Stöd till en demokratisk utveckling i Belarus

Anf. 23 Utrikesminister Ann Linde (S)

Fru talman! Håkan Svenneling har frågat mig vad jag gör för att Sverige ska stödja Belarus demokratiska opposition samt vilka initiativ jag tar för att Sverige ska agera för att Aleksandr Lukasjenko ska tvingas avgå från det presidentämbete han håller fast vid.

Jag har den senaste tiden fått flera frågor om regeringens syn på utvecklingen i Belarus och vilka åtgärder som Sverige kan vidta. Jag välkomnar detta engagemang. Det är en styrka att Sveriges riksdag står samlad för respekten för mänskliga rättigheter och demokrati och rätten att uttrycka sig fritt. Regeringen följer noggrant, och delar oron för, utvecklingen i Belarus. Regeringen har även tydligt fördömt allt användande av våld, arresteringar av fredliga demonstranter och valfusk som den belarusiska regimen är ansvarig för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige har under lång tid bedrivit en tydlig och konsekvent politik avseende mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Belarus, och vi har markerat mot alla former av valfusk, orättfärdiga inskränkningar av mötes- och yttrandefrihet liksom godtyckliga frihetsberövanden av fredliga demonstranter, oppositionella, fackföreningsföreträdare, journalister och andra mediearbetare. Detta har vi gjort publikt och i olika sammanhang inom EU och FN och direkt till Belarus, bland annat vid min egen resa dit som Håkan Svenneling refererar till i sin fråga.

Sverige har ett långsiktigt, uthålligt engagemang i Belarus som syftar till att gradvis påverka attityder, inställning och kunskap. Det är vår övertygelse att detta arbete på sikt kan bidra till strukturella förbättringar. Arbetet har hela tiden åtnjutit starkt stöd bland de icke-statliga organisationer som vi regelbundet konsulterar i Belarus. Inom biståndet stöder Sverige bland annat oberoende civilsamhällesorganisationer och finansierar samarbeten mellan svenska partinära organisationer och deras motparter i Belarus. Med tanke på den senaste utvecklingen i landet ser vi nu över hur vi kan intensifiera stödet till det belarusiska civilsamhället.

I och med det omfattande valfusket och den kraftigt tilltagande repressionen i samband med presidentvalet anser regeringen, liksom många andra regeringar, att en gräns passerats som motiverar att omvärlden ser över sin relation till landets ledning. Det är centralt att EU nu fortsatt står enat och agerar kraftfullt. Vi har därför drivit på för en aktiv och tydlig respons från EU.

Jag kan konstatera att det inom EU finns en samsyn om detta, vilket inte minst återspeglas i slutsatserna från mötet med Europeiska rådet den 19 augusti. Där klargörs att vi inte anser att valet var fritt och rättvist och att vi inte erkänner valresultatet. I slutsatserna uttrycks Europeiska rådets solidaritet med det belarusiska folkets önskan om att utöva sina grundläggande demokratiska rättigheter. De statliga myndigheternas oproportionerliga och oacceptabla våld mot fredliga demonstranter fördöms, och krav ställs på att alla de som olagligen har frihetsberövats omedelbart och ovillkorligen ska släppas fria. I slutsatserna anges också tydligt att EU inom kort kommer att införa sanktioner mot ett flertal individer som är ansvariga för våld, förtryck och falsifiering av valresultat, vilket är något som Sverige aktivt förespråkat. Samtidigt ska EU, vilket Sverige efterfrågat, öka samarbeten som gagnar det belarusiska folket och mellanfolkliga förbindelser och fördjupa stödet till civilsamhället.

Endast en fredlig och demokratisk process som understöds av ett starkt civilsamhälle och bevakas av oberoende och fria medier kan leda till hållbara lösningar på den situation som nu råder. Den belarusiska regimen måste engagera sig i en genuin dialog med oppositionen. Vi behöver använda alla tillgängliga redskap för att påverka utvecklingen i rätt riktning. Sverige, som inkommande ordförande i OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, har tillsammans med nuvarande ordförande, Albanien, också erbjudit sig att besöka Minsk för att underlätta en dialog mellan regimen och oppositionen.

