Den svenska rymdnäringen

Anf. 126 Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

Herr talman! Hans Rothenberg har frågat närings- och innovationsministern hur ministern och regeringen har analyserat konsekvenserna av Sveriges beslut vid det europeiska rymdorganet Esas ministermöte i början av december om att satsa en mindre del av de medel som Esa pekat ut som nödvändiga för svenskt deltagande i den europeiska bärraketen Ariane, och hur ministern avser att agera för att hantera följderna av beslutet.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Framtiden för de europeiska bärraketsprogrammen i Esa beslutades redan vid ministermötet 2014. Sverige gjorde vid ministermötet i december 2016 några kompletterande åtaganden för att fullfölja de förpliktelser som ingicks 2014 för den existerande raketgenerationen Ariane 5 och den kommande raketgenerationen Ariane 6, som är under utveckling. Det innebär att Sverige lade in ytterligare drygt 27 miljoner euro i tillägg till de åtaganden om 89,5 miljoner euro som gjordes 2014. Därtill har Rymdstyrelsen under 2016 åtagit sig att finansiera verksamhet inom Ariane 6-programmet för 190 miljoner kronor framöver för att täcka GKN Aerospaces behov av stöd till produktionsutrustning.

Med de nya åtagandena fortsätter bärraketerna att vara det område inom Esa som får de största svenska satsningarna. Under de kommande tre åren kommer Rymdstyrelsen att betala 250-300 miljoner kronor årligen till Esas bärraketsprogram. Det motsvarar närmare 40 procent av Sveriges betalningar till Esa. De svenska satsningarna på olika Esaprogram utgår från Rymdstyrelsens bedömning av hur största nytta för den samlade svenska rymdverksamheten kan uppnås för såväl samhällsnytta och forskning som tidig teknikutveckling och för svensk rymdindustri. Regeringen har förtroende för Rymdstyrelsens bedömning och hantering av Sveriges deltagande i Esas program.

När det gäller medel som Esa ska ha pekat ut som nödvändiga för svenskt deltagande förhåller det sig inte riktigt på det sätt som Rothenberg beskrivit. Esa ser naturligtvis positivt på alla medel som Esa kan få från medlemsländerna till de olika programmen, men det är Sverige som bestämmer lämplig nivå på de medel som vi deltar med. Däremot finns det önskemål från GKN Aerospace om full statlig finansiering av deras utveckling och produktion av komponenter till bärraketerna utan egen medfinansiering, trots att bolaget tillhör en stor internationell och börsnoterad koncern. Förutom det principiellt tveksamma med en sådan omfattande statlig finansiering av ett privat bolags verksamhet skulle det dessutom innebära en nivå på det svenska bidraget som inte är hållbar med hänsyn till Rymdstyrelsens anslag och uppdrag och behoven inom annan svensk rymdverksamhet.

När det gäller framtiden för GKN Aerospace i Trollhättan är min förhoppning att den pågående dialogen mellan Rymdstyrelsen och GKN Aerospace ska ge positiva resultat som möjliggör såväl fortsatta kontrakt till bolaget som fortsatt sysselsättning för dess högt kvalificerade medarbetare, med en bibehållen god balans mellan Sveriges olika åtaganden i det europeiska rymdsamarbetet. En del av ansvaret för att ett sådant positivt resultat ska uppnås ligger hos företaget självt och förutsätter ansvarsfulla och goda affärsmässiga och ekonomiska överväganden. Staten har genom Rymdstyrelsen sträckt sig mycket långt redan genom sin ambition att skapa möjligheter för GKN Aerospace att få kontrakt inom Esas bärraketsprogram.

Det svenska åtagandet för det politiska målet om ett självständigt europeiskt tillträde till rymden, och mer konkret för den befintliga raketen Ariane 5 och den kommande raketen Ariane 6, ligger fast och har i och med det senaste ministermötet i Esa ökat ytterligare. Även om GKN Aerospace skulle dra slutsatsen att företaget ändå inte kan fullfölja gjorda åtaganden och de affärskontrakt som de har ingått innebär det inte att Sverige drar sig ur bärraketsprogrammet. Utöver GKN Aerospace har även RUAG Space i Mölndal kontrakt för leverans av komponenter till Arianeraketerna.

Anf. 127 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Som jag har skrivit i min interpellation träffades Europas rymdministrar inom ramen för rymdorganet Esa nyligen. Sverige valde då att satsa en mindre del av de medel som Esa pekat ut som nödvändiga för svenskt deltagande i den europeiska bärraketen Ariane. Detta har inneburit konsekvenser.

