Regler om avstängning av statligt anställda
Betänkande 2025/26:AU4
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 5 november 2025
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Myndigheter ska kunna stänga av anställda (AU4)
Riksdagen sa ja till regeringens förslag att myndigheter ska kunna stänga av anställda.
Den möjligheten ska gälla om en arbetstagare befinner sig i en situation som har lett till uppsägning eller som kan antas leda till uppsägning eller avskedande.
Bland annat gäller dessa regler för förslaget:
- Avstängningen ska gälla omedelbart och under en viss tid som får uppgå till max två månader i taget.
- Om kollektivavtalet inte säger någonting annat ska arbetstagaren få behålla sin lön och andra anställningsförmåner under avstängningstiden.
- I det fall arbetstagaren är medlem i facket behöver arbetsgivaren informera arbetstagarorganisationen om avstängningen, om det inte görs kan arbetstagaren ha rätt till skadestånd. Det gäller också om arbetsgivaren bryter mot vissa handläggningsföreskrifter.
Lagändringarna börjar gälla 1 januari 2026.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Propositioner: 1
Från regeringen
- Regler om avstängning av statligt anställdaProposition 2024/25:204
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Justering: 2025-10-23
Trycklov: 2025-10-23
Betänkande 2025/26:AU4
Alla beredningar i utskottet
Myndigheter ska kunna stänga av anställda (AU4)
Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag att myndigheter ska kunna stänga av anställda.
Den möjligheten ska gälla om en arbetstagare befinner sig i en situation som har lett till uppsägning eller som kan antas leda till uppsägning eller avskedande.
Bland annat gäller dessa regler för förslaget:
- Avstängningen ska gälla omedelbart och under en viss tid som får uppgå till max två månader i taget.
- Om kollektivavtalet inte säger någonting annat ska arbetstagaren få behålla sin lön och andra anställningsförmåner under avstängningstiden.
- I det fall arbetstagaren är medlem i facket behöver arbetsgivaren informera arbetstagarorganisationen om avstängningen, om det inte görs kan arbetstagaren ha rätt till skadestånd. Det gäller också om arbetsgivaren bryter mot vissa handläggningsföreskrifter.
Lagändringarna föreslås börja gälla 1 januari 2026.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2025-11-05
Debatt om förslag 2025/26:AU4
Webb-tv: Regler om avstängning av statligt anställda
Dokument från debatten
- Onsdag den 5 november 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:27
- Protokoll 2025/26:27 Onsdagen den 5 novemberProtokoll 2025/26:27 Regler om avstängning av statligt anställda
- Onsdag den 5 november 2025Talarlista 2025/26:20251105
Protokoll från debatten
Anf. 16 Ciczie Weidby (V)
Fru talman! Vi ska nu debattera ett betänkande och en proposition som handlar om regler för avstängning av statligt anställda. Det handlar om att införa en ny möjlighet för statliga arbetsgivare att tillfälligt stänga av en arbetstagare från hans eller hennes arbetsuppgifter i situationer där man anser att personen befinner sig i ett läge som kan leda till uppsägning eller avskedande.
På ytan kan detta framstå som en teknisk och ganska oskyldig justering i lagen om offentlig anställning. Men i själva verket rör detta frågor som går till kärnan av den svenska partsmodellen: rättssäkerhet, fackligt inflytande och statens ansvar som arbetsgivare.
Fru talman! Vänsterpartiet delar uppfattningen att det behövs tydlighet. I dag finns inte en samlad reglering för hur staten får agera vid tillfällig avstängning. Det finns olika ordningar för polis, försvar och utrikesförvaltning, men ingen generell regel. Det är rimligt att den luckan fylls. Det är viktigt att både arbetsgivare och arbetstagare vet vilka rättigheter och skyldigheter som gäller.
Men – och detta är avgörande – tydlighet får aldrig bli ett svepskäl för att ge arbetsgivaren större makt på bekostnad av rättssäkerheten för den enskilda.
Regeringen framhåller att avstängning ska kunna ske snabbt och utan förhandlingsskyldighet enligt medbestämmandelagen. Man menar att arbetsgivaren måste kunna agera när situationen kräver det. Men, fru talman, det kan arbetsgivaren redan i dag.
