Återvinning vid ackord och konkurs

Betänkande 1992/93:LU1

Lagutskottets betänkande 1992/93:LU01

Återvinning vid ackord och konkurs

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionen
• Utskottet
• Hemställan
• Bilaga 1

1992/93
LU1

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet en motion som rör frågan om
bestämmande av fristdagen för återvinning vid ackord och
konkurs. Motionärerna föreslår en lagändring i ackordslagen i
syfte att tidigarelägga fristdagen och därmed förbättra
möjligheterna till återvinning.

Motionen har remissbehandlats. Yttranden har därvid avgetts av
Riksskatteverket, Skattemyndigheten i Stockholms län,
Kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Insolvensutredningen,
Sveriges industriförbund, Företagarnas riksorganisation,
Sveriges föreningsbank, Svenska bankföreningen, Sparbanksgruppen
AB, Föreningen Sveriges uppbördschefer, Föreningen Sveriges
kronofogdar och Konkursförvaltarkollegiernas förening.
Remissyttrandena har intagits i bilaga 2 till betänkandet.

Utskottet föreslår med anledning av motionen att riksdagen
beslutar den ändring i ackordslagen som framgår av bilaga 1 till
betänkandet.

Motionen

1991/92:L309 av Bengt Harding Olson och Stig Rindborg (fp, m)
vari yrkas att riksdagen beslutar att 8 § första stycket
ackordslagen (1970:847) skall ha följande lydelse:

Verkan av godmansförordnande förfaller, om ej ansökan om
offentligt ackord görs hos rätten inom två månader efter det att
god man förordnats eller inom den längre tid som rätten kan på
särskild ansökan ha bestämt. För sådan särskild ansökan, som
skall göras innan förfalloverkan inträtt, gäller bestämmelserna
i 2, 5 och 6 §§ i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

Utskottet

Allmän bakgrund

När en fysisk eller juridisk person inte kan betala sina
skulder anvisas i lagstiftningen två former för reglering av
skuldförhållandena, nämligen konkurs och ackord. Konkurs
innebär att gäldenärens samlade tillgångar tas i anspråk för
betalning av borgenärernas fordringar. Konkursinstitutet
regleras väsentligen genom konkurslagen (1987:672) som trädde i
kraft den 1 januari 1988. Konkurslagen (KL) utgör slutpunkten
för ett långvarigt och genomgripande arbete med reformering av
den tidigare konkurslagen från år 1921. Den nya KL innehåller
flera sakliga nyheter och innefattar därjämte en omfattande
redaktionell översyn och systematisering av
konkurslagstiftningen. Sålunda har i den nya KL bl.a. reglerna
om återvinning ändrats i syfte att vidga
återvinningsmöjligheterna.

Ett konkursförfarande inleds med att rätten på ansökan av
gäldenär eller borgenär beslutar om konkurs. Genom
konkursbeslutet förlorar gäldenären rådigheten över den egendom
som ingår i konkursboet. Rådigheten tillkommer i stället den
förvaltare som utses av rätten. Förvaltarens uppgift är att
realisera tillgångarna i boet och dela ut influtna medel till
borgenärerna.

I stället för konkurs kan borgenärerna träffa uppgörelse med
en gäldenär som är på obestånd genom ackord. Ett ackord
innebär i princip att oprioriterade fordringar reduceras till
viss procent av det ursprungliga beloppet. Till skillnad från
vad som gäller vid konkurs behåller gäldenären sin rådighet över
egendomen under ackordsförfarandet. Ackord förekommer i två
former, underhandsackord och offentligt ackord.
Underhandsackordet är inte lagreglerat. Det är frivilligt och
görs upp utan direkt offentlig insyn, och det kräver godkännande
av samtliga borgenärer. Förhandling om offentligt ackord
(tvångsackord) sker däremot i lagbestämda former. Regler om
offentligt ackord finns i ackordslagen (1970:847).

Ackordsförfarandet enligt ackordslagen kan indelas i två
stadier. Det första inleds med att domstolen på ansökan av
gäldenären förordnar en god man som skall utreda och
förhandla med borgenärerna om ackord. Om en frivillig uppgörelse
inte kan träffas men förhandlingarna ändå ger ett någorlunda
positivt resultat inleds det andra stadiet i ackordsförfarandet
genom att gäldenären ansöker om förhandling om offentligt
ackord. En sådan ansökan måste göras inom två månader sedan
förfarandet inletts med godmansförordnande. Annars är verkan
av godmansförordnandet förfallen (8 § första stycket).
Detsamma gäller om gäldenären försätts i konkurs (8 § andra
stycket). För att ackordsförslaget skall kunna godtas och
fastställas fordras att det uppfyller vissa krav i fråga om
ackordsprocent m.m. samt att viss majoritet av de oprioriterade
borgenärerna biträder förslaget. Ackordet blir inte gällande
förrän det godkänts av rätten.

