Ytterligare åtgärder mot bolag som används som brottsverktyg
Interpellation 2025/26:451 av Ingela Nylund Watz (S)
Interpellationen är besvarad
- Start
- Interpellation är inlämnad
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2026-04-27
- Överlämnad:
- 2026-04-27
- Anmäld:
- 2026-04-28
- Sista svarsdatum:
- 2026-05-18
- Svarsdatum:
- 2026-05-19
- Besvarad:
- 2026-05-19
Interpellationen
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
I december 2025 presenterade Brå en studie om hur företag används som brottsverktyg av kriminella aktörer och hur de genom dessa företag på illegal väg kommer åt offentliga medel.
Enligt rapporten har en av fem nätverkskriminella, eller personer med kopplingar till dessa, under perioden 2020–2023 varit delaktiga i minst ett företag. Totalt sett var de engagerade i drygt 23 000 företag. De kriminella företagarna är verksamma inom ett stort antal branscher och verksamheter, varav flera kräver särskilda tillstånd. Olika företagskonstruktioner används i en bred variation från rena skenföretag till etablerade företag där illegal verksamhet blandas med det legala. Företag är attraktiva brottsverktyg eftersom de ger de kriminella legitimitet och möjlighet att agera på nya arenor, växa och dölja annan brottslighet. De ger de kriminella en seriös fasad. De kriminella aktörerna konkurrerar ut skötsamma företag genom bland annat momsbedrägerier, arbetslivskriminalitet, kreditbedrägerier, penningtvätt, smuggling och investeringsbedrägerier.
Enligt en ny rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, bedöms den kriminella ekonomin i Sverige omsätta 352 miljarder kronor, vilket motsvarar 5,5 procent av Sveriges BNP. Denna bedömning ger vid handen att omfattningen är betydligt större än tidigare bedömningar från bland annat Ekobrottsmyndigheten, som så sent som 2025 bedömde omfattningen till 150 miljarder. Brå bedömer att de kriminella företagen har 11,5 miljarder kronor i förfallna skulder till staten samtidigt som de tagit emot miljardbelopp i statliga stöd.
Den 1 januari 2025 infördes ny lagstiftning i syfte att motverka att bolag används som brottsverktyg. Mycket talar dock för att de genomförda förändringarna inte är tillräckligt kraftfulla utan att mer behöver göras. Regeringen har fortsatt det arbete som den socialdemokratiska regeringen inledde under förra mandatperioden i syfte att skärpa brottsbekämpningen. Straffskärpningar och nya verktyg för att bekämpa brott har tillkommit i bred enighet i riksdagen. När det gäller att bekämpa den ekonomiska brottligheten har regeringen dock varit alldeles för passiv. ESO:s bedömning av den kriminella ekonomins omfattning torde vara ett uppenbart belägg för detta.
Mot denna bakgrund vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer :
Vilka ytterligare åtgärder är ministern och regeringen beredda att vidta för att omöjliggöra att bolag används som brottsverktyg och därmed begränsa den kriminella ekonomin?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:451
Webb-tv: Ytterligare åtgärder mot bolag som används som brottsverktyg
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 36 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Ingela Nylund Watz har frågat mig vilka ytterligare åtgärder jag och regeringen är beredda att vidta för att omöjliggöra att bolag används som brottsverktyg och därmed också begränsa den kriminella ekonomin.
Regeringens plan mot den organiserade brottsligheten är välkänd och ligger fast. Det handlar om att slå hårt mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta gängens hänsynslösa rekrytering av barn och unga. Arbetet bedrivs i enlighet med den nationella strategin mot organiserad brottslighet, som vi presenterade i början av 2024. Ett av målen i strategin är just att slå sönder den kriminella ekonomin, bland annat genom att förhindra att företag och andra juridiska personer används som verktyg för brottslighet.
