Bättre villkor för kommersiell radio

Fru talman! Vi moderater instämmer till stora delar i regeringens förslag om bättre villkor för kommersiell radio. Vi tror också att såväl de nya annonsreglerna som de synkroniserade tillståndsperioderna för analog och digital radio är viktiga delar för att värna den kommersiella radions villkor.

I dag sker stora investeringar för att garantera radiosändningar och inte minst en framtida större bredd i radioutbudet genom satsningarna på dab+-nätet för digitala radiosändningar. Det är viktiga investeringar för att garantera en mångfald i etern och för den kommersiella radions framtida överlevnad och utveckling. Det är en bransch som har drabbats väldigt hårt av pandemin, där man inte minst sett reklamintäkterna svika. Även om utbyggnaden nu sker med stora investeringar från de privata radioaktörerna ligger Sverige långt efter sina grannländer och övriga Europa i utbyggnaden.

Därför, fru talman, är det viktigt om vi ska garantera den kommersiella radions överlevnad och trygga de investeringar som har gjorts och görs i det digitala radionätet att det finns långsiktiga villkor. Därför anser vi moderater att tillståndsperioden för analog radio ska förlängas till 2030.

Om aktörer som redan har investerat mångmiljonbelopp i utbyggnaden för digitala radiosändningar och som också framåt står inför fortsatta stora investeringar riskerar att bli av med tillstånden för de analoga radiosändningarna kan det betyda stora svårigheter för den kommersiella radions överlevnad. Innan det digitala nätet är fullt utbyggt kommer den kommersiella radion att behöva stå på två ben, såväl det analoga som det digitala nätet.

Fru talman! Det är givetvis en praktisk fråga. Men det är för oss moderater också en mycket viktig principiell fråga. Utan den kommersiella radion riskerar Sverige att få ett utbud i etern enbart eller till största del bestående av Sverige Radio. Det skulle kasta utbudet 30 år tillbaka i tiden, detta samtidigt som lyssnandet riskerar att till stor del flyttas över till de digitala mediejättarna utan skattehemvist i Sverige.

Andra partier i den här församlingen har kanske en historia av att snarare försvåra och motarbeta friheten i etern. Vi moderater har en motsatt historia. Vi har alltid försvarat mångfalden i etern och den fria informationsspridningen.

Den kommersiella radion upplever stora ekonomiska svårigheter. Nu hoppas jag förstås att det liggande lagförslaget inte kommer att innebära att vi kastas 30 år tillbaka i medieutbudet i etern. Tänk om svenskarna en morgondag vaknar, sätter sig i bilen på väg till arbetet, och så finns inte Mix Megapol och Rix FM längre. Då hade det kanske varit fler uppskrivna på talarlistan än vad vi är i dag.

Fru talman! Vi menar därför att sändningstillstånden för befintliga aktörer snarast bör förlängas till 2030, givetvis med möjlighet för nya aktörer att komma till under tillståndsperioden, men utan att det utförs en auktion för befintliga analoga sändningstillstånd. Det skulle rädda konkurrensen med andra aktörer och ge dem rätt att komma in samtidigt som de aktörer som på privat basis nu bygger ut en infrastruktur - det är inte staten som betalar för den - ges långsiktiga villkor.

Moderaternas förslag innebär också att nya aktörer fortsatt skulle kunna delta i tillståndsprocessen för digitala radiosändningar 2026, precis som föreslås i regeringens lagförslag. Vi moderater beklagar att inte fler partier har valt att ställa sig bakom att säkra den kommersiella radions långsiktiga villkor med vårt förslag om att regeringen snarast bör återkomma med nya förslag om förlängda sändningstillstånd. Jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet.

Fru talman! Vi lever i en tid av stor osäkerhet. Även om det främst är kommersiella aktörer som det här betänkandet riktar sig mot finns det även andra hänsyn som vi behöver ta i beaktande. Därför vill jag yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 3 i betänkande KU37. Den behandlar militär prioritet för vissa frekvensområden.

Faktum är att radio, delvis för att det är en så robust teknik, delvis för att det är så vidspritt, även fyller ett syfte när det gäller att garantera nationell säkerhet. I en krissituation måste Försvarsmakten kunna kommunicera på säkra kanaler.

Även innan en sådan krissituation uppstår kan det finnas tydliga behov av att försvaret kan träna med hjälp av, samordna genom och värna rikets säkerhet på sina egna radiofrekvenser. I sitt remissvar har Försvarsmakten särskilt nämnt frekvensområdet 230-240 megahertz som ett sådant område.

Om Försvarsmakten tvingas använda civila frekvenser kan det leda till samordningsproblem vid krig eller kriser. Det rådande kriget i Ukraina betonar vikten av ett välfungerande nationellt försvar. Att det svenska försvaret under så långt tid varit underfinansierat gör, om något, behovet större.