Anf. 24 Håkan Svenneling (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag har ställt denna interpellation för att Sveriges riksdag behöver debattera den politiska utvecklingen i Belarus. Diktatorn Lukasjenko har haft makten i landet i 26 år. Sedan han tillträdde har alla val varit riggade, men efter valet den 9 augusti rann tålamodet över för det belarusiska folket. Det är därför det har varit stora och omfattande protester de senaste fem veckorna. De som har protesterat har varit fredliga och vänliga och har endast krävt sin rätt till riktig demokrati. Ändå har de mötts med ett omfattande våld från polis och militär samtidigt som underrättelsetjänsten, som fortfarande heter KGB, systematiskt har gripit dem som organiserat protesterna. Inget av detta har dock stoppat det hårt prövade belarusiska folket i dess fortsatta kamp.

Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret. Mycket av det arbete som utrikesministern, UD och ambassaden i Minsk har bedrivit de senaste veckorna har varit mycket bra. Ambassadör Christina Johannesson har genom ett tufft agerande fått ut DN:s fotograf Paul Hansen ur diktaturens häkte och stöttat Nobelpristagaren i litteratur, författaren Svetlana Aleksijevitj, genom att fylla hennes lägenhet med utländska diplomater för att förhindra att hon skulle gripas. Utrikesministern själv har vid flera tillfällen varit tydlig med Sveriges politik.

Fru talman! Samtidigt måste man konstatera att utrikesministerns agerande är en omsvängning. Så sent som i november besökte utrikesminister Linde Belarus och diktatorn Lukasjenko som första utrikesminister att göra det på 27 år, alltså den första sedan Lukasjenko tillträdde och blev diktator. Besöket skedde också vid en mycket olämplig tid, då ett riggat parlamentsval, som OSSE:s och EU:s observatörer konstaterade inte gick rätt till, hade hållits av regimen bara veckan innan. Ann Lindes besök ihop med den finländske kollegan blev ett legitimerande av regimen, särskilt som också andra EU-länder och USA:s utrikesminister Pompeo har besökt landet.

Att Linde valde en olämplig tidpunkt för sitt besök var också någonting som diktatorn Lukasjenko noterade. På hans hemsida går det att läsa: "The head of state praised the fact that the meeting is held right after the parliamentary elections in Belarus."

Så sent som den 3 juli skickade också Sverige en hälsning till presidenten på Belarus nationaldag. Detta är inget annat än ett legitimerande av Lukasjenko. Detta har också skett i och med det språkbruk som regeringen använder. Ord som diktator, illegitim eller regim har lyst med sin frånvaro, och många gånger har officiella benämningar som president, regering eller utrikesminister använts.

Efter vår och andra partiers kritik har nu regeringen landat i att äntligen kalla det för en regim. Priset i språkbruksfrågan tar dock statsminister Löfven som under ett möte i riksdagens EU-nämnd sa att det inte är hur man titulerar folk som är det viktiga. Det är inte mycket till diplomatisk kompetens där, kan man tycka.

Utrikesministern får gärna svara på om hon anser att Lukasjenko är en diktator och om hon anser att regimen är en illegitim diktatur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Framöver måste regeringen fortsätta att tydligt stödja det belarusiska folket, som man faktiskt har gjort. Man måste se till att driva igenom EU-sanktioner mot den illegitima regimen. Alla - alla - som är ansvariga för valfusket och våldet måste hamna på sanktionslistan, och detta inkluderar givetvis Aleksandr Lukasjenko själv. På denna punkt får Sverige inte vika ned sig. Då sviker vi det belarusiska folket.

