Återvinning vid ackord och konkurs
Betänkande 1992/93:LU1
Lagutskottets betänkande
1992/93:LU01
Återvinning vid ackord och konkurs
Innehåll
1992/93 LU1
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet en motion som rör frågan om bestämmande av fristdagen för återvinning vid ackord och konkurs. Motionärerna föreslår en lagändring i ackordslagen i syfte att tidigarelägga fristdagen och därmed förbättra möjligheterna till återvinning.
Motionen har remissbehandlats. Yttranden har därvid avgetts av Riksskatteverket, Skattemyndigheten i Stockholms län, Kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Insolvensutredningen, Sveriges industriförbund, Företagarnas riksorganisation, Sveriges föreningsbank, Svenska bankföreningen, Sparbanksgruppen AB, Föreningen Sveriges uppbördschefer, Föreningen Sveriges kronofogdar och Konkursförvaltarkollegiernas förening. Remissyttrandena har intagits i bilaga 2 till betänkandet.
Utskottet föreslår med anledning av motionen att riksdagen beslutar den ändring i ackordslagen som framgår av bilaga 1 till betänkandet.
Motionen
1991/92:L309 av Bengt Harding Olson och Stig Rindborg (fp, m) vari yrkas att riksdagen beslutar att 8 § första stycket ackordslagen (1970:847) skall ha följande lydelse:
Verkan av godmansförordnande förfaller, om ej ansökan om offentligt ackord görs hos rätten inom två månader efter det att god man förordnats eller inom den längre tid som rätten kan på särskild ansökan ha bestämt. För sådan särskild ansökan, som skall göras innan förfalloverkan inträtt, gäller bestämmelserna i 2, 5 och 6 §§ i tillämpliga delar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
Utskottet
Allmän bakgrund
När en fysisk eller juridisk person inte kan betala sina skulder anvisas i lagstiftningen två former för reglering av skuldförhållandena, nämligen konkurs och ackord. Konkurs innebär att gäldenärens samlade tillgångar tas i anspråk för betalning av borgenärernas fordringar. Konkursinstitutet regleras väsentligen genom konkurslagen (1987:672) som trädde i kraft den 1 januari 1988. Konkurslagen (KL) utgör slutpunkten för ett långvarigt och genomgripande arbete med reformering av den tidigare konkurslagen från år 1921. Den nya KL innehåller flera sakliga nyheter och innefattar därjämte en omfattande redaktionell översyn och systematisering av konkurslagstiftningen. Sålunda har i den nya KL bl.a. reglerna om återvinning ändrats i syfte att vidga återvinningsmöjligheterna.
Ett konkursförfarande inleds med att rätten på ansökan av gäldenär eller borgenär beslutar om konkurs. Genom konkursbeslutet förlorar gäldenären rådigheten över den egendom som ingår i konkursboet. Rådigheten tillkommer i stället den förvaltare som utses av rätten. Förvaltarens uppgift är att realisera tillgångarna i boet och dela ut influtna medel till borgenärerna.
I stället för konkurs kan borgenärerna träffa uppgörelse med en gäldenär som är på obestånd genom ackord. Ett ackord innebär i princip att oprioriterade fordringar reduceras till viss procent av det ursprungliga beloppet. Till skillnad från vad som gäller vid konkurs behåller gäldenären sin rådighet över egendomen under ackordsförfarandet. Ackord förekommer i två former, underhandsackord och offentligt ackord. Underhandsackordet är inte lagreglerat. Det är frivilligt och görs upp utan direkt offentlig insyn, och det kräver godkännande av samtliga borgenärer. Förhandling om offentligt ackord (tvångsackord) sker däremot i lagbestämda former. Regler om offentligt ackord finns i ackordslagen (1970:847).
Ackordsförfarandet enligt ackordslagen kan indelas i två stadier. Det första inleds med att domstolen på ansökan av gäldenären förordnar en god man som skall utreda och förhandla med borgenärerna om ackord. Om en frivillig uppgörelse inte kan träffas men förhandlingarna ändå ger ett någorlunda positivt resultat inleds det andra stadiet i ackordsförfarandet genom att gäldenären ansöker om förhandling om offentligt ackord. En sådan ansökan måste göras inom två månader sedan förfarandet inletts med godmansförordnande. Annars är verkan av godmansförordnandet förfallen (8 § första stycket). Detsamma gäller om gäldenären försätts i konkurs (8 § andra stycket). För att ackordsförslaget skall kunna godtas och fastställas fordras att det uppfyller vissa krav i fråga om ackordsprocent m.m. samt att viss majoritet av de oprioriterade borgenärerna biträder förslaget. Ackordet blir inte gällande förrän det godkänts av rätten.
