Omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord

Fru talman och åhörare! Det har varit en tuff natt på många sätt. Vi är många som har varit vakna för att följa vad som händer på andra sidan Atlanten. Det gör väl att man är lite mosig.

Jag har också sovit dåligt av ett annat skäl. I går, strax efter att jag hade lämnat min hemstad Borås, ägde en skjutning rum precis där tåget far förbi. Man kan naturligtvis inte dra några definitiva slutsatser, men vi kan konstatera att en ung människa med tidigare kopplingar till gängkriminella sköts på öppen gata i centrala Borås i går. Hans liv gick inte att rädda. Detta är ytterligare ett förspillt liv i den våldsspiral som har drabbat vårt land och som plågar oss - det gissel vi ser.

Hemmavid har vi kunnat se den här upptrappningen under en längre tid. Incidenter som till en början kan se bagatellartade ut har följts av våldsyttringar och utagerande. Lite tafatta skott i luften har följts av skjutningar mot människor. En frisör skjuts när det troligtvis var kunden som var måltavlan. Vi ser hur våldet blir grövre och grövre i en våldsspiral. Bostäder och restauranger beskjuts. Detta har skett den senaste månaden i min hemstad Borås.

Det är naturligtvis att dra det alldeles för långt att säga att allt detta definitivt hänger ihop. Rättskedjan får göra sitt bästa för att reda ut detta och bedöma vad som ska hända. Men vi ser att många har sett detta komma. Och det är inte unikt. I hundratals fall i vårt land släcks människors liv i en slutpunkt för dessa meningslösa spiraler.

Vi är i denna kammare, som vi har talat om många gånger, helt överens om att detta måste få ett slut. Vi måste vara extremt tydliga. Vi socialdemokrater säger gång på gång att vi aldrig kommer att ge upp kampen mot den grova brottsligheten och kampen för att få bort grogrunden för dessa grova brott - den grogrund där grov kriminalitet och utanförskap frodas. Vi kommer aldrig att ge upp kampen mot brotten och deras orsaker.

Det är ingen tillfällighet att händelsen i går ägde rum just i Borås. Vi har två av de så kallade särskilt utsatta områdena i vårt land. Två av tjugosex finns i en stad med 110 000 invånare. Det handlar om segregerade skolor och bostadsmiljöer, hög arbetslöshet och dåliga skolresultat. Det handlar om genuint misslyckad integration. Men dessa områden är också fulla av hjältar som arbetar kompensatoriskt i skola och socialtjänst. Det handlar om grannar som försöker att lösa konflikter mellan människor. Men de destruktiva krafterna är starka.

Om man går in på dagens ärende kan också en parallell dras. I ett av dessa områden, Hässleholmen, ägde ett fruktansvärt brott rum 2017. En ung man i 20-årsåldern blev knivmördad, och två andra unga män blev väldigt svårt huggna och svävade mellan liv och död men klarade sig.

I tingsrätten utdömdes hösten 2017 ett livstidsstraff för den person som ansågs vara huvudman i detta dåd. De andra personerna fick tolvåriga fängelsestraff. Det är viktigt att poängtera att straffen för de två personer som var delaktiga i mordförsöket och mordet skärptes i hovrätten. De fick också livstid. Av de 160 personer som i dag sitter inne på livstid på svenska anstalter har 3 koppling till den enstaka händelsen.

Vad som hände med området kan många vittna om. Jag har själv pratat med många personer som säger att det var som att syre tillfördes till området när den huvudman som i många år hade upprätthållit ett skräckvälde i Hässleholmen rycktes bort.

Man kan också, efter ett reportage i veckan, konstatera att de inte heller har varit några mönsterfångar på anstalten, utan listan över överträdelser och misshandelsfall även på anstalten är diger. De är väl på den plats där de förtjänar att vara och där de i bästa fall får den vård de behöver.

I dag talar vi om lagens strängaste straff. Vi är många erfarna rättspolitiker i denna sal, och vi vet att det inte är avgörande om det handlar om 18 års fängelse eller livstid när man står där hög som ett hus, svettig och rädd med revolvern i sin hand, med uppdrag att döda. Det är helt andra och mycket kraftigare bevekelsegrunder som gör att man bestämmer sig för det ena eller det andra. Men vi vet också att det finns ett viktigt signalvärde här.

