Åtgärder för att underlätta tullens arbete
Interpellation 2024/25:377 av Patrik Björck (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-01-29
- Överlämnad
- 2025-01-30
- Anmäld
- 2025-01-31
- Sista svarsdatum
- 2025-02-21
- Svarsdatum
- 2025-03-18
- Besvarad
- 2025-03-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Den svenska tullen har fått nya och utökade befogenheter. Det är bra och något som vi socialdemokrater har arbetat för. Att stärka tullen med både nya befogenheter och verktyg och med större resurser är en viktig del i kampen mot brottsligheten och för att skapa trygghet i vårt land.
Ett av de nya verktyg som tullen nu har tillgång till är att personal i större omfattning kan uppträda beväpnade. Den nya och allt grövre brottsligheten har gjort detta nödvändigt.
Nu har det visat sig att detta krockar med regelverket i våra grannländer och att detta skapat logistiska och organisatoriska svårigheter. Det är viktigt att dessa problem kan lösas ihop med våra nordiska vänner så att vi fullt ut kan bekämpa den grova brottsligheten med alla tillgängliga medel.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson:
Vad tänker ministern göra för att lösa de problem som uppstått vid gränserna till våra nordiska grannar?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:377
Webb-tv: Åtgärder för att underlätta tullens arbete
Dokument från debatten
- Tisdag den 18 mars 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:85
- Protokoll 2024/25:85 Tisdagen den 18 marsProtokoll 2024/25:85 Svar på interpellation 2024/25:377 om åtgärder för att underlätta tullens arbete
Protokoll från debatten
Anf. 15 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Patrik Björck har frågat mig vad jag avser att göra för att lösa de problem som uppstått vid gränserna till våra nordiska grannar.
Frågan är ställd mot bakgrund av att regeringen beslutat om flera nya befogenheter och verktyg för Tullverkets tjänstemän. Frågan rör specifikt det faktum att Tullverket beslutat att tulltjänstemän nu får bära tjänstevapen i fler situationer än tidigare.
Jag vill till att börja med helt och hållet instämma med Patrik Björck – vi måste krossa den organiserade brottsligheten. Här spelar våra tulltjänstemän en avgörande roll, då de befinner sig i frontlinjen i arbetet mot den kriminella ekonomin och den organiserade brottsligheten.
Det är därför regeringen fattat beslut om skarpare verktyg som ökat tulltjänstemännens säkerhet, stärkt deras kontrollverksamhet och förbättrat Tullverkets brottsbekämpning. Det är också mycket välkommet att Tullverket, bland annat efter ett uppdrag från regeringen, fattat beslut om att tulltjänstemän får bära vapen i fler situationer än tidigare.
Regelverken gällande beväpning av tulltjänstemän ser lite olika ut i de nordiska länderna. Det är såklart problematiskt om det försvårar möjligheten för våra tulltjänstemän att bära vapen. Jag har dock förhört mig om frågan med Tullverket, som informerat om att det nu förs en nära dialog med tullmyndigheterna i våra närmaste grannländer. Vi får se vad dialogen utmynnar i.
Anf. 16 Patrik Björck (S)
Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret.
Vi är delvis överens om att det är viktigt att underlätta tullens viktiga arbete, men det finns en del frågor kvar. Jag har ställt frågor till finansministern med utgångspunkt i den verklighet som bland annat finns beskriven i en artikel i Svenska Dagbladet. Där står det: ”Uniformerad tullpersonal som gör kontroller vid gränserna fick i år rätt att bära tjänstepistol. Men den nya beväpningen har inte bara gett önskad skyddseffekt för tullarna – den innebär också att de inte kan korsa gränserna till våra grannländer.”
Det finns också några exempel på vad som kan ske ute vid våra gränser. En tullare vittnar på följande sätt: ”Om jag har stått på en gränspassage och ska åka till nästa kan den närmaste vägen vara att åka in i Norge och sedan ta sig tillbaka. Du kan spara timmar på att inte behöva åka in i Sverige.” Detta kan han inte längre göra. ”De svenska tullarna kan inte heller längre åka över Öresundsbron och hoppa på tåget vid Kastrup för att kontrollera tåg på väg in i Sverige. – – – Tullpersonalen får i stället göra kontroller först på den svenska sidan, vilket kan vara svårare.”
