Ändringar i JO-instruktionen, m.m.

Betänkande 1996/97:KU28

Konstitutionsutskottets betänkande 1996/97:KU28

Ändringar i JO-instruktionen, m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Utskottet
• Hemställan
• Innehållsförteckning

1996/97
KU28

Sammanfattning

I betänkandet föreslår utskottet vissa ändringar i lagen (1986:765) med
instruktion för Riksdagens ombudsmän. Riksdagens ombudsmän föreslås bl.a. få
utökad möjlighet att i vissa fall överlämna ärende till annan myndighet för
handläggning. I dag finns denna möjlighet endast för fråga som väckts genom
klagomål.

Utskottet

Chefsjustitieombudsmannens skrivelser
I en skrivelse den 8 mars 1996 till konstitutionsutskottet har
chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh föreslagit vissa författningsändringar
som skulle ge Riksdagens ombudsmän (JO) dels rätt att överlämna
initiativärende till annan myndighet för utredning och prövning, dels
möjlighet att förelägga vite med högre belopp än nu gällande 1 000 kr.
I en skrivelse den 17 december 1996 till konstitutionsutskottet har
chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh aktualiserat vissa frågor rörande
organisationen och arbetsförhållandena hos Riksdagens ombudsmän. Olika möjliga
åtgärder för att minska sårbarheten och möta en eventuell ytterligare ökning
av ärendemängden presenteras.

Möjligheten att överlämna ärenden till annan myndighet

Bakgrund

Gällande bestämmelser
Enligt 5 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän
(instruktionen) bedrivs ombudsmännens tillsyn genom prövning av klagomål från
allmänheten samt genom inspektioner och andra undersökningar, som ombudsmännen
finner påkallade.
Är fråga, som väckts genom klagomål, av sådan beskaffenhet att den lämpligen
kan utredas och prövas av annan myndighet än ombudsmännen och har myndigheten
ej tidigare prövat saken, får ombudsman, enligt 18 § första stycket
instruktionen, överlämna klagomålet till denna myndighet för handläggning.
Klagomål får dock överlämnas till Justitiekanslern endast efter
överenskommelse med denne.

Chefsjustitieombudsmannens skrivelse 1996-03-08
I skrivelsen anför chefsjustitieombudsmannen bl.a. följande:

På grund av den stora och kontinuerligt ökande arbetsbelastningen måste JO
tillvarata alla möjligheter till rationaliseringar av verksamheten. Ett sätt
att uppnå en viss avlastning är att till en annan tillsynsmyndighet överlämna
ärenden som lämpligen kan utredas och prövas av den andra myndigheten. I
förarbetena till såväl 1976 som 1986 års JO-reformer uttalades att JO borde
utnyttja överlämnandemöjligheten mer än som dittills skett.
Enligt 18 § första stycket instruktionen får en ombudsman - under vissa
närmare angivna förutsättningar - överlämna ett ärende som väckts genom
klagomål till en annan myndighet för handläggning. Detta innebär att en fråga
som en ombudsman tagit upp på eget initiativ inte kan göras till föremål för
sådant överlämnande, även om det framstår som mest ändamålsenligt att frågan
utreds och prövas av en annan myndighet.
Det förekommer inte sällan att JO under utredningen av ett klagomåls-ärende
uppmärksammar fel och brister i en myndighets verksamhet eller en tjänstemans
handläggningsåtgärder som inte omfattas av anmälan och som är av den art att
de inte rimligen kan lämnas outredda. I en sådan situation tar ombudsmannen
upp saken till granskning inom ramen för ett initiativärende. Ibland är den
sålunda väckta frågan av sådan beskaffenhet att den lämpligast borde utredas
och prövas av en annan tillsynsmyndighet.
Det förekommer vidare att JO vid en inspektion gör iakttagelser som
föranleder att ett initiativärende läggs upp. Iakttagelserna kan ibland vara
sådana att vad som förekommit lämpligen kan utredas och prövas av en ordinär
tillsynsmyndighet, t.ex. en länsstyrelse, Socialstyrelsen, Skolverket,
Riksskatteverket eller Riksåklagaren. Möjligheten bör öppnas för Riksdagens
ombudsmän att i sådana fall överlämna ärendet till en annan tillsynsmyndighet
för handläggning enligt samma grunder som gäller för överlämnande av
klagomålsärenden.
En annan situation aktualiserades för något mer än ett halvår sedan. Under
utredningen i ett klagomålsärende uppkom först i samband med att myndighetens
yttrande inkom till JO misstanke att en tjänsteman (lärare) gjort sig skyldig
till misshandel mot andra elever än den elev vars förhållanden i skolan
klagomålet gällde. Det konstaterades att händelsen inte var anmäld till polis
eller åklagare. JO bedömde att det med anledning härav fanns skäl att inleda
en förundersökning. Omständigheterna var sådana att det inte fanns några
vägande skäl för att förundersökningen och det eventuella åtalet skulle drivas
av JO. Ett överlämnande till vederbörande åklagarmyndighet hade i stället
framstått som mer ändamålsenligt men omöjliggjordes på grund av att
misshandelsmisstanken uppkommit under utredningen av ett till JO inkommet
klagomål. (Jfr i detta sammanhang följande uttalande i SOU 1985:26 s. 164:
?Vidare ter sig naturligt att JO till allmän åklagare överlämnar anmälningar
till JO om brott i tjänsten när fråga är om allmänna brott - t.ex. misshandel
eller förskingring - och en utredning i saken skulle ta en betydande del av
JO:s resurser i anspråk.?)
Det kan undantagsvis även förekomma att det i JO:s verksamhet uppkommer
misstanke om ett tjänstefel som inte omfattas av ett klagomål och som är av
ett slag som JO i ett annat ärende utrett i förundersökningens form och drivit
till åtal som resulterat i fällande dom, eller där rättsläget är klarlagt
exempelvis genom ett avgörande av Högsta domstolen. I sådana fall kan
omständigheterna vara sådana att det kan bedömas vara av mindre intresse att
just JO tar ställning i saken, och det kan därför ifrågasättas om JO:s
begränsade utredningsresurser bör belastas med en förundersökning. Denna bör i
stället lämpligen hanteras helt inom det ordinära åklagarväsendet.
Begränsningen i 18 § instruktionen av JO:s rätt att överlämna ärenden
omöjliggör emellertid en sådan rationell lösning.
Chefsjustitieombudsmannen föreslår att 18 § ändras i enlighet härmed.

Utredningar m.m.
Redan i 1967 års JO-instruktion (1967:928) infördes en bestämmelse enligt
vilken JO kunde överlämna klagomål till annan myndighet för handläggning om
fråga som väckts genom klagomål var av sådan beskaffenhet att den lämpligen
kunde utredas och prövas av annan myndighet än JO eller JK.
På uppdrag av riksdagen tillsatte talmanskonferensen i april 1972 en
utredning om riksdagens ombudsmäns uppgifter och arbetsformer m.m.
Utredningen, som antog namnet riksdagens JO-utredning, överlämnade i april
1975 betänkandet JO-ämbetet - uppgifter och organisation (SOU 1975:23). I
betänkandet anför utredningen (s.109 f.) bl.a.:

Ett sätt för JO att begränsa prövningen av klagomål är att överlämna dem till
annan myndighet för utredning och prövning. Enligt utredningens bedömning
utnyttjar JO-ämbetet ej i full utsträckning den möjlighet som JO-instruktionen
ger. Detta kan kanske bero på att överlämnande av klagomål till annan
myndighet för prövning i många fall måste av de klagande uppfattas som
jämställt med avskrivning, eftersom det ofta just är en JO-utredning som
klaganden vill ha, och att det då känns otillfredsställande för JO att skjuta
ärendet ifrån sig. Överlämnande sker numera mest av ärenden som rör
kriminalvård, sjukvård och åklagarväsendet. Enligt utredningens mening bör man
i större utsträckning, särskilt inom andra förvaltningsområden än de nu
nämnda, söka utnyttja denna möjlighet då det gäller klagomål som är alltför
väsentliga för att avskrivas omedelbart men som helst ej bör föranleda en JO-
utredning.
Konstitutionsutskottet anförde i betänkande KU 1975/76:22, i vilket förslag
till ny instruktion för justitieombudsmännen lades fram, att det ansåg det
lämpligt att ombudsmännen i större utsträckning utnyttjar möjligheten att
överlämna anmälningar till annan myndighet. Genom att statsförvaltningen i
huvudsak är uppbyggd med centrala, regionala och lokala förvaltnings-
myndigheter har i allmänhet den centrala förvaltningsmyndigheten tillsyn över
hela verksamheten inom sitt förvaltningsområde. Den regionala myndigheten har
motsvarande uppgift i förhållande till underlydande statliga eller kommunala
organ. Det var, enligt utskottet, vidare med hänsyn till JO-ämbetets
extraordinära karaktär väsentligt att de ordinarie tillsynsorganen i första
hand utnyttjades för nu berörd klagomålsprövning.
Talmanskonferensen tillsatte i december 1982 på uppdrag av riksdagen en
utredning med uppgift att verkställa en översyn av JO-ämbetet. Utredningen
antog namnet 1983 års JO-utredning. Utredningen överlämnade i maj 1985
betänkandet JO-ämbetet - En översyn (SOU 1985:26). Utredningen uttalade att
den anslöt sig till vad utskottet anfört i betänkande KU 1975/76:22 samt att
den för sin del endast ville framhålla det angelägna i att JO utnyttjar den
möjlighet till överlämnande som finns så snart det är fråga om klagomål som
lämpligen kan handläggas av annan myndighet.

Utskottets bedömning
Utskottet anser att ärende som är av sådan beskaffenhet att det lämpligen kan
utredas och prövas av annan myndighet än ombudsmännen och som myndigheten ej
tidigare prövat skall få överlämnas av ombudsman till denna myndighet för
handläggning. Denna möjlighet skall enligt utskottet inte vara beroende av om
ärendet gäller fråga som väckts genom klagomål. Möjligheten skall även finnas
när det gäller fråga som väckts t.ex. i samband med en av JO:s inspektioner.
Utskottet föreslår därför att 18 § instruktionen ändras på sätt som framgår av
bilagan. Samtidigt bör rubriken närmast före 20 § Allmänna bestämmelser om
handläggningen placeras närmast före 18 §.

Vite

Bakgrund

Gällande bestämmelser
Enligt 12 kap. 6 § regeringsformen skall domstol och förvaltningsmyndighet
samt tjänsteman hos staten eller kommun tillhandagå ombudsman med de
upplysningar och yttranden han begär. Sådan skyldighet åligger även annan om
han står under ombudsmans tillsyn.
Enligt 21 § instruktionen får ombudsman när han enligt regeringsformens
föreskrifter begär upplysningar och yttranden i andra ärenden än dem där han
har beslutat inleda förundersökning förelägga vite om högst 1 000 kr.
Ombudsman får också utdöma försuttet vite.

Chefsjustitieombudsmannens skrivelse 1996-03-08
I skrivelsen anför chefsjustitieombudsmannen bl.a. följande med anledning av
vitesbestämmelsen i 21 § andra stycket instruktionen:

Denna bestämmelse framstår vad gäller beräkningen av vitesbeloppets storlek
som helt otidsenlig och bör bringas i överensstämmelse med vad som allmänt
gäller.
Vår bedömning är att det, ehuru befogenheten sannolikt kommer att behöva
utnyttjas ytterst sällan, är av värde att ombudsmännen har lagenlig befogenhet
att tillgripa vitesföreläggande mot den som obstruerar granskningsverksamheten
genom att vägra efterkomma en begäran om upplysningar eller yttrande. Redan
existensen av en sådan regel får antas ha betydande effekt. För att detta
påtryckningsmedel skall vara verkningsfullt måste emellertid ombudsmännen
kunna förelägga viten av en helt annan storleksordning än vad som nu är
möjligt. Vi föreslår därför att den särskilda föreskriften om vitesmaximum i
21 § instruktionen upphävs med den följd att reglerna i 3 § lagen (1985:206)
om viten rörande beräkning av vitesbelopp blir automatiskt tillämpliga.