Regeringen har vidtagit en lång rad åtgärder för att förhindra att bolag används som brottsverktyg. Låt mig nämna några exempel. I januari 2025 infördes ny lagstiftning i syfte att motverka att bolag används som brottsverktyg. Exempelvis fick Bolagsverket utökade möjligheter att kräva personlig inställelse för att motverka ekonomisk brottslighet såsom företagskapningar och användande av målvakter. Det kan ske vid registrering av företrädare eller vid misstanke om oriktiga uppgifter i registren. Åtgärderna är ett led i att utöka Bolagsverkets kontroller av företagsregistren och stärka verkets roll i arbetet mot brott i företag.
Från och med januari i år har också näringsförbud på grund av brott utvidgats till att även omfatta den som har gjort sig skyldig till organiserad eller systematisk brottslighet, oavsett om personen bedrev eller hade anknytning till näringsverksamhet vid brottstillfället, om man anser att näringsförbud är påkallat från, som det heter, allmän synpunkt.
Regeringen har också tillsatt en utredning som ska redovisas i november 2026, som ser på ytterligare åtgärder mot att företag används för att begå brott. Utredningens iakttagelser och slutsatser kommer förstås att utgöra ett viktigt underlag för regeringens fortsatta arbete för att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten. Jag kan också nämna att det sedan slutet av 2024 finns en ny lagstiftning om förverkande som har skapat ett tydligare och mer effektivt regelverk för att ta brottsvinster och oförklarade tillgångar från kriminella, inte sällan i ett företagssammanhang.
Regeringen har också under flera års tid gett Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten i uppgift att i större utsträckning stoppa att företag används som brottsverktyg inom organiserad brottslighet. Sedan maj 2025 har också ett antal myndigheter i uppdrag att kraftsamla mot organiserad brottslighet i välfärden. Inspektionen för vård och omsorg har – äntligen, får man säga – fått skarpare verktyg för att kunna agera mot kriminella och oseriösa aktörer som verkar i välfärden. Regeringen har även stärkt Bolagsverkets ekonomiska förutsättningar att stärka det brottsförebyggande arbetet, och myndigheten ska återrapportera om hur de nya verktygen har fungerat.
I april 2025 inrättades det finansiella underrättelsecentrumet vid Polismyndigheten, där myndigheter och banker samverkar för att effektivt utbyta operativ information och arbeta brottsförebyggande tillsammans mot finansiell brottslighet såsom penningtvätt och bedrägerier. Centrumet ska vara fullt utbyggt senast den 31 december 2027.
I slutet av 2025 redovisade Brå ett regeringsuppdrag om hur bolag används som brottsverktyg av aktörer i den kriminella miljön. I studien lämnas förslag på hur brottsligheten kan motverkas och hur arbetet mot denna problematik kan utvecklas. Studien stöder de åtgärder som syftar till att utestänga personer i den kriminella miljön från näringslivet, exempelvis genom utvidgat näringsförbud. Brå bedömer bland annat att det också är viktigt att begränsa målvaktsanvändningen. Tillsammans med bland annat ESO:s rapport om den kriminella ekonomins omfattning – en aktuell och skrämmande läsning – utgör detta betydelsefulla underlag till regeringens fortsatta arbete för att strypa den kriminella ekonomin.
Arbetet för att slå sönder den kriminella ekonomin pågår med andra ord med full kraft. Lagstiftningen har blivit effektivare, och nya verktyg har kommit på plats. Kunskapsnivån ökar, både om den kriminella ekonomins utbredning och om hur man förebygger och kommer åt brottsvinsterna. Myndigheterna utvecklar nya samarbetsformer, och vi kommer att fortsätta att flytta fram positionerna i enlighet med de här linjerna, allt i syfte att göra det ännu svårare att vara kriminell i Sverige och att värna medborgarnas trygghet och säkerhet.
Anf. 37 Ingela Nylund Watz (S)
Herr talman! Tack för svaret, justitieministern! I långa stycken fanns det många bra saker där som jag också vet att vi har varit överens om här i kammaren. Det vill jag gärna ha sagt.