Regeringen hävdar att man kan tillgodose Försvarsmaktens önskemål även med fortsatt utbyggnad av digitala radiosändningar, samtidigt som den själv erkänner risken att en fortsatt utbyggnad av digitala radiosändningar kan komma att använda just det frekvensområde som Försvarsmakten vill använda. Den skriver också att det finns utrymme att återkomma i frågan vid behov. Någonting i den ekvationen går inte ihop.

Om nuvarande digitala kommersiella radiosändningar som bedrivs inte utnyttjar frekvensområdet 230-240 megahertz verkar det inte helt rimligt att Försvarsmakten ska behöva dela frekvensutrymme med vanliga radiosändningar och anpassa sig så att man inte orsakar störningar i det civila nätet.

Att det praktiska alternativet, att justera Post- och telestyrelsens frekvensplan så att det nämnda frekvensutrymmet inte tas i anspråk, skulle kräva tidskrävande internationell koordinering är inte heller helt uppenbart rimligt. Det skulle snarare underlätta koordineringen att skapa förutsättningar att undvika störningar från militära system inom vårt land eller vid våra gränser vid stora övningar med eller utan andra länder såsom Danmark, Norge och Tyskland.

Det finns ett värde i att ge militär prioritet till vissa frekvensområden. I ljuset av säkerhetsläget i Sveriges närområde bör därför Försvarsmaktens remissvar särskilt beaktas.

Fru talman! Radio är ett slitstarkt och väl beprövat medium som överlever och utvecklas även om den tekniska utvecklingen skapar konkurrens också från andra mediekanaler. Radio har också anpassats och utvecklats av digitaliseringen.

Betänkande KU37 har rubriken Bättre villkor för kommersiell radio. Det handlar om frågor kring samhällsnytta men också om främjande av fortsatt mångfald i medieutbudet. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkande KU37 och avslag på reservationerna.

Många lyssnar med stor behållning på den kommersiella radion, som erbjuder allt från nyheter och reportage till musik och underhållning. Med det förslag som nu läggs fram från regeringen förbättras, som vi ser det, villkoren för den kommersiella radion bland annat genom att annonsreglerna blir mer flexibla. Det ger bolagen bättre förutsättningar att driva sin verksamhet och främjar på så sätt jobb och tillväxt i branschen och ett allsidigt utbud i etern.

Som bakgrund kan nämnas att annonser i en ljudradiosändning får sändas under högst tolv minuter per timme mellan hela klockslag. Samma maximala annonstid har tidigare gällt även för tv-sändningar. Det bygger på ändringar i EU:s direktiv om audiovisuella medietjänster, AV-direktivet. Detta omfattar dock inte ljudradiosändningar.

Regeringen föreslår att annonser ska få sändas i ljudradiosändning som inte är närradio under högst 20 procent av tiden mellan klockan 06.00 och 18.00 samt högst 20 procent av tiden mellan klockan 18.00 och 24.00.

Regeringen gör vidare bedömningen att nuvarande regler bör fortsätta att gälla för närradio, det vill säga att annonser får sändas under högst tolv minuter per timme mellan hela klockslag. Om sändningstiden inte omfattar en timme mellan hela klockslag bör annonser få sändas under högst 15 procent av sändningstiden. Om förslaget också skulle omfatta närradion bedömer regeringen att det finns en risk att tillståndshavare inte kan sända annonser alls eller i mindre omfattning på grund av att högsta möjliga annonstid redan utnyttjats av en annan tillståndshavare. Av den anledningen bör förslaget inte omfatta närradion.

Regeringen gör också bedömningen att det finns behov av att synkronisera tillståndsperioderna för analog och digital kommersiell radio. Synkroniseringen bör uppnås genom att möjliggöra förlängning av tillstånden för digital kommersiell radio så att de upphör samtidigt med nuvarande tillstånd för analog kommersiell radio. Tillstånden förlängs i och med detta till och med den 31 juli 2026.

Fru talman! I perspektiv kan man reflektera över när den kommersiella radion en gång började sina sändningar i Sverige. Det var i slutet på 1950-talet och i början av 1960-talet, och det skedde genom piratinitiativ. Radio Syd och Radio Nord var exempel på detta. Sändningarna fick riggas och genomföras till sjöss, i Östersjön och Öresund, för att på så sätt försöka kringgå det monopol som fanns för sändningar på land.

Det blev sedan startskottet för en utveckling av radion. Det gällde också Sveriges Radio, som tyckte att det var värt att bredda sig för att möta konkurrensen och bland annat satsade på P3.

År 1979 kom så närradiostationerna. De var reklamfria, men flera av dessa bröt mot förbudet och sände reklam ibland. En del av dessa händelser fick uppmärksamhet, och Televerkets personal skickades ut för att försöka stänga av stationerna men blev hindrade av folk att nå sändaren. Då bröt man förbindelsen till sändaren, men den återkom efter en kort tid. Sedan lät man stationen sända med reklam. Så visst fanns det en hel del incidenter i början, innan det hela bröt igenom!

