Åtgärdsprogram och tillämpningen av miljökvalitetsnormer
Betänkande 2009/10:MJU24
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 17 juni 2010
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Tillfälligt problem
För vissa betänkanden kan det saknas bilagor på huvuddokumentets sida. Bilagorna går att hitta via sökfunktionen. Vi arbetar med att åtgärda problemet. Vid frågor, kontakta riksdagsinformaion telefon: 020-349 000, e-post: riksdagsinformation@riksdagen.se
Beslut
Ny tillämpning av miljökvalitetsnormer (MJU24)
Myndigheter och kommuner är ytterst ansvariga för att miljökvalitetsnormer följs. Miljökvalitetsnormer är föreskrifter från regeringen eller en myndighet om kvaliteten på mark, vatten, luft eller miljön. Som exempel kan nämnas av Naturvårdsverket riktvärden för luftkvalitet i tätorter avseende koloxid, kväveoxid, svaveldioxid och sot. Kraven för verksamheter som inte lever upp till miljökvalitetsnormerna ska se olika ut beroende på om det handlar om gränsvärdesnormer eller andra normer. För att uppfylla till exempelvis målsättningsnormer räcker det med att kunna tillämpa de grundläggande hänsynskraven i miljöbalken. Det är enbart vid gränsvärdesnormer som det ska gå att ställa långtgående krav för att följa en miljökvalitetsnorm. I dessa fall ska ett åtgärdsprogram ligga till grund för ett sådant krav. En viss verksamhet eller åtgärd kan tillåtas under vissa förutsättningar även om den bidrar till att gränsvärdesnormen inte följs. Ett sådant exempel är en utbyggnad av kollektivtrafiken som inledningsvis kan ge föroreningar men som på lång sikt leder till en förbättring. De nya reglerna börjar gälla den 1 september 2010.
- Utskottets förslag till beslut
- Delvis bifall till propositionen i denna del. Avslag på samtliga motioner.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 2
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Från regeringen
- Åtgärdsprogram och tillämpningen av miljökvalitetsnormerProposition 2009/10:184
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2010-05-20
Justering: 2010-06-03
Trycklov till Gotab och webb: 2010-06-08
Trycklov: 2010-06-08
Justering: 2010-06-03
Trycklov till Gotab och webb: 2010-06-08
Trycklov: 2010-06-08
Reservationer: 6
Betänkande 2009/10:MJU24
Betänkande 2009/10:MJU24
Alla beredningar i utskottet
2010-05-20
Ny tillämpning av miljökvalitetsnormer (MJU24)
Myndigheter och kommuner är ytterst ansvariga för att miljökvalitetsnormer följs. Miljökvalitetsnormer är föreskrifter från regeringen eller en myndighet om kvaliteten på mark, vatten, luft eller miljön. Som exempel kan nämnas av Naturvårdsverket riktvärden för luftkvalitet i tätorter avseende koloxid, kväveoxid, svaveldioxid och sot.
Kraven för verksamheter som inte lever upp till miljökvalitetsnormerna ska se olika ut beroende på om det handlar om gränsvärdesnormer eller andra normer. För att uppfylla till exempelvis målsättningsnormer räcker det med att kunna tillämpa de grundläggande hänsynskraven i miljöbalken. Det är enbart vid gränsvärdesnormer som det ska gå att ställa långtgående krav för att följa en miljökvalitetsnorm. I dessa fall ska ett åtgärdsprogram ligga till grund för ett sådant krav.
En viss verksamhet eller åtgärd kan tillåtas under vissa förutsättningar även om den bidrar till att gränsvärdesnormen inte följs. Ett sådant exempel är en utbyggnad av kollektivtrafiken som inledningsvis kan ge föroreningar men som på lång sikt leder till en förbättring.
De nya reglerna börjar gälla den 1 september 2010.
Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2010-06-16
Debatt om förslag 2009/10:MJU24
Webb-tv: Åtgärdsprogram och tillämpningen av miljökvalitetsnormer
Dokument från debatten
- 2010-06-16Protokoll 2009/10:138
Protokoll från debatten
Anf. 184 Roland Bäckman (S)
Herr talman! Efter en intressant partiledardebatt under förmiddagen hamnar kanske resten av dagens debatter lite i skymundan.
För min del noterar jag att majoritetens företrädare inte längre är så intresserade av miljöfrågor. Jag tror i och för sig att Maud Olofsson nämnde ordet miljö i förbifarten någon gång. Det är alltså ett fornstort intresse som har svalnat.
Vi som är här i kammaren från den rödgröna sidan är i alla fall intresserade av miljöfrågor och miljöpolitik och miljö i största allmänhet.
I det betänkande som vi ska debattera behandlas regeringens proposition
Åtgärdsprogram och tillämpningen av miljökvalitetsnormer
och två följdmotioner med elva yrkanden.
