 25--26, rskr. 1987/88:390).
Medel för de tre budgetåren har anvisats över både
utbildningshuvudtiteln och miljö- och energihuvudtiteln med
sammanlagt 10 000 000 kr, 10 200 000 kr resp. 10 408 000 kr (se
bilaga till detta betänkande).

Inför budgetåret 1991/92 avlämnade RAÄ förslag till ett nytt
treårigt program, Luftföroreningar och kulturminnen
Handlingsplan 90 (RAÄ Rapport RIK1).

I likhet med vad som var fallet under den gångna
treårsperioden anvisade riksdagen medel över både
utbildningshuvudtiteln och miljö- och energihuvudtiteln för
budgetåret 1991/92 med sammanlagt 14624000 kr (se
bilaga).

För budgetåret 1992/93 anvisades medel, 14393000 kr,
samlat under anslaget Kulturmiljövård, anslagsposten Insatser
mot luftförorenings- och försurningsskador (se bilaga).

Uppgifter om användningen under budgetåren 1988/89--1990/91 av
medlen för inventering av skador, basverksamhet samt åtgärder
för skydd och konservering lämnas i RAÄ:s fördjupade
anslagsframställning för 1993/94--1995/96 (motsvarande
redovisning finns intagen som bilaga 2 i utskottets betänkande
1991/92:KrU7).

Fr.o.m. budgetåret 1987/88 (prop. 1986/87:80 bil. 6 s.
152--153 och 156--157) tilldelas RAÄ även särskilda medel för
forskning och utvecklingsarbete, bl.a. beträffande
skadeverkningarna av luftföroreningar och försurning på
kulturminnen och kulturföremål.

Utvärdering av insatserna mot luftförorenings- och
försurningsskador

RAÄ har i enlighet med regeringens särskilda direktiv för den
fördjupade anslagsframställningen för budgetåren
1993/94--1995/96 lämnat en utvärdering av programmet för
insatser mot luftföroreningsskador på kulturminnen och
kulturföremål under budgetåren 1988/89--1990/91 samt ett förslag
till ökad precisering av målen för insatserna inom den pågående
programcykeln, som omfattar budgetåren 1991/92--1993/94.

Vidare har RAÄ utarbetat en särskild rapport Air Pollution and
the Swedish Heritage, Progress 1988--1991, (publicerad i RAÄ:s
rapportserie RIK som nr 6). Denna rapport har i sin tur utgjort
underlag för en internationell utvärdering av insatserna mot
luftförorenings- och försurningsskador. Den internationella
utvärderingsrapporten, benämnd Air Pollution and the Cultural
Heritage, Evaluation of the Swedish Programme, har utförts av
Univ. Doz. Dr. Ernst Bacher, Österrike, Sir Dr. Bernard Feilden,
Storbritannien, och prof. Dr. Rolf Snethlage, Bayern.
Utvärderarna anför att de är imponerade av den höga kvaliteten i
det arbete som gjorts inom programmet. Inom några områden är
basen för övervakning av skador så gott som komplett. Inom andra
områden rekommenderar utvärderarna ökade resurser för forskning
och dokumentation. Utvärderarna anser att det finns många
fördelar med programmets organisation, där kulturmiljövårdande
myndigheter och museer arbetar med stöd från
materialforskningen. Utvärderarna framhåller att det är viktigt
att forskningsresultat förs ut till det praktiska arbetet och
rekommenderar ökad utbildning av inventerings- och
konserveringspersonal.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid riksmötet 1991/92 avslog riksdagen med hänvisning till
arbetet inom RAÄ:s luftföroreningsprogram ett motionsyrkande om
inventering av luftförorenings- och försurningsskador på
kulturarvet i Stockholms län. I betänkandet 1991/92:KrU7
redovisade kulturutskottet medelsanvisningen och
medelsanvändningen beträffande insatser mot luftförorenings- och
försurningsskador i landet, dagsläget i fråga om inventerings-
och konserveringsverksamheten samt RAÄ:s handlingsplan för
treårsperioden 1991/92--1993/94.

