Verksamheten i Europeiska unionen under 2015

Anf. 109 Ulrika Karlsson i Uppsala (M)

Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till reservationerna 4 och 9 i betänkandet om verksamheten i Europeiska unionen under 2015.

År 2015 var något som skulle kunna kallas krisernas år inom Europeiska unionen. Det var präglat av flyktingkris, finanskris, splittring, nationalism och protektionism som växte sig starkare, Storbritannien som deklarerade att man skulle hålla en folkomröstning med brexit och bremain som alternativ, terrorism, ett aggressivt Ryssland, klimatkris, låg tillväxt, hög ungdomsarbetslöshet - för att bara nämna några av dessa kriser. De har följt med oss in i detta år, 2016, som är något av ett ödesår för samarbetet inom unionen.

Jag ska särskilt nämna några av dessa kriser av större vikt. Jag ska börja med finanskrisen. Den var en av fjolårets större utmaningar, och då särskilt den grekiska krisen. Den påverkar inte bara euroländerna utan även Sverige, de svenska skattebetalarna och den svenska exporten, samtidigt som den allmänna oron och instabiliteten riskerar att leda till lägre ekonomisk tillväxt. Därför var och är det av stor vikt att euroländerna hittade en lösning för Grekland och att Grekland också genomför den reformagenda som har lagts fram.

I samband med den akuta Greklandskrisen sommaren 2015 tog vi moderater tydlig ställning för att beslut som rör alla medlemsstater, det vill säga EU 28, ska föregås av en process som innefattar alla medlemsstater. Vi var negativa till att svenska skattebetalare skulle stå risk för den grekiska finanskrisen. I och med att vi fick en garanti för att endast euroländerna skulle stå för risken kunde vi godkänna det EFSM-lån som var aktuellt under sommaren 2015. Det är viktigt att svenska skattebetalare inte står risk för kriser inom eurozonen.

Den andra punkten som var uppe på dagordningen var klimatförhandlingarna. I december 2015 nådde världen för första gången ett stort globalt klimatavtal som måste ses som en framgång för EU. Utmaningen nu är att gå från ord till handling. Europa har gått före, och det är viktigt att Europa fortsätter att leda utvecklingen. Regeringen måste därför säkerställa att Europa fortsätter att vara en stark röst i det internationella klimatarbetet.

Den tredje punkten som var uppe var frihandelsförhandlingar. Den viktigaste av dessa frihandelsförhandlingar var den mellan EU och USA om det transatlantiska frihandels- och investeringsavtalet TTIP. Avtalet är tänkt att bli mer omfattande och djupgående än något av de frihandelsavtal som EU tidigare har tecknat. Det kommer att skapa världens största regionala frihandelsområde. Att på detta sätt sammanlänka världens två största ekonomier är bra för ekonomiskt hållbar tillväxt, för sysselsättning, för styrkan och vitaliteten i den så centrala transatlantiska länken, för säkerheten och för frihandeln.

För Sverige är avtalet mycket viktigt. Sveriges utveckling och välstånd har under åren varit nära sammanlänkade med frihandelns landvinningar. Det gäller än i dag. USA är också en av våra viktigaste handelspartner. Det är viktigt att vi når ett så ambitiöst resultat som möjligt med ett gott investeringsskydd för såväl svenska som europeiska och amerikanska investerare. Detta borde vara en av de främsta prioriteringarna för Sveriges regering framöver.

Den fjärde punkt jag vill nämna är det östliga partnerskapet. Det har nu gått mer än två år sedan Rysslands olagliga annektering av Krim och dess militära aggression i östra Ukraina. Den ryska aggressionen måste upphöra. Krim och Sevastopol måste återlämnas till Ukraina.

Det är viktigt att den allvarliga situationen inte normaliseras eller accepteras. Därför är det viktigt att Sverige fortsätter att hålla i taktpinnen i unionen, så att EU fortsätter att stödja Ukrainas och andra länders suveränitet, territoriella integritet och rätt att göra sina egna vägval i fråga om utrikes-, säkerhets- och handelspolitik.

EU måste slå vakt om folkrätten och värna den europeiska säkerhetsordningen. Vad gäller Ryssland är det viktigt att EU fortsätter att agera samstämmigt och att regeringen fortsätter att vara en stark och tydlig röst till stöd för Ukrainas självständighet och oberoende.

Det östliga partnerskapet har aldrig varit viktigare än i dag. Sverige behöver prioritera det framöver.

Herr talman! De två största frågorna har jag inte nämnt ännu. Det är den brittiska folkomröstningen och migrationsfrågan.

Den brittiska folkomröstningen upptog en stor del av dagordningen under 2015. Dagordningen präglades framför allt av de reformkrav som Storbritannien ville ställa på EU inför den kommande folkomröstningen. I början av det här året tecknades en överenskommelse mellan EU och Storbritannien. Moderaterna välkomnade den. Vi var tydliga med att det var viktigt att vara pragmatiska inför britternas krav. Många av kraven skulle rätt genomförda kunna leda till ett bättre EU.

För oss moderater är det viktigt att Storbritannien förblir medlem i Europeiska unionen. Britterna tillhör våra närmaste partner i arbetet med och kampen för frihandel, minskad byråkrati, regelförenklingar, tillväxt, konkurrensutsättning, en reformagenda och en integrerad inre marknad.

Den gemensamma marknaden är en av de främsta förtjänsterna med EU:s samarbete. Det är en marknad som mår bäst utan handelshinder och onödig byråkrati. Storbritannien är en av Sveriges viktigaste partner i utvecklandet av just den gemensamma marknaden.

Våra båda länder står utanför eurosamarbetet och vill motverka splittring av EU när eurosamarbetet fördjupas. Vi delar även synen på att EU:s budget ska hållas stram och fokusera på det som leder till tillväxt och konkurrenskraft.

Om det blir en brexit kommer Sverige inte bara att tappa en viktig allierad vid förhandlingar om frihandel och den inre marknaden. Utan Storbritannien riskerar EU också att gå i en mer socialistisk och federalistisk riktning. Ett EU utan Storbritannien som medlem skulle bli fattigare. Ett EU utan Storbritannien är ett fattigare Europa.

Det är upp till britterna att fälla avgörandet om endast ett par veckor, närmare bestämt den 23 juni. Då går britterna till valurnorna i denna för unionens framtida utvecklings största fråga.

Den sista frågan är kanske också den allvarligaste. Den allvarligaste krisen är ändå att människor på flykt från krig och terror har mötts av ett Europa som inte har klarat av att hantera flyktingsituationen. Vi minns alla de hjärtskärande bilderna på den döde treårige pojken Alan Kurdi i armarna på den turkiske polismannen. Alan hade tillsammans med sin familj flytt IS angrepp på Kobane och förlorades på Medelhavet, tillsammans med tusentals andra män och kvinnor, pojkar och flickor vars liv har gått förlorade.

Under 2015 lades ett fokus i debatten på att rädda liv och bekämpa människosmuggling. Vi välkomnar det. Men det är tyvärr uppenbart att EU ännu inte har gjort tillräckligt för att möta denna flyktingsituation.

Det är ett underbetyg för EU:s medlemsstater att man inte levererar utifrån fattade beslut. Det har hållits väldigt många möten, och vi har sett väldigt lite resultat. Jag har räknat till att det hölls över 20 olika EU-toppmöten under förra året. Och det fattades en rad bra beslut. Bland annat fattade man i september 2015 beslut om att man inom två år skulle omfördela 160 000 asylsökande som satt fast i bland annat Italien och Grekland. De skulle omfördelas inom unionen. Efter sex månader hade knappt 500 personer omfördelats. Med den takten kommer EU att ha omfördelat 2 000 personer inom dessa två år. Vissa hävdar att omfördelningen går alldeles för långsamt. Det är en underdrift. Det går inte ens långsamt. Det går inte alls.

För att fler länder ska ta ansvar, för att vi ska få en solidarisk ansvarsfördelning inom unionen, måste vi börja implementera de beslut som har fattats. När resultaten lyser med sin frånvaro är det viktigt att fokusera på hur vi ska uppnå resultat. Därför har vi moderater drivit frågan om att det måste löna sig att göra rätt och straffa sig att göra fel. Budgeten ska användas som piska och morot. Vi beklagar att regeringen än i dag inte har valt att driva den frågan.

Herr talman! Inför 2016 står vi och EU-samarbetet inför stora utmaningar med stora flyktingströmmar, fruktansvärda terrorattacker och konflikter i unionens södra och östra grannskap. I en tid av osäkerhet och konflikter måste Sverige och EU utgöra en stark röst för mänskliga rättigheter, demokrati, fred, rättsstatens principer och jämställdhet.

Moderaterna har vid ett flertal tillfällen uppmanat regeringen att hantera EU-politiken mer ansvarsfullt. Det kommer vi att fortsätta med, särskilt då EU nu står inför sitt viktigaste år någonsin. Med högaktuella frågor som flyktingkris, finanskris, splittring, Storbritanniens folkomröstning, terrorism, låg tillväxt och hög ungdomsarbetslöshet behövs en tydlig svensk röst i Europapolitiken.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis påminna om att jag yrkar bifall till reservationerna 4 och 9.

Anf. 110 Johnny Skalin (SD)

Herr talman! Då ska vi åter behandla EU:s så kallade årsbok. Det blir tyvärr, genom dess tillbakablick, egentligen primärt en debatt om det som har varit och inte om det som är och det som ska bli. Men det kommer givetvis inte att hindra mig från att beröra båda delarna. EU:s historia påverkar också EU:s och medlemsländernas framtid, för lång tid framöver.

För vår egen del kan vi konstatera att EU har getts en beslutspåverkan på hela 60 procent av de kommunala besluten, 50 procent av besluten i regioner och landsting och hela 43 procent av riksdagens lagstiftande verksamhet. Det innebär att riksdagens folkvalda företrädare endast delvis representerar sina väljare och att EU bestämmer resten. Men det innebär också att vi, om vi blir missnöjda med EU:s beslut och påverkan, i stort sett inte kan göra någonting åt det. Den lagstiftande verksamheten i EU är nämligen inte frivillig.