Här föreslås ett förtydligande av att det är myndigheterna och kommunerna som ansvarar för att miljökvalitetsnormer följs. Vidare föreslås att miljökvalitetsnormer ska ha olika rättsverkan beroende på om det är gränsvärdesnormer eller om det är andra normer. De möjligheter som miljöbalken ger i fråga om att ställa längre gående krav för att följa en miljökvalitetsnorm ska fortsättningsvis bara gälla gränsvärdesnormer.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 4. Vi socialdemokrater anser att regeringen, myndigheter eller kommuner ska få meddela generella föreskrifter för insatser mot diffusa utsläpp. Det kan vara föreskrifter om förbud, skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått som behövs för att klara en miljökvalitetsnorm. Föreskrifterna ska givetvis alltid ha stöd i ett åtgärdsprogram.
Regeringen nöjer sig med att konstatera att kommunerna och myndigheterna har ansvaret och föreslår inga andra styrmedel för att normer ska kunna uppfyllas eller klaras.
Vi socialdemokrater anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till de styrmedel som behövs för att miljökvalitetsnormer ska klaras inom utsatt tid, till exempel föreskriftsrätt.
Den borgerliga majoritetens förslag till förändringar inom området miljö har med åren blivit lite otydliga och lite intetsägande. Det är hela tiden natur och miljö som får ge vika för andra intressen.
"Skall" blir ofta till "bör" eller möjligtvis till "eventuellt" i argumentationen. De förslag som den borgerliga majoriteten lägger fram är ofta luddiga och otydliga och saknar allt som oftast ambitioner och framåtanda.
Herr talman! Reservation 4 är viktig. Jag vädjar till majoriteten att tänka till innan vi går till omröstning.
(Applåder)
Anf. 185 Wiwi-Anne Johansson (V)
Herr talman! Jag instämmer med föregående talare. Jag skulle naturligtvis kunna ta några minuter och säga det han sade med egna ord, men jag väljer att inte göra det. Jag väljer i stället att ägna mig åt miljöorganisationernas rätt att överklaga.
Jag menar att den förändring som man vill se är bra, men inte tillräcklig. Den är inte tillräckligt långtgående. Vi menar att legitima miljöorganisationer fortfarande utesluts. Det finns organisationer som bara har ett fåtal medlemmar men som sedan länge har bedrivit ett erkänt miljöarbete i Sverige. För dem kan det finnas legitima skäl för lokala grupper att kunna organisera sig även om de inte har funnits i tre år för att påverka ett aktuellt beslut som rör angelägna lokala intressen.
Vi tycker att kravet på att organisationer ska ha bedrivit verksamhet i Sverige under minst tre år innebär ett exkluderande som stämmer illa med Århuskonventionen och även med unionsrättens regler. Att föreningen ska ha varit verksam i Sverige riskerar att strida mot just Århuskonventionens ickediskrimineringsprincip i artikel 3.9. Vi föreslår att det också ges möjlighet till undantag i frågan om kravet på föreningens verksamhetstid på liknande sätt som föreslås för medlemsantalet.
En annan viktig fråga är att talerätten bör utökas så att den också kan gälla flera typer av beslut. Ett beslut är tillsynsbeslut. Miljöorganisationer bör även kunna föra talan mot skogsavverkningar i skyddsvärda skogar och dessutom mot jakt på hotade arter. Miljöorganisationernas överklaganderätt bör även utökas i plan- och bygglagen samt inkludera möjlighet till granskningsyttranden och prövningsförfarande.
Vi tycker att det kan finnas anledning för miljörörelser att kunna agera när en myndighet inte fullgör sina åtaganden på miljöområdet, till exempel om en myndighet eller kommun inte fullgör sina skyldigheter enligt ett åtgärdsprogram för miljökvalitetsnormer.
Det har föreslagits att miljörörelsen ska få talerätt i frågor som rör intrång i nationalstadsparker och vissa frågor som rör bygglov. Det har också väckts frågor om en möjlighet att föra talan mot länsstyrelsens beslut om plan- och bygglagen vid prövning av kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelse om beslutet kan befaras innebära att riksintressen störs.
Vi är angelägna om att miljöorganisationernas talerätt kan utvidgas, och vi tycker därför att regeringen skyndsamt bör genomföra en mycket bredare översyn av miljöorganisationernas talerätt och återkomma till riksdagen med förslag till lämpliga sådana lagändringar.
Därför yrkar jag bifall till reservation 6. Givetvis står vi bakom även våra andra reservationer, men jag yrkar alltså bifall endast till reservation 6.
Nu är det bara Ola som är kvar här, men jag vill säga tack och hej. Visst är det så att du jagar? Jag hoppas att du bara jagar sådana saker som vi tycker att du ska jaga och avhåller dig från annat. Jag hoppas också att du är snäll mot skogen. Lycka till i framtiden!
I detta anförande instämde Marianne Berg och LiseLotte Olsson (båda v).
Anf. 186 Tina Ehn (Mp)
Herr talman! Då har vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande om åtgärdsprogram och tillämpningen av miljökvalitetsnormer. Även om Irene Oskarsson sade att det är tur att Alliansen vill hålla ordning tror jag att det mer handlade om att hålla ordning på oss i oppositionen. Oppositionen har större ambitioner än så; vi vill gärna hålla ordning på miljön.