Utskottets bedömning
Enligt utskottet bör vitesbestämmelsen ändras på så sätt att vitesbeloppet får
bestämmas till högst 10 000 kr. Utskottets förslag framgår av bilagan.

Ordinarie tjänster som föredragande

Bakgrund

Chefsjustitieombudsmannens skrivelse 1996-12-17
I skrivelsen anför chefsjustitieombudsmannen bl.a. följande:

En metod att effektivt öka genomströmningen av ärenden hos JO har visat sig
vara att öka kapaciteten på föredragandesidan. Genom tillmötesgående från
riksdagen vid budgetbehandlingen samt genom vissa omdispositioner av
tillgängliga resurser för personalkostnader har som nämnts antalet
föredragande kunnat ökas i viss begränsad omfattning under senaste åren.
Det är sannolikt att ytterligare fördelar skulle kunna vinnas - från såväl
kvalitets- som effektivitetssynpunkt - om vissa särskilt kompetenta
föredragande kunde behållas inom organisationen under längre tid än de
maximalt sex år som den nuvarande anställningsformen medger. Detta skulle
kunna uppnås genom att Riksdagens ombudsmän fick rätt att inom ramen för
tillgängliga resurser anställa handläggare med tillsvidareförordnande på en
nivå mellan föredragande och byråchefer.
I samband med tidigare JO-reformer har den synpunkten framförts att antalet
innehavare av fasta tjänster i JO:s utredande personal borde vara mycket
begränsat för att man skall uppnå en rörlighet som borgar för att utredarna av
tillsynsärenden har någorlunda färska erfarenheter från sådan verksamhet som
står under JO:s tillsyn. Utan att förringa värdet av denna synpunkt kan man å
andra sidan konstatera att kontinuitet i verksamheten har ett betydande värde,
särskilt på sådana svårtillgängliga specialområden som t.ex. allmän
försäkring.
Den här diskuterade anställningen är inte ny. Den används sedan länge av
särskilda skäl för den föredragande som har bakgrund inom polisväsendet. Före
slutet av 1970-talet förekom det även att vissa andra handläggare anställdes
på fasta avdelningsdirektörstjänster; en person med sådant förordnande finns
fortfarande inom organisationen.

Gällande bestämmelser
Enligt 8 kap. 10 § riksdagsordningen är chefsjustitieombudsmannen
administrativ chef och bestämmer inriktningen i stort av verksamheten.
För verksamheten skall enligt 13 § instruktionen finnas en expedition
(ombudsmannaexpeditionen). Vid denna är anställda en kanslichef samt
byråchefer och övriga tjänstemän enligt personalförteckning. I mån av behov
och tillgång på medel får chefsjustitieombudsmannen anlita annan personal samt
experter och sakkunniga. Chefsjustitieombudsmannen bestämmer om personalens
tjänstgöring. Kanslichefen skall under chefsjustitieombudsmannen leda arbetet
inom ombudsmannaexpeditionen och i övrigt lämna ombudsmännen erforderligt
biträde.
Enligt 28 § tillsätter chefsjustitieombudsmannen tjänster vid
ombudsmannaexpeditionen och antar personal i övrigt, i den mån han inte enligt
15 § överlåtit dessa uppgifter på kanslichefen.
Avtalet 1993-03-31 om anställningsvillkor för rättssakkunniga föredragande hos
Riksdagens ombudsmän tillämpas för en tjänsteman som är anställd med
tidsbegränsad arvodestjänst som rättssakkunnig föredragande.
En rättssakkunnig föredragande får enligt 4 § avtalet förordnas för bestämd
tid eller tills vidare dock längst till viss tidpunkt. Den sammanlagda
förordnandetiden genom ett eller flera förordnanden får enligt 5 § inte
överstiga sex år. Finns särskilda skäl kan ett förordnande, i samråd med lokal
facklig organisation, förlängas ytterligare högst två år.
Enligt protokollsanteckningar till 4 och 5 §§ kan Riksdagens ombudsmäns
behov av att ta i anspråk en tjänstemans särskilda kompetens vara skäl till
förlängning av förordnandet. Ett annat skäl kan vara att bereda tjänstemannen
möjlighet att förbereda övergång till annan tjänst. Parterna är vidare enligt
protokollsanteckningarna överens om att tjänstgöringen i praktiken skall vara
inriktad på kortare tid, i enlighet med hittillsvarande praxis, dvs. cirka
fyra år.
Liknande reglering för ämnessakkunniga finns enligt avtal 1991-03-25 för
ämnessakkunniga föredragande hos Riksdagens ombudsmän.

