Barnombudsman

Betänkande 1992/93:SoU21

Socialutskottets betänkande 1992/93:SOU21

Barnombudsman

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motioner
• Utskottet
• Hemställan

1992/93

SoU21

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1992/93:173 om
en Barnombudsman, m.m. och två motioner med anledning av
förslaget. Samtidigt behandlas också tre motioner om
barnombudsman från den allmänna motionstiden 1993.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
motionerna.

Propositionen

I proposition 1992/93:173 om en Barnombudsman, m.m. har
regeringen (Socialdepartementet) föreslagit riksdagen att

dels anta förslaget
till lag om Barnombudsman,

dels
1. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för
ombudsmannens verksamhetsområde och uppgifter (avsnitt 5),
2. godkänna att tjänsten som Barnombudsman inrättas vid
Barnmiljörådet i enlighet med de i propositionen förordade
riktlinjerna för organisation och finansiering (avsnitt 7),
3. till Barnmiljörådet för budgetåret 1993/94 under femte
huvudtiteln anvisa ett ramanslag på 6586000 kr.

Lagförslaget fogas till betänkandet som bilaga.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1992/93:So31 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en ombudsman för barn och ungdom.

1992/93:So32 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättandet av en barnombudsman med
placering hos Allmänna barnhuset.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993

1992/93:So604 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en ombudsman för barn och unga.

1992/93:Ju802 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
landstingen bör uppmuntras att överväga tillsättning av
barnombudsmän.

1992/93:Ub416 av Karin Pilsäter och Sigge Godin (fp) vari
yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införande av barnombudsman.

Utskottet

Bakgrund

Riksdagen beslutade i april 1990 (1989/90:SoU17, rskr. 172)
att ge regeringen till känna att frågan om inrättande av en
tjänst som barnombudsman borde utredas. Enligt riksdagen borde
utredningen avse, förutom arbetsuppgifterna för en barnombudsman
och avgränsningen av dessa uppgifter mot andra myndigheters och
organisationers uppgifter, de organisatoriska frågorna och fråga
om finansiering av verksamheten. Sveriges åtaganden vid en
ratificering av FN:s barnkonvention borde också beaktas. FN:s
konvention om barnets rättigheter trädde i kraft den 2 september
1990 sedan den ratificerats av 20 stater, av vilka Sverige var
en. I december 1990 bemyndigade den dåvarande regeringen chefen
för Socialdepartementet att tillkalla en utredningsman med
uppdrag att närmare utreda förutsättningarna för en statligt
utsedd barnombudsman. Utredningen, som antog namnet Utredningen
om barnombudsman, överlämnade sitt betänkande Ombudsman för barn
och ungdom (SOU 1991:70) till regeringen i september 1991.

Propositionen i huvuddrag

I propositionen föreslås att en befattning som Barnombudsman
inrättas den 1 juli 1993 och att en särskild lag om
Barnombudsman införs. Ombudsmannens uppgifter skall enligt
propositionen vara att bevaka frågor som angår barns och
ungdomars rättigheter och intressen. Särskild uppmärksamhet
skall därvid ägnas åt att lagar och andra författningar samt
deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt
FN:s konvention om barnets rättigheter. Ombudsmannen skall
vidare, utifrån ett barnperspektiv, kunna göra auktoritativa
uttalanden om barnkonventionens relevans på olika områden samt
ägna sig åt opinionsbildning och ta initiativ till åtgärder i
barns och ungdomars intressen. Särskild uppmärksamhet bör ägnas
utsatta barn och ungdomar. Vidare föreslås att Ombudsmannen
åläggs att årligen avlägga en rapport till regeringen om de
frågor på barn- och ungdomsområdet som myndigheten uppmärksammat
och som bedöms böra underställas regeringen för kännedom.
Funktionen som Barnombudsman föreslås bli inrättad vid
Barnmiljörådet och finansieras via myndighetens budget.
Ombudsmannen bör bli chef för myndigheten med generaldirektörs
ställning. En särskild organisationskommitté skall tillsättas
för att lämna närmare förslag till detaljutformning av
myndighetens organisation, behov av kompetens, bemanning m.m.
samt för att utforma riktlinjerna för myndighetens arbetsformer.

