Skattelättnader för hushållstjänster, m.m.

Betänkande 2006/07:SkU15

Var är betänkandet nu?

Betänkandet är färdigbehandlat

Trycklov: 2007-05-25
Avgörande: 2007-05-30
Debatt: 2007-05-30
Beslut fattades: 2007-05-30

Hela betänkandet

PDF

Webbsida

Beslut i korthet

Billigare få städhjälp hemma (SkU15)

Riksdagen sade ja till regeringens förslag om skattelättnader för hushållstjänster. Det kan gälla till exempel städarbete eller annat rengöringsarbete, vård av kläder och hemtextilier, matlagning, barnpassning, lättare trädgårdsarbete och snöskottning. Skatten minskas med 50 procent av arbetskostnaden, dock med högst 50 000 kronor för ett beskattningsår. Reglerna börjar gälla den 1 juli 2007.

Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren beslöt bifalla utskottets förslag.

Visa hela betänkandet

Det här är ett utskottsbetänkande

Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Förslaget avser 1 proposition och 6 motioner.

Från regeringen

Proposition 2006/07:94 Skattelättnader för hushållstjänster, m.m.

Från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Betänkandet bereddes senast i utskott 15 maj 2007, justerades 22 maj 2007 och fick trycklov 23 maj 2007.Reservationer: 2

Alla beredningar i utskottet

2007-04-26, 2007-05-15

Billigare få städhjälp hemma (SkU15)

Skatteutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om skattelättnader för hushållstjänster. Det kan gälla till exempel städarbete eller annat rengöringsarbete, vård av kläder och hemtextilier, matlagning, barnpassning, lättare trädgårdsarbete och snöskottning. Skatten minskas med 50 procent av arbetskostnaden, dock med högst 50 000 kronor för ett beskattningsår. Enligt förslaget ska reglerna börja gälla den 1 juli 2007.

Debatt, Genomförd

Information kommer.

Debatt om förslag 2006/07:SkU15

Webb-tv: Skattelättnader för hushållstjänster, m.m.

Dokument från debatten

Protokoll 2006/07:116 2007-05-30

Protokoll från debatten

Jörgen Johansson (C)

Anf. 39 Jörgen Johansson (C)

Herr talman! Betänkandet om skattelättnader för hushållstjänster med mera tar upp något som har varit en framträdande fråga i den politiska debatten under det senaste året. Regeringens syfte har varit dels att omvandla svart arbete till vitt arbete, dels att möjliggöra för kvinnor och män att öka sin arbetstid på arbetsmarknaden. Herr talman! Det hushållsarbete som omfattas av skattereduktioner kan avse städarbete eller annat rengöringsarbete, vård av kläder och hemtextilier eller matlagning. I begreppet hushållsarbete kan också inrymmas omsorg och tillsyn som en fysisk person behöver samt barnpassning, inklusive lämning och hämtning av barn till och från förskola. Snöskottning och skötsel av tomt och trädgård är andra områden som inryms i förslaget. Den skattereduktion som ges är 50 procent av arbetskostnaden, dock högst 50 000 kronor per beskattningsår. För att få skattelättnaden ska den enskilda ansöka om skattereduktion före den 1 februari året efter det att betalningen har skett. Skattereduktionen föreslås träda i kraft vid halvårsskiftet i år, alltså den 1 juli. För statskassan innebär förslaget en minskad inkomst om 1,3 miljarder kronor sett i ett helårsperspektiv. I ärendet har sex motioner väckts där man i fem motioner yrkar avslag på propositionen medan man i den sjätte föreslår att skattereduktionen också ska gälla för ROT, det vill säga reparation, om- och tillbyggnad. Utskottet förutsätter att regeringen kommer att aktualisera ett sådant förslag vid ett senare tillfälle, och mot den bakgrunden föreslår utskottet att samtliga motioner avslås. Herr talman! Under beteckningen med mera i betänkandet tas frågan upp om vissa lagändringar med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning till EU. Förslaget innebär att Sverige ska använda möjligheten att behålla de införselkvoter som finns för privat införsel av cigaretter. Bestämmelsen föreslås träda i kraft den 1 juli i år. I det ärendet finns inga motioner, och utskottet lägger fram ett enigt förslag till riksdagen. Herr talman! Med detta överlämnar jag betänkandet om skattelättnader för hushållstjänster med mera till riksdagen för debatt och beslut.

Fredrik Olovsson (S)

Anf. 40 Fredrik Olovsson (S)

Herr talman! Då var vi alltså framme vid förslaget om skatteavdrag för hushållstjänster. Efter avskaffad förmögenhetsskatt, som ger miljonärerna miljoner i sänkt skatt, kommer ytterligare ett skatteförslag som gynnar dem som är förmögna. Efter en blå skatteväxling i fastighetsskatten, där de som bor i stora och dyra hus på stora och dyra tomter får sänkt skatt medan de som bor i mindre och billigare hus på mindre och billigare tomter får betala för den skattesänkningen, får vi ytterligare en skatteförändring som gynnar dem som är rikast. Efter jobbskatteavdraget, som ger dem med höga inkomster stora skattesänkningar, får vi ännu ett förslag som gynnar höginkomsttagarna. Avdraget för hushållsnära tjänster ska ses mot bakgrund av alla skatteförändringar som den här regeringen driver igenom. Det är de förmögna, de rikaste, de högavlönade, som vinner. Alla andra får vara med och betala. Det sker med hjälp av ökade avgifter till exempelvis a-kassan, med en ny skatt på trafikförsäkringen, som vi ska diskutera om en liten stund, försämrad trygghet, sämre a-kassa, sämre ålderspension för förtidspensionärer och sämre föräldraförsäkring. Allt detta gör Sverige orättvisare och otryggare. Det finns tre viktiga skäl till varför avdrag för hushållstjänster blir fördelningspolitiskt orättvist. För det första vet vi att det är de som har de allra högsta inkomsterna som köper den typen av tjänster. Att subventionera just den typen av konsumtion leder därmed närmast med automatik till fördelningspolitiska problem. Exemplet från Finland talar sitt tydliga språk. I Finland är det de rikaste 10 procenten av hushållen som köper nästan hälften av tjänsterna, och därmed är det den rikaste tiondelen av befolkningen som får hälften av den statliga subventionen. För det andra blir det fritt fram att göra avdrag för hushållstjänster som man har köpt utanför Sverige. Den som har råd med en alpstuga i Österrike, en lägenhet på spanska solkusten eller ett sommarhus på Franska rivieran kan alltså göra avdrag för sina utlägg för matlagning, städning och trädgårdsarbete på sin utländska fastighet. Det ger knappast några nya jobb i Sverige, men det ger en rejäl skattesänkning för dem som har råd. För det tredje har regeringen valt att utforma förslaget om avdrag så att det verkligen ska gynna dem som är högavlönade. Regeringens system är uppbyggt på avdragsnivåer som vida överstiger dem som gäller i andra länder, till exempel Belgien och Finland. Det är till och med dubbelt så högt i det svenska förslaget. Det innebär att en familj med tre personer över 18 år får ut maximal effekt av förslaget om de köper tjänster för 300 000 kronor per år. Det är en summa som mer än väl motsvarar en heltidslön i Sverige. De ska köpa hushållstjänster för den summan om de ska få ut maximal effekt. Samtidigt blir den som bara har råd att köpa den här typen av tjänster vid något enstaka tillfälle kanske helt utan avdrag om man inte kommer upp till de gränser som regeringen vill sätta. Herr talman! Det är förstås meningen att det här förslaget ska ge nya jobb. Det sade också Jörgen Johansson inledningsvis. Och vi kan vara överens om att det kommer att bli nya jobb - men inte särskilt många. Utgår man från det som redovisas i regeringens proposition - man kan vara snäll och utgå från det, och man kan ha synpunkter på det - kan man räkna fram att det handlar om 3 000-4 000 nya jobb. Det innebär att varje jobb i hushållssektorn kostar skattebetalarna mellan 300 000 och 400 000 kronor styck. Men om samma pengar som nu satsas på hushållstjänster, 1,3 miljarder kronor, användes till att anställa personer i vår gemensamma välfärd skulle det räcka till 4 000 personer. Det är lika många eller kanske till och med några fler. Det är också en form av fördelningspolitik. Vill vi skapa 3 000-4 000 jobb med hjälp av en skattesubvention i hemmen hos dem som redan har det bra för att serva de familjerna? Eller ska vi satsa pengarna på att anställa 4 000 fler förskollärare, 4 000 fler undersköterskor i äldreomsorgen eller 4 000 fler anställda på fritids där barngrupperna är för stora, resurser som kommer alla till del, också dem som aldrig - med eller utan avdrag - har råd att anställa en kock som fixar grillpartyt hemma i trädgården? Herr talman! Jag ska inte bara kritisera regeringens fördelningspolitik. Det här är också något av ett mästerverk i krångel, byråkrati och gränsdragningsproblem. Det är inte bara vi socialdemokrater, Miljöpartiet och Vänsterpartiet som säger det, utan det säger också Skatteverket. Regeringens egen myndighet, med landets främsta skatteexperter, sågar förslaget. Vi har goda skäl för vår kritik. Nu skapas ett kvittokaos utan dess like när långtradare med kvitton ska skickas in till Skatteverket för att granskas. Nu skapas gränsdragningsproblem. Förklara för människor varför de kan få avdrag för att få häcken klippt men inte äppelträdet, varför rabatterna får rensas med avdrag men inte en lök sättas ned samtidigt! Varför går det bra att få hjälp med att flytta möbler inomhus men inte en sten eller en stubbe utomhus? Den kritik som Skatteverket och andra riktar mot det här förslaget har bara viftats undan av majoriteten. Det är arrogant och slarvigt. Vi ifrågasätter också skarpt metoden att ta bort skatten för att komma till rätta med skattefusk. Med det här förslaget blir hushållstjänster i praktiken ett helt obeskattat område. Regeringen bekämpar alltså skattefusk genom att helt ta bort skatten. Genom att det inte finns någon skatt att smita ifrån kan man inte göra det, och då har man löst problemet med skattefusk inom detta område. Om det är regeringens svar på allt svartarbete är den skattefinansierade välfärden allvarligt hotad. Herr talman! I stället för kvittokaos och alla nya gränsdragningsproblem, som också ger nya möjligheter till skattefusk, krävs det raka rör med ordning och reda. Vi vill att skattesystemet ska vara effektivt samtidigt som det främjar rättvisa. Genom generellt inriktade åtgärder undviks snedvridningar av ekonomin och avgränsningsproblem. Vår utgångspunkt är att skapa så enkla, neutrala och likformiga skatteregler som möjligt. Det säkrar den långsiktiga finansieringen av välfärden. Vi kan se att den borgerliga regeringens politik på skatteområdet går i motsatt riktning. Genom nya subventioner, nya undantag, nytt krångel och oförmåga att vårda stabila skattebaser hotas välfärdens finansiering. Skattesystemet börjar redan, efter knappt ett år med en borgerlig regering, att se ut som en illa medfaren schweizerost. Det är farligt för välfärden, och det är farligt om man tycker att rättvisa är viktigt. Det är dessutom märkligt att regeringen hyser så stor tilltro till sig själv och så liten till marknadskrafterna och individerna. I stället för att ge alla branscher och företag goda och likvärdiga villkor, och alla människor rätt att själva styra vad man ska konsumera, anser sig regeringen vara lämpad att peka ut i vilka branscher framtidens jobb ska komma och vilka tjänster människor ska köpa. Det skapar också ett tryck från andra branscher att få motsvarande förmåner. Särregler är dessutom i allmänhet orättvisa. Och då är vi tillbaka i gränsdragningsproblematiken igen. Varför ska de som jobbar på eller går och äter på restaurang missgynnas och betala högre skatt när den som står för grillpartyt i trädgården hemma i Täby får avdrag för sin hyrkock? Jag ska också passa på att säga - det kan vara bra att klargöra - att vi socialdemokrater gillar den privata servicesektorn. Vi tycker att det är en viktig bransch, som vi tror kommer att växa i samma utsträckning som välståndet i samhället. Men att med skattemedel styra vilken inriktning denna expansion ska ha, in i minsta detalj, är direkt felaktigt. Jag bara påminner om äppelträd och häckar. Skattepolitiken ska i stället för att vara så här detaljerad skapa goda generella villkor. Vi behöver inte vara så onödigt klåfingriga som majoriteten vill vara. Herr talman! Sammanfattningsvis: Det här är ett dåligt förslag, precis som Skatteverket redan har slagit fast. Det är ett krångligt förslag. Gränsdragningsproblemen är absurda. Det är ett byråkratiskt förslag. Det blir ett kvittokaos. Framför allt är det ytterligare ett borgerligt fördelningspolitiskt bottennapp. De som redan har det bra kan lägga nya tusenlappar i plånboken. Resurser som borde gå till gemensam välfärd, till barn och gamla, satsas i stället på dem som är allra mest välbeställda. Jag yrkar därför bifall till reservation nr 1. (Applåder) I detta anförande instämde Lennart Axelsson, Laila Bjurling, Birgitta Eriksson, Christin Hagberg, Michael Hagberg, Lars Johansson, Hans Olsson och Raimo Pärssinen (alla s).

Marie Engström (V)

Anf. 41 Marie Engström (V)

Herr talman! Som redan har sagts är detta ytterligare ett skatteförslag som gynnar höginkomsttagare. Detta kommer att läggas till redan tidigare genomförda och presenterade skatteförslag från alliansen. När jag läser betänkandet och lyssnar på alliansens företrädare kommer jag att tänka på reklamen om chokladägget med någonting som skramlar inuti och innehåller alla goda ting. Om man köper detta Kinderägg blir alla väldigt glada. Man får se bilder på mammor, pappor och barn, och alla skrattar och är lyckliga. När jag, som sagt, läser betänkandet är det lite grann samma sak. Det är en lång rad önskningar som ska uppfyllas, inte med ett chokladägg men med ett rejält bidrag till människor som redan är välbeställda. Vad är det då man utlovar? Jo, det är en varaktig ökning av sysselsättningen, att både män och kvinnor ska kunna öka sin tid på arbetsmarknaden, att korttidsutbildade ska komma in på arbetsmarknaden, att tjänsterna ska utföras av personer som saknar en mer omfattande yrkesutbildning, att man ska omvandla svart arbete till vitt, att såväl kvinnor som män ska kunna kombinera familjeliv och arbetsliv på lika villkor och att man ska öka jämställdheten. Om vi tittar på frågan om sysselsättning ser vi att majoriteten hänvisar till en rapport från Konjunkturinstitutet. Man säger i rapporten att 3 000-19 000 utlovas. Men vad man inte skriver i betänkandet är det som Konjunkturinstitutet konstaterar, att beräkningarna är synnerligen osäkra. Så är det. Man gör tre beräkningar, tre olika scenarier ur sysselsättningssynpunkt: ett medelscenario, ett bra scenario och ett dåligt scenario. Man skruvar på olika variabler när man gör detta. Det handlar om vad hushållen använder den frigjorda tiden till. Det är det som är grunden för alltihop. Det är mycket som styrs av att köparen av tjänsten utnyttjar frigjord tid för fritid eller arbete. Sedan konstaterar man att det i Sverige nog kommer att bli det så kallade lägsta scenariot, scenariot med lägst sysselsättning, alltså ca 3 000 personer. Då hänvisar man till erfarenheterna från det finska försöket. Då ska vi komma ihåg att det i det finska försöket också ingår arbeten som gäller ROT, renovering, ombyggnad och tillbyggnad, vilket inte ingår i det svenska försöket. Då är man nere på de finska siffrorna, som handlar om någonstans mellan 500 och 700 jobb. Så var det med de jobben, som kanske skulle kunna bli uppåt 19 000. Det finns också erfarenheter från andra länder såsom Danmark, Frankrike och Tyskland. Det visar sig ganska samstämmigt vara höginkomsttagare som utnyttjar förmånerna och att det blir begränsad påverkan på sysselsättningen. Och man har kanske inte alltid lyckats komma till rätta med att omvandla svarta jobb till vita. Om man ska minska skatteundandragandet så ska man inte tillskapa ytterligare gränsdragningsproblem. Då behöver vi enkla system. Vi strävar efter en likformighet i beskattningen. När man läser propositionen är det bara fantasin som kan sätta gränser för vad detta förslag kan leda till. Det är okej med skoputsning och grillning i trädgård, men omklädning av möbler eller hämtning av mat går inte bra. Det är okej att klippa häck och rensa ogräs, men man kan inte plantera växter eller beskära träd. Föregående talare Fredrik Olovsson var också inne på detta. Det måste innebära en svår arbetsuppgift för Skatteverket som har att hantera detta. De talar om kvittokaos, och man kan tala om fakturakaos. Det är inte så konstigt att Skatteverket har skrivit och begärt i sitt remissvar att förslaget måste begränsas till en kärna av hushållstjänster. Det ligger något i att man skriver så i ett remissvar. Detta har inte på något sätt begränsats. I betänkandet kan man också läsa om Skatteverkets kartläggning av svartarbete. Det är intressant läsning. Man hänvisar till skriften Svartköp och svartjobb i Sverige som Skatteverket har gett ut. När jag läste betänkandet fastnade min uppmärksamhet på en mening som ni från majoriteten har med. Det står att undersökningen visar att den största kategorin som utfört svartarbete är fackutbildade arbetare. Det är riktigt att det står precis så i rapporten, men det står också mycket annat. Skatteverket har alltså tittat på nationalräkenskaperna och menar att det finns skillnad mellan inkomsterna i samhället och hushållens konsumtion. Därav får man fram en summa som är svarta inkomster på mellan 115 och 120 miljarder kronor. Det resonemanget har vi hört tidigare. Med beskrivning av ett antal metoder slår Skatteverket också fast att det är de mindre företagen som står för en stor del av skatteundandragandet. Varför har majoriteten inte tagit med det i sina texter? Personligen är jag lika upprörd oavsett om det är företagare eller arbetare, eller hur vi nu ska dela in människor, som står för skattefusket. Jag måste ställa frågan till majoriteten. Varför tar man bara upp detta exempel? Jag tycker att detta är ganska allvarligt. En annan slutsats som man har dragit i rapporten, och som ni skriver om, är att köpare av svarta hushållstjänster främst är höginkomsttagare som äger sin bostad. De som utför svarta hushållstjänster är övervägande yngre personer med låga inkomster. Det är riktigt. Men tycker inte alliansens företrädare att höginkomsttagare ska ha råd att göra rätt för sig? Måste man verkligen ge bidrag till dem så att de som utför arbetet ska kunna få skäliga villkor? Det är en central fråga. När det gäller jämställdheten hänvisar ni till en jämställdhetsanalys i propositionen. Där står det att man framför allt ska förbättra möjligheterna för kvinnorna. Idén är alltså att ni vill öka jämställdheten genom att kvinnorna ska slippa att utföra hushållsarbete. Då ställer man sig frågan: Männen då? Skattesubventionerade hushållstjänster löser inte problemet med den maktobalans som redan finns mellan män och kvinnor. Risken är stor att man i stället befäster de orättvisor och ojämlika traditionella könsroller som finns i dag. Grundproblemet, nämligen att män i mindre utsträckning än kvinnor tar ansvar för hemarbetet, dribblas bort helt och hållet. Det är lite att sopa problemet under mattan om man tror att man löser brist på jämställdhet mellan män och kvinnor genom att göra det billigare att anställa en tredje part. Var har man hamnat då? Till sist, herr talman, vill jag fästa uppmärksamhet på en intressant artikel som finns i dagens Expressen. En doktorand och en professor vid Stockholms universitet skriver att äldreomsorgen hotar att gå tillbaka till att bli fattigvård. Man menar att välbärgade medelålders kvinnor med skatteavdragens hjälp kan köpa billiga hushållstjänster till sina föräldrar medan arbetarklassens döttrar sällan har råd att köpa privat hjälp. Även på detta område befarar man att alliansens förslag kommer att öka klassskillnaderna. Det finns också en avvikande mening från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i socialutskottet i materialet. Där tas också denna fråga upp. Herr talman! När man läser propositionen beräknar alliansen att skattereduktionen på hushållstjänster ska öka efterfrågan på dessa med 25 procent. Det innebär att konsumtionen av hushållstjänster väntas öka med ½ miljard, från 2,1 till 2,6 miljarder kronor. För att öka konsumtionen med denna halva miljard satsar man 1,3 miljarder kronor. Är det väl använda pengar? Jag tycker att det som står i propositionen är lite uppseendeväckande. Vi skulle, herr talman, kunna använda dessa 1,3 miljarder kronor till att anställa fler i vård och omsorg, framför allt inom äldreomsorgen där behoven är väldigt stora. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Helena Leander (Mp)