Anf. 25 Hans Wallmark (M)

Fru talman och utrikesministern! Hade Håkan Svenneling inte väckt denna interpellation hade jag gjort det. Därför tycker jag att det är bra att den är väckt, för jag tror att det som förenar vänsterpartisten Håkan Svenneling, moderaten Hans Wallmark och - troligtvis - utrikesminister Ann Linde är synen att det är oerhört viktigt att vi har en offentlig debatt kring detta. Vi ska varje dag i veckan berätta inte minst för det modiga, kämpande folket i Belarus att vi står på deras sida. Sveriges ledande politiska företrädare står på det belarusiska folkets sida i dess kamp för rättfärdighet och självkänsla. Det är i grunden vad det handlar om.

Jag vet också, fru talman, att utrikesministern har haft ett flertal möten med företrädare för den belarusiska oppositionen. Vi i den svenska oppositionen har också haft ett flertal möten med dem; så sent som i dag arrangerades här i riksdagen ett möte med Olga Kovalkova, som utrikesministern träffade i går. Vi i Nordiska rådets presidium hade för drygt tio dagar sedan ett videomöte med Svetlana Tichanovskaja, den ledande personen för det belarusiska folket, som nu sitter i Litauen. Jag medverkade också så sent som i går på ett Natomöte som bara handlade om Belarus.

Det är viktigt med dessa möten, för detta påverkar även vår säkerhet och vardag. Men det handlar också om människor, som vi imponeras av och som nu kämpar dag ut och dag in på torgen och gatorna i Belarus - till ett ganska högt pris, fru talman. De fängslas, de förnedras och de mister sina jobb. I vissa fall dödas de. Det är det vi som civiliserat land, i samverkan med andra civiliserade länder, ytterst måste reagera mot och agera mot. Ett sätt är att inte vara tysta utan gå till handling.

Fru talman! Jag tycker att det är bra att utrikesministern i sitt svar till Håkan Svenneling markerar att man från EU:s sida "inom kort kommer att införa sanktioner mot ett flertal individer som är ansvariga för våld, förtryck och falsifiering av valresultat". Det är helt rätt. Problemet är bara att valen i Belarus - de så kallade valen - genomfördes den 9 augusti. Jag tittar nu på min klocka, fru talman, och på den står det den 15 september. Det är beklagligt att EU fortfarande lyckas producera så många ord, om än starka, och så pass lite handling. Därför hoppas jag att Sverige genom vår utrikesminister tar täten, tillsammans med andra likasinnade länder. Vi vet att de baltiska republikerna har en likartad syn.

Jag hoppas också, fru talman, att sanktionslistorna när de väl kommer inte bara handlar om dem som sitter längst upp i toppen. De är väldigt viktiga, och jag skulle dessutom rekommendera att man till exempel tittade på Lukasjenkos egen förmögenhetsmassa och såg vilka företag man skulle kunna sätta upp på en sanktionslista. Men det handlar också om mellanledet - de som rent faktiskt utför dåden genom att hemsöka, tortera och ytterst döda människor i Belarus. De förtjänar också att ses, märkas och ytterst kanske också drabbas av sanktioner. Det är nämligen det som händer en del av dessa demokratiaktivister: De möter människor med ansiktsmask och med uniformer utan gradbeteckningar och namn. Det mörka, dolda våldet måste mötas av vår reaktion, och då tror jag dessutom på den typen av bredare sanktionsregim.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Värdet med dagens interpellationsdebatt är att tystnad inte råder i Sverige.

Anf. 26 Tredje vice talman Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Tack för svaret, utrikesministern!

Det är naturligtvis oerhört viktigt att vi från svensk sida är tydliga med att valet inte genomfördes korrekt och att vi därmed inte heller respekterar valresultatet. Valet var inte fritt, och det var inte rättvist. Detta måste också leda till några slutsatser.

