Ändringar i JO-instruktionen, m.m.
Betänkande 1996/97:KU28
Konstitutionsutskottets betänkande
1996/97:KU28
Ändringar i JO-instruktionen, m.m.
Innehåll
1996/97 KU28
Sammanfattning
I betänkandet föreslår utskottet vissa ändringar i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän. Riksdagens ombudsmän föreslås bl.a. få utökad möjlighet att i vissa fall överlämna ärende till annan myndighet för handläggning. I dag finns denna möjlighet endast för fråga som väckts genom klagomål.
Utskottet
Chefsjustitieombudsmannens skrivelser I en skrivelse den 8 mars 1996 till konstitutionsutskottet har chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh föreslagit vissa författningsändringar som skulle ge Riksdagens ombudsmän (JO) dels rätt att överlämna initiativärende till annan myndighet för utredning och prövning, dels möjlighet att förelägga vite med högre belopp än nu gällande 1 000 kr. I en skrivelse den 17 december 1996 till konstitutionsutskottet har chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh aktualiserat vissa frågor rörande organisationen och arbetsförhållandena hos Riksdagens ombudsmän. Olika möjliga åtgärder för att minska sårbarheten och möta en eventuell ytterligare ökning av ärendemängden presenteras.
Möjligheten att överlämna ärenden till annan myndighet
Bakgrund
Gällande bestämmelser Enligt 5 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän (instruktionen) bedrivs ombudsmännens tillsyn genom prövning av klagomål från allmänheten samt genom inspektioner och andra undersökningar, som ombudsmännen finner påkallade. Är fråga, som väckts genom klagomål, av sådan beskaffenhet att den lämpligen kan utredas och prövas av annan myndighet än ombudsmännen och har myndigheten ej tidigare prövat saken, får ombudsman, enligt 18 § första stycket instruktionen, överlämna klagomålet till denna myndighet för handläggning. Klagomål får dock överlämnas till Justitiekanslern endast efter överenskommelse med denne.
Chefsjustitieombudsmannens skrivelse 1996-03-08 I skrivelsen anför chefsjustitieombudsmannen bl.a. följande:
På grund av den stora och kontinuerligt ökande arbetsbelastningen måste JO tillvarata alla möjligheter till rationaliseringar av verksamheten. Ett sätt att uppnå en viss avlastning är att till en annan tillsynsmyndighet överlämna ärenden som lämpligen kan utredas och prövas av den andra myndigheten. I förarbetena till såväl 1976 som 1986 års JO-reformer uttalades att JO borde utnyttja överlämnandemöjligheten mer än som dittills skett. Enligt 18 § första stycket instruktionen får en ombudsman - under vissa närmare angivna förutsättningar - överlämna ett ärende som väckts genom klagomål till en annan myndighet för handläggning. Detta innebär att en fråga som en ombudsman tagit upp på eget initiativ inte kan göras till föremål för sådant överlämnande, även om det framstår som mest ändamålsenligt att frågan utreds och prövas av en annan myndighet. Det förekommer inte sällan att JO under utredningen av ett klagomåls-ärende uppmärksammar fel och brister i en myndighets verksamhet eller en tjänstemans handläggningsåtgärder som inte omfattas av anmälan och som är av den art att de inte rimligen kan lämnas outredda. I en sådan situation tar ombudsmannen upp saken till granskning inom ramen för ett initiativärende. Ibland är den sålunda väckta frågan av sådan beskaffenhet att den lämpligast borde utredas och prövas av en annan tillsynsmyndighet. Det förekommer vidare att JO vid en inspektion gör iakttagelser som föranleder att ett initiativärende läggs upp. Iakttagelserna kan ibland vara sådana att vad som förekommit lämpligen kan utredas och prövas av en ordinär tillsynsmyndighet, t.ex. en länsstyrelse, Socialstyrelsen, Skolverket, Riksskatteverket