Medbestämmandelagen innehåller redan undantag som möjliggör snabba beslut vid synnerliga skäl. Det finns alltså inget reellt hinder att agera när situationen verkligen kräver det. Det regeringen nu föreslår är i praktiken att det undantaget ska bli regel. Det är inte en rättssäker ordning.
Att förhandla med den fackliga organisationen innan ett så ingripande beslut som en avstängning fattas är inte en formalitet. Det är en grundläggande del av rättsskyddet för den anställde.
Det handlar om att någon ska stå på arbetstagarens sida, någon som ser till att beslutet har saklig grund och att proportionaliteten vägs in. Facklig medverkan är inte ett hinder för effektivitet; det är ett skydd mot godtycke.
Fru talman! Staten är inte vilken arbetsgivare som helst. Staten ska vara ett föredöme. När staten fattar beslut som påverkar enskilda människors anställning, ekonomi och framtid ska det ske på ett sätt som är rättssäkert, transparent och välgrundat.
Att införa en generell möjlighet till avstängning, utan tydligt krav på förhandling och utan tydlig definition av vad som menas med risk för verksamheten, öppnar för just det som staten ska skydda sina medarbetare från, det vill säga godtycke och bristande insyn.
Vi vet också att arbetsrätten bygger på balans. Den bygger på att arbetsgivaren har rätt att leda och fördela arbetet samtidigt som arbetstagaren har rätt till skydd mot orimliga och oproportionerliga beslut. Det är därför vi har kollektivavtal, medbestämmandelagen och fackliga organisationer. Det här förslaget rubbar den balansen.
Att bli avstängd från sitt arbete är inte en bagatell. Det är ett mycket allvarligt ingrepp i en människas liv. Det påverkar inte bara den anställdes ekonomi utan också anseende, arbetsrelationer och framtida möjligheter.
Även om lönen i de flesta fall ska behållas är avstängning en signal, ett slags misstroendeförklaring från arbetsgivaren. När regeringen nu öppnar för att detta ska kunna ske innan en ordentlig prövning har gjorts och innan någon facklig dialog ägt rum försvagas skyddet för den enskilda.
Vi vet att det i praktiken ofta finns maktobalanser på arbetsplatser. Vi vet också att den som hamnar i konflikt med sin arbetsgivare ofta står ensam. Därför är det viktigt att det finns regler som säkerställer facklig insyn och medverkan.
Regeringen säger sig vilja stärka rättssäkerheten. Men rättssäkerhet uppstår inte genom att man säger: Lita på arbetsgivaren! Rättssäkerhet uppstår genom att det finns regler, processer och insyn.
Det handlar inte om misstro mot arbetsgivare – det vill jag vara tydlig med – utan det handlar om rättsstatens principer. Den som fattar beslut ska kunna visa att beslutet är välgrundat, proportionerligt och sakligt. Det är också en trygghet för arbetsgivaren. Att införa en möjlighet till avstängning utan krav på facklig förhandling riskerar att skapa fler konflikter, fler rättsprocesser och mer osäkerhet.
Fru talman! Vänsterpartiet delar alltså ambitionen att skapa tydliga och rättssäkra regler. Men vi menar att propositionen brister i flera avseenden: Den försvagar den fackliga medbestämmanderätten, den riskerar att leda till godtycke och den saknar tydliga garantier för proportionalitet och insyn.
Vi anser därför att regeringen borde ha gått en annan väg, en väg som bygger på respekt för den svenska partsmodellen, på samråd med de fackliga organisationerna och på en tydligare reglering av rättssäkerhetsaspekten.
Fru talman! När staten stänger av en människa från arbetet, även tillfälligt, måste det ske med största försiktighet. Det är en åtgärd som kräver rättssäkra processer, facklig medverkan och tydliga grunder. Vi får aldrig skapa ett system där lojalitet och förtroende ersätts av rädsla och tystnad – där avstängning blir ett enkelt sätt att hantera ”problem” i stället för en välgrundad sista utväg.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 1 i betänkandet. Vänsterpartiet säger ja till tydlighet och ja till rättssäkerhet, men vi säger nej till försvagad medbestämmanderätt. Vi säger att staten ska vara ett föredöme som arbetsgivare – inte en förebild när det gäller att tänja på gränserna för anställdas rättigheter.