Inrättande av en Barnombudsman och förslag till lagreglering

Propositionen

Ett tungt vägande skäl till att nu inrätta en
Barnombudsman, som i kraft av en särskild lag skall bevaka
frågor som angår barns och ungdomars (upp till 18 år)
rättigheter och intressen, är enligt regeringens uppfattning
Sveriges åtaganden med anledning av ratificeringen av FN:s
konvention om barnets rättigheter. Ett ytterligare skäl för
förslaget är att en nationell Barnombudsman med de uppgifter som
föreslagits i propositionen fyller en viktig funktion i
samhället. Enligt propositionen skall Barnombudsmannen i första
hand svara för en övergripande bevakning av barn- och
ungdomsfrågor utifrån FN:s barnkonvention och svensk
lagstiftning. Barn och ungdomar bör dock kunna vända sig till
myndigheten om de anser att deras rättigheter kränkts och få
svar eller hänvisning om vart det skall vända sig. I
propositionen påpekas att ett problem i dag är att många barn
och ungdomar som känner sig kränkta och utsatta inte alltid vet
vart de skall vända sig. De får inte heller alltid det stöd och
den hjälp de skulle behöva, och i vissa fall möter de även
svårigheter vid själva kontakten med myndigheterna. Det är
därför av stor betydelse att barn och ungdomar kan vända sig
direkt till Barnombudsmannen för att få lämpligt stöd och hjälp.

Enligt propositionen bör ombudsmannens huvuduppgifter regleras
i lag. Lagformen ger en extra tyngd åt ombudsmannens
uppgifter. Lagformen bör också väljas av det skälet att i
uppgifterna ingår att följa hur Sveriges åtaganden enligt
barnkonventionen genomförs. Reglering av organisation och
administration bör ske i en myndighetsinstruktion.
Regeringen föreslår att riksdagen antar förslaget till lag om
Barnombudsman.

Motioner

I motion So604 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om vad som anförts i motionen om en ombudsman
för barn och unga (yrkande 6). Motionärerna anser att en
ombudsman för barn och unga bör inrättas då det inte minst i
nedskärningstider behövs en Barnombudsman som kan bevaka barnens
intressen i ett brett perspektiv.

I motion Ub416 av Karin Pilsäter och Sigge Godin (fp)
hemställs om ett tillkännagivande av vad som anförts om
införande av en Barnombudsman (yrkande 3). Enligt
motionärerna bör en centralt tillsatt barnombudsman kompletteras
med lokala barnombudsmän i kommunal eller frivillig regi. De
organisationer som arbetar med detta måste få utökat stöd.
Barnombudsmännen skall förutom att vara ett stöd för ensamma och
utsatta barn även aktivt kunna ingripa mot skolor som inte tar
sitt ansvar.

I motion Ju802 av Margareta Viklund (kds) begärs ett
tillkännagivande av vad som anförts om att landstingen bör
uppmuntras att överväga tillsättning av barnombudsmän (yrkande
6). Enligt motionären är tillsättande av barnombudsmän på
regional nivå ett sätt att ta till vara barns rättigheter,
hjälpa dem i svåra situationer och förebygga incest och andra
former av barnmisshandel.

Utskottets bedömning

Barns villkor i samhället och barns utsatthet har med rätta
kommit att uppmärksammas alltmer. Barn och ungdomar har ibland
svårt att tydliggöra sina intressen och behov. Barnperspektivet
på samhället behöver vidareutvecklas och barnens ställning i
samhället stärkas. FN:s konvention om barnets rättigheter är ett
av de viktigaste instrumenten som tillkommit under senare år för
att värna om barns och ungdomars levnadsvillkor, rättigheter och
intressen. Genom att ratificera konventionen har Sverige åtagit
sig att se till att barnets bästa alltid kommer i främsta rummet
när åtgärder som rör barn vidtas. En nationell Barnombudsman kan
fylla en viktig funktion i detta sammanhang. Utskottet instämmer
i regeringens förslag att inrätta en Barnombudsman, som i kraft
av en särskild lag skall bevaka frågor som rör barns och
ungdomars rättigheter och intressen. En av Barnombudsmannens
viktigaste arbetsuppgifter bör vara att bevaka efterlevnaden i
Sverige av barnkonventionen. Barn och ungdomar skall också kunna
vända sig till Barnombudsmannen och få stöd och hjälp. Utskottet
tillstyrker förslaget till lag om Barnombudsman. Motion So604
(s) yrkande 6 får anses tillgodosett och avstyrks därför.

