Avtal om social trygghet mellan Sverige och Japan

Betänkande 2021/22:SfU7

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2021/22:SfU7

Avtal om social trygghet mellan Sverige och Japan

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om att riksdagen ska godkänna avtalet om social trygghet mellan Sverige och Japan av den 11 april 2019. Avtalet innebär endast begränsade nya åtaganden för svenskt vidkommande och innehåller bestämmelser som samordnar de båda ländernas lagstiftning om ålders-, efterlevande- och invaliditetspension (för svensk del sjuk- och aktivitetsersättning). Vidare föreslår regeringen att avtalet ska införlivas i svensk rätt genom en särskild lag. Lagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag.

Behandlade förslag

Proposition 2020/21:199 Avtal om social trygghet mellan Sverige och Japan.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Avtal om social trygghet mellan Sverige och Japan

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Avtal om social trygghet mellan Sverige och Japan

Riksdagen

a) godkänner avtalet om social trygghet av den 11 april 2019 mellan Sverige och Japan,

b) antar regeringens förslag till lag om avtal om social trygghet mellan Sverige och Japan.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2020/21:199 punkterna 1 och 2.

Stockholm den 19 oktober 2021

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Maria Malmer Stenergard

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Maria Malmer Stenergard (M), Rikard Larsson (S), Carina Ohlsson (S), Mattias Karlsson i Luleå (M), Teresa Carvalho (S), Martina Johansson (C), Ida Gabrielsson (V), Julia Kronlid (SD), Emilia Töyrä (S), Hans Eklind (KD), Björn Petersson (S), Bengt Eliasson (L), Jonas Andersson i Skellefteå (SD), Mats Berglund (MP), Arin Karapet (M), Jennie Åfeldt (SD) och Helena Storckenfeldt (M).

Redogörelse för ärendet

Representanter för Sveriges och Japans regeringar förhandlade under tiden mellan 2008 och 2019 fram ett avtal om social trygghet mellan Sverige och Japan. I den svenska delegationen ingick även representanter från Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket. Avtalet undertecknades den 11 april 2019 i Stockholm.

En redovisning av det riksdagsbeslut som föreslås i propositionen finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Utskottets överväganden

Avtal om social trygghet mellan Sverige och Japan

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen godkänner avtalet om social trygghet av den 11 april 2019 mellan Sverige och Japan och antar regeringens förslag till lag om avtal om social trygghet mellan Sverige och Japan.

Propositionen

Japan är Sveriges andra största handelspartner i Asien och Sveriges fjärde största exportmarknad utanför EU. Handeln med Japan har utvecklats mycket positivt under senare år och banden mellan de svenska och japanska näringsliven blir allt starkare. Rörligheten mellan Sverige och Japan är ganska stor. Cirka 150 svenska dotterbolag är representerade i Japan och 1 500 företag genom agenter och distributörer. Omkring 1 800 svenskar är tillfälligt eller långsiktigt bosatta i Japan. Regeringen bedömer att avtalet om social trygghet som samordnar valda delar av Sveriges och Japans socialförsäkringssystem kommer att ge bättre trygghet och förutsebarhet. Vidare bedömer regeringen att avtalet kommer att underlätta rörligheten mellan länderna för både enskilda individer och företag. Att få till stånd ett avtal är enligt regeringen särskilt lägligt mot bakgrund av att EU och Japan har ingått ett frihandelsavtal som förväntas öka handeln, rörligheten och den ekonomiska aktiviteten ytterligare. Regeringen anser att avtalet kommer att vara viktigt för svenska företag och därmed för jobb och tillväxt.

Avtalet är indelat i fem avdelningar och följer i stort samma struktur som de flesta av Sveriges befintliga avtal om social trygghet. I den första avdelningen fastställs vilken lagstiftning som avtalet ska vara tillämpligt på. För svensk del handlar det om lagstiftningen om sjuk- och aktivitetsersättning, inkomstgrundade ålderspensioner och garantipensioner, efterlevandepensioner och efterlevandestöd samt lagstiftningen om socialavgifter i dessa fall. För Japans del omfattas de japanska pensionssystemen för den nationella pensionen, med undantag av den nationella pensionsfonden, samt den nationella pensionsförsäkringen för anställda, bortsett från pensionsfonden för anställda.

Avtalet gäller alla personer som omfattas eller har omfattats av japansk eller svensk lagstiftning. Avtalet gäller också personer som härleder sina rättigheter från dessa personer. Det rör sig t.ex. om efterlevande familjemedlemmar till den försäkrade. Som huvudregel gäller att personer som omfattas av avtalet ska likabehandlas med statens egna medborgare vid tillämpningen av en avtalsslutande stats lagstiftning. Det finns dock vissa undantag mot bakgrund av att japansk lagstiftning särbehandlar japanska medborgare framför utländska medborgare.

