Vårdplatsutveckling och kompetensförsörjning
Interpellation 2024/25:471 av Anna Vikström (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-02-26
- Överlämnad
- 2025-02-27
- Anmäld
- 2025-02-28
- Svarsdatum
- 2025-03-18
- Besvarad
- 2025-03-18
- Sista svarsdatum
- 2025-03-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Det finns fortfarande ett gap mellan beräknade behov av och tillgång till vårdplatser. Socialstyrelsen skrev i en rapport 2024 att det finns ett brådskande behov av att öka antalet vårdplatser. Myndigheten såg 2024 att det endast tillkom 70 nya vårdplatser i regionerna under 2023, vilket innebar att det då beräknades saknas över 2 000 vårdplatser i landet. Man rapporterade också att antalet regioner utan vårdplatsbrist endast ökat från en till tre och att det bara var två regioner som hade en vårdplatsbrist som var mindre än 5 procent. Det finns även behov av olika typer av vårdplatser: somatiska vårdplatser, psykiatriska vårdplatser och intensivvårdsplatser.
Disponibel vårdplats är enligt Socialstyrelsen ”en vårdplats i sluten vård med fysisk utformning, utrustning och bemanning som säkerställer patientsäkerhet och arbetsmiljö”. För att kunna tillgodose ett nödvändigt antal vårdplatser krävs därför en fungerande kompetensförsörjning.
Det finns en överenskommelse med SKR när det gäller detta område, och den nationella planen för kompetensförsörjning lämnades denna vecka från Nationella vårdkompetensrådet, vilket borde ha relevans för kommande åtgärder.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Acko Ankarberg Johansson:
- Bedömer statsrådet att de åtgärder som Nationella vårdkompetensrådet föreslår i sin plan är relevanta för kompetensförsörjningen i vården, och vilka åtgärder är nödvändiga att genomföra?
- Vilka åtgärder som Nationella vårdkompetensrådet har föreslagit i sin slutrapport till regeringen kommer statsrådet och regeringen att genomföra?
- Vilka övriga åtgärder avser statsrådet att vidta för att vårdplatserna ska öka i snabbare takt framöver än under de senaste åren avseende somatiska vårdplatser, psykiatriska vårdplatser och intensivvårdsplatser?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:471
Webb-tv: Vårdplatsutveckling och kompetensförsörjning
Dokument från debatten
- Tisdag den 18 mars 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:85
- Protokoll 2024/25:85 Tisdagen den 18 marsProtokoll 2024/25:85 Svar på interpellation 2024/25:471 om vårdplatsutveckling och kompetensförsörjning
Protokoll från debatten
Anf. 56 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Herr talman! Anna Vikström har frågat mig om jag bedömer att de åtgärder som Nationella vårdkompetensrådet föreslår i sin plan är relevanta för kompetensförsörjningen i vården och vilka åtgärder som är nödvändiga att genomföra.
Anna Vikström har också frågat mig vilka åtgärder som Nationella vårdkompetensrådet har föreslagit i sin slutrapport till regeringen som jag och regeringen kommer att genomföra.
Anna Vikström har slutligen frågat mig vilka övriga åtgärder jag avser att vidta för att vårdplatserna ska öka i snabbare takt framöver än under de senaste åren avseende somatiska vårdplatser, psykiatriska vårdplatser och intensivvårdsplatser.
Inledningsvis, herr talman, vill jag understryka att personalen är hälso och sjukvårdens viktigaste resurs och den grund som hälso- och sjukvården vilar på. Arbetet med att säkra kompetensförsörjningen är långsiktigt, och för att klara vårdens behov i hela landet anser regeringen att det nationella åtagandet för kompetensförsörjningen behöver stärkas.
Regeringen har därför gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning (S2023/00256). Uppdraget redovisades den 31 maj 2024, och Nationella vårdkompetensrådet presenterade då 25 olika förslag till insatser för att förbättra kompetensförsörjningen i Sverige. Förslagen handlar bland annat om att säkerställa tid och resurser för kompetensutveckling och ge ökad möjlighet till karriärvägar för att attrahera, utveckla och behålla vårdpersonal. I maj 2024 ändrade regeringen uppdraget och Socialstyrelsen gavs därmed i uppdrag att genom Nationella vårdkompetensrådet inhämta synpunkter, anpassa, förankra och säkerställa att planen bidrar till att stärka vårdkapaciteten. Det ändrade uppdraget slutredovisades den 25 februari i år.