Anf. 17 Mats Arkhem (SD)
Fru talman! Nya tider kräver nya lagar och regler. Samhället förändras, och därmed måste även förordningar och regelverk ändras. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna från Vänsterpartiet respektive Miljöpartiet.
Det har saknats en generell och tydlig reglering gällande avstängning av statligt anställda. Grundläggande bestämmelser om statligt anställdas rättsställning ska finnas i lag. Det finns bestämmelser i lagen om offentlig anställning, LOA, som slår fast att staten, om det anses nödvändigt för landets bästa, får skilja arbetstagare inom polis, utrikesförvaltning och vissa försvarsmyndigheter från deras arbetsuppgifter, men i övrigt saknas lagregler gällande avstängning av statligt anställda. Det är en brist vi nu justerar genom denna proposition.
Enligt propositionen får en arbetstagare stängas av om han eller hon har betett sig på ett sätt som kan antas leda till uppsägning och det finns en konkret risk för att fortsatt arbete skadar förtroendet för myndigheten, hindrar verksamhetens behöriga gång eller försvårar den fortsatta utredningen.
Jag har läst Vänsterpartiets och Miljöpartiets yrkanden. Jag kan inte riktigt hålla med om deras farhågor gällande godtyckliga beslut eftersom en statlig arbetsgivare alltid ska följa principerna om saklighet och opartiskhet samt proportionalitetsprincipen. Däremot kan man hysa farhågor kring att en förhandling där man tar in fler parter – fackliga organisationer – kan skapa förseningar i ärenden som ska hanteras skyndsamt.
Dessa eventuella avstängningar kommer naturligtvis inte att beslutas av någon enskild politiker eller tjänsteman i chefsposition utan av Riksdagens ansvarsnämnd, som beslutar om disciplinansvar, åtalsanmälan och avstängning enligt lagen om offentlig anställning samt om avskedande enligt lagen om anställningsskydd när det gäller arbetstagare som ska anställas genom beslut av riksdagsstyrelsen och andra arbetstagare som denna styrelse bestämmer.
Nämnden består av en ordförande, en vice ordförande och tre andra ledamöter. Ordföranden respektive vice ordföranden ska vara jurister och ha erfarenhet som domare. Det är riksdagsstyrelsen som utfärdar instruktion till nämnden och utser dess ledamöter.
En arbetstagare som blir avstängd behåller sin lön och andra anställningsförmåner under avstängningen. Föreskrifterna om skadestånd ska tillämpas om en myndighet bryter mot föreskrifterna. Om arbetstagaren är fackligt organiserad ska arbetsgivaren genast underrätta det lokala fackförbund som arbetstagaren tillhör om beslutet, och facket har rätt till överläggning med arbetsgivaren gällande beslutet om avstängning.
(Applåder)
Anf. 18 Oliver Rosengren (M)
Fru talman! En av den offentliga förvaltningens viktigaste tillgångar är förtroendet. Medborgarna måste kunna lita på att myndigheter agerar opartiskt, sakligt och med respekt för rättsstaten.
När eller om det förtroendet riskeras måste staten ha verktyg för att kunna agera. Det är syftet med den här lagstiftningen.
Vårt förslag fyller ett uppenbart tomrum. Det handlar om att statliga arbetsgivare, till skillnad från privata, inte har möjlighet att stänga av medarbetare även om det finns sakliga skäl att ifrågasätta lämpligheten i att kvarstå i tjänst. Det här förslaget innebär att de ska få den möjligheten.
Fru talman! Detta handlar inte om att undergräva rättssäkerheten, tvärtom. Enligt förslaget ska avstängning bara kunna ske om det finns en tydlig koppling mellan arbetstagarens beteende och risken för att förtroendet för myndigheten skadas eller andra motsvarande problem.
Grunden måste vara något som lett till eller kan leda till uppsägning eller avskedande. Det är en hög tröskel. Det finns inte på något sätt en risk för godtycklighet.
De rättssäkerhetsgarantier som dessutom följer med förslaget – begränsning i tid, möjlighet till interimistisk prövning och skadestånd vid formella fel – stärker ytterligare rättssäkerheten i förslaget.