Vi ser att detta är ett steg. Det är svårt att förklara vad det här handlar om egentligen, för det är små detaljer. Men man brukar ju säga att djävulen vilar i de små detaljerna, och här gäller det att hålla ordning på grejerna.
Sverige har alltför många miljökvalitetsnormer som inte uppfylls trots att de ska uppfyllas. Det kanske mest omtalade exemplet är luften i Stockholm, men det finns många fler. Jag har en tabell som talar om att dygnsmedelvärdet för partiklar som förkortas PM10 - partiklar som är mindre än 10 mikrometer - har överskridits i 65 dygn år 2009 i Stockholm. Även värden för kvävedioxid har överskridits i Stockholms luft i 77 dygn år 2009.
Våra åtgärdsprogram för miljökvalitetsnormer har inte levererat de resultat som de skulle. En konsekvens av det är att Sverige har anmälts till EU och att kommissionen har inlett åtgärder mot Sverige. Kommissionen överlämnade i november 2009 ett motiverat yttrande till Sverige och anförde att Sverige har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 5.1 i direktivet 9930 genom att under flera på varandra följande år ha överskridit gränsvärdena för PM10 i vissa delar av landet och genom att inte ha lämnat någon underrättelse enligt artikel 22 i direktivet 2850.
Den här situationen är inte bra för Sveriges miljö, inte bra för folkhälsan och inte bra för vår trovärdighet i miljöfrågor i EU. Vi i Miljöpartiet har flera gånger påtalat problemet för regeringen och begärt handling, till exempel redan i en motion 2007. Jag har också ställt skriftliga frågor till miljöministern om detta.
Regeringen och riksdagsmajoriteten har hänvisat till att frågan bereds i Regeringskansliet, och vi har nu fått resultatet. Men vi anser inte att det är tillräckligt för att vi ska få åtgärdsprogram som gör att vi klarar gränsvärdena för miljökvalitetsnormerna.
Naturvårdsverket har i en rapport som handlar om hur miljökvalitetsnormer förbättrar utomhusluften pekat på en rad problem med åtgärdsprogrammen. Man har konstaterat att den svenska lagstiftningen inte är konstruerad för att rättsligt genomföra miljökvalitetsnormer, och man har även pekat på några andra svagheter. Det handlar om krav på tillsyn, om omprövningar och om föreskrifter enligt miljöbalken som nästan inte alls förekommer. Det finns fler punkter.
Många av de problem som finns i det nuvarande systemet åtgärdas inte i regeringens förslag. Förslaget har bara i vissa delar tydliggjort de oklarheter som finns i dag samtidigt som delar av det befintliga regelverket försvagas. Man kan beklaga att regeringen inte har utgått från Åtgärdsprogramsutredningens förslag. Det skulle ha gett en mer rättssäker och fullständig reglering av miljökvalitetsnormerna.
Jag tänker nämna reservationerna 1 och 2. Där handlar det mycket om att man byter uttryckssätt. Det kan tyckas att det är en mindre viktig detalj, men det är faktiskt viktigt. Man byter ordet "uppfylla" mot ordet "följa". Det är ganska stor skillnad på innebörden i det. Man föreslår alltså att uttryckssättet att "följa" miljökvalitetsnormer används i stället för att "uppfylla" dem, som det står i nuvarande lagtext. Man skulle också ha kunnat säga "klara av" någonting, som Miljöbalkskommittén föreslog. Skillnaden kan tyckas liten, men den har betydelse. På det sättet ger man uttryck för en passiv hållning till miljökvalitetsnormerna i stället för att aktivt agera för att klara och uppfylla dem.
Regeringens argumentation tyder på att avsikten är att minska miljökvalitetsnormernas betydelse vid prövning i enskilda verksamheter och åtgärder. En konsekvens av regeringens förslag är att myndigheters och kommuners incitament att reducera utsläpp eller annan miljöbelastning kan minska.
På Naturvårdsverkets hemsida står det i dag att läsa om miljökvalitetsnormer. Där står att de måste uppfyllas. För att uppnå eller bibehålla en viss miljökvalitet räcker det inte att meddela miljökvalitetsnormer.
Myndigheter och kommuner måste även se till att de uppfylls.
Den formuleringen kommer att bytas ut mot att de ska följas.
Jag vill nämna reservation 4. Den handlar om kommunernas och myndigheternas möjligheter till styrmedel, till exempel att utfärda föreskrifter för insatser mot diffusa utsläpp med stöd i åtgärdsprogrammen, allt för att klara miljökvalitetsnormer. Vi tycker att man behöver återkomma med förslag om det här, för sådana saknas.
I reservation 5 handlar det om åtgärdsprogrammets funktion. Här finns en möjlighet att precisera mer, eftersom erfarenhet visar att om det inte klart framgår vilken instans som har tillsynsansvar och vem som ska göra vad blir det många gånger inte av.
När det gäller reservationen som handlar om miljöorganisationernas talerätt är kravet på att miljöorganisationerna ska ha drivit verksamhet minst tre år i landet exkluderande, och det strider mot Århuskonventionen i vissa delar. Vi tycker även att talerätten för bland annat miljöorganisationer skulle behöva ses över.
