Anf. 71 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Med all respekt för Luciano Astudillo, men just när det gäller ungdomsarbetslösheten har inte den förra, socialdemokratiska regeringen så vansinnigt mycket att slå sig på bröstet för. Över 100 000 ungdomar står utanför arbetsmarknaden och är arbetslösa i det här landet. Det är förfärande dåligt.
Om vi mäter på ILO-sätt har vi en ungdomsarbetslöshet på 21 %. Det är nästan lika illa som det var under de värsta krisåren på 90-talet. Det är faktiskt ett riktigt uselt resultat av den politik som Luciano Astudillo företräder, så kom igen nu!
Vi försöker nu göra allt vi kan för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden för ungdomar, och det gör vi genom alla de åtgärder som vi har presenterat i vår budgetproposition. En del av dem återkommer vi till under våren.
Jag vill återigen återge vad som står i Konjunkturinstitutets rapport som kom i går: På sikt kan därmed den reguljära sysselsättningsnivån öka med mer än 1,5 %, jämfört med om reformerna inte hade genomförts, utan att resursutnyttjandet på arbetsmarknaden blir ansträngt. Rubriken på kapitlet är Effekter av den nya regeringens ekonomiska politik. Jag kan också konstatera att i rapporten säger man att mellan 2006 och 2008 ökar sysselsättningen med ytterligare 142 000 personer.
En av de absolut viktigaste åtgärderna är att se till att vi har en arbetsmarknadspolitik som underlättar inträdet på arbetsmarknaden och inte försvårar det. Det grundläggande när det gäller just ungdomsarbetslösheten är att se till att minska kostnaderna för att anställa. Det är dessa kostnader som har varit det stora hindret. Det är också därför som vi halverar arbetsgivaravgiften för de unga från den 1 juli.
När det gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder är det bara att konstatera, precis som man gör i SNS-studien, att arbetspraktik och arbetsmarknadsutbildning har tenderat att förlänga arbetslöshetstiden för de unga. Alltså är det inte det vi ska göra, utan vi ska se till att stimulera ungas arbetssökande och matchningsfunktionen på arbetsmarknaden. Det är precis det vi gör inom ramen för Ams.
När det sedan gäller sommarjobb, som var grundfrågan i interpellationen, säger Luciano Astudillo att det nu är 31 000 ungdomar som kommer att gå ut utan sommarjobb. Ja, det är då de 31 000 som har fått den här typen av stöd. Men jag bara kalkylerar precis som Luciano Astudillo gör, att i Malmö var det, om jag förstod det rätt, 11,5 miljoner som kom från kommunen och 3,5 miljoner som kom från staten för att täcka dessa kostnader. Men de 11,5 miljonerna kommer väl fortsatt att finnas. Det är klart att om man bara skulle räkna på det sätt som Luciano Astudillo gör kanske det rent statiskt skulle bli några färre. Men jag är övertygad om att i de ekonomiskt goda tider som vi just nu har finns det faktiskt behov av att anställa ungdomar, särskilt med tanke på att kostnaderna för att anställa dem blir lägre.
Totalt sett tycker jag att det är ett kraftigt underbetyg när det gäller just ungas inträde på arbetsmarknaden när över 100 000 ungdomar står utanför. Den politik som Luciano Astudillo står för permanentar ju det svåra inträdet på arbetsmarknaden, så jag förstår inte riktigt hur Luciano Astudillo kan använda de brösttoner som jag uppfattar i hans inlägg.