Romernas historia, språk och kultur

Motion 2004/05:Kr284 av Elina Linna m.fl. (v)

1Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett samlat ansvar för information om romernas historia, språk och kultur.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av stöd för romernas språk.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör lyfta den romska frågan inom såväl Nordiska rådet som EU.

2Samlat ansvar för information

Antiziganismen, den speciella rasism som vänder sig mot romer, frodas i hela världen, och såäven i Sverige. Vänsterpartiet tar i flera motioner upp frågor relaterade till de nationella minoriteterna och också speciellt romernas situation. Romerna betecknas ofta som en av de nationella minoriteter som historiskt och i nutid utsatts för de värsta förföljelserna.

Romernas tidigaste historia, från det att de på 1000-talet lämnade Indien, är föga känd. Att romerna alltid och av egen vilja skulle ha varit omkringresande vagabonder är emellertid en myt och som sådan starkt romantiserad. Att de långa perioder varit slavar eller livegna torde för de flesta vara en helt okänd del av romernas historia.

I Förintelsen under andra världskriget dödades minst 2 miljoner romer. Först 1982 erkände Tyskland att nazisternas raspolitik även innefattat denna folkgrupp.

Det finns stora luckor i dokumentationen av romernas historia. Vad som dock är helt klart är att detta folk genom en lång, lång rad generationer plågats, förföljts och utsatts för assimilerings- och utrotningsförsök. De har varit utestängda från samhället och inte åtnjutit samma medborgerliga rättigheter som majoritetsbefolkningen. Forskarna talar stundtals om att ett folk kan bära på ett "fiendeminne". Det kan vara bra att ha i bakhuvudet när det gäller romernas inställning till "gadje", icke-romer.

Att romer diskrimineras i dagens Sverige är uppenbart för de flesta. I Diskrimineringsombudsmannens (DO:s) uppgifter ingår att motverka denna diskriminering. Forum för levande historia är den myndighet som har till uppgift att bedriva forskning och ta fram informationsmaterial bl.a. om romernas historia, språk och kultur - myndigheten ska "bedriva utåtriktad verksamhet med inriktning på kunskap, kultur och utbildning". Dock saknas en instans med ett övergripande uppdrag att se till att information och kunskap når ut till socialvårdens anställda, vård- och omsorgspersonal, chefer av alla de slag, polis och kriminalvård, till lärare och lärarhögskolor osv.

Det går i dagens läge inte att kräva av någon av ovanstående myndigheter att de skall ta det samlade ansvaret för kunskapsspridningen. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med förslag till var ett sådant ansvar skall läggas och hur det skall organiseras och finansieras.

Detta bör riksdagen för regeringen tillkännage som sin mening.

3Stöd för romernas språk

I Sverige talas romani sedan minst 500 år. I enlighet med Europarådets minoritetsspråkskonvention, som Sverige ratificerade år 2000, hör romani chib till de nationella minoritetsspråken som har rätt till stöd och skydd. Romani chib betyder helt enkelt "romernas språk". Romernas språk tillhör den indiska grenen av de indoiranska språken och är alltså liksom svenskan ett indoeuropeiskt språk. Romani har genom seklerna kommit att uppdelas i ett stort antal olika varieteter (språk eller dialekter), vilket bl.a. avspeglar olika romska gruppers omfattande kontakter med skilda folk och språk under tusen års migration och bosättning i olika länder. Trots uppdelningen i olika grupper under sekellånga tidsperioder har man behållit en gemensam uppsättning etiska regler och kulturella särdrag. Alla romska varieteter delar ett ordförråd omfattande ungefär 700 indiska, 70 iranska, 40 armeniska och kanske 230 grekiska samt några georgiska ordstammar. Därtill kommer alltså de ord som tagits upp från olika språk av respektive folkgrupp.

Beräkningar gjorda av romernas egna organisationer uppskattar i dag antalet romanitalare i Sverige till minst 15 000-20 000. Andra uppskattar dem till 40 000-50 000.