Dessutom är det endast den icke folkvalda EU-kommissionen som har befogenhet att ta fram lagförslag. För den som blir missnöjd med det EU företar sig finns det således ingen möjlighet att, som i allmänna val, välja bort de företrädare man inte tycker företräder ens egna intressen. Därför hör det här till en av EU:s fundamentalt allra största nackdelar för alla oss som tror på demokratisk förankring.

För alla partier som tycker annorlunda, som inte tycker att demokrati och nationellt självbestämmande är viktigt, blir försvaret för den uppfattningen ofta därefter. Svaret blir i regel som följer: Vi är ekonomiskt beroende av EU, vi måste samarbeta, EU bidrar till utveckling och vi måste vara med och påverka. Om man frågar mig blir svaret: Det är EU som är beroende av Sverige ekonomiskt.

För var fjärde miljard vi betalar för det svenska EU-medlemskapet får vi 1 miljard tillbaka. Sverige betalar alltså 40 miljarder och får endast tillbaka 10 miljarder kronor per år. Det hävdas alltså att de 30 miljarder kronor netto som Sverige årligen betalar inte är någon kostnad egentligen. Men om man tittar på de länder i Europa som står utanför, såsom Norge, Schweiz och Island, kan man se att de, trots EU:s påstådda förträfflighet, över tid har haft lägre arbetslöshet. De har dessutom haft högre sysselsättning, bättre offentliga finanser, mindre korruption och högre välfärdskvalitetsindex än samtliga ingående EU-medlemsländer. Precis så var det för Sverige innan vi gick med i Europeiska unionen.

Frågan man då ställer sig är: Om dessa länder klarar av att upprätthålla allt detta utan att ge upp demokratin och självständigheten, varför ska då inte också Sverige kunna göra det?

Svaret från EU-federalisten brukar bli att det inte är möjligt att ingå i den tullfria handelsunionen utan medlemskap i Europeiska unionen, trots att de länder som står utanför de facto gör just det. Men svaret brukar även bli att Sverige som en liten nation är beroende av att samarbeta med andra länder, trots att ingen har hävdat motsatsen, trots att Sverige samarbetade även före det svenska medlemskapet i Europeiska unionen men också trots att länder som ännu står utanför ett fullvärdigt EU-medlemskap kan samarbeta med andra länder och med EU.

Frågan borde därför snarast gälla om man kan kalla ett överstatligt, makthungrigt och federaltörstigt EU för ett samarbete. Att samarbeta måste väl rimligen betyda att man i någon mening kommer överens och inte kör över varandra. EU fungerar, som många vet, i den här bemärkelsen precis tvärtemot. På alla områden där man redan har lagstiftande makt flyttar man ständigt fram sina positioner. På de områden där man ännu måste föra en dialog med medlemsländerna forcerar man därför fram beslut genom att låta statsföreträdare förhandla på ministerrådstoppmöten från morgon till natt, utan rimliga möjligheter till vila eller eftertänksamhet.

Det är heller knappast en tillfällighet att EU-nämndens sammanträden, där Sveriges hållning i EU-politiska frågor från riksdagens sida avgörs, är stängda för offentlig insyn. Medan man i riksdagens kammare öppet diskuterar alla inrikespolitiska beslut som fattas, präglas EU-nämndens beslut många gånger av ett sekretessbelagt beslutsunderlag, skyddat under sekretesslagen.

Jag - som har blivit vald till riksdagen för att representera väljarna, med uppfattningen att makten ska utgå från folket - förhindras således att utförligt beskriva problemet med det EU som de gamla partierna envist kallar för ett samarbetsprojekt.

När vi då kommer till argumentet att EU bidrar till utveckling och att vi måste vara med och påverka kan jag inte låta bli att fundera över vad vi ska påverka - men särskilt vad vi ska påverkas av och hur jag ska ges en legal möjlighet att föra en debatt om detta.

Framför allt har jag i många år funderat över vad det är värt att vi med tvång ska kunna påverka en liten andel beslut med påverkan i andra länder mot att andra folks politiska företrädare ska kunna påverka en avsevärt mycket större andel beslut i vårt land.

Men inte minst har jag också i många år funderat över vad det är som driver de gamla partierna att inte bara försvara utan även aktivt medverka till ett ständigt dyrare EU-medlemskap, att försvara en euro och ett EMU som det svenska folket har sagt i en folkomröstning - och i opinionsmätningar fortfarande tydligt säger - att man inte vill ha eller att fortsätta att medverka till att avdemokratisera och fördjupa Europas federalisering. I den här kontexten går det givetvis inte att undvika att nämna riksdagens iver att nu också ge upp Sveriges självbestämmande även på migrationsområdet.

Det räcker uppenbarligen inte med att EU står i begrepp att stå för halva riksdagens lagstiftningsmakt, att EU på löpande band startar nya överstatliga myndigheter, att EU förbereder för en egen EU-armé, att EU redan styr över viktiga ekonomiska institutioner och regelverk, att EU tvingar Sverige att finansiera ungdomsarbetslöshet i andra länder eller att EU har en egen flagga och en egen nationalsång.

Nästa steg är nu också att lägga över hela migrationspolitiken och skeva fördelningsnycklar på EU.

Fru talman! Som enskild företrädare eller för den delen som väljare blir man ibland upprörd över EU:s maktfullkomlighet eller dumhet. Men om sanningen ska fram är det ytterst Sveriges riksdag som är - och ska hållas - ansvarig för att EU kan fatta alla dessa dumma beslut.

Om man från Sveriges riksdag menar allvar med att man står upp för de demokratiska värdena, för värnandet av skattebetalarnas pengar och för Sveriges intressen borde man som en rimlig konsekvens också följa Storbritanniens exempel genom att omförhandla med EU om ett maktåtertagande, vilket därefter följs av en folkomröstning. Men man borde givetvis också börja bli hård i förhandlingarna med EU generellt.

Det är förvisso bara några få politikområden kvar där medlemsländerna och Sverige ännu har vetorätt, men dessa politiska områden är å andra sidan högintressanta för EU att penetrera. För varje beslutsförslag som Sverige kan acceptera och som inte överlåter makt till EU har Sverige således möjlighet att genom vetorätten förhandla om undantag inom andra politiska områden.

Kunde Storbritannien och Danmark få undantag mot att införa EMU och euron kan givetvis också Sverige. Om vi kan samarbeta med andra länder om att påverka EU:s federala beslut kan vi också samarbeta med andra länder om att minimera de federala inslagen.

Jag har sagt det förr och säger det återigen: Det svenska EU-medlemskapet kostar allt mer, det ger allt mindre, och det tar alltmer av vårt självbestämmande ifrån oss.

Låt oss inte fortsätta den utvecklingen! Låt oss i stället snegla på Storbritannien och alla de demokratiska krafter runt om i Europa som dagligen stärker sitt inflytande och som verkar för ett Europa bestående av fria nationer! Sverige och Europa byggdes inte starkt av vidöppna gränser, minskat demokratiskt inflytande eller ökad överstatlig kontroll.

Mer av maktöverföring vid varje kris är inte lösningen på Sveriges, Europas eller världens problem. Låt oss i stället bygga Sverige och Europa på demokrati, samverkan och ett verkligt samarbete, ett samarbete där vi handlar med Europa, samarbetar mot gränsöverskridande brottslighet, turistar i varandras länder och samarbetar i miljöfrågor men där vi rustar vårt eget försvar och bestämmer vår egen invandringspolitik, finanspolitik, utrikespolitik, skattepolitik, socialpolitik, gränspolitik och arbetsmarknadspolitik!

Det var med demokrati, samarbete och självständighet som vi en gång byggde det här landet och Europa starkt. Det är också med demokrati som vi bygger det här landet och hela Europa starkt i framtiden.

Med det yrkar jag bifall till SD:s reservationer 13 och 31.

Anf. 111 Ulrika Karlsson i Uppsala (M)

Fru talman! Jag lyssnade med intresse på Sverigedemokraterna och Johnny Skalin. Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja för att bemöta påståendena och en del osanningar som kanske också lades fram.

Bland annat sa Johnny Skalin att man vill snegla på Storbritannien och att man förordar att gå samma väg, att ha en folkomröstning med alternativet att man vill lämna unionen. Det är tydligt att Sverigedemokraterna är emot ett samarbete för Sverige inom Europeiska unionen.

Men Sverigedemokraterna har aldrig presenterat vad man vill i stället. Vad vill man ha i stället? Vill man i stället isolera sig helt och vara helt protektionistisk, eller ser man att man skulle vilja ha ett samarbete, att man skulle kunna resa inom Europa för att studera, vara turist eller handla med varandra, eller vill man bara låsa dörren och stänga in sig här i Sverige och i Norden? Vad vill Sverigedemokraterna?

Anf. 112 Johnny Skalin (SD)

Fru talman! Om Ulrika Karlsson hade lyssnat på mitt anförande hade hon hört att jag nämnde precis vad vi vill. Vi vill kunna samarbeta med andra länder, men vi vill kunna göra det genom att just samarbeta, att man är överens om det man vill samarbeta kring och inte kör över motparten i de frågor som man önskar samarbeta kring.

Vi vill naturligtvis också se en möjlighet att resa i Europa och i världen överlag. Vi vill handla med Europa. Vi vill samarbeta i gränsöverskridande frågor, som kriminalitet, miljöfrågor och andra angelägna frågeställningar.

Vi har även vissa ekonomiska frågor som vi måste samarbeta om över gränserna men inte genom att ge avkall på vårt eget självbestämmande. Det är det som skiljer Sverigedemokraternas syn på Sverige, Europa och EU från Moderaternas. Tvärtemot vad Ulrika Karlsson gav sken av i sitt huvudanförande här i talarstolen står Moderaterna för en värld utan gränser.