Ackord kan träffas även i en anhängig konkurs. Konkurslagens regler om handläggningen av tvångsackord överensstämmer i allt väsentligt med vad som gäller enligt ackordslagen om förhandling om offentligt ackord.
Återvinning
Till ett konkursbo räknas i princip all egendom som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades eller tillfaller honom under konkursen och som är sådan att den kan utmätas. Till konkursboet räknas även den egendom som kan tillföras boet genom återvinning. Återvinningsinstitutets huvudsakliga funktion är att motverka att borgenärer för att få bättre ställning om konkurs inträffar vidtar brådstörtade åtgärder mot gäldenärer i ekonomiskt trångmål. Ett annat syfte är att förhindra att gäldenären på ett illojalt sätt gör sina tillgångar oåtkomliga för borgenärerna. För att tillgodose dessa ändamål har lagstiftaren i konkurslagen fört in bestämmelser som gör det möjligt att under vissa i lagen närmare angivna omständigheter återställa värden som frångått gäldenären genom i och för sig giltiga rättshandlingar. Om återvinning kommer till stånd skall den egendom som gäldenären har utgett återbäras till konkursboet, medan den som lämnat gäldenären något vederlag för egendomen har rätt att få tillbaka vad han utgett. Innebörden av att en rättshandling återvinns är sålunda att den ekonomiska situationen skall återställas och konkursboet komma i samma läge som om transaktionen inte ägt rum.
I 4 kap. 5--13 §§ KL anges de olika fall då återvinning kan ske. Den återvinningsbestämmelse som har den största räckvidden och kan sägas utgöra hörnstenen i systemet av återvinningsregler är 5 §. Regeln innebär en tämligen generell möjlighet till återvinning av rättshandlingar som är på närmare angivet sätt otillbörliga. Enligt övriga bestämmelser kan rätt till återvinning föreligga vid bl.a. gåva, bodelning som innefattar eftergift till förmån för make eller makes dödsbo samt då skuld betalats med annat än sedvanliga betalningsmedel, i förtid eller med belopp som avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning, allt under förutsättning att betalningen ändå inte kan anses som ordinär.
Allmänt gäller som förutsättning för återvinning att den ifrågavarande transaktionen var till nackdel för borgenär. För flertalet fall är det därvid tillräckligt att transaktionen direkt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning.
Rätten att få återvinning i de ovan angivna fallen är på skilda sätt begränsad, främst genom de krav på att en transaktion måste ha skett inom viss tid, s.k. återvinningsfrister, som uppställs i de särskilda bestämmelserna. Fristerna, som är anknutna till en viss i lagen angiven fristdag, varierar i längd mellan tre månader och fem år. Med fristdag avses normalt dagen då ansökan om gäldenärens försättande i konkurs kom in till rätten (4 kap. 2 § första stycket KL).
Sedan förhandling om offentligt ackord beslutats, äger bestämmelserna i KL om återvinning vid konkurs motsvarande tillämpning, om ackordet fastställs (16 § ackordslagen). Som nämnts ovan räknas i konkurs enligt huvudregeln återvinningsfristerna till dagen för konkursansökningen. Har god man förordnats enligt ackordslagen avses med fristdag i stället dagen för ansökningen om detta, såvida konkursansökningen har gjorts inom tre veckor från det att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har följt, ackordsfrågan avgjordes (4 kap. 2 § andra stycket KL). Tillämpningen av denna reglering på ackordsfallet leder till att vid återvinning i samband med offentligt ackord fristerna alltid räknas från dagen för ansökningen om förordnande av god man.
Motionsmotivering
I motion L309 av Bengt Harding Olson och Stig Rindborg (fp, m) hänvisas till bestämmelsen i 8 § första stycket ackordslagen att verkan av godmansförordnande förfaller inom två månader om inte ansökan om ackordsförhandling gjorts dessförinnan. Enligt motionärerna är denna tid enligt allmän erfarenhet för kort. Det är därför vanligt att ett godmansförordnande förnyas vid tvåmånadersperiodens utgång. Varje förnyelse innebär att fristdagen vid återvinning i konkurs eller i ackord senareläggs. Härigenom, anför motionärerna, reduceras väsentligt möjligheterna till en framgångsrik återvinningsprocess. I sin tur försvårar detta kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Den nu beskrivna olägenheten kan enligt motionärerna i och för sig motverkas genom att någon behörig begär gäldenären i konkurs. Det är emellertid, anför motionärerna, inte alltid möjligt att tillämpa detta förfaringssätt. T.ex. saknas det ibland någon som är behörig och villig att göra konkursansökan.
