Bevarande av kulturmiljöer m.m.
Betänkande 1992/93:KrU4
Kulturutskottets betänkande
1992/93:KRU04
Bevarande av kulturmiljöer m.m.
Innehåll
1992/93 KrU4
Sammanfattning
I betänkandet behandlas sju motioner som avser bevarande av kulturmiljöer eller andra kulturminnesfrågor.
Samtliga motioner avstyrks, i flertalet fall med utförlig motivering.
I en motion tas upp frågan om ett initiativ i syfte att visst objekt -- Glimmingehus -- skall föras upp på Unescos Världsarvslista. Utskottet hänvisar till att en prövning av de objekt som Sverige redan anmält till Unesco bör göras innan ytterligare sådana anmäls.
I fråga om önskemål om statligt stöd för restaurering av Råå vallar och av Väderskärs kapell hänvisar utskottet bl.a. till de möjligheter som kan finnas att erhålla bidrag från kulturmiljöanslaget. Frågan om bidrag till restaurering av 1700-talsorgeln i Loftahammar tas upp i en motion. Utskottet hänvisar till möjligheterna att ansöka om bidrag från Kyrkofonden och från nämnda anslag.
Då det gäller krav på ett uttalande om statens ansvar för restaureringen av Visby ringmur hänvisar utskottet bl.a. till en utvärdering som nu görs av det pågående femåriga restaureringsprogrammet.
I en motion begärs en förvaltningsrevision av Riksantikvarieämbetets användning av medel till åtgärder mot skador av luftföroreningar och försurning. Utskottet redovisar att myndigheten i sin fördjupade anslagsframställning dels redovisat en egen utvärdering av de hittillsvaande insatserna, dels låtit tre internationella experter göra en utvärdering av programmet.
Utskottet anför med anledning av ett motionsyrkande att det kan finnas skäl att uppmärksamma Olof Skötkonungs betydelse för svensk kulturhistoria, exempelvis genom att ett minnesmynt ges ut. Utskottet anser dock att prövningen av frågan om utgivningen av ett sådant jubileumsmynt bör ankomma på riksbanksfullmäktige.
Motionerna
1991/92:Kr224 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppföra Glimmingehus på Unescos lista över världsskatter.
1991/92:Kr245 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kulturmiljövårdande insatser på Råå vallar.
1991/92:Kr266 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om restaureringen av Loftahammars församlings 1700-talsorgel.
1991/92:Kr267 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en restaurering av Väderskärs kapell.
1991/92:Kr275 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppmärksamma 1 000-årsminnet av Olof Skötkonung år 1995.
1991/92:Kr288 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ansvar för restaureringen av Visby ringmur.
1991/92:Ub561 av Sten Söderberg (-) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att en förvaltningsrevision tillsätts som bl.a. granskar hur "luftföroreningsmedlen" används.
Statligt stöd till kulturmiljövård
Över statsbudgeten har särskilda medel anvisats för vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, kulturlandskap och fornlämningar under elfte huvudtiteln, anslaget Kulturmiljövård. Anslaget disponeras av Riksantikvarieämbetet (RAÄ). För innevarande budgetår har riksdagen i enlighet med förslag i budgetpropositionen anvisat drygt 55,3 miljoner kronor för vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och drygt 28 miljoner kronor för vård av kulturlandskap och fornlämningar (prop. 1991/92:100, bet. 1991/92:KrU23, rskr. 1991/92:218).
Från anslagsposten Vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse utgår även medel för vård och underhåll av vissa kyrkliga inventarier.
RAÄ handlägger frågor av betydelse för hela landet, medan länsstyrelserna har myndighetsansvar på regional nivå. Den som vill söka bidrag till byggnadsvård skall vända sig till länsstyrelsen, som med eget yttrande överlämnar ärendet till RAÄ för prövning. Om ansökan avser bidrag under 50000 kr kan bidraget lämnas från den s.k. länsstyrelsepotten som disponeras av länsstyrelserna (för närvarande 300000 kr årligen per länsstyrelse).
I 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 10) föreslogs att anslagsposten Vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse skulle förstärkas med 5 miljoner kronor för vård och levandegörande av kulturmiljöer och kulturminnen. I propositionen angavs att dessa medel borde ges till projekt där förutsättningar finns för ett fortsatt engagemang hos enskilda, konsumenter och organisationer i uppgiften att levandegöra kulturmiljön, s.k. aktiv kulturmiljövård. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag (bet. 1989/90:KrU21, rskr. 1989/90:224). RAÄ, som disponerar medlen, har för innevarande budgetår avsatt 6,2 miljoner kronor för aktiv kulturmiljövård.
Under hösten 1991 anvisade riksdagen av sysselsättningsskäl 50 miljoner kronor på tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92 för investeringsarbeten avseende viktiga kulturminnen och fornminnesplatser som behöver rustas upp, många av betydelse för turismen (prop. 1991/92:25 bil. 7, bet. 1991/92:KrU9, rskr. 1991/92:86).
Dessutom har riksdagen vid behandlingen av kompletteringspropositionen våren 1992 anvisat 100 miljoner kronor för investeringar inom kulturområdet. Medlen (ibland kallade tidigareläggningsmedel) avses utnyttjas bl.a. för iståndsättning och vård av kulturminnen och kulturmiljöer, företrädesvis större objekt (prop. 1991/92:150, bil. I:9, yttr. 1991/92:KrU6y, bet. 1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350).
Unescos Världsarvslista (mot.1991/92:Kr224)
Vissa konventioner
Efter förslag av regeringen i proposition 1983/84:133 om vissa frågor rörande Sveriges samarbete med Unesco godkände riksdagen våren 1984 dels 1954 års Unescokonvention om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt, den s.k. Haagkonventionen, samt konventionens tilläggsprotokoll, dels 1972 års Unescokonvention om skydd för världens kultur- och naturarv, den s.k. Pariskonventionen (bet. KrU 1983/84:16, rskr. 227).