Det har, som ni vet, varit fara för skarp lagstiftning. Nu kommer detta troligtvis att landa i ett tillkännagivande. Jag vill tacka oppositionen för att man har lyssnat in Lagrådets och remissinstansernas synpunkter.

Det finns naturligtvis en del konstitutionella aspekter som vi har diskuterat vid utskottssammanträdena när det gäller att stifta lag i utskotten och gena förbi regeringen. Man kan ha synpunkter på detta. Jag tror att det kan finnas möjlighet att göra detta i specifika fall, om smärre justeringar ska göras eller det råder politisk konsensus kring speciella frågor. Då kan man naturligtvis göra detta. Men här talar vi faktiskt om det yttersta exemplet på statens våldsutövning: att låsa in en människa på livstid för något den gjort. Det redskapet som staten har måste vi hantera med varsamhet.

Jag är som sagt tacksam för att oppositionen har tagit sitt förnuft till fånga och gör ett tillkännagivande som jag egentligen tycker är helt rimligt. Det är att sparka in en öppen dörr att säga att vi ska utvärdera lagstiftningen och se över och justera om det krävs. Vi är överens om att det i normalfallet ska vara livstid för mord; det har vi varit under lång tid.

Vi vill avvakta - det är det som föranleder vår reservation - de praktiska rättstillämpningarna av den lag som faktiskt infördes först den 1 januari innevarande år. Vi behöver se hur rättstillämpningen utvecklas. De fall som finns tyder på att man har lyssnat in och sett den lagstiftningsskärpning som vi tog beslut om i denna kammare och som infördes så sent som i januari i år.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till vår reservation.

Fru talman! Många regeringar har försökt och misslyckats med att skärpa straffet för mord för att få igenom att livstidsstraffet ska dömas ut i fler fall än vad som sker i dag. Misslyckanden har helt enkelt skett för att lagstiftning är svårt.

Domstolar dömer efter den taffliga lagstiftning som riksdagen beslutar om. Och när det kommer till livstidsstraffet har riksdagen just gjort ett taffligt lagstiftningsarbete. Det gäller även i dag.

Domstolarna har helt enkelt inte kunnat göra det lagstiftaren velat. Så blir det ibland. Men vad riksdagen då har gjort, med hjälp av bland annat Moderaterna, är att man kört huvudet i väggen igen och igen och igen. Samtidigt har man vetat att detta arbete inte kommer att lyckas. Och här står vi i dag med ett misslyckat lagstiftningsförsök.

Att döma en person till livstidsstraff tar bort all anledning för den personen att rehabilitera sitt kriminella beteende. Vet man inte hur lång tid som man kommer att sitta på anstalt finns det inte heller någon mening med att gå behandlingsprogram, utbilda sig eller arbeta under anstaltstiden.

Det är däremot oerhört mycket mer motiverande att veta hur lång tid man ska sitta på anstalt. Då kan man anpassa och planera sin behandlingsperiod efter det.

Ingen vill att personer som sitter av långa straff ska fortsätta sina kriminella liv. Men då är det också upp till riksdagen att besluta om de bästa förutsättningarna för att det inte ska ske. Det görs inte i dag. Intresset för att rehabilitera och stoppa kriminalitet är noll. Däremot är det ett totalt fokus på att straffa utan innehåll.

Det är ett hån mot brottsoffer när politiker inte bryr sig om vad som sker med den dömda personen efter straffet och när det inte läggs tid och resurser på att få dessa män att inte mörda igen. Det handlar om att förebygga gängkriminalitet genom insatser i utsatta områden som bygger upp ett långsiktigt tryggt samhälle med skola, socialtjänst och bostäder eller om att förändra maskulinitetsnormer och mäns aggressiva beteenden som gör att kvinnor misshandlas, våldtas och mördas varje dag.

Men det som det läggs mest resurser på är att låsa in dessa män när de redan har mördat och våldtagit.