Fru talman! Det här är inte bara en administrativ detalj. Det är tvärtom en åtgärd för att värna det viktiga förtroende som vår demokratiska förvaltning vilar på. Det handlar om att ge statliga arbetsgivare samma möjligheter som privata har samtidigt som vi bevarar rättssäkerheten fullt ut för att vårda och värna legitimiteten och förtroendet för den statliga förvaltningen.
Därför vill jag föreslå att vi ställer oss bakom utskottets förslag, och jag vill yrka bifall till det.
Anf. 19 Ciczie Weidby (V)
Fru talman! Tack, Oliver Rosengren, för ditt korta anförande!
Det hade varit bra om Oliver Rosengren hade använt lite mer tid till att faktiskt förklara och försvara varför man från regeringens sida menar att facklig insyn skulle vara ett hinder. Om man är konspiratorisk skulle man kunna se det som att detta är ett smart sätt att lite grann ta ett steg bort från den svenska partsmodellen.
Oliver Rosengren säger att vi måste kunna göra så här när det är snabba beslut. Men detta är inte ett hinder i den faktiska vardagen. Det finns fortfarande regleringar i medbestämmandelagen som gör att man har möjlighet att göra det som Oliver Rosengren säger.
Framför allt finns det ett misstänkliggörande av de fackliga parterna – att de skulle förhala eller försena processer. Vi har sett under många olika kriser att det inte alls är så. Det är inte så att de fackliga organisationerna alltid på något sätt skulle försena eller förhala ett beslut bara för sakens skull. Det kan faktiskt finnas jättegoda skäl till en avstängning och ett avsked. Det kommer då inte en facklig organisation att tycka är fel. Men det här handlar ju om vår partsmodell och om hur vi tycker att den ska fungera. Den måste fungera för statligt anställda också. Staten måste vara ett föredöme i de här frågorna. Varför skulle andra arbetsgivare över huvud taget bry sig om partsmodellen om inte staten behöver göra det?
Anf. 20 Oliver Rosengren (M)
Fru talman! Tack så mycket, ledamoten Weidby, för frågan!
Det här handlar såklart om en balans och om att se till att hitta rätt punkt i den balansen. Vi menar att det förslag som nu ligger på vårt bord, som bland annat innehåller både underrättelseskyldighet och möjlighet till överläggning, är en rimlig placering när det kommer till en sådan balans.
Det finns rättssäkerhetsgarantier: begränsning i tid, möjlighet till interimistisk prövning och dessutom rätt till skadestånd om det blir formella fel. Ovanpå det är det den här underrättelseskyldigheten, och ovanpå det är det detta med överläggning. Det är ett tillräckligt och fullgott skydd för rättssäkerheten och för de skickliga medarbetarna i den statliga förvaltningen. Det skyddar dem så att de inte hamnar i en felaktig situation. Det som vi är ute efter med detta är att komma åt dem som inte fungerar och som inte gör det som det är tänkt att man ska göra på sitt arbete om man arbetar i den statliga förvaltningen.
Anf. 21 Ciczie Weidby (V)
Fru talman! Oliver Rosengren missförstår kanske mig – medvetet eller omedvetet. Vänsterpartiet menar inte att det inte kan finnas skäl att säga upp personer. Det kan det absolut göra.
Vi är för att man skapar tydlighet, men man måste veta vad som är ett dåligt eller ett riskfyllt beteende. Vi vet liksom inte riktigt vad det är. Det blir ett godtycke när vi inte i förväg får veta, när man liksom inte kan pröva det eller åtminstone få ett argument.
Om det är så som Oliver säger, att det är jättemånga saker som funkar redan i dag, undrar jag: Varför ska man runda detta? Varför ska man slopa meddelandeskyldigheten enligt MBL? Varför kan man inte låta detta vara kvar? Man kan absolut göra tydligheter i vad som gäller. Men varför måste man runda MBL på det här sättet? Det förstår inte jag och många fackliga organisationer med mig. Detta är jättelätt hanterat.
Hjälp mig gärna, Oliver Rosengren, så att jag kan släppa mina konspiratoriska tankar kring att man sakta men säkert vill hitta sätt att runda medbestämmandelagen även på andra områden!