Syftet med Haagkonventionen är att värna om kulturminnesmärken och kulturföremål i händelse av väpnad konflikt, vid ockupation eller i inbördeskrig. De anslutna staterna förbinder sig att i fredstid förbereda skydd av kulturminnesmärken och kulturföremål och att i krigstid respektera sådan egendom. Vid ockupation skall kulturegendom skyddas av ockupationsmakten. Militär nödvändighet får dock åberopas i vissa fall för att överträda skyddsbestämmelserna.
Skyddet skall säkerställas genom att det införs bestämmelser i militära reglementen och att militär personal utbildas. Dessutom får ett antal under konventionen skyddade utrymmen inrättas för att skydda vissa lösa kulturföremål. Ett särskilt emblem kan sättas på egendom som bedöms som skyddsvärd. Två grader av skydd förutsätts i konventionen: den egendom som åtnjuter den högsta graden av skydd skall registreras på en särskild lista hos Unesco och förses med tre av de särskilda emblem som konventionen föreskriver.
I Pariskonventionen åtar sig de anslutna staterna att skydda och levandegöra sitt nationella kultur- och naturarv och att inte skada andra fördragsanslutna staters kultur- och naturarv.
Konventionen föreskriver dessutom bildandet av en
mellanstatlig kommitté för skydd av världens kultur- och
naturarv ("Världsarvskommittén"). Kommittén upprättar en lista
över objekt som förklaras vara en del av världens kultur- och
naturarv ("Världsarvslistan").
Varje ansluten stat åtar sig dessutom att göra utbildningsinsatser till skydd för sitt kultur- och naturarv samt att rapportera om sina åtgärder för att genomföra konventionens bestämmelser till Världsarvskommittén.
Sverige har ratificerat de båda konventionerna. Båda konventionerna trädde i kraft för Sveriges del den 22 april 1985.
Enligt artikel 8 i Haagkonventionen tillförsäkras kulturegendom av mycket stor betydelse ett särskilt skydd om den införs i konventionens internationella register för detta ändamål.
Enligt artikel 11.1 i Pariskonventionen skall parterna i konventionen förelägga Unescos Världsarvskommitté en förteckning över värden inom dess territorium som utgör del av kultur- och naturarvet och som lämpar sig att föra upp på den Världsarvslista som föreskrivs i artikel 11.2. Världsarvskommittén har också rekommenderat medlemsländerna att upprätta tentativa listor på sådana objekt som bedöms kunna vara aktuella för Världsarvslistan, även om inget formellt förslag om upptagande samtidigt förs fram.
Frågan om uppförande av svenska objekt på Världsarvslistan
Regeringen beslöt i juni 1989 -- efter förslag av RAÄ -- att ansöka om att följande kulturegendomar införs i internationella registret för kulturegendom under särskilt skydd enligt artikel 8 i Haagkonventionen.
1. Hällristning i Fossum, Tanums socken, Bohuslän, 2. Birka/Björkö och Adelsö vikingatida bosättningar, Uppland, 3. Engelsbergs bruk, Västmanland, 4. Drottningholms slott, Lovö socken, Uppland, 5. Skogskyrkogården, Stockholm.
Regeringen beslöt vidare att till Unescos Världsarvskommitté föreslå att de ovan nämnda kulturegendomarna nr 1--5 upptas också på Unescos Världsarvslista enligt artikel 11 i Pariskonventionen. Förslaget omfattade även följande naturegendom. 6. Sjaunjaområdet, Norrbotten.
Regeringen beslöt slutligen att till Unescos Världsarvskommitté, den tentativa listan, redovisa följande kulturegendomar 7--9. 7. Markim/Orkesta kulturlandskapsområde i Vallentuna, Uppland, 8. Falu gruva, Dalarna, 9. Gammelstads kyrkstad, Luleå.
I november 1990 återkallades förslaget om Sjaunjaområdet, sedan Naturvårdsverket uttalat att det borde övervägas om ett väsentligt större område än Sjaunja skulle anmälas till Världsarvslistan.
Genom beslut i december 1991 av Världsarvskommittén uppfördes Drottningholm på Världsarvslistan.
Vissa data om Glimmingehus
Borgen Glimmingehus uppfördes åren 1499--1505. Byggherre var Jens Holgersen Ulfstand.
Borgen innehåller utöver källarvåningen fyra våningar. Den har en längd av ca 30 m, en bredd av 12 m och en höjd av 26 m.
År 1924 skänktes Glimmingehus till svenska staten.
Glimmingehus torde vara känt framför allt tack vare Selma Lagerlöfs berättelse om svartråttorna i "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige".
I RAÄ:s serie Svenska kulturminnen utgavs år 1986 en skrift om Glimmingehus (nr 7).
Tidigare riksdagsbehandling
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:KrU6 behandlade kulturutskottet en motion med ett yrkande som är närliggande det nu aktuella men som hade ett mera övergripande syfte. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet av skäl som i huvudsak redovisas i det följande i samband med utskottets ställningstagande till den nu aktuella motionen.
Råå vallar (mot. 1991/92:Kr245)
Allmänna uppgifter
Råå vallar är en försvarsanläggning utmed stranden vid Råå i Helsingborgs kommun, som påbörjades redan år 1676 men intogs av danskarna innan den blev färdig. År 1713 uppfördes på befallning av Karl XII en ny försvarsanläggning 3 km lång, 60 m från Öresund. Den påbyggdes ytterligare under åren 1716--1717. Från slutet av 1700-talet lämnades vallarna att förfalla. Området utnyttjas för närvarande som friluftsbad.