Enklaste sättet att tillgodose önskemålet om en så tidig fristdag som möjligt vid återvinning i såväl konkurs som ackord är enligt motionärerna att utforma regeln i 8 § första stycket ackordslagen på ett något annorlunda sätt. Motionärerna föreslår därför en ändrad lydelse av bestämmelsen i enlighet med vad som framgår av motionens hemställan. Innebörden av ändringen är att rätten på särskild ansökan kan bestämma en längre tid än tvåmånadersperioden, inom vilken ansökan om offentligt ackord måste göras för att inte verkan av godmansförordnandet skall förfalla. Enligt motionärerna brådskar det med lagändringen om man vill effektivisera återvinningsreglerna och kampen mot ekonomisk brottslighet.
Utredningsarbete
Med anledning av ett riksdagsbeslut (bet. LU 1987/88:12, rskr. 57) tillkallades år 1988 Insolvensutredningen (Ju 1988:02) med uppdrag att utreda ett antal spörsmål på konkursrättens område. Enligt direktiven (dir. 1988:52) skall kommittén utreda bl.a. frågan om ett nytt rekonstruktionsförfarande för företag i ekonomisk kris. I direktiven anges att målet för ett sådant förfarande skall vara att rädda företag som i och för sig är livskraftiga men som på grund av särskilda omständigheter hamnat i kris. I uppdraget ligger enligt direktiven först och främst att förutsättningslöst överväga frågan om det bör införas ett alternativ till konkurs och ackord. Genom tilläggsdirektiv i december 1990 (dir. Ju 1990:74) har Insolvensutredningens uppdrag -- i denna del -- begränsats till att gälla sådana rekonstruktionsfrågor som har anknytning till gäldenärens insolvens eller bristande betalningsförmåga. Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under hösten 1992.
Sammanfattning av remissyttrandena
På lagutskottets begäran har yttranden över motion L309 avgetts av Rikskatteverket, Kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Insolvensutredningen, Sveriges industriförbund, Företagarnas riksorganisation, Sveriges föreningsbank, Svenska bankföreningen, Sparbanksgruppen AB, Föreningen Sveriges kronofogdar och Konkursförvaltarkollegiernas förening. På eget initiativ har också Skattemyndigheten i Stockholms län och Föreningen Sveriges uppbördschefer inkommit med yttrande.
Sveriges industriförbund, Företagarnas riksorganisation, Konkursförvaltarkollegiernas förening, Svenska bankföreningen och Sveriges föreningsbank tillstyrker den av motionärerna föreslagna lagändringen.
Kronofogdemyndigheten i Stockholms län har inte heller någon erinran mot förslaget och vitsordar att tingsrätterna ganska ofta förnyar godmansförordnanden enligt ackordslagen både en och två gånger. Så snart gode mannen har att göra med ett något så när stort företag med många engagemang och flera verksamhetsorter har det enligt myndigheten visat sig att den tvåmånadersfrist, inom vilken enligt 8 § första stycket ackordslagen en ansökan om ackordsförhandling måste göras, är alltför knapp.
Föreningen Sveriges kronofogdar anser att tiden nu är mogen att tillskapa en regel som ger rätten möjlighet att med hänsyn till det aktuella företagets förhållanden och andra omständigheter i det särskilda fallet förordna om en kortare eller längre tid för godmansförordnandets räckvidd. Enligt föreningen bör man emellertid överväga att stadga att rätten inte utan synnerliga skäl får bestämma tidsfristen till mer än sex månader.
Riksskatteverket tillstyrker den föreslagna lagändringen men anser att den längre tid som rätten kan bestämma bör maximeras.
Enligt Insolvensutredningen finns det goda skäl för en lagändring. En sådan övervägs också av utredningen men övervägandena kring den tekniska utformningen av lagändringen är inte avslutade. Det står dock klart att om en ackordsförhandling inletts med en betalningsinställelse skall fristdagen anknyta till betalningsinställelsen. Inom utredningen är dock bedömningen när det gäller vinsten av en omedelbar lagändring delad. Utredningen anser att -- i händelse av en omedelbar lagändring -- övergångsbestämmelser sannolikt måste övervägas.
Sparbanksgruppen AB delar motionärernas uppfattning i sak men anser sig sakna underlag för att bedöma om frågan är så angelägen att Insolvensutredningens arbete skall föregripas.
