Ansvarsfördelning mellan bosättningskommun och vistelsekommun
Betänkande 2010/11:SoU12
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Trycklov
- 2011-03-22
- Avgörande
- 2011-03-30
- Debatt
- 2011-03-30
- Beslut fattades
- 2011-03-30
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Tydligare ansvarsfördelning mellan kommuner för stöd- och hjälpinsatser (SoU12)
Riksdagen vill undvika oklarheter om kommunernas ansvar för stöd- och hjälpinsatser när personer vistas i en annan kommun än den de bor i, till exempel under en semester eller studieperiod. För att undvika tvister och stärka rättssäkerheten har riksdagen därför beslutat om nya bestämmelser i socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Bestämmelserna reglerar vistelse- och bosättningskommunernas respektive ansvar. Bosättningskommun innebär den kommun där personen är stadigvarande bosatt eller en annan kommun om den enskilde har starkast anknytning till den kommunen. Vistelsekommunen är den kommun där personen tillfälligt befinner sig. En och samma kommun ska så långt möjligt ha det samlade ansvaret för den hjälp och det stöd som individen är i behov av. Beslutet innebär att bosättningskommunen ska ansvara för stöd- och hjälpinsatser oavsett om personen under en längre eller kortare period vistas i en annan kommun. Vistelsekommunen blir också skyldig att i vissa fall, mot ekonomisk ersättning, hjälpa bosättningskommunen med utredningar och att utföra beslut. Detta är aktuellt när äldre personer, personer med en funktionsnedsättning eller allvarligt sjuka har behov av hjälp och stöd för att kunna vistas en kortare tid i en annan kommun. Lagändringarna börjar gälla den 1 maj 2011.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 proposition och 4 motioner.
Från regeringen
Från ledamöterna
- Motion 2010/11:So270 av Liselott Hagberg och Jan Ertsborn (FP) Kostnadsansvaret inom LSS
- Motion 2010/11:So330 av Eva Bengtson Skogsberg (M) Förändrat vistelsebegrepp
- Motion 2010/11:So358 av Jan-Olof Larsson och Hans Hoff (S) Ersättning till vistelsekommun för hemtjänst
- Motion 2010/11:So553 av Andreas Carlson (KD) Ledsagning
Beredning, Genomförd
Betänkandet bereddes senast i utskott 1 mars 2011, justerades 15 mars 2011 och fick trycklov 17 mars 2011.
Alla beredningar i utskottet
2011-03-01
Tydligare ansvarsfördelning mellan kommuner för stöd- och hjälpinsatser (Sou12)
Regeringen vill undvika oklarheter om kommunernas ansvar för stöd- och hjälpinsatser när personer vistas i en annan kommun än den de bor i, till exempel under en semester eller studieperiod. För att undvika tvister och stärka rättssäkerheten föreslås därför nya bestämmelser i socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Bestämmelserna reglerar vistelse- och bosättningskommunernas respektive ansvar. Bosättningskommun innebär den kommun där personen är stadigvarande bosatt eller en annan kommun om den enskilde har starkast anknytning till den kommunen. Vistelsekommunen är den kommun där personen tillfälligt befinner sig.
En och samma kommun ska så långt möjligt ha det samlade ansvaret för den hjälp och det stöd som individen är i behov av.
Regeringen föreslår att bosättningskommunen ska ansvara för stöd- och hjälpinsatser oavsett om personen under en längre eller kortare period vistas i en annan kommun. Vistelsekommunen blir också skyldig att i vissa fall, mot ekonomisk ersättning, hjälpa bosättningskommunen med utredningar och att utföra beslut. Detta är aktuellt när äldre personer, personer med en funktionsnedsättning eller allvarligt sjuka har behov av hjälp och stöd för att kunna vistas en kortare tid i en annan kommun.
Socialutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag med några redaktionella ändringar.
Lagändringarna föreslås börja gälla den 1 maj 2011.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2010/11:SoU12
Webb-tv: Ansvarsfördelning mellan bosättningskommun och vistelsekommun
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 44 Catharina Bråkenhielm (S)
Herr talman! Nu är vi äntligen framme vid vägs ände när det gäller ärendet om hemtjänst i vistelsekommunerna. I betänkandet behandlas inte några motioner alls. Alla partier är helt överens om att detta är ett bra och genomarbetat förslag.