Anledningen till att jag ställde interpellationen till närings- och innovationsminister Mikael Damberg är att jag faktiskt tycker att den landar mycket rätt där. Det är en något underlig ordning att rymdfrågorna ligger på Utbildningsdepartementet. De har tidigare legat på Näringsdepartementet. Detta är nämligen i allra högsta grad en verksamhet som handlar om innovationer och om avancerad näringsverksamhet. Konsekvenserna av om sådan näringsverksamhet inte kan fungera väl kommer slutligen att landa på Näringsdepartementet och Arbetsmarknadsdepartementet.

Företaget GKN i Trollhättan brukar kallas Europas Center of Excellence för munstycken och turbiner till Arianeraketen. Detta är verksamheter som ger synergier även till civila och militära flygmotoraffärer. Teknologi- och utvecklingsarbete finansieras av Sverige via Esa och ligger under Rymdstyrelsens anslag. Sverige har varit med i detta arbete sedan 70-talet.

Sverige har, som sagt, sedan december valt att satsa betydligt mindre än vad Esa önskar. Detta är inte bara ett signalspråk, utan det är ett signalspråk som får konsekvenser. Det är ett behov som Esa har pekat ut utifrån kraven på de olika raketerna. Till exempel övertecknades satsningarna i fråga om den mindre Vegaraketen av Esaländerna samtidigt som Sveriges bidrag blev noll, trots att detta är ett program som Sverige och GKN deltar i.

Detta innebär tyvärr att detta företag inte kan upprätthålla sin kompetens inom raketmunstycken och inte heller kan leverera utifrån Sveriges åtaganden och ambitioner vid tidigare ministermöten.

Ministern nämner här att det är ett börsnoterat bolag, och då ska de uppenbarligen kunna klara sig själva. Det kan man möjligen säga. Men det är trots allt så att alla leverantörer i dessa raketprogram har fått tuffa åtaganden när det gäller att leverera bättre produkter till väsentligt lägre priser. Detta är någonting som GKN och många andra företag har ställt upp på i förhandlingar och har bundit sig till. Men det har också gjort att man har tagit bort många av de viktiga marginaler som gör att de inte kan göra andra åtaganden.

Ministern hänvisar till Rymdstyrelsen. Ja, det är bra att ha förtroende för Rymdstyrelsen, men den gör inga konsekvensanalyser och samhällsbedömningar. Den tittar på sin budget och prioriteringar inom den. Jag har flera interpellationsdebatter under dagen, och samtliga ministrar hänvisar till en myndighet. Jag tror inte att det var så Axel Oxenstierna tänkte sig det när han satte igång den svenska myndighetsstrukturen.

Jag upprepar mina frågor. Hur har ministern och regeringen analyserat konsekvenserna av detta beslut? Hur avser ministern att agera för att hantera följderna av detsamma?

Anf. 128 Lars Hjälmered (M)

Herr talman! Europas rymdministrar möttes före jul, och kontentan av det mötet när det gäller Sveriges åtagande och regeringens prioriteringar är att det inte finns tillräckligt med pengar för att kunna fullfölja ett svenskt deltagande i det europeiska bärraketsprogrammet Ariane. Programmet handlar om att Europa ska ha en egen access till rymden, vilket har varit ett prioriterat mål för Sveriges och övriga Europas länder.

Regeringens förehavanden här, herr talman, innebär också att den rymdindustri som i dag sysselsätter ungefär 150, inte bara kvalificerade utan väldigt kvalificerade, medarbetare i Trollhättan undermineras och troligtvis kan komma att avvecklas eller flyttas utomlands. Det innebär också de facto att Sverige med mycket kort varsel lämnar ett ungefär trettioårigt engagemang i det gemensamma bärraketsprogrammet, vilket troligtvis kan leda till förseningar i programmet i Europa och kanske även kostnadsökningar för övriga deltagande länder.

Om man viker ut detta, herr talman, och tittar på den typ av varsel som eventuellt kan komma - liksom utmaningar för enskilda företag - ser man att företagare ofta agerar på affärsmässig grund, vilket var fallet med till exempel Ericsson nu senast och en del andra. Det är på affärsmässig grund man förhåller sig till att göra saker och vidta åtgärder i sin verksamhet.

I detta fall talar vi om en väldigt kvalificerad rymdverksamhet i Trollhättan, där ansvaret ligger på statsrådet Hellmark Knutsson och hennes kollegor i regeringen. Det är alltså deras förehavanden och de uppdrag de ger till olika myndigheter som kommer att fälla avgörandet om de 150 jobben i Trollhättan blir kvar eller inte. Ett icke-agerande från ministerns sida innebär de facto att man i förlängningen lägger ned verksamheten.

