Herr talman! Vi ska i dag besluta om att införa amorteringskrav efter en lång och snårig process med framför allt juridiska hinder längs med resan.
Jag instämmer i mycket av det som Fredrik Olovsson och Maria Malmer Stenergard säger. Vi har i dag efter förhandlingar en enig riksdag som ställer sig bakom införandet av amorteringskrav, men samtidigt tycker jag att dagens beslut väcker ett antal frågor.
I en lista över världens mest skuldsatta ekonomier i alla kategorier hamnade Sverige på andra plats, endast slaget av Japan. Då handlar det inte om att vår statsskuld är stor eller att våra företag är belånade i stor utsträckning. Nej, det är hushållens skuldsättning som har skenat de senaste åren. Kurvan över hushållens skuldsättning har pekat uppåt i en obruten takt. Enligt Statistiska centralbyrån, SCB, har hushållens lån sedan början av 2008 ökat med 1 100 miljarder kronor, eller med 56 procent.
När det tar så här lång tid för politiken att reagera och ens införa ett så litet hinder för skuldsättning som ett amorteringskrav är, då undrar man om politiken klarar av att leverera. Processen med att införa ett amorteringskrav har tagit över ett år, men debatten och förslagen har funnits en betydligt längre tid.
Sverige är en liten och öppen ekonomi. Det betyder att vi påverkas snabbt av beslut i vår omvärld. Det kräver också att vi klarar av att både besluta om förebyggande åtgärder i god tid och att fatta snabba beslut när det krävs. Frågan är om vi har den politiska kapaciteten. När jag ser processen om amorteringskrav blir jag en aning tveksam.
I praktiken är lagkravet redan genomfört i och med att bankerna stramat upp sin utlåning. Men det är bedrövligt att det ska krävas en lagstiftningsprocess för att bankerna ska ta samhällsansvar. Men det kanske är just det som visar på att vi inte kan släppa över ansvaret och makten till bankerna.
En annan fråga vi politiker måste ställa oss är om amorteringskravet är tillräckligt. För fem år sedan höjdes kravet på egeninsats från 10 procent till 15 procent av kostnaden för ett bostadsköp. Det hade en liten påverkan, men hushållens skuldsättning steg ändå.
Jag tror knappast att amorteringskravet kommer att hjälpa jättemycket. Riksbankens beräkningar visar, som vi har fått se flera gånger i utskottet, att amorteringskravet endast påverkar nya låntagare och därför endast får en liten effekt på lång sikt. Fler åtgärder behövs därför.
Den viktigaste åtgärden för att påverka hela lånestocken vore att trappa ned ränteavdragen. I dag bidrar staten till att öka skuldsättningen och därigenom skapa finansiell instabilitet. När hushållen har råd att låna mer pengar på grund av ränteavdragen stiger priserna på bostäder, och skuldsättningen ökar. Så kan vi inte ha det. Det är nödvändigt att politiken kommer överens om en nedtrappning av ränteavdragen snarast, för riskvarningar saknas inte.
Ränteavdragen har också en mycket tveksam fördelningspolitisk profil. De gynnar rika kort och gott, men vi är allihop med och betalar. Samtidigt är ränteavdraget en tickade bomb som Konjunkturinstitutet har varnat för kan motsvara 60 miljarder kronor eller mer än 1 procent av bnp år 2024 om ingenting görs. Därför behöver vi snarast införa ett tak så att de rika som har extrema räntekostnader inte subventioneras av vår välfärd.
Det är två partier i Sverige som har försökt vara statsbärande och ta ansvar för statsfinanserna, och det är Socialdemokraterna och Moderaterna. Tyvärr gör man väldigt lite åt hushållens skuldsättning mer än att prata.
Finansminister Andersson kan tänka sig att trappa ned ränteavdragen om man hade gjort det samtidigt som den moderatledda regeringen Reinfeldt tog bort fastighetsskatten. Det är ett tag sedan nu, och problemen med skuldsättningen finns ju här och nu.
Men Moderaterna är knappast bättre. Under sin tid vid makten tog man bort fastighetsskatten, man tog bort förmögenhetsskatten, man drev på för ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter och man stoppade effektivt nybyggande. Där kan man snacka om att slänga mer ved på brasan för att hushållens skuldsättning verkligen skulle stiga. Jag tycker att det är dags att gå från ord till handling och göra någonting åt ränteavdraget nu.
En del ekonomer propagerar också för ett införande av ett skuldkvotstak. Den åtgärden är jag personligen mer tveksam till. Vi har i dag en stor segregation framför allt i våra städer. Om vår inkomst direkt utan någon helhetsprövning gör att vi sållas bort från vissa områden tror jag att det i stället riskerar att förstärka segregationen ytterligare.
I stället behövs en politik som går till handling och ser till att öka byggandet av hyresrätter. Därför är jag glad över att Vänsterpartiet tillsammans med regeringen har förhandlat fram den största bostadspolitiska satsningen på 20 år. Det är en politik som kan göra skillnad och som kan innebära att du som ung kan få en hyresrätt att bo i i stället för att skuldsätta dig över öronen för att ens kunna flytta hemifrån.
Med detta sagt, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget till beslut i betänkandet.
Amorteringskrav
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 15.)