Jag och mina kolleger har kämpat med förslaget och frågan sedan 2002. Äntligen har vi i dag lagförslaget på riksdagens bord! Det är inte en dag för tidigt. Ärendet har en lång historia. Det har genom åren lagts fram ett antal motioner, men alla har avslagits med olika motiveringar.
Det här är ett ärende som har följts av många människor som bor i våra turistkommuner, inte minst i min egen hembygd Bohuslän där kommuner som Sotenäs, Orust och Tjörn mångdubblar sin befolkning sommartid. Det här tycker man är en viktig rättvisefråga. I takt med att allt fler äldre har bättre ekonomi och lever ett rörligare liv uppkommer nya problemställningar.
Herr talman! Det har nu blivit vanligt att man är i sina sommarhus långa tider, upp till halvårsvis. Om man då har hemtjänst beviljad i den kommun som man kommer ifrån har man också rätt till hemtjänst på sin sommar- eller vinterort. Så långt är det helt rätt och riktigt och självklart. Men när notan sedan ska betalas är det den kommun som man tillfälligt vistas i - alltså dess skattebetalare - som får betala och inte den kommun som får skatteinkomsten. Det är hur tokigt som helst!
Detta är ett mycket orättvist system som drabbar de små kommunerna allra hårdast. Dessutom blir personalbelastningen stor när så många fler människor kräver hemtjänst utöver den ordinarie verksamheten, framför allt under semestertid.
Lagen löser inte hela denna problematik, men den gör i alla fall att det finns pengar till att tillsätta den personal som behövs på sommaren. Ibland handlar det inte heller om gigantiska summor, men för den mindre kommunen kan det vara avgörande för om man har råd att ha kvar viss verksamhet som inte är lagstadgad. Det kan exempelvis vara daglig verksamhet, aktivitet för de äldre, efterrätterna på det särskilda boendet eller något annat som man får dra in på för att klara budgeten när man ska betala för sommargästernas hemtjänst. De stora kommunerna, som de flesta kommer ifrån, gör i stället stora vinster.
Någon sade, visserligen med ett visst mått av ironi, en gång i en debatt: Tänk om vi i någon mindre kommun hyrde en buss och lät alla hemtjänsttagare åka upp till Stockholm på sommarvistelse och bara damp ned där och sade att vi är här nu! Då skulle Stockholms stad få ordna fram personal kvickt som bara den och dessutom få betala hela notan. Så är dagens lag skriven.
Herr talman! Betänkandet innehåller därför en efterlängtad lagändring. Nu blir regelverket lika tydligt oavsett vilka tjänster man köper. I dag man kan köpa gymnasieplatser för ungdomar i annan kommun. Man kan köpa operationer och sjukvård och man kan bli sjuk - bryta benet eller något sådant - i ett annat landsting. Men räkningen kommer till hemkommunen eller hemlandstinget.
Nu ändrar man lite grann i socialtjänstlagen och samlar reglerna i ett nytt kapitel samtidigt som grundprincipen om vistelsekommunernas yttersta ansvar för akut stöd och hjälp står fast.
I den nya lagen regleras också andra skäl till att man vistas i en annan kommun ibland. Det gäller exempelvis personer som har utsatts för våld eller andra övergrepp och som därför måste vistas i en annan kommun. Det föreslås också en skyldighet för vistelsekommunen att hjälpa till när det gäller personer med funktionsnedsättning eller allvarlig sjukdom som behöver speciella insatser för att kunna vistas en tid i en annan kommun.
Lagen reglerar också situationen för hemlösa som har beslut om att bo i annan kommun och dessutom för personer som är under kriminalvårdens försorg och som är behov av särskilt stöd.
För den enskilda människan är det jätteviktigt att man har full frihet att befinna sig var man vill i landet oavsett om man är i behov av stöd eller inte. Då är det mycket viktigt att det finns ett klart och tydligt regelverk så att det inte uppstår några konflikter mellan kommuner som gör att det blir svårt att få den hjälp man behöver eller att det drar ut långt på tiden.
