Fru talman! Vi har, som har beskrivits i denna talarstol så sent som i dag, en situation i Sverige med en eskalerande gängkriminalitet. Det som för bara några år sedan hade inneburit extrasändningar på tv har i dag blivit vardag. Det är inte längre någon som verkar bry sig så mycket.
Skjutningar, sprängningar och gängmord är en del av verkligheten 2020. Ingen vill att det ska vara så, men jag tror att det är väldigt svårt att förneka att det faktiskt är där som vi har hamnat.
Det kom nya siffror i går om just antalet skjutningar. Man kan se att de fortsätter att stiga från en redan väldigt hög nivå. Det som tidigare bara skedde i vissa specifika områden i Sverige har i dag spritt sig och utvecklat sig till att vara en del av hela vårt samhälle, oavsett om det gäller Norrland eller södra Sverige, storstäder, mindre städer eller mellanstora samhällen. Tyvärr måste vi konstatera att det är i detta läge vi befinner oss.
Det är inte bara skjutningarna som utvecklas åt fel håll. Vilken parameter man än tittar på är det svårt att hitta något jämförbart land i Europa som har den typen av problematik. Vi jämför oss ofta med Tyskland. I Sverige är antalet skjutningar per capita på en nivå som tiofaldigt överstiger situationen i Tyskland. Låt det sjunka in en sekund, mina vänner: Det är tio gånger fler skjutningar i Sverige än i Tyskland!
Skjutningarna ökar, sprängningarna ökar, dödsskjutningarna ökar, antalet personer i kriminella gäng ökar. Det enda som sjunker i Sverige är antalet poliser i yttre tjänst. De är i dag färre än de var för tio år sedan. Där har vi ett kvitto på den här regeringens arbete.
Nu är man inne på sitt sjunde år vid regeringsmakten. Regeringen är alltid glad att skylla på någon annan och lägga över ansvaret på andra partier eller personer. Men sju år, mina vänner, är en lång tid i politiken och i ett samhälle.
Fru talman! Det finns väldigt mycket som måste göras här. Det är inte antalet ord i den här kammaren som kommer att förändra situationen. Det är inte antalet pressträffar heller, för den delen. Det sker ju pressträffar om gängkriminalitet varje dag. Utan det som verkligen kan förändra saker och ting och ge människor hopp igen - få dem att känna att det inte behöver vara på det här sättet - är konkreta politiska reformer.
Man ska såklart hoppas på det bästa, men det räcker inte. Där efterlyser jag en större krismedvetenhet och framför allt ett högre politiskt tempo och en större politisk handlingskraft på område efter område. Annars är ju risken att vi kommer att få stå här i kammaren vid fler tillfällen framöver och säga hur svårt och hur dåligt det är. Detta är vi ense om, men kanske finns risken att det kommer att vara ännu värre då om man inte vidtar reformer nu.
Fru talman! Det här betänkandet handlar specifikt om livstidsstraffet för mord. Detta är ett ärende som egentligen har hållit på i ett antal år i riksdagen. Problemen har varit att den lagstiftning som har tagits fram på flera sätt inte har varit tillräckligt tydlig. Den otydligheten har inneburit att domstolarna sedan inte har applicerat det som var tanken med lagstiftningen. Konsekvensen har blivit därefter.
När vi har tittat på förändringen har vi identifierat en ny sådan risk när man lägger in beskrivningarna i förarbetena snarare än i den specifika lagstiftningen. Det finns en risk för att detta inte kommer att få den effekt vi vill, nämligen att normalstraffet för mord ska vara livstids fängelse.
Man kan också titta på de domar som har kommit i närtid, där man kan notera exempel på att straffet inte har blivit livstids fängelse. Det tycker vi är anmärkningsvärt och problematiskt.
För vår del har vi identifierat två områden där detta är särskilt viktigt. Det handlar dels om det jag inledde med att ta upp, nämligen den gängrelaterade brottsligheten, dels om mord i nära relationer. Även där sker det tyvärr för många mord.
Man kan naturligtvis säga att detta bara är symbolik, som vi har hört sägas från talarstolen. Men jag tycker inte att det är symbolik. Det är en väldigt stor skillnad mellan att bli dömd till livstids fängelse och att få ett straff på säg 15 år och sedan släppas ut efter två tredjedelar av tiden. Inte minst i de gängkriminella miljöerna handlar det om individer som har ett oerhört stort våldskapital och som helt saknar spärrar eller respekt för andra människors liv. För dem kommer det att vara betydligt svårare att begå nya brott och skapa nya brottsoffer om de befinner sig bakom lås och bom i stället för att vara fria och kunna röra sig ute i samhället.
Dessutom tillkommer brottsofferperspektivet. Vem tänker på brottsoffren? För dem är det inte bara symbolik att få veta att den person som kanske har ryckt en nära och kär människa ifrån dem befinner sig i fängelse och inte ute på gatorna. Det kan göra oerhört stor skillnad för känslan av att få upprättelse, av att rättvisa har skipats.
Fru talman! Vi är flera partier som har försökt rätta till detta, så att vi inte ska få fler sådana problem i framtiden, genom att göra skarp lagstiftning och direkt i lagtexten lägga till de två parametrar jag nämnde, nämligen mord i gängrelaterade miljöer och mord i nära relationer.
Detta gick till Lagrådet, och man kan väl i och för sig säga att det fanns en hel del i det som Lagrådet skrev som jag tyckte stärkte vår beskrivning av saker och ting. Men Lagrådet tyckte att det hade gått för kort tid från det att den nya lagstiftningen trätt i kraft. Det kan man väl ha förståelse för. Vi kommer att följa den här utvecklingen noggrant.
Jag blir dock lite bekymrad när jag nu rekapitulerar diskussionen om detta och drar mig till minnes alla de ord som har sagts om det vi har försökt göra, nämligen att åstadkomma skarp lagstiftning i utskottet. Det har ju varit ganska upphetsade diskussioner på den punkten. Det var nästan så att hela demokratin hängde på en skör tråd där ett tag.
Döm om min förvåning när sedan exakt samma partier som hade så svårt för att stifta skarp lag i utskottet bara några veckor senare lade fram egen skarp lagstiftning i utskottet men då kring häktningar. Det är en mycket kreativ syn på detta med principer. Om man ska vara trovärdig när det gäller principer måste man hålla fast vid principerna även när det kanske inte passar en. Annars blir man bara opportunist. Då har man ingen princip utan hoppar bara fram och tillbaka hela tiden. Det inger inte särskilt mycket förtroende, fru talman.
Vi kommer att följa det här ärendet i fortsättningen. Jag är glad över att det finns en majoritet i kammaren för ett tillkännagivande om att regeringen ska ges i uppdrag att följa utvecklingen och säkerställa att det verkligen blir som vi vill, att normalstraffet för mord ska vara livstids fängelse. Vi har identifierat ett antal risker. Vi tycker att det redan finns exempel på det.
Därför är jag glad över att tillkännagivandet finns. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att flera partier röstar emot det, men jag förutsätter att regeringen tar tillkännagivandet på allvar och är lite på tårna här, så att vi inte fortsätter att ha en situation där tyvärr många gärningsmän kan begå ett så allvarligt brott som mord och ändå inte få det straff som de faktiskt förtjänar.