Jag kan knappast säga att man går från klarhet till klarhet i det här betänkandet. Man vill ha svagare formuleringar, och det är otydligare. Man ändrar i den individuella prövningen. Man skapar ett otydligare regelverk. Kommuner och myndigheter får antagligen ett knepigare jobb, helt enkelt. Här har man chansen att förtydliga, se till att det blir spetsigare och att man ligger i framkant, men man gör precis tvärtom. Det är väldigt tråkigt. Det går väl i linje med mycket av den övriga miljöpolitiken som vi har hört är mycket ord men inte alltid den handling som skulle behövas.
Till syvende och sist vill jag naturligtvis ställa mig bakom alla Miljöpartiets reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 1.
Anf. 187 Sofia Arkelsten (M)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.
Precis som min socialdemokratiska kollega påpekade har vi haft en lång dag i kammaren i dag. Vi inledde med en partiledardebatt som handlade en hel del om miljö. Den var naturligtvis toppen, och jag kan känna att vi har ett fantastiskt förband, för här kommer ännu en kvalitetsdebatt. Den är möjligtvis något mer teknisk. Det här är en fråga som handlar mycket om rättssäkerhet och hur man kan utveckla miljöpolitiken.
Som ni har förstått handlar det om miljökvalitetsnormerna och åtgärdsprogrammen. Det här är något som är lite annorlunda i svensk lagstiftning. En miljökvalitetsnorm utgår från naturen och är inte en lag utan något som ska följas genom ett åtgärdsprogram. Det är ett sammantaget regelkomplex. Förenklat kan man säga att miljökvalitetsnormerna ger målen och åtgärdsprogrammen ger medlen för att uppnå dem.
Miljökvalitetsnormerna regleras i miljöbalkens 5 kap. I det här betänkandet gör vi det tydligt att miljökvalitetsnormer som anger att vissa värden inte får överskridas eller underskridas ska kallas gränsvärdesnormer. Det betyder alltså att det finns siffror i det här och att det är någonting som är mätbart. De får en annan rättsverkan än andra som är lite mer allmänt formulerade miljökvalitetsnormer.
Målsättningsnormer är mjukare formulerade och ska till exempel eftersträvas. Det har varit oklart, för allt har hetat miljökvalitetsnormer tidigare.
I miljöbalken 2 kap. 7 § finns en regel som säger att miljöbalkens krav måste vara rimliga. Där finns en möjlighet att göra en avvägning mellan kostnad och nytta - bra så. Men i det andra stycket står det att den här regeln inte gäller om det leder till att en miljökvalitetsnorm åsidosätts.
Just den formuleringen har varit svår. Den sista delen är utformad så att verksamheter med en liten miljöpåverkan kan råka illa ut och få så stränga krav på sig att verksamheten helt enkelt inte kan bedrivas. Ingen hänsyn tas till helheten eller rimligheten. Detta förbättrar vi nu.
I miljöbalkens 5 kap. finns regeln om att myndigheter och kommuner ska säkerställa att miljökvalitetsnormerna uppfylls när de prövar, utövar tillsyn eller planerar. Det förändrar vi också. Vi gör det tydligt att det är myndigheter och kommuner som har ansvar för att miljökvalitetsnormerna följs. Ordet "följs" är ett klargörande. Det är vettigare att ett kvalitetstillstånd i naturen följs än att det bara uppnås. Det synsättet är snarare statiskt, att man tror att naturen står stilla. Men naturen står aldrig stilla. Det här är något som måste följas. Det finns inget perfekt jämviktstillstånd. Normerna ska följas, och det är ett pågående arbete.
Vi lägger till en tydlig bestämmelse om ansvar. Regeringen, myndigheter eller kommuner som regeringen bestämmer ska upprätta sådana här åtgärdsprogram om det behövs för att följa en miljökvalitetsnorm.
Det finns även en demokratiaspekt här. Alla som berörs av åtgärdsprogrammen får möjlighet att lämna synpunkter i ett samråd. Åtgärdsprogrammen fördelar kraven mellan källorna, och det kan röra sig om många källor som är små. Det kan vara diffust. De anger de styrmedel som ska användas och även finansieringen.
Vi skärper alltså åtgärdsprogrammets betydelse jämfört med tidigare.
Det här arbetssättet är helt rätt. I stället för att miljökvalitetsnormerna blir en våt filt som kväver kreativiteten ger åtgärdsprogrammen möjlighet till en hållbar utveckling och tar inte bara hänsyn till den politiska organisationen utan mer till miljön.
Sammanfattningsvis ska det alltid göras en rimlighetsavvägning enligt de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken. Det ska ställas de krav som behövs för att följa gränsvärdesnormerna. Finns det ett åtgärdsprogram ska det vara vägledande för bedömningen av vilka krav som ska ställas. En verksamhet eller åtgärd tillåts inte om den medför en ökad förorening eller en störning som inte är obetydlig - jag ber om ursäkt för att det blir lite juridiskt här, men det är viktigt att vara tydlig - och bidrar till att en gränsvärdesnorm inte följs.