Regeringen anser att Nationella vårdkompetensrådets arbete och förslag till nationell plan med insatser bidrar till en positiv utveckling av kompetensförsörjningen i hälso- och sjukvården. Majoriteten av förslagen ligger inom ramen för det som i dag beslutas av respektive sjukvårdshuvudman, universitet och högskola, och jag har noterat att flera ändamålsenliga insatser redan pågår för att förbättra kompetensförsörjningen inom hälso och sjukvården. Flera av de förslag som lämnats har hanterats i tidigare utredningar på området, och förslagen bereds nu i Regeringskansliet.
Regeringen har vidare gett en särskild utredare i uppdrag att analysera möjliga förändringar som kan behövas i regelverk och strukturer när det gäller reglerade yrken, specialistkompetenser och specialistutbildningar samt vidareutbildning och fortbildning inom hälso- och sjukvården och tandvården för att möta de utmaningar som dessa verksamheter står inför. Det uppdraget ska redovisas senast den 30 maj 2025.
Regeringen genomför även en rad olika satsningar på hälso- och sjukvården för att antalet vårdplatser ska öka. Regeringen avsätter bland annat 7,5 miljarder kronor till regionerna för att stärka tillgängligheten, öka vårdkapaciteten och korta vårdköerna.
Regeringen avsätter också 250 miljoner kronor 2025 för att inrätta en nationell vårdförmedling som ska ge patienter vård där det finns ledig kapacitet. Vidare har Socialstyrelsen i uppdrag att fördela 500 miljoner kronor till regionerna för att öka antalet höftleds-, framfalls- och gråstarrsoperationer, där många patienter väntat allt för länge på en operation. Alla dessa insatser syftar till att säkerställa att vård ges på rätt nivå och att landets samlade vårdkapacitet används så effektivt som möjligt.
Med det vill jag tacka Anna Vikström för frågorna och ser fram emot debatten!
Anf. 57 Anna Vikström (S)
Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!
Bland de tydligaste exemplen på sjukvårdens underdimensionering och brist på personal är svårigheterna att komma till rätta med bristen på vårdplatser. Ur ett längre historiskt perspektiv är det naturligt att vårdplatserna har minskat till följd av den medicinska utvecklingen. Men det finns fortfarande ett gap mellan beräknade behov av och tillgång till vårdplatser.
Socialstyrelsen skrev i en rapport 2024 att det till och med finns ett brådskande behov av att öka antalet vårdplatser. Myndigheten såg att det saknades över 2 000 vårdplatser under 2023. 18 regioner hade vårdplatsbrist, och det var bara två regioner som hade en vårdplatsbrist som var mindre än 5 procent. Socialstyrelsen föreslog också riktvärden för genomsnittlig beläggningsgrad om 85 procent i oplanerad vård och 95 procent för planerad vård. För intensivvården föreslogs lägre riktvärden.
Socialdemokraterna har välkomnat uppdraget till Socialstyrelsen som gavs 2023 om att ta fram en nationell plan för att minska bristen på vårdplatser men ser samtidigt att det är otillräckligt. Vi anser att en större tyngd bör ges åt av Socialstyrelsens framtagna riktvärden och har i riksdagen därför tagit initiativ för att göra dessa mål bindande.
Herr talman! För att kunna tillgodose ett nödvändigt antal vårdplatser krävs en fungerande kompetensförsörjning. Det fanns en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner när det gäller detta område, och den nationella planen för kompetensförsörjning lämnades nyligen från Nationella vårdkompetensrådet, vilket borde ha relevans för kommande åtgärder. De åtgärder som statsrådet redovisar är i huvudsak åtgärder som, om de genomförs och inte bara blir utredningar, är i rätt riktning. Men det pågår också en verklighet som statsrådet naturligtvis är medveten om med varsel och uppsägningar inom vård och omsorg – 677 varslade hittills i år, förra året 6 098 inom vård och omsorg.
Antalet anställda har minskat på andra sätt, även om uppsägningarna inte motsvarar antalet varslade. Jag har svårt att tänka mig annat än att neddragningar och varsel är skadliga för den långsiktiga kompetensförsörjningen. Varsel och uppsägningar drabbar personer som egentligen behövs i vården. Hur skadas förtroendet för arbetsgivaren långsiktigt? Ger varsel och nedstängningar en knuff i ryggen på utbildad hälso- och sjukvårdspersonal att permanent lämna yrket? Att jobba i en situation där man riskerar att bli av med jobbet ofrivilligt ger i alla fall definitivt inte en god arbetsmiljö, vilket är en förutsättning för god kompetensförsörjning.