Ackord kan träffas även i en anhängig konkurs. Konkurslagens
regler om handläggningen av tvångsackord överensstämmer i allt
väsentligt med vad som gäller enligt ackordslagen om förhandling
om offentligt ackord.

Återvinning

Till ett konkursbo räknas i princip all egendom som tillhörde
gäldenären när konkursbeslutet meddelades eller tillfaller honom
under konkursen och som är sådan att den kan utmätas. Till
konkursboet räknas även den egendom som kan tillföras boet genom
återvinning. Återvinningsinstitutets huvudsakliga funktion är
att motverka att borgenärer för att få bättre ställning om
konkurs inträffar vidtar brådstörtade åtgärder mot gäldenärer i
ekonomiskt trångmål. Ett annat syfte är att förhindra att
gäldenären på ett illojalt sätt gör sina tillgångar oåtkomliga
för borgenärerna. För att tillgodose dessa ändamål har
lagstiftaren i konkurslagen fört in bestämmelser som gör det
möjligt att under vissa i lagen närmare angivna omständigheter
återställa värden som frångått gäldenären genom i och för sig
giltiga rättshandlingar. Om återvinning kommer till stånd skall
den egendom som gäldenären har utgett återbäras till
konkursboet, medan den som lämnat gäldenären något vederlag för
egendomen har rätt att få tillbaka vad han utgett. Innebörden av
att en rättshandling återvinns är sålunda att den ekonomiska
situationen skall återställas och konkursboet komma i samma läge
som om transaktionen inte ägt rum.

I 4 kap. 5--13 §§ KL anges de olika fall då återvinning kan
ske. Den återvinningsbestämmelse som har den största räckvidden
och kan sägas utgöra hörnstenen i systemet av återvinningsregler
är 5 §. Regeln innebär en tämligen generell möjlighet till
återvinning av rättshandlingar som är på närmare angivet sätt
otillbörliga. Enligt övriga bestämmelser kan rätt till
återvinning föreligga vid bl.a. gåva, bodelning som innefattar
eftergift till förmån för make eller makes dödsbo samt då skuld
betalats med annat än sedvanliga betalningsmedel, i förtid eller
med belopp som avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska
ställning, allt under förutsättning att betalningen ändå inte
kan anses som ordinär.

Allmänt gäller som förutsättning för återvinning att den
ifrågavarande transaktionen var till nackdel för borgenär. För
flertalet fall är det därvid tillräckligt att transaktionen
direkt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning.

Rätten att få återvinning i de ovan angivna fallen är på
skilda sätt begränsad, främst genom de krav på att en
transaktion måste ha skett inom viss tid, s.k.
återvinningsfrister, som uppställs i de särskilda
bestämmelserna. Fristerna, som är anknutna till en viss i lagen
angiven fristdag, varierar i längd mellan tre månader och fem
år. Med fristdag avses normalt dagen då ansökan om gäldenärens
försättande i konkurs kom in till rätten (4 kap. 2 § första
stycket KL).

Sedan förhandling om offentligt ackord beslutats, äger
bestämmelserna i KL om återvinning vid konkurs motsvarande
tillämpning, om ackordet fastställs (16 § ackordslagen). Som
nämnts ovan räknas i konkurs enligt huvudregeln
återvinningsfristerna till dagen för konkursansökningen. Har god
man förordnats enligt ackordslagen avses med fristdag i stället
dagen för ansökningen om detta, såvida konkursansökningen har
gjorts inom tre veckor från det att verkan av
godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om offentligt
ackord har följt, ackordsfrågan avgjordes (4 kap. 2 § andra
stycket KL). Tillämpningen av denna reglering på ackordsfallet
leder till att vid återvinning i samband med offentligt ackord
fristerna alltid räknas från dagen för ansökningen om
förordnande av god man.

Motionsmotivering

I motion L309 av Bengt Harding Olson och Stig Rindborg (fp, m)
hänvisas till bestämmelsen i 8 § första stycket ackordslagen att
verkan av godmansförordnande förfaller inom två månader om inte
ansökan om ackordsförhandling gjorts dessförinnan. Enligt
motionärerna är denna tid enligt allmän erfarenhet för kort. Det
är därför vanligt att ett godmansförordnande förnyas vid
tvåmånadersperiodens utgång. Varje förnyelse innebär att
fristdagen vid återvinning i konkurs eller i ackord senareläggs.
Härigenom, anför motionärerna, reduceras väsentligt
möjligheterna till en framgångsrik återvinningsprocess. I sin
tur försvårar detta kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Den nu beskrivna olägenheten kan enligt motionärerna i och för
sig motverkas genom att någon behörig begär gäldenären i
konkurs. Det är emellertid, anför motionärerna, inte alltid
möjligt att tillämpa detta förfaringssätt. T.ex. saknas det
ibland någon som är behörig och villig att göra konkursansökan.