Utskottets tidigare behandling
I betänkande KU 1986/87:2 om JO-ämbetet uttalade konstitutionsutskottet
följande när det gällde frågan om handläggartjänster vid
ombudsmannaexpeditionen (s. 49 f.):

För närvarande gäller bl.a. följande. Hos JO finns åtta byråchefstjänster.
Dessa är ordinarie s.k. r-tjänster. Under varje ombudsman finns två
tillsynsbyråer. Byråchef är chef för sådan enhet. Till varje byrå finns knutet
ett antal föredraganden. Föredragandetjänsterna är i allmänhet
arvodestjänster. Några av tjänsterna är dock ordinarie avdelningsdirektörs-
eller byrådirektörstjänster. Under senare år har gällt att, då innehavare av
tjänst av sistnämnda slag slutat, tjänsten vakantsatts och att i stället
anställts en arvodesanställd föredragande. Från JO:s sida har, som bl.a.
framgår av JO-utredningen, framställts önskemål att avdelningsdirektörs- och
byrådirektörstjänsterna avvecklas.
Enligt utskottets mening bör i fråga om JO:s handläggande personal för
framtiden bl.a. följande gälla.
Antalet byråchefer bör minska. Frågan om sådana tjänster har samband med det
framtida ställningstagandet till kanslichefstjänsten. Övergångsvis anser
utskottet att det bör överlämnas till chefsjustitieombudsmannen att inom de
nuvarande ramarna bestämma vilka byråchefstjänster som skall finnas.
Ur rekryteringssynpunkt bör byråchefstjänsterna vara ordinarie s.k. r-
tjänster. Skäl att i övrigt låta ordinarie handläggartjänster ingå i
organisationen kan i princip inte anses föreligga.

Utskottets bedömning
Utskottet delar chefsjustitieombudsmannens bedömning att efter det att vissa
särskilt kompetenta föredragandes tidsbegränsade förordnande löpt ut, bör
dessa, inom ramen för tillgängliga resurser, kunna anställas med
tillsvidareförordnande på en nivå mellan föredragande och byråchefer. Denna
möjlighet bör enligt utskottet tillämpas restriktivt. Någon ändring i
instruktionen behövs emellertid inte för att göra detta möjligt.

Ändring i 6 § JO-instruktionen

Bakgrund
Enligt 6 § andra stycket instruktionen får ombudsman som särskild åklagare
väcka åtal mot befattningshavare som genom att åsidosätta vad som åligger
honom i tjänsten eller uppdraget har begått annan brottslig gärning än
tryckfrihetsbrott.
Av 9 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen (TF) framgår att Justitiekanslern är
ensam åklagare i mål om tryckfrihetsbrott. Ingen annan än Justitiekanslern får
inleda förundersökning rörande tryckfrihetsbrott.
Enligt 7 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) skall bestämmelserna i 9
kap. 1-4 §§ TF om tillsyn och åtal gälla också i fråga om radioprogram, filmer
och ljudupptagningar och i fråga om yttrandefrihetsmål. Justitiekanslern är
således ensam åklagare också i mål om yttrandefrihetsbrott.

Utskottets bedömning
Har någon begått yttrandefrihetsbrott är det Justitiekanslern som är ensam
åklagare. Utskottet föreslår därför att 6 § andra stycket instruktionen ändras
så att det framgår att även yttrandefrihetsbrott undantas från området för
ombudsmannens behörighet att väcka åtal. Utskottets förslag framgår av
bilagan.

Hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen antar i bilaga intaget förslag till lag om ändring i lagen
(1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän.