Visst jubileum (motion 1991/92:Kr275)

Med anledning av vad som anförs i motion Kr275 om utgivandet
av ett jubileumsmynt över Olof Skötkonung lämnas i det följande
en redovisning för lagstiftningen om minnes- och jubileumsmynt,
m.m.

I 5 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank erinras om att
Riksbanken enligt 9 kap. 13 § regeringsformen har ensam rätt att
ge ut sedlar och mynt samt föreskrivs att Riksbanken skall
bestämma om utformningen av de sedlar och mynt som banken ger
ut. I 6 § i samma lag anges i vilka valörer sedlar och mynt får
ges ut. Vidare anges att dessutom minnes- och jubileumsmynt med
andra valörer får ges ut.

Före år 1989 måste beslut om utgivande av minnes- eller
jubileumsmynt ske genom lagstiftning.

Minnes- eller jubileumsmynt gavs på 1970-talet ut endast vid
tre tillfällen (Gustav VI Adolfs 90-årsdag, Ny regeringsform och
Bröllopsmyntet). Under tiden därefter har vid elva tillfällen
minnes- eller jubileumsmynt getts ut, i några fall med mynt i
två olika valörer (200 kr resp. 1 000 kr). De tre senaste
utgåvorna har skett med anledning av 1989 års världsmästerskap i
ishockey i Stockholm, år 1990 med anledning av invigningen av
det nya museet för regalskeppet Vasa och år 1992 med anledning
av 200-årsminnet av Gustav III:s död.

Utskottet

Viss fråga rörande Världsarvslistan

Sverige har ratificerat dels 1954 års Unescokonvention om
skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt samt
konventionens tilläggsprotokoll, dels 1972 års Unescokonvention
om skydd för världens kultur- och naturarv.

Enligt förstnämnda konvention förutsätts två grader av skydd.
Den egendom som åtnjuter den högsta graden av skydd skall
registreras på en särskild lista hos Unesco, Internationella
registret för kulturegendom under särskilt skydd (artikel 8 i
konventionen). I enlighet med vad som föreskrivs i 1972 års
konvention har det bildats en mellanstatlig kommitté för skydd
av världens kultur- och naturarv. Kommittén upprättar en lista
över objekt som förklaras vara en del av världens kulturarv,
Världsarvslistan (artikel 11 i konventionen). I ett föregående
avsnitt har lämnats en utförligare redovisning för
konventionerna och för svenska objekt som nominerats för
inskrivning på Världsarvslistan. I december månad fördes
Drottningholms slottsmiljö upp på denna lista och ytterligare
sju svenska objekt har nominerats, varav tre på den s.k.
tentativa listan.

Världsarvslistan innehåller mer än 300 objekt, varav merparten
är kulturobjekt. Det totala antalet nomineringar varje år är
stort men endast en handfull fyller kraven för att inskrivas på
listan.

Motionären bakom motion Kr224 (m) framhåller att Glimmingehus
är ett unikt byggnadsverk och att det är angeläget att ge denna
kulturskatt det extra skydd som ett uppförande på Unescos
Världsarvslista för med sig.

Förra året behandlade utskottet i sitt av riksdagen godkända
betänkande 1991/92:KrU6 en motion med ett yrkande som är
närliggande det nu aktuella men som hade ett mera övergripande
syfte, nämligen att en inventering av skyddsvärda objekt skulle
göras. Glimmingehus nämndes som ett exempel på en skyddsvärd
byggnad.