Skattemyndigheten i Stockholms län och Föreningen Sveriges uppbördschefer tillstyrker i likalydande yttranden motionärernas förslag men anser att förslaget endast till en del löser det problem som tas upp i motionen. I yttrandena framhålls att, sedan ett förordnande av god man i ackord förfallit, endast tre veckor står till buds enligt 4 kap. 2 § andra stycket KL för ansökan om konkurs. För skattemyndigheterna är denna tid alldeles för kort för att de skall hinna med restföring av skatteskulder. I yttrandena föreslås därför ytterligare en lagändring, nämligen att den tid inom vilken konkursansökan skall göras ändras från tre veckor till tre månader.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att bestämmelserna i 8 § ackordslagen innebär att ett godmansförordnande förfaller efter två månader från förordnandet såvida inte ansökan om förhandling om offentligt ackord görs inom denna tid. Som framgår av remissvaren är denna tid i många fall alltför kort för att den gode mannen skall hinna utreda gäldenärens ekonomiska situation och förhandla med borgenärerna. Detta får till följd att godmansförordnanden i vissa fall förnyas både en och två gånger. Genom anknytningen av återvinningsfristerna till tidpunkten för ansökan om förordnande av god man leder förnyade godmansförordnanden till att fristdagen för återvinning flyttas fram. Därigenom reduceras naturligtvis möjligheterna till en framgångsrik återvinningsprocess. En sådan ordning är enligt utskottets mening otillfredsställande.
Mot bakgrund av det anförda finner utskottet -- i likhet med motionärerna och remissinstanserna -- att en lagändring är påkallad. Enligt utskottets bedömning är en lösning av denna fråga så angelägen att Insolvensutredningens arbete inte bör avvaktas. En lagändring bör således redan nu komma till stånd, men bör ses som ett provisorium i avvaktan på resultatet av Insolvensutredningens överväganden av spörsmålet i ett större sammanhang.
Lagtekniskt bör frågan lösas genom att 8 § ackordslagen tillförs ett nytt andra stycke. I det föreslagna nya stycket bör föreskrivas att rätten på särskild ansökan kan förlänga det ursprungliga godmansförordnandet. En sådan ansökan bör göras innan förfalloverkan inträtt. Någon tidsgräns för rättens möjlighet till förlängning bör enligt utskottets mening inte anges i lagtexten utan rätten har att utifrån förhållandena i varje enskilt fall bestämma den förlängning som kan anses påkallad. Den nya bestämmelsen bör träda i kraft den 1 januari 1993, och det bör vidare föreskrivas att äldre bestämmelser skall tillämpas då ansökan om förordnande av god man skett före ikraftträdandet.
Med det anförda föreslår utskottet sålunda att riksdagen med anledning av motion L309 beslutar den lagändring som framgår av bilaga 1 till betänkandet.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:L309 antar det av utskottet i bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring i ackordslagen (1970:847).
Stockholm den 13 oktober 1992
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Richard Ulfvengren (nyd), Lena Boström (s), Stig Rindborg (m), Hans Stenberg (s) och Stina Eliasson (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Förslag till Lag om ändring i ackordslagen (1970:847)
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs att 8 § ackordslagen (1970:847) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §1
Göres ej ansökan om förhandling om offentligt ackord hos rätten inom två månader efter det att god man förordnats, är verkan av godmansförordnande förfallen vid utgången av nämnda tid.
Rätten får på
särskild ansökan
förlänga den tid som
anges i första stycket.
För en sådan särskild
ansökan, som skall göras
innan förfalloverkan
inträtt, gäller
bestämmelserna i 2, 5 och 6
§§ i tillämpliga
delar.
Verkan av förordnande av god man förfaller, om gäldenären försättes i konkurs.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller fortfarande, om en ansökan om godmansförordnande har gjorts före ikraftträdandet. 1 Senaste lydelse 1987:673
Remissyttranden över motion 1991/92:L309 Bilaga 2
På lagutskottets begäran har yttrande över motionen avgivits av riksskatteverket, kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Insolvensutredningen, Sveriges industriförbund, Företagarnas riksorganisation, Sveriges föreningsbank, Svenska bankföreningen, Sparbanksgruppen AB, Föreningen Sveriges kronofogdar och Konkursförvaltarkollegiernas förening. På eget initiativ har skattemyndigheten i Stockholms län och Föreningen Sveriges uppbördschefer inkommit med yttranden.
Riksskatteverket:
Den tvåmånadersfrist som enligt 8 § ackordslagen (1970:847) står till gode mannens förfogande har i praktiken visat sig vara alltför kort.
RSV tillstyrker den föreslagna lagändringen. Den längre tid som rätten kan bestämma på särskild ansökan bör emellertid maximeras. RSV delar uppfattningen att förslaget bör behandlas med förtur och inte avvakta insolvensutredningens arbete.