En verksamhet eller åtgärd
kan
alltså tillåtas om det följer av ett sådant här åtgärdsprogram, alltså om det funkar med den lagstiftning vi har eller om det vidtas kompensationsåtgärder eller om försämringar under kort tid eller på ett begränsat område uppvägs av väsentligen ökade förutsättningar att följa normen på längre sikt eller i ett större område.
Det här kan låta krångligt, men det är det faktiskt inte. Det kan vara så att en biltunnel ger miljönytta totalt, även om det kommer att bli högre utsläpp precis vid tunnelmynningen. Det kan vara ett byggprojekt som tillfälligt släpper ut en del, men driften kan sedan minska miljöbelastningen. Som vi har sett tidigare användes miljökvalitetsnormer ibland vid en enskild prövning av varje verksamhet. Det hade stor rättsverkan utan att vara tydligt och stoppade en del. Det är inte rätt. Det skapade hinder för företagare och för jobb. Det hindrade städer från att växa.
Jag är väldigt ödmjuk i frågor om lagstiftning. Jag tycker att lagstiftning måste vara tydlig och förutsägbar. Jag vet att Miljöpartiet länge har drivit frågan om att miljökvalitetsnormer ska ha rättsverkan mot enskild. Det vänder vi oss emot, och det gör företagare och stadsbor i landet också. Där står Miljöpartiet ensamt.
Herr talman! Jag har gjort mitt bästa för att få in en sportmetafor i min dragning. Vi testar: Det gamla sättet att arbeta med miljökvalitetsnormer skapade miljörättsliga offsidefällor. En verksamhet som ville förändras och utvecklas vågade inte göra det av rädsla att bli av med sina tillstånd om andra bidrog till att miljökvalitetsnormen inte följdes, även om totalen hade blivit en miljöförbättring.
Det finns en sak till med det här betänkandet, och det gäller talerätten för miljöorganisationer. Den gamla lagstiftningen tillät bara ideella föreningar som hade minst 2 000 medlemmar, och det har kritiserats av EU-domstolen. Nu utökar vi möjligheten att ge miljöorganisationer talerätt. Även juridiska personer får möjlighet att överklaga. Intresset att tillvarata natur- och miljöskyddsintressen måste naturligtvis vara organisationens huvudmål. Den får inte vara vinstdrivande. Vi har sagt ungefär 100 medlemmar eller att organisationen kan visa att den har allmänhetens stöd. Det kunde vara någonting.
Herr talman! När nu Ola Sundell är här på sin sista debatt ska jag passa på och tacka för det fina samarbetet. Ola har också varit ledare för moderatgruppen i miljö- och jordbruksutskottet och ett stort stöd, särskilt när man var ny och förvirrad.
Jag vet att Ola är lite besviken, eftersom han hade förberett sig för sin sista debatt och tänkt bli den första som använde ordet "vuvuzela" i kammaren. Nu blev det jag, men det är för din skull, Ola.
Dessutom vill jag meddela att det just nu står 2-0 när det gäller fotbollsmatchen mellan Alliansen och vänstersidan.
(Applåder)
Anf. 188 Tina Ehn (Mp)
Herr talman! Som vanligt måste jag opponera. Jag har hört att det står 4-0. Vi får väl se hur det slutar.
Jag tänkte börja med att nämna att Sofia Arkelsten pratar om partiledardebatten vid dagens början och att ordet miljö nämndes. Ja, det nämndes en enda gång från Alliansens sida, om jag har förstått det hela rätt, vilket är ganska tragiskt. Åtminstone från Maud Olofssons sida var det en enda gång. Det tyder också på att miljön inte är en så prioriterad fråga som ni har försökt göra gällande under den här mandatperioden.
I vilket fall som helst nämnde Sofia att miljökvalitetsnormerna var målet och att åtgärdsprogrammen var medlen. Då gäller det att medlen är tillräckligt effektiva om man ska nå de här målen.
Det finns flera saker i det här, bland annat att man byter ut ord, men det handlar också om den individuella prövningen. Man ställer högre krav på att kommuner ska klara av den samtidigt som man inte ger myndigheter och kommuner möjlighet att leva upp till det kravet. Det här är en del i den individuella prövningen där man hela tiden kan säga att vi följer åtgärdsprogrammet, vi följer miljökvalitetsnormerna, men vi plockar på den ena effekten efter den andra. Det spelar ingen roll om den totala effekten blir väldigt negativ då.
Det är bara så att man i det här förslaget kanske tillåter ytterligare vägar som bidrar till ökade utsläpp trots att man vet att det är fel väg att gå eller att överskrida. Fortfarande följer man miljökvalitetsnormerna.
Anf. 189 Sofia Arkelsten (M)
Herr talman! Det finns så mycket att svara på där. Jag är naturligtvis glad att det står 4-0 till Alliansen, och det är lite som det känns efter partiledardebatten faktiskt. Jag kan bara konstatera att Maud Olofsson var fantastisk i sitt replikskifte mot Maria Wetterstrand. Jag kan konstatera att Miljöpartiet försökte flytta sig från sin enfrågepartiposition till att försöka prata om jobb, vilket inte gick så bra, och sedan skola, vilket faktiskt gick sämre. Jag är oerhört stolt över allting som vi har åstadkommit när det gäller miljöpolitiken.