Enklaste sättet att tillgodose önskemålet om en så tidig
fristdag som möjligt vid återvinning i såväl konkurs som ackord
är enligt motionärerna att utforma regeln i 8 § första stycket
ackordslagen på ett något annorlunda sätt. Motionärerna föreslår
därför en ändrad lydelse av bestämmelsen i enlighet med vad som
framgår av motionens hemställan. Innebörden av ändringen är att
rätten på särskild ansökan kan bestämma en längre tid än
tvåmånadersperioden, inom vilken ansökan om offentligt ackord
måste göras för att inte verkan av godmansförordnandet skall
förfalla. Enligt motionärerna brådskar det med lagändringen om
man vill effektivisera återvinningsreglerna och kampen mot
ekonomisk brottslighet.

Utredningsarbete

Med anledning av ett riksdagsbeslut (bet. LU 1987/88:12, rskr.
57) tillkallades år 1988 Insolvensutredningen (Ju 1988:02) med
uppdrag att utreda ett antal spörsmål på konkursrättens område.
Enligt direktiven (dir. 1988:52) skall kommittén utreda bl.a.
frågan om ett nytt rekonstruktionsförfarande för företag i
ekonomisk kris. I direktiven anges att målet för ett sådant
förfarande skall vara att rädda företag som i och för sig är
livskraftiga men som på grund av särskilda omständigheter hamnat
i kris. I uppdraget ligger enligt direktiven först och främst
att förutsättningslöst överväga frågan om det bör införas ett
alternativ till konkurs och ackord. Genom tilläggsdirektiv i
december 1990 (dir. Ju 1990:74) har Insolvensutredningens
uppdrag -- i denna del -- begränsats till att gälla sådana
rekonstruktionsfrågor som har anknytning till gäldenärens
insolvens eller bristande betalningsförmåga. Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under hösten 1992.

Sammanfattning av remissyttrandena

På lagutskottets begäran har yttranden över motion L309
avgetts av Rikskatteverket, Kronofogdemyndigheten i Stockholms
län, Insolvensutredningen, Sveriges industriförbund,
Företagarnas riksorganisation, Sveriges föreningsbank, Svenska
bankföreningen, Sparbanksgruppen AB, Föreningen Sveriges
kronofogdar och Konkursförvaltarkollegiernas förening. På eget
initiativ har också Skattemyndigheten i Stockholms län och
Föreningen Sveriges uppbördschefer inkommit med yttrande.

Sveriges industriförbund, Företagarnas
riksorganisation, Konkursförvaltarkollegiernas förening,
Svenska bankföreningen och Sveriges föreningsbank
tillstyrker den av motionärerna föreslagna lagändringen.

Kronofogdemyndigheten i Stockholms län har inte heller
någon erinran mot förslaget och vitsordar att tingsrätterna
ganska ofta förnyar godmansförordnanden enligt ackordslagen både
en och två gånger. Så snart gode mannen har att göra med ett
något så när stort företag med många engagemang och flera
verksamhetsorter har det enligt myndigheten visat sig att den
tvåmånadersfrist, inom vilken enligt 8 § första stycket
ackordslagen en ansökan om ackordsförhandling måste göras, är
alltför knapp.

Föreningen Sveriges kronofogdar anser att tiden nu är
mogen att tillskapa en regel som ger rätten möjlighet att med
hänsyn till det aktuella företagets förhållanden och andra
omständigheter i det särskilda fallet förordna om en kortare
eller längre tid för godmansförordnandets räckvidd. Enligt
föreningen bör man emellertid överväga att stadga att rätten
inte utan synnerliga skäl får bestämma tidsfristen till mer än
sex månader.

Riksskatteverket tillstyrker den föreslagna lagändringen
men anser att den längre tid som rätten kan bestämma bör
maximeras.

Enligt Insolvensutredningen finns det goda skäl för en
lagändring. En sådan övervägs också av utredningen men
övervägandena kring den tekniska utformningen av lagändringen är
inte avslutade. Det står dock klart att om en ackordsförhandling
inletts med en betalningsinställelse skall fristdagen anknyta
till betalningsinställelsen. Inom utredningen är dock
bedömningen när det gäller vinsten av en omedelbar lagändring
delad. Utredningen anser att -- i händelse av en omedelbar
lagändring -- övergångsbestämmelser sannolikt måste övervägas.

Sparbanksgruppen AB delar motionärernas uppfattning i sak
men anser sig sakna underlag för att bedöma om frågan är så
angelägen att Insolvensutredningens arbete skall föregripas.