Utskottet ser positivt på att kommuner och landsting inrättar
lokala ombudsmän. Så har redan skett i bl.a Lund och Uppsala.
Detta är dock en fråga för kommunen eller landstinget.
Motionerna Ub416 (fp) yrkande 3 och Ju802 (kds) yrkande 6
avstyrks därför.

Ombudsmannens verksamhetsområde och uppgifter, m.m.

Propositionen

Enligt propositionens lagförslag skall ombudsmannen särskilt
ägna uppmärksamhet åt att lagar och andra författningar samt
deras tillämpning stämmer överens med Sveriges förpliktelser
enligt FN:s barnkonvention. Detta innebär att så snart en viss
fråga regleras i konventionen faller den inom ombudsmannens
kompetensområde. Även en viss fråga som faller utanför
konventionens bestämmelser eller vår lagstiftning kan tas upp av
ombudsmannen, om den rör den rättighets- och intressesfär som
ombudsmannen skall bevaka enligt lagen. Med hänsyn till de många
frågor som ombudsmannen på så sätt kommer att behöva ta
ställning till är det, enligt propositionen, särskilt viktigt
att ombudsmannen arbetar på ett generellt plan. Ombudsmannen bör
med utgångspunkt från enskilda frågor lyfta fram principer som
kan läggas till grund för ombudsmannens ställningstagande. Detta
är enligt propositionen också angeläget från resurssynpunkt.
Sverige har i och med ratificeringen av FN:s barnkonvention
förpliktat sig att se till att svensk lagstiftning stämmer
överens med konventionens bestämmelser. Anser ombudsmannen att
det brister i överensstämmelsen bör denne enligt förslaget
rapportera detta till regeringen. Vidare skall ombudsmannen inom
sitt verksamhetsområde göra principiella uttalanden om hur en
svensk författning förhåller sig till konventionen. Frågor om
huruvida en myndighets eller befattningshavares åtgärd i visst
fall är olaglig eller är ett tjänstefel bör överlämnas till JO,
JK eller annat tillsynsorgan. Ytterst är det domstolarnas
uppgift att avgöra sådana frågor. Huvudinriktningen är att
ombudsmannens uppgifter skall ligga på ett generellt plan. Denna
inriktning gäller även när ombudsmannen svarar på frågor från
barn och ungdomar. Ombudsmannen skall kunna ge dem vägledning om
vart de kan vända sig i vissa frågor och göra uttalanden om hur
svensk lag bör tolkas i jämförelse med de krav konventionen
ställer på Sverige som stat. Den generella inriktningen på
uppgifterna innebär enligt propositionen att ombudsmannen inte
skall ägna sig åt enskilda fall, dvs. hur exempelvis en konflikt
skall lösas mellan enskilda eller mellan en enskild och en
myndighet. Inte heller skall ombudsmannen utöva tillsyn över
eller granska andra myndigheters arbete. Ombudsmannen är dock
oförhindrad att uttala sig om de principer och regler som vår
lagstiftning ger uttryck för. Ombudsmannen kan också genom
opinionsbildning och deltagande i den allmänna debatten utöva
påverkan på myndigheters förhållningssätt till olika frågor som
rör barn och ungdomar.