Råå vallar utgör en fast fornlämning som åtnjuter skydd enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
Området ingår i en förteckning över riksintressanta kulturmiljöer i Sverige som RAÄ upprättat som underlag för tillämpning av bestämmelserna i 2 kap. 6 § naturresurslagen (1987:12).
Ett projekt som syftar till att levandegöra och förtydliga områdets historiska innehåll med utgångspunkt i vallarna påbörjades hösten 1991 i samarbete med dåvarande kommundelsnämnden i Råå, numera Servicenämnden Råå, Råå intresseförening och kulturmiljöenheten vid Länsstyrelsen i Malmöhus län. Inom ramen för projektet skall inledningsvis information -- skyltar m.m. -- produceras. Delar av vallarna skall eventuellt i ett senare skede restaureras så att deras funktion lättare kan upplevas. Vidare har möjligheten att förlägga ett s.k. visiting centre med information/utställning som beskriver områdets kulturhistoria diskuterats. Ett förslag i början av år 1992 från Servicenämnden Råå att uppföra en friskvårdsanläggning inom fornlämningsområdet har avvisats från länsstyrelsens sida.
Väderskärs kapell (mot. 1991/92:Kr267)
Allmänna uppgifter
Väderskärs kapell i Loftahammars församling, 22 km norr om Västervik, ligger ytterst i havsbandet. Enligt en promemoria upprättad år 1980 vid Länsstyrelsen i Kalmar län framgår bl.a. följande.
Det är oklart när Väderskär fick bofast befolkning. Ön var förmodligen från början en säsongsarbetsplats för fastlandsbönder och stadsborgare som vid kusten drygade ut sin försörjning med fiske och sjöfågelsjakt. Fiskeläget har oreglerad bebyggelse av ålderdomlig karaktär. Ett stycke från bebyggelsen ligger kapellet. Fiskarna på Väderskär och kringliggande skär var sedan gammalt förenade i ett skärlag, där gemensamma frågor av rättslig och ekonomisk art dryftades. Skärlagets sammanträden ägde rum i kapellet, som sedan 1600-talet benämns korumhuset. Det dateras till år 1663. I början av 1800-talet tjänade kapellet även som skolhus och samlingslokal. Numera utnyttjas kapellet till sommargudstjänster. Det förvaltas av Loftahammars församling.
Kapellet är ett lågt timmerhus, knuttimrat med inklädda knutar och rödfärgat. Väggar och tak invändigt är till största delen målade. Målningarna framställer bibliska scener och är daterade med årtalet 1740.
Genom beslut av länsstyrelsen byggnadsminnesförklarades kapellet år 1980. Länsstyrelsen har meddelat vissa skyddsföreskrifter, som bl.a. innebär att kapellet skall underhållas så att det inte förfaller eller det kulturhistoriska värdet minskar. Länsstyrelsen lämnar råd och anvisningar i fråga om underhållet av byggnaden och vården av det kringliggande området.
Tidigare riksdagsbehandling
Kulturutskottet behandlade hösten 1987 en motion i vilken påtalades behovet av att Väderskärs kapell restaureras. Motionärerna menade att bidrag till restaureringsarbete borde utgå från det anslag till kulturminnesvård som stod till RAÄ:s förfogande. Kulturutskottet avstyrkte motionen med hänvisning till möjligheten för Loftahammars församling att ansöka om bidrag enligt förordningen (1981:447) om statsbidrag till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse (bet. KrU 1987/88:1).
Loftahammars 1700-talsorgel (mot.1991/92:Kr266)
Allmänna uppgifter
Loftahammars orgel är byggd av orgelbyggaren Lars Wahlberg år 1767. Wahlberg (1724--1776) är en av de främsta representanterna för 1700-talets stororgelbyggeri i vårt land. Hans produktion uppgår till ett femtontal högt vitsordade verk, alla relativt stora. Ett enda verk är bevarat till våra dagar, nämligen det tiostämmiga i Loftahammar. Därutöver har några av Wahlbergs orgelfasader bevarats, bl.a. de i Karlskrona och Växjö.
Enligt uppgift från kyrkorådet i Loftahammars församling skall inom kort en ansökan om bidrag för renovering av orgeln lämnas in till Kyrkofonden.
I kyrkofondslagen (1988:182) anges bl.a. att Kyrkofondens styrelse får bevilja ett pastorat bidrag till kostnadskrävande underhåll och restaurering av församlingskyrka enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Till underhåll och restaurering av kyrka räknas även arbeten på fast inredning. I propositionen om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i Svenska kyrkan m.m. anför föredraganden med hänvisning till jordabalken att altarrum, predikstol, orgel m.m. hör till den fasta inredningen (prop. 1987/88:31 s. 86).
Enligt kyrkofondsförordningen (1988:1148) och Kyrkofondens föreskrifter skall ansökan om kyrkobyggnadsbidrag ha inkommit före utgången av november månad. Kyrkofondens styrelse inhämtar yttranden från RAÄ, stiftsstyrelsen och Svenska kyrkans centralstyrelse före april månads utgång året efter ansökningsåret. Kyrkofondens styrelse beslutar om bidrag senast under september månad. Bidrag lämnas i mån av tillgång på medel med 20--80 % av de totala kostnaderna för de ändamål bidraget avser. Hänsyn tas till hur angelägna arbetena är från kulturhistorisk synpunkt.
Från anslaget Kulturmiljövård anslagsposten 1. Vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse utgår bidrag i enlighet med vad som föreskrivs i förordningen (1981:447) om statsbidrag till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Enligt de av regeringen meddelade bestämmelserna för nämnda anslagspost får medel utgå även till vård och underhåll av vissa kyrkliga inventarier.