När det gäller de olika frågorna som rör själva betänkandet, herr talman,
(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Det är bra att ni kommer dit. Tack!)
måste jag faktiskt fråga Miljöpartiet och Tina Ehn: Är det så att ni tycker att till exempel miljömålen också ska ha rättsverkan mot enskild? De har ju setts som miljökvalitetsnormer förut också.
När det gäller de kommunala styrmedlen, som jag uppfattade att ni efterfrågar, undrar jag lite hur ni har tänkt att de ska se ut. Ska det vara ett system som finns vid sidan av den miljöpolitik som vi redan driver jämsides med de möjligheter man har när man har ett kommunalt planmonopol och kan styra verksamheten vid sidan av det arbete som många kommuner faktiskt bedriver?
Jag delar inte Tina Ehns oro, som hon beskriver här. Tvärtom tror jag att man behöver en helhetssyn. Det vi gör just nu är faktiskt att stärka åtgärdsprogrammet. Jag tror att det är ett vettigt sätt att ha ett tydligt åtgärdsprogram som inte bryr sig om den politiska organisationen utan som kan vara bredare än så och som har till mål att uppnå de här gränsvärdesnormerna.
Anf. 190 Tina Ehn (Mp)
Herr talman! Jag tror att Sofia Arkelsten missförstod min fråga totalt. Vad gäller partiledardebatten var det ganska tydligt att enfrågebenämningen tillhörde Alliansen, för det handlade väldigt mycket om skattesänkningar, och det har vi ju hört under hela mandatperioden.
I vilket fall som helst kan jag läsa upp det som står i reservationen om den individuella prövningen. Det handlar alltså inte om något rättsförhållande gentemot den enskilde, utan det "innebär att en ny verksamhet kan tillåtas även om den ytterligare belastar en norm som redan överskrids om det är förenligt med ett åtgärdsprogram". Det är det som är innebörden i betänkandet, skillnaden mot vad det har varit och mot vad ni föreslår. "Detta öppnar för att miljö- eller hälsosituationen försämras och normuppfyllelsen förvärras." Det innebär att "även om en gränsvärdesnorm inte uppfylls kan en ytterligare belastning tillåtas".
Det var precis det jag tänkte fråga om. Jag tyckte inte att jag fick något svar alls. Det var något helt annat som Sofia svarade på.
Anf. 191 Sofia Arkelsten (M)
Herr talman! Jag har full respekt för att det här är ganska krångliga frågor, men jag fick naturligtvis inga svar från Tina Ehn om hon ville se till att miljömålen fick rättsverkan mot enskild, som skulle ha ganska offensiv effekt. Inte heller frågan om de kommunala styrmedlen besvarades.
Det är ju så här enligt betänkandet att det alltid ska göras en rimlighetsavvägning, och de allmänna hänsynsreglerna gäller. Kraven som behövs för att följa gränsvärdesnormerna ska ställas. Det kommer att göras i åtgärdsprogrammen. Men det vi ser här är en ganska sorglig syn på kommunpolitiker och även på de myndigheter som faktiskt ansvarar för att utfärda de här åtgärdsprogrammen. Jag har fullt förtroende för att det, nu när vi har fått det här lite tydligare, också finns en möjlighet att utforma ett bra och effektivt åtgärdsprogram. Jag har fullt förtroende för det.
Herr talman! Jag ber om ursäkt, men jag måste faktiskt säga någonting om partiledardebatten också. Jag är så fantastiskt stolt över den samlade alliansen. Det var extremt tydligt att vi har en bred och fin politik. Vi pratade om energi. Vi pratade om klimatfrågorna. Enfrågepartiet är faktiskt Miljöpartiet, även om de kämpar som små djur just nu för att kunna flytta sig från den positioneringen.
Anf. 192 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Dagens betänkande om miljömål, miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram kräver lite bakgrundsinformation. Det är komplicerat material.
I EU:s ramdirektiv för vatten används termen miljömål för de mål som medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att nå. Sverige har valt att införliva detta direktiv om miljömål i vårt rättsliga verktyg som kallas miljökvalitetsnormer. Det är juridiskt bindande, och därför är det otroligt viktigt att vi har gjort på det här sättet. Det infördes 1999 i miljöbalken. Då handlade det om luft och buller. Sedan 2009 har ytvattenstatusen varit med.
I den proposition som vi i dag behandlar klargörs ytterligare en del begrepp, för precis som tidigare talare har sagt var det svårtolkat tidigare. Under tidigare mandatperioder kunde man inte riktigt avgöra vad som gällde. Nu blir det effektivare och det blir också en möjlighet till ett fokuserat arbete.
Det var om miljökvalitetsnormerna, som man har talat om, var överskridna eller inte som det fanns en osäkerhetsfaktor om under gångna år. Ökad tydlighet, hög ambition och också sunt förnuft skulle jag vilja sammanfatta detta med. Det är nu klockrent att myndigheter, till exempel vattenvårdsmyndigheter och kommuner, ansvarar för att miljökvalitetsnormerna följs. Man upprättar ett åtgärdsprogram, och åtgärdsprogrammet ska innehålla en beskrivning av hur kraven på förbättringar ska fördelas mellan olika typer av källor och vilka styrmedel man ska ha. Analys av finansiering ska ingå. Det är också viktigt. Och det är skarpare regler som nu gäller i åtgärdsprogrammen när det handlar om gränsvärdesnormer.