Kronofogdemyndigheten i Stockholms län:
Erfarenhetsmässigt kan vitsordas att tingsrätterna ganska ofta "förlänger" godemansförordnanden enligt ackordslagen både en och två gånger. Så snart gode mannen har att göra med ett något så när stort företag med många engagemang och flera verksamhetsorter har det visat sig att tvåmånadersfristen är alltför knapp. Det finns exempel på många andra omständigheter, t.ex. att förhandlingarna med borgenärerna komplicerats, som också gjort att nytt förordnande måste begäras. Läget var ett helt annat när regeln tillkom 1970 även om det kan ifrågasättas om inte man redan då borde ha haft en mera nyanserad syn på hur långa tidsfrister rättsverkningarna av ett godemansförordnande borde få. Tiden är nu mogen för att tillskapa en regel som ger rätten möjlighet att förordna om en längre eller kortare tid för godemansförordnandens varaktighet. Hänsyn måste kunna tas till det aktuella företagets förhållanden och andra omständigheter.
En regel av i stort sett den lydelse motionärerna föreslår skulle därmed tjäna dubbla syften. Dels skulle man komma till rätta med olägenheten och rättsovissheten som uppkommer för bl.a. borgenärerna när som nu ett nytt förordnande måste tas ut. Dels skulle man bota den bristen i nuvarande regelsystem att en konkursförvaltare och borgenärerna riskerar att tappa möjligheten till återvinning för den händelse att ackordsförfarandet misslyckas.
I sammanhanget bör nämnas att riksskatteverket (RSV) i en skrivelse till regeringen den 19 september 1991 lämnat förslag om snabba åtgärder för att förbättra möjligheterna till delgivning med "styrelselösa" bolag -- det är allt oftare som man sätter i system att lämna aktiebolag utan styrelse i syfte att förhala och beröva bolagsborgenärerna deras möjligheter att agera. Som läget nu är återstår endast tvångslikvidation, ett förfarande som i praktiken drar ut på tiden. När en tvångslikvidationssituation föreligger och man inte kan gå fram omedelbart med konkursansökan uppkommer egentligen samma problem i fråga om möjligheterna till återvinning som motionärerna tagit upp. I nuvarande system med tvångslikvidation tappar man många gånger återvinningsmöjligheten eftersom konkursansökan kan dröja åtskilligt i tiden. RSV har därför föreslagit en särskild regel om att återvinningsfristen vid likvidation och efterföljande konkurs ska beräknas med utgångspunkt från dagen för ansökan om likvidation.
Frågan är om det kan anses lämpligt att bryta ut problemet till särskild behandling ur Insolvensutredningens uppdrag. Utredningsuppdraget beräknas preliminärt vara slutfört runt årsskiftet 1992/93. Med tanke på de många frågor utredningen har att behandla, bl.a. enligt tilläggsdirektiv nyligen, kan man nog förutse att ett betänkande kan komma att dröja ytterligare.
Mot den bakgrunden och med hänsyn till det angelägna i att den föreslagna lagändringen snabbt kan träda i kraft har myndigheten inget att erinra mot förslaget och ser gärna att lagutskottet måtte bifalla motionärernas hemställan.
Insolvensutredningen:
Insolvensutredningen har till kvarvarande huvuduppgift att överväga införandet av ett nytt rekonstruktionsförfarande för företag i ekonomisk kris utan konkurs (betalningsinställelse). Vidare har utredningen att överväga bl.a. om det går att modifiera reglerna om ackord t.ex. för att minska tiden för ett ackordsförfarande, dir. 1988:52.
I motionen anges att det sätt på vilket fristdagen bestäms vid återvinning enligt ackordslagen (1970:847) är otillfredsställande. Insolvensutredningen delar den uppfattningen. Det är viktigt att gode mannen i sitt arbete med att utreda gäldenärens ekonomiska situation och förhandla med borgenärerna kan få utgå från en fristdag som ligger fast. Det måste därför vara till skada för gode mannens arbete och därmed i vissa fall kunna äventyra ett positivt resultat av arbetet att fristdagen vid upprepade godmansförordnanden senareläggs.
Med hänsyn till det anförda finns det goda skäl för en lagändring. Utredningen överväger också en sådan. Övervägandena kring den tekniska utformningen av lagändringen är emellertid inte avslutade. Så långt är dock klart att om en ackordsförhandling inletts med en betalningsinställelse -- och utredningen kommer att föreslå en lagreglering av detta institut -- fristdagen skall anknyta till betalningsinställelsen. Utredningen har ännu inte tagit ställning till vilka tidsfrister som skall gälla för en betalningsinställelse när denna åtföljs av ackordsförhandling. Detsamma gäller frågan om nuvarande tidsfrister för ackordsförhandlingen som sådan.