Jag vet att vi från svensk sida snart går in i ett ordförandeskap i OSSE. OSSE skulle kanske kunna ha utrymme att vara en dialogpartner för framtiden för Belarus, men det bygger ju på att vi inte ser det som en väg framåt hur länge som helst. Om signalerna inte kommer från vare sig Ryssland eller Belarus om att man är intresserad måste naturligtvis den svenska rösten bli än tydligare. Vi vet att Lukasjenkos mandatperiod löper ut, och när den har löpt ut finns det ingen president i Belarus som rimligen kan erkännas av oss - om det inte har genomförts ett val dessförinnan. Här krävs det stor tydlighet när det gäller vad som kommer att hända.

Jag hoppas också - i likhet med, vad jag förstår, Hans Wallmark utifrån vad han senast markerade - på det nära samarbete vi bör ha med våra baltiska grannländer, som ju har tagit ledningen. Vi hade i förra veckan en diskussion om Magnitskijlagstiftning, och det är klart att det finns skäl att inte låta Belarus bli kidnappat av vare sig krafter från Ryssland eller Lukasjenko eller krafter från andra EU-länder som gör att vi inte kan gå fram och vara tydliga med sanktionshotet mot till exempel nuvarande president Lukasjenko. Om det är så att EU inte mäktar med måste vi frikoppla och agera, tillsammans, för att stötta de länder - till exempel de baltiska länderna - som har varit tydliga i sanktioner.

Tillsammans med andra kan vi gå vägen framåt även om EU inte gör det, och det tycker jag vore skäl att lyfta Magnitskijsanktioner tillsammans med likasinnade i EU. På det sättet kan vi bygga kraft och styrka underifrån, och då kan vi agera och reagera medan det så kallade sanktionshotet har någon som helst verkan. Om det lever alltför länge uppfattas det nämligen snarare som tecken på svaghet än över huvud taget en fråga om styrka från EU:s sida. Det är ju att devalvera också EU:s förmåga, och vår förmåga, att - som utrikesministern sa så bra i sitt svar - stötta civilsamhället och de fria krafter som finns i Belarus. De visar tydligt, på gatorna, att de inte står upp för det gamla systemet och att de inte accepterar Lukasjenko.

Anf. 27 Utrikesminister Ann Linde (S)

Fru talman! Jag är naturligtvis också väldigt glad över interpellationen; som Wallmark säger ska detta diskuteras varje dag i veckan. Jag hade varit otroligt mycket gladare om detta engagemang hade funnits mycket, mycket tidigare! För 20 år sedan startade vi i det socialdemokratiska partiet en kampanj för ett fritt och demokratiskt Vitryssland, som det kallades då. När vi i fredags hedrade Anna Lindh, 17 år efter att hon gick bort, lade jag upp en bild i mina sociala medier. På den står Anna på Sergels torg i juni 2002, med en stor skylt för yttrandefrihet och demokrati i Vitryssland, som det alltså kallades då. Vi har sedan jobbat med detta i 20 år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det har tyvärr inte varit en framgångsrik kampanj när det gäller slutmålet, men däremot har det gjort att otaliga människor som har jobbat i civilsamhället och i olika oppositionspartier har fått möjlighet att komma till Sverige och ha direktkontakter med partiföreningar över hela landet. De har fått möjlighet att se vad det är som gör ett demokratiskt samhälle.

Håkan Svenneling gör sig lustig över mitt och Finlands utrikesministers besök i Minsk förra året, som var det första bilaterala utrikesministerbesöket på 27 år, men organisationerna i Belarus gör sig verkligen inte lustiga över det, tvärtom. Vi träffade frivilligorganisationer, fackföreningar och oppositionspartier. Vi träffade oppositionsparlamentariker som nu inte längre är oppositionsparlamentariker, för de blev inte inröstade i det riggade parlamentsvalet, men de var invalda under förra mandatperioden. Vi träffade studentorganisationer, hbtq-organisationer och kvinnoorganisationer. Alla hade samma meddelande till oss: Å, vad skönt att ni kommer hit, pratar med oss, hjälper oss och stöder oss och inte betraktar oss som paria! Enda sättet för er att göra det är att ni också försöker påverka regimen.