Skattemyndigheten i Stockholms län och Föreningen
Sveriges uppbördschefer tillstyrker i likalydande
yttranden motionärernas förslag men anser att förslaget endast
till en del löser det problem som tas upp i motionen. I
yttrandena framhålls att, sedan ett förordnande av god man i
ackord förfallit, endast tre veckor står till buds enligt 4 kap.
2 § andra stycket KL för ansökan om konkurs. För
skattemyndigheterna är denna tid alldeles för kort för att de
skall hinna med restföring av skatteskulder. I yttrandena
föreslås därför ytterligare en lagändring, nämligen att den tid
inom vilken konkursansökan skall göras ändras från tre veckor
till tre månader.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att bestämmelserna i 8 § ackordslagen
innebär att ett godmansförordnande förfaller efter två månader
från förordnandet såvida inte ansökan om förhandling om
offentligt ackord görs inom denna tid. Som framgår av
remissvaren är denna tid i många fall alltför kort för att den
gode mannen skall hinna utreda gäldenärens ekonomiska situation
och förhandla med borgenärerna. Detta får till följd att
godmansförordnanden i vissa fall förnyas både en och två gånger.
Genom anknytningen av återvinningsfristerna till tidpunkten för
ansökan om förordnande av god man leder förnyade
godmansförordnanden till att fristdagen för återvinning flyttas
fram. Därigenom reduceras naturligtvis möjligheterna till en
framgångsrik återvinningsprocess. En sådan ordning är enligt
utskottets mening otillfredsställande.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet -- i likhet med
motionärerna och remissinstanserna -- att en lagändring är
påkallad. Enligt utskottets bedömning är en lösning av denna
fråga så angelägen att Insolvensutredningens arbete inte bör
avvaktas. En lagändring bör således redan nu komma till stånd,
men bör ses som ett provisorium i avvaktan på resultatet av
Insolvensutredningens överväganden av spörsmålet i ett större
sammanhang.

Lagtekniskt bör frågan lösas genom att 8 § ackordslagen
tillförs ett nytt andra stycke. I det föreslagna nya stycket bör
föreskrivas att rätten på särskild ansökan kan förlänga det
ursprungliga godmansförordnandet. En sådan ansökan bör göras
innan förfalloverkan inträtt. Någon tidsgräns för rättens
möjlighet till förlängning bör enligt utskottets mening inte
anges i lagtexten utan rätten har att utifrån förhållandena i
varje enskilt fall bestämma den förlängning som kan anses
påkallad. Den nya bestämmelsen bör träda i kraft den 1 januari
1993, och det bör vidare föreskrivas att äldre bestämmelser
skall tillämpas då ansökan om förordnande av god man skett före
ikraftträdandet.

Med det anförda föreslår utskottet sålunda att riksdagen med
anledning av motion L309 beslutar den lagändring som framgår av
bilaga 1 till betänkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:L309 antar det
av utskottet i bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring
i ackordslagen (1970:847).

Stockholm den 13 oktober 1992

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger
Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe
Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s),
Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s),
Richard Ulfvengren (nyd), Lena Boström (s), Stig Rindborg (m),
Hans Stenberg (s) och Stina Eliasson (c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Förslag till
Lag om ändring i ackordslagen (1970:847)

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att 8 § ackordslagen (1970:847) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §1

Göres ej ansökan om förhandling om offentligt ackord hos
rätten inom två månader efter det att god man förordnats, är
verkan av godmansförordnande förfallen vid utgången av nämnda
tid.

Rätten får på
särskild ansökan
förlänga den tid som
anges i första stycket.
För en sådan särskild
ansökan, som skall göras
innan förfalloverkan
inträtt, gäller
bestämmelserna i 2, 5 och 6
§§ i tillämpliga
delar.

Verkan av förordnande av god man förfaller, om gäldenären
försättes i konkurs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande, om en ansökan om
godmansförordnande har gjorts före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1987:673

Remissyttranden över motion 1991/92:L309
Bilaga 2

På lagutskottets begäran har yttrande över motionen avgivits
av riksskatteverket, kronofogdemyndigheten i Stockholms län,
Insolvensutredningen, Sveriges industriförbund, Företagarnas
riksorganisation, Sveriges föreningsbank, Svenska
bankföreningen, Sparbanksgruppen AB, Föreningen Sveriges
kronofogdar och Konkursförvaltarkollegiernas förening. På eget
initiativ har skattemyndigheten i Stockholms län och Föreningen
Sveriges uppbördschefer inkommit med yttranden.

Riksskatteverket:

Den tvåmånadersfrist som enligt 8 § ackordslagen (1970:847)
står till gode mannens förfogande har i praktiken visat sig vara
alltför kort.

RSV tillstyrker den föreslagna lagändringen. Den längre tid
som rätten kan bestämma på särskild ansökan bör emellertid
maximeras. RSV delar uppfattningen att förslaget bör behandlas
med förtur och inte avvakta insolvensutredningens arbete.