Utskottet ansåg att det var angeläget att det så snart som
möjligt skedde en prövning av frågan om uppförande på
Världsarvslistan av de fem objekt som då var aktuella, bland dem
Drottningholm. I enlighet med vad som ovan angetts har denna
slottsmiljö nu uppförts på listan. Innan den angivna prövningen
skett såväl som motsvarande prövning av objekten på den
tentativa listan -- i den mån regeringen skulle finna skäl
fullfölja ansökan i fråga om dessa -- borde, såvitt utskottet
kunde bedöma, ytterligare objekt inte anmälas till
Världsarvslistan. Det fick ankomma på regeringen att, sedan
Unesco gjort den angivna prövningen, efter hörande av
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) överväga i vad mån det var motiverat
att hos Unesco väcka förslag om uppförande av ytterligare
svenska objekt på listan. Vid dessa överväganden borde
självfallet Unescos ställningstagande till tidigare ansökningar
från Sverige och från andra länder kunna tjäna som ledning.

Kulturutskottet anser att det inte inträffat någon
omständighet som motiverar en annan bedömning än den som i
enlighet med den lämnade redovisningen gjordes förra året.
Motion Kr224 bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vissa frågor om kulturmiljövård m.m.

Förslagen i tre av de motioner som utskottet här behandlar tar
upp frågor om stöd till kulturhistoriskt värdefulla miljöer m.m.

I motion Kr245 (m) framhålls att Råå vallar, fästningsverk
från 1700-talet söder om Helsingborg, är i stort behov av vård
och underhåll och att informationen om vallarna behöver
förbättras. Ett åtgärdsprogram för området håller på att
utarbetas i samarbete mellan länsantikvarien i Malmöhus län och
företrädare för Helsingborgs kommmun. I motionen yrkas att
regeringen -- så snart nödvändigt beslutsunderlag föreligger --
inom ramen för anslaget för kulturmiljövård skall pröva att
anvisa medel för Råå vallars vård och underhåll.

Väderskärs kapell, som byggnadsminnesförklarades år 1980,
är enligt motion Kr267 (m) i behov av restaurering. Enligt
motionärerna torde bidrag till restaureringen kunna utgå från
den del av byggnadsvårdsanslaget som disponeras av Länsstyrelsen
i Kalmar län. I motionen framhålls att kyrkorådet enligt uppgift
inom kort kommer att begära bidrag till restaurering.

I motion Kr266 (m) framhålls att Loftahammarorgeln enligt
orgelexperter är ett av de värdefullaste instrumenten från
svenskt 1700-tal. Medlemmarna i Loftahammars församling har
under ett flertal år gemensamt samlat medel för att kunna bidra
till en restaurering. Enligt motionären bör det ankomma på RAÄ
att i sin planering ge prioritet åt restaureringen av
Loftahammars 1700-talsorgel, så att dess kultur- och
musikhistoriska värde bevaras såväl för musiklivet i stort som
för församlingsmedlemmarna.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att ansvaret för skydd
och vård av kulturhistoriskt värdefulla byggnader är fördelat på
stat, kommun och enskilda. Fasta fornlämningar, byggnadsminnen
och kyrkliga kulturminnen åtnjuter skydd i enlighet med
bestämmelserna i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Som framgår av ett tidigare avsnitt i detta betänkande anvisas
statliga medel till kulturmiljövård under anslaget
Kulturmiljövård, som disponeras av RAÄ. Av detta stöd utbetalas
en s.k. länsstyrelsepott om 300000 kr till varje länsstyrelse.
I sammanhanget redovisas även den möjlighet som finns att
erhålla bidrag för s.k. aktiv kulturmiljövård samt att RAÄ
handlägger frågor av betydelse för hela landet, medan
länsstyrelserna har myndighetsansvar på regional nivå.

När det gäller frågan om upprustning av Råå vallar pågår --
enligt vad utskottet har inhämtat -- insatser för att vårda och
underhålla området kontinuerligt. Årligen ansöker Länsstyrelsen
i Malmöhus län om bidrag från länsarbetsnämnden och har för
innevarande budgetår erhållit bidrag motsvarande ca 150
dagsverken. Vidare har länsstyrelsen erhållit 40000 kr direkt
från RAÄ för lagning av strand m.m. Enligt uppgift från
länsstyrelsen kommer visst skyltmaterial med information om
området att sättas upp våren 1993 i anslutning till det i hela
landet pågående historieprojektet Den svenska historien. Med
hänvisning härtill och med beaktande av det projekt som
påbörjats i samarbete mellan länsstyrelsens kulturmiljöenhet och
kommunen avstyrker utskottet motion Kr245.