eller Riksåklagaren. Möjligheten bör öppnas för Riksdagens ombudsmän att i sådana fall överlämna ärendet till en annan tillsynsmyndighet för handläggning enligt samma grunder som gäller för överlämnande av klagomålsärenden. En annan situation aktualiserades för något mer än ett halvår sedan. Under utredningen i ett klagomålsärende uppkom först i samband med att myndighetens yttrande inkom till JO misstanke att en tjänsteman (lärare) gjort sig skyldig till misshandel mot andra elever än den elev vars förhållanden i skolan klagomålet gällde. Det konstaterades att händelsen inte var anmäld till polis eller åklagare. JO bedömde att det med anledning härav fanns skäl att inleda en förundersökning. Omständigheterna var sådana att det inte fanns några vägande skäl för att förundersökningen och det eventuella åtalet skulle drivas av JO. Ett överlämnande till vederbörande åklagarmyndighet hade i stället framstått som mer ändamålsenligt men omöjliggjordes på grund av att misshandelsmisstanken uppkommit under utredningen av ett till JO inkommet klagomål. (Jfr i detta sammanhang följande uttalande i SOU 1985:26 s. 164: ?Vidare ter sig naturligt att JO till allmän åklagare överlämnar anmälningar till JO om brott i tjänsten när fråga är om allmänna brott - t.ex. misshandel eller förskingring - och en utredning i saken skulle ta en betydande del av JO:s resurser i anspråk.?) Det kan undantagsvis även förekomma att det i JO:s verksamhet uppkommer misstanke om ett tjänstefel som inte omfattas av ett klagomål och som är av ett slag som JO i ett annat ärende utrett i förundersökningens form och drivit till åtal som resulterat i fällande dom, eller där rättsläget är klarlagt exempelvis genom ett avgörande av Högsta domstolen. I sådana fall kan omständigheterna vara sådana att det kan bedömas vara av mindre intresse att just JO tar ställning i saken, och det kan därför ifrågasättas om JO:s begränsade utredningsresurser bör belastas med en förundersökning. Denna bör i stället lämpligen hanteras helt inom det ordinära åklagarväsendet. Begränsningen i 18 § instruktionen av JO:s rätt att överlämna ärenden omöjliggör emellertid en sådan rationell lösning. Chefsjustitieombudsmannen föreslår att 18 § ändras i enlighet härmed.
Utredningar m.m. Redan i 1967 års JO-instruktion (1967:928) infördes en bestämmelse enligt vilken JO kunde överlämna klagomål till annan myndighet för handläggning om fråga som väckts genom klagomål var av sådan beskaffenhet att den lämpligen kunde utredas och prövas av annan myndighet än JO eller JK. På uppdrag av riksdagen tillsatte talmanskonferensen i april 1972 en utredning om riksdagens ombudsmäns uppgifter och arbetsformer m.m. Utredningen, som antog namnet riksdagens JO-utredning, överlämnade i april 1975 betänkandet JO-ämbetet - uppgifter och organisation (SOU 1975:23). I betänkandet anför utredningen (s.109 f.) bl.a.:
Ett sätt för JO att begränsa prövningen av klagomål är att överlämna dem till annan myndighet för utredning och prövning. Enligt utredningens bedömning utnyttjar JO-ämbetet ej i full utsträckning den möjlighet som JO-instruktionen ger. Detta kan kanske bero på att överlämnande av klagomål till annan myndighet för prövning i många fall måste av de klagande uppfattas som jämställt med avskrivning, eftersom det ofta just är en JO-utredning som klaganden vill ha, och att det då känns otillfredsställande för JO att skjuta ärendet ifrån sig. Överlämnande sker numera mest av ärenden som rör kriminalvård, sjukvård och åklagarväsendet. Enligt utredningens mening bör man i större utsträckning, särskilt inom andra förvaltningsområden än de nu nämnda, söka utnyttja denna möjlighet då det gäller klagomål som är alltför väsentliga för att avskrivas omedelbart men