Tidigare riksdagsbehandling
Ett motionsyrkande om att statsbidrag skulle lämnas för att renovera 1700-talsorgeln i Loftahammars församling har behandlats vid 1987/88 års riksmöte. Kulturutskottet avstyrkte yrkandet med hänvisning till möjligheten för Loftahammars församling att ansöka om byggnadsvårdsbidrag till restaurering av orgeln (bet. KrU 1987/88:1).
Visby ringmur (mot. 1991/92:Kr288)
Allmänna uppgifter
Visby ringmur började byggas på 1200-talet. På 1500-talet skadades muren genom sprängning och bränning. Under århundradena därefter fanns planer på att riva den och även på att återanvända materialet till ett nytt landshövdingeresidens. Staden protesterade mot detta och viss tid vårdades muren av Visby magistrat. Muren fridlystes både år 1805 och år 1834. Mot slutet av 1800-talet insåg man ruinernas betydelse för turismen och den nationella känslan. På 1860-talet antogs en vårdplan och vissa statliga medel anslogs till restaurering. Restaureringarna gjordes med kalkbruk. Till tak och täckningar användes cementblandat bruk och kalkstensplattor. Under 1900-talet har restaureringen oftast skett i form av beredskapsarbete och andra arbetsmarknadsåtgärder. Då arbetslösheten varit vanligast under vintertid -- då kalkbruk inte kan användas -- har många restaureringsarbeten fått lov att göras med cementblandat bruk. Under senare tid har två olika slag av skador på muren särskilt uppmärksammats, nämligen skador på grund av tidigare foglagningar med cementblandat bruk och skador på grund av luftförorening och försurning. Skador har även uppstått på grund av växtlighet, frostsprängning, sättningar m.m. År 1990 utarbetades ett program för upprustning av ringmuren och för forskning kring frågor om vittring, försurning, restaureringsmetoder m.m. En kampanj för insamling av medel till vård och underhåll av Visby ringmur startades år 1990. Medel har kommit in från sponsorer och insamlingar under åren 1990--1992. Vidare har garantier lämnats beträffande sponsorsmedel under åren 1993--1994. Sammanlagt kommer drygt 5 miljoner kronor att kunna disponeras under perioden 1990--1995. Till dessa medel kommer ca 200000 kr per år från RAÄ:s kulturmiljövårdsanslag, 150000 kr år 1992 från RAÄ:s forskningsanslag och 1 miljon kronor budgetåret 1992/93 från, av arbetsmarknadspolitiska skäl, i kompletteringspropositionen våren 1992 särskilt anvisade medel för kulturmiljövård. För närvarande utvärderas det hittillsvarande restaureringsarbetet inför nästa års fortsatta verksamhet.
Visby ringmur ägs av Visby stad och förvaltas av RAÄ. Kyrkoruinerna i Visby är statligt ägda och förvaltas av RAÄ.
Tidigare riksdagsbehandling
Inledningsvis i detta betänkande har redovisats att medel till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse anvisas under en särskild anslagspost under anslaget Kulturmiljövård, som disponeras av RAÄ. Från denna anslagspost utgår medel bl.a. för vård och underhåll av de fastigheter som står under RAÄ:s förvaltning, bl.a. Visby ringmur.
När riksdagen år 1990 biföll regeringens förslag om en förstärkning av anslagsposten med 5 miljoner kronor motiverades detta bl.a. med behovet av insatser för att levandegöra kulturarvet. Därvid nämndes vården av fastigheter som förvaltas av RAÄ, t.ex. Visby ringmur. I en motion begärdes särskilda medel för vård och upprustning av Visby ringmur. Utskottet (bet. 1989/90:KrU21 s. 11) förutsatte att en insats för ringmuren skulle kunna påbörjas följande år inom ramen för de medel som RAÄ skulle komma att disponera. Utskottet ansåg att de unika värden som Visby ringmur och ruiner representerar borde tas till vara som ett viktigt inslag i arbetet med att levandegöra kulturarvet.
Som inledningsvis redovisats har ytterligare medel till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse anvisats dels på tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92, dels för budgetåret 1992/93 i samband med behandlingen av kompletteringspropositionen våren 1992.
Användningen av Riksantikvarieämbetets medel för insatser mot luftförorenings- och försurningsskador (mot. 1991/92:Ub561 yrk. 1)
Allmänna uppgifter
Medel till insatser mot luftförorenings- och försurningsskador
RAÄ redovisade år 1987 på regeringens uppdrag förslag till ett treårigt handlingsprogram, Luftföroreningarnas skadeverkningar på kulturminnen och kulturföremål, vilket innefattade åtgärder som inventeringar, insatser för konservering, utbildning samt forsknings- och utvecklingsarbete. Förslaget inarbetades även i Naturvårdsverkets (SNV) rapport (Rapport 3379) Aktionsplan 87 mot luftföroreningar och försurning. Behovet av medel för åtgärder i vad gäller kulturminnen och kulturföremål beräknades till 10 miljoner kronor budgetåret 1988/89, 11 miljoner kronor budgetåret 1989/90 och 13 miljoner kronor budgetåret 1990/91.
RAÄ:s och Naturvårdsverkets förslag lades till grund för förslag i två propositioner vid riksmötet 1987/88, nämligen proposition 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990-talet (s. 102--103, 315--316) och proposition 1987/88:104 om kulturmiljövård (s. 122--126, 139--142). I enlighet med förslaget i kulturmiljövårdspropositionen gavs RAÄ ansvaret för ett treårigt program budgetåren 1988/89--1990/91 mot luftföroreningarnas och försurningens skadeverkningar på kulturmiljön (bet. KrU 1987/88:21 s. 25--26, rskr. 1987/88:390). Medel för de tre budgetåren har anvisats över både utbildningshuvudtiteln och miljö- och energihuvudtiteln med sammanlagt 10 000 000 kr, 10 200 000 kr resp. 10 408 000 kr (se bilaga till detta betänkande).