Med anledning av motionen om Väderskärs kapell vill utskottet
framhålla följande.

Väderskärs kapell, som byggnadsminnesförklarades år 1980,
åtnjuter skydd enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. I
lagen regleras skyddet för den del av vårt kulturarv som utgörs
av de från kulturhistorisk synpunkt särskilt värdefulla
byggnaderna i icke statlig ägo. Genom
byggnadsminnesbestämmelserna kan sådana byggnader bevaras för
framtiden och skyddas från olämpliga förändringar. I
länsstyrelsens åligganden ingår att lämna råd och anvisningar i
fråga om underhållet av byggnaden och vården av det
kringliggande området. Enligt vad utskottet har inhämtat företar
kulturmiljöenheten vid Länsstyrelsen i Kalmar län för närvarande
en besiktning av samtliga 110 byggnadsminnen i länet. Under
hösten kommer även Väderskärs kapell att besiktigas. I ett
besiktningsprotokoll kommer förslag till eventuella åtgärder att
införas.

Utskottet konstaterar att Loftahammars församling, som
förvaltar kapellet, har möjlighet att ansöka om bidrag enligt
bestämmelserna i förordningen (1981:447) om statsbidrag till
vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Länsstyrelsen kan
ur den länsvisa potten av nämnda statsbidrag själv besluta om
bidrag upp till 50000 kr. Därutöver kan bidrag lämnas från
RAÄ. Det bör också nämnas att länsstyrelsen årligen överlämnar
en förteckning över angelägna objekt, lämpliga för investerings-
eller beredskapsarbeten, för den händelse särskilda medel för
beredskapsarbeten skulle anvisas av riksdagen. I en sådan
förteckning ingår Väderskärs kapell. Enligt uppgift till
utskottet prioriterar länsstyrelsen i denna förteckning
strandnära byggnader.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att det inte
är påkallat med någon riksdagens åtgärd med anledning av motion
Kr267.

Då det gäller 1700-talsorgeln i Loftahammars församling har
utskottet i ett föregående avsnitt i detta betänkande redovisat
de möjligheter som finns att erhålla bidrag för restaurering
dels via Kyrkofondens kyrkobyggnadsbidrag, dels via RAÄ:s
kulturmiljövårdsanslag. Med hänsyn till de bidragsmöjligheter
som sålunda finns -- och med hänvisning till att Loftahammars
församling enligt uppgift till utskottet har för avsikt att inom
kort lämna in en bidragsansökan till Kyrkofonden -- avstyrker
utskottet motion Kr266.

Visby ringmur

I motion Kr288 framhålls att Gotland på senare år drabbats
hårt av luftföroreningar och att detta skadat Visby ringmur. RAÄ
måste tilldelas särskilda medel för murens vård, eftersom det
eljest finns risk för att muren inte går att rädda. Det
restaureringsprogram som för närvarande genomförs sker med
sponsorsmedel. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till
känna vad som anförts i motionen om statens ansvar för
restaureringen.

Vid riksmötet 1989/90 instämde utskottet med vad som anfördes
i budgetpropositionen (bil. 10, s. 79) om behovet av särskilda
medel för att levandegöra kulturarvet, varvid Visby ringmur
nämndes som en naturlig utgångspunkt för förstärkta insatser.
Utskottet förutsatte att en insats för ringmuren skulle kunna
påbörjas följande år. Utskottet anförde att de unika värden som
Visby ringmur och ruiner representerar bör tas till vara som ett
viktigt inslag i arbetet med att levandegöra kulturarvet (bet.
1989/90:KrU21 s. 11).