som helst ej bör föranleda en JO- utredning. Konstitutionsutskottet anförde i betänkande KU 1975/76:22, i vilket förslag till ny instruktion för justitieombudsmännen lades fram, att det ansåg det lämpligt att ombudsmännen i större utsträckning utnyttjar möjligheten att överlämna anmälningar till annan myndighet. Genom att statsförvaltningen i huvudsak är uppbyggd med centrala, regionala och lokala förvaltnings- myndigheter har i allmänhet den centrala förvaltningsmyndigheten tillsyn över hela verksamheten inom sitt förvaltningsområde. Den regionala myndigheten har motsvarande uppgift i förhållande till underlydande statliga eller kommunala organ. Det var, enligt utskottet, vidare med hänsyn till JO-ämbetets extraordinära karaktär väsentligt att de ordinarie tillsynsorganen i första hand utnyttjades för nu berörd klagomålsprövning. Talmanskonferensen tillsatte i december 1982 på uppdrag av riksdagen en utredning med uppgift att verkställa en översyn av JO-ämbetet. Utredningen antog namnet 1983 års JO-utredning. Utredningen överlämnade i maj 1985 betänkandet JO-ämbetet - En översyn (SOU 1985:26). Utredningen uttalade att den anslöt sig till vad utskottet anfört i betänkande KU 1975/76:22 samt att den för sin del endast ville framhålla det angelägna i att JO utnyttjar den möjlighet till överlämnande som finns så snart det är fråga om klagomål som lämpligen kan handläggas av annan myndighet.
Utskottets bedömning Utskottet anser att ärende som är av sådan beskaffenhet att det lämpligen kan utredas och prövas av annan myndighet än ombudsmännen och som myndigheten ej tidigare prövat skall få överlämnas av ombudsman till denna myndighet för handläggning. Denna möjlighet skall enligt utskottet inte vara beroende av om ärendet gäller fråga som väckts genom klagomål. Möjligheten skall även finnas när det gäller fråga som väckts t.ex. i samband med en av JO:s inspektioner. Utskottet föreslår därför att 18 § instruktionen ändras på sätt som framgår av bilagan. Samtidigt bör rubriken närmast före 20 § Allmänna bestämmelser om handläggningen placeras närmast före 18 §.
Vite
Bakgrund
Gällande bestämmelser Enligt 12 kap. 6 § regeringsformen skall domstol och förvaltningsmyndighet samt tjänsteman hos staten eller kommun tillhandagå ombudsman med de upplysningar och yttranden han begär. Sådan skyldighet åligger även annan om han står under ombudsmans tillsyn. Enligt 21 § instruktionen får ombudsman när han enligt regeringsformens föreskrifter begär upplysningar och yttranden i andra ärenden än dem där han har beslutat inleda förundersökning förelägga vite om högst 1 000 kr. Ombudsman får också utdöma försuttet vite.
Chefsjustitieombudsmannens skrivelse 1996-03-08 I skrivelsen anför chefsjustitieombudsmannen bl.a. följande med anledning av vitesbestämmelsen i 21 § andra stycket instruktionen:
Denna bestämmelse framstår vad gäller beräkningen av vitesbeloppets storlek som helt otidsenlig och bör bringas i överensstämmelse med vad som allmänt gäller. Vår bedömning är att det, ehuru befogenheten sannolikt kommer att behöva utnyttjas ytterst sällan, är av värde att ombudsmännen har lagenlig befogenhet att tillgripa vitesföreläggande mot den som obstruerar granskningsverksamheten genom att vägra efterkomma en begäran om upplysningar eller yttrande. Redan existensen av en sådan regel får antas ha betydande effekt. För att detta påtryckningsmedel skall vara verkningsfullt måste emellertid ombudsmännen kunna förelägga viten av en helt annan storleksordning än vad som nu är möjligt. Vi föreslår därför att den särskilda föreskriften om vitesmaximum i 21 § instruktionen upphävs med den följd att reglerna i 3 § lagen (1985:206) om viten rörande beräkning av vitesbelopp blir automatiskt tillämpliga.