Anf. 58 Carita Boulwén (SD)
Herr talman! Jag tackar interpellanten Anna Vikström för att vi får chansen att debattera dessa viktiga frågor. Vi välkomnar Socialdemokraternas engagemang i de frågorna, men det går inte att bortse från att Socialdemokraterna har styrt Sverige under många år då problemen tillåtits växa.
Svensk sjukvård har i årtionden dragits med strukturella problem som lett till långa vårdköer, vårdplatsbrist och en alltmer pressad personal. Den situation vi ser i dag är alltså inte ny, även om Socialdemokraterna brukar försöka få det att framstå så.
Tidigare regeringar har misslyckats med att ta ett samlat grepp om sjukvården. Men Sverigedemokraterna och regeringen genomför nu en rad viktiga reformer för att stärka kompetensförsörjningen, förbättra vårdens tillgänglighet och öka antalet vårdplatser.
Herr talman! Sjukvårdspersonalen är sjukvårdens ryggrad. Utan tillräckligt med kompetent personal kan vi inte öka vårdkapaciteten eller korta vårdköerna. Därför har regeringen i samarbete med Sverigedemokraterna bland annat beslutat att ta fram en nationell plan för kompetensförsörjning som ska bygga på konkreta insatser för att attrahera, utveckla och behålla vårdpersonal.
Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en nationell plan för att förbättra kompetensförsörjningen i sjukvården. Nationella vårdkompetensrådet har presenterat 25 förslag, bland annat om att säkerställa tid och resurser för kompetensutveckling så att vårdpersonalen kan utvecklas i yrket utan att tvingas lämna kliniskt arbete, skapa fler karriärvägar för vårdpersonal för att göra vårdyrket mer attraktivt och se över regelverket för specialistutbildningar och vidareutbildningar för att möta framtidens vårdbehov.
Herr talman! Dessutom har regeringen tillsatt en särskild utredning för att analysera förändringar som kan krävas i regelverk och strukturer för reglerade yrken, specialistkompetenser och vidareutbildningar. Detta arbete pågår och ska redovisas senast den 30 maj 2025.
Vi i Sverigedemokraterna står för denna linje. Vårdpersonalen ska ha bättre villkor, fler karriärmöjligheter och en arbetsmiljö som gör att de vill stanna i yrket. Det är det enda sättet att långsiktigt lösa vårdens problem. Det går inte att diskutera vårdplatsbristen utan att förstå varför den uppstått. Det handlar inte bara om fysiska sängar utan även om brist på personal och bemanning, vilket interpellanten också lyfter fram. Socialdemokraterna hade åtta år på sig att lösa detta, men de misslyckades.
Vi ser nu till att ta ansvar. Därför genomför regeringen och Sverigedemokraterna bland annat följande åtgärder, som statsrådet förtjänstfullt redogjorde för: 7,5 miljarder kronor går till regioner för att öka vårdkapaciteten och korta vårdköerna. 500 miljoner går till fler operationer, särskilt fler framfalls- och gråstarrsoperationer, som många patienter väntat alltför länge på. 250 miljoner går till att inrätta en nationell vårdförmedling. Patienter ska kunna få vård där det finns ledig kapacitet i stället för att fastna i vårdköer i sin region. Dessutom är det värt att nämna att det görs en historisk satsning på 1 miljard för att minska köerna till barn- och ungdomspsykiatrin.
Anf. 59 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Herr talman! Jag tackar ledamöterna Vikström och Boulwén för deras inlägg.
Låt mig börja med frågan om kompetensförsörjningen, som är helt avgörande för vår hälso- och sjukvård. Jag är väldigt glad över att interpellanten kopplar Nationella vårdkompetensrådet och ökad vårdkapacitet till varandra, för de hänger helt ihop. Det var också därför vi valde att inte längre enbart ha överenskommelser med Sveriges Kommuner och Regioner som styrmedel utan ha en förordning som säger att man ska lyckas med tre saker för att få och behålla pengarna – annars får man betala tillbaka dem: öka vårdkapaciteten, korta köerna och lägga pengar på kompetensförsörjning och arbetsmiljö.
Det är just denna tredje del, kompetensförsörjning och arbetsmiljö, som är nyckeln till de andra två, ökad vårdkapacitet och kortare köer. Därför är jag väldigt glad över att interpellanten lägger ihop detta med Nationella vårdkompetensrådet, för det hänger verkligen ihop.