Kronofogdemyndigheten i Stockholms län:

Erfarenhetsmässigt kan vitsordas att tingsrätterna ganska ofta
"förlänger" godemansförordnanden enligt ackordslagen både en och
två gånger. Så snart gode mannen har att göra med ett något så
när stort företag med många engagemang och flera
verksamhetsorter har det visat sig att tvåmånadersfristen är
alltför knapp. Det finns exempel på många andra omständigheter,
t.ex. att förhandlingarna med borgenärerna komplicerats, som
också gjort att nytt förordnande måste begäras. Läget var ett
helt annat när regeln tillkom 1970 även om det kan ifrågasättas
om inte man redan då borde ha haft en mera nyanserad syn på hur
långa tidsfrister rättsverkningarna av ett godemansförordnande
borde få. Tiden är nu mogen för att tillskapa en regel som ger
rätten möjlighet att förordna om en längre eller kortare tid för
godemansförordnandens varaktighet. Hänsyn måste kunna tas till
det aktuella företagets förhållanden och andra omständigheter.

En regel av i stort sett den lydelse motionärerna föreslår
skulle därmed tjäna dubbla syften. Dels skulle man komma till
rätta med olägenheten och rättsovissheten som uppkommer för
bl.a. borgenärerna när som nu ett nytt förordnande måste tas ut.
Dels skulle man bota den bristen i nuvarande regelsystem att en
konkursförvaltare och borgenärerna riskerar att tappa
möjligheten till återvinning för den händelse att
ackordsförfarandet misslyckas.

I sammanhanget bör nämnas att riksskatteverket (RSV) i en
skrivelse till regeringen den 19 september 1991 lämnat förslag
om snabba åtgärder för att förbättra möjligheterna till
delgivning med "styrelselösa" bolag -- det är allt oftare som
man sätter i system att lämna aktiebolag utan styrelse i syfte
att förhala och beröva bolagsborgenärerna deras möjligheter att
agera. Som läget nu är återstår endast tvångslikvidation, ett
förfarande som i praktiken drar ut på tiden. När en
tvångslikvidationssituation föreligger och man inte kan gå fram
omedelbart med konkursansökan uppkommer egentligen samma problem
i fråga om möjligheterna till återvinning som motionärerna tagit
upp. I nuvarande system med tvångslikvidation tappar man många
gånger återvinningsmöjligheten eftersom konkursansökan kan dröja
åtskilligt i tiden. RSV har därför föreslagit en särskild regel
om att återvinningsfristen vid likvidation och efterföljande
konkurs ska beräknas med utgångspunkt från dagen för ansökan om
likvidation.

Frågan är om det kan anses lämpligt att bryta ut problemet
till särskild behandling ur Insolvensutredningens uppdrag.
Utredningsuppdraget beräknas preliminärt vara slutfört runt
årsskiftet 1992/93. Med tanke på de många frågor utredningen har
att behandla, bl.a. enligt tilläggsdirektiv nyligen, kan man nog
förutse att ett betänkande kan komma att dröja ytterligare.

Mot den bakgrunden och med hänsyn till det angelägna i att den
föreslagna lagändringen snabbt kan träda i kraft har myndigheten
inget att erinra mot förslaget och ser gärna att lagutskottet
måtte bifalla motionärernas hemställan.

Insolvensutredningen:

Insolvensutredningen har till kvarvarande huvuduppgift att
överväga införandet av ett nytt rekonstruktionsförfarande för
företag i ekonomisk kris utan konkurs (betalningsinställelse).
Vidare har utredningen att överväga bl.a. om det går att
modifiera reglerna om ackord t.ex. för att minska tiden för ett
ackordsförfarande, dir. 1988:52.

I motionen anges att det sätt på vilket fristdagen bestäms vid
återvinning enligt ackordslagen (1970:847) är
otillfredsställande. Insolvensutredningen delar den
uppfattningen. Det är viktigt att gode mannen i sitt arbete med
att utreda gäldenärens ekonomiska situation och förhandla med
borgenärerna kan få utgå från en fristdag som ligger fast. Det
måste därför vara till skada för gode mannens arbete och därmed
i vissa fall kunna äventyra ett positivt resultat av arbetet att
fristdagen vid upprepade godmansförordnanden senareläggs.

Med hänsyn till det anförda finns det goda skäl för en
lagändring. Utredningen överväger också en sådan. Övervägandena
kring den tekniska utformningen av lagändringen är emellertid
inte avslutade. Så långt är dock klart att om en
ackordsförhandling inletts med en betalningsinställelse -- och
utredningen kommer att föreslå en lagreglering av detta institut
-- fristdagen skall anknyta till betalningsinställelsen.
Utredningen har ännu inte tagit ställning till vilka tidsfrister
som skall gälla för en betalningsinställelse när denna åtföljs
av ackordsförhandling. Detsamma gäller frågan om nuvarande
tidsfrister för ackordsförhandlingen som sådan.