På grund av att ombudsmannen skall verka på ett generellt plan
är regeringen inte beredd att i nuläget föreslå att ombudsmannen
utrustas med några särskilda befogenheter vad gäller att fordra
in uppgifter från myndigheter och andra organ. Enligt regeringen
föreligger därmed heller inte något behov av att ombudsmannens
verksamhet omgärdas av sekretess. Dock sägs i propositionen att
det inte är helt uteslutet att det kan finnas ett behov av
särskilda sekretessregler för handlingar som barn sänder in
eller muntligen i förtroende lämnar till ombudsmannen. Vidare
sägs att sekretessregler kan behövas för att göra det möjligt
för ombudsmannen att följa upp tillämpningen av en rättsregel
rörande barn i det fall detta bara kan ske genom att
ombudsmannen får ta del av sekretessbelagda uppgifter, t.ex. i
utredningar inom socialtjänsten. Regeringen avser att uppdra åt
Organisationskommittén att överväga behovet av sekretessregler.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner de föreslagna
riktlinjerna för ombudsmannens verksamhetsområde och uppgifter.

Motion

I motion So31 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om vad som anförts i motionen om en ombudsman
för barn och ungdom. Enligt motionärerna är ombudsmannens
viktigaste uppgift att bevaka och ta erforderliga initiativ för
att Sverige skall leva upp till barnkonventionens intentioner. I
detta arbete bör ombudsmannen upprätthålla ett barnperspektiv på
samhällsutvecklingen, aktivt delta i opinionsbildningen samt
speciellt uppmärksamma utsatta barns situation. Vidare skall
ombudsmannen vara både opinionsbildande och attitydförändrande.
Ombudsmannen får enligt motionärerna inte bli en tandlös
institution. Det är därför rätt att ombudet ges stöd i
lagstiftning, som ger mandat att ta initiativ till förändringar
och förbättringar för barns bästa. Det är också enligt
motionärerna viktigt att ombudsmannen kan påverka andra
myndigheter och organ, ge förslag till förändringar i
lagstiftning m.m. Motionärerna framhåller att Barnombudsmannens
uppgift att lägga ett barnperspektiv på lagstiftning är
ovärderligt bl.a. mot bakgrund av att många lagar som berör barn
är s.k. ramlagar, vilket förutsätter att barn har starka
företrädare. En viktig förutsättning för att ombudsmannens
arbete skall bli betydelsefullt är att ett fungerande samarbete
med lokala barnombudsmän etableras. Ombudsmannens roll som
pådrivare är därvidlag mycket viktig. Slutligen anför
motionärerna att barnombudsmannen skall komplettera, inte
ersätta, övrigt arbete med barn- och ungdomsfrågor.

Utskottets bedömning

Utskottet anser det viktigt att Barnombudsmannen blir en
auktoritet inom sitt sakområde, tar initiativ till olika
åtgärder i barns och ungdomars intressen och gör uttalanden inom
sitt verksamhetsområde. Utskottet anser det också viktigt att
ombudsmannen ägnar sig åt opinionsbildning och aktivt söker
påverka attityder till barn- och ungdomsfrågor hos myndigheter,
organisationer samt i samhället i stort. Barn och ungdomar
behöver en företrädare i samhällsdebatten som ser på tillvaron
från deras perspektiv. Inte minst gäller detta utsatta barn och
ungdomar. Ombudsmannen bör därför verka för att barns och
ungdomars intressen får en mer central plats i
samhällsplaneringen och vid tillämpningen av lagar och beslut
som rör dem. Vidare har ombudsmannen en betydelsefull roll när
det gäller att föra barnens talan i lagstiftningsärenden bl.a.
eftersom flera lagar på området är s.k. ramlagar. För att
ombudsmannen skall kunna fullgöra sina uppgifter är det enligt
utskottet viktigt att ombudsmannen i olika sammanhang inhämtar
information och kunskaper direkt från barn och ungdomar.

Barnombudsmannen har inte utrustats med några befogenheter att
fordra in uppgifter från myndigheter och andra organ. Det är
dock angeläget att ett fungerande samarbete kan etableras mellan
Barnombudsmannen och övriga myndigheter och organ som arbetar
med barn och ungdomar, även lokala sådana, och att de bistår
varandra i olika frågor, så långt lagstiftningen medger det.