Det är förstås intressant med initiativ från Socialdemokraterna i riksdagen. Vi har dock under den här mandatperioden fattat beslut om en förordning, ett styrande dokument, som innebär att man får betala tillbaka pengarna om man inte levererar ökad vårdkapacitet och förbättrad arbetsmiljö.
Interpellanten lyfte också frågan om de många varslade. Det är verkligen inte bra att varsla många, för det skapar känslan: Hur blir det för mig framöver? Men glädjande nog har regionerna lyssnat till beskeden från regeringen. Vi gav också 9 miljarder under förra året för att minska risken för uppsägningar. Det är väldigt få som har sagts upp från svensk hälso och sjukvård. Det är inte i närheten av tusentals.
När regeringen förra våren befarade att 5 000–6 000 personer skulle sägas upp lade vi ytterligare 6 miljarder till de tidigare aviserade 3 miljarderna. Sammantaget motsvarade det 10 500 sjukskötersketjänster. Det gavs extra medel för att man skulle minska risken för uppsägningar, och man har verkligen svarat mot det. Detta är nödvändigt för att vi ska klara framtidens och dagens hälso- och sjukvård.
Den nationella planen för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning innehåller väldigt många olika förslag. Hela slutredovisningen är på så där 120 sidor, så det är klart att man inte kan gå igenom allt, men för varje åtgärdsförslag talas det om vem som har i uppdrag att genomföra det. Det borgar också för att vi framöver kan följa upp om den kommunala, regionala och statliga nivån har gjort sitt och se hur vi ska gå vidare framåt.
Jag vill lyfta fram en av slutsatserna i det här dokumentet, som interpellanten också nämner, nämligen att de regionala vårdkompetensråden har kommit olika långt. Ett av de arbeten som jag tror behöver göras framöver är att se till att det i hela landet finns regionala vårdkompetensråd som uppfattar sig ha det mandat de behöver för att tillsammans kunna göra kloka insatser. Men hittills har de fungerat lite olika. Detta är nog helt naturligt, när det har startat på det här viset. De behöver bli mer ensade, så att de gemensamt har den kraft som krävs när de samlar alla aktörer för att vidta kloka åtgärder.
I övrigt tycker jag att ledamoten Boulwén gick igenom Nationella vårdkompetensrådets förslag väl, så jag behöver inte upprepa dem.
Anf. 60 Anna Vikström (S)
Herr talman! Jag tackar åter statsrådet för svaret. Att de regionala vårdkompetensråden har kommit olika långt är bra information att få. Att de jobbar på är betryggande.
Jag skulle vilja nämna ett annat område också. Jag nämnde tidigare att det totalt endast tillkom 70 nya vårdplatser i regionerna under 2023. Med anledning av årsdagen för WHO:s klassning av covid-19 som global pandemi har medier rapporterat väldigt mycket om intensivvården och intensivvårdsplatser från olika delar av Sverige de senaste veckorna. När Socialstyrelsen gjorde en årlig uppföljning bedömdes det att det saknades omkring 50 vårdplatser inom intensivvården och att bristen på iva-platser var väsentligen oförändrad. Antalet platser hade alltså inte ökat.
Det ser ut som att den enda region som har lyckats vända trenden inom intensivvården är Stockholm. Glädjande nog ökar intensivvårdsplatserna med tre platser i Region Stockholm trots nationell vårdkris och inflationskris. Men det finns tyvärr exempel på att intensivvårdsplatser stängs ned permanent på andra orter. Det har vi kunnat läsa i medier på senare tid.
Herr talman! Intensivvårdssjuksköterskor och annan personal gjorde heroiska insatser i regioner som drabbades hårt av covid-19. En del har lämnat sina arbetsplatser och tyvärr även yrket. Det var en exceptionell situation. Naturligtvis vore det viktigt med åtgärder för att försöka få tillbaka intensivvårdssjuksköterskorna i vården.
Det finns förslag till åtgärder i den nationella plan för kompetensförsörjning som vi har pratat om. En del riktar sig till regionerna, men en del riktar sig också till staten.
Vårdplatsbristen visar varför den långsiktiga kompetensförsörjningen är så viktig. Då fungerar det inte med stängningar, varsel och neddragningar i sjukvårdskrisens spår. Detta förekommer tyvärr i flera regioner när vårdplatserna i stället skulle behöva byggas ut. Det pågår tyvärr fortfarande.