En kampanj för insamling av medel till vård och underhåll av
Visby ringmur startades 1990. Sammanlagt kommer drygt 5 miljoner
kronor att kunna disponeras av sponsorsmedel och insamlade medel
under perioden 1990--1995. Till dessa medel kommer ca 200000
kr per år från RAÄ:s kulturmiljövårdsanslag, 150000 kr år 1992
från RAÄ:s forskningsanslag och 1 miljon kronor budgetåret
1992/93 från i kompletteringspropositionen våren 1992 särskilt
anvisade medel för kulturmiljövård.

Det nu pågående arbetet med vård och underhåll av Visby
ringmur innebär bl.a. prövning av nya metoder och undersökning
av effekterna av tidigare använda metoder. Resultaten av det
hittillsvarande arbetet skall utvärderas och läggas till grund
för verksamheten under kommande år.

Utskottet anser att -- innan resultaten från den första
utvärderingen av den nu pågående femåriga restaureringsperioden
föreligger -- det är för tidigt att lägga fast en plan för det
fortsatta underhållet och vården av muren. Det är ovedersägligt
att det föreligger ett stort behov av medel för underhåll och
vård sett över en längre period. Det är därför av största vikt
att tillgängliga medel används på effektivast möjliga sätt och
att använda restaureringsmetoder är väl prövade och utvärderade.
Utskottet anser det därför viktigt att en utvärdering av den
hittillsvarande verksamheten påbörjats och förutsätter
självfallet att RAÄ med resultaten av utvärderingen som grund
planerar för den fortsatta verksamheten utan att riksdagen tar
något särskilt initiativ i denna fråga. I den mån ökade statliga
insatser bedöms nödvändiga ankommer det på RAÄ att prioritera
mellan olika ändamål som bekostas under kulturmiljövårdsanslaget
och att inför nya treåriga budgetperioder redovisa medelsbehovet
i sina anslagsframställningar inför riksdagens och regeringens
prövning av anslagsfrågorna. Det är också viktigt att
möjligheten tas till vara att för den fortsatta restaureringen
disponera sådana medel som anvisas av sysselsättningsskäl.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motion
1991/92:Kr288 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Användningen av Riksantikvarieämbetets medel för insatser mot
luftförorenings- och försurningsskador

I motion Ub561 (-) redovisas att särskilda medel anvisas sedan
budgetåret 1988/89 för åtgärder mot luftförorenings- och
försurningsskador och att medlen används till restaurering av
skadade kulturminnen, inventering och dokumentation, forsknings-
och utvecklingsarbete m.m. I motionen sägs att det "kan
ifrågasättas huruvida ovannämnda penningmedel nyttjas på bästa
sätt, enär kritik framförts från olika håll". Det anges
emellertid inte i motionen vilka delar av insatserna mot
luftförorenings- och försurningsskador denna kritik skulle avse.
Motionären anser det befogat med en förvaltningsrevision som
visar hur RAÄ använt medlen och hemställer att riksdagen begär
en sådan revision (yrkande 1).

I det föregående i detta betänkande och i bilaga till
betänkandet redovisas vilka medel som ställts till RAÄ:s
förfogande sedan budgetåret 1988/89 för insatser mot
luftförorenings- och försurningsskador på kulturmiljön. Vidare
redovisas de program för sådana insatser som riksdagen godkänt
och som RAÄ givits ansvaret för.

I enlighet med regeringens uppdrag har RAÄ -- som redovisas i
det föregående -- i den fördjupade anslagsframställningen inför
budgetperioden 1993/94--1995/96 lämnat en utvärdering av
programmet för insatser mot luftföroreningsskador på
kulturminnen och kulturföremål och preciserat målen för
insatserna.

Till anslagsframställningen har RAÄ dessutom fogat en särskild
rapport RIK6, Air Pollution and the Swedish Heritage, Progress
1988--1991, vilken utgjort underlag för en internationell
utvärdering av verksamheten. I det föregående har redovisats att
de tre utvärderarna är imponerade av den höga kvaliteten i det
arbete som gjorts inom programmet och att de rekommenderat ökade
resurser för forskning och dokumentation. De anger att
programmets organisation har många fördelar. Utvärderarna
rekommenderar ökad utbildning av inventerings- och
konserveringspersonal för att forskningsresultat skall kunna
föras ut till det praktiska arbetet.