Anf. 22 Oliver Rosengren (M)
Fru talman! Jag hoppas att det inte, så att säga, är bortom räddning att kunna hjälpa dig, Ciczie Weidby, så att du inte har konspiratoriska tankar inför detta. Det får du själv avgöra. Men vi står upp för den svenska modellen. Vi tror på arbetsmarknadens parter. Vi vet att detta ger oss en starkare arbetsmarknad och ett bättre fungerande skydd för både arbetstagare och arbetsgivare. Att det ger oss tillväxt, produktivitet och alla de saker som vi brukar diskutera i den här kammaren är viktigt.
I varje beslut måste man försöka hitta den mest ändamålsenliga lösningen. I det här fallet har vi landat i att det är den här modellen, det vill säga rättssäkerhetsgarantier kopplat till interimistiska prövningar och så vidare och ovanpå det underrättelseskyldighet och möjlighet till överläggning. Det är en rimlig och balanserad punkt att placera sig på i ett spektrum av olika val man hade kunnat göra, även om det är uppenbart att ledamoten tycker att man skulle ha gjort ett annat val.
Fru talman! Det här förslaget innebär en rimlig och balanserad punkt, och man behöver inte göra det till en del av någon större konspiration om hur arbetsmarknaden ska utvecklas. Vårt stöd för den arbetsrätt som vi har i Sverige är solitt och kommer inte att förändras av hur vi fattar beslut i den här lagstiftningen.
Anf. 23 Magnus Jacobsson (KD)
Fru talman! Grunden för den svenska arbetsmarknadspolitiken är att vi alla hedrar den svenska modellen, vilket innebär att vi undviker särlagar och i större mån överlämnar till arbetsmarknadens parter att hantera olika regler, förmåner och skyldigheter på arbetsmarknaden. Därför är det bra att regeringen nu går fram med en lagstiftning där statligt anställda får ett regelverk mer likvärdigt med övriga parters regelverk.
Regeringen konstaterar att arbetsgivare på den privata arbetsmarknaden kan stänga av en arbetstagare med stöd av arbetsledningsrätten. Denna möjlighet finns inte för statliga arbetsgivare.
Regeringen anser att det behöver vara möjligt att stänga av statligt anställda i situationer som kan leda till skiljande från anställning. Det finns redan i dag bestämmelser om att omedelbart skilja arbetstagare inom polisväsendet, utrikesförvaltningen och vissa försvarsmyndigheter från deras arbetsuppgifter, om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa. Motsvarande regler finns inte för övriga statligt anställda, utan här saknas en juridisk reglering avseende avstängning av statligt anställda. Regeringen anser därför att det behöver införas en reglering i lag som innebär en utökad möjlighet att stänga av statligt anställda.
Fru talman! Vi kristdemokrater delar denna uppfattning, eftersom det är viktigt att även staten kan agera om någon enskild anställd agerar på ett felaktigt sätt. Det är också principiellt viktigt att alla på arbetsmarknaden hanteras utifrån likvärdiga lagar och regler.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
Anf. 24 Ardalan Shekarabi (S)
Fru talman! Vad är Sveriges största tillgång? Vad är det vi inte kan vara utan? När man läser statsvetenskaplig forskning blir det ganska tydligt att det är tilliten. Det är den mellanmänskliga tilliten, men det är också tilliten mellan människor och offentliga institutioner.
Det här är djupt rotat i svensk historia, i vår samhällsmodell, i den samhällsutveckling som vi har haft sedan Sveriges demokratisering i början av 1900-talet. Människor tror gott om staten. Man litar på staten och på att staten vill gott. Den tilliten gör att Sverige kan utvecklas. Den tilliten kan leda till att vi får förutsättningar att lösa våra samhällsproblem, för det gemensamma är någonting gott i vårt land.
Vi socialdemokrater kommer alltid att kämpa för att det ska fortsätta att vara så. Det är ingen tvekan om att tilliten i vårt samhälle är under attack på många olika sätt och från många olika håll. Vill vi ha ett starkt samhälle och en stark gemenskap måste vi göra det vi kan för att upprätthålla tilliten till de offentliga institutionerna.