Inför budgetåret 1991/92 avlämnade RAÄ förslag till ett nytt treårigt program, Luftföroreningar och kulturminnen Handlingsplan 90 (RAÄ Rapport RIK1).
I likhet med vad som var fallet under den gångna treårsperioden anvisade riksdagen medel över både utbildningshuvudtiteln och miljö- och energihuvudtiteln för budgetåret 1991/92 med sammanlagt 14624000 kr (se bilaga).
För budgetåret 1992/93 anvisades medel, 14393000 kr, samlat under anslaget Kulturmiljövård, anslagsposten Insatser mot luftförorenings- och försurningsskador (se bilaga).
Uppgifter om användningen under budgetåren 1988/89--1990/91 av medlen för inventering av skador, basverksamhet samt åtgärder för skydd och konservering lämnas i RAÄ:s fördjupade anslagsframställning för 1993/94--1995/96 (motsvarande redovisning finns intagen som bilaga 2 i utskottets betänkande 1991/92:KrU7).
Fr.o.m. budgetåret 1987/88 (prop. 1986/87:80 bil. 6 s. 152--153 och 156--157) tilldelas RAÄ även särskilda medel för forskning och utvecklingsarbete, bl.a. beträffande skadeverkningarna av luftföroreningar och försurning på kulturminnen och kulturföremål.
Utvärdering av insatserna mot luftförorenings- och försurningsskador
RAÄ har i enlighet med regeringens särskilda direktiv för den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1993/94--1995/96 lämnat en utvärdering av programmet för insatser mot luftföroreningsskador på kulturminnen och kulturföremål under budgetåren 1988/89--1990/91 samt ett förslag till ökad precisering av målen för insatserna inom den pågående programcykeln, som omfattar budgetåren 1991/92--1993/94.
Vidare har RAÄ utarbetat en särskild rapport Air Pollution and the Swedish Heritage, Progress 1988--1991, (publicerad i RAÄ:s rapportserie RIK som nr 6). Denna rapport har i sin tur utgjort underlag för en internationell utvärdering av insatserna mot luftförorenings- och försurningsskador. Den internationella utvärderingsrapporten, benämnd Air Pollution and the Cultural Heritage, Evaluation of the Swedish Programme, har utförts av Univ. Doz. Dr. Ernst Bacher, Österrike, Sir Dr. Bernard Feilden, Storbritannien, och prof. Dr. Rolf Snethlage, Bayern. Utvärderarna anför att de är imponerade av den höga kvaliteten i det arbete som gjorts inom programmet. Inom några områden är basen för övervakning av skador så gott som komplett. Inom andra områden rekommenderar utvärderarna ökade resurser för forskning och dokumentation. Utvärderarna anser att det finns många fördelar med programmets organisation, där kulturmiljövårdande myndigheter och museer arbetar med stöd från materialforskningen. Utvärderarna framhåller att det är viktigt att forskningsresultat förs ut till det praktiska arbetet och rekommenderar ökad utbildning av inventerings- och konserveringspersonal.
Tidigare riksdagsbehandling
Vid riksmötet 1991/92 avslog riksdagen med hänvisning till arbetet inom RAÄ:s luftföroreningsprogram ett motionsyrkande om inventering av luftförorenings- och försurningsskador på kulturarvet i Stockholms län. I betänkandet 1991/92:KrU7 redovisade kulturutskottet medelsanvisningen och medelsanvändningen beträffande insatser mot luftförorenings- och försurningsskador i landet, dagsläget i fråga om inventerings- och konserveringsverksamheten samt RAÄ:s handlingsplan för treårsperioden 1991/92--1993/94.
Visst jubileum (motion 1991/92:Kr275)
Med anledning av vad som anförs i motion Kr275 om utgivandet av ett jubileumsmynt över Olof Skötkonung lämnas i det följande en redovisning för lagstiftningen om minnes- och jubileumsmynt, m.m.
I 5 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank erinras om att Riksbanken enligt 9 kap. 13 § regeringsformen har ensam rätt att ge ut sedlar och mynt samt föreskrivs att Riksbanken skall bestämma om utformningen av de sedlar och mynt som banken ger ut. I 6 § i samma lag anges i vilka valörer sedlar och mynt får ges ut. Vidare anges att dessutom minnes- och jubileumsmynt med andra valörer får ges ut.
Före år 1989 måste beslut om utgivande av minnes- eller jubileumsmynt ske genom lagstiftning.
Minnes- eller jubileumsmynt gavs på 1970-talet ut endast vid tre tillfällen (Gustav VI Adolfs 90-årsdag, Ny regeringsform och Bröllopsmyntet). Under tiden därefter har vid elva tillfällen minnes- eller jubileumsmynt getts ut, i några fall med mynt i två olika valörer (200 kr resp. 1 000 kr). De tre senaste utgåvorna har skett med anledning av 1989 års världsmästerskap i ishockey i Stockholm, år 1990 med anledning av invigningen av det nya museet för regalskeppet Vasa och år 1992 med anledning av 200-årsminnet av Gustav III:s död.
Utskottet
Viss fråga rörande Världsarvslistan
Sverige har ratificerat dels 1954 års Unescokonvention om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt samt konventionens tilläggsprotokoll, dels 1972 års Unescokonvention om skydd för världens kultur- och naturarv.