Stockholm den 21 maj 1997

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s),
Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson
(s), Birger Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c),
Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter
Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nikos Papadopoulos (s) och Ola Karlsson
(m).

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:765) med instruktion för
Riksdagens ombudsmän
dels att 6, 18 och 21 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 20 § skall sättas närmast före 18 §.

-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| |
| 6 §[1] |
--------------------------------------------------------
|Ombudsman avgör ärende genom beslut, vari han får|
|uttala sig om huruvida åtgärd av myndighet eller|
|befattningshavare strider mot lag eller annan|
|författning eller annars är felaktig eller olämplig.|
|Ombudsman får även göra sådana uttalanden som avser att|
|främja enhetlig och ändamålsenlig rättstillämpning. |
-------------------------------------------------------
|Ombudsman får som särskild | Ombudsman får som|
|åklagare väcka åtal mot |särskild åklagare väcka|
|befattningshavare som |åtal mot befattningshavare|
|genom att åsidosätta vad |som genom att åsidosätta|
|som åligger honom i |vad som åligger honom i|
|tjänsten eller uppdraget |tjänsten eller uppdraget|
|har begått annan brottslig |har begått annan brottslig|
|gärning än |gärning än|
|tryckfrihetsbrott. Ger |tryckfrihetsbrott eller|
|utredningen i ärende |yttrandefrihetsbrott. Ger|
|ombudsman anledning anta |utredningen i ärende|
|att sådan brottslig |ombudsman anledning anta|
|gärning begåtts, tillämpas |att sådan brottslig|
|vad som föreskrivs i lag |gärning begåtts, tillämpas|
|om förundersökning, åtal |vad som föreskrivs i lag|
|och åtalsunderlåtelse samt |om förundersökning, åtal|
|om allmän åklagares |och åtals-underlåtelse|
|befogenheter i övrigt i |samt om allmän åklagares|
|fråga om brott under |befogenheter i övrigt i|
|allmänt åtal. I mål som |fråga om brott under|
|har väckts vid tingsrätt |allmänt åtal. I mål som|
|bör talan fullföljas till |har väckts vid tingsrätt|
|Högsta domstolen endast om |bör talan fullföljas till|
|synnerliga skäl föranleder |Högsta domstolen endast om|
|det. |synnerliga skäl föranleder|
| |det. |
--------------------------------------------------------
|Om befattningshavare genom att åsidosätta vad som|
|åligger honom i tjänsten eller uppdraget gjort sig|
|skyldig till fel, som kan beivras genom disciplinärt|
|förfarande, får ombudsman göra anmälan till den som har|
|befogenhet att besluta om disciplinpåföljd. Om den som|
|är legitimerad eller annars behörig att utöva yrke inom|
|hälso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandeln|
|med läkemedel eller yrke som veterinär har varit grovt|
|oskicklig vid utövningen av sitt yrke eller på annat|
|sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva detta, får|
|ombudsman göra anmälan till den som har befogenhet att|
|besluta om återkallelse av legitimationen eller|
|behörigheten. Motsvarande anmälan får göras i fråga om|
|begränsning av sådan legitimerad yrkesutövares|
|behörighet, om denna har missbrukat sin behörighet på|
|något annat sätt. |
| Anser ombudsman det vara påkallat att|
|befattningshavare avskedas eller avstängs från sin|
|tjänst på grund av brottslig gärning eller grov eller|
|upprepad tjänsteförseelse, får han göra anmälan härom|
|till den som har befogenhet att besluta om sådan|
|åtgärd. |
| När ombudsman har gjort anmälan i ett sådant ärende|
|som avses i tredje eller fjärde stycket skall han i|
|ärendet få tillfälle att komplettera egen utredning och|
|att yttra sig över utredning som har tillförts ärendet|
|av någon annan samt att närvara, om muntligt förhör|
|hålls. Vad som nu har sagts gäller dock inte ärenden om|
|avstängning. |
--------------------------------------------------------
| 18 § |
-------------------------------------------------------
|Är fråga, som väckts genom | Om ett ärende är av|
|klagomål, av sådan |sådan beskaffenhet att det|
|beskaffenhet att den |lämpligen kan utredas och|
|lämpligen kan utredas och |prövas av någon annan|
|prövas av annan myndighet |myndighet än ombudsmännen|
|än ombudsmännen och har |och om myndigheten inte|
|myndigheten ej tidigare |tidigare har prövat saken,|
|prövat saken, får |får ombudsman överlämna|
|ombudsman överlämna |ärendet till denna|
|klagomålet till denna |myndighet för|
|myndighet för |handläggning. Endast|
|handläggning. Klagomål får |ärende som väckts genom|
|dock överlämnas till |klagomål får överlämnas|
|Justitiekanslern endast |till Justitiekanslern och|
|efter överenskommelse med |endast efter|
|denne. |överenskommelse med denne.|
| Avser klagomål | Om ett klagomål avser en|
|befattningshavare som är |befattningshavare som är|
|advokat och är den fråga |advokat och frågan som|
|som väckts genom |väckts genom klagomålet är|
|klagomålet sådan, att den |sådan att den enligt 8|
|enligt 8 kap. 7 § fjärde |kap. 7 § fjärde stycket|
|stycket rättegångsbalken |rättegångsbalken kan|
|kan prövas av organ inom |prövas av något organ inom|
|advokatsamfundet, får |advokatsamfundet, får|
|ombudsman överlämna |ombudsman överlämna|
|klagomålet till samfundet |klagomålet till samfundet|
|för handläggning. |för handläggning. |
-------------------------------------------------------