Det vi behandlar i dag rör en liten del av den här frågan. Folk ska kunna lita på staten. Då ska inte olämpliga personer vara statens företrädare. Om det finns skäl att göra sig av med en statligt anställd för att den har agerat i strid med det som ska följas måste staten också kunna upprätthålla medborgarnas förtroende genom att ha möjlighet att stänga av den personen från dess tjänst.
Detta måste ske på ett ordnat, sjyst och rättssäkert sätt och med respekt för de principer som gäller i svensk arbetsrätt. Vi har haft en utveckling i Sverige sedan början av 90-talet där den statliga arbetsrätten mer och mer har kommit att efterlikna den arbetsrätt som gäller generellt på arbetsmarknaden. Vi har fortsatt lagen om offentlig anställning, men vi ser att det finns fler och fler likheter mellan anställningsförhållandena i staten och anställningsförhållandena i privat eller kommunal sektor. Detta är i grunden någonting bra. Det finns ändå skäl att ha specifika regler gällande statliga anställningar, och det är därför vi har kvar den lagstiftningen.
Vi socialdemokrater menar att det förslag som nu ligger på riksdagens bord är välavvägt. Det tjänar allmänhetens intresse och utgår från det som ska gälla i svenska arbetsrättsliga relationer.
Vi hörde tidigare i debatten att lagförslaget inte respekterar partsmodellen. Men i sammanfattningen i betänkandet ser vi väldigt tydligt att regeringen faktiskt har beaktat de remissynpunkter som inkommit och kommit med en lösning. Man säger visserligen att förhandlingsskyldigheten inte ska tillämpas inför ett beslut om avstängning med anledning av de förutsättningar som normalt gäller i sådana ärenden, men här har man justerat förslaget. Om arbetstagaren är fackligt organiserad ska arbetsgivaren vara skyldig att underrätta den arbetstagarorganisation som arbetstagaren tillhör om avstängningen. Man stannar inte heller där, utan man säger också att arbetstagarorganisationen även ska ha rätt till överläggning med arbetsgivaren.
Det här är med respekt för den svenska partsmodellen. Det är väl avvägt, och därför ställer vi oss bakom utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)
Anf. 25 Magnus Jacobsson (KD)
Fru talman! Jag ska göra något som kanske inte är så vanligt här i kammaren, nämligen tacka ledamoten Ardalan Shekarabi för ett mycket bra anförande. Det berör mig mycket när ledamoten talar om samhällets utveckling och känslan i samhället. Frågan om tillit är en stor och viktig fråga.
Jag vill också tacka för en annan sak. När vi gör stora förändringar, även om det ibland är i de små detaljerna, är det viktigt att det finns en stor enighet. Därför vill jag bara, fru talman, ta tillfället i akt och säga tack för ett bra anförande. Jag är väldigt glad att vi är så eniga här i kammaren!
Anf. 26 Ardalan Shekarabi (S)
Fru talman! Jag tackar Magnus Jacobsson för detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 17.)
Beslut, Genomförd
Beslut 2025/26:AU4
Webb-tv: Beslut: Regler om avstängning av statligt anställda
Protokoll med beslut
- Protokoll 2025/26:27 Onsdagen den 5 novemberProtokoll 2025/26:27
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Regeringens lagförslag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om beslutande organ i frågor om disciplinansvar m.m. beträffande arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter,
2. lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning med den ändringen att rubriken närmast före 22 d § ska utgå,
3. lag om ändring i lagen (2002:1023) med instruktion för Riksrevisionen,
4. lag om ändring i lagen (2011:745) med instruktion för Riksdagsförvaltningen,
5. lag om ändring i lagen (2022:1568) om Sveriges riksbank.Därmed bifaller riksdagen proposition 2024/25:204 punkterna 1-5.Den framtida utformningen av reglerna om avstängning av statligt anställda
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:176 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 1 och 2 samt
2025/26:303 av Leila Ali Elmi m.fl. (MP).- Reservation 1 (V)
- Reservation 2 (MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 91 0 0 15 SD 61 0 0 11 M 58 0 0 10 C 19 0 0 5 V 0 19 0 3 KD 16 0 0 3 MP 0 0 15 3 L 14 0 0 2 - 2 2 0 0 Totalt 261 21 15 52
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.