Med detta lagförslag blir lagen tydlig: Bosättningskommunerna ska betala för de tjänster som hemkommunerna själva har fattat beslut om och som de också i bästa fall har budgeterat för.
Herr talman! Föredömligt nog föreslås lagen träda i kraft redan den 1 maj i år. Vi yrkar med glädje bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Anf. 45 Jan R Andersson (M)
Herr talman! Detta ärende kanske inte är det viktigaste för Kommunsverige som vi ska behandla under denna mandatperiod. Men för många kommuner är möjligheten att nu få ersättning för omsorg, stöd och service till personer som tillfälligt vistas i kommunen ett viktigt, efterlängtat och rättvist beslut som vi nu kommer att fatta.
Från Alliansen är detta något som vi efterfrågat under mycket lång tid varför det i dag är med stor tillfredsställelse som vi kan fatta beslut om en ansvarsfördelning mellan bosättningskommun och vistelsekommun.
Inom landstingsvärlden och landstingssjukvården har det länge varit ordnat så att den som besöker en sjukvårdsinrättning i ett annat landsting också får kostnaderna för sjukvården dirigerade till sitt hemlandsting. Att detta inte har kunnat lösas tidigare inom Kommunsverige, även om det under lång tid har funnits en majoritet för detta i riksdagen, måste därför tillskrivas den tidigare S-märkta regeringen. För alliansregeringen innebar detta att arbetet fick påbörjas på ruta ett för nu drygt fyra år sedan.
Herr talman! Erfarenheten är att den sommarturism som tidigare i typfallet representerades av ett par veckors vistelse på annan ort och måttliga omsorgsbehov nu och i framtiden i stället ersätts av en person med större omsorgsbehov och ett boende som många gånger sträcker sig till flera månader. Den tidigare typiska sommargästen har nu ersatts av en säsongsboende som har helt andra krav på serviceutbud. Därför kommer denna reform förmodligen att få ännu större effekt i framtiden än vad vi kan se i dag. Dessa tendenser till resmönster får antas öka snarare än minska. Vi ser att de utredningar som gjordes inför detta beslut redan i många lägen är inaktuella.
Även om reformen är eftertraktad och minskar orättvisorna kommer den inte fullt ut att ersätta vistelsekommunen för alla kostnader som kan uppstå. Många gånger är exempelvis hemtjänsten dyrare om den utförs i en sommarstuga eller annan sommarbostad än i ett ordinarie boende. Därför finns det anledning för regering och riksdag att följa upp denna fråga för att se hur reformen slår i verkligheten.
Det finns fler gemensamma faktorer än att det handlar om sommarsköna kommuner och kustnära orter när det gäller de kommuner som i större utsträckning än andra har fått betala notan för omsorg från andra bosättningskommuner. Flera av dessa sommarkommuner är mindre än snittet. Det är kommuner som inte har den starkaste ekonomin. Därmed är det kommuner som har varit mer utsatta än andra. På så sätt är denna proposition även en rättvisereform om man ser till fördelningseffekter.
I exempelvis Borgholm på Öland, som kanske är Sveriges mesta sommarkommun, uppskattar man kostnaden för sommargästernas omsorg till omkring 3 procent av verksamhetens totala kostnader. Kostnaderna kan därmed inte ses som försumbara.
Vidare sker denna ökning under den tid på året då det är absolut svårast, och dyrast, att rekrytera personal. Många gånger är också framförhållningen på de gäster som kommer så pass kort att man dessutom tvingas extrainkalla personal eller låta personal jobba övertid till ytterligare ökade kostnader.
Alla gäster är givetvis hjärtligt välkomna; det tror jag är viktigt att poängtera. Men med en bättre lagstiftning kan också gäster i Borgholm och andra sommarkommuner känna sig verkligt välkomna. Det är det som reformen går ut på. Vi tycker att den rörlighet som vi utan rörelsehinder och utan funktionsnedsättningar ser som självklar ska vara lika naturlig för alla. Detta är också syftet med reformen.