Men jag ska börja i den här änden: Svarta siffror – så heter den ganska nyligen publicerade rapporten från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, som statsrådet själv nämnde här. I rapporten bedöms den kriminella ekonomin i Sverige omsätta 352 miljarder kronor per år. Det motsvarar 5,5 procent av Sveriges bnp. Det här är en redovisning av fakta som är betydligt mer omfattande än tidigare bedömningar. Den som gjordes för bara något år sedan av Ekobrottsmyndigheten pekade på en omsättning på 150 miljarder.
Det är numera vanligt att kriminella aktörer inom den organiserade brottsligheten använder just bolag som verktyg. Före årsskiftet presenterade Brå en studie om hur de här företagen på illegal väg kommer åt offentliga medel. Brå bedömer att de kriminella företagen har 11,5 miljarder kronor i förfallna skulder till staten. Samtidigt har de faktiskt tagit emot miljardbelopp i statligt stöd, och det är naturligtvis helt oacceptabelt.
Enligt den här rapporten har en av fem nätverkskriminella, eller personer som har kopplingar till dem, under perioden 2020–2023 varit delaktiga i minst ett företag. Totalt sett handlar det om 23 000 företag, och de finns i många branscher. Justitieministern är säkert väl medveten om dem. I en del av de här branscherna och verksamheterna krävs det faktiskt tillstånd för att bedriva verksamheten, vilket är särskilt anmärkningsvärt.
Herr talman! Företag är attraktiva brottsverktyg. De ger legitimitet, och man får möjlighet att agera på många arenor och dölja annan brottslighet. Illegal verksamhet blandas med legal. De kriminella aktörerna skaffar sig ofta en seriös legal fasad men gör helt andra saker under ytan. De konkurrerar ut skötsamma företag genom bland annat momsbedrägerier, arbetslivskriminalitet, kreditbedrägerier, penningtvätt, smuggling och investeringsbedrägerier. Och Brå bedömer som sagt att de här företagen har 11,5 miljarder kronor i förfallna skulder till staten.
Herr talman! Regeringen återkommer ofta till att brottsbekämpningen är en prioriterad uppgift och har fortsatt det arbete som den tidigare regeringen påbörjade. Det är bra, som jag sa. Men regeringen har tyvärr inte varit tillräckligt aktiv när det gäller att mota den ekonomiska brottsligheten, och inom den ramen faller ju bolag som brottsverktyg.
Herr talman! Den 25 januari publicerade Anders Björkenheim, som är specialist på området bolag som brottsverktyg, en debattartikel i Svenska Dagbladet med rubriken ”Att betala skatt har blivit valfritt”, där han skriver att det nu är ”upp till din egen etik och moral”. I artikeln framför han uppfattningen att vi förlorar kampen mot den bolagiserade kriminaliteten eftersom det finns en ovilja att ta ett helhetsgrepp.
Om det är ovilja, oförmåga eller något annat som hindrar regeringen från att inta en mer aktiv hållning gentemot detta stora, systemhotande samhällsproblem låter jag tills vidare vara osagt. Men jag vill här och nu gärna ha svar på frågan vilka ytterligare åtgärder regeringen är beredd att vidta och om justitieministern anser att det ska vara frivilligt att betala skatt i Sverige.
Anf. 38 Eva Lindh (S)
Herr talman! Tack så mycket till justitieministern – och förstås till min partikollega, som har begärt den här debatten, för det är en viktig fråga.
Vi pratar ju ofta om den organiserade brottsligheten och hur den tar sig uttryck i sprängningar och skjutningar som plågar vårt land. Det är viktigt att vi pratar om det, och det är viktigt att vi tar tag i det. Det är vi helt överens om.
Det som vi kanske inte alltid pratar lika mycket om är att bakom vapnen finns pengarna. Om pengarna inte finns blir det mindre möjligt att köpa de där vapnen. Och bakom pengarna finns i allt större utsträckning företag – företag som skapas för att kunna utöva ekonomisk brottslighet och kriminella aktiviteter.