Romerna, som ett resande folk, har inte haft något skriftspråk, och när man nu skall försöka skapa ett sådant reser det givetvis stora problem, eftersom romani chib i praktiken är många olika språk/varieteter. Som det konstateras i Kulturrådets rapport "De nationella minoriteterna och kulturlivet (2001:4)" krävs det ett omfattande stöd av samhället för att det exempelvis skall komma igång en bokproduktion, även om det bland romerna själva finns påtagligt intresse av att avhjälpa de svåra brister som finns och bidra till utgivning av publikationer och böcker, inte minst barnböcker, på de olika språkliga varieteter som talas i Sverige. Det finns i dag inga ordböcker på romani chib i Sverige, men inom Myndigheten för skolutveckling pågår ett arbete med att ta fram en datorbaserad romsk ordbok. För närvarande arbetas parallellt med varieteterna arli, kelderash och lovara, men målet är att ta fram flerspråkiga ordböcker för alla aktuella varieteter av romani chib. Detta är ett omfattande arbete som knappast ryms inom Myndigheten för skolutvecklings uppdrag eller ekonomiska ramar.

En grundläggande instans som behövs för att vidmakthålla ett språk, säger Kulturrådet, är ett språkvårdande organ. Ett sådant finns i dag exempelvis för sverigefinnarnas del, Sverigefinska språknämnden, och samerna har ett språkråd som sorterar under Sametinget.

Regeringen bör återkomma med förslag till hur det nationella ansvaret ska tas för att stödja romernas ansträngningar att vidmakthålla sitt språk och utveckla fungerande skriftspråk. Härvid måste särskild hänsyn tas till de olika varieteter som förekommer.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

4Den romska frågan i Nordiska rådet och EU

Det finns ingen anledning att som svensk förhäva sig när det gäller hur romer behandlats och fortfarande behandlas, men det finns anledning att se med stor oro på hur antiziganismen växer i hela Europa och tar sig uttryck i diskriminering och våld. Romer utsätts för grymma förföljelser och brutala försök till assimilering.

Arbetslösheten bland romer i Europa är i genomsnitt mellan 70 % och 90 %. Utbildningsnivån är låg, majoriteten av de romska barnen placeras rutinmässigt i särskola eller specialklasser och får sällan någon utbildning utöver grundskolan. Bostadssituationen för många romer i Öst- och Centraleuropa är akut. I många bostadsområden förekommer det kampanjer för att förhindra romsk bosättning. I december 1997 bildade invånarna i en ungersk by en levande kedja under två dagar för att handgripligen hindra romer från att flytta dit. Inför OS i Aten rapporteras det om romska bosättningar som utplånats med den falska motiveringen att marken behövts för sportanläggningar. Vidare är hälsoproblemen bland romer stora och fattigdomen utbredd. Barnadödligheten är högre och medellivslängden lägre än riksgenomsnitten i de länder där de lever.

Rasistiska våldsdåd förekommer i stort sett i hela Europa, men våldshandlingarna är bara kulmen på en vardagsrasism, som sällan beskrivs i medierna. Vänsterpartiet efterlyser ett starkare samarbete mellan de olika länderna i syfte att komma till rätta med den orättfärdiga behandlingen av romer vilken förekommer i samtliga länder om än i olika grad. Dessutom påverkar behandlingen av romer i ett land även hur de behandlas i ett annat, exempelvis när det handlar om asylsökande (se även exempelvis vår motion Romerna i asylprocessen).

Diskrimineringen och förföljelserna av romerna är en skam för våra demokratier. Sverige bör lyfta fram den romska frågan inom såväl Nordiska rådet som EU, rikta uppmärksamhet på den diskriminering och de förföljelser som pågår och söka gemensamma vägar för att komma till rätta med detta.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Stockholm den 3 oktober 2004
Elina Linna (v)
Rossana Dinamarca (v)	Mats Einarsson (v)
Lennart Gustavsson (v)	Siv Holma (v)
Rolf Olsson (v)	Peter Pedersen (v)
Per Rosengren (v)	Tasso Stafilidis (v)
Alice Åström (v)