När vi talar med regimen får dessa organisationer också möjlighet att göra sig hörda. En av organisationerna berättade att de efter vårt besök för första gången någonsin fick möjlighet till direktkontakt med ministeriet. Det hade de aldrig fått om vi inte hade varit där.

Det är lätt att stå i riksdagens talarstol och göra sig lustig och säga att det är viktigare att säga hårda, tuffa saker i Sverige än att åka dit och göra jobbet. Jag är beredd att åka dit och göra jobbet. Vi visar respekt för deras engagemang, deras svårigheter och deras hot om att hamna i fängelse.

Som ni vet har jag också träffat Olga Kovalkova, haft långa samtal med Svetlana Tichanovskaja och sedan lång tid haft många andra kontakter i Belarus för att verkligen känna av läget. Vad de inte vill ha är isolering.

Sedan är frågan på vilket sätt man kan få till stånd en demokratisk utveckling och nya, fria val. Vi erkänner ju inte de val som hölls och det valresultat som offentliggjordes. Precis som EU gör vi konstruktiva saker genom att öka biståndet. Så sent som i går berättade den höge representanten att 53 miljoner euro som skulle ha gått till myndigheter nu går direkt till civilsamhället, bland annat till dem som har blivit skadade av övervåldet från polisen. Det är konkreta saker som hjälper dem som modigt står upp för sin frihet.

Anf. 28 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Utrikesminister Linde lyfter fram den historiska kampen för frihet och demokrati i Belarus. I den kampen har Socialdemokraterna och Moderaterna många gånger spelat viktiga roller. I min hemstad Karlstad var det en socialdemokrat som ordnade ett möte med belarusiska aktivister när jag var ung och relativt ny i politiken. När han berättade om de övergrepp och det våld som han och hans kamrater blivit utsatta för bröt mitt hjärta ihop, och min glöd för det belarusiska folket tändes.

Det är viktigt att komma ihåg att Sverige har varit en stöttepelare för demokrati i Belarus under lång tid, och jag är glad över att utrikesministern lyfter fram det. Vänsterpartiet har också lyft fram detta många gånger genom historien, också här i Sveriges riksdag. Vi har skrivit frågor till många utrikesministrar, alltifrån Laila Freivalds till dagens Ann Linde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För min del får du gärna åka till Minsk, Ann Linde, men man ska ha klart för sig att om man träffar president - om vi kallar honom så - Lukasjenko och utrikesminister Makej innebär det ett legitimerande av den belarusiska regimen. Detta måste man ha klart för sig. Tidpunkten för ditt och Haavistos besök var ytterst olämplig, då det var veckan efter ett riggat parlamentsval där du själv säger att oppositionen åkte ut. Vi har varit inne på detta.

I förmiddags träffade vi här i riksdagen företrädare för koordinationsrådet. Jag tror att det är otroligt viktigt att Sverige framöver stöttar koordinationsrådet, ger det legitimitet och betraktar det som representant för det belarusiska folket. Jag skulle gärna vilja höra utrikesministern svara på hur hon ser på koordinationsrådet. Över 4 000 människor och organisationer är medlemmar i det. Det är öppet och offentligt, har tydligt ett brett politiskt spektrum och försöker samla det belarusiska folket för att införa demokrati.

När du berättade om gårdagens möte, Ann Linde, kallade du dem fortfarande för opposition. Det kan man väl säga att de är i förhållande till makten. Men samtidigt måste man tydliggöra att de också är de legitima representanterna för det belarusiska folket.

Låt mig nu ta upp några olika typer av personärenden. Den artikel jag nu håller upp är från min lokaltidning hemma i Värmland. I Sunne bor Vitalik och Nadya Kruhlik, som nu utvisas till Belarus efter nio år i Sverige. Det är så att man skäms när man möts av en sådan nyhet en dag som denna!