Utredningens blivande förslag på den här punkten torde sålunda komma att avvika något från det i motionen framlagda förslaget. Detta kan emellertid, om man så vill, ses som en provisorisk lösning i avvaktan på utredningens förslag. Huruvida motionsförslaget bör genomföras blir då beroende av hur angeläget det bedöms vara med en omedelbar lagändring. Alternativet härtill är att man väntar åtminstone ett och ett halvt år. Inom utredningen är bedömningen när det gäller vinsten av en omedelbar lagändring delad.
En särskild fråga är, om en ändring beträffande reglerna om återvinning kan genomföras utan någon form av övergångsbestämmelser. Sannolikt måste man -- i likhet med vad som skedde vid ackordslagens tillkomst (se prop. 1970:136 s. 130 f) -- överväga någon övergångsanordning. Med utredningens synsätt blir detta närmast en fråga kopplad till regler om betalningsinställelse.
Sveriges Industriförbund:
Industriförbundet tillstyrker den av motionärerna föreslagna ändringen av 8 § första stycket ackordslagen (1970:847).
Företagarnas riksorganisation:
Återvinningsmöjligheten i svensk rättsordning har till syfte att få tillbaka tillgångar till bl.a. ett konkursbo. De tillgångar som då avses med återvinning är rättare sagt en återgång av vissa otillbörliga eller olämpliga rättshandlingar som ett företag har vidtagit innan obeståndssituationen. En sådan rättshandling är återvinningsbar om den inte ligger alltför långt tillbaka i tiden. I lagen uppställs skilda fall av återvinningsfrister knutna till en angiven fristdag.
Företagarna anser i likhet med motionärerna att det är olämpligt att återvinningsinstitutet kan urholkas genom att denna fristdag kan förskjutas vid förnyelse av godmansförordnande enligt ackordslagen. De stora förlorarna vid konkurser är de små och medelstora företagen vars fordringar oftast är bland de oprioriterade. En förutsättning för att leverantörer skall kunna få utdelning i konkurs är bl.a. att återvinningsinstitutet inte kan urholkas.
Det är enligt organisationens uppfattning olämpligt att förlängning av godmansförordnande jämlikt ackordslagen får till effekt att möjligheten till återvinning beskärs. Organisationen tillstyrker den i motionen föreslagna ändringen av ackordslagen.
Svenska bankföreningen:
Bankföreningen tillstyrker förslaget.
Sveriges föreningsbank:
Sveriges föreningsbank instämmer i bankföreningens ställningstagande.
Sparbanksgruppen AB:
Återvinningsfristen vid ackordsförfarande räknas från dagen för ansökan om god man. Samma fristdag gäller i en konkurs såvida konkursansökningen har gjorts inom tre veckor från det att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har följt, ackordsfrågan avgjorts. Ett godmansförordnande förfaller efter två månader från förordnandet, såvida inte ansökan om förhandling om offentligt ackord görs inom denna tid. Om godmansförordnandet förnyas sedan det förfallit, senareläggs fristdagen, om inte konkursansökan görs inom den följande treveckorsperioden.
I motionen framhålles att den ovan angivna ordningen väsentligt reducerar möjligheterna till en framgångsrik återvinningsprocess. Särskilt påpekas att tiden efter vilken ett godmansförordnande förfaller är för kort. Motionärerna föreslår att dessa olägenheter avhjälpes genom att 8 § 1 st. ackordslagen ändras så att rätten efter särskild ansökan kan bestämma tiden efter vilken ett godmansförordnande förfaller till mer än två månader.
Sparbanksgruppen delar motionärernas uppfattning att nuvarande ordning i vissa fall kan få till följd att reglerna om återvinning förlorar sin betydelse samt att dessa olägenheter bör avhjälpas genom lagstiftning. Sparbanksgruppen saknar dock underlag för att bedöma om frågan är så angelägen att eventuella förändringar skall föregripa Insolvensutredningens arbete. Om så är fallet bör nya regler inte beslutas utan föregående kommunikation med Insolvensutredningen, beträffande såväl tidpunkten för ett ikraftträdande som frågan om hur reglerna lagtekniskt skall utformas.
Föreningen Sveriges kronofogdar:
Sammanfattning
Föreningen tillstyrker att en bestämmelse införs i ackordslagens 8 § av i stort sett den lydelse motionärerna föreslagit. Man bör emellertid överväga att stadga att rätten inte utan synnerliga skäl får bestämma tidsfristen till mer än sex månader.