Utskottets bedömning Enligt utskottet bör vitesbestämmelsen ändras på så sätt att vitesbeloppet får bestämmas till högst 10 000 kr. Utskottets förslag framgår av bilagan.
Ordinarie tjänster som föredragande
Bakgrund
Chefsjustitieombudsmannens skrivelse 1996-12-17 I skrivelsen anför chefsjustitieombudsmannen bl.a. följande:
En metod att effektivt öka genomströmningen av ärenden hos JO har visat sig vara att öka kapaciteten på föredragandesidan. Genom tillmötesgående från riksdagen vid budgetbehandlingen samt genom vissa omdispositioner av tillgängliga resurser för personalkostnader har som nämnts antalet föredragande kunnat ökas i viss begränsad omfattning under senaste åren. Det är sannolikt att ytterligare fördelar skulle kunna vinnas - från såväl kvalitets- som effektivitetssynpunkt - om vissa särskilt kompetenta föredragande kunde behållas inom organisationen under längre tid än de maximalt sex år som den nuvarande anställningsformen medger. Detta skulle kunna uppnås genom att Riksdagens ombudsmän fick rätt att inom ramen för tillgängliga resurser anställa handläggare med tillsvidareförordnande på en nivå mellan föredragande och byråchefer. I samband med tidigare JO-reformer har den synpunkten framförts att antalet innehavare av fasta tjänster i JO:s utredande personal borde vara mycket begränsat för att man skall uppnå en rörlighet som borgar för att utredarna av tillsynsärenden har någorlunda färska erfarenheter från sådan verksamhet som står under JO:s tillsyn. Utan att förringa värdet av denna synpunkt kan man å andra sidan konstatera att kontinuitet i verksamheten har ett betydande värde, särskilt på sådana svårtillgängliga specialområden som t.ex. allmän försäkring. Den här diskuterade anställningen är inte ny. Den används sedan länge av särskilda skäl för den föredragande som har bakgrund inom polisväsendet. Före slutet av 1970-talet förekom det även att vissa andra handläggare anställdes på fasta avdelningsdirektörstjänster; en person med sådant förordnande finns fortfarande inom organisationen.
Gällande bestämmelser Enligt 8 kap. 10 § riksdagsordningen är chefsjustitieombudsmannen administrativ chef och bestämmer inriktningen i stort av verksamheten. För verksamheten skall enligt 13 § instruktionen finnas en expedition (ombudsmannaexpeditionen). Vid denna är anställda en kanslichef samt byråchefer och övriga tjänstemän enligt personalförteckning. I mån av behov och tillgång på medel får chefsjustitieombudsmannen anlita annan personal samt experter och sakkunniga. Chefsjustitieombudsmannen bestämmer om personalens tjänstgöring. Kanslichefen skall under chefsjustitieombudsmannen leda arbetet inom ombudsmannaexpeditionen och i övrigt lämna ombudsmännen erforderligt biträde. Enligt 28 § tillsätter chefsjustitieombudsmannen tjänster vid ombudsmannaexpeditionen och antar personal i övrigt, i den mån han inte enligt 15 § överlåtit dessa uppgifter på kanslichefen. Avtalet 1993-03-31 om anställningsvillkor för rättssakkunniga föredragande hos Riksdagens ombudsmän tillämpas för en tjänsteman som är anställd med tidsbegränsad arvodestjänst som rättssakkunnig föredragande. En rättssakkunnig föredragande får enligt 4 § avtalet förordnas för bestämd tid eller tills vidare dock längst till viss tidpunkt. Den sammanlagda förordnandetiden genom ett eller flera förordnanden får enligt 5 § inte överstiga sex år. Finns särskilda skäl kan ett förordnande, i samråd med lokal facklig organisation, förlängas ytterligare högst två år. Enligt protokollsanteckningar till 4 och 5 §§ kan Riksdagens ombudsmäns behov av att ta i anspråk en tjänstemans särskilda kompetens vara skäl till förlängning av förordnandet. Ett annat skäl kan vara att bereda tjänstemannen möjlighet att förbereda övergång till annan tjänst. Parterna är vidare enligt protokollsanteckningarna överens om att tjänstgöringen i praktiken skall vara inriktad på kortare tid, i enlighet med hittillsvarande praxis, dvs. cirka fyra år. Liknande reglering för ämnessakkunniga finns enligt avtal 1991-03-25 för ämnessakkunniga föredragande hos Riksdagens ombudsmän.