Herr talman! Stockholm nämndes och Stockholms luftkvalitet. Därför tycker jag att det är viktigt att vi har de här preciseringarna. Jag förutsätter också att det sker en översyn vad gäller Stockholms luftkvalitet, för där är vi alla medvetna om att det är problematiskt och att många åtgärder behöver skärpas.
Det ska tydligt framgå vilka normer som är gränsvärdesnormer. De har ett absolut gränsvärde. Och precis som Sofia Arkelsten tidigare sade är målsättningsnormer inte det absoluta utan mer en inriktning. Det är bra att vi har de skarpa normerna och de ska också ha en annan verkan.
Den så kallade stoppregeln vid prövning av nya verksamheter har också tagits upp här. Den tas nu bort. Bestämmelsen blir tydligare i fråga om att en verksamhet eller åtgärd under vissa förutsättningar kan tillåtas även om den under en period bidrar till en ökad belastning och att man inte följer gränsvärdesnormen. Det sunda förnuftet kommer in här, då förändringen på något längre sikt eller med de satsningar som har gjorts kan innebära en klar miljöförbättring. Då har ju miljön vunnit i sista ändan.
Talerätten för miljöorganisationer har Wiwi-Anne Johansson tagit upp. Den utvidgas. På många sätt kommer den att bli oerhört bra. Många fler kommer att få möjlighet att både klaga och framföra åsikter.
Herr talman! I reservationerna oroar sig oppositionen för en försvagning. Bland annat förekommer resonemang runt två ord, nämligen följs och uppfyllas.
Det är myndigheter och kommuner som har ansvar för att miljökvalitetsnormerna följs. Det är konsekvent att använda samma begrepp i både miljöbalken och PBL. När man slår upp synonymen till ordet följa står det bland annat att rätta sig efter. Det tycker jag säger mycket. Man sätter upp en ordentlig åtgärdsplan, och sedan har man ett krav att rätta sig efter åtgärdsplanen.
Det viktigaste är nu att myndigheter och kommuner får de styrmedel och resurser som vi tillför så att de kan leverera, så att de kan rätta sig efter och följa åtgärdsplanerna.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
Anf. 193 Liza-Maria Norlin (Kd)
Herr talman! Varje människa har rätt att leva i en miljö som är förenlig med hälsa och välbefinnande, men varje människa har också en skyldighet att skydda och förbättra miljön för nuvarande och kommande generationer. Detta är grunden för Århuskonventionen. För att åstadkomma dessa rättigheter och skyldigheter måste medborgarna ha tillgång till miljöinformation, rätt att delta i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.
Ett viktigt redskap för att vi ska kunna skydda och förbättra miljön är miljökvalitetsnormerna, som också är utgångspunkten i det betänkande vi diskuterar här. Miljökvalitetsnormerna utgår från tillståndet i miljön, och de behöver därför en form av översättning till hur personer och företag ska agera, vilket görs i åtgärdsprogrammen.
Regeringen har nu lagt fram en proposition där tydligheten ökar vad gäller vem som är ytterst ansvarig för att miljökvalitetsnormerna följs. Det har tidigare funnits en otydlighet i hur lagen ska och kan tolkas. Nu är det tydligt att det är myndigheter och kommuner som bär ansvaret. Normerna är inte till för att reglera prövning av enskilda verksamheter.
För att åtgärda en miljösituation som är oacceptabel är det naturligt att i första hand försöka komma till rätta med den tillkommande föroreningen eller störningen i stället för att stoppa verksamheten i sig. Tydlighet i ansvarsfrågan anser jag vara ett steg för att i större utsträckning ta ansvar för vår miljö. För att ytterligare öka tydligheten görs det en skillnad mellan gränsvärdesnormer och andra miljökvalitetsnormer. Gränsvärdesnormerna som anger värden vilka inte får överskridas eller underskridas ska då ha en annan rättsverkan än övriga normer. Här finns möjlighet att ställa långtgående krav som bara gäller gränsvärdesnormer.
Herr talman! Regeringen har även valt att utveckla det övergripande planeringsinstrument som finns och som ska ligga till grund för vilka styrmedel som behövs för att följa miljökvalitetsnormerna, det vill säga åtgärdsprogrammen. Utöver det som gäller i dag ska det även anges hur kraven på förbättringar ska fördelas mellan olika typer av källor, som påverkar också hur vi ska följa normen mellan olika åtgärder. Det är också centralt att det nu ställs krav på att i programmet analysera hur åtgärderna ska finansieras. Krav på bättre åtgärdsprogram är ännu ett steg för att uppnå bättre resultat i vårt förvaltande av naturen.