Utredningens blivande förslag på den här punkten torde sålunda
komma att avvika något från det i motionen framlagda förslaget.
Detta kan emellertid, om man så vill, ses som en provisorisk
lösning i avvaktan på utredningens förslag. Huruvida
motionsförslaget bör genomföras blir då beroende av hur
angeläget det bedöms vara med en omedelbar lagändring.
Alternativet härtill är att man väntar åtminstone ett och ett
halvt år. Inom utredningen är bedömningen när det gäller vinsten
av en omedelbar lagändring delad.

En särskild fråga är, om en ändring beträffande reglerna om
återvinning kan genomföras utan någon form av
övergångsbestämmelser. Sannolikt måste man -- i likhet med vad
som skedde vid ackordslagens tillkomst (se prop. 1970:136 s. 130
f) -- överväga någon övergångsanordning. Med utredningens
synsätt blir detta närmast en fråga kopplad till regler om
betalningsinställelse.

Sveriges Industriförbund:

Industriförbundet tillstyrker den av motionärerna föreslagna
ändringen av 8 § första stycket ackordslagen (1970:847).

Företagarnas riksorganisation:

Återvinningsmöjligheten i svensk rättsordning har till syfte
att få tillbaka tillgångar till bl.a. ett konkursbo. De
tillgångar som då avses med återvinning är rättare sagt en
återgång av vissa otillbörliga eller olämpliga rättshandlingar
som ett företag har vidtagit innan obeståndssituationen. En
sådan rättshandling är återvinningsbar om den inte ligger
alltför långt tillbaka i tiden. I lagen uppställs skilda fall av
återvinningsfrister knutna till en angiven fristdag.

Företagarna anser i likhet med motionärerna att det är
olämpligt att återvinningsinstitutet kan urholkas genom att
denna fristdag kan förskjutas vid förnyelse av
godmansförordnande enligt ackordslagen. De stora förlorarna vid
konkurser är de små och medelstora företagen vars fordringar
oftast är bland de oprioriterade. En förutsättning för att
leverantörer skall kunna få utdelning i konkurs är bl.a. att
återvinningsinstitutet inte kan urholkas.

Det är enligt organisationens uppfattning olämpligt att
förlängning av godmansförordnande jämlikt ackordslagen får till
effekt att möjligheten till återvinning beskärs. Organisationen
tillstyrker den i motionen föreslagna ändringen av ackordslagen.

Svenska bankföreningen:

Bankföreningen tillstyrker förslaget.

Sveriges föreningsbank:

Sveriges föreningsbank instämmer i bankföreningens
ställningstagande.

Sparbanksgruppen AB:

Återvinningsfristen vid ackordsförfarande räknas från dagen
för ansökan om god man. Samma fristdag gäller i en konkurs
såvida konkursansökningen har gjorts inom tre veckor från det
att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när förhandling
om offentligt ackord har följt, ackordsfrågan avgjorts. Ett
godmansförordnande förfaller efter två månader från
förordnandet, såvida inte ansökan om förhandling om offentligt
ackord görs inom denna tid. Om godmansförordnandet förnyas sedan
det förfallit, senareläggs fristdagen, om inte konkursansökan
görs inom den följande treveckorsperioden.

I motionen framhålles att den ovan angivna ordningen
väsentligt reducerar möjligheterna till en framgångsrik
återvinningsprocess. Särskilt påpekas att tiden efter vilken ett
godmansförordnande förfaller är för kort. Motionärerna föreslår
att dessa olägenheter avhjälpes genom att 8 § 1 st. ackordslagen
ändras så att rätten efter särskild ansökan kan bestämma tiden
efter vilken ett godmansförordnande förfaller till mer än två
månader.

Sparbanksgruppen delar motionärernas uppfattning att nuvarande
ordning i vissa fall kan få till följd att reglerna om
återvinning förlorar sin betydelse samt att dessa olägenheter
bör avhjälpas genom lagstiftning. Sparbanksgruppen saknar dock
underlag för att bedöma om frågan är så angelägen att eventuella
förändringar skall föregripa Insolvensutredningens arbete. Om så
är fallet bör nya regler inte beslutas utan föregående
kommunikation med Insolvensutredningen, beträffande såväl
tidpunkten för ett ikraftträdande som frågan om hur reglerna
lagtekniskt skall utformas.

Föreningen Sveriges kronofogdar:

Sammanfattning

Föreningen tillstyrker att en bestämmelse införs i
ackordslagens 8 § av i stort sett den lydelse motionärerna
föreslagit. Man bör emellertid överväga att stadga att rätten
inte utan synnerliga skäl får bestämma tidsfristen till mer än
sex månader.