Ett alternativ är att 4 kap. 2 § konkurslagen ändras så att motionärernas syfte tillgodoses.
Skälen för en lagändring
Från kronofogdemyndigheternas (KFM) erfarenhet kan vitsordas, att tingsrätterna ganska ofta "förlänger" godemansförordnanden enligt ackordslagen både en och två gånger. Så snart gode mannen har att utreda förhållandena i ett något så när stort företag med många engagemang och kanske flera verksamhetsorter visar det sig att tvåmånadersfristen är alltför knapp. Kontakter och förhandlingar med borgenärerna kan bli komplicerade och dra ut på tiden.
Saken kan väl enkelt förklaras så att läget var ett helt annat när tvåmånadersfristen bestämdes 1970, även om det tidigt visade sig att det hade varit värdefullt i alla parters intressen att kunna arbeta med en mera flexibel regel. Tiden är nu mogen att göra det möjligt för rätten att med hänsyn till vad som är känt om företagets förhållanden och andra omständigheter anpassa godemansförordnandets varaktighet och rättsverkningar.
En regel av den innebörd motionärerna föreslår skulle sålunda kunna tjäna dubbla syften. Dels skulle man komma till rätta med olägenheten och rättsovissheten när som nu ett nytt förordnande måste tas ut. Dels skulle man bota den brist som nu finns att en konkursförvaltare och borgenärerna riskerar att tappa möjligheten till återvinning i händelse försöken att få till stånd ett ackord misslyckas.
Föreningen anser dock att ett godemansförordnande bör förenas med ett krav på aktivitet och som princip en snabb handläggning. Till ledning för tillämpningen bör en lämplig tidsfrist för ett sådant förordnande sättas till högst sex månader. Det förekommer dock ackordsutredningar, som avser mycket stora företag och koncerner, där gode mannens arbete blir ytterst omfattande. I dessa fall bör man ha en "ventil" för att redan från början eller under handläggningen fastställa en längre frist utan att rättsverkningarna går förlorade.
I sammanhanget bör nämnas att i stort sett samma återvinningsproblem föreligger i det fall ett konkursförfarande måste föregås av tvångslikvidation. Det är numera inte ovanligt med "styrelselösa" bolag. Man sätter i system att förhala och beröva bolagsborgenärerna deras möjligheter att agera. Som rättsläget nu är i de åsyftade fallen återstår förfarandet med tvångslikvidation, som i praktiken drar ut på tiden och som kan saboteras. Riksskatteverket (RSV) har därför i en framställning den 19 september 1991 till Justitiedepartementet föreslagit en lösning som går ut på att bl.a. kunna tillämpa kungörelsedelgivning, när ett aktiebolag ställts utan styrelse. I samband därmed föreslås en ändring i 4 kap. 2 § konkurslagen i syfte att i dessa likvidationsfall bibehålla möjligheterna till återvinning i den efterföljande konkursen.
En särskild fråga är om det kan anses lämpligt att bryta ut det problem motionärerna tagit upp till särskild behandling ur Insolvensutredningens uppdrag. Emellertid har denna utredning många stora och komplicerade frågor att behandla, även om det sagts att utredningen ska kunna redovisa sitt uppdrag till årsskiftet 1992/93. Det kan nog förutses att Insolvensutredningens betänkande kan komma att dröja. Bland annat tar Insolvensrättsligt Forum i Uppsala den 4--5 november 1992 upp frågor runt ett "Chapter Elevenförfarande" -- under medverkan av professor Lawrence King från New York University. Vad som kommer fram vid detta tillfälle av synpunkter kan böra beaktas av Insolvensutredningen och leda till ytterligare övervägande, innan betänkandet kan läggas fram.
Föreningen finner att motionärernas förslag är angeläget och att deras förslag sålunda bör genomföras så snart som möjligt.
Konkursförvaltarkollegiernas förening:
Förvaltarföreningen biträder motionärernas förslag och understryker behovet utav snabb lagstiftning. Skyndsamheten borde emellertid inte hindra att samråd sker med Insolvensutredningen som har i uppdrag att föreslå lagstiftning inom det område som motionärerna berör.
Föreningen Sveriges uppbördschefer:
Den föreslagna ändringen i 8 § ackordslagen medför ett visst utökat skydd för borgenärerna och vissa förenklingar när det gäller bevakningen. Skattemyndigheten anser liksom kronofogdemyndigheten att förslaget bör antas så att det kan träda i kraft 1 juli 1992.
Förslaget löser dock bara i ett litet antal fall de problem med återvinningsfristerna som motionärerna tar upp.
Föreningen föreslår att ytterligare en enkel ändring görs snarast möjligt och helst också träder i kraft 1 juli 1992.