Socialnämnden eller den nämnd som ansvarar för socialtjänsten
i kommunerna har enligt socialtjänstlagen (1980:620) ansvar för
att barn och ungdom skall kunna växa upp under trygga och goda
förhållanden. Socialnämndernas verksamhet står under tillsyn av
länsstyrelsen i resp. län, och Socialstyrelsen utövar tillsyn
över socialtjänsten i riket. Därutöver har riksdagens ombudsmän,
JO, till uppgift att bevaka de kommunala tjänsterna bl.a. när
det gäller ärenden om socialtjänstens behandling av barn och
ungdomar. Utskottet anser det viktigt att framhålla att
kommunernas och tillsynsmyndigheternas ansvar i dessa avseenden
inte förändras genom inrättandet av en Barnombudsman. Inte
heller innebär inrättandet av en Barnombudsman något övertagande
av JO:s uppgifter. Syftet med inrättande av en Barnombudsman är
att komplettera nuvarande verksamhet med barn- och
ungdomsfrågor. Det är enligt utskottet viktigt att regeringen
följer utvecklingen på barnombudsmannens verksamhetsområde och
vid behov vidtar åtgärder för att ombudsmannens verksamhet skall
fylla sin viktiga funktion.

Utskottet tillstyrker sålunda de i propositionen föreslagna
riktlinjerna för ombudsmannens verksamhetsområde och uppgifter.
Dessa riktlinjer sammanfaller i huvudsak med vad som anförs i
motion So31 (s). Något tillkännagivande till regeringen med
anledning av motionen behövs därför inte. Motionen avstyrks.

Organisation och finansiering

Propositionen

I propositionen föreslås att Barnombudsmannen placeras hos
Barnmiljörådet, som är en central förvaltningsmyndighet med
uppgift att handlägga frågor om barns miljö och säkerhet. I
propositionen framhålls att det ofta är konkreta frågor som har
bildat underlag för Barnmiljörådets arbete. Barnmiljörådet har
på olika sätt visat på barnperspektivet i samhället, lyft fram
aktuella problem, gett förslag på fungerande modeller och pekat
på konkreta lösningar. Vidare framhålls i propositionen att
rådet arbetar flexibelt och obyråkratiskt samt att rådet har
byggt upp ett brett kontaktnät över hela landet på lokal,
regional och central nivå med personer, organisationer och
myndigheter som arbetar med barnfrågor. Genom att inrätta en
Barnombudsman med de uppgifter som föreslås i propositionen
förstärks Barnmiljörådets insatser för barn och ungdom.

Barnmiljörådet leds för närvarande av en styrelse bestående av
ordförande och tio övriga ledamöter. I styrelsen som utses av
regeringen ingår ledamöter med anknytning till bl.a.
Socialstyrelsen, Konsumentverket, Trafiksäkerhetsverket och
Kommunförbundet. I Barnmiljörådets kansli är, förutom
kanslichefen, 12 personer anställda. Enligt regeringens förslag
bör Barnombudsmannen bli myndighetens chef och utses av
regeringen. Funktionen som myndighetschef föreslås ersätta
nuvarande ordförandeskap vid Barnmiljörådet. Till sitt
förfogande bör ombudsmannen ha ett råd, som likaledes utses av
regeringen. Ledamöterna i rådet bör vara tillsatta på personliga
mandat i kraft av sin kompetens på sakområdet. Enligt de
riktlinjer som förs fram i propositionen bör finansieringen av
verksamheten ske via statsbudgeten.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att tjänsten som
Barnombudsman inrättas vid Barnmiljörådet i enlighet med de
föreslagna riktlinjerna för organisation och finansiering.

För att förbereda inrättandet av en Barnombudsman har
regeringen som tidigare nämnts för avsikt att tillsätta en
särskild organisationskommitté. Kommittéuppdraget bör omfatta
förslag till detaljutformning av myndighetens organisation,
arbetsformer, bemanning etc. Kommittén bör vidare utforma
riktlinjer för den kompetens som myndigheten bör besitta i sin
nya funktion samt utforma förslag till en ny instruktion för
myndigheten. Kommittén bör också överväga nytt namn på
myndigheten samt behovet av kompletterande regler om sekretess
m.m. till skydd för enskilds personliga förhållanden.