Enligt förstnämnda konvention förutsätts två grader av skydd. Den egendom som åtnjuter den högsta graden av skydd skall registreras på en särskild lista hos Unesco, Internationella registret för kulturegendom under särskilt skydd (artikel 8 i konventionen). I enlighet med vad som föreskrivs i 1972 års konvention har det bildats en mellanstatlig kommitté för skydd av världens kultur- och naturarv. Kommittén upprättar en lista över objekt som förklaras vara en del av världens kulturarv, Världsarvslistan (artikel 11 i konventionen). I ett föregående avsnitt har lämnats en utförligare redovisning för konventionerna och för svenska objekt som nominerats för inskrivning på Världsarvslistan. I december månad fördes Drottningholms slottsmiljö upp på denna lista och ytterligare sju svenska objekt har nominerats, varav tre på den s.k. tentativa listan.
Världsarvslistan innehåller mer än 300 objekt, varav merparten är kulturobjekt. Det totala antalet nomineringar varje år är stort men endast en handfull fyller kraven för att inskrivas på listan.
Motionären bakom motion Kr224 (m) framhåller att Glimmingehus är ett unikt byggnadsverk och att det är angeläget att ge denna kulturskatt det extra skydd som ett uppförande på Unescos Världsarvslista för med sig.
Förra året behandlade utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:KrU6 en motion med ett yrkande som är närliggande det nu aktuella men som hade ett mera övergripande syfte, nämligen att en inventering av skyddsvärda objekt skulle göras. Glimmingehus nämndes som ett exempel på en skyddsvärd byggnad.
Utskottet ansåg att det var angeläget att det så snart som möjligt skedde en prövning av frågan om uppförande på Världsarvslistan av de fem objekt som då var aktuella, bland dem Drottningholm. I enlighet med vad som ovan angetts har denna slottsmiljö nu uppförts på listan. Innan den angivna prövningen skett såväl som motsvarande prövning av objekten på den tentativa listan -- i den mån regeringen skulle finna skäl fullfölja ansökan i fråga om dessa -- borde, såvitt utskottet kunde bedöma, ytterligare objekt inte anmälas till Världsarvslistan. Det fick ankomma på regeringen att, sedan Unesco gjort den angivna prövningen, efter hörande av Riksantikvarieämbetet (RAÄ) överväga i vad mån det var motiverat att hos Unesco väcka förslag om uppförande av ytterligare svenska objekt på listan. Vid dessa överväganden borde självfallet Unescos ställningstagande till tidigare ansökningar från Sverige och från andra länder kunna tjäna som ledning.
Kulturutskottet anser att det inte inträffat någon omständighet som motiverar en annan bedömning än den som i enlighet med den lämnade redovisningen gjordes förra året. Motion Kr224 bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Vissa frågor om kulturmiljövård m.m.
Förslagen i tre av de motioner som utskottet här behandlar tar upp frågor om stöd till kulturhistoriskt värdefulla miljöer m.m.
I motion Kr245 (m) framhålls att Råå vallar, fästningsverk från 1700-talet söder om Helsingborg, är i stort behov av vård och underhåll och att informationen om vallarna behöver förbättras. Ett åtgärdsprogram för området håller på att utarbetas i samarbete mellan länsantikvarien i Malmöhus län och företrädare för Helsingborgs kommmun. I motionen yrkas att regeringen -- så snart nödvändigt beslutsunderlag föreligger -- inom ramen för anslaget för kulturmiljövård skall pröva att anvisa medel för Råå vallars vård och underhåll.
Väderskärs kapell, som byggnadsminnesförklarades år 1980, är enligt motion Kr267 (m) i behov av restaurering. Enligt motionärerna torde bidrag till restaureringen kunna utgå från den del av byggnadsvårdsanslaget som disponeras av Länsstyrelsen i Kalmar län. I motionen framhålls att kyrkorådet enligt uppgift inom kort kommer att begära bidrag till restaurering.
I motion Kr266 (m) framhålls att Loftahammarorgeln enligt orgelexperter är ett av de värdefullaste instrumenten från svenskt 1700-tal. Medlemmarna i Loftahammars församling har under ett flertal år gemensamt samlat medel för att kunna bidra till en restaurering. Enligt motionären bör det ankomma på RAÄ att i sin planering ge prioritet åt restaureringen av Loftahammars 1700-talsorgel, så att dess kultur- och musikhistoriska värde bevaras såväl för musiklivet i stort som för församlingsmedlemmarna.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att ansvaret för skydd och vård av kulturhistoriskt värdefulla byggnader är fördelat på stat, kommun och enskilda. Fasta fornlämningar, byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen åtnjuter skydd i enlighet med bestämmelserna i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
Som framgår av ett tidigare avsnitt i detta betänkande anvisas statliga medel till kulturmiljövård under anslaget Kulturmiljövård, som disponeras av RAÄ. Av detta stöd utbetalas en s.k. länsstyrelsepott om 300000 kr till varje länsstyrelse. I sammanhanget redovisas även den möjlighet som finns att erhålla bidrag för s.k. aktiv kulturmiljövård samt att RAÄ handlägger frågor av betydelse för hela landet, medan länsstyrelserna har myndighetsansvar på regional nivå.
När det gäller frågan om upprustning av Råå vallar pågår -- enligt vad utskottet har inhämtat -- insatser för att vårda och underhålla området kontinuerligt. Årligen ansöker Länsstyrelsen i Malmöhus län om bidrag från länsarbetsnämnden och har för innevarande budgetår erhållit bidrag motsvarande ca 150 dagsverken. Vidare har länsstyrelsen erhållit 40000 kr direkt från RAÄ för lagning av strand m.m. Enligt uppgift från länsstyrelsen kommer visst skyltmaterial med information om området att sättas upp våren 1993 i anslutning till det i hela landet pågående historieprojektet Den svenska historien. Med hänvisning härtill och med beaktande av det projekt som påbörjats i samarbete mellan länsstyrelsens kulturmiljöenhet och kommunen avstyrker utskottet motion Kr245.