Ett alternativ är att 4 kap. 2 § konkurslagen ändras så att
motionärernas syfte tillgodoses.

Skälen för en lagändring

Från kronofogdemyndigheternas (KFM) erfarenhet kan vitsordas,
att tingsrätterna ganska ofta "förlänger" godemansförordnanden
enligt ackordslagen både en och två gånger. Så snart gode mannen
har att utreda förhållandena i ett något så när stort företag
med många engagemang och kanske flera verksamhetsorter visar det
sig att tvåmånadersfristen är alltför knapp. Kontakter och
förhandlingar med borgenärerna kan bli komplicerade och dra ut
på tiden.

Saken kan väl enkelt förklaras så att läget var ett helt annat
när tvåmånadersfristen bestämdes 1970, även om det tidigt visade
sig att det hade varit värdefullt i alla parters intressen att
kunna arbeta med en mera flexibel regel. Tiden är nu mogen att
göra det möjligt för rätten att med hänsyn till vad som är känt
om företagets förhållanden och andra omständigheter anpassa
godemansförordnandets varaktighet och rättsverkningar.

En regel av den innebörd motionärerna föreslår skulle sålunda
kunna tjäna dubbla syften. Dels skulle man komma till rätta med
olägenheten och rättsovissheten när som nu ett nytt förordnande
måste tas ut. Dels skulle man bota den brist som nu finns att en
konkursförvaltare och borgenärerna riskerar att tappa
möjligheten till återvinning i händelse försöken att få till
stånd ett ackord misslyckas.

Föreningen anser dock att ett godemansförordnande bör förenas
med ett krav på aktivitet och som princip en snabb handläggning.
Till ledning för tillämpningen bör en lämplig tidsfrist för ett
sådant förordnande sättas till högst sex månader. Det förekommer
dock ackordsutredningar, som avser mycket stora företag och
koncerner, där gode mannens arbete blir ytterst omfattande. I
dessa fall bör man ha en "ventil" för att redan från början
eller under handläggningen fastställa en längre frist utan att
rättsverkningarna går förlorade.

I sammanhanget bör nämnas att i stort sett samma
återvinningsproblem föreligger i det fall ett konkursförfarande
måste föregås av tvångslikvidation. Det är numera inte ovanligt
med "styrelselösa" bolag. Man sätter i system att förhala och
beröva bolagsborgenärerna deras möjligheter att agera. Som
rättsläget nu är i de åsyftade fallen återstår förfarandet med
tvångslikvidation, som i praktiken drar ut på tiden och som kan
saboteras. Riksskatteverket (RSV) har därför i en framställning
den 19 september 1991 till Justitiedepartementet föreslagit en
lösning som går ut på att bl.a. kunna tillämpa
kungörelsedelgivning, när ett aktiebolag ställts utan styrelse.
I samband därmed föreslås en ändring i 4 kap. 2 § konkurslagen i
syfte att i dessa likvidationsfall bibehålla möjligheterna till
återvinning i den efterföljande konkursen.

En särskild fråga är om det kan anses lämpligt att bryta ut
det problem motionärerna tagit upp till särskild behandling ur
Insolvensutredningens uppdrag. Emellertid har denna utredning
många stora och komplicerade frågor att behandla, även om det
sagts att utredningen ska kunna redovisa sitt uppdrag till
årsskiftet 1992/93. Det kan nog förutses att
Insolvensutredningens betänkande kan komma att dröja. Bland
annat tar Insolvensrättsligt Forum i Uppsala den 4--5 november
1992 upp frågor runt ett "Chapter Elevenförfarande" -- under
medverkan av professor Lawrence King från New York University.
Vad som kommer fram vid detta tillfälle av synpunkter kan böra
beaktas av Insolvensutredningen och leda till ytterligare
övervägande, innan betänkandet kan läggas fram.

Föreningen finner att motionärernas förslag är angeläget och
att deras förslag sålunda bör genomföras så snart som möjligt.

Konkursförvaltarkollegiernas förening:

Förvaltarföreningen biträder motionärernas förslag och
understryker behovet utav snabb lagstiftning. Skyndsamheten
borde emellertid inte hindra att samråd sker med
Insolvensutredningen som har i uppdrag att föreslå lagstiftning
inom det område som motionärerna berör.

Föreningen Sveriges uppbördschefer:

Den föreslagna ändringen i 8 § ackordslagen medför ett visst
utökat skydd för borgenärerna och vissa förenklingar när det
gäller bevakningen. Skattemyndigheten anser liksom
kronofogdemyndigheten att förslaget bör antas så att det kan
träda i kraft 1 juli 1992.

Förslaget löser dock bara i ett litet antal fall de problem
med återvinningsfristerna som motionärerna tar upp.

Föreningen föreslår att ytterligare en enkel ändring görs
snarast möjligt och helst också träder i kraft 1 juli 1992.