Kristdemokraterna ser det också som mycket positivt att talerätten för miljöorganisationer nu utvidgas. Detta ger allmänheten en starkare röst i dessa sammanhang eftersom det är en bärande tanke bakom miljöorganisationernas talerätt att företräda allmänheten.
Det finns en reservation där man anser att regeringen inte har gått tillräckligt långt och att det fortfarande finns organisationer som utesluts. Regeringen avser dock att noga följa utvecklingen på området, inte minst vad gäller talerättsregeln och miljöorganisationernas talerätt.
Det är viktigt att upplysa om att det nu tas flera steg i rätt riktning. Kravet på antalet medlemmar sänks väsentligt, och det antalet är inte längre absolut. Det behövs riktlinjer för vilka organisationer som ska ha talerätt för att säkra en god lokal förankring och för att säkra att det är det allmänna intresset som företräds. Alliansen har nu tagit stora kliv framåt, och det är möjligt att det finns utrymme i framtiden att justera ytterligare.
Till sist vill jag lägga till att det är viktigt att komma ihåg att miljökvalitetsnormerna inte har störst betydelse för att begränsa påverkan från de stora punktkällorna. Utmaningen är framför allt att minska påverkan från de många små och svåridentifierade källorna.
Med dessa ord vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2010-06-17
Förslagspunkter: 9, Acklamationer: 6, Voteringar: 3
Protokoll med beslut
- 2010-06-17Protokoll 2009/10:139
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Myndigheters och kommuners ansvar för att miljökvalitetsnormer följs
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken såvitt avser 5 kap. 3 §.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:184 punkt 1 i denna del och avslår motion 2009/10:MJ11 yrkandena 1 och 3 i denna del.- Reservation 1 (mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 115 1 0 14 m 88 0 0 8 c 25 0 0 4 fp 25 0 0 3 kd 21 0 0 3 v 2 1 18 1 mp 0 17 0 2 - 1 0 0 0 Totalt 277 19 18 35 Uttryckssättet att följa miljökvalitetsnormer
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i miljöbalken såvitt avser 5 kap 4 och 9 §§, 6 kap. 7 och 21 §§, 7 kap. 19 §, 16 kap. 8 § och 24 kap. 5 §,
b) lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln såvitt avser 4 a §,
c) lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar såvitt avser 7 §,
d) lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter såvitt avser 14 §,
e) lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),
f) lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon såvitt avser 5 a §
g) lag om ändring i luftfartslagen (2010:000) såvitt avser 6 kap. 6 §.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:184 punkterna 1, 2, 4, 7, alla i denna del, 9, 11 och 16, de båda senare i denna del, och avslår motion 2009/10:MJ11 yrkande 3 i denna del.- Reservation 2 (mp)
Miljökvalitetsnormerna och den individuella prövningen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken såvitt avser 2 kap. 7 § och 16 kap. 5 §.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:184 punkt 1 i denna del och avslår motionerna 2009/10:MJ10 yrkande 1 och 2009/10:MJ11 yrkandena 2, 3 i denna del och 4.- Reservation 3 (v, mp)
Styrmedel för myndigheter och kommuner
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2009/10:MJ11 yrkande 5.- Reservation 4 (s, v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (s, v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 116 0 14 m 88 0 0 8 c 25 0 0 4 fp 25 0 0 3 kd 21 0 0 3 v 0 21 0 1 mp 0 17 0 2 - 1 0 0 0 Totalt 160 154 0 35 Åtgärdsprogrammens funktion
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken såvitt avser 5 kap. 6 §.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:184 punkt 1 i denna del och avslår motion 2009/10:MJ11 yrkandena 3 i denna del och 6-8.- Reservation 5 (mp)
Miljöorganisationers rätt att överklaga
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken såvitt avser 16 kap. 13 §.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:184 punkt 1 i denna del och avslår motionerna 2009/10:MJ10 yrkande 2 och 2009/10:MJ11 yrkande 9.- Reservation 6 (v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 114 1 0 15 m 88 0 0 8 c 25 0 0 4 fp 25 0 0 3 kd 21 0 0 3 v 0 21 0 1 mp 0 17 0 2 - 1 0 0 0 Totalt 274 39 0 36 Väglagen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948) med den ändringen i 75 a § att ordet "Vägverkets" ska bytas ut mot "Trafikverkets".
Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2009/10:184 punkt 3.Lagen om byggande av järnväg
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg med den ändringen i 5 kap. 1 a § att ordet "Banverkets" ska bytas ut mot "Trafikverkets".
Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2009/10:184 punkt 12.Lagförslagen i övrigt
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i miljöbalken,
b) lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,
c) lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar,
d) lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn,
e) lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,
f) lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
g) lag om ändring i minerallagen (1991:45),
h) lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,
i) lag om ändring i ellagen (1997:857),
j) lag om ändring i lagen (1998:811) om införande av miljöbalken,
k) lag om ändring i naturgaslagen (2005:403),
l) lag om ändring i luftfartslagen (2010:000)
i den mån lagförslagen inte omfattas av vad utskottet har föreslagit ovan.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:184 punkterna 1, 2, 4, alla i denna del, 5, 7 i denna del, 8, 10, 11 i denna del, 13-15 och 16 i denna del.