Migrationsverket har inte ändrat sina bedömningar. Man tycker att det är helt safe att skicka hem människor. Här har vi personer som har försökt skapa sig ett nytt liv eftersom de har varit oppositionella i Belarus.

Ett annat fall som vi har hört om i Aktuellt gäller de två aktivister som finns på svenska ambassaden i Minsk, far och son Kuznetjik, och som nu sitter fast där. Här i riksdagen har vi en staty av Harald Edelstam, som 1973 räddade många människor från militärkuppen i Chile. Då var socialdemokraten Krister Wickman utrikesminister. Nu är det du, Ann Linde, som är utrikesminister. Jag hoppas att Sverige visar handlingskraft även denna gång.

Vi behöver också tala om sanktioner. Att EU inte har infört sanktioner är helt otroligt. Man förstår att det är förhandlingar med olika länder som har skapat grus i maskineriet, men det är ett otroligt misslyckande för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik när man inte ens efter fem veckor klarar av att införa sanktioner mot den belarusiska regimen.

Fru talman! Jag har inte mycket talartid kvar men skulle ändå vilja säga några ord om Ryssland. Det är uppenbart att Ryssland har en roll i detta, och jag tycker att det är starkt gjort av utrikesministern att ringa upp Rysslands utrikesminister Lavrov och tala med honom direkt, för där sitter mycket av makten och lösningen när det gäller att det ska bli demokrati på riktigt i Belarus.

Anf. 29 Hans Wallmark (M)

Fru talman! Utrikesministern påminner om sitt partis historia i förhållande till det som händer i Minsk. Jag kan bara lyfta fram mitt eget partis historia. Jag skulle säga att vi har haft en mycket hög aktivitetsgrad sedan jag kom in i riksdagen, inte beroende på mig utan på kollegor. En av dem, Christian Holm Barenfeld från Värmland, sitter inte längre i riksdagen. Om Utrikesdepartementet går tillbaka i sina handlingar och tittar på alla frågor och interpellationer som har ställts från 2006 fram till i dag tror jag att man kommer att upptäcka att merparten av dem är skrivna av moderater och särskilt många av Christian Holm.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta handlar inte om att tävla om vem som varit mest aktiv. Men jag tror att utrikesministern gör fel i att försöka förneka att det är flera som har försökt ha en hög ljudnivå när det gäller utvecklingen i det tidigare Vitryssland, nu Belarus. Det belarusiska folket har gång på gång förvägrats sina demokratiska rättigheter - sina mänskliga fri- och rättigheter. Detta förtjänar att också sägas från denna talarstol.

Fru talman! Den 5 november tar Lukasjenkos så kallade presidentperiod slut och en ny ska börja. Det innebär att Belarus från den 5 november med alla rimliga mått mätt kommer att stå utan statschef. Detta måste Sverige förhålla sig till. Detta måste utrikesministern förhålla sig till. Detta måste EU förhålla sig till.

Jag tycker att det är bra att man förbereder sanktioner. Jag skulle önska att de var på plats. I morgon är det den 16 september. Det så kallade valet var den 9 augusti. Det krävs att EU går från ord till handling, och jag hoppas och önskar att Sverige skulle vara ledande i detta.

Sedan är det precis som Håkan Svenneling säger: Det går inte att se den belarusiska situationen utan att förstå vad Ryssland gör och hur Ryssland på olika sätt intervenerar. Det säger sig självt. Där har vi den tragiska bilden från i går med en tiggande Lukasjenko på knä inför president Putin.

Anf. 30 Tredje vice talman Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Jag tycker att utrikesministern ska se värdet av att vi brett i Sverige står upp för alla som kämpar på gator och torg i Belarus för sin frihet, för fria val och för att de ska få sina val respekterade i sitt eget land. Det är det viktiga.