Jag menar inte att detta med gränsdragning behöver vara ett problem. Det verkar uppenbarligen Moderaterna tycka. Det är också därför som man från Moderaternas sida försvarar den federala maktstruktur som ständigt och mycket snabbt byggs upp i Europa. Jag ifrågasätter varför man gör det. Varför sätter man inte det svenska folkets intressen i första rummet, och varför tycker man inte från Moderaternas sida att makten ska utgå från folket? Om man tycker att makten ska utgå från folket, varför låter man då EU bestämma om närmare 50 procent av Sveriges lagstiftning? Den senaste statistiken på området visar att hela 43 procent av besluten i Sveriges riksdag sker under EU:s påverkan. Fler är på väg - varför, Ulrika Karlsson?

Anf. 113 Ulrika Karlsson i Uppsala (M)

Fru talman! Jag vill tacka Johnny Skalin för det mycket otydliga svaret. Jag hörde ingenting om vad Sverigedemokraterna vill i stället. Han säger att Sverigedemokraterna vill samarbeta. Men det förutsätter att någon vill kunna samarbeta med oss. I vilken form vill ni samarbeta? Vill ni ha ett EES-avtal som Norge har? Det skulle bli mycket dyrare, och det skulle inte ge oss någon möjlighet att påverka. Vill ni göra som Schweiz? Det skulle ta mycket lång tid. Vill ni bara ha ett WTO-avtal? Eller vill ni inte ha någonting?

Det är en stor risk för svenska turister, för svenska studenter och för svenska företag om Sverigedemokraternas politik skulle få genomslag i större utsträckning. Det skulle bli mycket sämre för Sverige om man lämnade unionen.

Johnny Skalin får gärna förtydliga, inte bara att ni vill kunna samarbeta utan hur ni har tänkt samarbeta.

Anf. 114 Johnny Skalin (SD)

Fru talman! Det finns framför allt några större länder - det är ganska små länder men befolkningsmässigt är det ett antal miljoner människor - nämligen Schweiz, Norge, Island och Lichtenstein, som står utanför Europeiska unionen. Om Storbritannien väljer att lämna EU står en ännu större del utanför Europeiska unionen. Det finns möjlighet för Sverige att också göra det. Då blir vi ännu fler som står utanför. Ju fler vi blir, desto större möjligheter har vi att förhandla med Europeiska unionen om vad vi ska ingå i och vad vi inte ska ingå i.

Om vi även står utanför EES, som jag inte tycker är ett optimalt avtal, har vi en högre grad av självständighet än vad vi har genom Europeiska unionen.

Men min poäng med att uppmana hela Europa att värna demokratin och självbestämmandet är att ju fler som väljer att stå utanför, desto mer kan man samarbeta utan att behöva utstå EU:s maktfullkomlighet. Det handlar inte om att det skulle finnas någon risk för att studenter inte ska kunna studera någon annanstans, om att vi inte ska resa någonstans och att om att vi inte ska kunna handla. Det är precis det som man gör i länderna utanför redan i dag.

Sverige är beroende av Europa, och Europa är beroende av Sverige. Det var också en del av poängen i mitt huvudanförande. Det är ingenting som jag säger emot. Det är någonting som vi faktiskt kan vara överens om mellan Sverigedemokraterna och Moderaterna. Men tyvärr måste Moderaterna alltid när denna typ av frågor tas upp överdriva och extrapolera argumentationen på ett sätt som gör att allting är svart eller vitt - antingen är vi för eller mot EU. Det behöver inte fungera på det sättet. Vi kan faktiskt utveckla ett samarbete, och vi kan definitivt utöka våra möjligheter att få ut så mycket som möjligt av det genom att fler länder står utanför. Det är redan några länder som står utanför, och fler är förhoppningsvis på väg. Det kommer att gynna Sverige och Europa.

Anf. 115 Hans Linde (V)

Fru talman! Det är inte svårt att hålla högstämda tal dagar när solen skiner och det inte syns ett moln på himlen. Men det är när de stora orden möter motstånd och när de börjar kosta på som våra värderingar testas. Men det är också då som det blir allt viktigare att vi är glasklara med vilket Sverige och vilket EU vi vill se.

Det är när den ekonomiska krisen slår sönder liv och samhällen i Grekland, i Spanien och på Irland som EU:s stolta ord om sammanhållning och solidaritet testas.

Det är när demokratin ställs mot näringslivets vinstjakt i TTIP-förhandlingarna som det avgörs vad retoriken egentligen är värd.

Det är när flyktingarna anländer till EU:s stränder som ord som medmänsklighet och mänskliga rättigheter behöver omsättas i handling.

De senaste åren har EU:s stolta uttalanden och vackra retorik från kommissionärer och premiärministrar testats. Vi kan konstatera att EU tyvärr inte har klarat testet. När det väl har gällt har det varit mycket lite som man inte har varit beredd att kompromissa om.

När ekonomin och de finansiella bubblorna växte i Europa kunde aktieägare, finansspekulanter och näringslivstoppar ta hem enorma vinster. Men när konjunkturen vände och när bubblorna brast skickade man fakturan till Europas pensionärer, kvinnor och ungdomar. Banker och finansinstitut har räddats, och de som minst av alla har skapat kriserna har fått betala priset.

Krisen har slagit sönder samhällen och liv i Spanien, i Grekland, på Irland och i flera andra europeiska länder. I Spanien går i dag nästan varannan ung person arbetslös. I Grekland är stora delar av befolkningen beroende av välgörenhet och skänkta matkassar. Men i Grekland har man nu lärt sig att det inte är någon idé att skänka frukt eller mejeriprodukter eftersom många greker inte längre har råd med elen till sina kylskåp.

När miljoner unga utestängs från arbetsmarknaden och när en hel generation grekiska barn inte vaccineras sår man en draksådd i Europa inför framtiden. Europa kommer att betala ett mycket högt pris för dagens ekonomiska kris under en mycket lång tid framöver.

Europa kan inte byggas genom besparingar, otrygghet, vräkningar eller för den delen genom ökad överstatlighet och ökade klyftor mellan medborgare och beslutsfattare. Krisen behöver i grunden ett helt annat svar.

Vänsterpartiet anser att vi måste bekämpa den kortsiktiga spekulationen och girigheten. Vi vill se en lag för bankdelning, en skatt på finansiella transaktioner och ett slut på privatiseringar.

När miljoner greker slängs ut ur sjukförsäkringssystemet är det inte rimligt att kräva in miljarder i räntor och amorteringar. Då krävs det en ordnad skuldavskrivning för Grekland.

Fru talman! Förra veckan omkom minst 800 personer i Medelhavet. Det är mer än ett helt Estoniafartyg. Den verkliga dödssiffran kan vara mycket större.

När EU bygger högre murar runt sin union tvingas män och kvinnor, pensionärer och barn på flykt att ta allt större risker.

Det är bara genom ett slut på kriget i Mellanöstern och genom en aktiv politik för fred som vi kan förhindra att människor flyr. Det är bara genom att skapa lagliga vägar och att slå vakt om asylrätten som vi kan förhindra att fler flyktingar drunknar. Vi behöver sätta press på övriga medlemsstater i EU att respektera asylrätten. Vänsterpartiet har gång på gång krävt att det är dags för Sverige att hålla inne sin medlemsavgift till EU för att på det sättet sätta press på länder som Polen och Ungern att ta sitt ansvar.

Men vi ser att EU, och tyvärr också den svenska regeringen, väljer en helt annan väg. Auktoritära regimer görs till gränspoliser. Ansvaret för asylrätten lämpas över till länder som saknar möjligheter att ge flyktingar skydd, än mindre att ge dem en rättssäker prövning.

Vi ser redan konsekvenserna av EU:s avtal med Turkiet. Syriska flyktingar tvingas med våld tillbaka till krigets helvete, placeras i turkiska interneringsläger eller möter en stängd turkisk gräns när de försöker lämna Syrien. Den dominobricka som föll vid Öresundsbron i vintras satte igång en process som nu innebär att gränsen runt Syrien stängs.

Trots att vi alla ser vad som händer i Turkiet vill EU och Sveriges regering gå vidare och exportera samma modell. Länder som Eritrea släpps redan in i den politiska värmen mot att de blir partner i arbetet för att stoppa flyktingar. EU-ministern har tyvärr till och med öppnat upp för ett avtal med Libyen - ett land med en kollapsad regering och ett fullskaligt inbördeskrig.

Fru talman! Sedan sommaren 2013 förhandlar EU och USA om handels- och investeringsavtalet TTIP. Tullar, kvoter och tariffer är i stort sett redan avskaffade i handeln mellan EU och USA. Nu ligger fokus i stället på att säkra näringslivets intressen och harmonisera normer, regler och lagar. Jag tror att få i denna kammare har invändningar mot att man harmoniserar regler för krocktester för bilar. Men vad händer när svensk lagstiftning, med vårt starka skydd för djur, miljö och konsumenter, ska harmoniseras med USA:s regelverk - som drivs av helt andra mål och intressen?

Störst oro har dock skapats av diskussionerna om ett investeringsskydd och tvistlösningsmekanismen ISDS. Tanken bakom ISDS är att skydda näringslivet och dess vinster från demokratiska beslut. Det här är inget nytt; vi ser redan andra handelsavtal där man har infört den här typen av tvistlösningsmekanismer, och vi ser konsekvenserna. När det nationella lönerådet i Egypten ville höja lönerna begärde Veolia skadestånd av den egyptiska staten. Deras vinster skulle nämligen minska. Tobaksjätten Philip Morris stämde Australien efter att landet i demokratisk ordning infört regler för hur cigarettpaketen i Australien skulle utformas. När Quebec införde ett tillfälligt förbud mot frackning stämdes den kanadensiska staten av företaget Lone Pine Resources.

Är det denna utveckling vi vill se även i Sverige? Motståndet mot att låta vinstjakt gå före demokrati är i dag massivt runt om i Europa. Trots det fortsätter EU att förhandla med USA om att införa just en tvistlösningsmekanism enligt ISDS-modellen - med den svenska regeringens stöd.

För Vänsterpartiet är det viktigare att stå upp för demokratin och möjligheten att fatta demokratiska beslut i denna kammare än att näringslivets vinstjakt ska kunna fortsätta. Därför vill jag avsluta med att yrka bifall till reservationerna 15 och 18.

Anf. 116 Birgitta Ohlsson (L)

Fru talman! Det är lätt att klaga på bostadsrättsföreningen. Om det är stökigt i trapphuset, om blommorna på gården har vissnat eller om huset behöver renoveras är det rätt frestande att peka på någon annan än sig själv. "Jag sköter min lägenhet, och ni andra ordnar med allt runt omkring." Men även om var och en svarar för ordningen i sin lägenhet är ju alla i fastigheten till slut beroende av varandra. Det var DN:s chefredaktör Peter Wolodarski som för en tid sedan liknade Europeiska unionen vid en bostadsrättsförening på det här sättet. Trots alla invändningar man kan ha om sina grannar är samarbete alltid det bättre alternativet.

Det är i dag 15 dagar tills Storbritannien ska rösta om huruvida landet ska lämna eller stanna i EU. Jag brukar säga att EU vore fattigt utan Storbritannien och att Storbritannien vore fattigt utan EU. Sverige vore också fattigt om vi förlorade en allierad i kampen för frihandel, tillväxt och globalisering. Liberalernas systerparti Liberaldemokraterna kämpar nu tappert för att Storbritannien ska stanna i EU - till skillnad, skulle jag säga, från delar av det konservativa regeringsparti man satt med fram till för inte länge sedan. Det är ett konservativt parti som verkar ha glömt att de brittiska öarna är en del av Europa och, som Winston Churchill sa, inte kan brytas loss från berggrunden och bogseras till den kanadensiska eller australiska kusten. Därför är Europas sak också Storbritanniens, och Storbritanniens sak är Sveriges.

Jag vill hälsa den nya EU-ministern Ann Linde varmt välkommen till kammaren. Du är efterlängtad! Vi hade en debatt om Europapolitiken för tre månader sedan, och då var det utbildningsminister Gustav Fridolin som tog EU-debatten. När min kollega Sofia Damm påpekade att det kanske vore bra med just en EU-minister i dessa frågor fick hon till svar av Fridolin att tiden då EU kunde betraktas som en enskild angelägenhet för någon minister att syssla med är förbi. Det är ungefär som att vi skulle ha en speciell minister för Skåne, sa han. Jag är glad att regeringen nu har tagit sitt förnuft till fånga och att vi har Ann Linde på plats i kammaren - gott så!

I förra veckan skärpte EU-kommissionen tonen mot regeringen i Polen genom en ny rapport. I rapporten konstaterade kommissionär Frans Timmermans att den polska regeringen har skapat osäkerhet om rättsstatens principer, vilket i sin tur innebär ett hot mot demokratin. En regering som plötsligt ändrar grundläggande lagar skapar osäkerhet och öppnar för godtycke och därmed rättsövergrepp mot människor. En formell, kritisk rapport om Polens konstitutionella förändringar skickades därför av kommissionen till Warszawa, och jag är väldigt glad över att något har hänt på den fronten.

Det har dock gått oerhört långsamt. Vi måste faktiskt våga diskutera både politiska och ekonomiska sanktioner mot de länder som trampar på EU:s ideal om friheten. Det är nämligen inte bara i Polen som rättsstaten och EU monteras ned och pressfriheten tummas på. Det demokratiska förfallet fortsätter också i Ungern. Det är sorgligt - länder som en gång lämnade kommunismens bojor och gick med i unionen eftersom de längtade efter friheten håller nu på att kväva friheten på hemmaplan.

Hur ska EU kunna vara en global förespråkare av frihet när människor inuti unionen så sakteliga förlorar dessa demokratiska fri- och rättigheter? Vad händer med vår trovärdighet när Orbán i Ungern prisar Putin i Ryssland och polska Kaczynski sprider populistiska provocerande myter om flyktingar i nöd? Vi liberaler har under många år med glädje stöttat både ett moderniserat Polen och ett moderniserat Ungern. Det finns i båda länderna modiga politiker, många liberaler, som tar strid för frihandel, för en rättsstat, för öppenhet, för kvinnors rätt till fri abort och för samkönade äktenskap. Dessa kämpar behöver dock betydligt mer stöd än de får i dag.

Fru talman! Jag blev väldigt förvånad när regeringen lanserade sin kampanjslogan för en plats i FN:s säkerhetsråd. Den talade om en självständig röst. Jag vet att de rödgröna ofta slår ett slag för allianslösheten, men vi i Liberalerna anser tvärtom att Sverige än mer bör verka inom ramen för EU-samarbetet. Vi bör jobba tajtare med andra demokratier, inte tvärtom. De senaste månadernas samtal under flyktingkrisen har visat att EU:s röst i världen är som svagast när budskapet och gemenskapen är som svagast - när rösten tillåts splittras.

Fru talman! Samtidigt som populister i Storbritannien och Polen, och till och från även i denna kammare, gormar om att lämna unionen längtar miljoner människor efter den frihet EU symboliserar för dem. Det är människor som bor i Ukraina, Georgien och Belarus. Där finns det en längtan efter ett bättre liv och framför allt ett friare liv, där de själva - inte andra - bestämmer över sin framtid. För mig är det östliga partnerskapet därför en av EU:s absolut viktigaste satsningar. EU ska expandera, för fler människor förtjänar att leva i gemenskap och demokrati tillsammans.

Därför blev jag besviken på medlemsstaterna i unionen, däribland den svenska regeringen, i höstas. I oktober genomfördes åter ett farsliknande val i Belarus, alltså Vitryssland. Enligt valobservatörerna var omröstningen inte nära att möta grundläggande demokratiska krav, och ändå röstade Sverige och många andra EU-länder kort därefter för att frysa sanktionerna mot flera av de belarusiska personer och företag som varit föremål för dessa sanktioner - inklusive president Lukasjenko. Vi talar här om Europas sista diktatur.

Visst var det glädjande att enskilda politiska fångar släpptes, men det kan aldrig i sin tur väga upp det benhårda förtryck majoriteten av befolkningen faktiskt lever under. Lukasjenko kommer knappast att bli mer EU-vänlig genom det här beslutet. Han har ingenting att vinna på den demokratisering som skulle krävas för ett starkare europeiskt samarbete. I stället riskerar frysningen av sanktionerna att leda till ytterligare förtryck. Under alliansregeringen blev den svenska ambassaden i Minsk en mötesplats för fria krafter i det belarusiska samhället. Vi behöver fler modiga frihetsprojekt för att stötta människor i diktaturer så att de ska kunna få tycka, tänka och tro fritt.

Nu har det gått mer än två år sedan Ryssland med våld gick in i Ukraina. Över en halv miljon barn lider på grund av kriget, och 215 000 barn är på flykt inom landet.

Det här är övergrepp som vi aldrig ska acceptera. De är uttryck för en gammal sunkig syn på geopolitik. Här har Putin återigen brutit den europeiska säkerhetsordningen och avbrutit freden. Övergreppen i Ukraina och tidigare i Georgien är attacker på hela Europa.

På Europeiska rådet i slutet av juni ska beslut fattas om de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland, som vi införde efter den olagliga annekteringen och kriget i östra Ukraina. Nu ropar en del av rösterna på den europeiska kontinenten för att vi ska häva sanktionerna, trots att Putin inte har gjort något för att förtjäna det, tvärtom. Men nu när krisen i Ukraina utvidgats och förlängts måste också straffåtgärderna vidgas och förlängas, tycker vi liberaler.

I dag omfattas sanktionerna av särskilda territoriella hinder. Det kan vara inom finans, energi, försvar, olja med mera. Men vi liberaler vill att sanktionerna mot Ryssland ska utökas till att också omfatta gas, som är en väldigt viktig inkomstkälla för den ryska federationen och ett påtryckningsmedel mot enskilda europeiska länder. Vi har sett hur Putin stänger av kranen för att få som han vill på ett synnerligen cyniskt och obehagligt sätt. Många europeiska länder har varit och är beroende av Ryssland. Nu planeras det därför en ny gasledning mellan Ryssland och Tyskland via Östersjöns botten. Utifrån det rådande säkerhetspolitiska läget i dag och målsättningen att minska användningen av fossila bränslen är det en mycket farlig idé. De röda lamporna borde blinka oerhört intensivt.

Förra året fattade EU beslut om att utveckla en energiunion som ska minska klimatutsläppen och stärka försörjningstryggheten. Den ska leda till mer inhemskt producerad energi och till mindre importerad energi. Därför vill jag uppmana EU-minister Ann Linde att trycka på statsministern Stefan Löfven för att stoppa Nordstream 2 och att utöka sanktionerna till att också gälla rysk gas.

Fru talman! Hoten mot Europa kommer inte bara från öst. Vi ser också hur skräcken sprider sig i europeiska storstäder genom den jihadistiska terrorismen, som är ett hot mot demokratin och det fria samhället på samma sätt som vänsterextremism och nazism har skadat Europa tidigare.

Terrorattackerna är ett angrepp mot oss alla. De kan ske här, och de är framför allt globala. Finansieringen kan komma från en källa, medan gömställena finns i ett annat land och attackerna utförs i ett tredje. När hoten är internationella behövs ett bättre internationellt samarbete. Därför måste vi ge Europol bättre möjligheter att på sikt skapa ett slags europeiskt FBI. För att stoppa terrorismen behöver det brottsförebyggande arbetet också bli skarpare. Det räcker inte att samarbeta bara när man utreder brott som redan har begåtts.

Fru talman! Det är med politiken som med bostadsrättsföreningen. Problemen är gemensamma och gränsöverskridande. Därför behöver vi nu, i denna svåraste tid för Europa, EU-samarbetet mer än någonsin.

Anf. 117 Sofia Damm (KD)

Fru talman! Tusentals människor mister sina liv i desperata försök att nå ett bättre liv i Europa.

Kontrollen över EU:s yttre gräns havererar, Dublinförordningen efterlevs inte och Migrationsverket meddelar att situationen kan liknas vid att Sverige nu har en landgräns mot Turkiet. Den islamiska staten Daish fortsätter sin minst sagt barbariska framfart och etablerar sig också i det sönderfallna Libyen, bara 35 mil från Malta och 70 mil från Italien. Men terrorismen når närmre än så med attacker i Paris, i Köpenhamn och i Paris igen. Cameron vinner valet i Storbritannien, och det står klart att en folkomröstning om landets fortsatta EU-medlemskap ska ske. Den ekonomiska återhämtningen inom EU går långsamt, och det är svåra förhandlingar med Grekland.

Detta, fru talman, var Europeiska unionen 2015, året då de gemensamma utmaningarna var enorma men svaren varken tillräckligt samordnade eller tillräckligt kraftfulla.

Fru talman! Betänkandet vi debatterar här i dag utgår från regeringens skrivelse om EU:s hela verksamhet under 2015. Självklart är det inte möjligt att kommentera allt som står i regeringens skrivelse eller i betänkandet. Jag kommer i detta anförande därför att fokusera på de områden som främst ligger inom ramen för utrikesutskottets ansvar.

Jag vill särskilt lyfta fram den alliansreservation som finns i betänkandet rörande vikten av det östliga partnerskapet och Kristdemokraternas reservation rörande EU:s utrikes- och säkerhetspolitik. Jag yrkar därmed bifall till reservation 7 och reservation 9.

Fru talman! EU är och ska vara det centrala forumet för svensk utrikes- och säkerhetspolitik. EU:s styrka ligger i en utrikespolitik baserad på normer och värderingar. Som världens största ekonomi, världens största handelspart och världens största biståndsgivare har EU möjlighet att påverka utvecklingen i världen genom en rad olika kanaler. Kristdemokraterna vill att regeringen driver på för en mer aktiv, samstämmig och slagkraftig europeisk utrikespolitik där främjandet av demokrati och ökad respekt för mänskliga fri- och rättigheter har absolut prioritet. Detta är kanske viktigare i dag än någonsin.

Signalerna från en del av EU:s medlemsstater är tyvärr annorlunda. Rösten som står upp för mänskliga rättigheter har försvagats. Det har vi sett tydliga tecken på när det gäller EU:s politik gentemot länder såsom Kuba, Vitryssland och Eritrea, där frågor och krav om demokrati och mänskliga rättigheter tydligt har fått stå tillbaka.

Sverige ska ha fortsatt stor beredskap att bidra till militära insatser i EU:s regi och ska vara drivande i arbetet för att utveckla EU:s krishanteringsförmågor. Kristdemokraterna anser att Sverige bör vara pådrivande inom EU för att få till stånd en översyn av EU:s stridsstyrkor, så kallade Battlegroups, som står i ständig beredskap att delta i en snabb och begränsad insats. Sverige hade en nordisk stridsgrupp beredd första halvan av 2015. Stridsgrupperna som sådana har dock aldrig satts in, och därmed har osäkerheten kring dess funktion blivit allt större. Avsevärda resurser används för att utrusta, utbilda och hålla dem i beredskap i de olika medlemsländerna.

Vi kristdemokrater anser att beslut måste fattas om dessa styrkors framtid. Ska de få en mer aktiv och framträdande roll? Vi anser det. Världen runt Europa har inte blivit säkrare eller stabilare under de senaste åren, tvärtom.

Fru talman! EU:s närområde är som sagt allt annat än fredligt och stabilt. Den nya europeiska grannskapspolitiken blir därmed central i ett försök till stabilisering.

Grannskapspolitiken har blivit alltmer komplicerad, och det finns stora skillnader mellan grannskapen och stora skillnader mellan vårt förhållande till länderna i öst och i syd. Det är stora skillnader mellan länder. I vårt brokiga grannskap går det inte att köra approachen one size fits all och hoppas på att därigenom nå stabilitet.

En allt självsäkrare och mer aggressiv rysk utrikespolitik leder till stora utmaningar för många av länderna i regionen. En öppnare ekonomi och frihandel med EU ses av Ryssland tyvärr bara som ett hot mot den egna makten snarare än som en möjlighet för regionens utveckling mot välstånd och stabilitet.

I vår alliansgemensamma reservation om det östliga partnerskapet understryker vi vikten av att EU:s samarbete med sex grannländer i Östeuropa och Kaukasus förstärks. Dessa länders möjlighet att utvecklas till vitala demokratier och marknadsekonomier och själva göra sina utrikespolitiska vägval är oerhört viktigt för ett säkert och stabilt Europa.

När det sedan gäller det södra grannskapet har hoppet som tändes i Nordafrika och Mellanöstern under den arabiska våren, som vi alla vet, omvandlats till osäkerhet och oro. Tunisien är det land som klarat sig bäst ur tumultet och har genomfört demokratiska förändringar. Men terrorism hotar säkerheten och utvecklingen i Tunisien, och landet är i stort behov av vårt stöd. En nyckel för grannskapspolitiken i söder är att EU fortsätter att spela en aktiv roll som politisk och ekonomisk partner till Tunisien, men också att Tunisien får kraftfullt stöd av EU för att kunna stärka den demokratiska väg de har gått in på och ta krafttag mot terrorism.

Det är välkommet att regeringen beslutat att öppna en ambassad i Tunis. Detta har vi kristdemokrater drivit länge, för att Sverige och EU har en viktig roll att spela i sitt grannskap är det ingen tvekan om.

Islamiska staten har byggt sin nya bas i Europas absoluta närområde. Europa visade handlingskraft när Gaddafi skulle störtas. Men därefter tycktes kraften ta slut, och vi lämnade libyerna åt sitt öde. Sönderfallet av Libyen visar vad som händer när det inte finns någon långsiktig färdplan. Intresset för att stanna kvar och stötta i en uppbyggnadsprocess fanns inte, och i dag ser vi konsekvenserna. Det är viktigt att EU nu återupptagit sitt engagemang. Stödet till terrorbekämpning och demokratisk utveckling är helt avgörande. Här måste Sverige vara pådrivande.

Fru talman! Tidigare i år debatterade vi i den här kammaren EU-kommissionens arbetsprogram för 2016, ett program med namnet Dags för nya tag - en något hurtig rubrik kan tyckas. Men efter 2015 är det verkligen hög tid att börja tänka annorlunda, att ta nya tag.

Flyktingsituationen är i dag en av EU:s största utmaningar. EU:s avtal med Turkiet är inte oproblematiskt, och andra länder hotar att stänga flyktingläger om de inte får till ett avtal med EU. Fler och fler människor väljer återigen den livsfarliga vägen över Medelhavet, och alldeles, alldeles för många människor mister sina liv på Medelhavet.

Och hur det än går i folkomröstningen i Storbritannien kommer det att leda till en diskussion om EU:s roll framöver. År 2016 blir ett avgörande år. Det blir året då medlemsstaterna förmodligen måste återgå på sitt sätt till ritbordet, detta för att kunna ta de nya tag som så många av oss efterlyser.

Fru talman! Avslutningsvis välkomnar jag EU-minister Ann Linde till debatten och till sitt nya uppdrag. Som Birgitta Ohlsson nämnde har jag efterfrågat denna funktion i tidigare debatter. Det har raljerats om att vi inte behöver någon Skåneminister, men nu ser jag fram emot en skånsk EU-minister och fortsatta debatter i kammaren.

Anf. 118 Marie Granlund (S)

Fru talman! Jag vill inledningsvis också hälsa vår nya EU- och handelsminister Ann Linde välkommen till kammaren. Ann kommer att vara en stark röst i EU men inte i dagens debatt då rösten har försvunnit.

Denna skrivelse behandlar verksamheten, inte bara vad gäller utrikespolitiken utan hela EU:s verksamhet för 2015 - ett EU som inte har saknat och inte heller kommer att sakna utmaningar.

Som ett litet, fritt och demokratiskt land är Sverige beroende av ett globalt samarbete som kan ta sig an de gemensamma utmaningarna. För oss som tror på samverkan är EU och FN viktiga plattformar. Det är glädjande att Sverige behåller positionen som det näst mest inflytelserika landet i EU.

Samtidigt är den svenska regeringen djupt engagerad i FN där EU hade en viktig och pådrivande roll i förhandlingarna om 2030-agendan för hållbar utveckling och också gjorde stora insatser gällande genomförandet av resolutionerna 1325 med flera om kvinnor i väpnade konflikter, det strategiska partnerskapet för fredsbevarande och krishantering samt främjandet av de mänskliga rättigheterna.

Det är viktigt att komma ihåg vad samarbetet har inneburit och att det faktiskt också går att förändra, för unionen saknar som sagt inte utmaningar.

Låt mig börja med den fråga som har präglat den europeiska debatten mer än någon annan fråga under det gångna året. Den omfattande migrationen har slitit på sammanhållningen och viljan att samarbeta i unionen. Men vad unionen behöver i detta läge är just mer av samarbete. Vi står i dag inför en av de största flyktingkatastroferna i modern tid. Detta ställer stora krav på EU. Ingen medlemsstat kan ensam möta de utmaningar som flyktingkrisen innebär, och EU måste nu jobba på tre nivåer samtidigt.

EU måste arbeta för att stärka gränserna och bekämpa människosmugglare. De farliga och okontrollerade flyktvägarna över haven måste upphöra. I stället måste vi gå till en ordnad migration på lagliga vägar.

Vi måste få en mer rättvis fördelning av de flyktingar som kommer till Europa. Det duger inte att några länder tar emot de flesta av dem som kommer medan andra inte alls tar sitt ansvar.

Regeringen arbetar mycket aktivt tillsammans med andra likasinnade medlemsstater, till exempel Tyskland, för att få ett nytt och mer solidariskt asylsystem på plats. Det gäller självklart också att se till att de beslut som redan är fattade genomförs. Det är det här årets stora utmaning.

Slutligen måste vi också tillsammans bekämpa orsakerna till att människor tvingas fly genom att få slut på krig och konflikter och genom att ge mer hjälp på plats där flyktingarna befinner sig. Ofta är det i grannländerna, som tagit emot många män, kvinnor och barn i stora flyktingläger.

Här spelar förstås den gemensamma utrikespolitiken en viktig roll. Kriserna i EU:s grannskap understryker vikten av ett förstärkt samarbete för att möta utmaningarna som EU står inför.

Vad gäller krisen i öst är det centralt att EU bevarar och försvarar den europeiska säkerhetsordningen som i grunden har utmanats av den ryska aggressionen mot Ukraina. EU har hittills lyckats svara på Rysslands folkrättsbrott på ett enat och principfast sätt, inte minst genom sanktionerna. Det avgörande är att EU förblir samlat i sin Rysslandspolitik och att sank-tionerna ligger fast så länge Ryssland vägrar att uppfylla Minskavtalet.

EU behöver vara mer proaktiv i sin gemensamma utrikespolitik, driva sina intressen tydligt och ta ett större globalt ansvar. EU ska vara en aktiv kraft för mänskliga rättigheter, rättsstatsprinciper och demokrati internt såväl som externt.

EU bör också ta ansvar för att mänskliga rättigheter följs i alla internationella kontakter och förhandlingar. En viktig del i detta är självklart att involvera kvinnor mer i arbetet för fred och utveckling. Det är en av de utmaningar som EU står inför.

Jag skulle till detta vilja lägga EMU-fördjupningen. En gemensam valuta kräver mer finanspolitiskt samarbete. Just nu pågår diskussioner om hur detta ska förverkligas i framtiden. För oss i Sverige är det självklart viktigt att hela tiden slå vakt om det vi i EU-28 har gemensamt.

Greklandsfrågan var högaktuell förra året. Den kommer säkert att komma tillbaka på olika sätt eftersom den också är en stor fråga för unionen.

Efter terroristattentaten i Paris i januari och november förra året har diskussionen om EU:s säkerhetsarbete intensifierats. Åtgärder för att säkerställa allmänhetens säkerhet, motverka radikalisering, främja tolerans och icke-diskriminering samt samarbete med internationella partner stod högt på dagordningen förra året och självklart också i år.

Fru talman! Om två veckor röstar Storbritannien om huruvida de ska lämna eller vara kvar i EU. På midsommarafton kommer vi att få veta hur det har gått. Just nu ser det otäckt jämnt ut.

Storbritannien är en viktig partner för Sverige i EU-samarbetet. Storbritannien har EU:s tredje största befolkning och andra största ekonomi och är en god allierad i frågor om öppen handel och minskning av det improduktiva jordbruksstödet.

Det är verkligen vår förhoppning att Storbritannien förblir en medlem av Europeiska unionen.

Brexit är inte det enda hotet mot Europeiska unionen. Nationalistiska och populistiska krafter växer sig starkare runt om i Europa. Det är ett hot som kommer inifrån. I bland annat Polen är regeringen i konflikt med EU om rättsstatens principer.

EU:s grundläggande värderingar, som unionen bygger på och står för, hotas inifrån. Vår syn på demokrati, där yttrandefrihet och respekt för allas mänskliga rättigheter är omistliga värden, delas inte av alla. Här måste vi få till stånd en diskussion om hur EU ska få tillbaka ordningen där de mänskliga rättigheterna respekteras och styr.

Jag har tagit upp många problematiska saker. Jag skulle också vilja lyfta fram något som är positivt. När vi talar om unionens förmåga att skapa välstånd är det viktigt att också se till att detta välstånd kommer alla till del. Högre välstånd måste synas och ge resultat i människors liv i praktiken. Annars reduceras det bara till abstrakta siffror.

Regeringen har framgångsrikt verkat för att de sociala frågorna ska få en större roll i EU-samarbetet. Jag välkomnar att kommissionen har inlett ett samråd om det som på EU-språk kallas en europeisk pelare för sociala rättigheter. Som utsedd rådgivare åt Juncker har Allan Larsson bidragit till utformandet av detta.

Det är viktigt att EU skapar en starkare gemensam social bas med sikte på ökad social inkludering och trygghet. För att ytterligare driva på arbetet med ett mer socialt Europa kommer den svenska statsministern att bjuda in till ett socialt toppmöte under 2017.

I ett socialt Europa går arbetet med att främja tillväxt hand i hand med arbetet med att främja sociala framsteg, såsom jämlikhet och jämställdhet. För att skapa ett socialt Europa behöver vi driva på för höjd kunskapsnivå hos arbetskraften och hjälp att komma i sysselsättning. Vi måste självklart värna löntagarnas rättigheter och arbeta för rättvisa villkor.

Lika lön för lika arbete oavsett etnicitet eller nationalitet ska gälla, och social dumpning måste motverkas. Vi behöver arbeta för bättre möjligheter för kvinnor att ta steget ut på arbetsmarknaden.

Det finns mycket att göra för att förbättra EU:s arbete för ett socialt Europa för jobb och hållbar tillväxt. Möjligheterna är stora om vi hjälps åt och lär av varandra. EU saknar som sagt inte utmaningar. För oss som tror att samarbete är bättre än isolation är det bara att kavla upp ärmarna och sätta igång att arbeta, för arbete saknas inte.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

(forts. § 21)

Anf. 119 Birgitta Ohlsson (L)

Verksamheten i Europeiska unionen under 2015

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till Liberalernas reservation 14 om sanktioner mot Ryssland. Jag glömde att göra det under mitt anförande tidigare. Men jag vill såklart också diskutera med Marie Granlund.

Vår reservation 14 rör situationen i Ryssland och sanktioner. Som jag nämnde i mitt anförande ska beslut tas om de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland på Europeiska rådet i slutet av juni. Sanktionerna infördes efter den olagliga annekteringen och kriget i östra Ukraina.

En del röster på kontinenten ropar efter att man ska lätta på sanktionerna. Vi liberaler tycker att man ska gå en annan väg. Vi tycker att man ska skärpa dem och bli tuffare i dialogen om det som sker i Ryssland just nu. Det handlar om den militära aggression som Vladimir Putins Ryssland visar mot grannländer och övriga stater i Europeiska unionen. Men det handlar också om den auktoritära stat som präglar landet alltmer.

Jag vill veta hur ni resonerar inom Socialdemokraterna, Marie Granlund. Du sitter också i EU-nämnden. Vilken är er syn på mötet i Europeiska rådet? Bör sanktionerna mot Ryssland skärpas?

Anf. 120 Marie Granlund (S)

Fru talman! I mitt anförande tog jag upp vår syn på Ryssland och Rysslands annektering av Krim. Det är självklart helt oacceptabelt.

Vi har, precis som Birgitta Ohlsson, hört att det finns länder som diskuterar att ändra sin hållning. Det vore olyckligt, eftersom det Ryssland har gjort är ett tydligt brott mot folkrätten.

Som Birgitta Ohlsson vet får vi återkomma till detta när toppmötet kommer och vi kan se hur andra länder ställer sig. Jag tycker att vi ska stå fast vid det vi har sagt tidigare.

Anf. 121 Birgitta Ohlsson (L)

Fru talman! Jag nämnde i mitt anförande att vi liberaler vill att sanktionerna mot Ryssland ska utökas till att omfatta också gas, som är en viktig inkomstkälla för den ryska federationen och ett hårt påtrycknings-medel. Jag skulle vilja få klart besked om Socialdemokraterna ansluter sig till den liberala linjen och om den rödgröna regeringen tycker att gas ska inkluderas i dessa sanktioner.

Jag vill också ta upp ett annat ämne som jag hoppas att Marie Granlund kan ge ett kort svar på. Jag lämnade tidigt, rent av samma dag som Ann Linde tillträdde som EU-minister, in en fråga om synen på mänskliga fri- och rättigheter i Europeiska unionen. Jag frågade huruvida den nya EU-ministern Linde kunde tänka sig att lyfta upp frågan om både politiska och ekonomiska sanktioner mot de länder som bryter mot och trampar på mänskliga fri- och rättigheter, det vill säga EU:s grund och själva Lissabonfördraget.

I dag fick jag faktiskt ett skriftligt svar av Ann Linde. Det hade varit bäst om jag hade kunnat få svaret direkt från henne nu. Men på grund av ministerns hesa röst får vi ta den debatten vid ett annat tillfälle. Hör och häpna, i svaret från ministern nämns inte sanktioner över huvud taget, varken politiska eller ekonomiska. Hon nöjer sig med att konstatera att en process pågår just nu.

Det är bra att det pågår en process. De påtryckningar som kan göras mot Polen och Ungern och andra länder där det går käpprätt åt skogen vad gäller att stå upp för EU:s ideal är viktiga och bra. Men vi måste också kunna föra en mer principiell diskussion om just politiska och ekonomiska sanktioner.

Varför ska enskilda EU-länder kunna håva in miljardbelopp i olika bidrag med ena handen - det är regionalstöd och jordbruksstöd - samtidigt som de med andra handen säger nej till att ta emot flyktingar eller urholkar pressfrihet och annat? Jag skulle vilja få en diskussion. Socialdemokraterna var tidigare positiva när ni var i opposition och sa att det var bra att skärpa tonen genom ekonomiska och politiska sanktioner. Vad tycker ni i dag när ni sitter i regeringen?

Anf. 122 Marie Granlund (S)

Fru talman! Jag tog också upp i mitt anförande att det är helt oacceptabelt att länder åsidosätter mänskliga rättigheter och att de inte fullföljer det de har varit med och beslutat om på olika rådsmöten. Det blir ganska konstigt att man får betala skadestånd om man bryter mot ett direktiv, men om man bryter mot de fundamentala rättigheterna händer ingenting.

Jag sa också i mitt anförande att vi tittar på hur man ska kunna komma till rätta med det. Jag tror att man ska vara försiktig med vad man gör så att man gör rätt. Jag tror inte att högt tonläge är det som är allra bäst.

Det viktigaste just nu är till exempel att länder fullföljer det åtagande de har varit med och beslutat om när det gäller att ta emot flyktingar. Principiellt ska man egentligen inte kunna köpa sig ur det. Då löser vi inte den mänskliga katastrofen. Men om man vägrar att göra det man har varit med och beslutat om måste vi hitta verktyg för hur man ska göra det. I dag finns det inte särskilt många verktyg. Därför måste vi undersöka vilka som är de bästa så att vi kan åstadkomma verkliga resultat och göra situationen bättre.

När det gäller Ryssland och gas är det omöjligt att säga något om det i dag. Birgitta Ohlsson sa själv i sitt första inlägg att diskussionen i dag inte handlar om att utöka sanktionerna mot Ryssland. Det finns medlemsstater som snarare har en omvänd hållning; de vill minska sanktionerna. Det är det som den stora diskussionen kommer att handla om framöver.

Anf. 123 Ulrika Karlsson i Uppsala (M)

Fru talman! I skrivelsen som vi har på vårt bord behandlas också relationen mellan regering och riksdag, samarbetet däremellan. Eftersom vi nu har Sveriges nya EU-minister, som har varit efterlängtad, i kammaren måste jag nämna att vi vid upprepade tillfällen har kritiserat regeringen för bristfällig hantering av just EU-frågorna. I går gjorde KU ett enigt uttalande där de kritiserade bland andra inrikesministern för att han inte följde mandatet som riksdagens EU-nämnd hade gett honom när det gällde Frontex. Flera ministrar fick tillsägelser.

Kan Marie Granlund stilla min oro över om den utvecklingen kommer att fortsätta? Kommer det att bli bättre ordning på EU-frågorna och EU-hanteringen nu när den nya EU-ministern är på plats?

Jag vill också fråga Marie Granlund om några saker när det gäller migrationskrisen. Det är en av de större frågorna som har varit och fortsätter att vara på EU:s bord. Vi instämmer båda i att implementeringen saknas. Varför vill inte Socialdemokraterna stödja vårt krav på att budgeten ska användas så att det ska löna sig att göra rätt och straffa sig att göra fel? Varför vill inte Socialdemokraterna använda budgeten som påtryckningsmedel för att fler länder ska göra rätt och för att fler länder ska ta ett ansvar för att solidariskt ta emot flyktingar?

Anf. 124 Marie Granlund (S)

Fru talman! Vi står inför en enorm kris vad gäller flyktingar och migration. Det är förfärliga saker som utspelar sig i Syrien. Dublinkonven-tionen fungerar inte längre eftersom det är orimligt att Italien och Grekland ska ta hela ansvaret.

Den svenska regeringen fick börja på ruta ett när den tillträdde. Mot alla odds har vi lyckats få till stånd beslut i Europeiska unionen om en omfördelningsmekanism, både en permanent och en tillfällig. Nu handlar det om att gå vidare och implementera det som har beslutats. Ulrika Karlsson borde veta hur svårt det är.

Som jag har sagt både till Birgitta Ohlsson och i mitt anförande: Man måste se över vilka påtryckningsmedel som är mest effektiva. Men Ulrika Karlsson vet ju - den debatten har Ulrika Karlsson haft också med statsministern - att det i dagsläget inte går att göra något åt nuvarande långtidsbudget, och det går inte heller att kräva tillbaka strukturfondsstöd. Däremot tycker jag att det är rimligt att man ser över det, för att driva på att det ska vara möjligt i framtiden. Men i dagsläget går det inte.

Sedan hamnar vi självklart också i diskussionen om man ska kunna köpa sig fri från att ta emot människor som är på flykt. Egentligen tycker jag inte det. Men jag inser samtidigt att det antagligen behövs någon form av vad man kan kalla sanktioner. Men jag tror att alla hade gynnats av att inte bara ta politiska poänger utan faktiskt förstå hur komplicerad och allvarlig situationen är just nu.

Anf. 125 Ulrika Karlsson i Uppsala (M)

Fru talman! Jag blir lite bekymrad när Marie Granlund talar om att ta politiska poänger. Det är inte en politisk poäng, utan det är en möjlighet till ett reellt verktyg för att implementera fattade beslut. Långtidsbudgeten är vi alla eniga om borde vara ett möjligt verktyg, men det ligger ju flera år framåt i tiden. Att ändra detta med förpliktelser i långtidsbudgeten kräver fördragsändringar, eftersom det i dag krävs enhällighet i dessa frågor. Men den fråga som man hade kunnat gå in på redan i dag gäller sociala fonden. Där har man 80 miljarder som man skulle kunna använda här och nu.

Frågan kvarstår alltså. Här och nu, om man gick fram tufft och Sverige tog ledartröjan beträffande vikten av implementering, skulle Sverige kunna driva vikten av att använda budgeten. Det ska straffa sig att göra fel och löna sig att göra rätt. Det är bristen på morot och bristen på piska som vi ser resultatet av. Implementeringen har ju inte fungerat.

För snart ett år sedan fattade man beslut om att 160 000 människor skulle omfördelas. Men det är bara drygt 1 000 som har omfördelats hittills. Det har brakat samman. Då måste det till ytterligare verktyg. Jag förstår fortfarande inte oviljan att driva denna fråga.

Anf. 126 Marie Granlund (S)

Fru talman! Det var synd att den borgerliga regeringen, där vi för övrigt hade gott samarbete med Anders Borg, i långtidsbudgetsförhandlingarna inte drev möjligheten att ändra på strukturfondsstöden eller något sådant. Detta är ju ingen ny fråga. Det var synd att ni inte drev på när ni hade möjligheten. Nu föreligger budgeten och är fastlåst i sju år, är det väl.

Jag antar att Ulrika Karlsson har noterat att kommissionen har kommit med ett nytt förslag i går eller i förrgår om bötesbelopp om man inte tar emot flyktingar.

Men jag skulle återigen vilja ta upp den principiella frågan, om man drivs av medmänsklighet. Jag är inte övertygad om att det bästa sättet är att kunna köpa sig fri från att solidariskt ta emot flyktingar som är på flykt. Jag vet inte om det lönar sig att fortsätta diskussionen, för lagt kort ligger, med den långtidsbudget som vi har nu. Det går inte att kräva tillbaka strukturfondsstöd. Det går inte att kräva tillbaka det som är utbetalt eller ändra på det sättet.

Däremot är det viktigt att driva på detta framöver, och det var det jag tog upp i mitt anförande - att vi måste se över detta. Men jag tror inte att högt tonläge är det som gynnar saken bäst, om man verkligen vill se resultat och se till att människor som är på flykt får komma till en fristad. Och det måste ju vara det absolut viktigaste för oss.

Anf. 127 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Låt mig inleda med att hälsa den röstlösa ministern välkommen till kammaren för att lyssna på den debatt som vi har kring EU i perspektiv 2015. Vi hoppas på ett snart tillfrisknande, så att vi kan få en riktig debatt.

Fru talman! EU är vår gemenskap på den här kontinenten. Det är en gemenskap som står inför stora utmaningar och som gjorde det också under 2015. Våra grundläggande värden, som vi talar om från den här talarstolen och på många andra ställen, har verkligen satts på prov. Vi har talat om det redan tidigare. Det handlar om solidaritet. Det handlar om möjligheter att hävda rättsstaten - vår demokrati och vår frihet, som är själva kärnan - som så många människor drömmer om att få delta i.

Vi har sett Ungern sedan flera år tillbaka och noterar nu att man där står inför en folkomröstning om just flyktingkvoter. Det är en debatt som pågår för fullt. Vi har fått efterföljd i flera Visegradländer och senast Polen, med vad som händer där kring de grundläggande rättsstatliga frågorna.

Jag ser en risk för att vi får en ny mental mur i EU. Det är viktigt att vi arbetar för att försöka hitta varandra, överbrygga de motsättningar som odlas av olika för att testa EU:s förmåga.

Vi talar om både det södra och det östra grannskapet i det betänkande som vi nu behandlar. Det södra grannskapet var fyllt av hopp för fem år sedan. I dag ser verkligheten annorlunda ut. På detta följer naturligtvis en flyktingvåg från krig och konflikter, där vi har misslyckats att förebygga, misslyckats att bygga för människors framtid.

Från Centerpartiets sida är det viktigt att vi möter den utvecklingen på ett rättssäkert sätt, att vi entydigt hävdar asylrätten, att vi också säkerställer EU:s yttre gräns. Vi är från vår sida beredda att titta på olika former av det vi kan kalla sanktioner för dem som inte lever upp till de solidaritetsbeslut som vi har tagit. Men, fru talman, låt mig ändå ge en varningssignal i den debatt som pågår, för det vi inte vill se är att människor som har fått sin asylrätt i EU bakom den yttre gränsen helt plötsligt tappar rörelsefriheten, möjligheten att flytta, möjligheten att söka sig till andra delar av EU. Den delen, att skapa någon form av fångenskap i det land som man har blivit placerad i, är en utveckling som vi inte vill se.

När vi talar om det östliga partnerskapet - det gäller i och för sig också det södra partnerskapet när vi talar om Syrien - är det naturligtvis ingen tvekan om att Rysslands agerande har slagit undan fötterna för vår gemensamma säkerhetsstruktur: Ukraina och den olagliga annekteringen av Krim, med den teaterlika så kallade folkomröstning som ägde rum. Vi har sett Moldavien, vi såg Georgien, och vi riskerar, fru talman, att se Georgien igen, för i sommar aviseras en folkomröstning i Abchazien där vi inte riktigt vet om det bara är presidentfrågan som är valfrågan. Men i Sydossetien är det mycket tydligt, där det handlar om att göra en Krimsväng, en folkomröstning om att ansluta sig till Ryssland.

Det ligger lite grann utanför debatten och de stora rubrikerna. Men var varsam! Detta kommer samtidigt som EU diskuterar sanktionspolitiken visavi den helt obefintliga händelseutvecklingen från rysk sida när det gäller Ukraina. Där har Ryssland nämligen inte levt upp till sina åtaganden. Verkligheten har inte ändrats. Då ska naturligtvis sanktionspolitiken ligga fast. Men glöm inte att det bakom det som pågår kan komma en ny annekteringslinje, och då handlar det om georgiskt territorium som kan bli aktuellt.

Vi har i detta betänkande mycket tydligt pekat på vikten av det östliga partnerskapet, på att EU är tydligt och på att vi från svensk sida är mycket starka i detta sammanhang.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 9. Det var en gemensam reservation ända fram till dess att jag kom lite sent till utskottet. Därför finns jag inte med på den reservationen. Jag erkänner det öppet inför kammaren. Men jag yrkar bifall till den mycket bra reservationen 9.

Fru talman! Det finns stora förväntningar på EU från medborgarna i EU. Det handlar om trygghet och solidaritet. Vi har under det gångna året visat att vi ställer upp när det handlar om artikel 42.7. Det var en viktig signal. Vi har haft olika meningar om hur mycket och vad vi skulle göra. Men det var centralt för EU att vi svarade upp och att Sverige deltog när gäller artikel 42.7.

EU ska vara en global aktör, och det är viktigt att den diskussion som har pågått under 2015 om EU:s nya utrikes- och säkerhetspolitik tas om hand och i år landar på ett bra sätt. Det finns alldeles för många som ser EU som någonting som man ska försöka splittra. Men det är viktigt att vi inte splittrar EU:s röst mer än vad som redan har skett.

Vi ser vilken betydelse EU kan ha. EU spelade roll för det som hände 2015 när det gällde att nå Agenda 2030 och vara med och utveckla den. EU spelade roll för att nå fram när det gällde klimatavtalet i Paris. Det är viktiga signaler och viktiga resultat som visar att vi tillsammans gör skillnad.

Putins dröm är naturligtvis att vi ska bryta upp EU, försvaga EU och splittra. Vi har gått från diskussioner om grexit till brexit. Jag hoppas att vi i båda fallen ser att vi klarar att tillsammans lösa problem på det sätt som EU har byggts för, nämligen att lösa konflikter och lösa problem tillsammans vid förhandlingsbordet och i domstol och inte på slagfält.

Jag hoppas verkligen att Storbritanniens unga röstar för att Storbritannien ska bli kvar i EU när det är dags att ta ställning till det i deras folkomröstning dagen före midsommar. Det handlar om deras framtid, men det handlar också om vår framtid. Vi vet att våra utmaningar inte går att lösa genom populism eller gammal nationalism. Vi har sett resultatet av den typen av politik på Europas kontinent alltför många gånger tidigare. Låt oss inte göra om det, utan låt oss lära av misstagen. Vi blir starkare, vi får fler jobb, vi utvecklar välfärden och tar steg för hållbar utveckling inom EU:s ram.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 9 och i övrigt till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 128 Statsrådet Ann Linde (S)

Fru talman! Tyvärr har min röst svikit mig i min debut i riksdagen. Men jag vill ändå passa på att tacka de ärade ledamöterna för lyckönskningar och särskilt tacka min partikamrat Marie Granlund för att hon har tagit diskussionen. Jag hoppas på många framtida debatter och konstruktiva diskussioner om EU.

Anf. 129 Margareta Cederfelt (M)

Fru talman! Vi lever i en orolig omvärld. Det finns därför goda anledningar att nämna något om EU utöver det betänkande som vi debatterar i dag.

Det är värt att påminna om att EU grundades efter andra världskriget för att bidra till fred. Länder som samarbetar krigar inte. Så här långt har EU tjänat Europa väl. Europa har, från att ha varit en världsdel där ständiga krig har härjat och där världskrig har brutit ut, blivit en världsdel som i det stora hela har levt i fred. Man har sett till att hitta lösningar som är grundade vid förhandlingsbordet och inte tagit till vapen.

Mycket annat gott har också kommit genom EU. Jag vill här speciellt nämna det östliga partnerskapet, som tillkom på initiativ av Sverige och Polen i syfte att stödja en demokratisk utveckling i de forna sovjetiska delstaterna i öster. Det östliga partnerskapet har så här långt varit framgångsrikt. Det har stöttat utvecklingen i Ukraina gentemot Ryssland och bidrar förhoppningsvis till att finna fredliga lösningar inom regionen i dess helhet. Flera av de länder som ingår i det östliga partnerskapet har tecknat associeringsavtal med EU.

Herr talman! I dag behövs mer samarbete och inte mindre. Demokratin är på många håll hotad och mänskliga rättigheter hårt prövade. Europas länder kan påverka utvecklingen i en positiv riktning genom sitt samarbete i Europeiska unionen. Vart och ett av medlemsländerna är för litet för att ha inflytande över den internationella utvecklingen och utvecklingen i de angränsande länderna. Men tillsammans kan EU bidra på ett positivt sätt.

Herr talman! Jag vill här lyfta fram EU:s arbete när det gäller den ryska aggressionen mot Ukraina. Den ryska aggressionen började som bekant när det höjdes röster i Ukraina till förmån för ett medlemskap i EU. Det ryska svaret var ett blankt nej. Det var ett aggressivt svar och har lett till den ockupation som fortfarande pågår. Men Ukraina är fortfarande intresserat av EU, och EU å sin sida har agerat på ett kraftfullt och fredligt sätt genom de ekonomiska sanktionerna gentemot Ryssland. Dessa sanktioner hade inte kunnat genomföras av de 28 EU-länderna var för sig, utan sanktionerna bygger på medlemskapet.

Herr talman! Naturligtvis finns det problem inom EU. Ingen organisation är så bra att den inte kan bli bättre.

Sverige har precis som alla andra länder en möjlighet att påverka EU:s utveckling. Vi har denna möjlighet via kommissionen, via ministerråden och via EU-parlamentet. Det är de formella vägarna. Informellt finns det naturligtvis också möjligheter genom deltagande i olika nätverk och forskning.

Det finns många aktuella frågor i dag som är viktiga för EU. Jag tänker till exempel på TTIP, handelsavtalet mellan EU och USA, som kan leda till större marknader, fler företag och fler arbetstillfällen.

Ett annat prov för EU som jag tycker att det är viktigt att vi inte sticker under stol med är migrationsfrågan. Men även här är jag övertygad om att EU med gemensamma krafter kan hitta en lösning som kan tjäna såväl rätten till asyl som en människovärdig hantering väl, herr talman. Det kommer att ta tid, men jag är säker på att det kommer att gå - precis som EU har klarat att inte falla in i krigets fålla.

Slutligen vill jag säga att EU har tjänat Europa och dess medlemsländer väl. Jag hoppas innerligt att den brittiska omröstningen kommer att leda till att England stannar kvar i EU.

Anf. 130 Pavel Gamov (SD)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer 13 och 31 i detta betänkande.

Den europeiska historien är full av tillfällen då utvecklingen tagit en annan vändning än vad makthavarna avsett. Också 2016 kan bli ett år av förändringar där gamla sanningar utmanas och där EU-eliten i Bryssel äntligen ställs till svars för årtionden av vanskötsel. Folkomröstningen i Nederländerna i april och dess rungande nej till ett associeringsavtal med Ukraina var den första indikationen på att allt inte längre kommer att gå Bryssels väg.

Att sedan EU-federalister både här i Sverige och i resten av Europa uttalar sig med ett stort mått av folkförakt och anser att folkomröstningen ska ogillas hjälper sannerligen inte de intressen som vill se ett federalt Europa. Snarare visar det på deras riktiga ansikte och en totalitär inställning. De är inte intresserade av ett fritt tänkande folk som väljer sin egen väg; i stället vill de till varje pris styra utvecklingen och forma samhället efter eget tycke.

Även i Österrikes presidentval nyligen fick de gamla styrande partierna ta ett steg tillbaka för två i sammanhanget nya alternativ. Även i detta fall var den österrikiska väljarkåren trött på att den verklighetsbeskrivning som presenterades inte överensstämde med den egna. Just därför sökte man sig till något nytt. Den österrikiska situationen fick EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker att gå så långt som att hota med EU-bojkott av Österrike om österrikarna röstade fram en för EU misshaglig president. Allt detta är mycket talande för den brist på respekt för demokrati och folkvilja som genomsyrar hela den monsterunion som alltmer utvecklas till Europas förenta stater.

Detta halvårs stora fråga för Europeiska unionen är annars Storbritanniens stundande folkomröstning den 23 juni om att återfå friheten eller stanna kvar som vasallstat under Bryssel. Ett brittiskt utträde vore ur EU:s perspektiv mer eller mindre en katastrof då det skulle öppna för framtida utträden och visa att framtiden inte finns inom en europeisk superstat utan inom fria och självständiga nationalstater där makthavarna fattar beslut så nära folket som möjligt och med folkets bästa i åtanke. Brexit vore självklart mycket välkommet, och självklart ska även Sverige genomföra en folkomröstning i samma fråga. Opinionsundersökningar har den senaste tiden visat att allt fler svenskar börjar ifrågasätta det europeiska monsterbygget, herr talman.

Nästa halvårs ordförandeskap, under slovakisk ledning, är även det en framtida ljuspunkt för dem som vill se mer demokrati och mindre totalitarism. Slovakien och dess regering har varit en skarp kritiker av diverse dekret från EU. Framtiden får utvisa vad detta innebär i praktiken, men vi får hoppas att Slovakien sätter sin prägel på EU under ordförandeskapet. Att till och med Europeiska rådets ordförande Donald Tusk vaknat upp och nyligen insett att EU har ett svalt folkligt stöd är likaså det talande för att nya vindar blåser i Europa.

Det är också symtomatiskt, herr talman, att beskåda EU:s oförmåga att hantera de problem som uppstår i kölvattnet av det egna agerandet. Ett talande exempel här är det havererade Schengenavtalet och hur bristen på yttre och inre gränskontroller lett till nära nog systemkollaps inom en rad olika områden. Att sedan EU på klassiskt manér flyttar fram sina egna positioner för att lösa de kriser unionen själv varit med om att skapa är inget nytt under solen utan följer samma gamla mönster.

I slutändan handlar det om att medborgarna inom EU:s medlemsstater är trötta på till exempel illegal invandring, toppstyre och politiker som inte tillvaratar folkets intressen. De europeiska folken köper helt enkelt inte längre den förljugna verklighetsbeskrivning som pumpas ut från EU. Den monsterkoloss som byggts upp på påståendet att den är demokratisk och främjar dialog mellan olika ståndpunkter är snarare en modern totalitär skapelse där de som avviker från den enda godkända och rätta stigen är avfällingar som ska bekämpas.

Herr talman! Det är dags att sätta stopp för denna federalistiska utveckling. Låt därför 2016 bli ett år där nya, friska vindar blåser och vädrar ut den unkna, totalitära lukten från federalister och EU-byråkrater. Låt 2016 bli ett år då de första stegen mot ett fritt och självständigt Sverige och Europa tas och då makten ges tillbaka till de europeiska folken.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 juni.)