Förmåner som omfattas av avtalet ska enligt huvudregeln betalas ut även vid bosättning och vistelse i den andra avtalsslutande staten eller i ett annat land. Svensk nationell lagstiftning tillåter redan i dag att inkomstgrundad ålderspension, inkomstgrundad efterlevandepension samt inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning betalas ut oavsett om den som har rätt till ersättningen är bosatt i Sverige eller något annat land. Svenska garantipensioner, sjuk- och aktivitetsersättning i form av garantiersättning samt efterlevandestöd kan dock inte betalas ut till en person som bor i Japan varken med stöd av svensk lagstiftning eller avtalets bestämmelser. Skälet är främst att de svenska garantiförmånerna inte är avgiftsfinansierade utan skattefinansierade. När det gäller Japan kommer de pensionsförmåner som omfattas av avtalet precis som i dag även fortsättningsvis att kunna betalas ut till en mottagare som bor utomlands. Detta gäller emellertid inte grundpension i form av invaliditetspension och efterlevandepension för personer som vid tidpunkten för försäkringsfallet har fyllt 60 år men inte 65 år. Vidare stadgas i avtalet att om det med stöd av den nationella lagstiftningen är möjligt att få en förmån utbetald till ett tredjeland, ska det gälla även för det andra fördragsslutande landets medborgare.

Enligt avtalet är huvudregeln att anställda och egenföretagare som arbetar inom en avtalsslutande stats territorium ska omfattas enbart av arbetslandets lagstiftning, oavsett var personen är bosatt eller var arbetsgivaren har sitt säte. Emellertid finns vissa undantag t.ex. vid s.k. utsändning, för anställda på fartyg och flygplan, statligt anställda samt diplomater.

I avtalet finns en regel om sammanläggning av försäkringsperioder i enlighet med internationell praxis. Regeln innebär att försäkringsperioder som har tjänats in i Japan och Sverige kan läggas samman. Syftet är att göra det möjligt för personer som har arbetat i två länder att uppfylla eventuella lägsta krav för rätt till en förmån enligt lagstiftningen i ett av länderna genom att försäkringsperioder som tjänats in enligt det andra landets lagstiftning också kan beaktas. En person som inte kan tillgodoräkna sig ett tillräckligt antal försäkringsperioder enligt lagstiftningen i ett land, kan genom avtalet tillgodogöra sig perioder i båda länderna för att kvalificera sig för rätten till en förmån.

För svensk del är bestämmelsen om sammanläggning tillämplig på bl.a. inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension så att en person genom sammanläggning kan komma att uppfylla kvalifikationskravet på tre år med pensionspoäng för rätt till tilläggspension. Sammanläggning kommer också att kunna tillämpas för att uppfylla förvärvsvillkoret om fem år som kvalifikation för rätten till pensionsrätter beräknade på år med små barn, plikttjänstgöring och studier. Den påföljande beräkningen av en förmån görs dock helt enligt svenska regler utan att beakta intjänade pensionsrätter från Japan. Som exempel på sammanläggning enligt avtalet kan nämnas en person som har arbetat i Sverige i ett år och som tjänat in ett år med pensionspoäng i Sverige och även arbetat två år i Japan och då omfattats av något av de japanska pensionssystemen. Genom att både åren i Sverige och Japan beaktas uppfylls kravet på tre år med pensionspoäng för rätt till tilläggspension. Vid beräkning av tilläggspensionens storlek ska dock hänsyn tas till försäkringsperioder som fullgjorts enligt svensk lagstiftning.

Därutöver kommer sammanläggningsreglerna att kunna användas för att uppfylla kravet i svensk rätt att försäkringsfallet måste ha inträffat när personen var omfattad av den svenska försäkringen för att få sjuk- eller aktivitetsersättning. När rätten till svensk sjuk- eller aktivitetsersättning ska fastställas ska personer som är försäkrade enligt den japanska lagstiftningen anses försäkrade enligt den svenska lagstiftningen. Härigenom kan personer som är försäkrade i Japan vid tidpunkten för försäkringsfallet i vissa fall, om de uppfyller de medicinska kraven, få svensk inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning. Vid beräkning av ersättningen beaktas, enligt avtalets bestämmelser, endast inkomster som tjänats in under tid som svensk lagstiftning var tillämplig.

Vad gäller övriga svenska förmåner, garantipension, sjuk- eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning, efterlevandestöd, omställningspension eller barnpension, kommer sammanläggningsreglerna inte att bli tillämpliga.

När det gäller japanska förhållanden blir bestämmelserna om sammanläggning tillämpliga på den japanska lagstiftningen enligt vilken det krävs tio år (120 månader) med japanska försäkringsperioder för att ha rätt till en japansk ålderspension. En person som exempelvis har varit omfattad av något av de japanska pensionssystemen i sex år och i minst fyra år av det svenska pensionssystemet, kan med hjälp av avtalet använda dessa fyra svenska försäkringsår för att uppfylla det japanska tioårsvillkoret och därigenom kvalificera sig för rätten till japansk ålderspension. Personen får då en andelsberäknad japansk ålderspension för dessa sex år.

