Fru talman! Jag ska börja med att svara på Lena Asplunds fråga.
Alliansfriheten har tjänat oss väl, skriver vi. Du sa att du inte begriper det, Lena Asplund, men jag ska förklara lite grann. Vi gör alltså en tillbakablick när vi säger att alliansfriheten har tjänat oss väl. Sedan skriver vi också att vi vill ha alliansfrihet från stormakter, vilket du ser om du läser i vår reservation. Ett förbund med Finland är framtiden.
För tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 2.
Det är betecknande att det inte finns någon konsekvensanalys i detta underlag. Att Alliansen gärna ser det här som ett steg in i Nato vet vi. Ni jublar och säger ju att detta är ett steg in i Nato, och nu är vi praktiskt taget med där. Jag är jätteförvånad över att Socialdemokraterna och Miljöpartiet går på detta.
Debatten i dag handlar om att lagen om utbildning för fredsfrämjande verksamhet ska ändras. Den ska skrivas om. Nu ska regeringen, inte riksdagen, bemyndigas att sända väpnad styrka utomlands för övning och annan utbildning – alla slags övningar utomlands. Det här är en mycket, mycket kraftig signal. Som Allan Widman alldeles nyss var uppe här och sa: Det är ju inte vad vi säger som räknas utan vad vi gör. Det är precis så. Det som räknas är vad vi gör, och nu går vi in i övningar med i huvudsak Natoförband i en ökad omfattning.
Vi vill minska detta i vissa stycken. Det är ju vad vi gör som skickar signalen. Är det då konstigt att Rysslands utrikesminister säger att de flyttar fram sina positioner? Vad är det för konstigt med det? Nato flyttar ju fram sina positioner. Nato är en vän till oss. Men Ryssland är ingen fiende. Hur svårt kan det vara?
Nato, som ni blandade in i Natodebatten, anser ju att vi mycket väl kan stå utanför, men de vill också att vi ska ett starkt svenskt försvar. De har ingenting emot ett förbund med Finland. Ryssland säger samma sak.
Det är er neddragning, ert totala raserande av den svenska försvarsförmågan och det civila försvaret, som har försatt oss i den här situationen. Tack och lov har vi nu fått en försvarsminister värd namnet, som förstår allvaret och bygger upp det här. Men framför allt till Socialdemokraterna vill jag säga att jag tycker att det är mycket förvånande att ni går i den här fällan.
Det här är mycket tveksamt. Det faktum att regeringens beslutanderätt i de här frågorna har inskränkt sig till fredsbevarande operationer har sin grund i en bred politisk enighet. Men så är det inte med det som föreslås här. Det är olämpligt att ge en fribiljett till regeringen att fatta beslut om utbildningar i militära frågor eftersom valet av samarbetspartner för de här övningarna intimt hänger samman med Sveriges säkerhetspolitiska inriktning.
Vi kommer att ha en debatt i nästa vecka om det här med värdlandsavtalet. Det här är ett led, ett steg in i värdlandsavtalet som knyter oss ännu fastare till det här. Den säkerhetspolitiska konsekvensen av detta har ni inte analyserat. Ni bryr er inte om det, eller så förstår ni det inte. Det är vår uppfattning.
Det är alldeles uppenbart att de här övningarna kommer att ske i huvudsak tillsammans med Natoförband. Vi har lagt fram ett alternativ till lagtext. I den lagtexten skriver vi exempelvis så här, och jag läser innantill så att det blir helt rätt: ”Regeringen får även sända en väpnad styrka utomlands för att delta i utbildning inom ramen för militärt samarbete med Finlands försvarsmakt.”
Jag har själv övat där med våra krigsförband. Det har vi gjort förut, så det är inga nyheter. Men vi övade inte själva och inte när som helst på regeringens initiativ, utan det var ju lång planläggning för övningar, precis som sker i dag. Så är det, och dessa övningar var väldigt uppskattade då såväl av de finska som de svenska förbanden.
Dessutom pågår det nu ett närmande mellan Finland och Sverige som ni alla här tycker är bra. Ni ser ju också vägen fram. Ni har aldrig protesterat eller sagt något annat på de möten vi har. Detta kan mynna ut i ett freds-, kris- eller icke fredstida samarbete. Det är jättebra. Mynnar det ut i ett försvarsförbund med Finland är det alldeles utmärkt. Ett starkt svenskt försvar, gärna i förbund med Finland, kommer att stabilisera det säkerhetspolitiska läget i vår del av Europa betydligt mer än vad ni någonsin kan komma fram till med det här förslaget.
Grunden för den här breda försvarspolitiska inriktningen, skriver ni också, är den solidariska säkerhetspolitiken och solidaritetsförklaringen. Hur går det då ihop?
Fru talman! Det finns i den här församlingen partier som vill gå i krig med en angripare som går till exempel mot Estland. Vid ett intrång i Estland ska vi förklara denna angripare krig. Är det så? Förmodligen har man inte tänkt så. Analysen saknas ju. Men om vi skickar en soldat till Estland förklarar vi ju det land som angriper Estland krig.
Hur tänker ni när ni kommer med sådana förslag? Solidaritetsförklaringen ska omfatta allting, men den ska inte vara någon garant för att väpnad trupp från Sverige ska gå in och hjälpa ett Natoland att föra krig mot en angripare. Då är vi i krig. Dagen efter smäller det i Sverige. Jag saknar naturligtvis en analys av konsekvenserna.
Man pratar om en operativ förmåga. Höjer detta den operativa förmågan? Ja, det är klart att det gör. I vissa stycken gör det det, fru talman. Om vi övar med flyg och andra delar höjer det den operativa förmågan, men då i samarbete med dessa länder. Vart tar ingenjörsförbanden vägen? Vart tar Ing 2:s personal vägen? Hur ska dessa utmärkta förband öva? Vi ska öva i Sverige, bygga upp civilförsvaret och öva detta. Det är det som är det verkliga problemet i Sverige i dag – att vi har åsidosatt civilförsvaret. Bygg upp detta och öva tillsammans nu! Där ska vi kraftsamla.
Jag nöjer mig med detta, fru talman, och avslutar med att säga som jag har sagt några gånger nu: USA och Nato är våra vänner. Men Ryssland är ingen fiende till oss.