Med anledning av motionen om Väderskärs kapell vill utskottet framhålla följande.
Väderskärs kapell, som byggnadsminnesförklarades år 1980, åtnjuter skydd enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. I lagen regleras skyddet för den del av vårt kulturarv som utgörs av de från kulturhistorisk synpunkt särskilt värdefulla byggnaderna i icke statlig ägo. Genom byggnadsminnesbestämmelserna kan sådana byggnader bevaras för framtiden och skyddas från olämpliga förändringar. I länsstyrelsens åligganden ingår att lämna råd och anvisningar i fråga om underhållet av byggnaden och vården av det kringliggande området. Enligt vad utskottet har inhämtat företar kulturmiljöenheten vid Länsstyrelsen i Kalmar län för närvarande en besiktning av samtliga 110 byggnadsminnen i länet. Under hösten kommer även Väderskärs kapell att besiktigas. I ett besiktningsprotokoll kommer förslag till eventuella åtgärder att införas.
Utskottet konstaterar att Loftahammars församling, som förvaltar kapellet, har möjlighet att ansöka om bidrag enligt bestämmelserna i förordningen (1981:447) om statsbidrag till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Länsstyrelsen kan ur den länsvisa potten av nämnda statsbidrag själv besluta om bidrag upp till 50000 kr. Därutöver kan bidrag lämnas från RAÄ. Det bör också nämnas att länsstyrelsen årligen överlämnar en förteckning över angelägna objekt, lämpliga för investerings- eller beredskapsarbeten, för den händelse särskilda medel för beredskapsarbeten skulle anvisas av riksdagen. I en sådan förteckning ingår Väderskärs kapell. Enligt uppgift till utskottet prioriterar länsstyrelsen i denna förteckning strandnära byggnader.
Utskottet anser med hänvisning till det anförda att det inte är påkallat med någon riksdagens åtgärd med anledning av motion Kr267.
Då det gäller 1700-talsorgeln i Loftahammars församling har utskottet i ett föregående avsnitt i detta betänkande redovisat de möjligheter som finns att erhålla bidrag för restaurering dels via Kyrkofondens kyrkobyggnadsbidrag, dels via RAÄ:s kulturmiljövårdsanslag. Med hänsyn till de bidragsmöjligheter som sålunda finns -- och med hänvisning till att Loftahammars församling enligt uppgift till utskottet har för avsikt att inom kort lämna in en bidragsansökan till Kyrkofonden -- avstyrker utskottet motion Kr266.
Visby ringmur
I motion Kr288 framhålls att Gotland på senare år drabbats hårt av luftföroreningar och att detta skadat Visby ringmur. RAÄ måste tilldelas särskilda medel för murens vård, eftersom det eljest finns risk för att muren inte går att rädda. Det restaureringsprogram som för närvarande genomförs sker med sponsorsmedel. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om statens ansvar för restaureringen.
Vid riksmötet 1989/90 instämde utskottet med vad som anfördes i budgetpropositionen (bil. 10, s. 79) om behovet av särskilda medel för att levandegöra kulturarvet, varvid Visby ringmur nämndes som en naturlig utgångspunkt för förstärkta insatser. Utskottet förutsatte att en insats för ringmuren skulle kunna påbörjas följande år. Utskottet anförde att de unika värden som Visby ringmur och ruiner representerar bör tas till vara som ett viktigt inslag i arbetet med att levandegöra kulturarvet (bet. 1989/90:KrU21 s. 11).
En kampanj för insamling av medel till vård och underhåll av Visby ringmur startades 1990. Sammanlagt kommer drygt 5 miljoner kronor att kunna disponeras av sponsorsmedel och insamlade medel under perioden 1990--1995. Till dessa medel kommer ca 200000 kr per år från RAÄ:s kulturmiljövårdsanslag, 150000 kr år 1992 från RAÄ:s forskningsanslag och 1 miljon kronor budgetåret 1992/93 från i kompletteringspropositionen våren 1992 särskilt anvisade medel för kulturmiljövård.
Det nu pågående arbetet med vård och underhåll av Visby ringmur innebär bl.a. prövning av nya metoder och undersökning av effekterna av tidigare använda metoder. Resultaten av det hittillsvarande arbetet skall utvärderas och läggas till grund för verksamheten under kommande år.
Utskottet anser att -- innan resultaten från den första utvärderingen av den nu pågående femåriga restaureringsperioden föreligger -- det är för tidigt att lägga fast en plan för det fortsatta underhållet och vården av muren. Det är ovedersägligt att det föreligger ett stort behov av medel för underhåll och vård sett över en längre period. Det är därför av största vikt att tillgängliga medel används på effektivast möjliga sätt och att använda restaureringsmetoder är väl prövade och utvärderade. Utskottet anser det därför viktigt att en utvärdering av den hittillsvarande verksamheten påbörjats och förutsätter självfallet att RAÄ med resultaten av utvärderingen som grund planerar för den fortsatta verksamheten utan att riksdagen tar något särskilt initiativ i denna fråga. I den mån ökade statliga insatser bedöms nödvändiga ankommer det på RAÄ att prioritera mellan olika ändamål som bekostas under kulturmiljövårdsanslaget och att inför nya treåriga budgetperioder redovisa medelsbehovet i sina anslagsframställningar inför riksdagens och regeringens prövning av anslagsfrågorna. Det är också viktigt att möjligheten tas till vara att för den fortsatta restaureringen disponera sådana medel som anvisas av sysselsättningsskäl.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motion 1991/92:Kr288 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Användningen av Riksantikvarieämbetets medel för insatser mot luftförorenings- och försurningsskador
I motion Ub561 (-) redovisas att särskilda medel anvisas sedan budgetåret 1988/89 för åtgärder mot luftförorenings- och försurningsskador och att medlen används till restaurering av skadade kulturminnen, inventering och dokumentation, forsknings- och utvecklingsarbete m.m. I motionen sägs att det "kan ifrågasättas huruvida ovannämnda penningmedel nyttjas på bästa sätt, enär kritik framförts från olika håll". Det anges emellertid inte i motionen vilka delar av insatserna mot luftförorenings- och försurningsskador denna kritik skulle avse. Motionären anser det befogat med en förvaltningsrevision som visar hur RAÄ använt medlen och hemställer att riksdagen begär en sådan revision (yrkande 1).