Anf. 61 Carita Boulwén (SD)
Herr talman! Under pandemin blev vi smärtsamt medvetna om de brister som länge funnits inom hälso- och sjukvården. Det var mycket som tydliggjordes under den tiden. Jag hoppas att vi inte hamnar där igen, men vi måste ha beredskap för att göra det. Vi lär nog tyvärr hamna där så småningom.
Vi är fullt medvetna om att vårdplatsbristen och personalbristen inte kan lösas över en natt, men vi ser nu att det genomförs kraftfulla reformer. Vår politik är tydlig: Satsa på vårdpersonalen genom utbildning, bättre arbetsvillkor och fler karriärvägar! Öka antalet vårdplatser genom riktade satsningar och effektivare resursanvändning! Korta vårdköerna genom miljardinvesteringar och bättre samordning!
Detta är Sverigedemokraternas och regeringens väg framåt. Jag hoppas verkligen att vi får se resultat ganska omgående.
Anf. 62 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Herr talman! Tack, ledamöterna, för kompletterande inlägg!
Låt mig säga till ledamoten Anna Vikström att jag är väldigt glad över att ni i Socialdemokraterna har bytt fot. Under den förra mandatperioden tyckte ni inte att ökad vårdkapacitet behövdes. I dag är vi helt överens. Jag är glad över att det är så och att vi kan ta gemensamma steg framåt.
Jag är också glad över att Socialdemokraterna nu ser behovet av mer nationell styrning – jag tror till och med att ni uttrycker det som kontroll. Jag tycker att det är en god tanke. Min uppfattning är att vi borde ha statlig vård, men även om vi inte har det måste de pengar vi ger från staten få verkan. Det är därför vi har bytt styrform under det här året. Det är nu inte längre en förhoppning att vårdplatserna ska ökas, utan de närmare 6 miljarder kronor som har betalats ut måste leda till det – annars ska de betalas tillbaka. Det är en helt ny variant som inte har funnits tidigare på Socialdepartementets område.
Jag delar helt ledamotens uppfattning att det måste ge resultat och att det måste bli en ökning av antalet vårdplatser. För att det ska lyckas handlar det om förbättrad arbetsmiljö och kompetensförsörjning.
Anf. 63 Anna Vikström (S)
Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret och för debatten!
År 2020, före pandemin, hade Sverige 528 intensivvårdsplatser. Nu, med en befolkning som är några hundratusen större finns det färre platser – en beräkning var 490 platser. Trots pandemin och trots insikten att intensivvårdens kapacitet var för liten är antalet alltså ännu mindre nu, trots att Socialstyrelsen är tydlig med att antalet platser behöver öka med mellan 10 och 20 procent.
En helt avgörande pusselbit för att öka vårdplatserna generellt är kompetensförsörjningen. För att säkra den krävs ett nationellt ledarskap. Ett redskap är den nationella planen för kompetensförsörjning, som vi har nämnt, och den färdigremitterade utredningen om verksamhetsförlagd utbildning, vulf, som regeringen direkt kan gå vidare med.
Ett annat redskap är Socialstyrelsens förslag till åtgärder i den nationella planen för att minska bristen på vårdplatser, som i mångt och mycket överensstämmer med de andra utredningar som vi har nämnt. Det finns också helt andra förslag som handlar om att staten borde agera för att minska bördan av administrativa krav från nationella aktörer. Det tror jag är ett mycket bra förslag.
Det jag inte hittar är en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner om vårdplatser, men detta har statsrådet kommenterat.
Det civila försvaret är också en viktig aspekt. Jag vill därför avsluta med något som Aida Hadžialić, regionråd från S i Stockholm, har sagt: Sverige befinner sig i det värsta säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Då går det inte att sätta välfärden på svältkur. Sjukvården måste rustas för att klara extrema situationer, och det behöver gå fort.
Anf. 64 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Herr talman! Jag vill återigen tacka ledamoten för interpellationen och för den breda samstämmighet som finns om att vårdkapaciteten måste öka. Detta kan gå genom att förbättra kompetensförsörjningen och arbetsmiljön. Statens styrning måste också vara tydligare.
Vi kanske inte tycker lika om huvudansvaret för hälso- och sjukvården och hur det ska fördelas, men jag är väldigt glad över att vi stärker styrningen så att de pengar vi ger leder till ökad vårdkapacitet. Detta gäller både beredskapen och den dagliga vård som patienterna behöver.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.