Man kan också backa några år, herr talman. Diskussionen är nämligen inte ny utan har funnits tidigare. Strax före 2010 - jag tror att det var 2009 - var detta uppe till diskussion, och då reste ledande socialdemokratiska företrädare till Trollhättan och sa att verksamheten bara måste vara kvar. Man tog strid för detta, men uppenbarligen gäller inte den linjen längre.

Om jag ska summera detta, herr talman, tycker jag att det finns åtminstone två rätt viktiga frågor som borde lyftas fram till ministern i diskussionen. Den första frågan är varför regeringen inte vill säkra rymdverksamheten i Trollhättan. Gör ministern och regeringen inget ytterligare kommer man nämligen att bomma igen detta, och 150 kvalificerade jobb försvinner.

Den andra frågan är vilka konsekvenser regeringens förehavanden på detta område får. När regeringen agerar som den nu gör och detta kan läggas ned i Trollhättan, vilka effekter får det för jobben, industrin, rymdpolitiken och säkerhetspolitiken? Vad har ni gjort för analys, ministern?

Anf. 129 Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

Herr talman! Jag måste börja med att kommentera två påståenden som görs här.

För det första: När det gäller flytten av rymdfrågorna till Utbildningsdepartementet var det något som gjordes under den förra regeringen och som vi har hållit kvar vid. Vi är som regering fortfarande kollektivt ansvarig för de beslut som fattas, och på Utbildningsdepartementet finns det många frågor av olika karaktär som är helt avgörande för näringslivet. Rymdfrågan är bara en av dem.

För det andra ökade vi våra åtaganden i samband med ministermötet i december 2016. Det är alltså inte så att vi har minskat våra åtaganden. Det har vi inte heller gjort i förhållande till GKN, utan vi har varit tydliga med vad det är för pengar som finns avsatta för ändamålet. Vi står alltså fast vid de åtaganden Sverige har gjort, och vi står fast vid den budgetering som är gjord.

Ska vi nu ändra budgeteringen handlar det ju om att minska annan rymdverksamhet. Det skulle i så fall innebära att Sveriges satsningar på områden som jordobservation, telekommunikation, teknikutveckling och annat skulle minska ännu mer - vilket det gjorde vid ministerrådet 2012, då den borgerliga regeringen var ansvarig, just för att man tillförde mer pengar till bärraketsprogrammet.

Vi kommer som sagt inte att lämna något bärraketsprogram, utan vi kommer att stå fast vid såväl det åtagande vi gjorde vid ministermötet 2014 som de utökade åtaganden vi gjorde 2016. Vi har också sett till att GKN Aerospace har fått tillgång till pengar som var avsatta för verksamhet längre fram, så att de har tillgång till dessa pengar redan nu för att klara sitt uppdrag.

Nu pågår förhandlingar eftersom GKN Aerospace som enda företag har återkommit och bett om ännu mer pengar för att klara sitt åtagande. Skulle vi tillföra dessa pengar skulle vi som sagt behöva dra ned på annan rymdverksamhet som är väldigt viktig. Innan regeringen vidtar eventuella åtgärder vill jag därför avvakta och se hur de förhandlingar som pågår mellan GKN Aerospace och Rymdstyrelsen faller ut och om man kommer att leva upp till sina åtaganden eller inte. Sedan kan det finnas anledning för oss att återkomma om detta.

Jag delar uppfattningen att detta är viktig och högkvalitativ verksamhet, men det är också viktigt att vi är aktsamma om statens pengar. Detta är nämligen helt offentligt finansierat. Jag tycker att det finns en rimlighet i att privata, stora företag - som naturligtvis också har vinster av att delta i dessa stora program, till exempel genom kunskapsutveckling för sin personal och genom innovation och teknikutveckling som de kan använda inom andra delar i sitt företag - klarar av att uppfylla de åtaganden de har gjort. Åtagandena var också tydliga och klara när man gick in i detta program tillsammans och gav GKN Aerospace möjlighet att vara en del av det europeiska bärraketsprogrammet.

Anf. 130 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Jag undrar om ministern har träffat GKN. Det är uppenbart att det finns olika bilder av läget hos företaget respektive myndigheten. Myndigheten gör, som jag nämnde tidigare, sin bedömning utifrån andra aspekter än övergripande samhällsperspektiv. Det kanske vore lämpligt att få information direkt från båda parterna.

I en interpellationsdebatt i november förra året sa ministern: "Att stödja ett europeiskt oberoende tillträde till rymden känns oerhört viktigt just nu, inte minst mot bakgrund av det som händer. Sverige som ett neutralt och fredligt land, som till exempel sätter klimatutmaningen högt på agendan, kan då vara med och diskutera hur informationen från och tillgången till rymden ska användas."