Avslutningsvis, herr talman, hoppas jag därmed att vi genom den proposition som vi i dag kommer att anta får alla sommargäster att känna sig särskilt välkomna till sina vistelser i det sommarvackra Sverige!
Anf. 46 Maria Lundqvist-Brömster (Fp)
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Äntligen, säger nog många! Detta är efterlängtat av många personer som på grund av oklarheter tyvärr har bollats mellan kommuner. Också för kommunerna är lagförslaget efterlängtat. Nu förtydligas ansvaret. Det kommer att innebära att det blir mindre tvister mellan kommuner, men framför allt stärker det den enskildes rättsäkerhet.
Förlorarna i hanteringen när kommunerna har skjutit över ansvaret mellan varandra har varit de personer som har haft behov av socialtjänstens insatser. Men det har också inneburit stora problem för kommunerna när de ska planera sin verksamhet. För personer som har utsatts för våld eller andra övergrepp och som måste flytta för att garanteras trygghet kommer denna lagändring att vara till stor nytta.
Herr talman! För äldre personer, personer med funktionsnedsättning eller personer som är allvarligt sjuka kommer lagändringen att skapa goda förutsättningar för en ökad livskvalitet genom minskad oro inför en resa och en ökad trygghet när man ska besöka andra platser eller göra en kortare resa eftersom man då garanteras det stöd och den service som man behöver utifrån sina behov i stället för att fokus riktas mot administration och byråkrati mellan kommuner.
Anf. 47 Roland Utbult (Kd)
Herr talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag.
Det är alltid en process att gå från förslag till lag. Ibland kan det ta tid. Min föregångare här i riksdagen, Rosita Runegrund från Tjörn, drev frågan om vistelsekommun kontra bosättningskommun under lång tid, år efter år. I dag behandlar vi ett förslag om ansvarsfördelningen mellan bosättningskommun och vistelsekommun.
De personer som har haft behov av stöd och hjälp genom socialtjänsten, exempelvis äldre personer med hemtjänst, har haft rätt att kräva denna service av den kommun de vistas i. Rosita Runegrund såg orättvisan i att små kommuner som Tanum, Lysekil, Orust, Tjörn och många andra attraktiva områden fick bära kostnaden för de extra insatser som semesterfirarna från större kommuner gav upphov till.
Vi kristdemokrater har sett problemet. Sommarkommunerna har fram till nu förväntats ha extra resurser just under den tid som den egna personalen har rätt till sin sommarsemester. Det har varit svårt att planera för semesterkommunen, det vill säga vistelsekommunen. Detta är alltså bland annat en personalfråga där man har svårt att förbereda och planera så att personalen får en bra situation.
Men den allra viktigaste aspekten är naturligtvis tant Elsa. Om tant Elsa har rest från Göteborg till Orust på somrarna för två månaders vistelse där har det inte funnits någon skyldighet till kontakt mellan hemtjänsten i de bägge kommunerna. När tant Elsa har kommit till sin semesterkommun Orust har vistelsekommunen fått ta över ansvaret och även kostnaderna.
Herr talman! Nu blir det ändring på detta. Barn- och äldreminister Maria Larsson har lagt fram ett förslag som innebär att det är bosättningskommunen som ansvarar för stöd- och hjälpinsatser även om den enskilde tillfälligt vistas i en annan kommun. Turistkommunen ska få ersättning för de vardagsinsatser som ges men inte för akuta insatser.
När det gäller personer i hög ålder, personer med funktionsnedsättning eller allvarligt sjuka har vistelsekommunen skyldighet att verkställa bosättningskommunens beslut för personen i fråga. Detta kommer att kräva samordning och planering, men det gör regelverket tydligare och minskar antalet tvister mellan kommunerna. Den enskildes rättssäkerhet stärks. Även om man behöver hjälp och stöd i sin vardag ska man känna trygghet i att det stödet finns också om man vistas på semester.
Snart är sommaren här när vi söker oss ut till torp och sommarstugor, besöker släktingar och vänner och njuter av sol och värme. En vårdag som den här vill jag gratulera personalen i de aktuella vistelsekommunerna, eftersom de får större möjlighet att i lugn och ro planera sin sommarverksamhet.
