Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap

Anf. 143 ClasGöran Carlsson (S)

Fru talman! Låt mig börja med att understryka att Socialdemokraterna väljer att avstå från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 6. Vi har lämnat våra synpunkter i ett särskilt yttrande. I övrigt yrkar vi bifall till utskottets förslag i betänkandet. Det är alltså försvarsutskottets betänkande 1 Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap.

Fru talman! Svensk försvarsmakt utvecklas i en positiv riktning. Vi stärker den operativa förmågan i våra krigsförband, och vi stärker den samlade förmågan i totalförsvaret. Det är ett omfattande och målmedvetet arbete som har krävt en grundlig omprövning av tidigare fattade beslut. Det är beslut som visat sig bygga på felbedömningar, en naiv syn på omvärldsutvecklingen och en orealistisk syn på hur man återuppbygger förmåga.

Historien är i stora stycken beklaglig, men den har lett fram till den situation vi har i dag och som vi här och nu måste hantera. Åtta år med borgerligt styre var inget som löste problemen. Men det ska i ärlighetens namn sägas att många försvarspolitiker från många olika partier har ett stort ansvar för den förda politiken sedan murens fall. Nedrustningen av det militära försvaret och, kanske ännu mer, det civila försvaret gick för långt. Det är priset för det som vi betalar i dag.

Under de senaste fyra åren har tre huvudinriktningar varit i fokus för den förda försvarspolitiken:

att öka den svenska nationella militära förmågan

att med utgångspunkt från en militärt alliansfri position fördjupa våra internationella samarbeten bi- och multilateralt

att utveckla ett totalförsvar anpassat till moderna förhållanden.

Fru talman! Om vi ska klara av att fullfölja det trendbrott som nu inletts måste vi komma ihåg dels var någonstans vi kom ifrån, dels att det inte finns några enkla lösningar eller snabbspår. Det är tillsammans vi måste klara denna utmaning. Det handlar om ett långsiktigt och uthålligt samspel där många krokar arm – riksdag, regering, landsting, kommuner, näringsliv, organisationer, Försvarsmakten, civila myndigheter och det svenska folket. Det är det som gör att vi steg för steg tillsammans bygger upp den samlade försvarsförmågan igen. Det är tillsammans som vi klarar denna utmaning.

Det som kommer att avgöra resultatet är förmågan att prioritera. Att enbart ropa efter högre anslag kommer inte att lösa problemen. Det är de konkreta åtgärderna som är det intressanta. Det är förmågan att välja vilka åtgärder som ska vidtas och när de ska vidtas som kommer att lösa problemen. Att ägna sig åt budgivning om alltmer resurser kommer inte att lösa problemen. Det är viktigt att vi vet vad pengarna ska användas till och att det finns personal och andra resurser så att tillförda medel kan användas på bästa sätt. Det är så vi får ett effektivt resursutnyttjande.

Vi har ständigt nya ekonomiska utmaningar att ta itu med. För Försvarsmakten kan det handla om allt från fördyringar i materielprojekt till valutakursförändringar eller andra oförutsedda händelser. Såväl inom Försvarsmakten som inom politiken måste det finnas en förmåga att hantera situationer som dessa. Även om vi nu tillför nya resurser och bygger ny förmåga kommer inte resan att bli enkel. Problemen finns där, och nya problem lär tillkomma. Dessa måste hanteras. Vi kan och ska vara stolta över det som har uppnåtts hittills, men vi kan definitivt inte vara nöjda.

Fru talman! Utmaningarna inför framtiden är stora. Dels handlar det om det säkerhetspolitiska läget som helhet. Dels handlar det om det uppbyggnadsarbete som vi nu är inne i. Vår ambition är att det som nu inletts genom tre försvarsöverenskommelser ska fortsätta i samverkan. Breda riksdagsmajoriteter är en stabil grund i förhållande till Försvarsmakten, men det är också en viktig signal till omvärlden.

Hur ser då vi socialdemokrater på situationen i riksdagen denna dag i december 2018? Låt mig först konstatera att det ser ut som om vi har ett läge där 92 av kammarens 349 ledamöter kommer att stå bakom förslaget i betänkandet om försvar och samhällets krisberedskap – 92! Det står i skarp kontrast mot de ambitioner som funnits om breda överenskommelser framför allt inom försvars- och säkerhetspolitikens område.

Fru talman! Låt mig understryka att övergångsregeringens förslag till budget inom detta utgiftsområde håller sig inom det regelverk som gäller en övergångsregerings möjlighet att lägga fram förslag för riksdagen.

Ingen, vare sig i denna kammare eller någon annanstans, kan på allvar tro att detta skulle vara en socialdemokratiskt ledd regerings förslag om den hade fått riksdagens mandat att lägga fram en budget utan begränsningar till följd av detta regelverk.

Fru talman! Ingen, vare sig i denna kammare eller någon annanstans, kan på allvar tro att de senaste årens breda överenskommelser med alltmer pengar till försvaret skulle mynna ut i ett förslag från en socialdemokratiskt ledd regering med i princip oförändrade ramar.

Nej, fru talman, alla här i kammaren och utanför vet att en socialdemokratiskt ledd regering skulle ha fortsatt återuppbyggnaden av vår gemensamma militära förmåga – med breda överenskommelser i denna riksdag, med höjda anslag och genom att alla goda krafter krokar arm.

(Applåder)

Beatrice Ask (M)

Anf. 144 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag om anslag inom utgiftsområde 6 för 2019 och förslag om beställningsbemyndiganden. Utskottets förslag innebär delvis bifall till anslagsförslagen i regeringens budgetproposition, delvis bifall till 15 av Moderaternas och Kristdemokraternas yrkanden i denna del och att riksdagen anvisar anslagen inom utgiftsområdet enligt utskottets förslag i bilaga 4 med de anslagsvillkor som utskottet har angett.

Från Moderaterna finns också två reservationer. Den ena tydliggör målet att försvarsanslagen ska höjas till 2 procent av bnp inom en tioårsperiod, och den andra rör Försvarsmaktens uppgift vid civila kriser. Vi står givetvis bakom båda, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 2.

Utskottet behandlar också regeringens skrivelse om anskaffning av medelräckviddigt luftvärn i betänkandet och tre följdmotioner. Vi har även följt upp regeringens resultatredovisning till riksdagen, och vi lägger stor vikt vid att resultatredovisningen i budgetpropositionen gör det möjligt för utskottet att bedöma hur utvecklingen ser ut på olika områden i förhållande till de 15 mål som riksdagen har beslutat.

Vidare avstyrker utskottet regeringens förslag om att bemyndiga regeringen att under 2019 besluta om export av JAS 39 C/D genom upplåtelse och överlåtelse av materiel. Vi tycker att det är viktigt att riksdagen får ha ett ord med i laget. Utskottet föreslår också ett tillkännagivande om reviderade investeringsplaner för Försvarsmakten och att regeringen bör redovisa livscykelkostnaden för det medelräckviddiga luftvärnssystemet Patriot.

Fru talman! Denna höst liknar ingen annan i riksdagen. Det har gått månader sedan valet, och vi har fortfarande en övergångsregering. Hur länge vi får vänta på en lösning vet ingen av oss i dag.

Men vi har riksdagen. Det finns viktiga verksamheter utanför det här huset, och det finns åtaganden att hantera. Med all respekt för övergångsregeringens arbete med övergångsbudgeten: Den hanterar inte och kunde kanske inte hantera tämligen akuta anslagsproblem.

Jag noterar att S, MP och V ändå tycker att det räcker och att vi ska vänta. Det är viktigare att få en regering än att se till att verksamheterna fungerar. Vi gör en annan bedömning, vilket också är skälet till att Moderaterna och Kristdemokraterna har lagt ett gemensamt förslag. Vi ser att det är nödvändigt och viktigt.

För försvarets del har vårt budgetförslag stor betydelse. Utan det tillskott på nära 3,9 miljarder kronor nästa år, som nu kommer att ges, hade det till exempel blivit neddragningar, inställda övningar och ytterligare problem när det gäller att behålla personal och rekrytera.

I ett läge när flertalet partier ändå varit överens om inriktningen framåt hade konsekvensen inte bara varit ett stopp utan ett rejält kliv tillbaka, detta i en tid när vi vet att osäkerheten i vår omvärld ökar och behovet av ett starkare totalförsvar är uppenbart.

Man kan prata vackert om detta, och jag tyckte att ClasGöran Carlsson gjorde det. Jag delar helhetsbedömningen att det är väldigt många olika faktorer som måste komma på plats, att det finns stora problem och allt det här. Men om det är på det sättet kan vi inte ställa oss i en situation där vi kanske tar månaders kliv tillbaka i den bräcklig uppbyggnadsfas där vi befinner oss. Försvarsmakten har varit väldigt tydlig med de konsekvenser som blir om man inte agerar, och vi tycker att det är viktigt att lyssna på detta.

Vi tillgodoser i huvudsak Försvarsmaktens budgetäskande, men vi är väldigt tydliga med att vi tar Statskontorets, ESV:s och andras rapporter om problem på allvar när det gäller ekonomistyrning, planering, transparens med mera. Det finns flera förslag som absolut måste följas upp och komma på plats, och vi är bekymrade över kostnadsutvecklingen när det gäller försvarsmaterial och en hel del annat. Det är lite av en gökunge som riskerar att putta allting annat ur boet, och det här är ett problem som vi alla måste slåss för att hantera.

Vårt förslag innebär också, och det är viktigt med tanke på helheten, tillskott till närliggande myndigheter, Försvarets radioanstalt, Rekryteringsmyndigheten, Försvarets forskningsinstitut och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, också detta viktiga pusselbitar när det gäller att göra det svenska totalförsvaret starkare.

Fru talman! Sverige är värt att försvara. Vårt land är stort och vackert, även på vintern, och ger oss medborgare en levnadsnivå som många i vår omvärld avundas. Det senare har generationer skapat genom sitt arbete. Vår uppgift är att förvalta och utveckla Sverige. Vi ser revor i trygghetssystemen, och det finns problem som vi måste lösa. Men försvaret av vårt land, vår frihet och inte minst vårt öppna samhälle och vår demokrati – som vi firar i dag – är kanske vårt allra viktigaste åtagande. Det kräver kunskap, en levande debatt, mod och kreativitet, och det kräver resurser och anslag till de verksamheter som ska försvara oss mot yttre hot.

Vi i Moderaterna och Kristdemokraterna har lagt våra förslag just med den utgångspunkten. Vi försöker att ta vårt ansvar för att säkerställa att den förstärkning av svenskt försvar som vi tror är nödvändig också kommer på plats och att vi inte tar ett steg tillbaka i de små steg som nu har tagits efter många år av neddragningar och problem.

(Applåder)

Anf. 145 ClasGöran Carlsson (S)

Fru talman! Till väldigt stor del skulle jag kunna instämma i vad Beatrice Ask säger i sitt anförande, och jag understryker återigen att det är viktigt att vi så långt det är möjligt är överens om de försvars- och säkerhetspolitiska beslut som fattas.

Med det sagt kan jag också säga att jag inte hade planerat att begära replik på Beatrice Ask, och jag gör det egentligen inte heller mot bakgrund av något som Beatrice Ask sa. I stället var det någonting som jag tog del av i medierna i helgen, där en av Beatrice Asks kollegor i den moderata riksdagsgruppen i en debattartikel uttryckte sig, i alla fall i mina ögon, en bit ifrån vad som är rimlig måtta och sans.

Jag citerar från artikeln: ”Socialdemokraterna och den rödgröna regeringen valde att inte göra några satsningar på försvaret i sin övergångsbudget, trots kunskap om de ekonomiska behov som Försvarsmakten har för att upprätthålla svensk försvarsförmåga. Ett osäkert politiskt läge och svårigheter att bilda regering kan inte vara en ursäkt för att äventyra vårt lands säkerhet.”

Mot bakgrund av det regelverk som jag vet att både Beatrice Ask och flera andra moderata och borgerliga ledamöter av den här kammaren står bakom, nämligen att en övergångsregering ska vara försiktig med att lägga nya förslag som kostar pengar i budgeten, är det då rimligt att som moderat riksdagsledamot påstå att övergångsregeringen äventyrar Sveriges säkerhet? Hur ser Beatrice Ask på det uttalandet?

Beatrice Ask (M)

Anf. 146 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Jag tänker inte stå i talarstolen och recensera några riksdagskollegor över huvud taget, vare sig de är moderater eller något annat. Det är många av oss som ska vara försiktiga med orden.

Jag har respekt för att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet gör en väldigt formalistisk tolkning av regelverket. Jag utgår också från att det svider ganska hårt, eftersom ClasGöran Carlsson med flera ändå säger att man vill se förstärkning.

Jag kan beklaga att ni inte drog den slutsats vi drog, för det får allvarliga konsekvenser om man skjuter upp övningar, om man får svårigheter med rekrytering och gör alla de här sakerna som blir konsekvensen om övergångsbudgeten skulle gälla. Det innebär ett väldigt avbräck i det sköra arbete som pågår.

Jag vet också att i politik är väldigt få nyansernas mästare. Jag köper gärna att man ska vara försiktig med orden. Jag säger själv dumheter mellan varven i stridens hetta och när jag känner väldigt starkt. Det är viktigt att se detta.

Jag tar också ClasGöran Carlsson på orden när han säger att Socialdemokraterna är beredda att säkerställa att vi får förstärkningar och en förbättring. Det kommer att bli nödvändigt. Jag sitter i Försvarsberedningen, liksom flera här i salen. Vi vet vilka utmaningar som finns och vad som måste hanteras. Det kommer inte att bli enkelt, men jag är alldeles tvärsäker på att de medel som nu kommer försvaret till del kommer att kunna användas på ett vettigt sätt till något som faktiskt var intentionerna med den överenskommelse vi gjorde 2015. Det är det centrala för min del.

Anf. 147 ClasGöran Carlsson (S)

Fru talman! Tack, Beatrice Ask – jag uppfattar det trots allt som en markering mot den sortens uttalanden.

Återigen: Min bedömning är att vi förmodligen hade legat väldigt nära varandra i slutsatserna om vi inte hade varit bakbundna av regelverket kring övergångsregeringens möjligheter. Jag tror definitivt att vi hade hittat en betydligt bredare lösning i utskottet även när det gäller anslagsfördelningen.

Med detta sagt tror jag att det är viktigt att vi gemensamt ser till att hålla oss inom mått och sans när det gäller uttalanden kring det säkerhetspolitiska läget och utvecklingen för vårt gemensamma försvar.

Beatrice Ask (M)

Anf. 148 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Låt mig säga så här: Den här hösten har inte varit lik någonting annat. Det är väldigt stökigt. Vi har faktiskt inte särskilt mycket praktiskt att hålla oss i. Men vi har inte en övergångsriksdag. Jag tror att vi ska träna oss i att testa musklerna och att faktiskt göra det som är rätt. Det kommer att kräva många diskussioner över partigränser, i partier och annat.

Det är besvärligt. Det är väldigt lätt att vi fastnar i att så här kan vi inte göra och låt oss vänta och så vidare. Men verkligheten väntar inte. Ponera att det tar fyra fem månader innan vi får en regering på plats – vad gör vi då?

Vi måste i den här salen fundera över vad vi med vårt mandat kan göra för att bringa saker någorlunda i ordning, och det säger jag med den långa erfarenhet jag har av riksdagsarbete. Detta är oprövad mark. Vi har inte gjort det tidigare. Men om man har en säker ideologisk kompass och vet vad man vill brukar det kunna hanteras. Vi får fortsätta att slita i försvarsutskottet.

Anf. 149 Roger Richtoff (SD)

Fru talman! När det gäller utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap stöder vi Moderaternas och KD:s budgetförslag. Vi hade ett annat budgetförslag, med drygt 28 miljarder under de tre kommande åren och 7 ½ miljard för 2019. Men det blir i alla fall ett tillskott på drygt 3,8 miljarder, vilket är vad man från Försvarsmakten begär för nästa år. Därför blev det naturligt att stödja detta.

Det var lite oroande att KD ville skära ned på försvaret, innan man gick över till att dela Moderaternas uppfattning. Man ville alltså skära ned på försvaret, vilket var mycket oroande. Ledamoten Caroline Nordengrip kommer dock att tala mer om budgeten om senare; jag ska tala om några andra områden som sällan framkommer tillräckligt tydligt.

Jag har uttryckt min oro över bristen på officerare och det så kallade snabbspåret, den nya utvecklingen när det gäller att utbilda officerare. Jag har vid ett tidigare tillfälle talat med ledamoten Oscarsson, och jag tycker att de är på rätt spår där. Vi kommer i andra sammanhang att tydliggöra detta mer i detalj; framför allt i Försvarsberedningen lämnar vi in ett fulllödigt förslag där vi redogör för hur vi ser på den här utbildningen.

Snabbspåret har blivit nästan som en överakademisering i den bemärkelsen att den som har läst en akademisk utbildning – till exempel statsvetenskap under två år, vilket är ett antal poäng – ska kunna tillgodogöra sig detta. Det är fullständigt obegripligt. Krigsvetenskapen som man läser i fem år handlar om helt andra saker. Idén att man ska kunna korta ned utbildningen genom att komma in i yrket med akademiska poäng i filosofisk teori eller någonting annat är ju fullständigt obegriplig.

Jag ber er alla att läsa på noggrant om det sätt som många förespråkar nu, det vill säga snabbspåret. Det kommer att försämra officerarnas kunskaper. Det viktigaste för officeren är väpnad strid och ingenting annat. Det är det absolut viktigaste. Han ska lära sig att leda, skicka folk i döden och dö själv. Det är det viktigaste han har att göra med vapen i hand. Det lär man sig inte om man inte läser de här kurserna. Vi har ingenting emot akademiseringen, men den ska syssla med krigsvetenskap.

En annan oro är att man försöker paketera det här. Om ni läser vissa förslag på Försvarshögskolan ser ni att man vill trycka ihop utbildningen. Officersprogrammen har olika förkortningar, och jag väljer att säga ”Karlberg” eftersom många lyssnare då känner till vad jag talar om. Då ska man trycka ned annan, högre utbildning dit ned. Man trycker alltså ihop det här och betar av taktiken, eller krigsvetenskapen, och så är det klart. Fan, det är inget Excelark, det här!

Fru talman! Oavsett var officeren verkar ingår det att utbilda, leda och planera. Det ingår också stabsarbete, och i stabsarbetet ingår taktik. Det måste hela tiden genomsyra detta. När man har gjort värnplikten går man in på till exempel en plutonchefsutbildning. Sedan går man till Karlberg, och där kan man ju korta ned det ett år om man nu går en plutonchefsutbildning. Man går Karlberg, och sedan kommer man tillbaka och övar. När man har goda vitsord från att ha övat i sitt förband, truppslagsvis, går man upp och övar till kompanichef. Då läser man kompanichefskursen. Sedan går man tillbaka till förbandet och övar i den befattningen i ett eller två år. Med goda vitsord blir det bataljonschefskurs – det har helt andra förkortningar och beteckningar än dem jag nu använder – och därefter går man ned till förbanden. Man övar i krigsförbanden och övar i sin roll.

Hela tiden finns det truppföring och trupputbildning med i detta – att leda och planera. Det snurrar hela vägen. Man kan inte tenta av detta. Det går inte att, som vissa officerare gjorde, säga: ”Specialistofficeren ska sköta utbildningen. Officeren ska inte kunna trupputbilda. Det gör specialistofficeren.” I så fall är det ju bättre att han är plutonchef, eller hur? Det här är ett annat system, inte det som är väl beprövat i Sverige under alla dessa år.

Sedan 60-talet har det ansetts vara ett krav att officeren som ska studera vidare vid högre operativ kurs måste ha genomgått bataljonchefsutbildningen med goda vitsord. Det är man på väg att ta bort. Man har lagt ned den. Jag vill bara göra er uppmärksamma på detta, och boken jag håller upp nu – Från yrke till profession av Berndt Brehmer – borde alla som sitter i försvarsutskottet läsa. Det är en bibel att läsa. Den är viktig.

Jag släpper det ämnet nu och går över till anskaffning av medelräckviddigt luftvärn. Där har vi som ni vet sagt tidigare att köpet av Patriot är kasst. Det är en gökunge i försvaret, som alla ni här är ansvariga för. Liberalerna är lite grann undantagna, men i övrigt är ni ansvariga för denna gökunge. Ni har vägrat låta andra komma till försvarsutskottet och föredra alternativa lösningar. Detta får ni också ta budgetansvar för sedan; det kommer att vara en gökunge. Vi har skrivit en motion om att undersöka möjligheten att avbryta detta. Vad kostar det? Så länge det här kostar betydligt mindre än att köpa ett riktigt luftvärnssystem, där svenskt radarsystem kan vara med – CAMM-robotar – kommer vi att fortsätta kämpa för det här. Vi vill utreda detta. Det är det motionen handlar om.

Nu kommer vi till Iris-T. Patriotsystemet duger nämligen inte, utan nu ska vi ha en ny robot: Iris-T. Men den är ju gjord för våra JAS-flygplan – ska vi nu bygga om dem, sätta dem på bandvagnar? Ja! Men vet ni hur den fungerar?

Alla vi politiker måste bli bättre, mer insatta och kunna vara med och diskutera när det gäller alla dessa miljarder av skattepengar. Det går inte att lägga detta i händerna bara på tjänstemännen. De kan ha rätt och jag kan ha fel, men jag vill vara med och diskutera varför – helhetssynen. IrisT – ja, men vad ska vi ha på korvetterna sedan? Vilket luftvärnssystem ska vi ha på våra krigsfartyg? Har ni tänkt på det? CAMM-robotar? Vilken typ? Vi måste alla kräva att det måste bli bättre.

När det gäller miljötillstånden för skjutfält är det fullständigt orimligt att vi ger i uppdrag att bilda stridsgrupper på Gotland men att de inte får skjuta som de vill. Det är nämligen överklaganden i åratal och miljötillstånd. Här måste vi samlas så att vi får till en ordning. När de får uppdraget att gå till skjutfälten ska de naturligtvis få skjuta. Hur svårt kan det vara? Det har vi också haft uppe tidigare.

Jag ber att få återkomma med ytterligare två minuter i slutet av debatten.

(Applåder)

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna ledamöterna om att använda vårdat språk och inte svära i talarstolen.)

Daniel Bäckström (C)

Anf. 150 Daniel Bäckström (C)

Fru talman och ärade ledamöter! Detta blir min femte debatt med anledning av försvarsekonomi här i kammaren, utöver dem vi har haft tidigare kopplat till inriktningsbeslutet.

Det är intressant att se var vi är i dag, 2018, med ett par veckor kvar till nästa år. Man kan fundera på hur offentlig verksamhet planerar när det gäller ekonomi och även på myndigheternas möjligheter att planera för att genomföra den ekonomi riksdagen bestämmer. Det är oerhört viktigt att ta dessa frågor på största allvar – att ge planeringsförutsättningar och en horisont på både kort och längre sikt. Det handlar om att ge Försvarsmakten och övriga myndigheter som håller på med totalförsvarsverksamhet bästa möjliga förutsättningar att dimensionera och genomföra de åtgärder som nu krävs.

För ungefär ett år sedan presenterade vi i Försvarsberedningen det första delbetänkandet om den civila beredskapen och totalförsvaret. Vi kunde konstatera att utmaningarna i vårt land är enorma när det handlar om hur detta är dimensionerat och organiserat. Partiernas företrädare i Försvarsberedningen gav en hyfsat samstämmig bild som åskådliggjorde vad som behöver göras de närmaste åren, men också inför nästa försvarsbeslut. Logistiken, infrastrukturen, planeringsfrågorna och beroendet av import av förnödenheter, vacciner, läkemedel och inte minst livsmedel – det finns mycket att reflektera över, planera för och åtgärda för att få en mycket bättre beredskap.

Sedan gick det några månader, och så kom torkan, som höll i sig under en stor del av sommaren. Vi såg hur detta påverkade svenskt jordbruk och livsmedelsföretagande men också skogsföretagandet och skogsbruket. För varje vecka utan regn blev problematiken steg för steg värre och värre.

För att koppla ihop detta: I december presenterade vi Försvarsberedningens rapport, och sedan såg vi hela sommarens utmaningar. Man kan problematisera helheten i den rapporten och fundera igenom hur vi klarar att hantera samhällets kriser, hur robust beredskapen egentligen är och hur vi samverkar militärt och civilt för att möta det oväntade.

Vi ser inte alltid längre fram så att vi är beredda. Det var inte många som kunde förutse sommaren som varit. Då ska vi tala om en militär planering för de närmaste åren. Vad är det som väntar? Under mina år i försvarsutskottet har jag fått lära mig mycket om sårbarheterna, om hur det säkerhetspolitiska omvärldsläget har försämrats, om det oväntade som har hänt och om hur vi har planerat för något annat.

Nu befinner vi oss i ett mycket känsligt läge. Vi genomför försvarsbeslutet från 2015, och vi ser att resurserna inte är tillräckliga. Vi har sett det efter det att vi har kompletterat beslutet två gånger. Nu behöver vi komplettera det ytterligare för de återstående två åren, men också för att lägga grunden inför 2021 och framåt. Annars blir den operativa risken för stor – förmågeglappet ökar, och omvärlden fortsätter att rusta. Vi ser det i Ryssland; vi ser att det är långsiktigt och målmedvetet och att man följer planen. Samtidigt diskuterar vi här att inte gå hela vägen.

Vi måste nu ge de förutsättningar som krävs för att Försvarsmakten ska kunna genomföra det fattade inriktningsbeslutet. Men vi måste också ge planeringsförutsättningar för de kommande fem åren och åren därefter, för det tar tid att återta och bygga förmåga när det handlar om militära frågor.

Därför känns det bra att också Centerpartiet i sin motion har föreslagit de resurser som Försvarsmakten presenterat och som krävs för dessa tre år, även med hänsyn till de minskade medlen. Utifrån övergångsbudgetens förslag behöver nu nämligen mer läggas än vad Försvarsmakten begärde i våras.

Det är också intressant att notera att Sverigedemokraterna stöder ett förslag som är betydligt lägre än vad man tidigare har sagt och även yrkat på här i kammaren och dessutom i år motionerat om. Det är intressant att se hur snabbt det svänger.

Fru talman! Vi har ett ansvar i försvarsgruppen och i de partier som har ingått överenskommelsen från 2015. Vi är överens om att vårda den överenskommelsen. Alla partierna – fem vid det tillfället, och nu fyra – har att följa upp genomförandet. Detta kräver resurser. Jag kan tänka mig att vi ser nya förutsättningar om några månader, när förutsättningarna för 2020 presenteras.

Detta är också en erfarenhet vi bär med oss: hur snabbt det ändras. Vi får förutsättningarna i augusti, och sedan ändras de några månader senare inför kommande år. Därför är också Ekonomistyrningsverkets analys och rekommendationer viktiga att jobba vidare med, för att se hur vi på bästa sätt kan förvalta de medel som anslås.

Behoven inom försvarsområdet är väldigt stora. Vi behöver en personalrekrytering och en personalförsörjning som fungerar över tid. Vi behöver se till att materielen finns, i nuvarande organisation men också i en kommande större. Officersrekryteringen är en oerhört viktig fråga att arbeta med.

Vi måste också se över vilka värden som finns runt om i landet i form av infrastruktur som en gång har byggts för militära ändamål. Detta är oerhört viktiga resurser som vi nu kan ta vara på i kommande försvarsplanering och nyttja tillsammans i militär–civil samverkan för att stärka försvarsförmågan ytterligare i hela landet. Inte minst ser vi hur utvecklingen i Arktis kräver ökad uppmärksamhet i vår kammare och i vårt riksdagsarbete för att vi ska förstå vad som krävs de närmaste åren, när klimatet förändras uppe i norr.

Vi har oerhört stora behov på armésidan – på marksidan. Vi i Centerpartiet betonar i vårt budgetförslag att detta kräver förmågeökning på alla områden. Inte minst behöver vi säkerställa att hemvärnet har de förutsättningar som krävs när det gäller det dagliga, materiel, mörkerseende och andra nödvändiga delar, men också en tydlig målsättning för framtiden.

Under dessa år har vi medverkat till lite drygt 28 miljarder. Vi har valt att sitta kvar vid bordet och förhandla och åstadkomma uppgörelser. Vi ser att det är oerhört viktigt för säkerhetsarbetet och den försvarspolitiska trovärdigheten att vi gör breda överenskommelser, även med längre tidsperspektiv.

Vi har sett att dessa kompletteringar har varit viktiga. Det är inte alltid man ser längre än till horisonten. Vi gjorde vår bedömning 2015, och sedan har vi kompletterat. Nu gör vi ytterligare en bedömning, och det känns bra att få vara med och bidra till att ge förutsättningar för Försvarsmakten och totalförsvaret att ytterligare öka sin samlade förmåga när det handlar om vårt lands försvar.

Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 4 i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 151 Roger Richtoff (SD)

Fru talman! Först vill jag be om ursäkt om jag svor.

Jag tänker på kommentaren om varför vi stödde förslaget. Vi hade ju betydligt högre krav. Vi fick inte igenom våra egna krav – konstigt nog röstade inte kammaren på vårt förslag. Då fick vi ta det näst bästa alternativet. Det var detta det berodde på.

Jag konstaterar också att detta inte hade gått igenom om inte Centern och Liberalerna hade lagt ned sina röster. Det är lätt att säga: Vi har gått fram med en egen budget, men vi lägger ned rösterna. Ni visste ju att den här budgeten skulle gå igenom då. Det är det ena.

Det andra är: Vad säger Centern om det så kallade snabbspåret, som jag berättade om nyss? Och vad säger ni om det säkerhetspolitiska läget? Ni skriver om att det kräver en uppbyggnad av försvaret. Om det blir lugnare på andra sidan Östersjön, ska ni då börja avveckla igen? Hur ser ni på detta?

Daniel Bäckström (C)

Anf. 152 Daniel Bäckström (C)

Fru talman! Roger Richtoff förvånar mig ändå i dag, när han lyfter vad som har skrivits i hans egen partimotion men ändå tydligt ställer sig bakom ett mycket lägre belopp. Det är första gången vi är på samma nivå när det handlar om försvarsanslag under de år som jag har varit med och debatterat försvarsfrågor.

De närmaste månaderna kommer vi i Försvarsberedningen att göra en gemensam analys av säkerhetsläget. Vi har avsiktligt väntat till slutet av Försvarsberedningens arbete för att kunna få en så uppdaterad och relevant omvärldsbild som möjligt. En hel del är gjort. Vi gav slutsatser i delbetänkandet i december förra året.

Det finns inget som talar emot den bilden. Omvärldsläget fortsätter att förändras. Kriget i Ukraina pågår fortsatt. Den militära upprustningen, inte minst i Ryssland, fortsätter i hyfsat samma riktning som beslutat.

Det är klart att den kommande våren är viktiga månader i Försvarsberedningens arbete för att man ska få ett underlag för rätt prioriteringar i förhållande till omvärldsläget och kunna sätta en tydlig målbild för försvarets verksamhet 2021–2025, också för personalrekrytering, som Roger Richtoff tar upp i sin frågeställning.

Vi behöver en officersrekrytering som både tillgodoser behovet och också fungerar praktiskt. Vi kommer att diskutera också detta i Försvarsberedningens arbete under de närmaste månaderna. Där har både Roger Richtoff och vi övriga ledamöter i Försvarsberedningen chansen att komma med goda förslag med utgångspunkt i vad vi ser behövs för att få Försvarsmakten att växa de kommande åren, för det behöver ske.

Anf. 153 Roger Richtoff (SD)

Fru talman! Jag tycker att arbetet i försvarsutskottet går väldigt bra. Det är konstruktiva och vänliga samtal, tycker jag. På det här sättet försöker jag trycka på några viktiga punkter som jag tycker att ni ska ta med er och tänka på. Det handlar om officersrekryteringen, snabbspåren, kommande luftvärnssystem och så vidare, som ni tankemässigt måste ta med er in i Försvarsberedningen, som väl kör igång i morgon bitti igen.

Daniel Bäckström (C)

Anf. 154 Daniel Bäckström (C)

Fru talman! Behovet av långsiktighet hör också ihop med officersrekryteringen och de modeller som vi behöver utveckla för detta i Sverige. För Centerpartiets del strävar vi i Försvarsberedningens arbete att landa i minst det nordiska genomsnittet när det gäller resurser. Det gör vi för att vi ska klara att utbilda fler, anställa fler officerare och rekrytera fler till Försvarsmaktens olika delar.

När det handlar om tidsperspektivet är vi absolut beredda att se över vad som behöver göras. De närmaste åren finns det en sårbarhet när det gäller personalrekrytering och officersförsörjning. Detta måste finnas med i samma takt som vi nu växlar upp när det gäller försvarsförmågan och också diskuterar hur organisationen ska se ut i sin helhet och i olika delar. Det kan handla om kompletteringar och kanske också nyetableringar runt om i landet för att stärka försvarsförmågan för svensk del i dess helhet.

(forts. § 11)

Hanna Gunnarsson (V)

Anf. 155 Hanna Gunnarsson (V)

Fru talman! Ärade ledamöter, och hej till er som lyssnar och tittar!

Vi debatterar nu den del av budgeten som handlar om säkerhet, krisberedskap och försvar. Det ger mig såklart ett gyllene tillfälle att säga några ord om Vänsterpartiets försvarspolitik.

För Vänsterpartiet är den militära alliansfriheten och neutraliteten de absolut viktigaste beståndsdelarna i försvars- och säkerhetspolitiken. Detta är så viktigt att jag kommer upprepa det varje gång som jag får tillfälle.

Vänsterpartiet säger ett tydligt nej till ett svenskt medlemskap i Nato. Vi menar också att värdlandsavtalet mellan Sverige och Nato bör rivas upp. I stället för att närma oss en kärnvapenallians bör Sverige markera fredens betydelse genom att skriva under FN:s konvention mot kärnvapen. Vi kommer, tillsammans med de organisationer som driver dessa frågor, varje gång vi får möjlighet att påminna om och kräva att detta avtal skrivs under.

För Vänsterpartiet är det viktigt att Sveriges försvar har en stark folklig förankring. De som deltar i försvarsarbetet ska representera hela befolkningen och ha olika bakgrund, kunskaper och erfarenheter. Vi har alla ett gemensamt ansvar för att möta alla former av hot om de så är klimatrelaterade, kommer från desinformation eller från rasism och extremism. Värnplikten bör framöver innehålla även civila delar och stärka vår beredskap mot natur- och miljökatastrofer. Det är någonting som vi vet kommer att bli mer förekommande i klimatförändringarnas spår.

Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. Kvinnors rättigheter och erfarenheter måste alltid ges stor plats även i försvarspolitiken. Kvinnor och barn är de som drabbas hårdast under och efter konflikter. Det är därför mycket glädjande att se och höra den senaste månadens alla reportage och diskussioner om kvinnors rättigheter i krig och konflikt med anledning av de mycket värdiga mottagarna av Nobels fredspris.

Fru talman! Politik handlar om att prioritera. Utifrån våra olika ideologier och de olika ställningstaganden vi gör prioriterar vi utgifterna olika i den budget vi nu diskuterar. Som väljare handlar det sedan om att fundera på vad som är viktigast för en själv och sedan välja parti utifrån det.

Vänsterpartiet prioriterar alltid jämlikhet i alla beslut som vi fattar. Varje gång vi gör en budget funderar vi på hur vi kan få maximalt med jämlikhet i Sverige. På vägen dit fördelar vi resurser och pengar från dem som redan har till dem som behöver mer. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

Den budget som riksdagen beslutade om förra veckan är inte en budget som ger ökad jämlikhet. Det är i stället en budget som innebär nedskärningar i välfärden, en drastiskt försämrad miljö- och klimatbudget och skattesänkningar för dem som redan har stora inkomster. En sådan budget kan Vänsterpartiet aldrig stå bakom. Det spelar roll hur vi prioriterar utgifterna när vi tar fram en budget.

Vänsterpartiet stödde i stället den övergångsbudget som övergångsregeringen hade lagt fram. Vi ser det som det mest logiska att den regering som vi så småningom kommer att få också får lägga fram en budget.

Vänsterpartiet deltar inte i budgetbeslutet, då vi anser att budgeten ska ses som en helhet. Men jag vill att kammaren noterar vårt särskilda yttrande, som vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, där vi förklarar våra ställningstaganden ytterligare.

Fru talman! Slutligen vill jag lyfta fram och yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nr 6 angående anskaffningen av medelräckviddigt luftvärn. Vänsterpartiet anser att vi bör avvakta med detta köp så att en ordentlig analys av köpet och dess kostnader kan göras. Vi är också oroliga för att ett köp av systemet Patriot knyter oss närmare till USA och Nato, vilket vi i Vänsterpartiet inte önskar.

(Applåder)

Mikael Oscarsson (KD)

Anf. 156 Mikael Oscarsson (KD)

Fru talman! Jag vill börja med att i likhet med Beatrice Ask yrka bifall till Moderaternas och Kristdemokraternas budgetförslag. Jag vill också yrka bifall till reservation 7 som gäller Försvarsmaktens bredare roll.

Det vi diskuterar i dag, försvaret och vår trygghet, är väldigt viktigt, för vad det ytterst handlar om är att kunna bygga upp ett försvar som kan försvara Sverige mot yttre hot. Det finns otroligt mycket godhet i världen. Men det finns också ondska, och Sverige behöver ett försvar som kan försvara oss. Därför är det mycket viktigt att stärka försvaret.

Vi har ett speciellt läge här i riksdagen eller framför allt vad gäller regeringen som är en övergångsregering och som har lagt fram ett budgetförslag, precis det som man skulle göra. Men vi kan konstatera att det saknar de viktiga tillskott som behövs. Därför är det glädjande att Kristdemokraternas och Moderaternas budgetförslag nu ger de tillskott som behövs och fyller upp de behov som Försvarsmakten själv pekar på.

Fru talman! Försvarsmakten har talat om vad det skulle få konsekvenser om man inte fick de tillskott som behövs, och det skulle få väldigt stora konsekvenser. Det hade betytt en rejäl neddragning av övningar, att man inte hade kunnat skaffa materiel, lastbilar, och det hade varit negativt för uppfyllande av förband. Därför är det viktigt att de här pengarna nu skjuts till. Vi aviserar att pengarna som krävs kommer in både 2020 och 2021.

Vi har ett fortsatt allvarligt läge. Spänningen har ökat. År 2008 angrep Ryssland Georgien, och två av landets provinser är fortfarande ockuperade. Ockupationen av Krim och det pågående anfallskriget mot Ukraina visar att Ryssland ser militära maktmedel som instrument för att nå politiska mål.

Vi ser nu tydligt att det är ett ännu mer spänt och allvarligt läge med den ryska blockering som pågår just nu. Ukraina kan inte komma ut och in med sina fartyg, och det finns besättningar som fortfarande sitter i arrest i Ryssland. Tre ukrainska fartyg med fredliga avsikter blev hindrade av aggressiv rysk militär. Kriget i Ukraina är intet nytt. Regelbundet dör människor i ett krig i Europa igen. Och de proryska så kallade separatisterna är inget annat än Kremls förlängda arm.

Den här konflikten har pågått sedan 2014. Hittills har över 6 000 människor dött mitt i Europa. Ukrainas huvudstad Kiev ligger bara två timmar bort med flyg, och det finns en regering som har delar av landet i krig. Detta har skapat oro i Baltikum, men jag tror att det också gör att många svenskar känner att det finns stora brister i vårt försvar som behöver rättas till. Det är därför som det är så viktigt att de här tillskotten sker.

Fru talman! Det är värt att påminna om att Kristdemokraterna vill att Sverige går med i Nato. Det är den försvarsgemenskap som står till buds och som vi har ett nära samarbete med. Vi är partner, och det är bra, men vi borde uppgradera oss till en fullvärdig medlem i Nato. Det skulle stärka tryggheten både för Sverige och för våra grannländer.

Samtidigt behöver vi stärka vår egen armé. Där vill vi på tio år se en fördubbling, gå från dagens två brigader till fyra. Det förutsätter att antalet värnpliktiga ökas från dagens 4 000 till åtminstone 8 000.

Vi ser framför oss att det upprättas en brigad i Revinge i Skåne, en i Skövde och en i Boden. Dessutom vill vi se förstärkta stridsgrupper här i Stockholm och på Gotland.

Därutöver ser vi framför oss en brigad norr om Dalälven med uppgift att verka i övre Norrland alternativt i Stockholmsområdet.

När det gäller marinen är det väsentligt att det skapas närvaro på västkusten och att antalet fartyg utökas för att tillåta operationer på ostkusten och västkusten samtidigt. Det är också viktigt att dagens fartyg moderniseras så att de kan uppträda i en modern stridsmiljö. Till exempel måste korvetterna utrustas med luftvärnsrobotar.

Flygvapnet är förstås av yttersta vikt för Sverige. Där är det allra viktigaste att vi kan utöka bassystemet så att våra JAS-plan kan spridas och därmed inte bli bekämpade från marken. Det krävs också en utökad basorganisation för flygvapnet så att man kan använda reservflygplatser. Det är också viktigt att antalet JAS Gripen-plan inte minskar utan att vi behåller nivån på 100 plan. Då krävs det att vi använder de JAS Gripen C/D-plan vi har för överskådlig framtid. Det är också viktigt att flygflottiljerna utökas till fyra, vilket betyder att F 16 i Uppsala utvecklas till en komplett flottilj.

Jag vill påminna om det civila försvaret som ju har stora utmaningar. En av dessa är självförsörjningen av livsmedel som är på bottennivå, under 50 procent. Det betyder att här i Stockholm till exempel klarar vi oss i två dygn innan matvarorna är slut på hyllorna. I Sverige som helhet klarar vi oss kanske i sju dygn. Detta ska jämföras med exempelvis Finland där man klarar sig i mer än sex månader. Här är det stora utmaningar som också gäller andra politikområden som jordbrukspolitiken. Det måste skapas ett livskraftigt lantbruk. Men vi måste också ha en fördelning som fungerar vid en kris eller i värsta fall ett krig, för det vill ju till att vi ser till att människor inte svälter ihjäl utan att det finns mat att tillgå.

Till sist när det gäller frågan om en bredare roll för Försvarsmakten pekar vi på vikten av att Försvarsmakten kan hjälpa det civila samhället när resurserna inte räcker till. I reservationen pekar vi särskilt på vikten av att Försvarsmakten kan hjälpa till vid bränder.

(Applåder)

Anf. 157 ClasGöran Carlsson (S)

Fru talman! Jag delar Mikael Oscarssons engagemang och ambitioner för att stärka förutsättningarna för det svenska totalförsvaret. Jag var själv en del av försvarsutskottet mellan 2010 och 2014 och var med och drev på för att stärka de ekonomiska ramarna bland annat för Försvarsmakten.

Jag uppskattar verkligen att Kristdemokraterna var med och träffade den breda försvarsöverenskommelsen 2015. Vad jag däremot inte förstår är utvecklingen det senaste året. Kristdemokraterna lämnade den breda uppgörelsen i augusti 2017, och partiet har därefter drivit iväg någon helt annanstans.

I tal efter tal och tidningsartikel efter tidningsartikel är budskapet att försvaret måste få rejäla tillskott och att Sverige måste nå den allmänt vedertagna och så ofta använda nivån på 2 procent av bnp när det gäller försvarets budget. Döm om min förvåning när jag för några veckor sedan fick ta del av Kristdemokraternas kommittémotion. Försvarsmaktens äskande på rejäla tillskott 2019–2021 möts av Kristdemokraterna med, tro det eller ej, 0,871 miljarder. Jag säger det igen: 0,871 miljarder 2019 – eller 0,871 miljarder att lägga till de drygt 47 miljarder som finns i övergångsregeringens budgetförslag för posterna 1.1, 1.2 och 1.3. Känn på den!

Hur ska vi tolka den kristdemokratiska retoriken? Behöver Försvarsmakten rejäla tillskott? Och hur definierar i så fall Mikael Oscarsson ordet ”rejäla” när det gäller Försvarsmaktens budget?

Mikael Oscarsson (KD)

Anf. 158 Mikael Oscarsson (KD)

Fru talman! Det är väldigt trevligt att höra ClasGöran instämma med engagemang och i att Försvarsmakten behöver mer pengar. Jag hoppas att vi kan växla in det här engagemanget som nu finns till stöd för det förslag som ligger med rejäla tillskott.

Kristdemokraterna hade i sitt budgetförslag lagt till 7,9 miljarder mer än övergångsregeringen på tre år. Samtidigt var vi hela tiden inställda på att det här skulle samskrivas med Moderaterna – det hade även kunnat bli fler partier. Vi enades om behovet, nämligen att Försvarsmakten får de här 18 miljarderna som är mer än de 7,9 miljarder som Kristdemokraterna först hade föreslagit. Vår utgångspunkt var hela tiden att vi skulle ha en samskrivning, och därför är jag glad att det nu blir det här rejäla tillskottet som behövs.

Samtidigt ser vi framför oss att vi måste fortsätta uppåt i trappan. Det här är ett viktigt steg på vägen, men vi måste ta oss upp till 2 procent i likhet med de flesta av våra grannländer som redan har bestämt sig för att ta sig upp dit.

Det vore intressant att höra hur ClasGöran och hans parti ser på framtiden. Ska vi stå med armarna i kors på den nivå som vi har nu, eller är också Socialdemokraterna inne på den vägen att vi måste upp på en tvåprocentsnivå för att kunna göra de satsningar som krävs på armén, flygvapnet och marinen?

Anf. 159 ClasGöran Carlsson (S)

Fru talman! Mikael Oscarsson kan vara övertygad om att den socialdemokratiska partigruppen här i riksdagen har en ambition att förstärka resurserna för försvaret. Men det blir lite egendomligt om Mikael Oscarsson ena veckan tycker att 871 miljoner är tillräckligt, och sedan är han nöjd när han får den moderata hjälpen så att han kan ansluta sig till 3,829 miljarder veckan efter. Att förklara det med att det skulle ske någon sorts samskrivning låter lite egendomligt.

Den kristdemokratiska retoriken om betydligt mer resurser till försvaret faller platt till marken när man orkar med 0,871 miljarder.

Mikael Oscarsson (KD)

Anf. 160 Mikael Oscarsson (KD)

Fru talman! När det gäller att falla platt till marken tycker jag väl att ClasGöran blir svaret skyldig när det gäller att man inte tar chansen när den finns att stödja en uppgörelse och ett förslag som faktiskt ger de tillskott som vi tycks ha en grundläggande enighet om att de krävs. Det är uppenbart att pengarna krävs, och jag är jätteglad att vi har fått möjlighet att lägga till de pengar som krävs så att vi kan rätta till de brister som Försvarsmakten pekar på och undvika de konsekvenser som annars hade blivit följden.

Vi är väldigt nöjda och glada över att Försvarsmakten får precis de tillskott som man själv har begärt.

Anf. 161 Allan Widman (L)

Fru talman! Låt mig inledningsvis kommentera ClasGöran Carlssons påstående om att han och Socialdemokraterna var med och drev på ökningar i försvarsanslagen mellan 2010 och 2014. Vi har låtit riksdagens utredningstjänst jämföra anslagsramarna som oppositionen då redovisade med det som alliansregeringen lade fram. Hade Socialdemokraternas budgetar 2006–2014 gått igenom skulle försvaret haft 5 miljarder mindre att röra sig med.

Fru talman! Man brukar säga att försvarsbudgeten i Sverige alltid ligger på 40 miljarder. Efter i dag kan vi konstatera att det inte längre stämmer. Vi kommer redan 2019 att närma oss 60 miljarder. Jag ska gärna ge Socialdemokraterna erkännandet att jag är övertygad om att hade man inte nu varit med i en övergångsregering skulle väsentligt högre anslag kommit i fråga för Försvarsmakten. Det är väl till och med så att i de samtal som fördes med oppositionens företrädare ville regeringen gå längre när det gällde försvaret, men det tilläts man inte. Det är ett besked jag litar på.

Fru talman! Liberalerna ville i sin alternativa budget anslå 25,3 miljarder de kommande tre åren och 4,2 miljarder redan 2019.

Den här stora, breda enighet som nu finns om att förstärka svensk försvarsekonomi är på ett sätt väldigt glädjande men samtidigt också i grunden skrämmande. Den vittnar om ett omvärldsläge som dag för dag fortsätter att försämras. Det har inte gått mer än två timmar sedan Moskva beordrade mer än tio stridsflygplan till Krim för att hantera den förväntade provokationen från Ukraina. Jag skulle kunna fortsätta att exemplifiera här på många sätt, men jag avhåller mig från att göra det.

Fru talman! Det är reservationerna som normalt sett syns i ett betänkande. Här står jag i dag helt utan några reservationer. Jag hade planerat att yrka bifall till två sådana. Den första handlade om punkt 3, nämligen regeringens vilja att få en in blanco-fullmakt att sälja av fullt fungerande, betalda och beprövade JAS Gripen 39 C/D. Att göra det i det rådande omvärldsläget, mitt under att landet befinner sig i en ombeväpning till ett nytt stridsflygplan, hade varit minst sagt äventyrligt.

Liberalerna säger inte nej till varje form av export av begagnad försvarsmateriel, men vi anser att regeringen ingående måste förklara för utskottet vilka bevekelsegrunder man i det enskilda fallet kan ha för detta. Jag är mycket nöjd med att utskottet i enighet avslog den här begäran om bemyndigande.

Liberalerna hade också motionerat om att regeringen skulle redovisa livscykelkostnaden för luftvärnssystemet Patriot. Även detta fann utskottets gillande. Mindre nöjd är jag dock med de beskrivningar som regeringen gör i sin skrivelse där man lakoniskt konstaterar att det ryms inom ram men också tillägger att efter 2021 kommer vi att behöva prioritera för att klara av uppdateringar av systemet.

Genom att en livscykelkostnad redovisas får vi i utskottet möjlighet att följa upp anskaffningen, inte bara under de kommande åren utan under kommande decennier då systemet kommer att vara verksamt i Sverige.

Fru talman! Sverigedemokraterna vill anslå ännu lite mer pengar till försvaret än Liberalerna ville. Men det är värt att notera att med Sverigedemokraternas försvarsbudget kommer inte ett Natomedlemskap. Därmed kommer varje siffra som Sverigedemokraterna yrkar bifall till att vara otillräcklig i förhållande till partier som inser det självklara faktumet att vi inte på egen hand kan möta utmaningar från militära stormakter.

Fru talman! Det är nära till jul. Man ska avsluta med något positivt. Efter att ha läst Sverigedemokraternas motion kan jag konstatera att de inte längre kräver exklusivt manlig värnplikt i det här landet. Det är väl en glädjande tilldragelse att vi kan se att det även inom Sverigedemokraterna finns en rörelseriktning mot en feministisk försvarspolitik.

Fru talman! Vårt förslag har fallit. Jag avstår därför från att yrka bifall till vårt förslag. I stället hänvisar jag till det särskilda yttrande som vi har lämnat in.

(Applåder)

Anf. 162 Roger Richtoff (SD)

Fru talman! Jag vill kommentera det här med Nato. Den passningen kommer varje gång.

Nej, vi vill inte vara med i Nato. Vi vill gärna gå mot ett försvarsförbund med Finland. Som Socialdemokraternas mycket duglige försvarsminister har sagt är det ett samarbete bortom fredstida förhållanden. Där fick jag sagt att han har varit en duktig försvarsminister.

Det är bra att Liberalerna berömmer SD för att vi gör vissa justeringar i vår politiska uppfattning.

Jag har en fråga till Liberalerna. EU har stridsgrupper. Sverigedemokraterna vill lägga ned dem. Skälet är att det som inte övas kommer inte att fungera i krigstid. Vill man ha kvar dem måste man öva dem. Den första frågan är: Hur ser Liberalerna på att ha kvar stridsgrupperna? Tror Liberalerna att de kommer att fungera?

Den andra frågan gäller att vi har strategiska partner, bland annat Brasilien. Jag vet att även Linköpings universitet har ett samarbete med den strategiska partnern i vissa utvecklingsfrågor. De signaler som man kan få i tidningarna tycker jag andas en viss irritation hos den strategiske partnern över att det går ganska sakta med de så kallade motköpen.

Nu står man snart inför leverans av JAS igen. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar om vår strategiska partner Brasilien. Hur ser Liberalerna på motköp? Ska vi ha till exempel transportflygplan? De har också utmärkta brandsläckningsplan och så vidare. Jag vill gärna ha en kommentar till det.

Anf. 163 Allan Widman (L)

Fru talman! Det var inte det lilla det här. Det handlar om vitt skilda områden.

När det gäller ett försvarsförbund med Finland kan man konstatera att om svenska och finska politiker skulle vara beredda att offentligen eklatera ett sådant förbund – vilket jag inte alls tror – är den volymen ändå för liten, när det gäller både konventionella medel och massförstörelsevapen. Det förekommer tämligen frekvent att Ryssland och Rysslands ambassadörer hotar med kärnvapenattacker i olika riktningar runt om i Europa. Hur hanterar man det inom ramen för ett försvarsförbund med Finland?

Fru talman! Dessvärre lever vi i en värld där Nato är nödvändigt. Vårt beroende av Nato är i dag så starkt att jag vågar hävda att vi inte längre kan använda alla våra delar i det militära försvaret självständigt utan Natos bistånd. Det beroendet behöver nu bytas mot ett motsvarande inflytande som medlemmar i alliansen.

När det gäller stridsgrupperna i EU var vi väl så där entusiastiska när de tillkom 2004–2005. Vi såg att det fanns en risk för att man i stället för att göra insatser internationellt skulle byta dem mot en dyrbar beredskap, och så har det dessvärre blivit.

Jag tycker inte att man ska ge upp hoppet om EU som säkerhetspolitisk aktör internationellt. Jag tror att man kan hitta former som är mer kostnadseffektiva än de vi har haft tidigare.

Motköp är någonting som jag tycker genuint illa om, Roger Richtoff. Det är någon form av juste retour, någonting som påminner om hur man gräddar anbud i olika mer eller mindre skumma branscher. När vi köper från till exempel USA finns det aldrig några krav på motköp över huvud taget. Jag tycker att det är bra. Det är transparenta, rena affärer där man vet vad man betalar och vad man får.

Anf. 164 Roger Richtoff (SD)

Fru talman! Motköp är ingenting som Sverigedemokraterna har kommit på. Det har man bestämt i samband med affären. Kände ledamoten inte till det, att vi är förpliktigade att köpa från vår strategiske partner?

En annan fråga gäller vårt luftvärnssystem. Enligt FOI är kryssningsrobotar det största hotet. Hur ser Liberalerna på ett Patriotsystem som inte kan hantera kryssningsrobotar?

Anf. 165 Allan Widman (L)

Fru talman! Det är riktigt att när Sverige genomför export ingår normalt berörd industri avtal om så kallade motköp. Det är ingenting som per definition gynnar vare sig svensk försvarsindustri eller vårt näringsliv i allmänhet.

Jag tog tillfället i akt att uttrycka min skepsis mot motköp. Jag är glad över att det inom Europeiska unionen finns ganska långtgående försök att komma till rätta med det i olika sammanhang.

Fru talman! När det gäller kryssningsrobotar är min uppfattning att Patriotsystemen kan bekämpa såväl ballistiska missiler som kryssningsrobotar. Och det är normalt sett mycket enklare att bekämpa kryssningsrobotar än ballistiska missiler, som kommer ned mot vårt land med en hastighet av drygt sju kilometer i sekunden.

Elisabeth Falkhaven (MP)

Anf. 166 Elisabeth Falkhaven (MP)

Fru talman! I dag fyller demokratin 100 år. Det har ni här i kammaren hört många gånger. Men det är en högtidsdag. Jag står faktiskt här framför er eftersom jag just nu gör min demokratiska värnplikt.

För att vi ska ha en fungerande demokrati krävs det att vi har en transparent överenskommen spelplan som följs av inblandade parter. Vi människor har olika åsikter i många frågor. Det ska vi ha. Det är demokratins stora utvecklingspotential. Men för att det ska vara just en utvecklingspotential och inte ett hot mot själva demokratin är det oerhört viktigt att vi som representerar svenska folket följer de överenskommelser och regler som finns.

Just nu är vi i ett ingenmansland vad gäller hur riksdagen ska hantera en övergångsregering och en övergångsbudgetproposition. Vi skapar alltså den praxisen nu när vi står här och genom hur vi har agerat efter valet.

Innan jag går in specifikt på försvarsbudgeten vill jag kort lyfta fram lite fakta – ni kan den, men jag vill ändå lyfta fram den – om den övergångsbudgetproposition som övergångsregeringen lade fram till riksdagen för beslut och som riksdagen röstade ned i onsdags.

Det finns bestämmelser kring vad en övergångsbudgetproposition ska innehålla och inte:

En övergångsregering bör endast avgöra löpande eller brådskande ärenden.

Den bör inte lägga fram propositioner som är politiskt kontroversiella eller har en tydlig partipolitisk inriktning.

Regeringsformen säger att den senast beslutade budgeten ska fortsätta att gälla för det fall riksdagen inte har beslutat om en ny budget.

Särskilda principer har tagits fram för utformningen av övergångsbudgetpropositionen efter kontakter med företrädare för regeringspartierna samt Moderaterna, Centern, Kristdemokraterna, Liberalerna och Vänsterpartiet.

Övergångsregeringen har utefter detta bedömt att övergångsbudgetpropositionen för 2019 bör utformas utifrån budgeten för 2018 med uppräkningar för det som krävs – detta i väntan på att en ny regering tillträder som kan lämna de förslag till ändringar som följer av just den regeringens politiska inriktning.

En övergångsbudgetproposition läggs alltså med avsikten att ge utrymme för den politik som blir vald att sitta vid rodret och att också bestämma vart vi ska. Samtidigt ska man ge våra myndigheter ute i landet en tydlighet i så god tid som möjligt för att de ska kunna planera sin verksamhet för det kommande året. Det är avsikten. Regering först, budget sedan. Och här står vi i dag med något helt annat.

Att vi vid detta första tillfälle, när en regeringsbildning drar ut på tiden, inte kan enas om en ordnad process för att demokratin ska kunna fungera även i utmanande tider är oroande. Att de ekonomiska ramarna fastställdes i onsdags, innan effekterna av budgeten tydliggjorts, tycker jag är en demokratisk förlust.

Fru talman! Visst, övergångsbudgetpropositionen för utgiftsområde 6 var oroande för verksamheterna eftersom just våra verksamheter är inne i en expanderingsfas med att förstärka totalförsvaret – en förstärkning som regeringen, Moderaterna och Centerpartiet kommit överens om och som fanns med i regeringens förslag till budget för 2018. Det gällde 2,7 miljarder kronor årligen från och med 2018 för en ökad operativ förmåga i krigsförbanden och förstärkt förmåga inom totalförsvaret som regeringspartierna hade kommit överens med Moderaterna och Centerpartiet om. Det fanns dock inte med i övergångsbudgetpropositionen då det ju bör hänföras till partipolitik.

Nu är dessa våra verksamheter lugnare, eftersom M-KD-budgeten har gått igenom där de förstärkningarna finns med så att man kan fortsätta bygga upp totalförsvaret enligt planerna, vilket är både viktigt och nödvändigt. Det tycker vi är bra. Men Naturvårdsverket och länsstyrelser runt om i landet är mycket oroade, vilket ju inte alls är bra eftersom allt hör ihop.

Många jobb kommer att försvinna från dessa myndigheter. 40 procent av Naturvårdsverkets samlade anslag för att arbeta med klimat, miljö och natur försvinner, och detta ska verkställas ute i verksamheterna över jul och nyår då lugn och ro ska vila över oss. Så mycket nedskärningar blir ju naturligtvis nedskärningar på personal också.

Klimatförändringarna medför stora utmaningar och påfrestningar på vårt samhälle.

Nära till hands när vi pratar om klimatförändringarna inom just försvaret ligger ju vatten och livsmedelsförsörjningen och säkerheten för vårt civila samhälle. De låga grundvattennivåerna under de senaste åren ger en föraning om en framtid där vattenbrist och torka blir vanligare. Regeringen föreslog därför i förra årets budget satsningar på att restaurera och anlägga våtmarker, fördjupa kartläggningen av våra grundvattenresurser samt utveckla länsstyrelsernas arbete med skydd av dricksvatten. Våtmarker är nämligen mycket viktiga med sin vattenhållande förmåga.

I den budgetmotion som nu gick igenom skär man bort stora anslag just inom detta område. Länsstyrelserna, som är vår förlängda arm ned till befolkningen, får betydligt mindre resurser generellt. Självklart får det effekter.

Livsmedelsförsörjningen är också avhängig av väl fungerande kringorganisationer, såsom länsstyrelserna. I somras var Länsstyrelsen i Halland en avgörande spelare för att få det att fungera i torkan med vatten till djuren, samordning för bete och så vidare. Säkert var det så i övriga delar av landet också. De nedskärningar som görs på klimat och miljö, nedskärningar som aldrig tidigare skådats i omfattning, kommer att slå hårt även inom områden som vårt utskott har ansvar för.

För mig är ärlighet oerhört viktigt, så även i politiken. Demokratin tar stryk om vi tappar bort just den ingrediensen i det vi säger, skriver och gör. Demokratin bygger på förtroende för att tydliga överenskomna spelregler finns och följs. Den kan inte fungera annars.

Jag deltar inte i beslutet utan hänvisar till övergångsbudgetpropositionen och det särskilda yttrande vi lämnat från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

(Applåder)

Caroline Nordengrip (SD)

Anf. 167 Caroline Nordengrip (SD)

Fru talman! I dag firar vår demokrati 100 år. Att Sverige fått åtnjuta detta privilegium är ingen slump, och om vi ska få uppleva 100 år till av frihet kommer det sannolikt inte att ske utan fortsatta ambitiösa ansträngningar från vår sida.

Att Sverige behöver ett starkt försvar är vi alla partier överens om. Vi är dock inte eniga om prioriteringarna och medlen för att lyfta vårt försvar till den nivå som vi sverigedemokrater anser nödvändig för att värna vår frihet över en längre tidsperiod. Det säkerhetspolitiska läget kan komma att snabbt förändras, det har vi nyligen bevittnat, men militär förmåga är något som byggs långsamt och vi bör därför stå starkt rustade även under fredsförhållanden.

Sveriges försvar bygger på en deklarerad folkvilja att Sverige ska vara en självständig och fri nation samt på en försvarsmakt som på ett trovärdigt sätt kan hävda förmågan att skydda hela landet genom ett organiserat totalförsvar i samverkan med det civila samhället.

I början av 1980-talet var försvarets andel av bnp hela 2,9 procent för att sedan successivt minska till dagens nivå om närmare 1 procent. Hela försvarsgrenar hotas av att inte leva upp till den operativa förmåga som vi har satt som mål, och detta kan ske inom loppet av bara några få år.

Vi ser dock tyvärr i dag ett samhälle som inte tar fred och frihet på det stora allvar som behövs, ett samhälle som låtit försvaret bli ett särintresse med de yttersta beslutshavarna i spetsen för att successivt dra ned på anslagen som behövs för att bibehålla grundpelarna för vår självständighet. Vi är lättade att det nu är bestämt att skjuta till mer resurser till vårt försvar, något som vi sverigedemokrater under lång tid påtalat som nödvändigt.

Vi behöver börja om från grunden, att återinföra beredskapslager av livsmedel, läkemedel samt andra basprodukter vitala för att samhället ska vara funktionellt i händelse av kris eller krig. Vi behöver även stärka det civila försvaret med en tydligare ansvarsfördelning och direktiv samt uppföljning under återuppbyggnaden. Vi behöver utbilda befäl, manskap och frivilliga samt även utöka dessa i antal.

Materielbeställningen behöver ta fart, och man behöver även säkerställa tillgången på allt från skyddsrum till övningsområden. Lagar behöver justeras för att underlätta för övningsverksamhet, och det kommer att krävas ytterligare ansträngningar för att åstadkomma ökad kunskap för att möta relativt nya hotbilder såsom terrorism och cyberhot.

Fru talman! Jag skulle kunna fortsätta att måla bilden av de förstärkningar som snarast behövs efter den nedrustning som skett under decennier, men jag anser nu att det är viktigare att blicka framåt.

Det har satts upp ambitiösa mål för försvaret, men medlen har visat sig inte räcka för att säkerställa att de ska bli verklighet. Vi vill se ett nytt tankesätt där man sätter budgeten efter uppdragen som man gett till Försvarsmakten och inte tvärtom. Det riskerar annars att skapa orimliga förväntningar på resultatet av de tilldelade medlen, och det kan komma att ständigt saknas tillräckliga medel för den givna uppgiften.

För att garantera rikets säkerhet och självständighet måste nedrustningen genast få ett slut. Länderna i vår absoluta närhet har försvarsanslag på nära 2 procent av bnp eller har tagit beslutet att detta är en väg som den ekonomiska politiken runt försvaret nu måste ta. Även vi bör gå i denna riktning och i lag säkerställa att medlen stannar på den nivå som är nödvändig.

Inledningsvis kan vi tillfälligt behöva gå längre än 2 procent eftersom uppbyggnaden av vårt försvar kommer att vara mycket kostsam, för att därefter plana ut kring 2 procent, det vill säga om läget i omvärlden inte har försämrats ytterligare.

Det är viktigt att vi ger de militära och civila delarna av försvaret möjlighet att jobba långsiktigt, och vi ser det därför som nödvändigt att grundlagen ändras för att inte tillåta regeringar att åter i framtiden använda försvaret som en budgetregulator.

Fru talman! Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till Sverigedemokraternas reservationer nr 3 och nr 7.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sara Seppälä (SD).

Maria Nilsson (L)

Anf. 168 Maria Nilsson (L)

Fru talman! Jag vill i mitt anförande återvända till anledningen till att vi behöver ett starkt försvar. Vad består det säkerhetspolitiska hot av som vi har hört så mycket om?

Fru talman! Låt mig ge ett konkret exempel. Nästan alla städer i det forna Sovjetunionen har en Ulitsa Lenina, en gata i centrum uppkallad efter Vladimir Lenin. Jag har själv promenerat på åtskilliga sådana. Jag har även promenerat på den som följande händelse utspelade sig på.

I centrum av staden Kertj på Krim i Ukraina dök den 3 mars 2014 stridsklädda män utan nationalitetsbeteckning upp just där och började blockera militära förband. Nästan samtidigt började busslaster med fler krigsklädda män anlända med vapen som de gömde i rysk-ortodoxa kyrkor.

Fru talman! Under plenum i svensk riksdag ter detta sig som en beskrivning i en dålig deckare. Det var det inte. Den 5 mars stängdes alla ukrainska tv-kanaler på Krim av. I stället sändes endast ryska kanaler. Någon månad senare genomfördes en så kallad folkomröstning, och Krim blev de facto en del av Ryssland. Ryssland hade genom militär aggression genomfört en olaglig annektering av ett territorium tillhörande ett annat europeiskt land.

Några veckor senare startade Ryssland ett krig i östra Ukraina som skördat mer än 10 000 människors liv. Det är ett krig som fortfarande pågår.

Vi talar ofta och ganska lättvindigt om frihet, inte minst i det parti som jag tillhör. Men vad är frihet? Frihet är att självständigt kunna bestämma över sitt liv.

Olga, Andrej och Tanja berövades den friheten den 3 mars 2014. I stället för att fortsätta sina liv på Krim lever de i dag som internflyktingar.

Fru talman! Detta är inte en historia om Kertj på Krim i Ukraina. Det här är historien om när det säkerhetspolitiska läget för alltid förändrades i Europa. Det är historien om varför Sverige behöver ett starkt försvar. Ryssland har befäst sig som en militärt överlägsen stormakt i Östersjöregionen. Skulle en konflikt uppstå kommer Sverige att drabbas direkt eller indirekt.

I en intervju i Svenska Dagbladet konstaterade Säpochefen att han var särskilt oroad över det omfattande spionage och underrättelsehot från Ryssland som Sverige utsätts för. Syftet är att destabilisera Sverige.

För Liberalerna är det givet att försvarsförmågan på flera sätt måste öka. Försvaret av Sverige är Försvarsmaktens huvuduppgift. Detta försvar är inte gratis. Vi behöver öka budgeten till 2 procent av bnp. Liberalerna har i sin budgetmotion en tydlig färdplan för hur detta ska uppnås. Försvaret måste kosta.

Problemet är tyvärr att hur mycket pengar Försvarsmakten än tillförs kan Sverige inte mäta sig med en militär stormakt. Därför är det viktigt att internationellt samarbete stärks och utvecklas. Regeringen måste omedelbart ansöka om Natomedlemskap.

Fru talman! Min partikamrat har redan redovisat våra yrkanden. Vårt förslag har fallit, och vi stöder därför vårt särskilda yttrande.

(Applåder)

I detta anförande instämde Allan Widman (L).

Pål Jonson (M)

Anf. 169 Pål Jonson (M)

Fru talman! Låt mig inledningsvis hänvisa till och ställa mig bakom Beatrice Asks yrkande.

Försvarspolitikens huvudfokus måste vara att här och nu öka den operativa förmågan i krigsförbanden och intensifiera arbetet med totalförsvaret. Skälet till det är ytterst att den säkerhetspolitiska utvecklingen i vårt närområde fortsätter att försämras. Risken för ett väpnat angrepp mot Sverige kan tyvärr inte uteslutas.

Med det sagt tror jag att det är angeläget att vi klarar av att hålla två tankar i huvudet samtidigt när vi diskuterar den framtida inriktningen på försvarspolitiken.

Samtidigt som vi här och nu stärker den operativa förmågan genom att tillföra mer mängdmateriel och skapa förutsättningar för mer övningsverksamhet inom Försvarsmakten behöver vi också följa och ta in den snabba teknikutveckling som vi ser äga rum i vår omvärld.

Denna teknikutveckling är starkt präglad av ökad automation, robotik och artificiell intelligens. Den kommer att förändra hur vi lever våra liv under de närmaste årtiondena. Men den kommer även att i grunden förändra det moderna slagfältet. Detta kommer att leda till större användning av till exempel drönare, autonoma system i alla arenor, bättre fjärrstridsförmåga och alltmer avancerade cyberangrepp.

Allt detta måste vi ta höjd för när vi nu försöker balansera mål och medel i försvarsbudgeten. Det finns nämligen en risk att Europa och Sverige faller tillbaka på det militärtekniska området. Inom EU har satsningarna på försvarsforskning minskat med 40 procent under det senaste årtiondet. Under samma period har även Försvarsmaktens anslag för forskning och teknikutveckling minskat med 70 procent från 2 miljarder ned till ungefär 600 miljoner per år. Detta är förenat med vissa säkerhetspolitiska risker, eftersom militär verksamhet som bekant är mycket teknikintensiv.

Fru talman! Den budget som vi debatterar i dag kommer med tre angelägna besked på detta område.

För det första är det bra att Försvarsmaktens anslag för forskning och teknikutveckling nu förstärks. Man får ändå säga att det är ett trendbrott. Det sker för första gången på nästan 20 år.

För det andra är det bra att mer medel tillförs Totalförsvarets forskningsinstitut.

För det tredje är det i grunden positivt att EU nu ökar sina ambitioner på detta område, genom att bland annat inrätta en försvarsfond. Rätt utformad kan försvarsfonden bidra till att bättre koordinera de europeiska satsningar som görs på detta område och även stärka svensk försvarsförmåga. Men då krävs att vi har en proaktiv och inflytelserik regering som kan värna Sveriges intressen i Bryssel.

Här finns det skäl att rikta viss kritik mot regeringens passiva och förhållandevis låga ambitionsnivå när det gäller deltagande i Pescoprojekt.

Fru talman! Jag har uppehållit mig mycket vid det framtida slagfältet och teknikutvecklingen. Traditionellt brukar det delas in i mark, luft och sjö, men alltmer talar vi också om cyberarenan som den fjärde arenan inom modern krigföring. Det är ett område där Sverige dras med stora problem.

I internationella mätningar av länders cybersäkerhet brukar Sverige komma långt ned när vår samlade förmåga utvärderas. Problemen inom cyberområdet i Sverige är både organisatoriska och juridiska och handlar även om brist på resurser.

Moderaterna har därför lagt fram ett antal skarpa förslag för att förbättra det samlade greppet om cyberförsvarsförmågan i Sverige. Bland annat vill vi inrätta en cyberkoordineringsfunktion i Regeringskansliet. Vi har också föreslagit att det ska införas ett cyberoperationscentrum under FRA:s huvudmannaskap.

Genom det budgetförslag som debatteras i dag får även Must och FRA ökade anslag för att stärka arbetet med cyberförsvaret. Det är helt nödvändigt för att vi i framtiden ska stå bättre rustade även inom denna arena.

(Applåder)

Alexandra Anstrell (M)

Anf. 170 Alexandra Anstrell (M)

Fru talman! Med Moderaternas och Kristdemokraternas förslag till budget blir det ökade anslag till försvaret – ja, faktiskt till hela totalförsvaret. Det är viktigt, och jag är stolt som moderat över att vi har gjort denna viktiga prioritering. Den behövs nämligen.

Gör vi inte denna prioritering nu kommer det att kosta ännu mer senare utan att man får mer för pengarna. En fördröjning av satsningarna inom försvaret skulle alltså bli en fördyring. Och det, fru talman och ärade ledamöter, är onödigt.

Vi alla vet att säkerhetssituationen i vårt närområde har försämrats under senare år. Östersjöregionen befinner sig åter i fokus. Vi kan bara se i Ukraina, som flera har pratat om här i dag, att Ryssland inte väjer för att använda militära medel mot sina grannländer. Sverige skulle oundvikligen bli påverkat vid en väpnad konflikt i Östersjöområdet. Detta måste vi alla ta på allvar.

Försvarsmakten måste i det korta perspektivet färdigställa den beslutade krigsorganisationen. Men det behöver också läggas stor vikt vid att förstärka förmågan att mobilisera hela krigsorganisationen i händelse av höjd beredskap. Här är det självklart viktigt att de mål som satts upp för personalförsörjningen uppfylls.

För marinstridskrafterna är närvaron i Östersjön av särskild betydelse. Vi ser också att marinen står inför omfattande utmaningar under de kommande åren. Där behövs god planering men självklart också god kostnadskontroll, spårbarhet och uppföljning, precis som inom hela försvaret. Det är ju inga små investeringar vi pratar om när vi pratar om ubåtar, till exempel.

MSB får ökade resurser i vår budget för att stärka arbetet med att bygga upp det civila försvaret. Det är mycket bra. Jag har skrivit en insändare i år där jag har sagt att jag hoppas att ett krispaket ska bli årets julklapp. Det är en julklapp som man faktiskt inte skulle behöva öppna men som är ack så viktig. Visst, fru talman, vore det en bra julklapp!

Det är inte bara den ökade osäkerheten i världen som utgör ett hot som vi måste vara förberedda på. Det handlar också om bland annat skogsbränder, översvämningar och it-attacker. Vi själva – varje individ – måste ta ett ansvar. Men MSB har till uppgift att utveckla hela samhällets förmåga att förebygga och hantera olyckor och kriser.

Här tycker vi moderater att det är viktigt att stärka arbetet med att bygga upp det civila försvaret. Det handlar exempelvis om stöd för beredskapsplaneringen, utveckling av räddningstjänsten vid höjd beredskap och sjukvårdens säkerhet i kris och krig.

Vi har tidigare här i kammaren debatterat Riksrevisionens granskning av livsmedels- och läkemedelsförsörjningen, och vi har alla sett stora brister. Det måste helt enkelt förbättras. Med det budgetförslag som M och KD lagt fram finns dessa möjligheter.

Det är med stolthet som jag står här i dag och lägger fram samma yrkande som Beatrice Ask gjorde alldeles nyligen för att få en riktigt bra budget för Sveriges totalförsvar.

(Applåder)

Anf. 171 Roger Richtoff (SD)

Fru talman! Jag vill bara ge en kort kommentar till Patriotsystemet. Det hävdas att det kan bekämpa kryssningsmissiler. Det har en radar som täcker 120 grader. Man sköt bort det systemet under Auroraövningen. Det är det systemet vi pratar om. Kryssningsmissilen ska komma från rätt håll. Jag behöver inte säga mer än så.

Man kan ju komplettera med att köpa många extra. Du har en datalänk in. Klipper du den har du inget system alls. Nu pratar man om att utöka till flera datalänkar.

Jag tänkte bara lägga in en liten stänkare om en kommande sak som jag tycker att man på något sätt skulle kunna beröra i detta sammanhang. Det gäller samhällets krisberedskap. Jag har många gånger i kammaren talat om det största hotet mot vårt sätt att leva och vår frihet. Är det riktat utifrån mot Sverige, eller finns det innanför landets gränser? Har den utveckling vi ser i landet någonting med samhällets krisberedskap att göra? Ja, vi tycker det.

Jag tror att vi måste vara uppmärksamma på detta och ta med det i våra tankar när det gäller den utveckling som sker. Det är bomber, dödsskjutningar, våldtäkter, rån och en alltmer eskalerande våldsspiral inom landets gränser. Har det någonting att göra med samhällets krisberedskap? Ska vi någon gång beröra detta? Ja, vi tycker det. Jag kommer att återkomma till detta. Har vi snart någon form av lågintensivt inbördeskrig i landet?

Det är viktiga frågor att diskutera. Jag ville bara förvarna om att jag kommer att ta upp detta i ett längre debattinlägg vid ett senare tillfälle.

Tack för debatten!

Anf. 172 Allan Widman (L)

Fru talman! Det är alldeles korrekt att de sensorer som finns i Patriotsystemet enbart täcker in 120 grader, inte 360, vilket vore hela varvet runt. Det är just därför man väljer att köpa flera sensorer till de skjutande förbanden. Man gör det för att få just en täckning runt hela horisonten. Så enkel är den förklaringen.

Jag vet inte om jag ska ge mig in i det som Roger Richtoff säger om en upptrappad kriminalitet i Sverige och om det är en fråga för vår civila krishantering eller vårt civila försvar. Nu lovade Roger Richtoff att återkomma till detta vid tillfälle. Kanske ska vi ta den diskussionen då, men det är klart att olika företeelser inom landets gränser på olika sätt kan beskrivas som osäkerheter när det gäller vårt samhälles fortbestånd och stabilitet.

Jag kan notera att när det gäller synen på Ryssland har inte Sverigedemokraterna alla gånger varit överens med de övriga politiska partierna. Eller jag kan citera Roger Richtoffs partiledare från valrörelsen: Macron eller Putin – pass.

Anf. 173 Roger Richtoff (SD)

Fru talman! Macron har ju vissa problem själv. Han var i Sverige för ett tag sedan och kritiserade oss – mitt parti. Han har stora problem själv i sitt land i dag. Jag tillmäter honom inte något större värde, måste jag säga, i den allmänpolitiska debatten. Jag tror att sagan snart är över.

Vad det gäller det inrikespolitiska sa jag att jag återkommer. Jag tror på något sätt att vi inte kan sätta en tydlig gräns vid den eskalerande våldsspiralen i Sverige och säga att det inte har med samhällets krisberedskap att göra. Vi borde, tycker jag, ta höjd för detta i någon form av diskussioner framgent, kanske inte här och nu.

Sedan gäller det Patriotsystemet. Ja, man köper in två radarsystem till med länkar. Nu börjar miljonerna rulla i de här systemen. Andra länder har dessa system – Polen och Tyskland till viss del. Om ni läser de tidningarna kan ni se att de har uttryckt att de har svårigheter med underhållet. Väldigt mycket i dessa system är hemligstämplat. Och det finns mycket kritik mot hur det fungerar.

Det har utvecklats sedan jag i olika former deltog under Gulfkriget 1991. Det går inte att jämföra riktigt, men där träffade väl ungefär var tredje. Det har utvecklats, så den jämförelsen haltar väsentligt. Men det är inget system som vi kan applicera på våra krigsfartyg.

Vi behöver ett skydd, och vi behöver ett system som är sammanhängande. Jag tycker att vi inom ramen för Pesco borde ha ett försvarssamarbete när vi ändå är där, till exempel inom det här området, som gynnar svensk försvarsindustri i allt högre omfattning.