21 §[2]
--------------------------------------------------------
| Ombudsman skall verkställa de utredningsåtgärder som|
|fordras för prövning av klagomål och andra ärenden. |
-------------------------------------------------------
|När ombudsman enligt | När ombudsman enligt|
|regeringsformens |regeringsformens |
|föreskrifter begär |föreskrifter begär|
|upplysningar och yttranden |upplysningar och yttranden|
|i andra ärenden än dem där |i andra ärenden än dem där|
|han har beslutat att |han har beslutat att|
|inleda förundersökning, |inleda förundersökning,|
|får han förelägga vite om |får han förelägga vite om|
|högst 1 000 kronor. |högst 10 000 kronor.|
|Ombudsman får utdöma |Ombudsman får utdöma|
|försuttet vite. |försuttet vite. |
-------------------------------------------------------
Kan det misstänkas att befattningshavare som omfattas av bestämmelserna om
disciplinansvar i lagen (1994:260) om offentlig anställning har gjort sig
skyldig till tjänsteförseelse, för vilken disciplinpåföljd bör åläggas, och
kan det befaras att en skriftlig underrättelse enligt 17 § nämnda lag inte kan
tillställas honom inom två år efter förseelsen, får ombudsman utfärda
motsvarande underrättelse. Vad som nu har sagts gäller även för den som
omfattas av bestämmelser om disciplinansvar och om motsvarande underrrättelse
i någon annan författning.
När ombudsman är närvarande vid domstols eller myndighets överläggningar har
han ej rätt att yttra sin mening.
___________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 1987:995.

[2]: Senaste lydelse 1994:365.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Utskottet.............................................1
Chefsjustitieombudsmannens skrivelser...............1
Möjligheten att överlämna ärenden till annan myndighet1
Bakgrund..........................................1
Gällande bestämmelser...........................1
Chefsjustitieombudsmannens skrivelse 1996-03-08.2
Utredningar m.m.................................3
Utskottets bedömning..............................4
Vite................................................4
Bakgrund..........................................4
Gällande bestämmelser...........................4
Chefsjustitieombudsmannens skrivelse 1996-03-08.4
Utskottets bedömning..............................5
Ordinarie tjänster som föredragande.................5
Bakgrund..........................................5
Chefsjustitieombudsmannens skrivelse 1996-12-17.5
Gällande bestämmelser...........................5
Utskottets tidigare behandling..................6
Utskottets bedömning..............................7
Ändring i 6 § JO-instruktionen......................7
Bakgrund..........................................7
Utskottets bedömning..............................7
Hemställan..........................................7
Bilaga..........................................................................
.................... ..........
9