Utskottets tidigare behandling I betänkande KU 1986/87:2 om JO-ämbetet uttalade konstitutionsutskottet följande när det gällde frågan om handläggartjänster vid ombudsmannaexpeditionen (s. 49 f.):
För närvarande gäller bl.a. följande. Hos JO finns åtta byråchefstjänster. Dessa är ordinarie s.k. r-tjänster. Under varje ombudsman finns två tillsynsbyråer. Byråchef är chef för sådan enhet. Till varje byrå finns knutet ett antal föredraganden. Föredragandetjänsterna är i allmänhet arvodestjänster. Några av tjänsterna är dock ordinarie avdelningsdirektörs- eller byrådirektörstjänster. Under senare år har gällt att, då innehavare av tjänst av sistnämnda slag slutat, tjänsten vakantsatts och att i stället anställts en arvodesanställd föredragande. Från JO:s sida har, som bl.a. framgår av JO-utredningen, framställts önskemål att avdelningsdirektörs- och byrådirektörstjänsterna avvecklas. Enligt utskottets mening bör i fråga om JO:s handläggande personal för framtiden bl.a. följande gälla. Antalet byråchefer bör minska. Frågan om sådana tjänster har samband med det framtida ställningstagandet till kanslichefstjänsten. Övergångsvis anser utskottet att det bör överlämnas till chefsjustitieombudsmannen att inom de nuvarande ramarna bestämma vilka byråchefstjänster som skall finnas. Ur rekryteringssynpunkt bör byråchefstjänsterna vara ordinarie s.k. r- tjänster. Skäl att i övrigt låta ordinarie handläggartjänster ingå i organisationen kan i princip inte anses föreligga.
Utskottets bedömning Utskottet delar chefsjustitieombudsmannens bedömning att efter det att vissa särskilt kompetenta föredragandes tidsbegränsade förordnande löpt ut, bör dessa, inom ramen för tillgängliga resurser, kunna anställas med tillsvidareförordnande på en nivå mellan föredragande och byråchefer. Denna möjlighet bör enligt utskottet tillämpas restriktivt. Någon ändring i instruktionen behövs emellertid inte för att göra detta möjligt.
Ändring i 6 § JO-instruktionen
Bakgrund Enligt 6 § andra stycket instruktionen får ombudsman som särskild åklagare väcka åtal mot befattningshavare som genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget har begått annan brottslig gärning än tryckfrihetsbrott. Av 9 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen (TF) framgår att Justitiekanslern är ensam åklagare i mål om tryckfrihetsbrott. Ingen annan än Justitiekanslern får inleda förundersökning rörande tryckfrihetsbrott. Enligt 7 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) skall bestämmelserna i 9 kap. 1-4 §§ TF om tillsyn och åtal gälla också i fråga om radioprogram, filmer och ljudupptagningar och i fråga om yttrandefrihetsmål. Justitiekanslern är således ensam åklagare också i mål om yttrandefrihetsbrott.
Utskottets bedömning Har någon begått yttrandefrihetsbrott är det Justitiekanslern som är ensam åklagare. Utskottet föreslår därför att 6 § andra stycket instruktionen ändras så att det framgår att även yttrandefrihetsbrott undantas från området för ombudsmannens behörighet att väcka åtal. Utskottets förslag framgår av bilagan.
Hemställan
Utskottet hemställer att riksdagen antar i bilaga intaget förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän.
