Herr talman! För Sverigedemokraterna är det självklart att det måste finnas samarbete över nationsgränserna för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet. Vi är dock tydliga med att formen för samarbete inte får betyda allvarliga inskränkningar i enskilda länders förmåga att i slutändan faktiskt bestämma själva hur de vill utforma sin kriminalpolitik.
Förslaget i betänkandet Erkännande och uppföljning av beslut om övervakningsåtgärder inom Europeiska unionen innebär ett försvårande av möjligheterna för enskilda länder att utreda brott. Huvudsakligen föreslås att brottsmisstänkta i Sverige med hemvist i ett annat EU-land ska slippa sitta häktade i Sverige under utredningen. I stället ska den misstänkte kunna befinna sig i sitt hemland med övervakningsåtgärder som administreras av den misstänktes hemland.
Det hör kanske inte till ovanligheten att de flesta partier i den här kammaren behandlar kriminalpolitiska frågor ur brottslingars eller misstänktas perspektiv. I det här fallet framgår det hur som helst väldigt tydligt. Själva huvudpoängen med förslaget beskrivs i betänkandet som att man ska främja alternativa åtgärder till tillfälliga frihetsberövanden under brottmålsprocessen. Med andra ord: Frihetsberövande åtgärder betraktas som dåligt för att det drabbar den brottsmisstänkte, och därför ska man försöka hitta mildare sätt att behandla brottsmisstänkta. Gäller det personer som begår brott i ett annat land betraktas det också som problematiskt att behöva sitta frihetsberövad i ett främmande land. Därför måste ett regelverk till för att man ska slippa sitta häktad i ett annat land.
Hur detta påverkar enskilda länders förmåga att utreda brott är av sekundär betydelse. Att det i förlängningen riskerar att drabba brottsoffer med utdragna utredningar eller att risken ökar för att den misstänkte aldrig dyker upp igen är av sekundär betydelse.
Att EU-medborgare i relativt hög grad begår brott i Sverige är ingen nyhet. Vissa brottskategorier utgörs nästan helt och hållet av kriminella EU-medborgare som ser Sverige som sin arbetsmarknad.
Fickstölder är exempelvis ett brott som har ökat lavinartat i Sverige, och polisen i Stockholm kunde konstatera att hela fyra av tio som grips har sitt ursprung i Rumänien. Organiserade stölder av båtar och båtmotorer, inbrottsräder, dieselstölder - det finns snart inte en enda brottskategori som inte systematiskt organiseras av utländska medborgare med hemvist i annat EU-land. Och dessa ska nu alltså inte kunna häktas i Sverige när de finns skäl för det, utan de ska erbjudas lite mer lediga förhållanden i sina hemländer under brottsutredningen!
Erkännande och uppföljning av beslut om övervaknings-åtgärder inom Europeiska unionen
Jag vill bara uppmana alla som läser tidningar att reflektera över hur effektiv en brottsutredning skulle bli om exempelvis ett mord har skett i Sverige, där förövarna är EU-medborgare från ett annat land. Hur effektivt blir det att inleda förhör med dem när de vistas i sitt eget hemland?
Jag ser uppenbara risker med det här förslaget, och jag tror inte att de överslätande formuleringar som finns i betänkandet egentligen motsvarar de risker som finns. Låt mig citera vad man i betänkandet skriver om Åklagarmyndighetens remissvar: "Åklagarmyndigheten påtalar bl.a. att brottsutredningar riskerar att förlängas och försvåras på grund av att den misstänkte inte finns i rättegångslandet och uttrycker oro över vad det kan komma att innebära för en effektiv brottsutredning." Vidare anger Åklagarmyndigheten att "språkproblem och begränsade möjligheter till en snabb kommunikation mellan myndigheter i olika medlemsstater kommer att ställa stora krav på åklagarna" om förslaget genomförs.
Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten har även uttryckt oro då de anser att risken för ett undandragande från lagföring är större när den misstänkte kommer att lämna landet för att sedan självmant och på egen bekostnad återvända för eventuella förhör och rättegång.
Regeringen och den så kallade oppositionen står som bekant bakom det här betänkandet. Till sitt försvar inför de uppenbara riskerna skriver de följande: "Om det framkommer omständigheter som talar för att brottsutredningen och lagföringen riskerar att avsevärt försvåras eller förlängas, bör det kunna vara skäl för att inte fatta ett beslut. En avvägning måste dock alltid göras mot lagstiftningens syfte, dvs, att främja användningen av alternativ till frihetsberövanden."
Med andra ord bör man överväga om man ska inkludera avgörande nackdelar för brottsutredningen, men det viktigaste, och där tyngdpunkten ska ligga, är att den misstänkte slipper sitta häktad i det land där denne misstänkts ha begått ett brott.
Tydligare än så blir det inte. Hela tyngdpunkten i betänkandet syftar till att göra tillvaron för brottsmisstänkta lite enklare, och om det skulle innebära stora risker för brottsutredningars utfall eller verkställande av lagföring nöjer sig regeringen plus sällskap med formuleringen att det bör kunna vara skäl för att inte tillåta dessa alternativ till normal häktning och frihetsberövande.
Avslutningsvis kan jag bara konstatera att skiljelinjen är tydlig. Vi värnar de svenska brottsoffren och förutsättningarna för effektiva brottsutredningar. Ni andra utgår från brottsmisstänktas och brottslingars perspektiv.
Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation.