Jag kommer att använda all min politiska tid så att jag kan se medborgare och brottsoffer i ögonen och säga att jag gjorde det jag kunde för att förebygga brott och se till att brott inte begås.

Men ni från socialdemokrater till moderater lägger er brinnande energi på att låsa in folk när det redan är för sent. Sedan släpper ni ut dem utan att de får förutsättningar att inte fortsätta sina kriminella liv.

Jag yrkar bifall till reservationen och det särskilda yttrandet från Vänsterpartiet om att motionen ska avslås och att livstidsstraffet ska tas bort.

Fru talman! Det är en speciell morgon efter en speciell natt av valvaka. Jag vill hälsa från Johanna, min kollega, som inte kunde ta sig hit i dag på grund av den pandemi som vi lever i. Jag har med kort varsel gått in för att ta denna debatt.

Fru talman! År 2019 polisanmäldes 28 000 fall av kvinnomisshandel. Man tänker att det är ungefär en fjärdedel av alla fall, för de flesta vågar inte polisanmäla. De ser inte att det finns någon anledning att polisanmäla, för det leder ändå inte till fällande dom. Man kan säga att ytterligare 100 000 kvinnor har varit utsatta för misshandel av någon närstående man.

I de värsta fallen - det var 16 sådana år 2019 - överlevde kvinnorna inte misshandeln från sina män.

Att inte vara trygg i sin egen bostad är nog bland det värsta man kan vara med om. Tänk att inte ha en plats som man kan gå till, där det finns en lugn vrå där man kan vila ut! Tänk att varje dag komma till ett hem där man kanske kommer att utsättas för våld!

Inte sällan finns det ett barn som bevittnar dessa brott. Inte sällan har det varit ett eller flera barn som har sett när en partner eller före detta partner har mördat mamman.

Fru talman! Hur läker man sådana sår? Vi lever just nu i en väldigt svår tid med en pandemi som har gjort att man över hela världen har tvingats stanna väldigt mycket i sitt hem. Vi ser också en brutal ökning av fallen av våld i nära relationer. Vi måste jobba jättemycket med att förhindra att barnen sitter fast i dessa destruktiva relationer hemma, där det inte finns ventiler för barnen att gå till. Till stor del av den anledningen har vi i Sverige valt att hålla skolorna öppna. Alla ska ha en trygg plats att gå till varje dag.

När det sker sådana här grova brott, fru talman, måste det finnas livstidsstraff på straffskalan. Det har Miljöpartiet, precis som de flesta andra partier som debatterar här i dag, ställt sig bakom. Den lagändring som gjordes och som trädde i kraft i januari 2020 hoppas vi kommer att få in just detta: Särskilt när det har varit grova brott, som mord, kommer livstidsstraff att utdömas.

Det handlar också om brottsoffren. Det går aldrig att kompensera någon som förlorat sin mamma. Men de ska inte behöva möta den här personen ute på gatan eller tvingas att vara med den personen.

Fru talman! Vi tycker att det är bra att oppositionen har backat i fråga om att gå vidare med en lagändring. Vi anser att vi först måste se hur den lagändring som trädde i kraft i januari 2020 kommer att falla ut. Vi står också beredda att se över detta om den inte skulle vara till fyllest.

Med de orden, fru talman, yrkar jag bifall till vår reservation.

Fru talman! Vi har, som har beskrivits i denna talarstol så sent som i dag, en situation i Sverige med en eskalerande gängkriminalitet. Det som för bara några år sedan hade inneburit extrasändningar på tv har i dag blivit vardag. Det är inte längre någon som verkar bry sig så mycket.

Skjutningar, sprängningar och gängmord är en del av verkligheten 2020. Ingen vill att det ska vara så, men jag tror att det är väldigt svårt att förneka att det faktiskt är där som vi har hamnat.

Det kom nya siffror i går om just antalet skjutningar. Man kan se att de fortsätter att stiga från en redan väldigt hög nivå. Det som tidigare bara skedde i vissa specifika områden i Sverige har i dag spritt sig och utvecklat sig till att vara en del av hela vårt samhälle, oavsett om det gäller Norrland eller södra Sverige, storstäder, mindre städer eller mellanstora samhällen. Tyvärr måste vi konstatera att det är i detta läge vi befinner oss.