Stockholm den 21 maj 1997
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nikos Papadopoulos (s) och Ola Karlsson (m).
Förslag till Lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän dels att 6, 18 och 21 §§ skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 20 § skall sättas närmast före 18 §.
------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse | -------------------------------------------------------- | | | 6 §[1] | -------------------------------------------------------- |Ombudsman avgör ärende genom beslut, vari han får| |uttala sig om huruvida åtgärd av myndighet eller| |befattningshavare strider mot lag eller annan| |författning eller annars är felaktig eller olämplig.| |Ombudsman får även göra sådana uttalanden som avser att| |främja enhetlig och ändamålsenlig rättstillämpning. | ------------------------------------------------------- |Ombudsman får som särskild | Ombudsman får som| |åklagare väcka åtal mot |särskild åklagare väcka| |befattningshavare som |åtal mot befattningshavare| |genom att åsidosätta vad |som genom att åsidosätta| |som åligger honom i |vad som åligger honom i| |tjänsten eller uppdraget |tjänsten eller uppdraget| |har begått annan brottslig |har begått annan brottslig| |gärning än |gärning än| |tryckfrihetsbrott. Ger |tryckfrihetsbrott eller| |utredningen i ärende |yttrandefrihetsbrott. Ger| |ombudsman anledning anta |utredningen i ärende| |att sådan brottslig |ombudsman anledning anta| |gärning begåtts, tillämpas |att sådan brottslig| |vad som föreskrivs i lag |gärning begåtts, tillämpas| |om förundersökning, åtal |vad som föreskrivs i lag| |och åtalsunderlåtelse samt |om förundersökning, åtal| |om allmän åklagares |och åtals-underlåtelse| |befogenheter i övrigt i |samt om allmän åklagares| |fråga om brott under |befogenheter i övrigt i| |allmänt åtal. I mål som |fråga om brott under| |har väckts vid tingsrätt |allmänt åtal. I mål som| |bör talan fullföljas till |har väckts vid tingsrätt| |Högsta domstolen endast om |bör talan fullföljas till| |synnerliga skäl föranleder |Högsta domstolen endast om| |det. |synnerliga skäl föranleder| | |det. | -------------------------------------------------------- |Om befattningshavare genom att åsidosätta vad som| |åligger honom i tjänsten eller uppdraget gjort sig| |skyldig till fel, som kan beivras genom disciplinärt| |förfarande, får ombudsman göra anmälan till den som har| |befogenhet att besluta om disciplinpåföljd. Om den som| |är legitimerad eller annars behörig att utöva yrke inom| |hälso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandeln| |med läkemedel eller yrke som veterinär har varit grovt| |oskicklig vid utövningen av sitt yrke eller på annat| |sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva detta, får| |ombudsman göra anmälan till den som har befogenhet att| |besluta om återkallelse av legitimationen eller| |behörigheten. Motsvarande anmälan får göras i fråga om| |begränsning av sådan legitimerad yrkesutövares| |behörighet, om denna har missbrukat sin behörighet på| |något annat sätt. | | Anser ombudsman det vara påkallat att| |befattningshavare avskedas eller avstängs från sin| |tjänst på grund av brottslig gärning eller grov eller| |upprepad tjänsteförseelse, får han göra anmälan härom| |till den som har befogenhet att besluta om sådan| |åtgärd. | | När ombudsman har gjort anmälan i ett sådant ärende| |som avses i tredje eller fjärde stycket skall han i| |ärendet få tillfälle att komplettera egen utredning och| |att yttra sig över utredning som har tillförts ärendet| |av någon annan samt att närvara, om muntligt förhör| |hålls. Vad som nu har sagts gäller dock inte ärenden om| |avstängning. | -------------------------------------------------------- | 18 § | ------------------------------------------------------- |Är fråga, som väckts genom | Om ett ärende är av| |klagomål, av sådan |sådan beskaffenhet att det| |beskaffenhet att den |lämpligen kan utredas och| |lämpligen kan utredas och |prövas av någon annan| |prövas av annan myndighet |myndighet än ombudsmännen| |än ombudsmännen och har |och om myndigheten inte| |myndigheten ej tidigare |tidigare har prövat saken,| |prövat saken, får |får ombudsman överlämna| |ombudsman överlämna |ärendet till denna| |klagomålet till denna |myndighet för| |myndighet för |handläggning. Endast| |handläggning. Klagomål får |ärende som väckts genom| |dock överlämnas till |klagomål får överlämnas| |Justitiekanslern endast |till Justitiekanslern och| |efter överenskommelse med |endast efter| |denne. |överenskommelse med denne.