Privat lokalradio blev tillåten i Sverige 1993 och har sedan utvecklats såväl lokalt som riksmässigt. Just nu är det digitaliseringen som präglar utvecklingen. Genom att synkronisera tillståndsperioderna för analog och digital kommersiell radio underlättas övergången. Det tillstånd som Myndigheten för press, radio och tv ger för att sända tv och sökbar text-tv förlängs från sex till åtta år.

En del radioföretag har i sin remissyttranden anfört att de är i huvudsak positiva till förslaget om förlängning men att de helst vill att en förlängning också omfattar tillstånden att sända analog kommersiell radio så att samtliga tillstånd löper ut 2030.

De tillstånd som gäller för sändningsverksamheten på FM-bandet har fördelats för åtta år i ett anbudsförfarande. Här gör dock regeringen bedömningen att en förlängning av tillstånden skulle innebära att staten i efterhand ändrar villkoren för dem som vann auktionen i konkurrens med andra budgivare. Detta skulle i sin tur påverka den fria konkurrens som präglar den kommersiella radion i Sverige och som ska vara en förutsättning för tillståndsgivningen.

Radio utifrån säkerhetsperspektivet har också nämnts. Försvarsmakten har i sitt remissyttrande inte motsatt sig en synkronisering av tillståndsperioderna för analog och digital kommersiell radio men anser att det först behöver fattas beslut som ger militär prioritet till frekvensområdet 230-240 megahertz.

Mot bakgrund av Försvarsmaktens invändning framhåller regeringen att det för att bedriva sändningar av kommersiell radio utöver sändningstillstånd även krävs tillstånd att använda radiosändare enligt lagen om elektronisk kommunikation.

De digitala kommersiella radiosändningar som för närvarande bedrivs med stöd av myndigheternas tillstånd utnyttjar inte nämnda frekvensområde, vilket är just det område Försvarsmakten i sitt remissvar framhåller som betydelsefullt för den militära verksamheten.

Regeringens bedömning är därför att Försvarsmaktens behov av att använda frekvensutrymmet bör kunna tillgodoses även med en fortsatt utbyggnad av de digitala radiosändningarna. Man nämner också att om behov uppstår kommer regeringen att återkomma i frågan.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag ställer mig bakom mina partikamrater i Moderaterna och de synpunkter som har framförts av dem.

Jag kommer att skjuta lite från höften. Jag vill för öppenhetens skull säga att jag har arbetat för samtliga stora radioföretag i Sverige och fortfarande är väldigt engagerad i radio. Just därför vill jag säga några ord här från talarstolen.

Vi lyssnar i dag på radio via FM-nätet, i stort sett. Utvecklingen sker dock enormt snabbt när det gäller lyssnande i annan form, via till exempel aktörer som Spotify och nätet. Sveriges Radio sänder i dag på FM-bandet. Det är limiterat, och på grund av att det är limiterat finns det bara ett visst utrymme för kommersiella aktörer att medverka. Därmed har de i princip varit tvungna att betala väldigt mycket pengar för att komma åt detta utrymme och kunna sända. Det är dagens verklighet.

Morgondagens verklighet består i att vi kommer att behöva flytta lyssnandet från FM till någonting annat. Sveriges Radio och de kommersiella aktörerna kommer att behöva flytta över till dab, åtminstone inom den närmaste framtiden.

Det betyder att om vi ska få de kommersiella aktörerna att investera i dab och bygga ut det med egna pengar måste de ha någon form av trygghet för denna investering. Det betyder att vi här i riksdagen kommer att behöva se över de villkor som de har, och vi kommer att behöva förlänga tillstånden oavsett om vi vill eller inte - om vi vill att den kommersiella radion ska överleva. Och det här kommer att behöva ske senast inom ett år.

De kommersiella företagen har olika typer av investeringsplaner där de kan lägga sina pengar på annat. Om de inte ser en säkerhet i sina investeringar och ser att riksdagen och politiken kommer att ge dem förutsättningar att hämta hem sina investeringar kommer de inte heller att investera i dab.

Och vad händer då, om de inte gör det? Jo, då betyder det att de kommer att flytta sina varumärken till nätet. De sändningarna och de inkomsterna kan då hamna var som helst i världen, och Sveriges Radio blir ensamma på FM-bandet. Och vad händer då? Jo, enbart en viss del av lyssnandet i Sverige hamnar på FM-bandet. Och vad händer då? Jo, det handlar om vår säkerhet. Om något händer i landet kommer våra VMA inte att kunna nå ut till hela befolkningen och hela radiolyssnandet, utan vi kommer bara att nå dem som lyssnar på Sveriges Radio.

Bättre villkor för kommersiell radio

Det finns alltså både en säkerhetsaspekt och en kommersiell aspekt, som vi här måste ta hänsyn till framåt. Vi bör inom en snar framtid ha ett möte och ändra de förutsättningar som nu råder för att gemensamt med den kommersiella radion och Sveriges Radio hitta en framtid som funkar för radion och för vår gemensamma säkerhet vad gäller att kunna nå ut till befolkningen på ett ordentligt sätt när vi så behöver.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)