Det är inte bara skjutningarna som utvecklas åt fel håll. Vilken parameter man än tittar på är det svårt att hitta något jämförbart land i Europa som har den typen av problematik. Vi jämför oss ofta med Tyskland. I Sverige är antalet skjutningar per capita på en nivå som tiofaldigt överstiger situationen i Tyskland. Låt det sjunka in en sekund, mina vänner: Det är tio gånger fler skjutningar i Sverige än i Tyskland!

Skjutningarna ökar, sprängningarna ökar, dödsskjutningarna ökar, antalet personer i kriminella gäng ökar. Det enda som sjunker i Sverige är antalet poliser i yttre tjänst. De är i dag färre än de var för tio år sedan. Där har vi ett kvitto på den här regeringens arbete.

Nu är man inne på sitt sjunde år vid regeringsmakten. Regeringen är alltid glad att skylla på någon annan och lägga över ansvaret på andra partier eller personer. Men sju år, mina vänner, är en lång tid i politiken och i ett samhälle.

Fru talman! Det finns väldigt mycket som måste göras här. Det är inte antalet ord i den här kammaren som kommer att förändra situationen. Det är inte antalet pressträffar heller, för den delen. Det sker ju pressträffar om gängkriminalitet varje dag. Utan det som verkligen kan förändra saker och ting och ge människor hopp igen - få dem att känna att det inte behöver vara på det här sättet - är konkreta politiska reformer.

Man ska såklart hoppas på det bästa, men det räcker inte. Där efterlyser jag en större krismedvetenhet och framför allt ett högre politiskt tempo och en större politisk handlingskraft på område efter område. Annars är ju risken att vi kommer att få stå här i kammaren vid fler tillfällen framöver och säga hur svårt och hur dåligt det är. Detta är vi ense om, men kanske finns risken att det kommer att vara ännu värre då om man inte vidtar reformer nu.

Fru talman! Det här betänkandet handlar specifikt om livstidsstraffet för mord. Detta är ett ärende som egentligen har hållit på i ett antal år i riksdagen. Problemen har varit att den lagstiftning som har tagits fram på flera sätt inte har varit tillräckligt tydlig. Den otydligheten har inneburit att domstolarna sedan inte har applicerat det som var tanken med lagstiftningen. Konsekvensen har blivit därefter.

När vi har tittat på förändringen har vi identifierat en ny sådan risk när man lägger in beskrivningarna i förarbetena snarare än i den specifika lagstiftningen. Det finns en risk för att detta inte kommer att få den effekt vi vill, nämligen att normalstraffet för mord ska vara livstids fängelse.

Man kan också titta på de domar som har kommit i närtid, där man kan notera exempel på att straffet inte har blivit livstids fängelse. Det tycker vi är anmärkningsvärt och problematiskt.

För vår del har vi identifierat två områden där detta är särskilt viktigt. Det handlar dels om det jag inledde med att ta upp, nämligen den gängrelaterade brottsligheten, dels om mord i nära relationer. Även där sker det tyvärr för många mord.

Man kan naturligtvis säga att detta bara är symbolik, som vi har hört sägas från talarstolen. Men jag tycker inte att det är symbolik. Det är en väldigt stor skillnad mellan att bli dömd till livstids fängelse och att få ett straff på säg 15 år och sedan släppas ut efter två tredjedelar av tiden. Inte minst i de gängkriminella miljöerna handlar det om individer som har ett oerhört stort våldskapital och som helt saknar spärrar eller respekt för andra människors liv. För dem kommer det att vara betydligt svårare att begå nya brott och skapa nya brottsoffer om de befinner sig bakom lås och bom i stället för att vara fria och kunna röra sig ute i samhället.

Dessutom tillkommer brottsofferperspektivet. Vem tänker på brottsoffren? För dem är det inte bara symbolik att få veta att den person som kanske har ryckt en nära och kär människa ifrån dem befinner sig i fängelse och inte ute på gatorna. Det kan göra oerhört stor skillnad för känslan av att få upprättelse, av att rättvisa har skipats.