Om vi nu väljer att inte fullfölja våra åtaganden och lämnar den europeiska raketverksamheten, är det då inte ett agerande åt motsatt håll? Jag tycker att detta är lite grann att spela roulett med en så viktig verksamhet. Det är uppenbart att Rymdstyrelsen och GKN inte har kommunicerat på ett sätt som har gjort att parterna har förstått varandra. Då är det dags att regeringen kliver in och försöker få en egen bild av detta.

Företaget i Trollhättan må vara börsnoterat, ha utländska ägare och vara hur stort som helst med hur viktiga aktieägare som helst, men om detta bolag bedömer att det inte kan fullfölja sina åtaganden kommer det att få konsekvenser. Det är väl kanske bättre att åka till Trollhättan innan det blir ett varsel för 150 personer. Det kanske är bättre att förebygga en krisplan. Trollhättan har ju tidigare varit föremål för diverse regeringsengagemang, både under socialdemokratiska och borgerliga regeringar.

Min fråga är alltså om ministern har träffat GKN direkt. Är ministern beredd att ta diskussionen öga mot öga? I så fall kanske vi inte behöver diskutera detta, och framför allt kanske vi inte behöver ha en diskussion om en eventuell krisplan för Trollhättan och denna spetsteknologiska verksamhet som är viktig för Trollhättan, för Sverige och för det kunnande om bärraketer som behövs inom hela Europa.

Anf. 131 Lars Hjälmered (M)

Herr talman! Ministern ville berätta fakta. Låt mig då bygga på genom att säga något om det som ministern kallar "vår prioritet" och vad som händer om man följer detta. Bolaget i fråga, i Trollhättan, säger att åtagandet vad gäller bärraketsprogrammet då inte kan fullföljas. I förlängningen av detta hotas 150 högkvalificerade jobb i Trollhättan.

Ministern sa att Sverige inte lämnar Arianeprogrammet, det europeiska bärraketsprogrammet. Detta är helt sant, men frågan här handlar om att ministern och regeringen med sina förehavanden och sitt agerande - eller brist på agerande - sätter 150 högkvalificerade jobb i Trollhättan i riskzonen.

Herr talman! Att döma av diskussionen nu verkar ministern inte vara beredd att ändra sig, vilket kan få till konsekvens att dessa jobb i Trollhättan går förlorade.

Här kan vi gå tillbaka till den diskussion som fördes för ett antal år sedan. Då sa partikollegor till ministern tydligt att detta var en utomordentligt viktig verksamhet för Trollhättan, för Sverige och för Europa, och att den skulle värnas. Vi hör inte de rösterna i debatten just nu, exempelvis från den nuvarande gruppledaren för Socialdemokraterna i riksdagen.

Herr talman! Jag skulle vilja återupprepa en av mina frågor, nämligen den om konsekvenser och konsekvensanalys. Om det nu är så att ministern inte säger sig vara villig att göra någonting mer - och vi ser att 150 jobb med detta kan gå förlorade - hur ser då ministern på de konsekvenser som hennes och regeringens beslut får för jobben, industrin, rymdpolitiken och säkerhetspolitiken?

Anf. 132 Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

Herr talman! Först vill jag säga att Rymdstyrelsens uppdrag som statlig myndighet är just att göra en övergripande samhällsperspektivbedömning av hur pengarna kan användas på allra bästa sätt.

I samband med dessa ministermöten, då vi har förhandlat om det här programmet och om det svenska åtagandet, har det funnits med i bilden att vi har viktig industri som kan leverera detta.

Det handlar dock inte bara om ett företag, utan det gäller flera företag. GKN är det absolut största, men RUAG Aerospace levererar också komponenter. De har inte kommit tillbaka och bett om mer pengar, utan de har accepterat det belopp som de fick i samband med att vi fattade dessa beslut om det svenska deltagandet och de åtaganden som då gjordes om att leverera komponenter.

Man ser också värdet av att ha denna typ av leveranser till bärraketsprogrammen - leveranserna leder till kompetensutveckling och teknikutveckling inom företaget och bland de anställda.

Skillnaden vad gäller GKN är att de har kommit tillbaka och vill ha mer pengar än vad som sas i samband med att åtagandena gjordes. Det är detta som Rymdstyrelsen och GKN nu sitter och förhandlar om. GKN har redan tillförts 190 miljoner av framtida pengar för att kunna klara sina åtaganden.