Anf. 42 Helena Leander (Mp)

Herr talman! Det som jag vänder mig mot i denna fråga är inte regeringens verklighetsbeskrivning. Det är ett problem att många människor har svårt att få tiden att räcka till. Det är ett problem att hemarbetet fördelas mycket ojämnt mellan kvinnor och män. Det omfattande svartarbete som förekommer inom hushållstjänstebranschen är ett problem, inte bara på grund av minskade skatteinkomster utan också på grund av den otrygghet som det innebär för de anställda. Det som jag vänder mig mot är förslaget till lösning. I stället för att underlätta för människor som vill gå ned i arbetstid, särskilt när barnen är små, ska man underlätta för människor att anställa någon som sköter hemarbetet som man inte hinner med. Men inte - det framhålls noga i propositionen - för att man ska få mer tid utan för att man ska hinna arbeta ännu mer. I stället för att män ska ta sin beskärda del av hemarbetet ska man anställa en extern part som sopar konflikterna under mattan. Då kan man fortsätta med den ojämlika arbetsfördelning som man har i dag. I stället för att systematiskt arbeta mot svartarbete, oavsett vilken bransch det förekommer i, ska man belöna särskilt "svarta" branscher genom att i stort sett helt ta bort skatten. Det verkar mycket behändigt. Man frågar sig nästan varför regeringen inte gör så med alla branscher. Då skulle vi få bort svartarbetet helt. Men det är klart att det inte funkar att ta bort skatten för att på så sätt lösa skattefusket. Då fick vi inga skattepengar över huvud taget. Bara detta förslag beräknas kosta ungefär 1,3 miljarder kronor i minskade skatteintäkter. Det är visserligen inga fantasisummor i budgetsammanhang, men det är ännu en skattesänkning för de rika som redan har fått stora skattesänkningar av regeringen. Nu säger visserligen regeringen att detta ska underlätta för låginkomsttagare att få råd att anställa hemhjälp, men när man tittar på det inser man att så är inte fallet. Trots skattesubventionen lönar det sig för de allra flesta att gå ned i arbetstid och göra jobbet själva. Även om vi räknar med skattesubventionen måste man tjäna ungefär 50 000 kronor för att det ska vara billigare att anställa en barnflicka än att vara hemma och ta hand om barnet själv. Dessutom är det kanske trevligt att få umgås med barnen, vad vet jag? När man dessutom ser att gränsen för hur mycket utgifter man får ha är satt till 100 000 kronor blir man lite fundersam. Hur många låginkomsttagare har råd med 100 000 kronor i hemhjälp, även om man får tillbaka hälften i skattesubvention? Är syftet att minska skattefusk kan man fundera på hur smart det är att införa ett system som skapar nya gränsdragningsproblem och nya möjligheter till skattefusk. Det finns alla möjligheter i världen att skriva på kvittot att det var häckklippning och inte trädbeskärning, för att ta ett populärt exempel i debatten. Är det tänkt att Skatteverket ska kolla vad som har blivit klippt i trädgården? Det är helt uppenbart att det här kommer att leda till svåra gränsdragningsproblem och troligtvis nytt skattefusk. Inte hjälper det stressade människor att få ihop vardagen. Inte ökar det jämställdheten mellan kvinnor och män. Det finns risk för att ett skattefusk ersätts med ett annat skattefusk. Vad har man egentligen vunnit? Jag yrkar avslag på propositionen i den här delen och bifall till Miljöpartiets reservation nr 2.

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 43 Jessica Polfjärd (M)

Herr talman! Vi ska i dag debattera skatteutskottets betänkande nr 15 gällande skattelättnader för hushållstjänster med mera. Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Jag ska berätta för er om en kvinna som jag träffade i Västerås - staden där jag bor och som jag kommer ifrån. Jag har valt att kalla henne Maria. Hon heter något annat i verkligheten. Hon är en mycket karismatisk kvinna med hög intelligens och stor entreprenörsanda. Hon kom till Sverige med sin familj och hade stora ambitioner för sig och sina barn. Hon var redo att starta sitt nya liv och börja arbeta, men det var inte lika lätt att hitta arbete som Maria hade trott. Hon bestämde sig för att starta ett eget företag. Frågan var vad hon skulle starta för företag. Vilken bransch ville hon vara i och vad var hon duktig på? Själv uttryckte hon det så här till mig: En del människor är duktiga på att räkna. Jag är duktig på att städa. Hon startade ett städbolag och har i dag flera anställda. Hon är mycket stolt över att kunna driva ett företag och ge arbete till personer som tidigare har haft svårt att finna arbete. Hon känner stor yrkesstolthet. Men hon har svårt att konkurrera på lika villkor eftersom hennes konkurrenter agerar på en svart marknad med betydligt lägre priser. Vi ser detta problem och inser behovet av att omvandla en svart sektor till vit. Vi vill att fler ska kunna arbeta i en trygg anställning och ha möjlighet att starta eget i en bransch som har varit präglad av svartarbete. I dag arbetar många i en otrygg sektor utan möjlighet till pensionsrätt, sjukpenning eller avtalsenliga löner. För dem som i dag har en svag ställning på arbetsmarknaden skulle det innebära en större trygghet att arbeta i en vit sektor. Att oppositionen säger nej till förslaget tolkar jag som att de tycker att det är rimligt att dessa människor ska fortsätta att arbeta under otrygga förhållanden. Vi föreslår att ge avdragsmöjlighet för hushållsnära tjänster med 50 procent av arbetskostnaden, dock högst 50 000 kronor per beskattningsår och person. Kostnader under 1 000 kronor kommer inte att kvalificera för avdrag. Arbeten som avses är arbeten som utförs i eller i anslutning till hemmet. Det kan vara trädgårdsarbete, matlagning, snöskottning, städning, fönsterputsning eller barnpassning. Avdraget gäller för kostnader för det egna hemmet samt för föräldrars hushåll. Lagen kommer att träda i kraft den 1 juli 2007. Erfarenheter från andra länder - Finland har nämnts som exempel - visar att sysselsättningen i branschen har ökat samt att de som köper tjänsten kan öka sin närvarotid i arbetslivet. Det ger dem som är korttidsutbildade möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Det leder också till att sysselsättningen ökar. Tjänstesektorn är en växande sektor. Detta förslag bidrar till att möjligheterna för företag som vill verka på denna marknad ökar. Efterfrågan av tjänsterna ökar, inte bara i storstäderna utan runt om i Sverige. Att ge en skattereduktion för hushållsnära tjänster innebär att priset på den lagliga marknaden blir jämförbart med dem på den svarta marknaden. Vi tror att fler kommer att välja vita tjänster framför svarta när det finns möjlighet att göra avdrag. Reformen är också en klar förbättring för dem som hittills har arbetat svart. Vårt största samhällsproblem är klyftorna mellan dem som har jobb och dem som inte har det. En lösning kan vara att ge fler människor möjlighet att arbeta. Effekten av skattereduktionen är vi tydligen lite oense om. Konjunkturinstitutet menar att hela 19 000 nya jobb kan skapas. De arbeten som skapas gör att människor som under lång tid har varit arbetslösa får möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. För de yngre kan det vara ett bra sätt att få sin första arbetslivserfarenhet. Reformen innebär också att fler får möjlighet att starta nya företag, vilket i sin tur bidrar till ännu fler arbetstillfällen. Detta avdrag påminner om och liknar i sin ambition och utformning det skatteavdrag för reparations-, om- och tillbyggnad av bostadshus som sedermera kom att kallas för rotavdraget. Huvudsyftet med avdraget var att öka resursutnyttjandet inom byggsektorn samt att motverka arbetslöshet och tillfälligt främja sysselsättningen under lågkonjunktur. Man såg också att det fanns ett problem med en stor svart sektor. Argumenten för rotavdraget var desamma. Inte en enda gång hörde vi att det var en drängdebatt. Betänkandet är nytt, men debatten är gammal. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har på nationell nivå alltid valt att vrida till argumenten och kalla detta för en pigdebatt. Herr talman! Jag vill fråga oppositionen: Vem är pigan? Vem avser ni? Är det kvinnan som utför arbete i hemmet hos någon, eller är det kvinnan som går ned i arbetstid för att få vardagen att fungera? Jag hoppas att ni kan svara på det. Det är många som undrar, inte minst de som utför detta arbete dagligen på hotell, restauranger och daghem. Hur ser ni på deras arbete? Är de pigor? Det är ett ovärdigt sätt som oppositionen har valt att se på frågan. Jag tycker att den är kvinnofientlig och undervärderar en hel yrkeskår som varje dag gör sitt bästa på sina arbeten. Vi vill också ge män och kvinnor möjlighet att jämställt kombinera arbetsliv med familjeliv. Tiden med små barn är en hektisk tid. Det kommer många ihåg. Ibland kan det vara svårt att få livet att gå ihop. Det är dagis, matlagning, tvättning, skjutsning och läxläsning. Listan kan göras längre. Det kan också handla om att senare i livet få hjälp med att vårda en nära anhörig. I anhörigvården i Sverige i dag dras det största lasset av kvinnor. Det är kvinnor som lägger störst del av sin tid på att hjälpa äldre släktingar. Även här ska jag ge ett exempel. En kvinna i södra Sverige har startat ett företag. Hon var tidigare verksam inom den kommunala hemtjänsten. Hon ville utveckla sina idéer på ett sätt som hon inte kände att hon fick utrymme för inom den kommunala verksamheten. Hon startade eget och satte in en annons i lokaltidningen. Med hänsyn till hur många svar hon fick vet vi att det finns en stor efterfrågan på hennes tjänster. Hon blev själv förvånad över det intresse som fanns. Hon såg att de som i störst utsträckning efterfrågade tjänsterna var barnfamiljer och pensionärer. Det handlade om allt från hjälp i hemmet till att vara chaufför för ett äldre par som inte längre kunde komma ut på landsbygden. De ville så gärna komma ut och se naturen men hade inte själva möjlighet att köra bil. Det är små uppdrag som ger en guldkant på tillvaron. Jag vill påpeka att beslutet om skattereduktion inte ska konkurrera med vad den kommunala hemtjänsten tillhandahåller. Biståndsbedömd hemtjänst är en helt annan sak. Det händer att kommunerna erbjuder extraservicetjänster som inte ingår i den biståndsbedömda hemtjänsten. Det kan till exempel vara fönsterputsning. Om en pensionär använder sådana tjänster direkt via kommunen bör man byta till privat företag om man vill få del av skattereduktionen. Här blir det också en fördel genom att man gör ett avtal mellan köpare och säljare och inte behöver gå via biståndsbedömningen. Man upprättar ett avtal mellan den som vill köpa tjänsten och den som utför den. I skatteutskottets betänkande fastslås att service som en kommunal förvaltning erbjuder, även till så kallad självkostnad, inte ger skattereduktion. Detta är viktigt eftersom syftet med reformen också är att skapa utrymme för en växande privat tjänstemarknad på detta område.

Fredrik Olovsson (S)

Anf. 44 Fredrik Olovsson (S)

Herr talman! Huvudpoängen med att vi säger nej till detta förslag, vilken jag hoppas framgick i mitt anförande, handlar just om fördelningspolitik. Därför vill jag ändå fråga Jessica Polfjärd varför ni föreslår att avdraget i Sverige ska vara så högt, alltså 250 procent högre än i Finland och i Belgien. Det är en utformning som ensidigt gynnar höginkomsttagare. Det kan bara användas av de mest förmögna hushållen eftersom alla naturligtvis inte råd att köpa tjänster i så stor utsträckning.

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 45 Jessica Polfjärd (M)

Herr talman! Jag tror att svaret egentligen är det omvända mot din frågeställning, det vill säga att vi vill göra ett stort avdrag för att fler ska få möjlighet att köpa denna typ av tjänst. Det är därför som vi föreslår att man ska kunna göra avdrag med 50 procent för tjänsten. Jag tror faktiskt att det är så enkelt att det påverkar konsumtionen. Och det är klart att de som i störst utsträckning använder tjänsten också får den största reduktionen. Den 1 januari 2002 sänkte man på förslag från en socialdemokratisk regering bokmomsen från 25 till 6 procent. Var det, Fredrik Olovsson, för att öka eller minska konsumtionen av böcker?

Fredrik Olovsson (S)

Anf. 46 Fredrik Olovsson (S)

Herr talman! Jag tror att Jessica Polfjärd medvetet missförstod mig. Jag talar om taket när det gäller hur stort avdrag som man kan göra, det som gör att en familj med tre personer över 18 år kan sänka sin skatt med 150 000 kronor om man köper hushållstjänster för 300 000 kronor som motsvarar en normal årslön för en svensk. Det är till och med mer än en normal årslön. Det är det som är 250 procent högre än i Finland och i Belgien. Där har man inte valt att ensidigt gynna just höginkomsttagare och hushåll som är väldigt förmögna och som har råd att köpa så mycket tjänster. För de allra flesta handlar det om att kunna köpa några få tjänster, kanske för några tusenlappar om året. Det är ungefär på den nivån som de flesta kan ha råd att göra det om de har en hygglig inkomst. Men ändå har ni föreslagit att avdraget ska vara 250 procent högre än i Finland och i Belgien. Det är det som gör att detta förslag blir så fruktansvärt snedvridet när det handlar om fördelningspolitik. Jag hoppas därför att Jessica Polfjärd kan svara på vad som låg bakom detta när ni valde denna höga nivå, som i en internationell jämförelse är så extremt hög och som gynnar just höginkomsttagare.

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 47 Jessica Polfjärd (M)

Herr talman! Som jag sade tidigare påverkas naturligtvis konsumtionen. Och det är möjligt att det finns några som kommer att utnyttja avdraget på det sättet. Och kanske är det som du säger att det finns några som använder avdraget för att göra enstaka inköp. Jag skulle också vilja bemöta det som Fredrik Olovsson tidigare tog upp i sitt anförande. Han tog upp problemet när det gäller kvitton som kommer att komma in på långtradare till Skatteverket. Jag tycker att det är jättebra att det kommer kvitton i den här branschen. Tidigare har det inte funnits ett kvitto. Regeringen tittar på möjligheten att förenkla inköpet av tjänst och att avdraget möjligtvis ska kunna göras i samband med att man köper tjänsten. Det är inte färdigt, men man tittar på det. Anledningen till att vi tog ett befintligt system var för att vi vill att detta ska komma i gång vid halvårsskiftet. Därför använder man sig av samma system som vid rotavdraget som Skatteverket redan har kompetens och möjlighet att använda.

Marie Engström (V)

Anf. 48 Marie Engström (V)

Herr talman! Jessica Polfjärds anförande reser en lång rad frågor. Jag ägnade mitt anförande lite grann åt att tala om Konjunkturinstitutets rapport. Ändå hör jag Jessica Polfjärd säga att detta kan ge upp till 19 000 nya jobb. Eftersom ni från alliansens sida så envist hänvisar till försöket i Finland undrar jag om ni har gått ifrån den hållningen att samma utveckling som man har fått i Finland skulle vi också få i Sverige. Konjunkturinstitutet säger någonting helt annat. Om man ska överföra det finska resultatet till ett svenskt resultat så handlar det snart om 3 000 nya jobb på ett år. Det är en fråga. Sedan undrar jag också hur vi ska stimulera män att delta mer i hushållsarbetet om vi tillskapar subventioner så att en tredje part kan komma hem och göra jobbet. Hur ser Jessica Polfjärd på den vinklingen i fråga om jämställdhetsarbetet? Som ni skriver i propositionen om jämställdheten så menar ni hela tiden att det är kvinnorna som behöver lite hjälp och avlastning. Hur främjar detta jämställdheten mellan kvinnor och män?

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 49 Jessica Polfjärd (M)

Herr talman! Den bedömning som Konjunkturinstitutet har gjort är att det kan röra sig om mellan 3 000 och 19 000 jobb. Jag sade också att det kan röra sig om upp till 19 000 arbeten. Jämställdhetsdebatten är intressant. Men jag undrar hur Vänstern ser på den. Är det så att kvinnor endast behöver en man för att kunna få sin vardag att gå ihop? Det måste finnas möjligheter att få vardagen att fungera tillsammans med barn och arbete även om man inte har en man. Eller är svaret att man ska gå ut och skaffa sig en karl? Det är naturligtvis en intressant frågeställning hur man får män att bidra mer. Men varför kom aldrig den här diskussionen upp när det gällde till exempel rotavdraget, där man ser att männen i större utsträckning tar ansvar för reparations- och underhållsarbete i till exempel hem och hus? Där fanns det aldrig en könsdebatt eller perspektivet att det på något sätt skulle vara snedfördelat och hur vi skulle kunna få kvinnor att i större utsträckning bygga altaner eller renovera hus. Jag tror att man ska göra det som man är bra på. Och precis som Maria sade är hon duktig på att städa. Hon ser en möjlighet att få arbeta med det som hon tycker är roligt. Och hon har en möjlighet att försörja sina barn, starta företag och bidra till den svenska ekonomin.

Marie Engström (V)

Anf. 50 Marie Engström (V)

Herr talman! När det gäller Vänsterpartiets förslag talar vi väldigt mycket om arbetstidsfrågan. Vi talar också väldigt mycket om att individualisera föräldraförsäkringen. Sedan funderar jag lite grann över det språkbruk som Jessica Polfjärd använder när hon menar att vi på något sätt skulle tycka att det är viktigt att skaffa en karl. Jag vet inte heller riktigt vad hon menade när hon i sitt anförande sade att vi uttrycker oss på ett väldigt ovärdigt sätt. Jag frågade inte om det då, men jag kan göra det nu. Jag tycker snarare att det är Jessica Polfjärd som uttrycker sig på ett ganska ovärdigt och vårdslöst sätt i den här diskussionen. Jag får inte riktigt svar på mina frågor. Men jag kan ställa en annan fråga som kanske är lättare att svara på - vad vet jag. Varför refererar ni i majoritetens skrivning i betänkandet bara till att det är arbetare som står för majoriteten av svartjobben? Varför skriver ni inte precis som det är? Jag säger återigen precis det som jag sade tidigare från talarstolen, nämligen att jag blir lika upprörd oavsett vem som inte betalar skatt och som inte gör rätt för sig. Men varför låter ni påskina att det bara är en viss kategori som står för svartarbetet? Så är det inte, om man nu i någon mening vill referera det som står i Skatteverkets material. Till sist: Tycker Jessica Polfjärd att 1,3 miljarder är väl använda pengar för att öka omfattningen av hushållsarbetet med 25 procent, alltså från en omslutning på 2,1 miljarder till 2,6 miljarder? Vore det inte bättre att låta pengarna gå rätt in i vården, äldreomsorgen eller barnomsorgen?