Fru talman! Vi är flera partier som har försökt rätta till detta, så att vi inte ska få fler sådana problem i framtiden, genom att göra skarp lagstiftning och direkt i lagtexten lägga till de två parametrar jag nämnde, nämligen mord i gängrelaterade miljöer och mord i nära relationer.

Detta gick till Lagrådet, och man kan väl i och för sig säga att det fanns en hel del i det som Lagrådet skrev som jag tyckte stärkte vår beskrivning av saker och ting. Men Lagrådet tyckte att det hade gått för kort tid från det att den nya lagstiftningen trätt i kraft. Det kan man väl ha förståelse för. Vi kommer att följa den här utvecklingen noggrant.

Jag blir dock lite bekymrad när jag nu rekapitulerar diskussionen om detta och drar mig till minnes alla de ord som har sagts om det vi har försökt göra, nämligen att åstadkomma skarp lagstiftning i utskottet. Det har ju varit ganska upphetsade diskussioner på den punkten. Det var nästan så att hela demokratin hängde på en skör tråd där ett tag.

Döm om min förvåning när sedan exakt samma partier som hade så svårt för att stifta skarp lag i utskottet bara några veckor senare lade fram egen skarp lagstiftning i utskottet men då kring häktningar. Det är en mycket kreativ syn på detta med principer. Om man ska vara trovärdig när det gäller principer måste man hålla fast vid principerna även när det kanske inte passar en. Annars blir man bara opportunist. Då har man ingen princip utan hoppar bara fram och tillbaka hela tiden. Det inger inte särskilt mycket förtroende, fru talman.

Vi kommer att följa det här ärendet i fortsättningen. Jag är glad över att det finns en majoritet i kammaren för ett tillkännagivande om att regeringen ska ges i uppdrag att följa utvecklingen och säkerställa att det verkligen blir som vi vill, att normalstraffet för mord ska vara livstids fängelse. Vi har identifierat ett antal risker. Vi tycker att det redan finns exempel på det.

Därför är jag glad över att tillkännagivandet finns. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att flera partier röstar emot det, men jag förutsätter att regeringen tar tillkännagivandet på allvar och är lite på tårna här, så att vi inte fortsätter att ha en situation där tyvärr många gärningsmän kan begå ett så allvarligt brott som mord och ändå inte få det straff som de faktiskt förtjänar.

Fru talman! Förtroendet för rättsstaten är satt under press. På många håll i vårt avlånga land kryper otryggheten allt närmare, och på vissa platser är den akut närvarande. Den påverkar vår vardag, våra liv och våra möjligheter att göra vad vi vill och som vi vill. Den får oss att välja andra vägar än den närmaste och hindrar oss från att åtnjuta rättsstatens skydd genom att vi, på tyvärr ganska goda grunder, känner oss tvingade att avstå från att hävda vår lagliga rätt på många olika sätt.

Vittnen hotas till tystnad. Kriminella gör anspråk på att styra lokalsamhällen, upprättar vägspärrar och ställer till det för alla dem som bara önskar leva sina liv i fred och frihet.

Det känns nog på många ställen som att avståndet till polisen, och kanske till majoritetssamhället över huvud taget, är alltför stort, och på många platser bidrar säkert det rent fysiska avståndet till samma känsla - där medborgarnas liv, hälsa, frihet och egendom ska skyddas av en ensam polispatrull i ett område lika stort som Danmark och där brottsutredningar läggs ned innan de knappt har börjat. Det heter att det är i brist på spaningsuppslag, fastän signalement, registreringsnummer och kanske mobilbilder finns.

Den som sliter hårt för att skapa ett livskraftigt företag, till gagn inte bara för sig själv utan också för alla andra, utsätts inte sällan för brott i sådan utsträckning att den riskerar att tröttna.

Det görs dock en hel del för att förändra och förbättra. Problemet är att det inte finns någon tydlig riktning för det arbetet. Vi är många partier här i riksdagen som jobbar på från våra respektive håll och tar fram nya idéer, utvecklar och driver debatt. Men vi gör det som enskilda öar snarare än som en enad styrka mot kriminaliteten. Vi springer åt olika håll, medan vi borde angripa otryggheten samordnat och planerat. Rättspolitiken är därför mindre effektiv än vad den skulle kunna vara och, fru talman, vad den skulle behöva vara.

Regeringen gör anspråk på att styra landet. Då åligger det också regeringen att bygga ett så starkt förtroende för sin politik att den går att genomföra. Kanske var det just bristen på tillräckligt förtroende som fick några av vännerna och kollegorna i justitieutskottet att känna en så stark frustration över tingens tillstånd att man valde att bryta mot den ordning som normalt gäller för att få våra lagar på plats på ett korrekt sätt.

Kring detta, ska jag erkänna, hade jag mycket starka känslor. Att trots alla varningar göra en så oerhört känslig fråga som livstidsstraffet, det absolut mest ingripande som staten tar sig rätten att göra mot en enskild individ, till en experimentverkstad är rent ut sagt ansvarslöst.

Jag delade oron för att den nya lagen, som säger att livstids fängelse ska vara huvudregel för mord, inte skulle träffa våld i nära relationer trots att förarbetena gav vid handen att så skulle vara fallet. Det var också väldigt angeläget att det djupt allvarliga gängvåldet skulle adresseras.

Mitt förslag var därför att vi skulle tillkännage just vikten av att dessa båda delmängder verkligen blev grund för den nya straffmätningen och säkerställa en bred majoritet och samsyn i Sveriges riksdag att vi ville åstadkomma precis just detta. Ingen tvekan skulle därmed råda hos domstolar eller andra om vad som är riksdagens uppfattning om hur straff för mord ska utdömas.

Ett år senare, efter hundratals timmar av hårt, mödosamt och alldeles onödigt arbete av vårt tappra utskottskansli, är det precis så vi gör.

Fru talman! En av statens grunduppgifter är att se till att medborgarna är trygga. Man ska kunna lita på att polisen kommer när man larmar. När människor utsätts för våldsbrott, rån, sexuella trakasserier eller inbrott i sitt hem måste rättsväsendet agera. Ett fungerande rättssamhälle förutsätter att de som bryter mot lagen lagförs och straffas.

Kristdemokraternas fokus under senare år har varit att skärpa straffen för en rad olika brott, med fokus på grova våldsbrott. Avsikten är att ge brottsoffer upprättelse, skydda laglydiga medborgare från brottslingar och straffa personer som begår brott.

De senaste åren har 15-20 kvinnor om året mördats av män som de har eller har haft en relation till. Morden har oftast föregåtts av våld, misshandel och hot. Enligt Brottsförebyggande rådet sker 80 procent av det dödliga våldet mot kvinnor i någon av de inblandades hem eller i det gemensamma hemmet - alltså där man ska vara tryggast. Det finns även barn som tvingas bevittna detta våld.

Vi kristdemokrater ser att ett allvarligt brott som mord på en närstående i högre grad än vad som gäller i dag bör leda till livstidsstraff.

Sedan lång tid tillbaka kan vi också se hur våldet som är gängrelaterat har eskalerat både i omfattning och i hänsynslöshet. Skjutningar och sprängningar med dödlig inriktning har ökat i omfattning, och oskyldiga riskerar också i allt högre grad att drabbas i vårt samhälle. Som tidigare nämndes sköts så sent som i går kväll en 25-årig man till döds på öppen gata i Borås i vad som verkar vara ett gängrelaterat dåd. Det är oacceptabelt att dessa dåd sker och att det förutom tragedin att ett liv släcks också utsätter vanliga medborgare för fara i vårt samhälle.

Kristdemokraterna anser att den som begår brott inom ramen för organiserad brottslighet måste få betydligt skärpta straff och att mord relaterat till gängkriminalitet också ska utgöra en grund för livstidsstraff.

Fru talman! Intentionen från riksdagen har under lång tid varit att straffet för mord i högre grad ska leda till livstids fängelse. Det ser vi i beslut från både 2009 och 2014. Syftet med lagändringen 2014 var att livstidsstraffet skulle kunna användas i betydligt större utsträckning än tidigare och att livstids fängelse skulle utgöra ett normalstraff och dömas ut i en majoritet av fallen. Dock har prövning i Högsta domstolen visat att utförda lagändringar inte ändrade förutsättningarna. Lagändringen 2014 var i praktiken utan verkan.

Därför riktade riksdagen under våren 2017 ett tillkännagivande till regeringen om att skyndsamt återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag. I tillkännagivandet angavs att livstidsstraffet för mord bör användas i betydligt större utsträckning än tidigare och vara normalstraffet i en majoritet av fallen.

I propositionen Straffet för mord, som också blev lag den 1 januari i år, föreslog regeringen en skärpning av straffet för mord. Förslaget innebar att det i straffbestämmelsen om mord anges fem olika omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse. Syftet med lagändringen är att livstidsstraffet ska kunna komma i fråga i betydligt större utsträckning än tidigare.

Även om vi kristdemokrater ser lagändringen som ett steg på vägen anser vi att den inte tillräckligt möter det behov som vi ser vad gäller straff för mord. Vi ger därför vårt stöd till att straffbestämmelsen om mord borde kompletteras med ytterligare två omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse.

Enligt Högsta domstolens avgörande innebar 2014 års omformulering av lagtexten inte någon förändring av rättsläget. Mot den bakgrunden ser vi också att det är viktigt att brott som riktats mot närstående uttryckligen ingår i uppräkningen av omständigheter som ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord.

Kristdemokraterna anser att den som begår brott inom ramen för organiserad brottslighet måste få betydligt skärpta straff. I vår omvärld finns det många framgångsrika exempel på detta. I Danmark finns till exempel möjligheten att utdöma dubbla straff för den som begår brott inom ramen för organiserad kriminalitet. I USA finns systemet med RICO-lagarna som varit avgörande för att komma åt den grova organiserade brottsligheten med betydligt skärpta straff.

En försvårande omständighet gällande organiserad brottslighet finns redan i dag i brottsbalken. Vi menar emellertid att den är långt ifrån tillräcklig. Straffen för organiserad brottslighet måste skärpas väsentligt.

Vi delar därför bedömningen att ett sätt att understryka att gängrelaterade mord ska medföra livstids fängelse är att lägga till formuleringen från 29 kap. brottsbalken i uppräkningen av omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem som orsakar stort lidande för många. Brottsligheten medför inte bara konsekvenser för dem som utsätts för brott utan drabbar även andra, till exempel barn som bevittnar våld i hemmet. Brottet begås dessutom ofta i den egna bostaden, en plats där alla ska ha rätt att få vara trygga.

Omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord

Som jag tidigare nämnt är det ett faktum att det dödliga skjutvapenvåldet i kriminella miljöer har ökat markant i Sverige under senare tid. Våldet utövas allt oftare utomhus i stadsmiljöer, där utomstående personer löper stor risk att komma till skada. Denna utveckling mot en allt grövre gängbrottslighet, inte minst i socialt utsatta områden, är mycket oroväckande och måste vändas.

Fru talman! Vi kristdemokrater delar de farhågor som uttrycks om att det utan en komplettering av bestämmelsen gällande straff för mord finns en risk för att brott mot närstående som begås i hemmet och gängmord som begås på öppen gata inte kommer att leda till livstids fängelse.

Lagrådet har anfört att den föreslagna förändringen inte bör genomföras innan tillämpningen av den senaste lagändringen har analyserats. Detta leder till att vi accepterar att inte föra kompletteringen till ett skarpt förslag just nu.

Som tillkännagivandet anger ser vi dock att regeringen noggrant måste följa utvecklingen av rättspraxis när det gäller straffet för mord. Om det skulle visa sig att dödligt våld mot närstående och gängrelaterade mord inte i betydligt större utsträckning än tidigare leder till livstids fängelse bör regeringen utan dröjsmål återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag som säkerställer att så blir fallet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)