Det stämmer alltså inte att regeringen inte har gjort någonting eller att vår myndighet inte har gjort någonting. Det har vi absolut gjort, och vi har gjort det därför att detta är viktigt. Det är viktigt att Sverige fullföljer sina åtaganden.

Vi kan dock inte särbehandla vissa företag, och det hoppas jag att ni moderater inte heller tycker. Vi måste ha likvärdig behandling av de företag som deltar i de viktiga rymdprogram som ingår i åtagandet. Det måste också finnas någonting som företaget självt vill bidra med - någonting som man ser är med och utvecklar den egna verksamheten. När det gäller ett så stort företag är det svårt att se att det inte skulle finnas någonting som även ger dem ett mervärde.

Det jag har sagt är att det är viktigt att de förhandlingar som pågår mellan Rymdstyrelsen och GKN får slutföras. Jag hoppas att Moderaterna delar synen att vi ska tillåta dem att föra denna dialog.

Sverige kommer inte att lämna de åtaganden som vi har gjort i samband med bärraketsprogrammen, men vi måste se till att vi hushållar med skattepengarna på allra bästa sätt.

Vi kan inte särbehandla vissa företag. Vi ska se till att all den rymdindustri som vi har - som bidrar till kunskap och arbetstillfällen runt om i Sverige, inte minst i Västsverige - får samma förutsättningar och inte särbehandlas.

Anf. 133 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Att hushålla med skattepengar behöver man inte lära moderater. Vi håller också hårt på att man ska vara varsam med varenda skattekrona och framför allt inte krama ur varenda medborgare mer än vad som är nödvändigt.

Verkligheten är det man får förhålla sig till. När verkligheten förändras och förutsättningarna inte är exakt som de var för fem eller sex år sedan får man vara beredd att förändra sin egen hållning.

Jag fick inget svar av ministern i hennes senaste inlägg om huruvida hon har varit och träffat GKN i Trollhättan, öga mot öga, eller om GKN har varit på departementet och hälsat på.

Jag tror att det vore väldigt bra om detta skedde. Vad jag har förstått har man inte fått några löften, eller någonting, från Rymdstyrelsen som gör att man bedömer att man kan fullfölja det här programmet. Jag tror inte att det finns något självändamål för någon aktör i viktiga, avancerade europeiska högteknologiska program i att kliva av i onödan. Vilket värde skulle finnas i det? Vilket pr-mässigt värde skulle det finnas för ett företag i att kliva av någonting? Det skulle bara ge dålig pr.

Man måste se över om det är någonting som har förändrats den senaste tiden. Jag tror att det är väldigt viktigt att ministern tar ett möte öga mot öga.

I annat fall: Hur hanterar hon konsekvenserna som jag beskrev i mina två frågor? Vad gör ministern om det blir nedskärningar i Trollhättan? Blir det näringsminister Mikael Damberg och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson som då får agera?

Det är viktigt att ha en plan även i den här frågan. Jag hoppas att dialogen kommer att innebära att det här programmet kan fullföljas av alla parter.

Anf. 134 Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

Herr talman! Jag tackar Hans Rothenberg för frågorna.

Som sagt: Den här dialogen förs mellan Rymdstyrelsen och GKN Aerospace. Rymdstyrelsen har redan varit väldigt välvillig och frigjort 190 miljoner kronor från framtida utbetalningar. Dessa pengar ligger utöver den penningsumma som var känd i samband med att man gjorde detta åtagande.

Nu vill GKN ha ytterligare pengar, och det är detta man sitter och förhandlar om. Jag kan inte som minister lägga mig i hur detta sköts av myndigheten, utan det ligger på myndigheten att föra den här dialogen vidare.

GKN Aerospace är, som sagt, det enda företag som har begärt pengar utöver summan som var utlovad i samband med att åtagandena gjordes. Om nya pengar ska tillföras kommer annat att behöva skäras bort, och då har man inget helhetsperspektiv på den svenska rymdverksamheten.

Det finns också risk för särbehandling av industriföretag. Det finns fler industriföretag som är med och levererar här, och dessa har inte krävt nya pengar.

Jag hoppas verkligen att detta inte är en ordning som Moderaterna förespråkar - att man kan komma i efterhand och be om mer pengar, att ministern eller regeringen sedan ska gå in och lova saker och att vi får olika sätt att hantera privata företag. Det är viktigt att de kan konkurrera på samma villkor och vara delaktiga i denna viktiga verksamhet.

Det finns säkert anledning att återkomma till denna fråga. Jag står naturligtvis bakom att vi även fortsättningsvis ska ha ett oberoende tillträde till rymden och att Sverige ska uppfylla sina åtaganden gentemot EU.

Överläggningen var härmed avslutad.