Mot bakgrund av de utvärderingar av de hittillsvarande
insatserna mot luftförorenings- och försurningsskador som
nyligen gjorts och som redovisats i detta betänkande anser
utskottet att det inte är påkallat att riksdagen tar initiativ
till sådan revision av verksamheten som begärs i motion Ub561.
Motionen bör därför avslås i denna del (yrkande 1).

Visst jubileum

I motion Kr275 (fp) anges att det år 1995 kommer att vara
tusen år sedan Sveriges förste kristne kung, Olof Skötkonung,
tillträdde ämbetet. Motionären erinrar om att mynt utgavs med
kungens namn i nära anslutning till kungavalet. Motionären anser
att jubileet måste uppmärksammas. Detta kan, anför han, ske
genom att ett speciellt jubileumsår utlyses och att det
framställs ett jubileumsmynt med anledning av jubileet.

Utskottet gör den bedömningen att det kan finnas skäl att
uppmärksamma Olof Skötkonungs betydelse för svensk
kulturhistoria, exempelvis genom att ett jubileumsmynt ges ut.
Enligt utskottets mening är det dock inte motiverat med något
riksdagens initiativ i syfte att ett jubileumsmynt av det slag
som avses i motionen skall ges ut. Det ankommer på Riksbanken
att fatta beslut om utgivning av minnes- och jubileumsmynt. Det
får därför ankomma på riksbanksfullmäktige att pröva frågan.
Utskottet anser att motionen inte heller i övrigt påkallar något
riksdagens initiativ. Den avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande viss fråga rörande Världsarvslistan

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr224,

2. beträffande Råå vallar

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr245,

3. beträffande Väderskärs kapell

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr267,

4. beträffande restaureringen av Loftahammars
1700-talsorgel

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr266,

5. beträffande Visby ringmur

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr288,

6. beträffande utvärdering av insatserna mot
luftförorenings- och försurningsskador

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub561 yrkande 1,

7. beträffande visst jubileum

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr275.

Stockholm den 12 november 1992

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte
Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja
Bäckström (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran
Åstrand (m), Leo Persson (s), Anne Rhenman (nyd), Ingegerd
Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Monica
Widnemark (s) och Alwa Wennerlund (kds).

Bilaga

Medel anvisade till åtgärder mot luftförorenings- och
försurningsskador på kulturminnen och kulturföremål budgetåren
1988/89 -- 1991/92

Anvisade medel under anslaget:

Kulturmiljövård Åtgärder mot Totalt
luftförore-
ningar och
För budgetåret 1988/89 försurning
______________________
Prop. 87/88:104, Kultur-
miljövård
bet. KrU21, rskr. 390 5 000 000

Prop. 87/88:85, Miljö-
politiken under 1990-talet
bet. JoU 23, rskr. 373 5 000 000

_______________________________________________
10 000 000

För budgetåret 1989/90
______________________
Prop. 88/89:100 bil. 10
bet. KrU19, rskr. 185 5 200 000

Prop. 88/89:100 bil. 16
bet. JoU13, rskr. 157 5 000 000
_______________________________________________
10 200 000

För budgetåret 1990/91
______________________
Prop. 89/90:100 bil. 10
bet. KrU21, rskr. 224 5 408 000

Bidrag till
Prop. 89/90:100 bil.16 miljöarbete
bet. JoU15, rskr. 196 5 000 000
_______________________________________________
10 408 000

För budgetåret 1991/92
______________________
Prop. 90/91:100 bil. 10
bet. KrU25, rskr. 234 5 624 000

Prop. 90/91:90, En god
livsmiljö
bet. JoU30, rskr. 338 9 000 000
_______________________________________________
14 624 000

För budgetåret 1992/93
______________________
Prop. 91/92:100 bil. 12
bet. KrU23, rskr. 218 14 393 000
_______________________________________________
14 393 000