Konkurslagen 4 kap. 2 § andra stycket bör ändras så att tre veckor utbyts mot tre månader.
En seriös gäldenär och hans borgenärer har ett gemensamt intresse av att utredningstiden blir så kort som möjligt. Ofta har godemansförordnandet dessutom föregåtts av en betalningsinställelse under vilken förutsättningarna för en rekonstruktion utretts. Därför borde det endast i undantagsfall, dvs. i stora och komplicerade ärenden, finnas skäl att från början besluta om längre tid än två eller kanske tre månader. De långa tider som vanligen går mellan betalningsinställelse och resultat i form av ackord eller konkurs, se bifogad statistik, är inte acceptabla och måste förkortas. Det vore olyckligt om rätten schablonmässigt medgav långa godemansförordnanden.
Man kan fråga sig i vilken utsträckning som upprepade godemansförordnanden beror på att gäldenären försöker förhala en konkurs eller på alltför arbetstyngda gode män och revisorer. Problemet är att det inte går att avgöra och att gäldenären alltid kan anföra plausibla skäl för ytterligare utredningstid.
Lojala gäldenärer kan, om förslaget genomförs, enkelt begära förlängning innan godemansförordnandet förfaller. Om gäldenären däremot vet att det är osäkert om förutsättningar för en rekonstruktion föreligger och det finns transaktioner som kan vara återvinningsbara, har han knappast något intresse av att välja förlängning framför ny ansökan. Rätten kan inte avslå en ny ansökan om godemansförordnande bara därför att förlängning inte begärts i tid. Borgenärerna har normalt också ett intresse av att alla möjligheter till rekonstruktion utreds även om det betyder nya förordnanden.
Problemen med återvinningsfristerna kvarstår alltså även med förslaget. När ett godemansförordnande förfaller har borgenärerna bara tre veckor på sig att inge konkursansökan. Åtminstone för kronofogdemyndigheten och skattemyndigheten är det alldeles för kort tid.
Skattemyndigheten får meddelanden om betalningsinställelser. Dessa föranleder en kontroll av redovisningar och inbetalningar. Ofta saknas inkomst-, uppbörds- och momsdeklarationer för företag på obestånd eller är felaktiga. Finns ett godemansförordnande har dock skattemyndigheten anledning att anta att redovisningar kommer att inkomma och att full betalning kommer att ske åtminstone av de prioriterade skatteskulderna. När ett godemansförordnande förfaller är därför skatteskulderna ofta inte fastställda. Att hinna med restföring och konkursansökan inom tre veckor är omöjligt.
En tid på tre månader skulle ge skattemyndigheten och kronofogdemyndigheten en realistisk möjlighet att tillvarata statens rätt.
Föreningen bifogar en bilaga med uppföljning av 1990 års betalningsinställelser i Stockholms län.
Uppföljning av 1990 års betalningsinställelser
Under 1990 diarieförde skattemyndigheten 135 betalningsinställelser avseende företag i Stockholms län varav uppskattningsvis 90 % meddelades genom Ackordscentralen.
86 följdes av konkurs. 45 följdes av ackord med oprioriterade borgenärer. I ett fall medgav skattemyndigheten även ackord för prioriterade skattefordringar. För 15 saknas uppgift om utgången. Dessa har varken registrerats för några skatteskulder eller för konkurs i kronofogdemyndighetens register.
Skattemyndigheten har följt upp när konkurs skett och i ackordsfallen när någon form av betalning skett av skatteskulderna. Rätteligen skulle samtliga prioriterade skulder samt del av restavgifterna ha betalats senast den dag de oprioriterade borgenärerna fått betalt. Detta har dock bara skett i cirka hälften av fallen. 12 av de 45 som helt eller delvis betalade sina skatteskulder efter beslut om ackord har försatts i konkurs. Övriga betalade så småningom ackordsskulderna.
Registreringarna av godemansförordnanden och datum för ackordsbeslut har varit ofullständiga och kan inte redovisas på ett meningsfullt rätt.
Tiden mellan betalningsinställelse och konkurs
29 under 2 månader 18 2--4 månader 15 4--6 månader 6 6--8 månader 4 8--10 månader 2 10--12 månader 12 1--2 år 86
Tiden mellan betalningsinställelse och första betalning efter ackordet
1 2--4 månader 7 4--6 månader 14 6--8 månader 9 8--10 månader 6 10--12 månader 7 12--18 månader 1 mer än 2 år 45
Skattemyndigheten i Stockholms län:
Skattemyndigheten i Stockholms län har inkommit med ett likalydande yttrande som Föreningen Sveriges uppbördschefer.