I det föregående i detta betänkande och i bilaga till betänkandet redovisas vilka medel som ställts till RAÄ:s förfogande sedan budgetåret 1988/89 för insatser mot luftförorenings- och försurningsskador på kulturmiljön. Vidare redovisas de program för sådana insatser som riksdagen godkänt och som RAÄ givits ansvaret för.
I enlighet med regeringens uppdrag har RAÄ -- som redovisas i det föregående -- i den fördjupade anslagsframställningen inför budgetperioden 1993/94--1995/96 lämnat en utvärdering av programmet för insatser mot luftföroreningsskador på kulturminnen och kulturföremål och preciserat målen för insatserna.
Till anslagsframställningen har RAÄ dessutom fogat en särskild rapport RIK6, Air Pollution and the Swedish Heritage, Progress 1988--1991, vilken utgjort underlag för en internationell utvärdering av verksamheten. I det föregående har redovisats att de tre utvärderarna är imponerade av den höga kvaliteten i det arbete som gjorts inom programmet och att de rekommenderat ökade resurser för forskning och dokumentation. De anger att programmets organisation har många fördelar. Utvärderarna rekommenderar ökad utbildning av inventerings- och konserveringspersonal för att forskningsresultat skall kunna föras ut till det praktiska arbetet.
Mot bakgrund av de utvärderingar av de hittillsvarande insatserna mot luftförorenings- och försurningsskador som nyligen gjorts och som redovisats i detta betänkande anser utskottet att det inte är påkallat att riksdagen tar initiativ till sådan revision av verksamheten som begärs i motion Ub561. Motionen bör därför avslås i denna del (yrkande 1).
Visst jubileum
I motion Kr275 (fp) anges att det år 1995 kommer att vara tusen år sedan Sveriges förste kristne kung, Olof Skötkonung, tillträdde ämbetet. Motionären erinrar om att mynt utgavs med kungens namn i nära anslutning till kungavalet. Motionären anser att jubileet måste uppmärksammas. Detta kan, anför han, ske genom att ett speciellt jubileumsår utlyses och att det framställs ett jubileumsmynt med anledning av jubileet.
Utskottet gör den bedömningen att det kan finnas skäl att uppmärksamma Olof Skötkonungs betydelse för svensk kulturhistoria, exempelvis genom att ett jubileumsmynt ges ut. Enligt utskottets mening är det dock inte motiverat med något riksdagens initiativ i syfte att ett jubileumsmynt av det slag som avses i motionen skall ges ut. Det ankommer på Riksbanken att fatta beslut om utgivning av minnes- och jubileumsmynt. Det får därför ankomma på riksbanksfullmäktige att pröva frågan. Utskottet anser att motionen inte heller i övrigt påkallar något riksdagens initiativ. Den avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande viss fråga rörande Världsarvslistan
att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr224,
2. beträffande Råå vallar
att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr245,
3. beträffande Väderskärs kapell
att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr267,
4. beträffande restaureringen av Loftahammars 1700-talsorgel
att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr266,
5. beträffande Visby ringmur
att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr288,
6. beträffande utvärdering av insatserna mot luftförorenings- och försurningsskador
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub561 yrkande 1,
7. beträffande visst jubileum
att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr275.
Stockholm den 12 november 1992
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Anne Rhenman (nyd), Ingegerd Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Monica Widnemark (s) och Alwa Wennerlund (kds).
Bilaga
Medel anvisade till åtgärder mot luftförorenings- och försurningsskador på kulturminnen och kulturföremål budgetåren 1988/89 -- 1991/92
Anvisade medel under anslaget:
Kulturmiljövård Åtgärder mot Totalt luftförore- ningar och För budgetåret 1988/89 försurning ______________________ Prop. 87/88:104, Kultur- miljövård bet. KrU21, rskr. 390 5 000 000
Prop. 87/88:85, Miljö- politiken under 1990-talet bet. JoU 23, rskr. 373 5 000 000
_______________________________________________ 10 000 000
För budgetåret 1989/90 ______________________ Prop. 88/89:100 bil. 10 bet. KrU19, rskr. 185 5 200 000
Prop. 88/89:100 bil. 16 bet. JoU13, rskr. 157 5 000 000 _______________________________________________ 10 200 000
För budgetåret 1990/91 ______________________ Prop. 89/90:100 bil. 10 bet. KrU21, rskr. 224 5 408 000
Bidrag till Prop. 89/90:100 bil.16 miljöarbete bet. JoU15, rskr. 196 5 000 000 _______________________________________________ 10 408 000
För budgetåret 1991/92 ______________________ Prop. 90/91:100 bil. 10 bet. KrU25, rskr. 234 5 624 000
Prop. 90/91:90, En god livsmiljö bet. JoU30, rskr. 338 9 000 000 _______________________________________________ 14 624 000
För budgetåret 1992/93 ______________________ Prop. 91/92:100 bil. 12 bet. KrU23, rskr. 218 14 393 000 _______________________________________________ 14 393 000