| | Avser klagomål | Om ett klagomål avser en| |befattningshavare som är |befattningshavare som är| |advokat och är den fråga |advokat och frågan som| |som väckts genom |väckts genom klagomålet är| |klagomålet sådan, att den |sådan att den enligt 8| |enligt 8 kap. 7 § fjärde |kap. 7 § fjärde stycket| |stycket rättegångsbalken |rättegångsbalken kan| |kan prövas av organ inom |prövas av något organ inom| |advokatsamfundet, får |advokatsamfundet, får| |ombudsman överlämna |ombudsman överlämna| |klagomålet till samfundet |klagomålet till samfundet| |för handläggning. |för handläggning. | -------------------------------------------------------
21 §[2] -------------------------------------------------------- | Ombudsman skall verkställa de utredningsåtgärder som| |fordras för prövning av klagomål och andra ärenden. | ------------------------------------------------------- |När ombudsman enligt | När ombudsman enligt| |regeringsformens |regeringsformens | |föreskrifter begär |föreskrifter begär| |upplysningar och yttranden |upplysningar och yttranden| |i andra ärenden än dem där |i andra ärenden än dem där| |han har beslutat att |han har beslutat att| |inleda förundersökning, |inleda förundersökning,| |får han förelägga vite om |får han förelägga vite om| |högst 1 000 kronor. |högst 10 000 kronor.| |Ombudsman får utdöma |Ombudsman får utdöma| |försuttet vite. |försuttet vite. | ------------------------------------------------------- Kan det misstänkas att befattningshavare som omfattas av bestämmelserna om disciplinansvar i lagen (1994:260) om offentlig anställning har gjort sig skyldig till tjänsteförseelse, för vilken disciplinpåföljd bör åläggas, och kan det befaras att en skriftlig underrättelse enligt 17 § nämnda lag inte kan tillställas honom inom två år efter förseelsen, får ombudsman utfärda motsvarande underrättelse. Vad som nu har sagts gäller även för den som omfattas av bestämmelser om disciplinansvar och om motsvarande underrrättelse i någon annan författning. När ombudsman är närvarande vid domstols eller myndighets överläggningar har han ej rätt att yttra sin mening. ___________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 1987:995.
[2]: Senaste lydelse 1994:365.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Utskottet.............................................1 Chefsjustitieombudsmannens skrivelser...............1 Möjligheten att överlämna ärenden till annan myndighet1 Bakgrund..........................................1 Gällande bestämmelser...........................1 Chefsjustitieombudsmannens skrivelse 1996-03-08.2 Utredningar m.m.................................3 Utskottets bedömning..............................4 Vite................................................4 Bakgrund..........................................4 Gällande bestämmelser...........................4 Chefsjustitieombudsmannens skrivelse 1996-03-08.4 Utskottets bedömning..............................5 Ordinarie tjänster som föredragande.................5 Bakgrund..........................................5 Chefsjustitieombudsmannens skrivelse 1996-12-17.5 Gällande bestämmelser...........................5 Utskottets tidigare behandling..................6 Utskottets bedömning..............................7 Ändring i 6 § JO-instruktionen......................7 Bakgrund..........................................7 Utskottets bedömning..............................7 Hemställan..........................................7 Bilaga.......................................................................... .................... .......... 9