Sedan har vi alla naturligtvis läst om turerna, som har pågått rätt länge. Vi har sett hur sanktioner har kommit och gått. Och vi läser, precis som Lukasjenko och regimen gör, om hur reaktionerna blir på olika ageranden.

Det är naturligtvis viktigt att bryta detta och se det momentum som faktiskt finns, som är skapat genom någonting som vi inte sett tidigare i Belarus, nämligen hundratusentals människor som trotsar polisvåld och regimens angrepp på fredliga demonstranter. De måste känna vårt stöd.

Där hoppas jag att utrikesministern ska vara tydlig, men inte med att i första hand söka ge en plattform för Lukasjenko, regimen och andra att vara med i något samtal "post den 5 november". Har man inte har svarat upp faller ribban. Då är Lukasjenko inte längre, enligt vårt sätt att se det, en president i Belarus. Han har inte den grunden.

Dessutom måste man se Rysslands roll. Jag delar inte bilden av att Ryssland är den som skulle kunna skapa förutsättningar för demokrati. Jag tror inte att det är Rysslands eller Putins huvudmål, utan det är någonting helt annat. Där måste vi också vara tydliga och sätta stopp.

Anf. 31 Utrikesminister Ann Linde (S)

Fru talman! Låt mig börja med att prata om just samtal och dialog, som man kan ha. Tidigare i dag hade jag ett långt samtal med en företrädare till mig, nämligen Jan Eliasson. Vi pratade om hur lätt det är att säga: Man ska inte prata med folk. Man ska kasta ut folk. Man ska inte ha någon dialog. Vi pratade om hur svårt det är att göra detta och hur felaktigt det är att säga att ett samtal är en legitimering av någon, att ett samtal gör någon till vän med någon och att det inte handlar om diplomatiska verktyg, vilket det är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi pratade förra veckan här i riksdagen om det faktum att den afrikanska organisationen Ecowas nu håller på att samtala med militärjuntan i Mali och få igång en dialog med opposition och civilsamhälle för att man ska kunna övergå till ett civilt styre. Det innebär naturligtvis inte att Ecowas legitimerar militärjuntan.

Med den argumentationen kan man ju inte ha den här typen av diplomatiska samtal. Hela poängen med diplomati faller om man skulle säga: Varje gång du samtalar med någon är du vän med den personen eller så legitimerar du den personens styre eller regim eller någonting.

Därför är det viktigt att vi än så länge har kvar det erbjudande om en nationell dialog som OSCE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, har. Nuvarande ordförande där är Albanien, och Sverige har det kommande ordförandeskapet.

Just nu, skulle jag säga, föreligger inte möjligheter till en sådan dialog, eftersom man i princip har fängslat och bortfört hela ledningen i oppositionen. Men när jag har talat med dem från oppositionen har de varit väldigt noga med att säga: Det är inte bara vi i ledningen. Det är 4 000. Det blir 5 000. Det blir 6 000. Gör inte misstaget att tro att bara för att de tar bort just oss finns det ingen opposition! Oppositionen är stor, bred och stark och ska ha stöd på olika sätt - genom stöd till de olika civilsamhällesorganisationerna och så vidare.

Vi har redan från början, direkt efter den 9 augusti, sagt att valet var förfuskat och inte rättvist. Det var inte fritt. Det måste till ett nytt val, så att det belarusiska folket kan välja sina egna företrädare. Men det är inte bara att knäppa med fingrarna. Man måste få det att fixas. Man måste få det att ordnas. Hur gör man det? Jo, det gör man genom att försöka få till en dialog för att se till att det blir en övergång till ett demokratiskt samhälle, och det är det vi försöker göra nu.

Sedan vill jag säga någonting om sanktionerna. Sverige driver tillsammans med bland annat Baltikum, Polen och de andra nordiska länderna verkligen på för att få sanktioner. Jag tycker att det är sorgligt att EU inte har fattat ett beslut. Det är verkligen beklagligt. Det väcker också frågan om hur man fattar beslut i EU i dessa frågor.