Det finns alltså en väldigt konkret bakgrund till frågan. Även om vi är överens om att det är viktigt att använda tullen i kampen mot den organiserade brottsligheten, som finansministern säger i sitt svar, uppstår ändå praktiska problem, något som jag ställt frågor om till finansministern. På det svarade hon så här: ”Regelverken gällande beväpning av tulltjänstemän ser lite olika ut i de nordiska länderna. Det är såklart problematiskt om det försvårar möjligheten för våra tulltjänstemän att bära vapen. Jag har dock förhört mig om frågan med Tullverket, som informerat om att det nu förs en nära dialog med tullmyndigheterna i våra närmaste grannländer. Vi får se vad dialogen utmynnar i.”
Här blir jag lite bekymrad. Det verkar inte som att finansministern tänker ta någon aktiv del i att lösa det problem som har uppstått. Hon har skapat en situation som gjort att myndigheterna har hamnat i bryderier. Därför tänker man att det är finansministerns roll som politisk chef över myndigheten – den ligger under Finansdepartementet – att ta aktiv del i att lösa problemet.
För att ge ett litet bevis på hur man skulle kunna jobba vill jag ta upp en motsvarande fråga som ställts av en medlem i Nordiska rådet. Den ställdes till den norske justitieministern och gällde polissamarbetet. Det här är alltså inte en identisk fråga utan en liknande. Frågan lydde: ”Hur kan vi säkerställa att det polisiära samarbetet både utvecklas och stärks, samtidigt som det sker i enlighet med och respekt för nationella lagar?”
När den norske ministern fick frågan från en medlem i Nordiska rådets parlamentariska församling blev svaret så här: ”Jeg vil være beredt til å be om Stortingets samtykke til et styrket samarbeid om min svenske kollega og jeg blir enige om at vi ønsker å styrke samarbeidet på områder hvor gjennomføring vil kreve lovendringer eller annet stortingsvedtak.”
Låt mig göra en kort sammanfattning. Den norske ministern tänker sig ett omedelbart politiskt ingripande. Inför en liknande problematik tänker han att den norska regeringen ska ta tag i detta, att han ska involvera det norska parlamentet och att det är viktigt att lösa frågan. Men när den svenska ministern, fru talman, får en motsvarande fråga i Sveriges riksdag överlämnar hon den med varm hand i knät på myndigheterna och hoppas och tror att det kan lösa sig.
Det visar på en brist på engagemang och politiskt ansvar. Därför vill jag ställa min fråga en gång till: Vad tänker finansministern göra för att lösa de problem som uppstått vid gränserna till våra nordiska grannar?
Anf. 17 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Jag och Patrik Björck kom in i riksdagen samtidigt. Nu verkar Patrik Björck tycka att jag har blivit lite för menlös och svag i mina formuleringar. Så får naturligtvis inte vara fallet. Det här är ju viktigt.
Patrik Björck menar att vi har skapat den här situationen. Men vad vi har skapat är en situation som gör det säkrare och tryggare för svenska tulltjänstemän att utföra ett väldigt tufft jobb. De får nu ha vapen i betydligt större utsträckning. Vi har sett till att de får resurser i form av en helt ny lagstiftning som ger dem bättre befogenheter. Vi har skickat in väldigt mycket mer pengar till myndigheten så att den kan växa och göra det man är satt att göra.
Jag vet att Patrik Björck och jag delar bilden av Tullverkets betydelse. Men poängen här är att vi inte har ministerstyre i Sverige – jag vet inte om det finns någon här som skulle önska det – utan i detta fall är det myndigheten som får ha en dialog.
När riksdagen fattade beslut om denna lagstiftning, och även när man införde möjligheten för tulltjänstemän att vara beväpnade, var det känt att det ser olika ut i de olika länderna.
Hur löser man då detta? Jo, från Tullverkets sida för man nu en dialog med de andra myndigheterna runt om i våra grannländer för att komma fram till en bra lösning. Det är ofta så vi löser problem i Sverige. Ibland är det bra att en finansminister lägger sig i, och ibland kan kanske myndighetscheferna sköta detta bättre.
Min poäng, fru talman, är att vi har gett tullen både resurser och verktyg att göra det mycket viktiga jobb de gör längst ut för att bekämpa brottslighet. Det är ett farligare jobb i dag än det var för 10, 15 eller 20 år sedan, och därför får de just dessa verktyg, inklusive beväpning.
Självklart ska också detta lösas mellan våra länder. Jag är helt övertygad om att så kommer att ske, för det är så det brukar fungera i Norden: Vi löser saker tillsammans, och vi förstår varandra.
Anf. 18 Patrik Björck (S)
Fru talman! Jag tror inte att någon skulle anse det vara ministerstyre om den svenska finansministern tog fasta på den norske ministerns svar: att man vill stärka samarbetet med sina svenska kollegor, det vill säga den svenska regeringen, liksom samarbetet mellan det norska stortinget och den svenska riksdagen. Jag tror inte att någon skulle kunna tolka detta som ministerstyre. Inte ens den mest envetne KU-ledamot skulle kunna dra den slutsatsen. Vi vill bara, fru talman, väcka frågan om hur finansministern tänker agera politiskt utifrån sin position.
Jag vet – jag sitter i Tullverkets insynsråd – att myndigheten jobbar med att lösa alla problem som uppstår, detta och många andra. Det är självklart myndighetens uppgift. Myndighetschefens uppgift är att ta till sig de problem som finns ute på fältet och lösa dem utifrån sina förutsättningar; det är en självklarhet. Det jag efterfrågar här är inte myndighetschefens svar på frågorna utan den politiskt ansvariga ministerns svar på frågorna. Det är det som är viktigt.
Utöver detta problem, att man inte fullt ut kan fullgöra sitt arbete med de viktiga nya reglerna kring beväpning, kommer denna typ av situationer att fortsätta uppkomma. Vi har en fortsatt allvarlig situation när det gäller narkotikasmuggling, kan man läsa i Tullverkets rapporter och årsredovisningar. Tullverket behöver stärka sin digitala förmåga och sin förmåga att hantera ett omfattande handelsflöde till följd av e-handeln. Vi har en orolig omvärld med högre hotbild, vilket ställer Tullverket inför nya krav på att kunna agera. Så sent som i dag, tror jag att det var, kom den nya propositionen som överlämnades till riksdagen, med förslag om ett nytt brott gällande utförsel av stöldgods. Detta ger Tullverket nya viktiga uppgifter att hantera.
Allt detta är utmaningar som Tullverket kommer att ha och som jag, fru talman, och finansministern är överens om att det är viktigt att ta sig an. Det är viktigt att man får dessa uppgifter och att man har fått den nya tullagstiftningen för att underlätta arbetet. Men Tullverket behöver också stöd från politiken – från ansvarig minister och från regeringen – och det skulle då kunna ställas krav på att regeringen fullföljer sitt ansvar och faktiskt regerar. Att regeringen följer upp, tillsätter resurser, följer upp lagstiftningen och ser om det finns någon anledning att agera tycker inte jag, fru talman, är ett orimligt krav från riksdagen.
Jag vill fråga regeringen hur man gör nu när det kommer vittnesmål om att den angelägna nya lagstiftningen, de angelägna nya uppdragen och de angelägna nya resurserna finns på plats men att Tullverket har ställts inför en ny situation. Då tycker jag, fru talman, inte att det räcker att hänvisa till att man har förhört sig om frågan med Tullverket, som informerar om att det nu förs en nära dialog med tullmyndigheterna i våra närmaste grannländer.
Vi får se – det är regeringens inställning när det gäller att lösa viktiga samhällsproblem. Jag skulle mycket hellre se att regeringen tog ansvar och följde upp politiskt. Man har ansvar för Myndighetssverige. Det är inte ministerstyre att se till att myndigheterna fullt ut agerar i enlighet med den lagstiftning som vi gemensamt har fattat beslut om här i riksdagen. Där finns inga åsiktsskillnader, utan det krav jag ställer här i dag gäller ansvar och regeringsduglighet.
Anf. 19 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Patrik Björck talar om ansvar för Sverige. Den enda orsaken till att jag över huvud taget blev politiskt aktiv är att jag ville ta ansvar – och det gör jag. Det är intressant att höra Patrik Björck säga att han nu inte upplever att den här regeringen gör det. I opposition tog vi ansvar för Tullverket. Vi såg till att Tullverket fick mer pengar när vi ändrade i Socialdemokraternas budgetar för att Tullverket skulle få de pengar som behövdes.
Den här regeringen har nu gett Tullverket skarpare verktyg – en helt ny lagstiftning som gör det lättare att både bekämpa brott och göra beslag. Den här regeringen har också sett till att myndigheten fått mer pengar för att kunna bekämpa den kriminella ekonomin och brottsligheten. Vi har också nu, fru talman, lagt fram ett förslag som kriminaliserar utförsel av stöldgods genom ett helt nytt brott.
Skatteverket, Tullverket och Kronofogden har också fått en gemensam målbild att jobba efter för att kraftsamla mot den kriminella ekonomin. Skatteverket genomför en folkräkning, och Kronofogden har fått möjlighet att göra distansutmätningar.
Listan kan göras lång över vad den här regeringen har gjort på två och ett halvt år. Är vi nöjda? Absolut inte, det finns väldigt mycket mer att göra. Och vi gör mer. Ett sätt är att som nu ge Tullverket större befogenheter.
Jag är helt övertygad om att denna fråga kommer att lösas av myndigheterna i våra grannländer. Det är så vi jobbar i de nordiska länderna: Vi ser problem, både politikerna och tjänstemännen, och vi löser dem tillsammans. Och vi ger förutsättningar för att göra tulltjänstemännen betydligt mer skyddade.
Denna fråga kanske återkommer längre fram – jag vet inte. Jag tror att den kommer att lösas relativt snart av de olika myndigheterna i grannländerna. Vi ska inte backa när det gäller att svenska tulltjänstemän ska få vara beväpnade när de gör ett mycket viktigt och tufft jobb för oss andra, under stor osäkerhet. Detta kan varje tulltjänsteman lita på.
Slutligen, fru talman, tror jag inte att Tullverkets ledning eller tjänstemän, tullare, helt känner igen sig i beskrivningen att den här regeringen inte stöttar och gör det som behövs. Tvärtom – i ett högt tempo ser vi nu till att göra Sverige tryggare och rikare.
Anf. 20 Patrik Björck (S)
Fru talman! Listan kan göras lång, säger finansministern. Jag skulle säga att listan kan göras lång över saker som finansministern lovade i valrörelsen men sedan inte har någon som helst idé om att genomföra.
Folkräkning är en sådan sak. Man gick till val på att genomföra en storskalig folkräkning i det här landet. Finansministern tog upp detta själv, så det är därför jag kommenterar det, fru talman, även om det ligger en bit från området. Folkräkningen är ett typexempel från den långa lista jag skulle kunna ta upp i en annan interpellationsdebatt över alla regeringens svek av de vallöften man gjorde.
Men frågan i dag var, fru talman: Är det inte rimligt att en regering, om den ger en myndighet nya befogenheter och ny lagstiftning, följer upp och ser vad som händer i denna nya verklighet? Uppstår det följdproblem? Finns det anledning för regeringen att agera? Det är detta jag frågar efter.
Det är självklart den enskilda myndighetens ansvar att agera utifrån den verklighet som råder. Men nu vittnar tullare om att de har problem – de får åka flera timmar för att kunna byta gränskontroll vid den långa svensk-norska gränsen – och att regeringen inte arbetar aktivt för att lösa detta. Svenska tullare kan inte heller åka över till den danska sidan av Öresundsbron för att bedriva ett effektivt tullarbete – man vittnar om detta. Är det då rimligt att ansvarig minister säger ”vi får se”? Jag tycker inte det. Jag vet inte vad de som lyssnar på den här debatten tycker.
Anf. 21 Tredje vice talman Kerstin Lundgren
Finansministern avstår från sitt avslutande inlägg.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.