Det sorgliga är att samtidigt som kriminella i allt högre utsträckning använder företag som brottsverktyg och dessutom använder pengarna till att begå skändliga handlingar mot oss alla och mot samhället fortsätter seriösa företagare att betala skatt. De följer regler och tar ansvar för sina anställda. De konkurreras då ut av aktörer som fuskar med moms, utnyttjar arbetskraft, tvättar pengar och använder hot och våld som affärsmodell. Det här är alltså inte bara ett brottsproblem. Det är ett näringspolitiskt problem, och det är ett välfärdsproblem. Det undandrar pengar från det som vi vill, kan och ska finansiera gemensamt.
Justitieministern har väldigt tydligt berättat om vilka insatser som regeringen har gjort. Justitieministerns budskap är att man har gjort mycket för att agera mot den ekonomiska brottsligheten. Men sammanfattningsvis, precis som min kollega Ingela Nylund Watz läste upp och sa i sitt anförande, är det inte vad studier visar. Vi har inte kommit åt den ekonomiska brottsligheten.
Jag vill lyfta upp en rapport som OECD har lagt fram om Sverige. Huvudbudskapet är i praktiken detta: Sverige har goda ambitioner och starka institutioner men är svagt på faktisk lagföring och företagsansvar när det gäller ekonomisk brottslighet och korruption. Sveriges förmåga att utreda och lagföra internationell korruption och företagsrelaterad ekonomisk brottslighet väcker allvarlig oro.
För att översätta det här till vanlig svenska: Sverige är riktigt dåligt på att bekämpa ekonomisk brottslighet – faktiskt sämst i klassen av de länder som OECD har tittat på.
Det här innebär ju att vi har mycket mer som behöver göras därför att ekonomisk brottslighet är dåligt därför att det undandrar resurser från vårt samhälle och det gemensamma. Det undergräver möjligheterna för seriösa företag att konkurrera på lika villkor. Och pengarna som man får ut av detta används till sprängningar, skjutningar och annan brottslig verksamhet. Det undergräver tilliten i vårt samhälle.
Frågan från min kollega Ingela Nylund Watz är alltså synnerligen skälig. Vad behöver, ska och planerar regeringen att göra mer?
Anf. 39 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Tack för möjligheten att diskutera den viktiga frågan om den kriminella ekonomin här i dag!
Jag använde de första sex minuterna här i kammaren åt att rada upp alla åtgärder som vi har vidtagit, alla åtgärder som vi är mitt inne i och också sådana som är på gång. Sedan får jag höra två inlägg från socialdemokrater som säger att det är för lite och vill höra mer. Men det var faktiskt två inlägg utan ett enda eget, konkret förslag på vad vi borde göra mer. Det skulle jag gärna lyssna på, men jag har inte fått höra något hittills.
Jag tycker att det finns väldigt mycket som talar för att Sverige behöver göra väldigt mycket mer, men när den synpunkten kommer just från S känns den inte särskilt trovärdig eftersom för lite och för sent så att säga var grundackordet under åtta år med socialdemokratiskt styre.
Jag ska ta ett enda exempel apropå tillståndspliktig verksamhet, eftersom vi har talat mycket om det som sker inom vården och omsorgen. När min kollega Camilla Waltersson Grönvall kom in på Socialdepartementet låg där en lista från Ivo med 40 punkter som de hade efterfrågat hos den förra regeringen. Det handlade om effektivare verktyg och ny lagstiftning.
Ivo ska gå från att vara en myndighet som kontrollerar kvaliteten på kranskärlsoperationer till att bekämpa organiserad brottslighet. En enda av de 40 punkterna var på gång under de första åtta åren med Socialdemokraterna. Nu har vi i alla fall bockat av en bra bit över 20. Det betyder att vi är på rätt väg, men vi är verkligen inte framme, och vi har dessvärre inte mycket att lära av Socialdemokraterna – om ni nu inte överraskar mig i nästa omgång och kommer med ett tiotal förslag på vad vi mer behöver göra.
Mer måste verkligen göras, för vi vet att annan ekonomisk brottslighet har gått om narkotika i den kriminella ekonomin som huvudsaklig intäktskälla för gängen. Vi vet också att de 100–150 miljarder som det talas om var en grov uppskattning.