När man kräver enhällighet kan det bli svårt om det finns ett land som inte vill. Vi kan driva på hur mycket som helst och försöka göra det vi vill, men om det är ett land som stoppar det får vi inte igenom det. Det är sorgligt att EU inte har klarat av detta med sanktioner mot Belarus. Det håller jag fullständigt med interpellanten om.

Anf. 32 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Jag tycker att utrikesministern blandar ihop korten lite grann i fråga om vad vi ledamöter vill. Ingen har förbjudit Ann Linde att hålla samtal och driva på. Ingen har motsatt sig inbjudan till dialog. Alla vi som sitter i utrikesutskottet är jättestolta över att Sverige ska bli ordförande i OSSE och hoppas att det ska gå så bra som möjligt. Som ordförandeland behöver man självklart företräda OSSE i det sammanhanget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men man har från Sveriges regerings sida gjort ett besök i Minsk som legitimerade den nuvarande regimen, och det måste man ha klart för sig när man är Sveriges regering och när man har ordförandehatten på sig. Jag tycker att utrikesministern blandar och ger lite för mycket just nu.

Vi kan konstatera att regeringen på flera punkter har agerat rätt. Man har drivit på för sanktioner på det sätt som Ann Linde beskriver, och det är superbra. Man behöver strama upp sitt språkbruk, och man behöver tydliggöra vilken syn man har på Lukasjenko som illegitim diktator.

Det är väl det som jag tycker att vi fortfarande inte har fått svar på i denna interpellationsdebatt. Anser utrikesministern att regimen är legitim eller illegitim? Hur ser man på frågan om den 5 november, när Lukasjenkos presidentperiod tar slut? Slutar han då formellt, även enligt svensk mening, att vara president, som utrikesministern ändå har använt som begrepp? Hur ser man på det nationella koordinationsrådet? Vilken legitimitet är utrikesministern beredd att ge koordinationsrådet, som tydligt har försökt samla människor från alla samhällsgrupper i Belarus med budskapet om att man vill ha fria och rättvisa val? Man vill släppa de politiska fångarna, och man vill att de som är ansvariga för våld och valfusk ställs inför rätta.

Jag tycker att vi som Sveriges riksdag måste skicka ett tydligt budskap om att vi stöder deras strävan.

Anf. 33 Utrikesminister Ann Linde (S)

Fru talman! Jag upprepar detta eftersom det verkar vara otydligt. Det besök som vi gjorde legitimerade inte regimen. Det var oerhört välkomnat av oppositionen, civilsamhället och frivilligorganisationer i Belarus. Jag vet inte hur många gånger de har understrukit detta, och jag lyssnar faktiskt mer på dem i den frågan.

När det gäller koordinationsrådet går det inte att säga annat än att det är den legitima oppositionen i Belarus. En av ledarna, Svetlana Tichanovskaja, blev nummer två i det i och för sig falsifierade valet. Man kan liksom inte säga att det har varit något eftersom vi inte godkänner valet, men detta visade ändå på en stark vilja hos folket att se Tichanovskaja som en av ledarna för oppositionen. När vi har kritiserats av bland annat Ryssland för att prata med koordinationsrådet, därför att de inte är en legitim opposition, är detta ett argument som bland annat jag har använt gentemot Lavrov: Det går visst att se dem som en legitim opposition.

Dessutom är det inte vare sig Lukasjenko, jag, Sveriges riksdag eller någon annan som ska berätta vilka som är en legitim opposition, utan det måste de göra själva. Och det är naturligtvis de som får stöd i Belarus för att företräda oppositionen som vi ska tala med.

Sedan vill jag bara säga att Ryssland ju har ett oerhört avgörande inflytande på hur detta ska gå. Jag håller helt med Wallmark om bilderna och det som kom ut från mötet i Sotji. Det var tragiskt. Det finns ingenting annat att säga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.