Konkurslagen 4 kap. 2 § andra stycket bör ändras så att tre
veckor utbyts mot tre månader.

En seriös gäldenär och hans borgenärer har ett gemensamt
intresse av att utredningstiden blir så kort som möjligt. Ofta
har godemansförordnandet dessutom föregåtts av en
betalningsinställelse under vilken förutsättningarna för en
rekonstruktion utretts. Därför borde det endast i undantagsfall,
dvs. i stora och komplicerade ärenden, finnas skäl att från
början besluta om längre tid än två eller kanske tre månader. De
långa tider som vanligen går mellan betalningsinställelse och
resultat i form av ackord eller konkurs, se bifogad statistik,
är inte acceptabla och måste förkortas. Det vore olyckligt om
rätten schablonmässigt medgav långa godemansförordnanden.

Man kan fråga sig i vilken utsträckning som upprepade
godemansförordnanden beror på att gäldenären försöker förhala en
konkurs eller på alltför arbetstyngda gode män och revisorer.
Problemet är att det inte går att avgöra och att gäldenären
alltid kan anföra plausibla skäl för ytterligare utredningstid.

Lojala gäldenärer kan, om förslaget genomförs, enkelt begära
förlängning innan godemansförordnandet förfaller. Om gäldenären
däremot vet att det är osäkert om förutsättningar för en
rekonstruktion föreligger och det finns transaktioner som kan
vara återvinningsbara, har han knappast något intresse av att
välja förlängning framför ny ansökan. Rätten kan inte avslå en
ny ansökan om godemansförordnande bara därför att förlängning
inte begärts i tid. Borgenärerna har normalt också ett intresse
av att alla möjligheter till rekonstruktion utreds även om det
betyder nya förordnanden.

Problemen med återvinningsfristerna kvarstår alltså även med
förslaget. När ett godemansförordnande förfaller har
borgenärerna bara tre veckor på sig att inge konkursansökan.
Åtminstone för kronofogdemyndigheten och skattemyndigheten är
det alldeles för kort tid.

Skattemyndigheten får meddelanden om betalningsinställelser.
Dessa föranleder en kontroll av redovisningar och inbetalningar.
Ofta saknas inkomst-, uppbörds- och momsdeklarationer för
företag på obestånd eller är felaktiga. Finns ett
godemansförordnande har dock skattemyndigheten anledning att
anta att redovisningar kommer att inkomma och att full betalning
kommer att ske åtminstone av de prioriterade skatteskulderna.
När ett godemansförordnande förfaller är därför skatteskulderna
ofta inte fastställda. Att hinna med restföring och
konkursansökan inom tre veckor är omöjligt.

En tid på tre månader skulle ge skattemyndigheten och
kronofogdemyndigheten en realistisk möjlighet att tillvarata
statens rätt.

Föreningen bifogar en bilaga med uppföljning av 1990 års
betalningsinställelser i Stockholms län.

Uppföljning av 1990 års betalningsinställelser

Under 1990 diarieförde skattemyndigheten 135
betalningsinställelser avseende företag i Stockholms län varav
uppskattningsvis 90 % meddelades genom Ackordscentralen.

86 följdes av konkurs. 45 följdes av ackord med oprioriterade
borgenärer. I ett fall medgav skattemyndigheten även ackord för
prioriterade skattefordringar. För 15 saknas uppgift om
utgången. Dessa har varken registrerats för några skatteskulder
eller för konkurs i kronofogdemyndighetens register.

Skattemyndigheten har följt upp när konkurs skett och i
ackordsfallen när någon form av betalning skett av
skatteskulderna. Rätteligen skulle samtliga prioriterade skulder
samt del av restavgifterna ha betalats senast den dag de
oprioriterade borgenärerna fått betalt. Detta har dock bara
skett i cirka hälften av fallen. 12 av de 45 som helt eller
delvis betalade sina skatteskulder efter beslut om ackord har
försatts i konkurs. Övriga betalade så småningom
ackordsskulderna.

Registreringarna av godemansförordnanden och datum för
ackordsbeslut har varit ofullständiga och kan inte redovisas på
ett meningsfullt rätt.

Tiden mellan betalningsinställelse och konkurs

29 under 2 månader
18 2--4 månader
15 4--6 månader
6 6--8 månader
4 8--10 månader
2 10--12 månader
12 1--2 år
86

Tiden mellan betalningsinställelse och första betalning efter
ackordet

1 2--4 månader
7 4--6 månader
14 6--8 månader
9 8--10 månader
6 10--12 månader
7 12--18 månader
1 mer än 2 år
45

Skattemyndigheten i Stockholms län:

Skattemyndigheten i Stockholms län har inkommit med ett
likalydande yttrande som Föreningen Sveriges uppbördschefer.