När jag klev ombord i det här uppdraget träffade jag Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten. De sa att det finns en skenande kriminell ekonomi och att de uppfattar att det handlar om 100–150 miljarder men att de inte vet säkert. Efter det har olika aktörer, inte minst i den senaste ESO-studien, gett oss en mer precis uppfattning om ekonomins omfattning när det gäller både omsättningen och vinsterna. Insikten att den omsätter över 300 miljarder är ju förfärlig läsning.
Detta motiverar alltså väldigt mycket mer, och vi gör nu också väldigt mycket mer. Vi gör riktade insatser mot bedrägerierna. Vi gör som jag nämnde också bredare riktade insatser genom det finansiella underrättelsecentrum som nu byggs upp. Det kom ur erfarenheten att vi kunde halvera vinsterna från telefonbedrägerierna genom ett nära samspel mellan banker å ena sidan och polis och andra brottsbekämpande myndigheter å andra sidan. Den erfarenheten går rakt in i ett centrum där vi nu bygger upp en verksamhet som ska rikta sig mot all ekonomisk brottslighet och inte bara de – i och för sig väldigt viktiga – telefonbedrägerier som i hög grad drabbar äldre.
I linje med den erfarenheten och i linje med den nya lagstiftningen om förverkande har vi precis gett myndigheter i uppdrag att också inrätta ett nationellt centrum som handlar om att förverka brottsvinster. Det finns en insikt om att vi inte kommer att kunna lagföra oss ur den kriminella ekonomin utan måste ta oss an den på andra fronter – inte minst genom att gå rakt på pengarna.
Detta gör vi nu med nya verktyg som självständigt förverkande, men vi måste få en helt annan systemkraft i det. Det får vi genom att nu ge i uppdrag till Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten och Kronofogdemyndigheten att inrätta ett motsvarande centrum för att också komma åt brottsvinsterna.
Jag kan nämna ett annat område på samma tema – alltså att vi inte kan lagföra oss ur den här problematiken – som jag tycker är värt att lyfta fram. Det handlar om den stora potential som ligger i så kallade administrativa åtgärder, alltså att få alla andra myndigheter att nu mobilisera – Skatteverket, Arbetsmiljöverket och andra myndigheter – och angripa den kriminella ekonomin med sina administrativa verktyg. Vi vet erfarenhetsmässigt från andra länder att detta är helt avgörande om man ska lyckas med den här uppgiften.
Anf. 40 Ingela Nylund Watz (S)
Herr talman! Jag tackar för den fortsatta diskussionen i frågan. Justitieministern kan vara helt lugn. Innan vi lämnar kammaren i dag kommer han att få en lång uppräkning av förslag som vi har på det här området. Det blir dock inte i det här inlägget.
Jag vill gå tillbaka till ESO-rapporten, för enligt den är det precis som justitieministern själv alldeles nyss sa: Den svarta ekonomin och svartjobben har den absolut största omsättningen av dessa 352 miljarder. Ungefär 64 procent av den kriminella ekonomin är svartjobb och annan svart försäljning.
Rikspolischefen blev intervjuad i Svenska Dagbladet i januari i år, och hon menade att fler instanser än polisen nu behöver agera och måste göra mer för att ta ett nytt grepp om den organiserade brottsligheten. Enligt min mening är regeringen i det här fallet en av de viktigaste andra instanserna.
Här finns kanske en skiljelinje mellan oss och högerpolitiker, för jag menar att regeringen har varit alldeles för tillbakalutad när det handlar om svartjobb, skattefusk, momsfiffel, prisdumpade upphandlingar, oseriös konkurrens och arbetslivskriminalitet. I själva verket har den här delen av den ekonomiska brottsligheten varit lite av en blind fläck för regeringen. Precis som min kollega Eva Lindh nämnde är det de facto så att väldigt få lagförs för ekobrott i Sverige. Det är 15 procent ungefär.
Misstolka mig inte medvetet nu, för jag står bakom flera av de förslag som regeringen har lagt fram, och vi har gemensamt varit överens om dessa och i kammaren röstat igenom det regeringen har föreslagit för att motverka organiserad brottslighet. Det är dock någonting som saknas, och det är precis detta ESO-rapporten med all önskvärd tydlighet visar.
De seriösa företagen i Sverige är genuint oroade, och för ett år sedan debatterade justitieministern och jag detta. Tyvärr har läget blivit sämre. World Economic Forum sammanställer varje år the Global Risks Report ihop med försäkringsbolaget Zurich, och enligt the Global Risks Report för 2024 är Sverige ett av ytterst få länder i OECD där företagsledare rankar risken för brottslighet och illegal verksamhet som den främsta rädslan för sin verksamhet. I de flesta andra länder har denna risk sjunkit.
The Global Risks Report menar att denna brottslighet riskerar marknadens funktionssätt, skattebasen och statens förmåga att leverera grundläggande tjänster. Det handlar alltså om precis det systemhot som både justitieministern och vi socialdemokrater så ofta talar om.
Jag misstror inte justitieministerns vilja att komma åt brottsligheten, men detta kommer nog att kräva att vissa moderata ideologiska skygglappar kring synen på företag och företagande tas bort. Moderata politiker – högerpolitiker – måste också våga se verkligheten som den är: Allt företagande är inte av godo. Lönedumpning, gigekonomi, svartjobb, arbetslivskriminalitet och skatteundandragande är affärsmodeller som måste bort från marknaden. Regeringen måste agera resolut.
Vi socialdemokrater har flera förslag på det här området, och jag återkommer strax till dessa i mitt sista inlägg. Flera av förslagen syftar till att rätta till spelreglerna i näringslivet. Vi kan inte tillåta att oseriösa företag systematiskt utnyttjar arbetstagarnas villkor som konkurrensmedel och använder bolagsformen som brottsverktyg.
Delar vi den verklighetsbeskrivningen?
Anf. 41 Eva Lindh (S)
Herr talman och justitieministern! Det är inte så att vi tycker att alla de 20 punkterna är fel, utan det handlar om huruvida vi har gjort tillräckligt för att stoppa den ekonomiska brottsligheten i Sverige. Svaret på den frågan är nej. Det visar flera rapporter, så vi behöver göra mer.
Precis som jag har sagt hotar detta vårt samhälle och vår tillit. Det riskerar naturligtvis också att spä på den brottslighet vi har i Sverige, för utan pengar är det inte så lätt att bedriva den brottslighet vi ser just nu och som plågar vårt land.
Vad mer behöver vi då göra? Det är naturligtvis helt okej att justitieministern ställer frågor till oss, och som Ingela Nylund Watz tidigare har sagt kommer hon att läsa upp några av våra förslag. Det som anstår en opposition är ju att ställa frågor till ansvarigt statsråd, och efter höstens val kanske Moderaterna har möjlighet att göra samma sak som vi gör nu – och ställa oss till svars. Välkomna till den rollen!
Nu visar OECD att vi är sämst i klassen. Den modell som vi har nu fungerar därmed inte. Jag kanske är raljant, men det vi behöver för att tömma ekan på vatten är ju förutom dessa tio små leksaksspadar också större spadar – alltså andra, effektivare verktyg – för att tömma ekan på vatten, det vill säga för att stoppa den ekonomiska brottsligheten. Mer behöver göras.
De frågor vi har ställt i dag är om justitieministern delar den bedömning vi gör, det vill säga att de verktyg som behövs för att stoppa den ekonomiska brottsligheten inte finns, och vad statsrådet i så fall avser att göra. Vilka verktyg kan han tänka sig att ta fram?
Anf. 42 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Jag tackar ledamöterna för möjligheten att diskutera de frågorna vidare.
Min enkla poäng var att det är klart att vi inte är framme. Det är klart att vi har ett enormt problem med den kriminella ekonomin. Men det vi har fått är en precis uppfattning om den kriminella ekonomin, vilket så att säga inte låg i skrivbordslådan när vi klev in på Justitiedepartementet. Vi ärvde i stället vaga uppfattningar om att det kunde handla om en omsättning på 100–150 miljarder.
Vi ärvde också den där listan jag nämnde – Ivos lista med 40 punkter. En enda av dessa 40 punkter var på gång från den förra regeringen. Hade vi vetat om detta hade vi nog opponerat oss ännu hårdare mot den listan före valet. Den är så att säga ett manifest över en helt enastående handlingsförlamning som möjligen gör det lite mindre trovärdigt när Socialdemokraterna nu kommer med sitt klassiska ”Det görs för lite, och det görs för sent”.
Jag har också läst dessa index och tagit del av de olika rapporterna. Går vi på djupet ser vi att det här inte precis är något som har uppstått det senaste året utan att man tar fasta på en utveckling över ett decennium i Sverige. Det gäller inte minst det dödliga skjutvapenvåldet, som trots allt är det som verkligen har satt Sverige på en internationellt helt unik plats när det gäller organiserad brottslighet. Vi kan läsa de här rapporterna och se att man pekar på att det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige tredubblades under tio år.
Att vi nu har halverat det dödliga skjutvapenvåldet är naturligtvis ett helt avgörande steg för att också komma vidare och ta itu med allt annat som driver våldet, och där är den kriminella ekonomin helt avgörande. Vi är helt överens om – det var visserligen jag som sa det, men jag uppfattade det som att det bekräftades – att narkotikan naturligtvis är en mycket väsentlig del av den men att annan ekonomisk brottslighet har gått om narkotika som huvudsaklig intäktskälla. Det gör att vi måste rikta hela den demokratiska rättsstatens kraft också mot den kriminella ekonomin.
Det jag redogjorde för var alltså dels sådant vi har gjort, dels sådant som är på gång och dels sådant som ligger framför oss. Jag tänker upprepa mig gällande att få riktig systemkraft och så mycket utbyte som möjligt. Jag nämnde rikspolischefen, som säkert tycker att regeringen ska göra mer – och det måste regeringen göra. Men det där var framför allt uttryck för insikten att hela Myndighetssverige, hela Kommunsverige och hela Regionsverige måste dra åt samma håll och flytta fram positionerna om man ska få systemkraft mot den kriminella ekonomin.
Ska jag nämna någonting som vi ännu inte har talat om vill jag ta upp insikten om hur man får till stånd den informationsdelning som vi nu äntligen får till. Efter 50 års debatt river vi nu sekretesshindren så att det går att dela information mellan våra myndigheter.
I nästa steg måste vi få till stånd ett helt annat informationsutbyte mellan statliga aktörer och det privata näringslivet. Om de ska kunna samarbeta mot den kriminella ekonomin måste vi få till informationsflöden, och det är verkligen ett helt nytt steg som kräver stora reformer under nästa mandatperiod. Jag hoppas att de kommer att genomföras med brett stöd här i kammaren. Det tror jag är en otroligt viktig sak.
En annan sak är att nu få full kraft i de breda strukturer som vi bygger upp i form av ett finansiellt underrättelsecentrum och det nationella centret för förverkande. Det handlar också om att utveckla våra akrimcenter. Om det är ett område som jag tycker har fått för lite uppmärksamhet både under den här mandatperioden och tidigare är det arbetslivskriminaliteten.
Vi har på senare tid sett polisrazzior, inte minst på Stegra i Boden, som så att säga bekräftar på djupet vilka problem vi har med arbetslivskriminalitet i det här landet. Där finns det väldigt mycket mer att göra för att få kraften. Akrimcentren var ett bra initiativ, men det är egentligen bara ett embryo till de strukturer vi måste bygga för att på allvar kunna ta itu med den delen av den kriminella ekonomin.
All in all: Om vi tittar på den organiserade brottsligheten i stort, som är det som återspeglas i de rankningar, index och rapporter som det refereras till, ser vi alltså att det inte råder någon tvekan om att halveringen av våldet är en otroligt central pjäs för att förändra även den bilden. När det gäller den kriminella ekonomin och andra delar av den organiserade brottsligheten måste vi göra väldigt mycket mer, och jag har redogjort för en hel del av det som är på gång.