För japanska invalid- och efterlevandeförmåner anses också försäkringsfallet (datumet för den första läkarundersökningen eller dödsfallet) vara uppfyllt enligt japansk lagstiftning om det infaller inom en försäkringsperiod där svensk lagstiftning är tillämplig. Från sammanläggning undantas japanska utbetalningar av engångsbelopp, s.k. lump-sum withdrawal payments som utgör återbetalning av inbetalda avgifter och som kan betalas ut till utlänningar som flyttar från Japan.

I avtalet finns även bestämmelser om hur japanska förmåner ska beräknas. Utgångspunkten är att beräkning av en förmån som grundas på sammanläggning enligt avtalet ska beräknas enligt japansk lagstiftning. Det finns dock regler om när japanska förmåner som grundas på sammanläggning ska pro rataberäknas, dvs. genom en andelsberäkning.

I avtalet finns för svenskt vidkommande en ensidig bestämmelse om sammanläggning av försäkringsperioder från ett tredjeland med vilket både Japan och Sverige har avtal om social trygghet. Bestämmelsen innebär att om de sammanlagda försäkringsperioderna från Japan och Sverige inte är tillräckliga för att få en svensk förmån, kan även försäkringsperioder som har tillgodoräknats i ett tredjeland inkluderas i sammanläggningen. En sammanläggning där försäkringsperioder från ett tredjeland ingår förutsätter dock att både Japan och Sverige har gällande avtal om social trygghet med motsvarande bestämmelser om sammanläggning med landet i fråga. Detta inkluderar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och dess tillämpningsförordning. En person som exempelvis har arbetat ett år i Frankrike, ett år i Sverige och ett år i Japan kan genom avtalets bestämmelser fullgöra det svenska kravet om tre års försäkringsperioder för att få rätt till inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension. Japan godtar däremot inte sammanläggning av försäkringsperioder från ett tredjeland enligt avtalet. Emellertid kan det noteras att den nationella japanska lagstiftningen ger japanska medborgare en rätt att räkna med utländska bosättningsperioder för att kvalificera sig för rätten till en japansk pensionsförmån, i praktiken en sammanläggning av försäkringsperioder från ett tredjeland.

För att kunna handlägga ärenden enligt avtalet krävs det att uppgifter överförs mellan Pensionsmyndigheten respektive Försäkringskassan och japanska myndigheter. Det kan avse personnummer, namn, uppgifter om sökta och beviljade förmåner, intjänad försäkringstid samt i vissa fall medicinska underlag. Känsliga personuppgifter, såsom uppgifter om hälsa, kan förekomma i medicinska underlag. Det finns därför regler om informationsutbyte mellan länderna och skydd av personuppgifter i avtalet.

Regeringen bedömer att Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan enligt gällande rätt får behandla och lämna ut berörda uppgifter för att uppfylla Sveriges åtaganden enligt avtalet. Därför föreslås inte några lagändringar.

Avtalet mellan Sverige och Japan innebär enligt regeringen endast begränsade nya åtaganden för svenskt vidkommande. Regeringen gör sammantaget bedömningen att avtalet får små ekonomiska effekter på statsbudgeten och ålderspensionssystemet.

Avtalets regler bedöms innebära högst marginellt ökade kostnader i förhållande till dagens situation. Kostnaderna bedöms kunna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

När det gäller avtalets konsekvenser för arbetsgivare noterar regeringen att avtalet kommer att möjliggöra utsändning och förhindra att berörda socialavgifter då betalas i två länder.

Sveriges tillträde till avtalet

Avtalet träder i kraft den första dagen i den tredje månanden efter den månad då de avtalsslutande staterna ska ha avslutat en utväxling av diplomatiska noter där de skriftligen underrättar varandra om att deras respektive konstitutionella krav för att avtalet ska träda i kraft har uppfyllts.

För Sveriges del krävs enligt 10 kap. 3 § regeringsformen riksdagens godkännande innan regeringen ingår en internationell överenskommelse, bl.a. i det fall det krävs att ny lag stiftas. I det aktuella fallet krävs ny lagstiftning för att avtalets bestämmelser ska kunna tillämpas i Sverige. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner avtalet och att avtalet införlivas i svensk rätt genom en särskild lag.

Avtalet omfattar bl.a. sjuk- och aktivitetsersättning som finansieras av en sjukförsäkringsavgift som fastställs i socialavgiftslagen (2000:980). Eftersom sjukförsäkringsavgiften även omfattar finansieringen för sjukpenningförsäkringen måste kostnaderna för sjuk- och aktivitetsersättningen särskilt skiljas ut. Mot bakgrund av att andelen av sjukförsäkringsavgiften kan komma att variera över tid bör det inte anges någon fast procentsats i lagen utan endast de kriterier som ska gälla för att beräkna en sådan andel.

Regeringen föreslår att lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Utskottets ställningstagande

Inga motioner har väckts i ärendet. Utskottet tillstyrker propositionens förslag om att riksdagen ska godkänna avtalet och att det ska införlivas i svensk rätt genom en särskild lag.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2020/21:199 Avtal om social trygghet mellan Sverige och Japan:

1.Riksdagen godkänner avtalet om social trygghet av den 11 april 2019 mellan Sverige och Japan.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om avtal om social trygghet mellan Sverige och Japan.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag