Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Statlig förvaltning

Betänkande 2009/10:FiU25

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
3 mars 2010

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF
Statlig förvaltning(pdf, 210 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2009/10:25 Statlig förvaltning

Beslut

Nej till motioner om statlig förvaltning (FiU25)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2008 och 2009 om statlig förvaltningspolitik. Riksdagen konstaterar att omfattande initiativ tagits för att effektivisera statsförvaltningen, inte minst genom betydelsefulla insatser för att främja e-förvaltning. Riksdagen framhåller även att åtgärder vidtagits för att minska den offentliga sektorns klimatpåverkan liksom för att utveckla och stärka jämställdheten. Vidare påtalas att regeringen väl uppmärksammat behovet av att stärka ungas samt funktionshindrades position på arbetsmarknaden. Andra motioner handlar om staten som arbetsgivare, om regeringens hantering av statlig egendom och om utformningen av belägenhetsadresser
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 19

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2010-01-26
Justering: 2010-02-09
Trycklov till Gotab och webb: 2010-02-22
Trycklov: 2010-02-22
Reservationer: 3
Betänkande 2009/10:FiU25

Alla beredningar i utskottet

2010-01-26

Nej till motioner om statlig förvaltning (FiU25)

Finansutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2008 och 2009 om statlig förvaltningspolitik. Utskottet konstaterar att omfattande initiativ tagits för att effektivisera statsförvaltningen, inte minst genom betydelsefulla insatser för att främja e-förvaltning.

Utskottet framhåller även att åtgärder vidtagits för att minska den offentliga sektorns klimatpåverkan liksom för att utveckla och stärka jämställdheten. Vidare påtalas att regeringen väl uppmärksammat behovet av att stärka ungas samt funktionshindrades position på arbetsmarknaden. Andra motioner handlar om staten som arbetsgivare, om regeringens hantering av statlig egendom och om utformningen av belägenhetsadresser

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2010-03-03
Stillbild från Debatt om förslag 2009/10:FiU25, Statlig förvaltning

Debatt om förslag 2009/10:FiU25

Webb-tv: Statlig förvaltning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Hans Hoff (S)
Anf. 104 Hans Hoff (S)
Herr talman! Ungdomsarbetslösheten i Sverige är bland de högsta i Europa. Sveriges ungdomar halkar efter. Den borgerliga regeringens politik har även på detta område misslyckats. För att möta det enorma samhällsproblem som ungdomsarbetslösheten är har vi rödgröna partier presenterat ett omfattande åtgärdsprogram med jobbskapande insatser för att pressa tillbaka ungdomsarbetslösheten. Det handlar bland annat om satsningar på kvalificerad yrkesutbildning, högskoleutbildningar, arbetsmarknadsutbildningar och ekonomiska stimulanser vid anställning - för att nämna några av de åtgärder som vi vill vidta. I det betänkande vi nu behandlar har riksdagen att ta ställning till det rödgröna förslaget om att inrätta ett praktik- och traineeprogram i den statliga förvaltningen. Den statliga förvaltningen är en stor arbetsgivare och den sektor i samhället som har störst andel äldre anställda. Detta innebär att den statliga förvaltningen har en mycket stor utmaning i den generationsväxling som ska genomföras där. Därför vill vi inrätta 1 800 platser i ett trainee- och praktikprogram i den statliga förvaltningen. På det viset kombinerar vi behovet av att förbereda den statliga förvaltningens generationsväxling med att ge unga arbetslösa möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Herr talman! Vår föreslagna satsning på trainee- och praktikplatser är någonting helt annat än regeringens planerade massdumpning av arbetslösa i de statliga myndigheterna. Regeringens krav på myndigheterna att ta emot upp mot 65 000 praktikanter kom som en chock för de flesta av oss. Via medierna har det framkommit att Skatteverkets personaldirektör trodde att det var en felskrivning när hon fick regeringens krav på att ta emot 6 000 praktikanter. Totalt är 10 800 anställda i Skatteverket i dag, så man förstår att det var chockartat för henne. Hur kommer denna massdumpning av arbetslösa att påverka myndigheternas kvalitet i verksamheten? Det är en rimlig fråga. Vilken kvalitet kommer de här praktikplatserna att ha? Och vilken handledning kommer praktikanterna att få? Det är mycket bra frågor. Inga svar ges. Regeringens misslyckade jobbpolitik kan nog inte illustreras mycket tydligare. Herr talman! Mot bakgrund av det till riksdagen anförda yrkar vi bifall till reservation 3.
Lage Rahm (Mp)
Anf. 105 Lage Rahm (Mp)
Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag instämmer i tidigare anförande och också yrkar bifall till reservation 3. Dessutom vill jag yrka bifall till reservation 1 och står givetvis bakom reservation 2, även om jag inte yrkar bifall till denna. Jag tänkte ägna min tid åt att prata om reservation 1. Den handlar om fri programvara och öppna standarder. Då kanske man undrar: Vad är fri programvara och öppna standarder? Jag tänkte citera från utskottsbetänkandet som har en relativt bra definition. " Fri programvara är mjukvara som kan användas, studeras och modifieras utan restriktioner, eller med minimal restriktion enbart för att säkerställa att ytterligare mottagare också kan få dessa möjligheter. Ett exempel på fri programvara är operativsystemet Linux. Ett närliggande begrepp är öppen programvara, dvs. program med öppen källkod. När flera tillverkare enas om att använda samma teknikstandard uppstår en öppen standard . De tekniska specifikationerna för en öppen standard ska finnas tillgängliga i sin helhet för alla som vill använda den. Ett exempel på öppen standard är Bluetooth, som är en teknik för trådlös dataöverföring på korta avstånd." Vi menar att det här borde användas i mycket högre utsträckning inom offentlig förvaltning. Det kanske är uppenbart för alla, men jag tänkte ändå gå in på ytterligare varför det är nödvändigt. När det gäller öppna standarder handlar det om att inte låsa in sig själv i något som inte är en öppen standard. Det är viktigt att man använder sig av en sådan. Det grundar sig på att risken är att man kommer att landa i att använda en sak som man sedan inte har någon möjlighet att använda. Man har inte framtidssäkrat det hela. Det finns en möjlighet att man blir tvungen att göra om system och köpa upp nya saker, vilket genererar enorma kostnader. Det är också, som det har framförts i motioner, troligtvis en högre kvalitet just för att det är möjligt för fler människor att granska detta. Det är lite intressant att det kallas en öppen standard. Frågan är vad för andra typer av standarder det egentligen finns som är värda att kallas standarder. Ibland nämns ett begrepp som de facto-standard. Det är egentligen ingen standard. Det är något som många människor använder utan att det är en standard. Jag tänkte försöka göra en liknelse. Om man har en öppen standard kanske man har bestämt att en byggkloss eller något man bygger ett hus med ska se ut på ett specifikt sätt. Man vet vad det har för egenskaper, man vet hur väl det tål belastning och så vidare. Om man inte har en öppen standard är det som att man får en byggkloss färdig från en tillverkare. Man undrar: Vad innehåller den? Vad klarar den? Då säger de: Det här går bra. Använd den! Då vet man ingenting om hur det går, förutom att leverantören garanterar att det fungerar just i det här fallet. Men skulle man vilja göra något annat eller göra en ombyggnad på huset har man ingen möjlighet att veta om det fungerar. Skulle tillverkaren sluta tillverka den här eller gå i konkurs skulle man inte ha någon som helst möjlighet att göra förändringar av huset, åtminstone inte om man vill vara säker på att det ska hålla eller fungera. Man skulle vara tvungen att riva allt och bygga ett nytt. Vi har också exemplet med Bluetooth. Om det inte hade varit en öppen standard kan man fråga sig hur man är säker på att det man skickar mottas på det sätt man förväntar sig. Om jag skickar en textsträng, hur vet jag då att de som tar emot den uppfattar samma textsträng? Det vet man inte om man inte har definierat i en standard hur det ser ut. Är den inte öppen kan inte olika tillverkare läsa av det. Då fungerar det inte. Därför är det konstigt att vi landar i att inte alltid använda öppna standarder. Det är det som står här. Det står mycket bra i betänkandet att det är bra med öppna standarder, att det är bra med en öppen programvara och allting. Men varför händer det då så lite? För det händer faktiskt väldigt lite. Jag har inte sett något konkret exempel på att vi på grund av regeringen har implementerat det här på något område över huvud taget. Det är möjligt att jag har missat något, men jag har verkligen letat. Jag har inte hittat något exempel. Jag har hittat skrivningar i olika dokument som säger att det här är bra, men jag har inte hittat någonting. Ett exempel i andra riktningen är när regeringen nyligen genomförde en stor teknikupphandling. Då gick man helt på tvärs mot detta. Det är intressant att notera. Jag tycker att det är tråkigt att det ska behöva vara så. För jag tror egentligen inte att det här hade behövt vara en fråga som delar partierna i den här riksdagen. Med det vill jag, som sagt, yrka bifall till reservationerna 1 och 3.
Göran Pettersson (M)
Anf. 106 Göran Pettersson (M)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag. Det här är ett motionsbetänkande. Totalt sett är det 24 motionsyrkanden som behandlas. Många av dessa motioner får inte den fina uppmärksamhet som två av dem fått, men vi kommer inte att ägna någon tid åt de andra 22. Vi ägnar oss åt de två som har lyfts upp här i kammaren i dag. Det är två frågor. Det ena rör statliga praktikplatser. Det andra rör öppna programvaror och standarder. Om vi börjar med praktikplatserna vid statens arbetsplatser, vid myndigheter och bolag, är det viktigt att ha klart för sig varför vi har dessa verksamheter från början. Det blir lätt så när man börjar tala arbetsmarknadspolitik och liknande att man mer eller mindre ser det som ett självändamål att de har anställda. Det är det inte. Vi har statens verksamheter för att leverera varor, tjänster och service till medborgarna. Det är det som måste vara i fokus, så vi inte börjar se dem som någon sorts schweizisk armékniv som ska lösa allting. Då kan man fråga sig: Hur mycket detaljstyrning ska vi här i kammaren ge till den statliga förvaltningen? Hur mycket ska rikets högsta lagstiftande organ vara inne och peta i? Utskottet förbjuder inte i betänkandet vare sig regering, myndigheter eller statliga bolag att sköta sin personaltjänst. Precis som Hans Hoff så klokt sade står ett antal statliga verksamheter inför ett generationsskifte. Man kommer att behöva arbeta mycket aktivt med sin personalförsörjning för att ha rätt personal - både rätt kvalitet och rätt antal. Flera av de åtgärder som lyfts upp är säkert rimliga att vidta. Samtidigt ska man ställa frågan: Ska vi i den lagstiftande församlingen vara inne och peta i det? Vi kan konstatera att utskottets majoritet inte tycker det och avslår motionen. Hur stämmer det här överens? Hans Hoff tog upp att majoriteten i utskottet avslår ett ganska modest förslag på praktikplatser, och sedan går arbetsmarknadsministern ut med ett ännu större praktikantpaket. Det handlar just om att vi i riksdagen inte har varit inne och petat i frågan. Vi har varken beordrat eller förbjudit regeringen att vidta dessa åtgärder. Vi gör nu ett stort hopp från praktikplatser till en helt annan fråga, nämligen myndigheternas användande av öppen programvara och öppna standarder. Det är också en tekniskt väldigt detaljerad fråga. Även här handlar det mycket om vad som ska beslutas på vilken nivå. Utskottet har i sin behandling av detta hänvisat till E-delegationens arbete och till myndigheternas arbete med e-förvaltning. Det innebär inte att utskottet inte delar de principer som är framförda i motionen. Framför allt vill jag lyfta fram det som det är störst samstämmighet om, nämligen frågan om öppna standarder. Öppna standarder är väldigt viktiga för att man inte ska få inlåsningseffekter och för att man ska få bra konkurrens när man upphandlar tjänster. Utskottet lyfter i betänkandet fram att det är den delen - öppna standarder - som ska vara prioriterad. Vi har sedan återigen frågan: Var i vårt system ska kompetensen finnas mellan den lagstiftande församlingen, regeringen och myndigheterna? Utskottet följer i stora delar samma princip här, nämligen att inte på den lagstiftande nivån peta i detaljerna. Man konstaterar att den kompetensen ska finnas längre ned i systemet. De andra 22 motionsyrkandena kommer inte att omnämnas här i dag, så dem får vi ägna en kort stunds stillhet.
Hans Hoff (S)
Anf. 107 Hans Hoff (S)
Herr talman! Jag vill framföra ett tack till Göran som tycker att vi för en klok politik på det här området när vi vill inrätta ett praktik- och traineeprogram. Göran säger att riksdagen inte ska peta i olika åtgärder. Vi finansierar ju detta. Det handlar om 200 miljoner kronor. Det var i och för sig med i budgeten tidigare. Myndigheterna måste ju ha framförhållning. Man måste genomföra saker och ting med kvalitet, och man måste ha pengar för att kunna göra det. Jag har några frågor. Skatteverket får ett brev som säger att man ska ta emot 6 000 praktikanter. Det är 10 800 anställda. Det är ändå vi som har det yttersta ansvaret gentemot väljarna när det gäller hur de statliga myndigheternas verksamhet fungerar. Hur kommer det att påverka de statliga myndigheternas verksamhet när 65 000 praktikanter ska in? I Skatteverket är det nästan en praktikant per anställd. Vilken kvalitet kommer praktiktjänsterna att ha? Vilken handledning kommer praktikanterna att få? Det vore intressant om Göran ville utveckla det.
Göran Pettersson (M)
Anf. 108 Göran Pettersson (M)
Herr talman! Jag ser att jag har två minuter att tala. Det påminner om programmet På minuten . Där har man bara en minut på sig. Jag skulle protestera för avvikelse från ämnet. I dag talar vi om statlig förvaltning. Nu lyfter vi upp ett ämne som rör arbetsmarknadspolitik och sakförhållanden. Låt mig svara på det lite mer principiellt. Jag kommer tillbaka till grundfrågan: Vad ska beslutas på vilken nivå? I Sverige har vi ett system med oberoende myndigheter. Vi vill ha myndighetschefer med skinn på näsan som, när de får en uppgift, har en dialog med sin uppdragsgivare. Jag är inte generaldirektör för Skatteverket. Jag avkrävdes nästan att svara på vad jag skulle göra om jag var generaldirektör för Skatteverket. Om en myndighet inte kan leverera den kvalitet och det som du hypotetiskt beskriver är det ju myndighetens uppgift att redovisa konsekvenserna för regeringen. Jag är inte insatt i sakförhållandena. Jag tror att en debatt här och nu om vad Skatteverkets generaldirektör borde göra och hur dialogen ser ut mellan Arbetsmarknadsdepartementet och Skatteverket inte blir meningsfull.
Hans Hoff (S)
Anf. 109 Hans Hoff (S)
Herr talman! Jag kan bara konstatera att det här är ett uttryck av en desperat regering som inte har klarat av vare sig arbetsmarknadspolitiken, jobben eller utanförskapet. Nu sex månader före valet tar man till desperata åtgärder. Det skickas brev från Regeringskansliet till myndighetscheferna om att de ska ta emot 65 000 praktikanter för att på det viset justera siffrorna i arbetslösheten. Det har bäring på det här betänkandet och dagens debatt. Det handlar om den statliga förvaltningen. Det är där de flesta praktikanterna ska tas emot. Det förslag som vi har från de rödgröna partierna är 1 800 i ett praktik- och traineeprogram som vi också har finansierat. Det är det vi ska rösta om lite senare i dag. Det står mot den verklighet där regeringen genom direktiv och krav prackar på myndighetscheferna stora mängder människor som är arbetslösa. Hur kommer det att påverka myndigheternas service till medborgarna när de får denna uppgift som inte över huvud taget är deras uppgift? Hur kommer det att bli för de praktikanterna? Är det ren förvaring eller kommer det att finnas arbetsuppgifter som på något vis ger dem bättre förutsättningar att få ett arbete? Vilken handledning kommer de att få?
Göran Pettersson (M)
Anf. 110 Göran Pettersson (M)
Herr talman! Jag trodde att jag var tydlig när jag sade att detta inte är ämnet för dagens debatt. Jag kommer inte att kunna redogöra för Skatteverkets generaldirektörs avvägningar. Jag är trygg i förvissningen att vi har tillsatt generaldirektörer för de här verken. Om jag inte missminner mig har vi just utnämnt en ny generaldirektör för Skatteverket som precis innan har varit statssekreterare på Finansdepartementet. Det innebär väl att den personen kommer att kunna svara för att reda ut de här frågorna. Du beskriver hur läget är i regeringen och talar om desperation och liknande. Jag är okunnig om sakförhållandena, men det verkar som om Hans Hoff känner till vilka åtgärder som vidtas i olika skeden av en mandatcykel. Jag vet inte om detta var en beskrivning av egna erfarenheter från när man var i majoritet eller om Hans Hoff har insiderkunskap om läget i Sveriges regering. Jag har svårt att tro att det är det senare.
Lage Rahm (Mp)
Anf. 111 Lage Rahm (Mp)
Herr talman! Göran Pettersson valde förtjänstfullt att svara på reservationer. Det uppskattar jag. Det är inte alltid det görs. Svaret var dock något mindre tillfredsställande, nämligen att riksdagen inte ska peta i detaljer. Det måste ha slagit slint någonstans. I 6 § i regeringsformens första kapitel står det: Regeringen styr riket. Den är ansvarig inför riksdagen. Det är de två meningar som står där. De gäller väl fortfarande? Då är det rimligt att riksdagen, när det nu till skillnad från dokumenten inte händer något i verkligheten, har synpunkter på hur regeringen styr riket och att regeringen i någon mån kan vara ansvarig inför riksdagen, så som det står i grundlagen. Då kan man fråga sig varför det inte händer mer. Det kan ju finnas skäl - att man inte vill, att man inte prioriterar det eller någonting - men det är väl ändå rimligt att något sådant kan komma till riksdagens kännedom i sådana fall.
Göran Pettersson (M)
Anf. 112 Göran Pettersson (M)
Herr talman! Alldeles korrekt! Regeringen är ansvarig inför riksdagen. Nu tog jag inte upp hela utskottsbetänkandet, men i utskottsbetänkandet gör vi en värdering av arbetet med E-delegationen och hur man jobbar vidare med e-förvaltning inom myndigheterna. Den beskrivning som finns i utskottets betänkande är att vi är tillfreds med den färdriktning och de initiativ som är tagna. Är det då en beskrivning av att vi är tillfreds med var vi är eller ser vi att vi är på väg längre fram? Där är det så att vi tolkar att de här frågorna rör sig i rätt riktning och med fart framåt. Det betyder att vi är på väg mot våra uppsatta delmål, skulle jag vilja säga, för jag tror inte att det finns något slutmål i de här frågorna. När man har uppnått ett mål kommer verkligheten att ha utvecklats vidare och hur den här typen av programvara utvecklas kommer också att ha förändrats. Återigen, den del som är väldigt viktig i detta sammanhang är öppna standarder för att inte få inlåsningseffekter och för att kunna få god konkurrens mellan olika leverantörer när man beställer saker. Den andra frågan om öppen programkod och de delarna är tekniskt komplicerad på ett annat sätt. Kanske svaret inte alltid är detsamma för alla tillämpningar och att man då ska vara försiktig med att ge sådana här universalstyrningar från den lagstiftande nivån. Det är bara att konstatera att staten är en väldig mångfald av olika delar där förutsättningarna kan vara väldigt olika.
Lage Rahm (Mp)
Anf. 113 Lage Rahm (Mp)
Herr talman! Om fri och öppen mjukvara vill jag helt kort säga att jag delar den uppfattning som Göran Pettersson har. Det är viktigare att börja med öppna standarder, och vi kommer kanske inte att landa i att ha fri eller öppen mjukvara i precis alla tillämpningar. Jag tror ändå att det är av väldigt stort värde att gå dithän, därför att det medför sådana enorma kostnadsminskningar. Det är ändå någonting som jag trodde att man borde värna om, att se till att använda skattepengar sparsamt. Det vill jag framhålla. Det verkar som om utskottets majoritet är tillfreds med de initiativ som är tagna. Om riksdagens majoritet är det återstår väl att se, även om jag håller för troligt att det tyvärr kommer att bli så även i kammaren. Men det är lite konstigt, tycker jag, att man är tillfreds när det inte händer någonting i praktiken. Jag håller med om att de skrivningar som finns och det arbete som pågår är någonting positivt, även om jag inte menar att ens det är tillräckligt. Det som egentligen spelar roll är ju det som händer i praktiken, och där har ju regeringen vid flertalet tillfällen, verkar det som, helt struntat i de dokument man har. Eller också finns det någon annan orsak, till exempel den upphandling som jag pratar om. Underlaget är enormt bristfälligt och har fått kritik från Riksrevisionen också. Det är värt att notera att det faktiskt händer alldeles för lite i praktiken. Hur ni kan vara nöjda då kan man fråga sig, om det inte är så att ni är nöjda per definition eftersom det är er egen regering som har gjort detta, vilket jag tyvärr lutar åt att det nog handlar om i det här fallet.
Göran Pettersson (M)
Anf. 114 Göran Pettersson (M)
Herr talman! Det utskottet talar om är de initiativ som är tagna i fråga om regelverket, E-delegationen och arbetet. Att det sedan kan vara saker som inte är tillräckligt bra någonstans i den stora statliga familjen ryms inte inom uttalandet om nöjdheten. Det kan begås misstag. Det kan vara myndigheter som inte lever upp till de krav som är ställda. Men då är det en annan sak. Då är det en fråga för regeringen att rätta till så att myndigheter och förvaltning lever upp till de direktiv och inriktningar samt den strategi som E-delegationen har utformat. Jag tror att man ska skilja på detta. Det kommer att vara myndigheter som fallerar emellanåt i de här frågorna. Det kommer att hända. Men det innebär inte att vi ska byta ledningsprincip och härifrån gå in i de enskilda ärendena. Utskottets majoritet är nöjd så som betänkandet är lagt och med de initiativ som regeringen har tagit. Sedan gäller det att leva upp till direktiven.
Eliza Roszkowska Öberg (M)
Anf. 115 Eliza Roszkowska Öberg (M)
Herr talman! Det har hänt mycket på e-förvaltningsområdet sedan valet 2006. I början av 2007 tillsatte regeringen en statssekreterargrupp för utveckling av elektronisk förvaltning. I början av 2008 presenterade regeringen en handlingsplan för e-förvaltning. I början av 2009 tillsatte regeringen E-delegationen, som ska bidra till att genomföra handlingsplanen. Under Sveriges EU-ordförandeskap antogs en ministerdeklaration om e-förvaltning från Malmö och Visbydeklarationen. Om varje myndighet, varje kommun och varje landsting fortsätter att utveckla sina egna IT-lösningar, utan samordning och standardisering, är det som att uppfinna hjulet om och om igen. Är det ekonomiskt? Är det effektivt? Är det enkelt för en vanlig människa att hitta rätt i myndigheternas djungel? Utan tillfredsställande informationssäkerhet och skyddet för den personliga integriteten kommer tillit till tekniken att saknas och människorna kommer inte att ha förtroende för systemen, vilket kan leda till att tjänsterna inte används. Svensk e-förvaltning var den bästa i världen år 2008, enligt FN. Men nu rasar Sverige från första till tolfte plats i FN:s e-förvaltningsrankning. Om vi inte jobbar stenhårt just nu för att förbättra och utveckla e-förvaltningen kan det hända att vi halkar ännu längre ned på listan. Den som inte går framåt går bakåt. Herr talman! Det måste fungera i praktiken. Vi måste titta på e-förvaltningen ur ett användarperspektiv. Ett av delmålen för IT-politiken i Sverige är att IT ska underlätta vardagen för människor och företag. Målet för e-förvaltningsarbetet är att det ska vara så enkelt som möjligt för så många som möjligt. Det är just det som är kärnan: E-förvaltningen ska vara till för människor. Myndigheternas interna arbete för att effektivisera sin verksamhet, samordna arbetet med varandra och även utveckla nya tjänster - allt detta syftar på, eller bör syfta på, att ge människor bästa möjliga service för varje skattekrona. IT spelar en viktig roll när det gäller att förbättra effektiviteten hos myndigheterna. Med en bra planering, tydliga strategier, förbättrad samordning och bättre uppföljning kan vi nyttja den enorma besparingspotentialen. Många myndigheter skulle kunna dra fördelar av ökad samordning och standardisering. Alla kommuner har likartade uppgifter, och många kommuner skulle kunna samarbeta med varandra för att ta fram gemensamma IT-lösningar. Servicen för medborgare kan förbättras och vardagen förenklas för vanliga människor. Företagens administrativa kostnader kan minskas. Åtkomsten till och vidareutnyttjandet av information och data från den offentliga sektorn kan förbättras. Ett av förslagen från E-offentlighetskommittén, som var en utredning som jag satt i, var att myndigheterna ska lämna ut allmänna handlingar i elektronisk form om det inte är olämpligt. Här är det viktigt att titta på balansen mellan den ökande öppenheten och skyddet av personlig integritet. Vi behöver e-legitimationer och elektroniska underskrifter för att utveckla e-handel och e-demokrati. Nya möjligheter tillkommer också med molntjänster. Det är då Sverige kan ligga i framkant när det gäller teknik och innovation. Det är då vi kan uppnå målet att ha världens enklaste e-förvaltning. Det är då vi kan fortsätta att kalla oss ett informationssamhälle, ett kunskapssamhälle och en IT-nation. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.
Ulla Andersson (V)
Anf. 116 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Låt mig först säga att jag tycker att E-delegationens arbete är väldigt intressant och att man har kommit fram till mycket bra. Men det som saknas är ett övergripande inriktningsbeslut om användandet av öppna standarder och fri programvara i det offentliga Sverige. Det beslutet behövs för att man ska kunna gå en annan väg. Det framställs som att det skulle vara tekniskt svårt och komplicerat, och det är det säkert för många av oss. Men jag skulle vilja göra en liknelse som kanske gör det lite enklare att begripa. Tänk er själva att staten skickade ut information till oss alla men att det var bara några av oss som hade särskilda glasögon som kunde köpas på ett särskilt företag som kunde ta del av informationen. Skulle någon av oss tycka att det var bra? Jag tror att svaret är ganska enkelt: Nej, det skulle vi inte göra. Det är det som detta handlar om. Jag ska ta ett exempel. En forskare från Växjö sände ett dokument till ca 200 kommuner i Sverige. Dokumentet var av internationell standard, ett så kallat ODF-format. Men väldigt få kommuner kunde över huvud taget öppna dokumentet eftersom Microsoft förhindrar det. Det säger något om problemet med så dominerande stora företag. Microsoft vill självfallet behålla de licenspengar de får ut av det system som de har i dag - pengar som de får från oss i det offentliga som betalas med skattemedel. Därför har Microsoft hittills förhindrat möjligheterna att läsa och använda fri programvara - det ger dem en konkurrensfördel. Om ingen annan kan koda program som hanterar dessa filformat kommer deras programvara att ha ett slags monopolställning. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv liknar programvaruutveckling forskning. För att forskare ska kunna arbeta så produktivt som möjligt borde de ha tillgång till alla andra forskares resultat, och detsamma gäller för programmerare. Fru talman! Det behövs en förändring. Det offentliga Sverige ligger långt efter andra länder i den här frågan, liksom efter näringslivet, i användningen av fri programvara och öppen källkod. Vi vill att det offentliga Sverige i stället ska hinna i kapp andra länder, som till exempel Nederländerna, där alla myndigheter har gått över till fri programvara och enbart i undantagsfall får göra undantag från det, vilket ska motiveras särskilt. Norge har också kommit längre liksom Danmark. Det finns också goda exempel inom det offentliga Sverige, till exempel polismyndigheten och ett antal kommuner. Men det saknas tydliga inriktningsbeslut från regeringen. Dessutom finns det en massa pengar att tjäna på att gå över, och det borde vara ett argument som de flesta begriper och tar till sig. Kristinehamns kommun, som inte är en stor kommun i Sverige, räknar med att tjäna 1 miljon på licenspengarna enbart på att gå över till fri programvara. Om man dessutom möjliggör användande av fri programvara för utsättning kan man upphandla i större konkurrens, vilket i sin tur pressar priserna. Programvara som har tagits fram av en myndighet ska dessutom kunna få användas av andra helt fritt. Då blir det möjligt för både näringsliv och privatpersoner att ta del av det. Det finns också mycket framgångsrika mjukvaruföretag som släpper sina program fria. Det finns ett exempel här i Sverige, i Uppsala, som kanske är väl känt, när ett företag för två år sedan såldes för en knapp miljard dollar. Det finns alltså starka både principiella och ekonomiska skäl för att den offentliga sektorn ska gå över till både fri programvara och öppna standarder. En grundregel borde vara att en kod som tas fram med hjälp av skattemedel släpps fri. Vi menar också att staten borde delta i Open Sweden, ett nationellt kompetenscenter som SKL har tagit fram och som har Norge som förebild. Bifall till reservation 1!

Beslut, Genomförd

Beslut: 2010-03-03
Förslagspunkter: 9, Acklamationer: 7, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. En effektiv och tillgänglig statsförvaltning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2009/10:K328 av Eliza Roszkowska Öberg (m),
      2009/10:Fi248 av Jan R Andersson och Finn Bengtsson (båda m),
      2009/10:Fi306 av Carina Hägg m.fl. (s) och
      2009/10:Fi321 av Staffan Anger (m).
    2. Fri programvara och öppna standarder

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2009/10:K318 av Lage Rahm m.fl. (mp),
      2009/10:K319 av Lage Rahm m.fl. (mp) yrkandena 1 och 2 samt
      2009/10:T426 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 17.
      • Reservation 1 (mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s980131
      m800016
      c22007
      fp21007
      kd19005
      v01903
      mp01504
      -1000
      Totalt24134173
      Ledamöternas röster
    3. Minskat transportbehov för minskad klimatpåverkan

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2009/10:Fi269 av Karin Svensson Smith och Per Bolund (båda mp),
      2009/10:Fi283 av Maryam Yazdanfar och Olle Thorell (båda s),
      2009/10:Fi312 av Håkan Juholt (s),
      2009/10:Fi319 av Tone Tingsgård m.fl. (s) och
      2009/10:T426 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 4.
      • Reservation 2 (mp)
    4. Praktik inom statliga myndigheter

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2009/10:K405 av Berit Andnor m.fl. (s) yrkande 6.
      • Reservation 3 (s, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (s, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0101029
      m800016
      c22007
      fp21007
      kd19005
      v01903
      mp01504
      -1000
      Totalt143135071
      Ledamöternas röster
    5. Praktik- och traineeprogram inom offentlig sektor för funktionshindrade

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2009/10:So436 av Maria Lundqvist-Brömster m.fl. (fp) yrkande 6.
    6. Statsanställdas arbetsmiljö

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2009/10:Fi241 av Ameer Sachet (s) och
      2009/10:So475 av Jan Lindholm m.fl. (mp) yrkande 11.
    7. Jämställdhetsintegrerad budget

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2009/10:Fi320 av Ann-Christin Ahlberg m.fl. (s).
    8. Hantering av statlig egendom

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2009/10:Fi295 av Jan Lindholm (mp).
    9. Svenska ortnamn och belägenhetsadresser

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2008/09:Fi299 av Staffan Anger m.fl. (m) yrkandena 1 och 2 samt
      2009/10:Fi288 av Jörgen Johansson och Staffan Danielsson (båda c) yrkandena 1-3.