Anf. 43 Ingela Nylund Watz (S)
Herr talman och justitieministern! En svensk maffialag, höjda straff för synnerligen grov ekonomisk brottslighet, en förstärkt tillsyn och höjda sanktionsavgifter för att motverka arbetslivskriminalitet, en begränsning av antalet underleverantörsled vid offentlig upphandling till två, svartlistning av företag som fuskar, möjlighet att utesluta orimligt låga anbud, ett större statligt ansvar för personalliggarsystem och personalidentifiering i riskbranscher, ett tydligt brottsförebyggande uppdrag till Utbetalningsmyndigheten, en utökning av revisionsplikten, stopp för fusket med subventionerade anställningar och en radikalt utökad möjlighet att utge näringsförbud.
Det här är några av de förslag som vi har lagt fram under den här mandatperioden och som regeringen har avvisat. Vi tycker att det är tråkigt. Jag tror dock att det beror på att det finns en skillnad i vad vi socialdemokrater upptäcker när vi tittar på verkligheten och vad regeringen väljer att titta på när det handlar om att se den ekonomiska brottsligheten i vitögat.
Vi har länge sett att arbetskraften i Sverige tyvärr i många fall exploateras i syfte att skapa vinst i företag, undandra sig skatt eller fiffla med momsen. Arbetstagarna får tyvärr ofta utgöra krockkudde i det här sammanhanget. Om man inte har insikten att allt företagande inte är av godo och att alla företagare inte är ärliga i sitt uppsåt – om man i stället har en lite ljusblå syn på företagare och företagandet i Sverige – menar jag att man kanske inte heller väljer att se den verklighet som många arbetstagare i de utsatta branscherna ser.
Därför har vi kanske lite olika angreppssätt.
(Applåder)
Anf. 44 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Jag tackar Ingela Nylund Watz med adjutant för möjligheten att diskutera dessa frågor här i dag.
Nja, jag tror kanske att beskrivningen av hur Moderaterna ser på företagande var lite av en 70-talsflashback. Det råder väl ingen som helst tvekan om att vi är väldigt drivna när det gäller att bekämpa den kriminella ekonomin. Det är vi inte minst eftersom vi vet att alla seriösa företagare varje dag möter osund konkurrens i form av kriminella aktörer, vilket underminerar förutsättningarna för en välfungerande marknadsekonomi, för ett fritt företagande och för det personliga ägandet.
Det råder alltså ingen som helst tvekan om att vi är mycket hängivna den uppgiften. Jag vill också understryka att vi verkligen inte är framme. Det återstår väldigt mycket arbete; redan omsättningssiffran 300 miljarder understryker ju så att säga att vi bara är i början av att rulla tillbaka någonting som har växt fram under väldigt lång tid.
Jag tog upp listan med 40 punkter från Ivo eftersom jag inte tycker att Socialdemokraternas tuppkam är särskilt trovärdig i de här frågorna. Om vi hade tagit över en 40punktslista där man hade bockat av 39 punkter hade man haft ett ganska starkt anspråk, men vi tog över en lista där man hade bockat av en av 40 punkter.
Vad gäller de förslag som Ingela Nylund Watz tog upp var det skönt att de kom här på slutet, för jag har verkligen efterfrågat dem. Jag vill också säga att flera av förslagen är bra. Skälet till att de ibland röstas bort i utskottsbehandlingen här i riksdagen är att vi ser att de redan är på gång. Det finns lite olika uppfattningar om exakt vad maffialagen ska innehålla, men i grund och botten är varje moment i den redan på gång. När det gäller svartlistningen i offentliga upphandlingar är den på gång, och den förstärkta tillsynen är på gång. Det förstärkta näringsförbudet är på gång eller till stor del redan genomfört.
Jag välkomnar alltså detta och ska analysera varje punkt för att se om det finns så mycket som 20 procent av varje punkt som vi inte har gjort. I så fall ska vi göra det också. Jag tror trots allt att vi kan få systemkraften mot den kriminella ekonomin om vi lite mer rättvist beskriver varandras utgångspunkter och lite mer lyhört lyssnar på varandras förslag.
(Applåder)
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