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 51 Jessica Polfjärd (M)

Herr talman! Jag börjar med Marie Engströms sista fråga. Ja, jag tycker att det är väl använda pengar, och jag tycker att det är en stor dag i dag när vi ska besluta om en sådan fråga. Och jag är väldigt nyfiken på resultatet, och jag hoppas att det kommer att bli bra. Jag tycker att det är bättre att människor arbetar i en vit sektor och att skatteintäkter kommer in till staten än att det utförs arbete i en svart sektor där det inte finns några som helst rimliga förhållanden att arbeta. Jag hade tydligen uttryckt mig lite vårdslöst och ber om ursäkt för detta. Men vad jag menar är att familjebildningen inte är traditionell. Det finns inte bara så kallade kärnfamiljer där man har en mamma, en pappa och två barn, utan det ser ut på väldigt olika sätt. Därför måste det väl vara så att man ska ha möjlighet till ett liv där man kan kombinera arbete med fritid tillsammans med barnen och allt annat som är viktigt utan att det behöver vara två vuxna i ett förhållande. Det kan vara kämpigt nog att få ett förhållande och en vardag att så att säga rulla runt oavsett om det är två vuxna eller det är en ensamstående mamma eller en ensamstående pappa. Det var det som jag försökte säga när jag frågade om man behövde ha en man i sitt liv för att kunna uppnå jämställdhet.

Helena Leander (Mp)

Anf. 52 Helena Leander (Mp)

Herr talman! Inte heller jag är särskilt förtjust i begreppet "pigtjänster", så jag hoppas att jag inte var inkluderad i den opposition som använder det uttrycket. Jag har ingenting emot hushållstjänster. Jag har ingenting emot människor som utför dem, och jag har ingenting emot människor som köper tjänsterna så länge de själva betalar. Däremot förstår jag inte varför just hushållstjänster är en så ofantligt viktig sektor för samhället att just den ska skattesubventioneras. Det är väldigt glädjande att Jessica Polfjärd tar upp det heteronormativa som lätt kommer in - att då får väl mannen också ta sitt ansvar. Förvisso är det så att det stora jämställdhetsproblemet finns i olikkönade förhållanden där en man tar en betydligt mindre andel av hemarbetet. Men som vi vet består inte alla förhållanden av en man och en kvinna. Ibland är det två kvinnor eller två män, och ibland är det bara en person. Vad jag funderar på är om den ensamstående mamman eller pappan har råd att köpa hemhjälp. Vi lät riksdagens utredningstjänst titta på hur mycket man behöver tjäna för att det ska vara billigare att använda de här skattesubventionerade tjänsterna än att gå ned i arbetstid och själv ta hand om barnen. I princip måste man tjäna 50 000 kronor i månaden. Det är väldigt få ensamstående föräldrar som gör det.

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 53 Jessica Polfjärd (M)

Herr talman! Helena Leander inledde väldigt väl tycker jag om just synen på hur familjen ser ut, att det inte längre finns en traditionell bild av hur ett äktenskap eller ett förhållande ser ut. Inte heller finns det en norm eller en schablon för en ensamstående mamma eller pappa. Jag är helt säker på att det finns ensamstående som gör en prioritering och som vill ha hjälp kanske med hämtning av barn eller med någon annan tjänst. Kanske vill man ha hjälp med fönsterputsning två gånger om året eller så. Att man är ensamstående betyder alltså inte att man inte har möjlighet att själv styra sitt liv och göra egna prioriteringar av vad pengarna ska gå till i hemmet.

Helena Leander (Mp)

Anf. 54 Helena Leander (Mp)

Herr talman! Givetvis finns det ensamstående föräldrar som tjänar mer än 50 000 kronor i månaden och som därmed tjänar på att utnyttja den här skattesubventionen och kan anställa en barnflicka i stället för att själva vara hemma med barnen. Givetvis finns det sådana. Vi ska inte generalisera här. Men om vi nu vill göra någonting för fattiga ensamstående föräldrar som har svårt att få tiden och pengarna att räcka till är det här helt fel sätt. Då tror jag att Miljöpartiets förslag om barntid, som ger vanliga människor med vanliga löner möjligheter att vara hemma en större del av tiden när barnen är små, är betydligt bättre.

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 55 Jessica Polfjärd (M)

Herr talman! Jag kan hålla med dig om att valfriheten utifrån varje familj är viktig och att den är det som är kärnan i den politik som ska utformas. Det handlar alltså om den möjlighet som den egna familjen har. Miljöpartiet i Västerås har tidigare gått med på att skriva fram ett förslag. Vi föreslog en provperiod just med hushållsnära tjänster i hemmet. Du får gärna prata med dina kolleger i Västerås. Jag håller med dig, Helena, och tycker att du gör en klok bedömning när det gäller att titta på förutsättningarna för olika människor. Jag hoppas att just hänsynen till att människor är olika och till att familjebildningar ser olika ut får spegla politiken framöver.

Karin Nilsson (C)

Anf. 56 Karin Nilsson (C)

Herr talman! Det är jättekul att det är så många som har tecknat sig för talartid och engagerat sig i den här debatten. Det gäller en ny fråga och, märkligt nog, en omstridd fråga. Som jag ser detta leder förslaget om skattereduktion till att alla blir vinnare. Jag tycker att Marie Engström hade en jättebra liknelse i och med Kinderägget. Den liknelsen var bra. Hon räknade upp många positiva effekter och argument som också jag vill trycka på, så tack, Marie, för den inledningen i ditt inlägg! De som jobbar inom servicetjänsterna blir vinnare. De som använder tjänsterna blir vinnare. Också staten blir vinnare eftersom skatteavdraget genererar in mer pengar än som ges ut. Det finns en beräkning av vad det här skatteavdraget kostar. Men det finns också pluseffekter. Samtidigt tvättas svarta jobb vita. Jag ser alltså en rad argument för att införa skattelättnader för hushållsnära tjänster. Många av dessa argument har redan framförts, till och med av oppositionen. Jag tänker använda en del av argumenten eftersom det tål att upprepa dem. Det som föreslås kommer att leda till ökad sysselsättning. Vi har siffror från Konjunkturinstitutet, och vi kan hämta erfarenheter från Finland. Båda referensområdena kan tydligt visa att vi kan förvänta oss tusentals nya jobb. Oavsett om det blir 3 000 jobb eller 19 000 jobb blir det trots allt tusentals nya jobb. Det är nog så bra - detta utifrån att vi fattar beslut så att det här kan införas den 1 juli. Vi breddar också arbetsmarknaden. Över 40 procent av dem som i dag är sysselsatta inom städbranschen i Finland var tidigare arbetslösa. Vi gör, som sagt, svarta arbeten vita. I dag finns knappt denna typ av tjänster att köpa, i varje fall inte om man vill göra rätt för sig, och faktiskt inte i hela landet. Den vita hemservicebranschen omsätter i dag runt 200 miljoner kronor per år, medan den svarta delen bedöms ligga på en omsättning om 3 miljarder kronor. Där vill jag nämna Fredrik Olovssons inlägg. Han påstod att förslaget innebär att man vill bekämpa skattefusk genom att ta bort skatten. Men tänk ett steg längre! De som får riktiga jobb kommer ju att betala skatt. Det blir moms på arbete, och det blir arbetsgivaravgifter. Det blir alltså även pluseffekter från dem som kommer i arbete, till skillnad från att 300 miljarder i dag undanhålls från beskattning. Herr talman! Marknaden finns men behöver lyftas fram i ljuset. De som jobbar svart står i dag helt utan försäkringsskydd om de blir sjuka eller arbetslösa eller om de vill skaffa barn. De har ingen som betalar in sociala avgifter eller pensionsförsäkringar. Ofta jobbar de på en miniminivå för att få mat på bordet för stunden och för dagen och går miste om den långsiktiga tryggheten. Svartjobben är definitivt en fälla. Vill man kalla det för en kvinnofälla så låt gå för det! Det finns plats för en mångfald av nya företag att etablera sig. Från nyår och fram till nu har nästan 500 nya företag tillkommit inom städbranschen, och fler lär det bli. Sedan har vi de vinnare som köper tjänsterna. Hur många av er kvinnor, oavsett partitillhörighet, som sitter här i dag känner att ni inte hinner med att sköta ert hem så som ni skulle önska? Jag är en av dessa kvinnor. Jag ser att en och annan hand sträcks upp. Tyvärr är det oftast kvinnor som svarar på frågan. Jag skulle önska ett mer jämställt ansvar för städningen och hemmet och för omsorgen om barnen. Tvätten, trädgården, den äldre generationens behov av social samvaro samt praktiska hushållstjänster tynger också. Både att göra det som behöver göras och det dåliga samvetet för det som inte har blivit gjort är en börda för den som redan har fullt upp med yrkesarbete och vars värld redan håller ett alldeles för högt varvtal för att vara hälsosamt. Herr talman! Slutligen är också staten vinnare. Den tidigare regeringen införde för ett par år sedan ett rotavdrag för att stimulera hushållen att i större utsträckning anlita hantverkare inom byggbranschen och för att genom rotavdraget sanera byggsektorn från svarta jobb. Jag ser förslaget om skattelättnader för hushållsnära tjänster, det så kallade rutavdraget, som en parallell till rotavdraget. Rotavdraget döptes aldrig om till drängjobb av en illvillig opposition. Jag är jätteglad över att vi i dag har kommit så långt i den här debatten att vi faktiskt kan lämna pigdebatten bakom oss. Det känns jätteskönt. Uppföljningen av rotavdraget visade på betydande samhällsvinster. Industrifakta uppskattar att svarta arbeten till ett värde av 2 miljarder blivit vita med hjälp av rotavdraget. Statens intäkter i form av moms på arbete och material samt arbetsgivaravgifter har varit i genomsnitt 3 ½ gånger större än den beviljade skattereduktionen. Även om åtgången av material i denna form av rutavdrag kanske kommer att begränsas till att gälla rengöringsmedel och inte en massa byggmaterial går det ändå att räkna hem en positiv ekonomisk effekt. Jag kan inte se varför det ska vara skillnad på att jag anlitar något måleriföretag att måla mina fönsterfoder eller om jag tar hjälp av en städfirma för att putsa bort fluglortar på samma fönsterruta som sitter innanför fönsterfodret. Det är väldigt många som blir utarbetade och utbrända varje år, vilket inte skulle behöva hända om man fördelade arbetsuppgifterna bättre. Även det sociala livet far illa av att familjerna inte får livspusslet att gå ihop. Tänk er att kunna få slappna av med tidningen eller få mysa med barnen efter jobbet utan att reta sig på alla dammråttor som far runt och utan att oroa sig för att alla familjens kläder ligger smutsiga i tvättstugan, utan att behöva fundera ifall svärmors gräsmatta har vuxit mycket och är i lika stort behov av klippning som den egna gräsmatten eller om de döda flugorna ligger i drivor på fönsterbrädan hos mig själv eller hos svärmor, mamma eller någon annan i den äldre generationen. Tänk att få tid att återhämta sig inför nästa dag och sova gott en hel natt. Tänk att få sitta ned och dricka en kopp kaffe, laga en god middag eller ta en promenad tillsammans med sina gamla föräldrar medan någon annan klipper häcken eller gräsmattan, vilket jag kanske skulle ha haft på mitt samvete att göra annars men då inte haft tid med den jag besökte. Det ger oss alla mer tillfredsställelse om man kan lösa detta. Det är många som sitter fast i ett ekorrhjul och som kan bli hjälpta av att ett skatteavdrag för hushållsnära tjänster blir verklighet den 1 juli. Med en skattereduktion som motsvarar 50 procent av arbetskostnaden och där det finns möjlighet att göra en jämkning redan när tjänsten köps blir det möjligt för vanliga människor med vanliga inkomster att ta hjälp i vardagen. Även om man, som Helena Leander säger, behöver tjäna 50 000 kronor i månaden, vilket jag har svårt att tro, för att det ska vara billigare att göra det själv är det inte säkert att man gör det bättre själv. Man kan faktiskt prioritera att få häcken klippt därför att det går fortare när någon som kan klippa häckar och har verktyg för det gör det. Då betalar man gärna de pengarna i stället för att lägga ned tiden själv och kanske ägnar mer tid åt barnen, familjen eller det jobb som man tjänar sin inkomst på. Det innebär också att det finns ett ökat utbud av dessa tjänster, som kan komma fler köpare till del. Då tänker jag främst på de äldre som kanske inte är berättigade till hemtjänst av kommunen men som ändå känner att de skulle vilja köpa vissa insatser någon gång ibland för att förenkla tillvaron. Herr talman! Med alla dessa fantastiska argument ser jag ingen anledning att tveka. Därför yrkar jag naturligtvis bifall till förslaget i betänkande SkU15 och avslag på motionerna.

Fredrik Olovsson (S)

Anf. 57 Fredrik Olovsson (S)

Herr talman! Jag ska börja med att svara på några av de frågor som Karin Nilsson ställde i sitt anförande. Jag vill börja med att ni bekämpar skattefusk genom att helt ta bort skatten. Det var något som Karin Nilsson inte höll med om. Om Karin Nilsson läser LO:s remissvar angående hushållsnära tjänster kommer hon att se en bra förklaring till hur det hänger ihop. Skatteinnehållet i de här tjänsterna försvinner i det närmaste helt med det här avdraget. Vi tror inte att det är ett bra sätt att bekämpa skattefusk att ta bort skatten helt. Om ni ska fortsätta med det och göra det på fler områden kommer det att sluta med en förskräckelse för den offentliga sektorn, som ju är beroende av att vi får skatteinkomster. Den andra handlar om jobben. Vi är överens om att det kommer att skapas nya jobb med det här förslaget. Men vi är inte riktigt överens om var jobben ska skapas. Ni väljer att satsa 1,3 miljarder på att subventionera hushållstjänster i hemmen hos dem som redan är välbeställda. Vi satsar de där pengarna på att skapa lika många jobb, eller kanske till och med fler, ungefär 4 000, på att anställa flera på dagis, flera inom äldreomsorgen och flera på fritids. Pengarna räcker till ungefär lika många på var sida, och det är fördelningspolitik vad man väljer. Ska vi låta höginkomsttagarna få del av det här, eller ska vi låta alla som har stora behov, barn och gamla, få del av det? Då har vi valt barn och gamla. Jag vill få ett svar på frågan, som jag också ställde till Jessica Polfjärd: Varför föreslår ni att taket i Sverige ska vara så högt att det verkligen extremt gynnar dem som är höginkomsttagare? Varför ska det vara 250 procent högre i Sverige än i Finland och Belgien?

Karin Nilsson (C)

Anf. 58 Karin Nilsson (C)

Herr talman! Att ta bort skattefusket var det jag berörde. Här kommer folk i arbete, och de som kommer i arbete betalar skatt. Det är ändå att jämföra med att 3 miljarder omsätts i dag i en verksamhet som aldrig kommer till skattemyndighetens kännedom. Där finns alltså en skattepotential som är gigantisk. Jämför det med vad som läggs i de här åtgärderna, och du har tillbaka en hel del av pengarna även om den som köper tjänsten är befriad från en viss del av skatt. Att man skapar 4 000 jobb inom offentlig sektor - ja, det var en fråga innan valet var vi lägger pengarna. Vi måste se till att vi får folk i arbete, i en verksamhet som genererar skattepengar. Det anser jag att det här gör. Det ger pluseffekter. Därefter ska vi kunna utöka den offentliga sektorn om det är det vi väljer, eller om vi genom den offentliga sektorns skatteintäkter upphandlar tjänster på annat sätt. Att utöka med fler servicetjänster för skattekronor som vi inte har känns absolut inte rimligt. Du hade ytterligare någon fråga, men den får du lov att upprepa.

Fredrik Olovsson (S)

Anf. 59 Fredrik Olovsson (S)

Herr talman! Nej, Karin Nilsson har fel. Den här subventionen är någon form av offentliga arbeten. Det är bara det att de inte ska ske på dagis och inte inom äldreomsorgen, utan de ska ske i ganska förmögna människors hem. Det är där som det ska städas, det är där som det ska tas hand om saker. Det är just de som har råd att köpa den tjänsten som får del av den. Om vi sätter in samma pengar i den gemensamma sektorn är det behoven som styr, och de kommer alla till del, också dem som inte har råd med den här typen av tjänster även om man skulle få ett avdrag. Det är den stora majoriteten av folket som inte har råd trots det här avdraget. Jag skulle vilja, för fjärde gången, ställa en fråga som jag tycker är väldigt viktig, och jag hoppas att jag kan få svar på den. Nu får Karin Nilsson lyssna. Varför föreslår ni att taket för avdraget i Sverige ska vara 250 procent högre än i Finland och Belgien? Det är det som gör att det blir så extremt gynnsamt just för de förmögna hushållen, just för höginkomsttagarna.

Karin Nilsson (C)

Anf. 60 Karin Nilsson (C)

Herr talman! När det gäller vilka som har råd anser jag att det är först genom denna åtgärd som du och jag och många med vanliga inkomster faktiskt kommer att ha råd. Här fanns ett uttalande från vänsterpartisten om att arbetsklassens döttrar inte kommer att ha råd. Men arbetarklassen - det är metallarbetare och många andra som betraktas som tillhörande arbetarklass - har en bra löneutveckling, medan det inte alltid är självklart att kontorsanställda är högavlönade. Även om det tar fyra gånger så lång tid för mig själv att klippa häcken och jag betalar mer än vad jag själv genererar på min inkomst ger det ändå ett plus därför att jag anlitar någon som är duktig på det, och jag kan ägna mig åt någonting annat. Det är en prioritering också när det gäller den egna plånboken vilket man väljer att lägga pengarna på, om det är den egna insatsen eller om man köper tjänster som någon annan är duktig på. Du frågar varför vi föreslår att taket ska ligga på den höga nivån. Du gjorde ett matematiskt exempel som innebär att tre i familjen har en inkomst och att alla tre ska kunna göra skatteavdrag, motsvarande 100 000. Det är få som har tre inkomster i samma familj och som är beredda att köpa tjänster för uppåt 100 000. Jag tror att det är väldigt få som kommer upp i de siffrorna. Efter min korta tid i skatteutskottet har jag svårt att svara varför nivån har hamnat där den hamnat. Jag hoppas att du kan ställa frågan till någon annan som kan svara på den. (FREDRIK OLOVSSON (s): Det ska jag göra.)

Marie Engström (V)

Anf. 61 Marie Engström (V)

Herr talman! Jag har förstått att Karin Nilsson verkligen tror på det här förslaget. Det hördes på anförandet från talarstolen. Att alla ska bli vinnare var väldigt tydligt. Jag vill då spinna vidare lite grann på det. Erfarenheter från andra länder visar att det i första hand är höginkomsttagare som har råd att anlita hjälp. Att det är arbetarklassens döttrar som inte har råd att köpa privat hjälp var ett citat från en debattartikel i Expressen i dag. Det är en professor och en doktorand vid Stockholms universitet som skriver om detta. De befarar att äldreomsorgen kan gå tillbaka till fattigvården, som de uttrycker sig. Jag vill då fråga Karin Nilsson, som tycker att det här är ett kanonbra förslag där alla blir vinnare: Vari består rättvisan i förslaget?

Karin Nilsson (C)

Anf. 62 Karin Nilsson (C)

Herr talman! Jag anser självklart att rättvisan består i att vi kommer ned på en sådan kostnadsnivå att många fler ska kunna använda tjänsterna. Många fler än höginkomsttagare har en hektisk tillvaro i sina yrkesroller och i sin familjesituation. Här finns nu en möjlighet för fler att ta hjälp och få avlastning. Du läser upp ett citat om arbetarklassens döttrar. Men klyftorna i dag består av annat än om man är arbetare, om man är tjänsteman och vad man har för jobb. Frågan handlar om ifall man har något jobb. Klyftorna i dag handlar till stor del om utanförskapet i arbetslöshet. Denna åtgärd, som skapar jobb inom en sektor som egentligen inte finns i dag, är en väg in till riktiga jobb, jobb som man kan vara stolt över. Det gör också att man kommer in i ett sammanhang där man inte behöver vara förlorare utan faktiskt vinnare.

Marie Engström (V)

Anf. 63 Marie Engström (V)

Herr talman! Ja, visst är det viktigt att alla har jobb. Det tycker jag är oerhört viktigt. Vi har knappa resurser, och när vi politiker ska fatta beslut om de resurser vi har är det viktigt för oss i Vänsterpartiet att pengarna kommer de människor till del som bäst behöver dem. Det är poängen med hela min frågeställning. Jag anser att om vi har ett visst antal kronor, till exempel 1,3 miljarder som det handlar om i det här fallet, är det i alla fall för mig viktigast att pengarna används inom till exempel äldreomsorgen och för människor som inte har möjlighet eller råd att på annat sätt få den hjälp och det stöd de behöver för att kunna gå ut eller vad det nu handlar om. Att pengarna hamnar där och inte hos högavlönade är rättvisa i min värld. Det var mot bakgrund av det som jag ställde frågan till Karin Nilsson: Vad är rättvisa i Centerns värld? Karin Nilsson pratade om det tidigare rotavdraget och att det också var en vinn-vinn-situation. Då ska vi å ena sidan komma ihåg att det infördes som en tidsbegränsad konjunkturpolitisk åtgärd. Det är ju inte alls det som ni föreslår nu. Å andra sidan gjordes det en utvärdering av det rotavdrag som fanns en gång i början av 90-talet. Det visade sig att det finns en betydande, som man kallar det, dödviktskostnad. Det var alltså sådant som skulle ha genomförts även utan skattesubvention. Dödviktskostnaden uppgår till 50 procent. Det betyder att en hel del pengar hamnar i sjön på det sättet. Detta säger jag som en kommentar till att Karin Nilsson tycker att även det var en i alla delar vinn-vinn-situation. Men åter till kärnfrågan: Vad är det som är rättvisa i Centerns värld?

Karin Nilsson (C)

Anf. 64 Karin Nilsson (C)

Herr talman! I Centerpartiets värld handlar det givetvis också om att de svaga grupperna ska få del av kakan, att den också ska komma dem till gagn. Vi kan jämföra förslaget med rotavdraget, som du nämnde, där i genomsnitt varje skattekrona som var satsad genererade tillbaka tre och en halv gånger sin egen kostnad i skatteintäkter. Här kanske vi får ett plusresultat som inte går upp till 3,5 gånger kostnaden utan dubbleras. Allt som gör att summan blir högre än summan av det insatta kapitalet ger faktiskt utrymme för andra åtgärder, både för tjänster inom offentlig sektor eller till skattelättnader för dem som har sämst inkomster i samhället. Man kan göra mer för pengarna om detta på något vis genererar pengar. Om man nu inte ser det här som en konjunkturåtgärd kan man se det som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som faktiskt leder till att folk får jobb och kommer ur utanförskapet.

Helena Leander (Mp)

Anf. 65 Helena Leander (Mp)

Herr talman! Karin Nilsson har en knepig uppgift om hon ska lyckas dra in mer skatteintäkter när skatterna tas bort i en sektor, för nog är det så att om det ska bli lika billigt att köpa vita tjänster som svarta tjänster måste man faktiskt ta bort all skatt på dem, oavsett om skatten betalas av arbetsgivaren eller arbetsköparen, oavsett hur skatten rent tekniskt flyter in till Skatteverket. Att lyckas att både få dessa tjänster vita och att få in mer skattepengar blir lite knepigt. Jag tror att vi måste våga använda andra verktyg för att få svarta jobb vita än att bara ta bort skatten, för då får vi inte in några skattepengar alls. När det sedan gäller livspusslet, detta berömda uttryck, är det väl fint att människor som vi som tjänar kring 50 000 i månaden kan anställa någon som tar hand om vad det nu kan vara för problem vi har hemma. Problemet är de människor som inte har den möjligheten. Som jag sade tidigare måste man tjäna 50 000 för att det ska löna sig att anställa någon som tar hand om barn i stället för att göra det själv. Visst är det så i vissa fall att en professionell människa har högre produktivitet. Det kan vara häckklippning, fönsterputsning eller liknande. Men det är ju knappast det som utgör den största delen av hemarbetet sett över ett år. När det gäller vanliga saker som att sätta på en tvättmaskin eller köra en dammsugare finns det ändå någon form av gräns för hur mycket mer produktiv man som professionell arbetare kan bli, för att inte tala om detta med barnpassning. Jag vet inte hur man ska göra för att kunna passa barnen mer effektivt. Det går liksom inte fortare för att man är utbildad, utan det tar den tid det tar. Därför frågar jag mig: Varför ska vi ta alla dessa pengar för att stötta människor som faktiskt redan har ganska mycket pengar? Det är ju i slutändan de som kommer att ha råd att utnyttja det här.

Karin Nilsson (C)

Anf. 66 Karin Nilsson (C)

Herr talman! Helena frågar varför man ska behöva tjäna 50 000, som hon påstår att man måste göra för att ta dessa tjänster i bruk och för att få det kostnadsneutralt. Jag ser inte att man måste få det kostnadsneutralt. Om jag befinner mig i en oerhört pressad situation kan det vara en prioriteringssak att lasta av mig det jobb som jag vet att det innebär att ta mig till mina gamla föräldrars tomt, som ligger tio mil bort, för att klippa deras gräsmatta eller att avlasta mig något av hushållsarbetet, även om det inte går att göra det mer rationellt än vad jag själv hade gjort om jag hade haft tid att avsätta. Jag kanske bedömer min egen arbetsinsats på jobbet som så betydelsefull eller har pressen på mig att detta och detta ska vara klart inom en viss tid att jag hellre ringer upp för att få en tjänst utförd på hemmaplan för en kostnad som är större än den inkomst jag har under samma tid. Det är också ett bevis på att man uppskattar den tjänst och det arbete som utförs av någon annan i det egna hemmet eller i den anhöriges hem. Jag tycker inte att det är en orimlighet att man låter saker få kosta. Hur många gånger använder du en hantverkare, och vad kostar det i förhållande till om du själv hade försökt snickra den där altanen till exempel? På det här sättet ges också de som inte har hur mycket pengar som helst en möjlighet att köpa en tjänst. I annat fall hade den köpts svart. Det är väldigt många som gör det i dag, vilket också utredningen visar. Man uppskattar att det ligger runt 3 miljarder. 3 miljarder, som kan och ska lyftas fram, ger också intäkter i den gemensamma kassan. Det är definitivt en uppgift att sanera de svarta jobben. Det är också en av de förutsättningar som har getts i betänkandet. Man förutsätter att det ska bli gjort.

Helena Leander (Mp)

Anf. 67 Helena Leander (Mp)

Herr talman! Om sättet att göra de här svarta tjänsterna vita är att ta bort skatten får man inte mer skatter med det, utan då krävs det helt andra åtgärder. Vi har redan i debatten varit inne på rapporten från Skatteverket. Den tar fram ett antal förslag på hur man ska kunna minska svartköp och svartarbete. Utan att säga ja och amen till alla dem kan man ju säga att det finns en del som vi i alla fall bör kunna fundera på. När det gäller dessa 50 000 kronor har vi låtit riksdagens utredningstjänst räkna på hur mycket man måste tjäna för att det ska vara billigare att anlita barnpassning än att gå ned i arbetstid och ta hand om barnen själv. Vi har tittat på ett snittpris mellan de stora aktörerna på marknaden. Homemaid och Hemfrid tror jag att de heter. Det är ingenting som jag har suttit på min kammare och hittat på. Sedan kan man givetvis ändå av någon anledning, kanske för att man har ett högavlönat jobb och tycker att det är väldigt viktigt, göra valet att man hellre vill köpa tjänsten. Givetvis ska man på alla sätt vara fri att göra vilka val man vill, oavsett om de är irrationella eller inte. Men frågan är varför vi ska skattebefria dessa tjänster för att uppmuntra människor att göra vad man kan tycka är irrationella val.

Karin Nilsson (C)

Anf. 68 Karin Nilsson (C)

Herr talman! Det handlar inte enbart om att ta bort skatten i användarledet. Det handlar mycket om att föra in skatten i utförarledet. Det handlar om att verkligen lyfta fram de här jobben och, när de blir vita, också ge trygghet för den som utför dem. Bland de argument jag räknade upp nämnde jag att då får man också tillgång till trygghetssystemet. Det blir fler som kan nyttja tjänsten. Sektorn för de här tjänsterna kan utökas. Alla de som ingår i den sektorn, som i dag döljs av de 3 miljarderna, får tillgång till föräldraledighet, sjukersättningar och pensionsersättningar och kommer in i det trygghetssystem som alla andra har tillgång till. De slipper livnära sig dag för dag, från jobb till jobb där de får någon som är villig att betala en undermålig kostnad som inte heller är framförhandlad på en rättvis nivå utan som ligger väldigt nära minimigränsen eller kanske till och med under den. Det handlar om att göra hela frågan så synlig som möjligt. Det tycker jag är oerhört viktigt. Därför ser jag bara att det här förslaget är ett win-win -förslag för alla inblandade.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 69 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Det här är en mycket ideologisk fråga. Den handlar om en väldigt viktig sak, nämligen hur man skapar nya marknader. Hur skapar man vita marknader av dem som nu är svarta? Jag ska börja med att beskriva tre olika tillfällen och tre olika tidpunkter tillbaka i tiden. I slutet av 1970-talet var jag redaktör för debattsidorna i en av de stora dagstidningarna i Stockholm. Inför sommaren kom det ett inlägg från en läkare. Jag minns inte om det var 1977 eller 1978. Han hade en fråga: Skulle han operera fler cancerpatienter på Karolinska sjukhuset eller skulle han måla om stugan i Roslagen under sommaren? Han räknade på vad som var ekonomiskt klokast för hans del. Det var många siffror i den artikeln. Han kom fram till att han faktiskt borde måla om stugan i Roslagen. Herr talman! Det var många förlorare på det, de patienter som inte blev opererade, målaren som inte fick några jobb och förmodligen gjorde han inte heller jobbet lika bra som den målare som han borde ha anlitat. Nu flyttar jag framåt i tiden till april våren 1991. Då var jag på Tidningen Nu, en Folkpartiet närstående tidning. Jag var chefredaktör. Vi hade vid det tillfället en revisor som hette Anne Wibble. Vi hade revision, och vid sådana tillfällen blir det ofta också diskussioner om politiska ting. Jag har faktiskt en anteckning kvar från det tillfället. Ibland är man ganska noggrann med sådana saker. Hon var i opposition och skulle senare bli finansminister. Det står så här: Anne var nöjd med skattereformen och vad som hade gått att åstadkomma, särskilt sänkningen av marginalskatterna, likformigheten i kapitalbeskattning och att vi i praktiken hade fått bara två momssatser 0 och 20 procent, eller 25 procent om man räknar om det. Men i mina anteckningar står det att hon var väldigt oroad på en punkt, och det var över att kvinnor i servicesektorn inte skulle bli vinnare därför att skattekilarna - det var det ord hon använde - var sådana att de i hög utsträckning skulle tvingas att fortsätta att arbeta svart. Det fanns ingen marknad med så höga marginalskatter som vi fortfarande hade den gången. Det påverkade hela arbetslivsmönstret. Det innebar att de tvingades ut på någonting som inte var en riktig marknad för att tjäna pengar för att klara hemmet och barnen. Anne var en stark kvinnosakskvinna enligt min mening. Det tredje ideologiska tillfället var det socialdemokratiska ekonomiska seminariet i Visby 1993. Den dåvarande oppositionspartiledaren Ingvar Carlsson var närvarande. På plats var också en docent, i företagsekonomi tror jag, från Lund. Hon hette Anne-Marie Pålsson, och jag har sett att hon finns här i kammaren, herr talman. Hon ska tala senare, så jag ska inte gå in så mycket på vad hon sade då. Men hon gjorde ett inlägg som väckte mycket stor uppmärksamhet på detta socialdemokratiska seminarium. Det var ett brandtal för lägre skatter på hushållsnära tjänster. Jag förmodar att hon själv kommer att redogöra för sina argument. Vi fick en debatt efter detta, en debatt som kallades för pigdebatten. Det var fint att städa kontor. Det var till och med fint att städa Snäckgärdsbaden där vi höll till och få betalt för det, men det var fult att städa i hemmen. Det var pigdebatten. Den fick fullt genomslag. Rotavdrag var redan accepterat. Män skulle kunna jobba mot lägre skatter men inte kvinnor. Jag har aldrig förstått det här ideologiska motståndet. Jag kan förstå alla de nationalekonomiska invändningar som finns. Jag vill inte diskutera dem. Dem kan man ha olika synpunkter på. Men det ideologiska motståndet har jag aldrig begripit. Den ideologiska takhöjden, herr talman, inom socialdemokratin i den här frågan har hållit sig på golvnivån under 15 år. Det är inte bra. Där alla tänka lika blir inte mycket tänkt. Att det inte har blivit någonting tänkt i den här frågan har varit det största problemet för många kvinnor. Alla socialdemokratiska kvinnor och vänsterpartikvinnor tycker inte lika i den här frågan. Det finns olika meningar, men det har varit en förtryckt debatt. Jag känner ledamöter i den här kammaren som har annorlunda åsikter. Nu gör oppositionen stor sak av två frågor. Den ena är gränsdragningsproblemen. Fredrik Olovsson ställde en relevant fråga om dessa tjänster som finns här. Då måste man se strukturen i detta. Vad är det för tjänster som ska få lägre skatt nu? Jo, det är de som konkurrerar med att man själv gör dem. Det är definitionen på detta. Man kan alltid diskutera vad det är. Jag tror att det var Fredrik Olovsson som ställde frågan: Varför ska det gälla häckklippning och inte trädklippning? Häcken kan jag klippa själv, men om jag har en stor asp, lind eller lönn använder jag professionella människor till detta eftersom jag inte vill slå ihjäl mig. Det är skillnaden. Det är de tjänster som man själv kan utföra på något sätt som nu skatterna sänks på. Man kan alltid diskutera exakt vilka de är. Jag kan vara kritisk mot en del av de här inslagen också. Det kan jag gärna säga. Jag tycker att man kan diskutera detta. Man måste vara beredd att ompröva detta så småningom. Det andra som ni diskuterar är att detta inte är ett perfekt system. Det håller jag med om. Det finns många invändningar mot detta system, och man måste självfallet justera det så småningom. Men det har ett ideologiskt moment som man inte kan komma ifrån, nämligen att det hävdar arbetslinjen. Jag tycker att det är väldigt konstigt att man i socialdemokratisk retorik inte ställer upp för arbetslinjen. Det alltid är fint att kunna tjäna pengar. Herr talman! Det finns en lång rad saker som gör att detta är en bra reform, om inte perfekt. Det första, och allra viktigaste, är att den nu kan göra svartarbete till vitt arbete. Det är det allra viktigaste. Den tidigare ordföranden i skatteutskottet, Susanne Eberstein, som inte är här just nu - och jag ska inte angripa henne - noterade på en fråga under förra mandatperioden att svartarbete ger noll kronor i statsintäkter och skatteintäkter. Noll kronor ger det! Förslaget som kommer nu kommer för varje tjänst som flyttas över att ge mer pengar till och med till Ulf Bergs Avesta så småningom. Det är jättebra! Gör man ingenting blir det noll kronor i fortsättningen också. Det andra är att jag menar att det kommer att underlätta för många människor att planera sin vardag. Hur många människor - jag vet inte om Konjunkturinstitutet och Marie Engström diskuterade om det är 3 000 eller 19 000 - vet vi inte. Det beror på människors beteende. Det kanske bara blir en , det vet inte jag. Men då är väl det bättre än inget? Konjunkturinstitutet trodde i alla fall att det var minst 3 000, men det kan man alltid diskutera. Jag kan inte veta detta. Man kan alltid diskutera hur mycket det blir. Det tredje, och som jag tycker är en väldig fördel med detta, är att de människor som går in i detta får en trygghet och en form av arbetsrätt. De kan ställa krav, och det har man inte kunnat med svartarbete. Man kan inte ställa krav på att stegarna ska vara säkra och så vidare. Man måste se till att det vita arbetet sker under vettiga former. Det fjärde, tycker jag, är att man nu skapar denna vita marknad som inte finns i dag. Det femte är att barnpassning nu blir laglig i stället för olaglig. Vi som har barn har ju nästan allihop betett oss olagligt, för nästan alla har vi vid något tillfälle tagit någon människa utöver farmor och mormor till hjälp. Vi har betalat grannflickan eller någon annan en liten slant. Formellt sett skulle vi ha betalat avgifter för detta. Men nu blir det faktiskt lagligt, och jag tror att det är en reform som uppskattas i vårt land - att barnpassning av andra än släktingar faktiskt blir laglig. Det tycker jag är jättebra. Detta system, herr talman, är inte perfekt. Jag håller med dem som säger att det är ganska krångligt. Det har dock en fördel jämfört med andra system, och det är att man inte behöver vara arbetsgivare för att utnyttja det. Man behöver inte ha F-skattsedel, utan man kan på ett enkelt sätt betala någon som har utfört en tjänst. Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att ibland är det viktigaste inte hur långa steg man tar i politiken, utan det viktigaste är åt vilket håll man går. Vi har stått alldeles stilla på denna punkt under 15 år. Nu får vi se hur det fungerar. Fungerar det inte är det klart att det ska avskaffas, men Socialdemokraternas alternativ är att ha kvar hela svartmarknaden, och det tycker jag är bedrövligt.

Fredrik Olovsson (S)

Anf. 70 Fredrik Olovsson (S)

Herr talman! Ett skäl till varför vi inte gillar detta förslag, vilket jag hoppas framgick i mitt anförande, handlar om fördelningspolitik. Vi vet ju vilka som kommer att tjäna på detta förslag. Det är troligtvis samma grupper som tjänar på denna modell i Finland och i Frankrike. Man kan ju titta på hur det har gått där. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering har gjort det, och de visar just att efter fyra år med detta system - alltså är det inte bara någon snedvridning inledningsvis - är det den rikaste tiondelen av hushållen som köper hälften av tjänsterna och alltså får hälften av subventionen. Det är en helt otroligt snedvriden fördelningspolitik! Frågan är om Gunnar Andrén tror att det kommer att bli så mycket annorlunda i Sverige. Skiljer vi oss så mycket från finländare, fransmän och alla andra? Nej, självklart inte! Det kommer att bli ungefär samma fördelningspolitiska utfall här, och då ska det dessutom läggas till borttagen förmögenhetsskatt och annat, så det är klart att de grupperna verkligen kan köpa dessa tjänster nu. Jag vill återkomma till den fråga som jag har ställt flera gånger och som jag hoppas att Gunnar Andrén kan svara på, nämligen varför taket för avdraget i Sverige är så högt. Varför är det 250 procent högre än i Finland och Belgien? Det är ju det som gör att det blir så fruktansvärt fördelningspolitiskt snedvridet! Det är ju det som gör att det verkligen gynnar höginkomsttagare, för det är bara de som kan utnyttja den sista delen av detta avdrag.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 71 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Det är relevanta frågor som Fredrik Olovsson ställer. Ska man jämföra detta med Frankrike eller något annat land? Jag tror att det blir exakt som Fredrik Olovsson säger. Jag tycker att den jämförelsen är absolut felaktig! Man måste jämföra med någonting annat. Man måste jämföra med hur det är nu. Och nu är det, Fredrik Olovsson, i Sverige på det sättet att inte bara 50 procent, eller vad du sade, köper tjänsterna. 100 procent av dem som köper dessa tjänster hör till de rikaste. Ingen som har låga inkomster kan köpa dem i dag. Det är det som är den stora skillnaden. Nu blir det möjligt också för människor med låga inkomster. Det har ni förnekat dem. Jag tror att ganska många välbeställda kommer att utnyttja detta i början. Men ni vill - och det är den ideologiska punkten - se till att det bara är de som är rika som ska kunna köpa de här tjänsterna i Sverige. Varför vill ni att bara de ska kunna köpa dem? Jag vill att vanliga människor ska kunna köpa dem. En studerande mamma till exempel som vill köpa barnpassning för att utbilda sig bättre - varför ska hon inte kunna köpa detta? Varför måste hon vara rik för att göra det? Sedan kan man naturligtvis diskutera - och det tillhör de frågor som jag håller med Fredrik Olovsson om - om 50 000 kronor är för högt eller för lågt. För lågt tycker jag inte att det är, jag håller med om att det kanske borde vara lägre. Vi får se om man ska ompröva detta efter en period och se om det ska vara 50 000, 30 000 eller 25 000. Det är en lämplighetsfråga som man får se på senare. Nu har man satt beloppet så högt. Jag har inga synpunkter på det. Kanske ska man göra det just i ett sådant här inledningsskede. Men det är inte en ideologisk fråga att det ska vara just 50 000, 40 000, 35 000 eller 30 000. Mitt svar på frågan är alltså att man nu tar en summa och så får man se hur det utfaller. Visar det sig att man behöver justera den får man naturligtvis vara beredd att göra det. Socialdemokraterna har alltid varit beredda att justera olika skatter.

Fredrik Olovsson (S)

Anf. 72 Fredrik Olovsson (S)

Herr talman! Det är ju bra att Gunnar Andrén erkänner att det blir fördelningspolitiskt väldigt snedvridet när man sätter gränsen så högt. Jag tycker att det är lite konstigt att man ändå har gjort det utan att diskutera en så viktig fråga som fördelningspolitik. När man läser förslaget i sin helhet är det alldeles solklart att man över huvud taget inte har tänkt på just fördelningspolitik i denna fråga. Det verkar man inte göra från borgerlighetens sida när det gäller någon skattefråga, för det som har hänt under det senaste halvåret har ju verkligen ökat klyftorna. Där har skattesystemet naturligtvis varit ett bräckjärn. Sedan vill jag återkomma till en sak. Det är ju bra då att det inte blir så stor skillnad i Sverige jämfört med Finland! Det blir de som är allra rikast och som har allra högst inkomster som kommer att köpa tjänsterna också här i Sverige, säger Gunnar Andrén. Det kan vi vara överens om, för jag tror definitivt att det blir på det sättet. På den gruppen lägger ni ungefär 1 miljard kronor. Det är 1 miljard kronor som skulle kunna satsas på att anställa fler personer i äldreomsorgen, dagis eller fritidsverksamheten som vi vet har väldigt stora barngrupper. Det kanske skulle kunna vara samma personer som i så fall går från arbetslöshet som kan jobba i dessa verksamheter. Ni väljer dock i stället att rikta satsningen mot dem som har det allra bäst och som rimligen också har förutsättningarna att betala för sig själva.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 73 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! På en punkt är jag förvånad över att inte Fredrik Olovsson hör vad jag säger och har sagt flera gånger. Det är inte bara de rikaste som ska köpa tjänsterna. Med ert system är det bara de rikaste, men jag tror att det finns andra om kommer att köpa det här också. På den punkten förstår jag inte dig. Du har nu vid flera tillfällen, Fredrik Olovsson, sagt att det är på det sättet, men det är inte min bild att det kommer att vara så. Vi kommer helt enkelt att bredda den ideologiska basen för detta. Det kommer att vara flera som har möjlighet att köpa detta. Sedan upprepas alltid att fördelningsprofilen är fel. Det kan man naturligtvis ha synpunkter på. Jag menar att det viktigaste som den här regeringen håller på att införa igen är skatt efter bärkraft, och det är någonting helt annat. Särskilt i kombination med förmögenhetsskatten och fastighetsskatten, alltså kapitalskatter har ni ju urholkat den principen så att det inte har funnits något som helst samband. Vi hade en diskussion i går, där Raimo Pärssinen också deltog. Det är klart att man absolut kan säga att om man tar in kapitalskatterna i det här så kan man komma till väldigt konstiga resultat enligt ert sätt att räkna, när man inte ser att det är enskilda individer, inte grupper, som betalar. Slutligen ställde du en fråga som handlade om de rikaste igen. Jag menar att skillnaden mellan ert system och vårt är att ni förnekar väldigt många människor att köpa de tjänster som bara de rikaste kan ha råd med. Jag förstår inte det: Varför ska, i det socialdemokratiska landet, bara de rikaste ha råd att köpa dessa tjänster? Är det något fel med att fler kan göra detta? De där 1,3 miljarderna tas ju ur en helt annan ficka. Det är en helt irrelevant jämförelse. Det här är pengar som vanliga människor betalar. Det är inte kommunala skattemedel. Nu får man kommunala skattemedel, möjligen, till Ulf Berg - inte annars.

Marie Engström (V)

Anf. 74 Marie Engström (V)

Herr talman! Gunnar Andrén sade väldigt mycket från talarstolen. Det var en sak som jag fäste mig vid och som Gunnar Andrén tyckte var en central fråga. Det var: Hur skapar man nya marknader? Och det är naturligtvis viktigt att skapa nya marknader. Jag vill då ändå ställa en fråga. Beträffande er satsning på hushållsnära tjänster, som enligt Gunnar Andrén skulle öppna en väldigt stor, ny marknad, finns det ju möjligheter att inom ramen för kommunernas regi satsa på servicetjänster åt äldre. I valet mellan de här två är jag väldigt trygg med vad jag själv tycker. Jag tycker naturligtvis att kommunerna ska kunna använda resurser för att stödja äldre människor, sådana som inte är föremål för någon annan typ av omsorg. Det var ju därför de här servicetjänsterna också kom till en gång i tiden. Jag menar att detta kan ske i kommunal regi, men att det också kan vara så att det startar nya företag för att utföra de här tjänsterna - på tal om att skapa nya marknader. Varför är det då så viktigt att man ska tillskapa någonting, som ni nu gör med hushållsnära tjänster, som har så många andra, som vi tycker, negativa inslag, till exempel de fördelningspolitiska?

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 75 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! De som får jobb, de är de riktiga vinnarna. Det är väldigt viktigt att slå fast att de som får nya jobb, som inte fanns annars - vita jobb - det är ju de som är vinnarna. Marie Engström gör en jämförelse och ställer upp valmöjligheter: Kan man inte lika väl göra detta genom den kommunala sektorn som genom den privata sektorn? Ja, det kanske man skulle kunna göra. Men som jag ser det är det ur två olika börsar man tar detta. Den ena börsen finns i min bakficka, om jag skulle komma på idén att köpa en sådan här tjänst. Den andra är en kollektiv skattehöjning. Det är det som är skillnaden. Vi har en absolut plikt att sköta det kommunala också, men det är en annan sak. Jag tycker inte att kommuner ska gå in och betala någon barnpassning, om jag till exempel vill utbilda mig någon kväll. Det får jag väl göra själv. Det är på det sättet som man måste se det. Det finns saker som man måste ta ur sin egen börs. Det är det som är skillnaden. Nu blir det möjligt för också dem som inte har det väldigt bra. Fredrik Olovsson har rätt där. Jag bestrider inte att det är på det sättet: Det kommer säkert att bli som i Frankrike och Finland, fördelningspolitiskt sett. Det är en komplikation. Men att inte göra någonting, det är ännu värre. Det är därför som jag säger att detta är någonting som är bra, och låt oss pröva detta och se hur det utfaller. Ni vill inte göra någonting. Ni vill fortsatt att det ska vara bara de rikaste som ska kunna göra det här. Ni vill inte skapa några nya jobb, utom möjligen i den kommunala sektorn, som Marie Engström är så trygg i, och kollektivt ta ut höjd kommunalskatt. Jag tycker för min del att det är bra att man själv får bestämma om man vill köpa en tjänst som kommunen inte bör tillhandahålla.

Marie Engström (V)

Anf. 76 Marie Engström (V)

Herr talman! Det exempel som jag tog upp handlar ju om möjligheten att utföra servicetjänster åt äldre i kommunerna, ett beslut som riksdagen fattade för något år sedan och som jag tror är ett väldigt bra beslut, just därför att det faktiskt kan rikta sig till just dem som behöver hjälp. Det var det som var poängen i min fråga. Här finns det ju en möjlighet. Låt gå för att det sker i kommunernas regi - javisst. Men riksdagen har väl alla möjligheter att skicka pengar till kommunsektorn om det nu vore det som det skulle handla om. Poängen med min fråga var att om det nu är så att man vill tillskapa en ny marknad och samtidigt göra någonting för människor som verkligen behöver hjälp och stöd så tycker jag att det vore ett bra förslag. Det var därför jag ställde frågan också och jämförde det med att tillskapa det här orättvisa, snedfördelade förslaget om hushållsnära tjänster. Det var det som var hela min poäng. Sedan hörde jag, kanske inte i svaret till mig men i svaret till Fredrik Olovsson, att Gunnar Andrén menar att vi som går emot det här med hushållsnära tjänster vill ha kvar svartmarknaden. Det blir svartmålat på alla möjliga sätt. Men jag menar att ni som är så ivriga läsare av Skatteverkets material, som ni skriver om, väl också har läst väldigt många förslag som Skatteverket har kommit med om hur man vill komma till rätta med det här genom att höja undre gränser eller göra olika typer av förenklingar. Det är väl viktigt att ta in också den typen av diskussion när man försöker komma till rätta med svartarbete - inte genom att gynna en grupp i samhället som redan har en väldigt hög inkomst och som redan är gynnad, inte minst av alla era tidigare skatteförslag.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 77 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Det är riktigt att svartarbetet är ett väldigt bekymmer av flera olika skäl, herr talman, inte minst att det på vissa områden konkurrenssnedvrider marknaden. Det handlar det dock inte om i just det här fallet. Jag tycker att det som kom fram häromdagen, det vill säga att man befarar att svartarbetet till sin andel av hela ekonomin har ökat, är ett bekymmer, och det måste man göra någonting åt. Jag menar att detta är en ganska liten del av detta. Framför allt blir det ändå tryggare för de människor som får olika jobb nu, och det är väldigt viktigt för mig, för de är väldigt otrygga nu, inte minst många som kanske är invandrare som kommer i otrygga situationer. Där tycker jag, uppriktigt sagt, Marie Engström, att den tidigare regeringen, som du stödde, har inte gjort någonting för att rätta till för dessa människor. Det måste jag säga. Därför är jag kritisk till detta, och jag tycker att detta försök, som jag ser det - det kanske inte blir permanent i alla delar, som jag sade till Fredrik Olovsson, i längden; det kan omprövas - är någonting som man borde pröva, och det borde ni ha gjort också för att se till att minska svartarbetet. På den punkten gjorde ni ingenting. Ni kör med kontroll och så vidare. Det fungerade inte i det här sammanhanget. Slutligen, när det gäller vad man själv ska betala, tog jag upp Ulf Berg som ett utmärkt exempel. Jag tar honom som exempel igen. Han är en man i sin bästa ålder, och han bör inte få någon som helst hjälp av kommunala medel med att städa hemma hos sig under några omständigheter. Om han däremot har en god mamma, som kanske är 92 år eller så, är det klart att det är någonting helt annat. Vi måste se på vilken börs vi tar detta ur. Den kommunala börsen är en sak, och olika enskilda människor som har råd att betala är någonting helt annat. Där skiljer vi oss väldigt åt när det gäller vem som ska göra vad.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 78 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Gunnar Andrén anklagar oppositionen för att tycka att det är fult att städa hemma hos andra människor. Jag måste fråga Gunnar Andrén om han tycker att det är fult att städa hemma hos sig själv. Man får ju lite grann det intrycket när man läser den här propositionen. Människor ska under inga omständigheter få klippa sin häck själva - helst inte passa sina barn heller. Det är bättre att man låter någon annan göra det, så att man kan göra det man är bra på. Gunnar Andrén tog ett exempel med en cancerläkare. Om han vore den enda cancerläkare som fanns i världen vore det givetvis mycket bättre om vi kunde utnyttja honom till det han var bra på. Men är det inte rimligare att utbilda fler cancerläkare? Vi kan ha tre cancerläkare som jobbar 40 timmar i veckan, och kanske har tid att snickra lite på altanen på sommaren, i stället för att ha två stycken som bränner ut sig på 60 timmar i veckan. Jag tycker inte att det är fel att människor får göra någonting annat på sin fritid. Vissa kanske till och med tycker om det. Min pappa tycker att det är ganska avkopplande att dammsuga. Det kan människor få tycka, och då ska de få göra det utan att man moraliserar över att det är bättre att de låter någon annan göra det. Gunnar Andrén tar upp en väldigt viktig aspekt, nämligen de höga skattekilarna på låginkomsttagare. Det är faktiskt en fråga vi borde diskutera mer och inte bara snäva in till just hushållstjänsterna, för det är ett problem som inte bara gäller just där, även om många låginkomsttagare finns inom den branschen. Men om det är så att ni verkligen vill göra någonting åt de höga skattekilarna för låginkomsttagare, då kan man fråga sig varför regeringens skattesänkningar till absolut största delen går till dem som redan tjänar mycket pengar. Vore det inte bättre att rikta in de stora skattesänkningar man genomför mot dem som tjänar lite?

Helena Leander (Mp)

Anf. 78 Helena Leander (Mp)

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 79 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Exemplet med cancerläkaren är en illustration till just skatteskillnaderna. För många människor är det privatekonomiskt mer lönsamt att måla själv och så vidare. Det är det som är problemet. Det blir inte samma goda kvalitet på det om jag gör det som om en duktig målare gör det. Det är det som är problemet, och det har vi på många olika områden. Men det förslag som vi har nu illustrerar det genom skillnaden mellan att klippa häcken och att ta ned ett stort träd. Det blir väldigt olika; det ena kan jag göra själv, tror jag i alla fall, det andra kan jag inte göra själv under rimliga omständigheter. Det är därför som förslaget har den inriktningen. Jag upprepar gärna att det kanske inte är den perfekta fördelningen här. Det får man alltid diskutera. Frågan är om man ska låta bli att göra någonting när man ändå ser att det finns en ganska betydande marknad - jag sade väl inte "stor" som Marie Engström refererade till - en icke oväsentlig marknad där det förekommer svartjobb. Ska man blunda för detta helt och hållet? Jag menar att det är det minst effektiva och det minst rättvisa. Man måste se till att få dessa människor i sådana arbetsförhållanden att de får trygghet på jobbet, bättre anställningsförhållanden och sociala förmåner. Den tidigare regeringen har av skäl som inte är alldeles klara valt att bortse från detta.

Helena Leander (Mp)

Anf. 80 Helena Leander (Mp)

Herr talman! Givetvis måste vi göra någonting åt det svartarbete som förekommer. Där kan vi nog alla vara överens. Men frågan är om lösningen är att ta bort all skatt som drabbar en sektor. Det är klart att arbetet då automatiskt blir vitt, men det kanske inte är en hållbar lösning för hela samhället. Därför måste vi kunna ha breda och generella lösningar. Det kan handla om att se över undre beloppsgränser och sådant och titta på olika åtgärder som Skatteverket har tagit fram i sin rapport. Men det kan också vara det som Gunnar Andrén faktiskt var inne lite grann på, att se över skattekilarna för låginkomsttagare generellt. Det kan finnas många olika ingångar i detta och jag inte vill låsa mig vid någon exakt nu. Däremot kan jag redan här och nu säga att jag inte tror att det här är en bra lösning. Jag tror inte att den är hållbar i längden, och definitivt inte om man skulle utvidga den till flera sektorer. Det handlar om generella lösningar. Det som vi var inne på och som Gunnar Andrén återkommer till är att skillnaden är om man kan göra en sak själv eller inte. Det blir väldigt konstigt att differentiera om man ska få skattelättnad eller inte genom att avgöra om man kan göra en sak själv. Är det faktum att jag, om jag hade en häck, skulle kunna klippa den själv skäl till att samhället ska gå in och subventionera detta ifall jag väljer att låta någon annan göra det? Det blir väldigt konstigt.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 81 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! För att korrigera: Den här regeringen har inte föreslagit att detta system skulle gälla alla tjänster, utan det är ganska begränsat till sin omfattning. Jag tillhör dem som absolut tror att vi kommer att behöva ett förhållandevis högt skattetryck i vårt land. Jag är inte förespråkare för att vi ska sänka skatter generellt så att säga. Men om marknaden inte fungerar måste man göra någonting åt detta. Jag noterar med glädje och ser fram emot att ni på det här området ska komma med andra förslag. Jag har inte hävdat att detta är det perfekta förslaget. Jag hävdar inte det. Problemet är att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet under ett antal år har suttit och åsett detta och inte gjort någonting. Vi har inte sett något förslag, och det finns egentligen inget motförslag. "Avslag", säger man i dag bara. Det är det ni föreslår. Ni har inget annat förslag. Men när ni kommer fram med något förslag är det klart att regeringen och de partier som stöder regeringen kommer att värdera detta, för kommer det fram ett bättre förslag ska man väl inte vara ideologiskt låst vid just det här förslaget. Jag vill återkomma till hur olika människor diskuterar för sig själva. Man gör ju privata kalkyler som inte alltid stämmer överens med samhället. Det var det som den här cancerläkaren gjorde 1978. Tyvärr är det på det sättet att det finns många som inte är cancerläkare, men gör privata kalkyler på samma sätt: Ska jag måla själv eller göra någonting som jag är bra på? Allra sist: För säkerhets skull, Helena Leander, städade jag lite grann hemma på morgonen, för att du inte skulle börja anklaga mig för att vara en riktig mansgris. Så det är jättesnyggt hemma hos oss just nu!

Lennart Sacrédeus (Kd)

Anf. 82 Lennart Sacrédeus (Kd)

Herr talman! Först yrkar jag från Kristdemokraternas sida bifall till förslaget i skatteutskottets betänkande nr 15 i dess helhet och avslag på reservationerna. Herr talman! Det är uppenbarligen en stor reform som Sveriges riksdag är på väg att besluta om. Talarlistan är lång i dag. Det är många repliker. Det finns passion och hetta även i det svala Sveriges riksdag. Uppenbarligen gäller det någonting stort. Vi i majoriteten, vi i Allians för Sverige, från Moderaternas, Centerpartiets, Folkpartiets och Kristdemokraternas sida, tycker att det här är väldigt positivt. Men vi finner inte totalt stöd här i kammaren. Det har vi förstått. Herr talman! Nu ska kvittona skrivas, och nu ska kvittona fram. Detta är en väldigt viktig del av reformen. Och tänk att Sveriges riksdag år 2007, den näst sista dagen i maj, har kommit fram till att man ska få dra av skatten för att man har barnpassning där hemma och avlönar någon för detta. Det är inte en dag för tidigt. Herr talman! I kampen mot massarbetslöshet, utanförskap och bidragsförsörjningens återvändsgränder ingår ett viktigt arbete för alla människors värdighet och självaktning. De tjänster som det föreliggande utskottsbetänkandet från skatteutskottet presenterar och lagförslaget handlar om är sådana som betyder väldigt mycket i vardagslivet. Jag vill understryka detta. Men just därför att de är så vardagsnära är det lätt att de föraktas och förnekas. Som det nu är utförs dessa tjänster, om de inte hinns med och görs av utomstående, i regel på en svart marknad utan öppenhet, insyn och social trygghet. Vi alla i riksdagen kan beklaga detta. Det är enbart de riktigt välbeställda som klarar av att köpa dessa tjänster med kvitton, medan det i de bredare grupperna tyvärr har blivit ett alltmer kvittolöst samhälle. Detta är viktigt ur fördelningspolitisk synpunkt. Herr talman! Jag sade tidigare att kvittona nu ska skrivas och att kvittona nu ska komma fram. Vi i Allians för Sverige och den nya regeringen genomför denna reform med avdragsrätt på upp till 50 000 per person och år för hushållsnära tjänster för att skapa nya, tryggare och bättre jobb i kampen mot den svarta ekonomin. Vart fjärde hushåll i Sverige, visar undersökningar, är intresserat av hjälp med hushållstjänster. Men inkomstskatter, arbetsgivaravgifter och moms driver upp timkostnaderna till en sådan nivå att nästan inga hushåll med låga inkomster eller medelinkomster har haft råd att köpa dessa tjänster. Mellan 60 och 70 procent av kostnaderna för en tjänst utgörs av skatter och sociala avgifter. Det är här vi kan tala om de stora skattekilarna. Det är skillnaderna mellan köparens pris och den ersättning som säljaren får efter skatt. Dessa stora skattekilar bromsar framväxten av moderna tjänsteföretag och fler jobb i tjänstesektorn. Skatteverket har gjort undersökningar som visar att skatt på oredovisade inkomster i vårt land bedöms uppgå till 60 000 miljoner kronor årligen. Hushållstjänster utgör sannolikt en inte obetydlig del av dessa enorma belopp i den svara ekonomin. Detta är för oss kristdemokrater oerhört centralt. För många unga riskerar den första kontakten med arbetslivet och arbetsmarknaden att bli ett svartjobb. I det goda land vi vill bygga tillsammans möter unga människor i alltför stor utsträckning ett svartjobb som en tidig kontakt på arbetsmarknaden. Genom vårt förslag till skattereduktion får de som i dag arbetar svart möjlighet att inordna sig i ett lagligt, välordnat system och som alla andra få ta del av förmånerna i socialförsäkringssystemen, till exempel sjukförsäkring och pension. Statens inkomster enligt detta förslag uppskattas minska under innevarande år, eftersom reformen träder i kraft vid halvårsskiftet, till 650 miljoner kronor. Det blir 1,3 miljarder kronor på årsbasis år 2008. Men samtidigt tillför vi en viktig sektor inom arbetsmarknaden där vi kan få in beskattning på dem som i dag utför arbete i svarta jobb. Vi tror att detta kommer att skapa nya jobb. Jag vill påminna er som företrädare för ett landsbygdslän och boende i landsorten i Mora att det kan skapas jobb också utanför storstäderna. Nästan hela branschen inom hushållssektorn, de 2 000-3 000 arbetstillfällen som vi talar om, ligger i de större städerna. Vi kan få sysselsättningseffekter som sprider sig över hela riket. Samtidigt är det svårt att ange med någon exakt precision hur många nya arbetstillfällen som kommer att tillskapas med hjälp av förslaget och reformen. Vi räknar med att det kommer att gälla ett betydande antal personer. Många av dem har haft svårt att komma in på arbetsmarknaden. Som jag tidigare betonade skapar vi jobb i den hushållsnära branschen som i dag i stor utsträckning har funnits i storstäderna. Vi vidgar detta till hela landet och även landsorten. Individens fria val mellan fritid, oavlönat hemarbete och beskattat marknadsarbete har snedvridits av de stora skattekilarna inom tjänsteproduktionen. Minskar vi denna snedvridning kommer människor i större utsträckning att kunna köpa hushållstjänster och använda den frigjorda tiden till ökat förvärvsarbete men också till att få mer tid till familjen och till barnen. För att sammanfatta från kristdemokratisk utgångspunkt delar vi uppfattningen med övriga allianspartier. Vi skapar avdragsrätt inom en sektor som inte är manligt dominerad, som den tidigare vänstermajoriteten gjorde med rotavdragen. Det var inget bekymmer att skapa särregler för reparation, ombyggnad och tillbyggnad inom en huvudsakligen manlig tjänstesektor. Nu skapar vi det inom hushållssektorn. Kanske den i dag är präglad av att vara i första hand en kvinnlig arbetsmarknad. Men vi skapar i varje fall detta på en ny sektor. Ni har gett oss ett exempel med rotavdraget. För det första vidgar vi avdragsrätten - jag vet att rotavdraget inte finns för tillfället - också till hushållsnära tjänster. För det andra stöder vi arbetslinjen. För det tredje för vi in arbetskraft som i dag finns utanför socialförsäkringssystemet på en svart marknad till att ta del av det vi gemensamt har byggt upp i sociala trygghetssystem. För det fjärde skapar vi nya skatteinkomster. För det femte minskar vi administrationen och de byråkratiska hindren genom att inte kräva F-skattsedel. För det sjätte ger vi en avdragsrätt även för den kära barnpassningen. Min fråga till den opposition vi har är: Om och när ni skulle återfå en majoritet i Sveriges riksdag, är detta med avdragsrätt för hushållsnära tjänster något som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill avskaffa?

Lennart Axelsson (S)

Anf. 83 Lennart Axelsson (S)

Herr talman! Jag håller för det mesta till i socialutskottet numera. Jag har tidigare varit i skatteutskottet. Det känns bra att vara tillbaka om än för en kort stund. Vi debatterar nu ytterligare ett av många förslag från den borgerliga regeringen som framför allt kommer att gynna välbärgade människor i våra större städer. Det var precis det som den kristdemokratiske ledamoten talade om. De flesta av tjänsterna utförs i dag i de större städerna. Det är alltså inte nog med att ett litet fåtal kommer att få väldigt stora skattelättnader när förmögenhetsskatten tas bort och fastighetsskatten omfördelas. Nu ska de också kunna få en 50-procentig skattesubvention när de använder dessa pengar för att betala för hjälp i hemmet. Det kanske är mycket begärt. Men borde det inte synas en liten skammens rodnad hos några av de borgerliga ledamöterna över att vara med och genomföra en så i grunden orättfärdig politik? Det är en politik som enbart leder till ökade klyftor i samhället. Vi socialdemokrater i socialutskottet vill, förutom att vi tycker att förslaget i sin helhet borde stoppas i papperskrogen, framföra vår oro över de konsekvenser förslaget kan få för den kommunala servicen till äldre människor med verkliga behov av stöd och hjälp. Det är en aspekt på förslaget som vi tycker har diskuterats alltför lite. Vi menar att det finns en uppenbar risk att förslaget om hushållsnära tjänster kommer att ha en negativ påverkan på de olika modeller för att bistå äldre personer med servicetjänster som nu växer fram i kommunernas regi och utvecklas över hela landet. En del av den tidigare socialdemokratiska regeringens nationella utvecklingsplan för vård och omsorg var just att kommunerna fick rätt att tillhandahålla enklare servicetjänster åt äldre i deras hem utan behovsprövning. Den lagändring som gjordes trädde i kraft så sent som bara för ett år sedan. Den innebär att kommunerna ges möjlighet att ge tjänsten till personer som är över 67 år. Det har visat sig finnas ett stort intresse för och behov av tjänsterna. Utformningen har gjort det möjligt att rikta hjälpen till den grupp i samhället som har de största behoven och inte som i det här förslaget till dem som har störst betalningsförmåga. Den avgift som den gamle betalar för dessa kommunala servicetjänster är inte avdragsgilla i systemet med hushållsnära tjänster. Det är här problemet uppstår. Eftersom kostnaderna för köp hos privata utförare är avdragsgilla är risken uppenbar att all servicehjälp åt äldre privatiseras. Många kommuner kommer med all säkerhet inte längre att erbjuda servicetjänster utan i stället hänvisa till hushållsnära tjänster. Det är ett alternativ som för många äldre kommer att vara en dyrare lösning än dagens. Kvar i kommunerna blir den tyngsta delen av hemtjänsten. Risken är uppenbar att utformningen av förslaget riskerar att försämra servicen för många äldre i stället för att förbättra den. Vi är, liksom regeringens eget stabsorgan Statskontoret, oroade för att standarden för den offentligt finansierade äldreomsorgen inte höjs för de grupper som inte har råd att betala för exempelvis hjälp för att vistas ute. Samhällets åtagande för de grupperna kommer att begränsas när de som har råd ordnar sin omsorg på annat sätt. I ett remissvar från LO säger man: Lite hårdraget skulle man kunna uttrycka det som att skattereduktionen innebär att ett par tusen anställda i kommunal sektor i stället kommer att arbeta som hushållsarbetare i välbärgade hushåll. Herr talman! Visst vore det väl bättre om vi i stället använde våra gemensamma skattepengar till att förbättra tillvaron för våra äldre? Jag förstod att Marie Engström tog upp en debattartikel i sitt anförande. På s. 4 i Expressen skriver man att äldreomsorgen hotar att gå tillbaka till fattigvård. Jag rekommenderar samtliga att läsa artikeln. Där tas den oro som vi själva känner upp på ett bra sätt. Oron gäller att vi kommer att dela upp köpen och den service som de äldre får i två delar precis som i det tidigare förslaget om sjukhusen. Det handlar om en gräddfil för dem som har råd att betala och en annan fil för dem som går in via den offentliga sidan. Det finns en uppenbar risk att det blir på samma sätt med servicen till våra äldre. I detta anförande instämde Britta Rådström (s).

Ulf Berg (M)

Anf. 84 Ulf Berg (M)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i skatteutskottets betänkande nr 15 angående skattelättnader för hushållstjänster med mera samt avslag på motionerna. Jag tror att Gunnar Andrén har försvunnit härifrån, men jag tackar för reklamen för Avesta kommun. Jag kan också meddela att min mor är 84 år och har hittills klarat sig alldeles utmärkt utan städhjälp. Jag tror att sonen har större behov av det. Men detta kan kanske Gunnar Andrén läsa om i protokollet. Lennart Axelsson tar upp en problematik där jag faktiskt ser en möjlighet. Det finns ett stort problem inom den kommunala äldreomsorgen i dag när det gäller deltidsarbete, mycket beroende på att man har en topp på morgonen och en på kvällen. Inom den kommunala verksamheten kan man inte åka hem till exempel till undertecknad och städa då. Om man skulle få ett annat synsätt här skulle man förmodligen kunna få en bättre orderingång - om man får kalla det så. På så sätt skulle man också få en bättre arbetsmiljö. Ärendet har diskuterats mycket och länge, speciellt utanför den här kammaren. Det som har fått mig att fundera mycket över det här är att våra politiska motståndare har satt ett namn på detta. Jag tänker då på pigor och pigdebatten. Varför är då det här så upprörande? Enligt mitt förmenande gäller det synen på dessa arbeten och värdet av dessa. För mig är detta ett uttryck för att det värderas högre att få olja än smuts under naglarna. Så verkar det vara. Den ena är väl manligt och det andra kvinnligt. Detta måste vi naturligtvis ändra på. Jag tror att det är en jämställdhetsfråga. Därför tvår jag mina händer när det gäller att kalla det här för en pigdebatt. Jag gör tolkningen att detta har en negativ innebörd eftersom Vänstern, som vi har hört i dag, kraftigt har kritiserat förslaget. Men det finns politiker som tror att de har löst jämställdhetsproblematiken genom att det ska vara samma kostnad att klippa håret för män som för kvinnor. Jag tror inte att jag är någon vinnare i den reformen. Men vi kan också diskutera åldersgränsen på krogen när det gäller killar och tjejer. En sådan debatt fördes ju för ett tag sedan. Man tror att man löser det så här. Om man börjar gå in lite djupare i det här blir man verkligen fundersam över hur man har fått till diskussionen. Funderar man verkligen över vad man ställer till med? Jessica var också inne lite grann på det här i sitt inlägg. Nu har vi chansen att uppvärdera det här yrket. Det känns extra bra eftersom kvinnor dominerar på området. Vi ser redan nu fram emot att många kvinnor startar företag eller funderar på att göra det. Det kommer att leda till fler företag för anställda att välja mellan. Det brukar i de flesta fall också innebära höjda löner eftersom det blir konkurrens om duktig arbetskraft. Herr talman! Jag tror också att detta kommer att innebära förändringar för den kommunala hemtjänsten. Den konkurrens som uppstår är bra. Den kommer säkert också att leda till att en del känner ökad stolthet inom den kommunala sektorn. Högre löner brukar vara en mycket viktig parameter för synen på yrket. Vi kan redan se att kampen om morgondagens arbetskraft hårdnar. Det är bra. Då är det de duktiga företagen som kommer att vara vinnare. I företag där anställda blir sedda och har bra anställningsförhållanden kommer också människor att vilja vara en del av företaget. Vi kan återkomma till hur denna marknad ser ut i dag. Med dagens regler konstaterar vi att den svarta marknaden frodas. Det har många tidigare talare varit inne på. Varför vill då Socialdemokraterna ha det så? Är det så pigor ska arbeta? Den svarta marknaden har inga kollektivavtal och inte någon rätt till pension. Vi nås i dagarna av att bedömare tror att den svarta sektorn växer. Man gör den bedömningen utifrån hur mycket kontanter som finns ute i vårt samhälle. Och hur ser rättigheterna ut för företagshälsovård och andra arbetsmiljöfrågor på den svarta marknaden? Listan kan göras lång. Nu försöker vi skapa en ordning som gynnar den vita sektorn, och ser ljust på tillvaron. När det gäller rotavdragen, som för första gången såg dagens ljus under Bildtregeringen, verkar inte så många klaga i dag. Men det kanske beror på vad som fås under naglarna, som jag talade om inledningsvis. Nu är denna sektor välmående, och något införande av rotavdrag anser vi inte är aktuellt. Men det finns ett viktigt skäl som utskottet påpekar att man verkligen ska titta vidare på - ett utbrett svartarbete även inom denna sektor. Herr talman! Det är inte bara utförarna som är vinnare på detta förslag. Många familjer kommer säkert att känna att de har råd med denna hjälp. Det har talats i dag om 50 000, och att man räknar ut det. Jag tror inte att så många människor håller på och räknar på det sättet. När jag lämnar in min bil på reparation så vet jag att om jag hade gjort detta själv så hade jag fått rätt så bra betalt. Men det är tidsbrist och annat som gör att man nyttjar andras tjänster. Man har inte tid att måla, städa, fixa bilen och göra allt om man ska få sitt vardagspussel att gå ihop. Om avlastning kan fås med hjälp av detta förslag så kommer man i många förhållanden att få tid över att ägna sig åt sig själv och åt barnen. I dagens stressade samhälle är den investeringen med all sannolikhet lönsam. Då kanske vi också slipper urskulda oss och döva våra egna samveten med att kalla tiden med barnen för kvalitetstid. Skälen till att riksdagen ska anta förslaget i betänkandet är många. Visst kan man ha olika uppfattningar om förslaget är det bästa eller inte. Men det är politikens uppgift att debattera detta. För egen del är min övertygelse stark om att detta är ett bra förslag. Det kommer att gynna kvinnligt företagande, höja statusen, försvåra för svartarbete och mycket mer. Jag tycker illa om att man diskuterar detta förslag som ett pigförslag. Tankarna far i väg till Anders Björck och konstitutionsutskottet - vet hut! Kvinnor är stora vinnare i detta förslag - tyvärr, kanske jag ska tillägga. Om vi skulle ha en fungerande jämställdhet så skulle båda könen vara de stora vinnarna i detta förslag. Herr talman! Jag yrkar än en gång bifall till förslaget i betänkandet.

Lennart Axelsson (S)

Anf. 85 Lennart Axelsson (S)

Herr talman! Jag tänkte bara ställa en fråga utifrån mitt anförande. Jag nämnde att Statskontoret i sitt remissvar påpekade den fara som man såg med att förslaget skulle kunna utarma den kommunala äldreomsorgen. Varför har ni inte tagit notis om det eller ens försökt belysa de konsekvenser som detta kan få? Det är en allvarlig sak om det blir som det beskrivs i artikeln. Det är inte säkert att det går helt i den riktningen, men man beskriver det som att där den offentliga omsorgen drar sig tillbaka träder återigen en klassskiktning fram. Högutbildade äldre köper mer privata tjänster medan anhörigas omsorgsinsatser ökar bland lågutbildade äldre. Det är klart att det blir så, att de som har råd även i det här fallet har en möjlighet att köpa sig betydligt mycket mer tjänster än de som inte har några marginaler alls.

Ulf Berg (M)

Anf. 86 Ulf Berg (M)

Herr talman! Jag tror i själva verket att det är precis tvärtom och som några tidigare har sagt. Med dagens system är det ju de som har pengar som kan nyttja den här typen av tjänster. Övriga kan det inte, och det är det som är problemet. Vad gäller den kommunala äldreomsorgen är det biståndsbedömningar som görs. Utifrån det får man betala avgifter och liknande, och så får man en utförare. Den utföraren behöver inte vara kommunal i dag heller. Det finns olika varianter. Nacka kommun är ett gott exempel. Där står sig väl också den kommunala äldreomsorgen gott i konkurrens med den privata. Jag tror inte alls att det här är ett stort problem utan att det är tvärtom. I och med att man får fler arbetsgivare så ökar konkurrensen. Då är främst kvinnorna vinnarna, eftersom de finns i den här branschen. Konkurrens om arbetskraft leder till högre löner, och det blir bättre.

Lennart Axelsson (S)

Anf. 87 Lennart Axelsson (S)

Herr talman! Problemet är naturligtvis subventionen. Det finns möjlighet till privata utförare redan i dag. Så är det, och det har väl ökat under de senaste åren. Men i det här läget har man ett system, som Fredrik Olovsson förtjänstfullt beskrev tidigare, där man erbjuder tjänster till dem som har möjlighet att betala för det. Det är ju en väldig skillnad. Jag tror att mina kamrater i vården - jag har själv jobbat inom vården tidigare - skulle vara mer betjänta av att man anställde lite fler arbetskamrater till dem så de skulle kunna ge den här servicen till de äldre på ett bättre sätt än vad de kan göra i dag. Då skulle det verkligen gå till de människor som har de stora behoven och inte som i det här fallet till dem som har mest pengar att kunna köpa det för.

Ulf Berg (M)

Anf. 88 Ulf Berg (M)

Herr talman! Som sagt, jag delar inte den uppfattningen. Det kan ju bero på att vi har olika ideologier. Jag ser inte den här faran, absolut inte. Vi kan titta på sjukvården och köerna. Vilka är det som är vinnare där? Det är naturligtvis de som har pengar och som kan gå en så kallad gräddfil. Det känns många gånger som att huvudsaken i socialdemokratisk politik är att alla har det lika dåligt. Då är det bra. Det är faktiskt inget som jag kan sympatisera med, utan det är väldigt viktigt att man löser problemen så att man hela tiden får det bättre. Naturligtvis måste man specialstudera dem som kommer i kläm så de kommer med. Det är ju allianspolitiken när det gäller utanförskap. Vi har verkligen satt fokus på de människor som på ett eller annat sätt inte fungerat i ert gamla system. Som Gunnar Andrén har sagt så får man naturligtvis göra justeringar, för i politiken gäller ju ett beslut tills man har fattat ett nytt. Då gäller det att man hela tiden utvärderar och ser hur vi kan förbättra det här systemet om det visar sig att det inte fungerar bra. Det är naturligtvis inte säkert att man gör rätt bedömningar alla gånger. Men, herr talman, jag tror inte att det problem som Lennart Axelsson funderar över blir verklighet.

Magdalena Andersson (M)

Anf. 89 Magdalena Andersson (M)

Herr talman! Man skulle kunna säga: En liten förändring i vårt lands omfattande lagstiftning men ett stort steg för jämställdheten. Så skulle jag vilja beskriva dagens ärende. Det är ytterligare ett av alliansens vallöften som nu infrias, och så ska det fortsätta att vara. Det vi gick till val på ska vi också genomföra. Nu gör alliansen det möjligt för både kvinnor och män att kombinera familjeliv och ett aktivt arbetsliv genom att det från den 1 juli ska införas skattelättnader för hushållstjänster. Det är ett förslag, herr talman, som mest gynnar kvinnor. Vi vet att kvinnor har andra förutsättningar än män i dag i Sverige. Kvinnor tjänar mindre, vi äger mindre och har mindre makt än män. Det är också kvinnor som till större del än män avstår från ett betalt yrkesarbete till förmån för ett obetalt arbete i hemmet. Det är en av anledningarna till att kvinnor har en svagare ställning på arbetsmarknaden om man jämför med män. Skattereducering av hushållstjänster leder i längden till att förbättra kvinnors möjligheter i stort och är ett bevis på att alliansen vågar tänka nytt och vågar bryta ny mark. Vi vill göra livet lättare och mer jämställt för alla män och kvinnor som brottas med att få tid och samvete att gå ihop. Med de höga kostnader vi har i Sverige för arbetskraft är det i dag bara mycket köpstarka grupper som har möjlighet att köpa tjänster för att underlätta vardagen. Så vill vi inte ha det. Det ska kunna gå också för människor med vanliga inkomster. Avdraget ger en möjlighet att till en rimlig kostnad kunna anlita hjälp och köpa tjänster vitt. Det finns svarta tjänster överallt i samhället. Det vet vi. Det är en sektor med människor som jobbar utan någon som helst trygghet och med köpare som på sikt får en urholkad syn på vad det egentligen är som är rätt och fel och huruvida lagar är till för att följas eller inte. För mig är det alldeles obegripligt att partierna på vänsterkanten fortsätter att vara så rigida i sitt ställningstagande emot detta. Jag skulle vilja beteckna detta avståndstagande som "tröskelparadoxen". Allt som händer utanför tröskeln till en människas hem är rätt och riktigt, men det som händer innanför tröskeln är fel. Motståndarna till den här idén om hushållstjänster brukar säga att man sannerligen ska ta hand om sin egen smuts. På det sättet påskiner de, tycker jag, herr talman, att det är en skam att inte hålla rent hos sig själv. Det är ett sätt att visa ett förakt för en del arbetsuppgifter som jag inte kan ställa upp på. Jag delar inte de uppfattningarna. Det vill jag markera. Herr talman! Jag är inte bara riksdagsledamot. Jag är också ordförande för Moderatkvinnorna. I den egenskapen har jag också glatts åt regeringens förslag. Det är sannerligen efterlängtat. Men jag har också haft synpunkter på det. Det är en extra svårighet att skattelättnaden inte sker direkt när man köper tjänsten, utan man måste begära avdrag för den. Visserligen finns möjlighet till jämkning, men det är en tröskel som kommer att vara för hög för vissa grupper. Det framförde Moderatkvinnorna i samband med remissomgången av det här förslaget. Vi sade att det inte är bra med ett system där man måste vända sig till skattemyndigheten för att kunna fatta beslut om att unna sig en storstädning. Därför är det, herr talman, mycket bra att regeringen redan nu när förslaget läggs fram flaggar för att man ska göra en översyn för att undersöka möjligheterna att hitta ett enklare system med subventioner direkt vid köpet av tjänsterna. Herr talman! Förslaget om avdrag för hushållstjänster är efterlängtat. Det är välkommet, och det är bra. I den nuvarande formen kan det bli alltför begränsande, och det är bra att regeringen är medveten om det och aviserar åtgärder. Jag delar dessutom utskottets uppfattning och synpunkter om att skattelättnaden på sikt bör omfatta rotavdragen, framför allt med tanke på att hushållsmarknaden i princip är förlorad för hela branscher till förmån för svartjobb, till exempel målarbranschen. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag och framföra att jag välkomnar detta förslag som innebär en liten förändring i vårt lands omfattande lagstiftning men ett stort steg för jämställdheten.

Anne-Marie Pålsson (M)

Anf. 90 Anne-Marie Pålsson (M)

Herr talman! Inte kunde jag väl när jag stod på Socialdemokraternas ekonomiska seminarium i Visby ana att det förslag jag då framkastade skulle mynna ut i ett betänkande som vi i dag ska rösta om i Sveriges riksdag. Inte heller kunde jag i min livligaste fantasi ens föreställa mig att ett förslag som jag då tyckte var oskyldigt skulle vålla en sådan oerhörd debatt som till och med fick ett eget namn - pigdebatten. Det måste ha rört vid mycket djupa känslor, eftersom debatten har pågått i nästan 13 års tid. Det handlar om känslor som har att göra med fundamentala strukturer i vårt samhälle, synen på manligt och kvinnligt, synen på staten och synen på det enskilda. Det har talats mycket om vad det är bra för, vem det är bra för och vem det inte är bra för. Det har berättats historier om möten med individer och hur man har sett på möjligheterna. Låt mig då, herr talman, få beskriva tre möten som jag själv hade i ganska nära anslutning till seminariet på Gotland. En man ringde mig den sommaren. Han var sjukpensionär. Han tackade mig för ett bra förslag och sade: Tänk, det här är ett slags arbete som jag skulle kunna utföra! Jag är sjukpensionär och kan inte arbeta 40 timmar på en arbetsplats med högt tempo. Men att göra den här typen av insatser i privata hem när det passar mig, på de villkor som fungerar för mig, skulle vara ett enormt lyft och bryta den isolering som min tillvaro för närvarande kan karaktäriseras av. Några månader senare kom vår lokalvårdare på universitetet i Lund och gav mig en röd ros och sade: Tack ska du ha! Den här ska du ha, för du är så bra. Du är den första som har sagt att det arbete jag gör som städare är värt någonting. Strax innan fick jag ett brev från en invandrarkvinna i Rosengård. Hon sade: Tack ska du ha för ditt förslag! Visserligen kanske jag inte drömmer om att arbeta med hushållstjänster i privata hem, men jag ser detta som en möjlighet att ta ett steg in på den svenska arbetsmarknaden och få kontakter med svenska familjer för att sedan måhända gå vidare i livet till andra uppdrag. Herr talman! Detta var bara exempel på några röster från personer som såg att detta var bra för dem. Det var inte röster från utarbetade småbarnsfamiljer som plågades av en enorm arbetsbörda utan från människor som kände att det här arbetet skulle kunna tillföra något positivt till deras liv. Vi kanske ska tänka även på alla dem en dag som i dag. Det har sagts mycket tidigare här i kammaren om varför det är bra med skatteavdrag för hushållstjänster. Det känns därför inte särskilt meningsfullt att upprepa alla dessa synpunkter, men självklart ställer jag mig bakom idén om att det är bra för jämställdheten. Detta ger kvinnor en chans att kunna konkurrera på samma villkor som männen. Säg mig den man som har nått de högsta positionerna i samhället, eller kanske bara tillräckligt höga positioner i samhället, som inte har velat tacka sin fru för det stöd hon har gett honom där hemma! Väldigt sällan hör man kvinnor kunna tacka sina män på det viset. Det finns fortfarande en könsmaktsordning. Men kvinnor och män kan nu köpa sig den här typen av stöd, vilket gör att konkurrensen mellan män och kvinnor kan ske på mycket mera lika villkor. Det tycker jag är bra. Det skapar nya jobb, har det sagts. Nej, det skapar inga nya jobb. De jobb vi pratar om i dag utförs nämligen redan. De utförs obetalt, herr talman, mestadels av kvinnor. De utförs svart, även då mestadels av kvinnor. Med detta omvandlar vi obetalda eller svartbetalda arbeten till vita arbeten. Bara det är en otrolig vinst, inte minst för kvinnor, eftersom det är vi kvinnor som mestadels utför dessa arbeten. På så sätt kommer detta arbete också att få ett ansikte. Det kommer med i den offentliga statistiken och uppfattas därmed som något centralt i den ekonomiska aktiviteten. Det ökar effektiviteten på marknaden. Vi har fått en beskrivning av hjärnkirurgen som föredrog att måla huset i stället för att operera. Då säger någon: Ska inte en hjärnkirurg kunna få måla sitt hus, om han nu tycker att det är kul? Visst får man göra det om man nu tycker det är roligt, men man ska inte göra det för att man betraktar det som mer lönsamt än att operera patienter. Inte heller köper jag idén från vissa partier här i kammaren om att det går alldeles utmärkt att i stället gå ned i arbetstid, så att vi kan hinna med både hem och arbete. Vad ska vi då säga till det lågavlönade, ensamstående vårdbiträdet som ska betala dyra pengar för att utbilda en hjärnkirurg som sedan ska gå hemma och ta hand om sig själv, sitt hem och sitt hus? Det ger en ökad frihet. Frihet är ett ord som borde användas mycket oftare. Det ger större frihet för människor att forma tillvaron som man själv vill. Man kan själv bestämma om man vill arbeta lite mer och köpa hjälp i hemmet eller om man vill arbeta lite mindre och inte köpa hjälp i hemmet. I dag finns den valmöjligheten inte för särskilt många. Faktum är att vi alla vinner på ett sådant här förslag. Men det finns de som inte ser sig själva som vinnare. Några sitter här i kammaren. Vilka är det då som inte vinner? Det skulle väl vara de som inte tål att andra kan få nya möjligheter att välja - möjligheter man inte har haft tidigare. Herr talman! Det finns några obesvarade frågor som det kanske finns anledning att kommentera en smula. Det finns en idé om att detta skulle vara ett orättvist förslag. Hur kan något som innebär utökade möjligheter vara orättvist? I dag är det så, och jag kan säga det ganska exakt, att endast för dem som tjänar fyra gånger så mycket som den som utför en tjänst är det ekonomiskt rationellt att köpa tjänster. Om vi då tycker att den som ska ta hand om vissa ting i hushållet åtminstone ska ha en inkomst på 15 000 kronor innebär det att den som ska köpa tjänsten ska ha minst 60 000 i lön. Vi förstår, herr talman, att det inte är många som har en sådan lön. Tar vi däremot bort skattekilen, eller minskar den dramatiskt till låt säga 1,5, räcker det att den som köper tjänsten har 1,5 gånger 15 000 i lön. Det blir, om jag inte räknar fel, ungefär 22 500. Helt plötsligt får väldigt många fler möjlighet att köpa en tjänst vitt. Hur kan man uppfatta detta som orättvist? Det begriper jag inte. Herr talman! Det är en glädjens dag när vi äntligen i den här kammaren står beredda att fatta beslut om att införa möjlighet till skattemässiga avdrag för köp av vissa tjänster. Självklart är inte förslaget perfekt. Mycket kan göras bättre. Men det finns ingen anledning att vänta tills allt är perfekt, utan vi börjar med detta steg. Sedan utvecklar vi modellen vidare i den mån vi ser att den behöver utvecklas. Jag vill bara slutligen säga grattis till regeringen Reinfeldt för det prov på klarsyn ni har visat med detta förslag. Tack, regeringen Reinfeldt, för det förslag ni har kommit med till Sveriges riksdag!

Helena Leander (Mp)

Anf. 91 Helena Leander (Mp)

Herr talman! Anne-Marie Pålsson frågar varför det här är ett orättvist förslag. Jo, helt enkelt därför att den här skattesänkningen, precis som så många andra, främst kommer att gå till människor som redan tjänar mycket. Det är av naturen så att rika människor har råd att göra fler saker än fattiga människor. En av anledningarna till att vi vill ha en bra fördelningspolitik är att det inte ska vara så stora klyftor. Frågan är varför man vill att även de som tjänar mindre ska ha lika stora möjligheter som de som tjänar mycket att köpa hushållstjänster. Är det just hushållstjänster som utgör den viktigaste ekonomiska klyftan i samhället och som behöver jämnas till, eller behöver vi ett samlat grepp där vi överlag försöker att minska de ekonomiska klyftorna i samhället? Vad är det som gör just hushållstjänster så viktiga att alla ska ha råd, även om det kräver subventioner och även om det i slutänden innebär att det ändå bara blir de som är rika som har råd med det mesta? Anne-Marie Pålsson säger också att man ska ha möjlighet att arbeta mer och köpa tjänster om man föredrar det. Det valet har man redan i dag. Det är ingen som på något sätt tvingar människor att jobba lite och avstå från att köpa tjänster. Man kan för sina pengar köpa vita tjänster i dag om man gör den prioriteringen. Frågan är varför vi ska uppmuntra människor att jobba ännu mer när vi redan ser att människor har problem med utbrändhet och känner sig stressade i stor utsträckning. Det vi tar upp om arbetstiden handlar faktiskt om att vissa människor kanske hellre skulle vilja gå ned i arbetstid. Jag förstår inte varför vi då ensidigt ska propagera för att snarare gå upp i arbetstid. Det skulle väl vara det som Anne-Marie Pålsson tar upp, att det är bra att man kommer in i statistiken. Om man gör saker hemma syns det ju inte i statistiken, och det syns inte i bnp. Eftersom Moderaterna har som uttalat mål att bnp ska öka, oavsett hur, är det klart att det är bra om man får in människor i bnp. Frågan är om samhället automatiskt blir lyckligare för att vi diskar åt varandra. Jag säger inte att det blir olyckligare, men jag tycker inte att det är nödvändigt att vi för sakens skull stuvar in folk i bnp.

Anne-Marie Pålsson (M)

Anf. 92 Anne-Marie Pålsson (M)

Herr talman! Jag tror inte att jag vill ta åhörarnas tid i anspråk med att förklara ännu en gång varför vi inte tycker att detta är orättvist. Hur kan någonting vara orättvist som ger fler möjlighet att köpa en tjänst? Det är inte färre utan fler som får möjlighet att köpa detta. Individer med höga inkomster kan redan i dag köpa tjänsterna, och de köper dem sannolikt svart också. De här tjänsterna erbjuds mestadels svart. That's the problem . Varför just hushållstjänster, herr talman? Det är viktiga tjänster. Det är vansinnigt viktiga tjänster. Faktum är att ungefär en tredjedel av det samlade arbete vi utför i landet - jag är faktiskt så vidsynt att jag tycker att även hemarbete är ett arbete - består av hemarbete. Hemarbetet ger enorm välfärd till människor i form av alla de känslor och det välmående som uppkommer av just det som finns i hemmet. Varför skulle inte hemarbete och den typen av tjänster det kan föra med sig skattemässigt behandlas på ett sådant sätt att fler kan köpa dessa tjänster. För övrigt, herr talman, om det nu är så att man bara ska fokusera på dem som har de lägsta inkomsterna och inte tillåta sektorer växa fram som kanske tar sikte på andra segment i tillvaron, varför tillåter vi då att man producerar Volvo XC eller vad de heter, de här stora schabraken som vi ser på Östermalm? Det är bara rika som kan köpa dem. Varför kommer man inte från Miljöpartiet och säger att vi ska förbjuda produktionen av BMW, stora Volvobilar och allting annat som bara gynnar de rika? Det kan ju inte de fattiga köpa. Herr talman! Varför ska vi arbeta mer? Jag säger inte att vi ska arbeta mer. Jag säger att vi ska kunna välja det vi arbetar med. Vi kanske vill arbeta lite mer på våra arbetsplatser och lite mindre i hemmet. Det vi gör mindre i hemmet låter vi någon annan göra i stället som får betalning, trygghet, pension och försäkring för detta arbete. That's the point .

Helena Leander (Mp)

Anf. 93 Helena Leander (Mp)

Herr talman! Den stora skillnaden är ju att rika människor får köpa precis vad de vill redan i dag. Det har vi inte haft några invändningar mot, möjligtvis miljöaspekten på de där stora SUV:arna. Men det är en lite annan historia. Däremot är frågan om vi ska skattesubventionera saker som vi vet att det i första hand är rika människor som utnyttjar. Trots allt är våra skattepengar begränsade. Väljer vi att subventionera hushållstjänster, som i första hand används av välavlönade, är ju det ett val. Vi tycker att det är orättvist, när regeringen redan har genomfört stora skattesänkningar för främst höginkomsttagare, att göra ytterligare en satsning på dem som redan har. Givetvis är hemarbete jättebra och viktiga jobb, precis som till exempel jobb i offentlig sektor, som de här pengarna i stället skulle kunna användas till. Givetvis ska människor kunna välja att gå ned eller upp i arbetstid. Det kan man väl redan i dag i viss mån. Frågan är varför vi ska skattesubventionera hushållstjänsterna för att människor ska välja att jobba mer och låta någon annan jobba hemma.

Anne-Marie Pålsson (M)

Anf. 94 Anne-Marie Pålsson (M)

Herr talman! Det finns en magi i ord. Ni har alltid pratat om skattesubvention. Men det här är egentligen ingen skattesubvention utan det är en skattereduktion. Vi minskar en skatt som i dag är så hög att den gör att det är omöjligt för de allra flesta att köpa tjänsten. Men det låter annorlunda när man går ut till allmänheten och säger att vi subventionerar de rika. Vi subventionerar inte de rika med detta, utan vi minskar en skatt som är avskräckande hög. Det är precis lika mycket magi i ordet "subvention", som leder tanken fel, som i ordet "pigarbete". Med "pigarbete" har man tagit till sig en föraktfull attityd till ett oerhört viktigt arbete som ger väldigt många mycket stor välfärd. När man väljer det sättet att argumentera blir det som det har blivit i Sverige. Det går år efter år och vi kommer inte vidare, samtidigt som man i det ena landet efter det andra i vår omvärld väljer att ta bort de här hindren för att göra vardagen lättare för väldigt många människor, inte bara för dem som har riktigt höga inkomster. Herr talman! Jag tycker att det är det viktigaste man kan säga med detta. Vi breddar. Vi ökar möjligheten för många fler att få mer frihet och få större möjligheter att köpa tjänster för att göra vardagen lite lättare och pressen lite mindre. Min önskan hade naturligtvis varit att ännu flera skulle kunna få den möjligheten. Men då får man ta bort skattekilen helt och hållet. Kanske är vi där om några år. Det vet jag inte. Men i dag är vi inte där.

Annika Qarlsson (C)

Anf. 95 Annika Qarlsson (C)

Herr talman! I en bransch där kvinnor tidigare ofta har varit hänvisade till att vara arbetstagare inom den offentliga sektorn eller att jobba svart kommer det med dagens förslag att finnas förutsättningar för att starta och driva företag. Från och med den 1 juli blir det äntligen möjligt att göra skatteavdrag för hushållstjänster. Redan nu, innan den är sjösatt, visar det sig att detta är en framgångsrik reform. Från och med årsskiftet och till och med första veckan i maj hade 488 företag tillkommit inom städbranschen. Det är en ökning med 37 procent jämfört med samma period förra året. Framgången är dubbel. Dels har flera företag startats. Dels har merparten av de befintliga företagen startats av kvinnliga företagare och har kvinnliga företagsledare. För mig är det obegripligt att man kan kalla en reform som leder till ett större utbud av arbetsgivare, ökad efterfrågan, högre löner och fler kvinnliga företagare för hot, orättvisa, kvinnofälla eller hur man nu väljer att beskriva förslaget. I dag är den vita marknaden för hushållstjänster mycket liten, ca 6 procent av den totala marknaden, enligt branschen. Den vita hemservicebranschen omsätter ca 200-250 miljoner kronor per år i dag och den svarta sektorn uppskattas till 3 miljarder kronor per år. Jämförelsen visar på vilken stor potential det finns för en vit marknad. Förslaget kommer att leda till ökad sysselsättning. Konjunkturinstitutet har i en rapport från 2005 kommit fram till att sysselsättningen skulle kunna öka med 3 000-19 000 personer, beroende på vilka antaganden som görs så klart. Utvärderingar i Finland, som redan har ett liknande system, visar att ca 42 procent av dem som i dag sysselsätts inom städbranschen tidigare var arbetslösa. Anser socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister att arbetslöshet och bidrag är bättre än ett jobb inom städbranschen? Det kan man ju fundera på efter dagens debatt och även efter tidigare debatter. Argumentet mot skattesubventioner för hushållstjänster ekar dock alltmer ihåligt. Vi har flera socialdemokrater som sedan länge har insett detta. "I dag subventionerar vi möjligheten att ha byggjobbare hemma som lägger golv. Varför ska det då inte vara ok med subventioner för att man har någon som bonar golvet?" sade Ulrica Messing för några år sedan. "Som du vet är jag en av de få socialdemokrater som är för att sänka skatterna på hushållsnära tjänster. Jag har dock inte fått så stort gehör för min åsikt. Detta är inte den stora frågan men det ska bli intressant att väcka den igen som jämställdhetsfråga", sade Mona Sahlin till Svenska Dagbladet 2003. Det var med spänning som jag lyssnade till Fredrik Olovsson tidigare för att höra om den nya partiledaren hade fått gehör för sin inställning i frågan. Men det lät inte så. Gång på gång får jag från oppositionen höra argumentet att detta är en kvinnofälla. Som ordförande i Sveriges största politiska kvinnoförbund anklagas jag då för att vilja försämra för kvinnor. Samtidigt vill Socialdemokraternas egen partiledare väcka detta som en jämställdhetsfråga. Var finns logiken? Valet står mellan en stor svart marknad, där staten går miste om skattepengar i miljardklassen och där kvinnor hänvisas till svartjobb eller ett fåtal arbetsgivare med små möjligheter till en karriär, samtidigt som småbarnsföräldrar sliter för att få livspusslet att gå ihop, eller nya möjligheter att starta eget företag i en bransch som expanderar kraftigt. Det är fråga om att få möjlighet att jobba vitt med allt vad det innebär av försäkringar och trygghet, till och med möjlighet att tjäna pengar i en bransch som tidigare har varit synonym med låga löner. Det är fråga om att ge människor möjlighet att få hjälp med tvätt, disk, fönsterputsning eller städning. De får möjlighet att känna att tiden räcker till och att de faktiskt inte måste klara allt själv. Mona Sahlin har uppenbarligen redan sett fördelarna med förslaget. När tänker resten av socialdemokraterna komma efter?

Fredrik Olovsson (S)

Anf. 96 Fredrik Olovsson (S)

Herr talman! Mona Sahlin har också sett de negativa aspekterna, inte minst de fördelningspolitiska. Det går inte att komma runt detta. När vi tittar på länder med liknande system ser vi att det är de med de högsta inkomsterna som får ta del av subventionen. Ni kommer att hälla en dryg miljard rätt ned i knäet på dem som har de allra högsta inkomsterna. Det följer på den hink med pengar som de redan har fått i och med att förmögenhetsskatten har tagits bort och att jobbskatteavdraget ger framför allt dem med höga inkomster sänkt skatt. Du och jag med bra inkomster kan säkert köpa tjänster. Men det är inte så det blir för kommunalarbetaren eller den som är handelsanställd, trots att de får lite högre löner - väl förtjänt. Jag blir lite förvånad över att Centerpartiet, som har många av sina väljare och kärntrupper på landsbygden, tycker att den här frågan är viktig. Vi vet från andra länder att det är de förmögna i storstädernas villaförorter som vinner medan småfolket i vanlig ordning får vara med och betala.

Annika Qarlsson (C)

Anf. 97 Annika Qarlsson (C)

Herr talman! Den allra viktigaste fördelningspolitiska frågan är inte förmögenhetsskatten, Fredrik Olovsson. Den allra viktigaste fördelningspolitiska frågan i ett modernt samhälle handlar om dem som finns med i arbetslivet. Att ha ett arbete och egen försörjning är det absolut enskilt största fördelningspolitiska förslaget. Skattereduktionen för hushållsnära tjänster handlar om att se till att skapa arbete där människor får en lön och kan försörja sig. Det är ett underligt argument att säga att det är de rika som får pengar tack vare det här förslaget. De har redan i dag råd att köpa städtjänster. Däremot kommer det att vara möjligt för fler med lägre inkomster att faktiskt ta del av denna möjlighet. Men fortfarande ska de som utför jobben ha bra betalt, rimliga löner och ersättningar. Vi sänker de skatter som har betalats in till staten. Men det är klart att varje enskild människa får göra en prioritering mellan att köpa tjänsten eller hellre städa själv för att använda pengarna till något annat. Det är möjligheten som öppnas. Det enskilt största fördelningspolitiska förslaget som över huvud taget har diskuterats i riksdagen handlar om att ha jobb eller inte.

Fredrik Olovsson (S)

Anf. 98 Fredrik Olovsson (S)

Herr talman! Vi är helt överens om att jobb är den viktigaste frågan. I det här fallet handlar det om hur vi ska använda den dryga miljarden som står till kammarens förfogande i det beslut som ska fattas lite senare. Ska vi satsa den dryga miljarden på att skapa 3 000-4 000 jobb i hushållssektorn med hjälp av en skattesubvention, eller ska vi använda pengarna i vår gemensamma sektor för att förbättra äldreomsorgen, lägga pengarna på dagis eller kanske på fritids där vi vet att barngrupperna har ökat kraftigt? Där har vi ett val. Ni väljer att ge pengarna till dem som redan är högavlönade, till de förmögnaste hushållen i Danderyd, Lidingö och Täby. Det är där man återigen kommer att vinna på regeringens politik. Men i Vingåker och Katrineholm och i Norrlands inland förlorar man som vanligt på den borgerliga politiken. Det är där vi har valet. Jag tycker inte att man kan strunta i den ekonomiska fördelningspolitiken. Som det ser ut nu är det vissa grupper i samhället som har kunnat skära guld med täljkniv efter det att vi har fått en borgerlig regering. De har redan tagit emot tiotusentals kronor i sänkta skatter, och nu kommer ytterligare ett förslag. Det är inte märkligt att vi som tycker att rättvisa och solidaritet är viktigt blir upprörda.

Annika Qarlsson (C)

Anf. 99 Annika Qarlsson (C)

Herr talman! Efter att ha tittat på statistik vet vi att klyftorna ökade under den socialdemokratiska regeringsperioden. Jag kan ge ett konkret exempel för att belysa ett av de största fördelningspolitiska förslagen som lades fram under tidigare mandatperioder om maxtaxan. Den hade precis den fördelningspolitiska effekten som du nu beskyller oss för att genomföra. Det är de som har förmögenheter som får ta del av förmögenhetsskatten. Där var Socialdemokraterna redan tidigare inne och såg till att de som hade de allra högsta förmögenheterna skulle vara undantagna. Det haltar lite grann när Fredrik Olovsson är mäkta upprörd över denna politik. Men sedan var det förslaget om jobbavdraget. Jag måste komma fram till att du säger att vi är överens om att det är viktigt att ha ett arbete. Det kan du säga från talarstolen, men om vi tittar på effekterna av regeringspolitiken under den förra mandatperioden visar inte utfallet att man tyckte så - även om man sade det i talarstolen. Men det var frågan om miljarden i det här enskilda förslaget. Du kan titta på dem som eventuellt får avdrag och som får ta del av sänkningen, och jag kan titta på dem som faktiskt får ett jobb och kommer in i trygghetssystem och som får del av vita inkomster och kan tjäna pengar på detta. Vi kan välja vem som faktiskt får del av miljarden. Jag ser de kvinnor som städar, sliter och gör ett viktigt jobb och som kan bli företagare i stället för att vara arbetslösa. Det är skillnaden mellan din och min politik.

Margareta Cederfelt (M)

Anf. 100 Margareta Cederfelt (M)

Herr talman! Jag är glad över att det här ärendet kommer upp i dag. Jag ser det som oerhört viktigt. Jag har också blivit förvånad när jag har lyssnat på debatten och hört er från vänstersidan säga att klyftorna kommer att öka, att det är de som har som kommer att få ännu mer. Var har ni ögonen och öronen för alla dem - oftast kvinnor - som kommer i det tysta, som inte finns, sätter nyckeln i en dörr, går in till ett hushåll, utför uppgifter och sedan tassar i väg hem? Det är de kvinnorna - det är oftast kvinnor - som aldrig kan få sjukpenning, aldrig omfattas av arbetsskadeförsäkring och aldrig får en ordentlig pension, vare sig allmän pension eller tjänstepension. Var finns era tankar för de personerna? Jag står inte och fabulerar här, men arbetsuppgifterna utförs redan i dag. De utförs svart. 650 000 personer har köpt svarta tjänster. Det är 20 000 årsarbeten. Ni vill att dessa personer ska fortsätta att stå utanför arbetsmarknaden och utanför de sociala trygghetssystem som finns för dem som kan utföra ett vitt arbete. Jag är för jämställdhet, och jag vill se en möjlighet för alla att också kunna arbeta lagligt. De argument som har framförts från vänstersidan rimmar illa ur ytterligare en infallsvinkel när det gäller jämställdhet. När jag har lyssnat på debatten om rotavdrag har argumenten som framförts varit att rotavdrag innebär att det blir fler arbetstillfällen, att männens företag inte behöver gå i konkurs, att professionella hantverkare kan fortsätta att arbeta och utveckla sina verksamheter. Nu handlar det om kvinnors arbetsmarknad, och det här förslaget gläder mig så otroligt mycket. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fredrik Olovsson (S)

Anf. 101 Fredrik Olovsson (S)

Herr talman! Det är väl lika bra att vi tar chansen och kör debatten ordentligt i botten i dag. Jag tänkte att jag skulle använda en replik till att vända mig till Margareta Cederfelt. I mitt anförande, för säkert flera timmar sedan, tog jag upp möjligheten att göra avdrag för hushållstjänster köpta utomlands. Den som har en alpstuga i Österrike eller ett sommarhus på Franska rivieran har alltså möjlighet att också göra avdrag här i Sverige för tjänster köpta där. Det skapar knappast bättre förutsättningar för någon som jobbar i Sverige. Svartjobb i Sverige blir inte vita av det heller. Frågan är varför man ska ha möjligheten att göra den här typen av avdrag om man redan har möjligheten att skaffa sig boende utomlands.

Margareta Cederfelt (M)

Anf. 102 Margareta Cederfelt (M)

Herr talman! Jag tycker att det här förslaget är alldeles utmärkt, som jag sade. Det finns en stor andel kvinnor som utför svart arbete i dag. Jag är helt övertygad om att Fredrik Olovsson är väl medveten om det. Varför ska dessa kvinnor, som det oftast är, vara hänvisade till en svart arbetsmarknad, utan arbetsskadeförsäkring och utan pensionsgrundande inkomst? Vad finns det för jämställdhet i det perspektivet? Det är min motfråga. Jag har inte fått svar på den frågan, varför jag upprepar den.

Fredrik Olovsson (S)

Anf. 103 Fredrik Olovsson (S)

Herr talman! Det är klart att det är en viktig aspekt som Margareta tar upp både i sitt anförande och i repliken nu. Men det finns också ett problem med det här. Den som får avdrag för den här tjänsten kommer ändå att betala 140, 150 eller 160 kronor i timmen, om man tittar på de priser som gäller i dag. Vi vet att priset för en svart tjänst är 70, kanske 80, kronor i timmen. Det är en väldigt stor skillnad. Frågan är om människor som i dag köper tjänsten svart för halva priset i någon större utsträckning är beredda att ge sig in i det kvittokaos och redovisningskrångel som det här förslaget innebär. Jag är skeptisk till att det kommer att bli så. Det öppnar också möjligheten för en ny form av skattefusk. Det kommer inte att stå "trädbeskärning" på några fakturor framöver, utan det kommer att stå att man har klippt häcken. Jag vill ändå återkomma till frågan om det verkligen är rimligt att den som har alpstugan i Österrike eller sommarhuset på Franska rivieran ska kunna göra stora avdrag för hushållstjänster som de har köpt där. Är det verkligen rimligt att de som har den typen av resurser att de kan ha det ska få ytterligare en skattesänkning? Det påverkar ju inte heller den svenska arbetsmarknaden på något sätt. Jag skulle gärna vilja ha svar på den frågan.

Margareta Cederfelt (M)

Anf. 104 Margareta Cederfelt (M)

Herr talman! Fredrik tog upp ett par frågor, och jag uppfattade att jag fick svar på någon fråga. Fredrik sade att det blir ett nytt skattefusk. Följaktligen håller han med om att det förekommer skattefusk i dag. Då är det också viktigt att åtgärda det problemet speciellt för de personer som står utanför arbetsmarknaden, som jag sade. När det sedan gäller Franska rivieran finns det säkert personer som anlitar städhjälp där också, precis som det finns här hemma. Det jag har fokuserat på är de 650 000 personer som har köpt tjänster i Sverige, de 20 000 årsarbeten som utförs här i Sverige helt svart utan tillgång till socialförsäkringssystemet. Jag ser fram emot att dessa tjänster, dessa arbetsuppgifter som utförs, nu kan utföras vitt och att en stor grupp, framför allt kvinnor, kan få arbeta inom ett socialt trygghetssystem.

Karin Granbom (Fp)

Anf. 105 Karin Granbom (Fp)

Herr talman! Jag har också anmält mig till debatten, för jag ville gå upp och säga: Äntligen! Jag talar för många som i dag är glada att se att det här förslaget nu blir verklighet. Det kommer, som sagts många gånger i den här debatten, att hjälpa många familjer att få livet att gå ihop och särskilt underlätta för kvinnor med små barn. I dag yrkesarbetar kvinnor och tar samtidigt det största ansvaret för hem och familj. Många kvinnor upplever att de måste välja karriär eller familj och barn, och det är olyckligt. Det är många av dem som vägrar att välja som inte har någon fritid alls och ligger farligt nära utmattning. De allra flesta har i dag inte råd att köpa hjälp. De vill inte köpa svart. Många har inte någon som de kan få hjälp av gratis. Den här situationen är inte bra för samhället, och den är inte heller rättvis för individen. Här hittar vi en viktig bit av förklaringen till att vi ser alltför få kvinnor på ledande positioner i samhället. Här har vi nu en lösning för att fler ska kunna få efterlängtad extra tid att nyttja på det sätt som olika människor har behov av. Det är bara fantasin som sätter gränser för vad det skulle kunna vara. Det kan vara att man vill få tid till en kvällskurs för att meritera sig till att byta jobb, motionera för att förebygga sjukdom eller kanske umgås med vänner och familj. Det är inte jag som ska ge förslagen - det finns så mycket, och det är bara fantasin som sätter gränser för det. Den första förtjänsten med förslaget är att det underlättar för familjer, främst för kvinnor, att få vardagen att gå ihop och skapar mer frihet och valfrihet för individen. Den andra förtjänsten med förslaget är att det ökar möjligheten för fler att få riktiga jobb. I dag är det svårt att erbjuda sina tjänster inom detta område eftersom utbudet av svarta tjänster är så stort och att de som kan betala vitt inte är särskilt många. Redan nu ser vi att det kommer in många ansökningar om att registrera företag inom hushållstjänstebranschen och att existerande företag förbereder för expansion. Vi ser alltså redan nu att det kommer att bli fler företagare och anställda inom det här området. Vi kommer förmodligen att se många olika typer av människor som vill utföra dessa tjänster. En fördel är att även de som inte har så lång utbildning och som inte är särskilt starka på arbetsmarknaden troligen kommer att kunna hävda sig väl när det gäller att få eller skapa dessa jobb. En annan fördel, som inte har nämnts i dag, är att det går att starta ett företag inom denna sektor utan att ha ett särskilt stort kapital bakom sig. Jag kan också tänka mig att många som vill ha deltidsjobb eller jobb under en kortare tid ser att hushållstjänster är ett möjligt jobb för dem. Att kunna utföra dessa tjänster på en vit marknad blir ett sätt att tjäna pengar och att skapa meriter och arbetslivserfarenhet för till exempel en grupp som studenter under studietiden. Det är bra att det här nu snart träder i kraft också i Sverige efter att systemet har funnits i ett antal länder. Jag vill skicka med några ord för framtiden. Vårt system måste naturligtvis utvärderas inom en relativt snar framtid. Vi ska se till att det svenska systemet är minst lika bra som de många olika system med bland annat checkar som finns i andra delar av Europa. Det ska vara enkelt att köpa en hushållstjänst - det främjar både utbud och efterfrågan. Och vi ska hålla ett öga på marknaden så att inte en oligopolsituation skapas utan vi ser till att främja tillkomsten av många egen- och småföretagare. Det ligger ett stort värde i att det finns många utförare att välja mellan, att det finns flera arbetsgivare och att det tillkommer många nya företag i branschen.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 106 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Att jag åter kommer upp här är föranlett av Fredrik Olovssons mycket konkreta fråga om varför det här gäller också tjänster i utlandet. Detta har utskottet utförligt behandlat på s. 14. Det är tvingande EU-regler. Jag håller med om att det skulle vara konstigt om man bara såg att detta stimulerar sysselsättning utomlands. Det finns särskilda villkor som Fredrik Olovsson väl känner till. Det framgick kanske inte för alla i kammaren. Det hela förutsätter att den som får det här avdraget betalar statlig eller kommunal skatt i Sverige eller fastighetsskatt eller förmögenhetsskatt. Under andra omständigheter kan man inte få det. Det har alltså helt och hållet att göra med EU:s regler. Jag håller med Fredrik Olovsson om att det är en omständighet som ideologiskt inte är riktigt bra. Grunderna för hur systemet skulle fungera i Sverige gäller just sysselsättningsaspekten. När det gäller skattereduktion för tjänster i förälders hushåll har dock ett krav på bosättning kunnat uppställas. Där strider det inte mot EU-reglerna. Det är logiskt i förhållande till EU-reglerna, men det är inte så konsistent som man skulle önska när det gäller sysselsättningsaspekten i Sverige.

Fredrik Olovsson (S)

Anf. 107 Fredrik Olovsson (S)

Herr talman! Det är ju skönt för Gunnar Andrén att kunna skylla på EU. Det underlättar. Jag antar att detta inte är prövat. Man har inte försökt att ha någon annan lösning än att tillåta avdrag för tjänster som man har köpt för ett hus som man kanske har i södra Frankrike eller någon annanstans i EES-området. Min uppfattning är att detta tvång - som Gunnar Andrén uttrycker det, och som jag ifrågasätter - tillkommer för att man har valt att göra det möjligt att göra avdraget på andra fastigheter än sin permanentbostad. För det mesta har man sitt fritidshus någon annanstans. Eftersom man öppnar för fritidshus i Sverige är frågan om det inte måste gälla även när man har fritidshus i andra länder. Då kanske man börjar närma sig svaret på varför gränsen är 50 000 kronor, vilket är taket för avdraget. Det gör att det verkligen är höginkomsttagare som gynnas av förslaget. Om man har en villa i Djursholm, ett hus i skärgården och ett sommarhus på Franska rivieran vill det nog till att man har både städhjälp och en rejäl kassa.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 108 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! I motsats till min opponent har jag ingen erfarenhet av att ha hus på Rivieran, så jag vet inte hur man har det där. Jag känner inte alls till det. Jag föreställer mig, att döma av filmer, att det är ungefär så som Fredrik Olovsson beskriver det. Jag vet ingenting om städförhållandena där nere. Jag kan bara upprepa att jag inte tycker att det är bra att det är på det här sättet. Man skulle naturligtvis ha kunnat låta pröva detta i EU-domstolen. Ser man till andra motsvarande skatteregler säger logiken förmodligen att detta skulle omfattas här. Vi skulle från Sveriges sida inte ha framgång i att ha en särbestämmelse på detta område. Det har vi sett i andra sammanhang, när det gäller fastighetsskatt och så vidare.

Beslut, Genomförd

Betänkandet beslutades i kammaren 30 maj 2007.Förslagspunkter: 2, Voteringar: 1.

Protokoll med beslut

Protokoll 2006/07:116 2007-05-30

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2006/07:181

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Skattelättnader för hushållstjänster
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om skattereduktion för utgifter för hushållsarbete,
2. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:94 i denna del och avslår motionerna
2006/07:Sk10 av Anne-Marie Wallouch m.fl. (v) yrkandena 1-5,
2006/07:Sk11 av Lars Johansson m.fl. (s) yrkandena 1-3,
2006/07:Sk12 av Krister Örnfjäder (s),
2006/07:Sk13 av Stefan Wikén m.fl. (s),
2006/07:Sk14 av Helena Leander m.fl. (mp) och
2006/07:Sk240 av Jörgen Johansson (c).
Reservation 1 (s, v)
Reservation 2 (mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 0 116 0 14
m 91 0 0 6
c 26 0 0 3
fp 20 0 0 8
kd 21 0 0 3
v 0 19 0 3
mp 0 0 14 5
Totalt 158 135 14 42
Ledamöternas röster
Vissa lagändringar med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning till EU
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
3. lag om ändring i lagen (1994:1536) om tobaksskatt,
4. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
5. lag om ändring i lagen (2004:228) om beskattning av viss privatinförsel av tobaksvaror.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:94 i denna del.

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
s	0	116	0	14
m	91	0	0	6
c	26	0	0	3
fp	20	0	0	8
kd	21	0	0	3
v	0	19	0	3
mp	0	0	14	5
Totalt	158	135	14	42

Det här är ett utskottsbetänkande

Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.