Motion

I motion So32 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) begärs ett
tillännagivande av vad som i motionen anförts om placering av
Barnombudsmannen hos Allmänna barnhuset. Som skäl för yrkandet
anför motionärerna bl.a. följande. Allmänna barnhuset har en väl
utvecklad tradition att verka för de barn och ungdomar som lever
under svåra förhållanden. Genom sin ställning som stiftelse är
barnhuset fristående i förhållande till myndigheter och
myndighetsutövning. Det finns en statlig kontroll över
verksamheten i och med att stiftelsens direktion, som består av
sju ledamöter, utses av regeringen. Barnhuset lämnar också
årligen en verksamhetsberättelse till regeringen. Barnhuset
bedriver en omfattande konferensverksamhet, där barns situation
ofta behandlas i ett tvärvetenskapligt sammanhang. Vidare ges
stöd till en socialt inriktad forsknings- och
utvecklingsverksamhet kring barn och ungdomar. Barnhuset svarar
även för kontakter med övriga nordiska länder inom barn- och
ungdomsvården. Barnhusets kansli finns i Stockholm. Denna bredd
i arbete och erfarenheter saknas i dag hos Barnmiljörådet.
Vidare framhåller motionärerna att Allmänna barnhuset kan svara
för 1,5 miljoner kronor årligen om Barnombudsmannen placeras hos
stiftelsen. Den av regeringen föreslagna Organisationskommittén
bör ta kontakt med Allmänna barnhuset för samråd om ekonomi och
samordning av lokaler m.m.

Utskottets bedömning

Utskottet delar inställningen att tjänsten som Barnombudsman
bör inrättas vid Barnmiljörådet i enlighet med de i
propositionen förordade riktlinjerna för organisation och
finansiering. Enligt utskottets mening bör Barnombudsmannen
samarbeta med Allmänna barnhuset i frågor där deras intressen
sammanfaller. Projekt på området bör t.ex. kunna finansieras med
medel från Allmänna barnhuset. Utskottet godkänner alltså de
föreslagna riktlinjerna i denna del och avstyrker motion
So32 (s).

Anslagsfrågor

Regeringen har i 1993 års budgetproposition föreslagit
riksdagen att, i avvaktan på en särskild proposition om en
Barnombudsman, till Barnmiljörådet för budgetåret 1993/94
beräkna ett ramanslag på 5199000 kr.

På grund av förslaget om att inrätta en befattning som
Barnombudsman som chef för Barnmiljörådet, samt de förändringar
av myndighetens arbetsområden som förslaget kan innebära,
föreslås i den aktuella propositionen att Barnmiljörådet får en
ettårig planeringsram. Medelsbehovet för Barnombudsmannen och
Barnmiljörådet har för nästa budgetår beräknats till 6586000
kr. I propositionen föreslås att riksdagen till Barnmiljörådet
för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln anvisar ett
ramanslag på 6586000 kr.

Utskottet tillstyrker den av regeringen föreslagna
medelsanvisningen till Barnmiljörådet, vilken inte mött någon
erinran i form av motioner.

Hemställan

Utskottet hemställer1. beträffande lag om Barnombudsman
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So604 yrkande 6
antar regeringens förslag till lag om Barnombudsman,
2. beträffande lokala barnombudsmän
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju802 yrkande 6 och
1992/93:Ub416 yrkande 3,
3. beträffande ombudsmannens verksamhetsområde och
uppgifter
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So31 godkänner de i
propositionen förordade riktlinjerna för ombudsmannens
verksamhetsområde och uppgifter,
4. beträffande organisation och finansiering
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So32 godkänner att
tjänsten som Barnombudsman inrättas vid Barnmiljörådet enligt de
i propositionen förordade riktlinjerna för organisation och
finansiering,
5. beträffande medelsanvisningen till Barnmiljörådet
att riksdagen till Barnmiljörådet för budgetåret 1993/94 under
femte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 6586000 kr.

Stockholm den 20 april 1993
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson
(m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp),
Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s),
Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds),
Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m)
och Hans Karlsson (s).

I propositionen framlagt lagförslag

Bilaga