Jag vill också passa på att gratulera min företrädare i riksdagen, Rosita Runegrund, som kämpade i många år och nu ser resultatet av ett idogt arbete. Grattis!
Men framför allt vill jag gratulera tant Elsa. Hon får en höjd livskvalitet genom den nya lagen. Hennes situation blir tryggare och lugnare. Vi ska inte glömma att två månaders god vistelse i en semesterkommun betyder höjd livskvalitet också resten av året.
Anf. 48 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Många gånger under årens lopp i riksdagsarbetet och vid många besök runt om i landet har kommunala företrädare tagit upp vistelsekommunens ansvar. Det har varit tolkningsproblem då till exempel äldre personer med hemtjänst vill bo i sitt fritidshus i en annan kommun. Det kan röra sig om hemlösa personer eller våldsutsatta kvinnor som tagit sig till ett skyddat boende i en annan kommun. LSS-kommittén under mitt ordförandeskap tog också upp problemen med oklarheter som i värsta fall innebär att personer med behov av LSS-insatser inte får det.
Under åren i opposition har bland annat mitt parti Centerpartiet och fler jobbat hårt för att få en förändring till stånd. I socialutskottet bjöd vi in Sveriges Kommuner och Landsting vid ett tillfälle. Vi har fört många diskussioner, och den socialdemokratiska regeringen förmådde aldrig åstadkomma något resultat i sakfrågan.
Alliansregeringen utredde frågan, men inte heller den utredningen kom till några ändringsförslag. Då tog departementet så att säga saken i egna händer och presenterade ett förslag som vi nu är framme vid att kunna ta ställning till. Ett tydligare regelverk och därigenom ett minskat antal tvister om vilken kommun som ska ta ansvaret är förhoppningen. Den enskildes rättssäkerhet stärks.
Vi ska absolut inte minska möjligheten för äldre att vistas i sina fritidshus eller att på sommaren besöka sina barn, men det rimliga måste vara att den kommun som under de yrkesverksamma åren fått kommunalskatten också ska stå för kostnaden när kommuninvånarna blir äldre och behöver hjälp med semesterveckorna i en annan kommun.
Norrtälje, Båstad, Borgholm, Rättvik och många andra kommuner har nu, tycker jag, fått gehör för vad man har efterlyst och det redan från den 1 maj i år. Det har redan tydliggjorts i texter vad det konkret innebär, och det får ett positivt resultat i den här delen vilket vi har efterlyst länge.
Herr talman! I februari i år besökte jag Mogård i Finspång. Mogård bedriver specialistverksamhet för personer med dövhet och dövblindhet i kombination med ytterligare funktionsnedsättningar. Man har bedrivit verksamheten sedan 1947, en fantastisk verksamhet som brukare från hela landet kommer till. Verksamhetsansvariga vid Mogård har redovisat att det finns otydligheter som ibland innebär att personer som har behov av LSS-insatser i praktiken inte får det.
Nu blir det tydlighet även här, och jag tycker att det är väldigt bra att vi fått detta till stånd. Jag är mycket glad för att Mogård och liknande verksamheter i landet nu får bättre förutsättningar att kunna erbjuda sina tjänster och att alla med behov i vårt land ska få tillgång till LSS-insatser utifrån det unika fallet. Det ska inte bero på var man bor.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till socialutskottets förslag i SoU12.
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 30 mars 2011.Förslagspunkter: 1, Acklamationer: 1.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Ansvarsfördelning mellan bosättningskommun och vistelsekommun
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),
2. lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
3. lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
4. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., med de ändringarna i 3 § att ordet "i" infogas omedelbart efter ordet "avses" dels i andra stycket första meningen, dels i tredje stycket andra meningen,
5. lag om ändring i socialförsäkringsbalken,
6. lag om ändring i lagen (2010:801) om införande av skollagen (2010:800).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:49 och avslår motionerna
2010/11:So270 av Liselott Hagberg och Jan Ertsborn (båda FP),
2010/11:So330 av Eva Bengtson Skogsberg (M),
2010/11:So358 av Jan-Olof Larsson och Hans Hoff (båda S) och
2010/11:So553 av Andreas Carlson (KD).
Det här är ett utskottsbetänkande
Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.