Utgiftsområde 8 Migration

Fru talman! Förr reste politiker och experter från hela världen till Sverige för att studera den svenska modellen. I dag reser de hit för att studera en misslyckad migrations- och integrationspolitik. I dagens Sverige är över 50 000 människor illegala, det vill säga de befinner sig här av olika skäl men på ett illegalt sätt.

Detta betyder att det finns illegal arbetskraft. Personer har kommit till Sverige och fått avslag på sin asylansökan, de har fått sin sak prövad, men ändå är de kvar i Sverige.

Vad betyder det här på sikt? Det betyder att medborgarna, det vill säga svenska medborgare, tappar tilltron till det asylsystem som finns i dag. Det är ett asylsystem som bygger på tanken att varje människa har rätt att få sina asylskäl prövade. Det ska ske regelrätt och rättssäkert. Men har man fått sin sak prövad finns två utfall. Får man ett ja är man välkommen. Då ska man integrera sig i samhället och göra sin plikt. Har man fått ett avslag ska man återvända. Det är grunden för en fungerande reglerad invandring.

Men det vi ser i dag är en regering som under en femårsperiod har gått helt och hållet i en annan riktning. Socialdemokraterna talar om att de vill ha en stram migrationspolitik, att de tar ansvar för Sverige och har koll på Sveriges gränser och att återvändandet fungerar jättebra.

Träffar man gränspolisen och Migrationsverket eller gör besök på förvaren får man en helt annan verklighetsbeskrivning. Träffar man gränspolisen får man höra att de är underbemannade. De har inte hundra procent kontroll över våra flygplatser, hamnar och broar. Träffar man Migrationsverket får man höra att balanserna ökar. Ja, trycket har minskat mot Sverige från 163 000 till 23 000 asylansökningar. Men efterarbetet har inte minskat.

Det är inte så att när någon får sin asylansökan prövad en gång är det klart. Du har möjlighet att överklaga. Det finns ärenden som ska till migrationsdomstolen som är från 2015. Det har alltså gått fyra år, och vi är snart inne på år fem.

Det regeringen har gjort är att den har minskat anslagen till migrationsdomstolarna. De går på knäna. Det gäller inte bara asylärenden. Låt oss inte glömma dem som vi har sagt ja till. Det finns medborgarskapsärenden, anknytningsärenden och anhöriginvandringen.

I somras röstade en knapp majoritet i Sveriges riksdag för en generösare anhöriginvandring med motiveringen att det ska underlätta integrationen. Det är lite gammal skåpmat. Vi har haft en väldigt generös anhöriginvandring i Sverige på 90-talet och i början av 2000-talet.

Hur har det gått? Det vi ser i dag är första generationens svenskar - jag tänker inte kalla dem för andra generationens invandrare - eller andra generationens svenskar. De går i en allt högre grad ut skolan med ofullständiga betyg jämfört med sina svenska klasskompisar som har minst en eller två svenska föräldrar, det vill säga de som har svenska som modersmål.

Vi har skolor i områden där varannan elev går ut med ofullständiga betyg och där de inte har svenska som modersmål. De kan växa upp i familjer där de har föräldrar som knappt har någon utbildningsbakgrund. Man tror att ett barn som växer upp i ett hem där en eller båda föräldrarna inte kan försörja sig själva skulle underlätta integrationen, fru talman. Well, låt oss gå ut ur kammaren och ut i verkligheten och se resultatet av en misslyckad migrations- och integrationspolitik.

Det Sverige behöver nu är ett andrum. Vi behöver sätta ett tak, ett volymmål, i migrationspolitiken. Moderaterna vill att asylärenden ska prövas utanför EU:s yttre gräns, där vi har en fördelningsmekanism inom Europeiska unionen. Varje människa ska få sin asylansökan prövad. Men bara för att man söker asyl har man inte rätt till asyl. Det måste vi vara benhårda med. Annars tummar vi på asylrätten.

Får någon ett ja ska huvudregeln vara tillfälligt uppehållstillstånd. För att få permanenta uppehållstillstånd kopplar man till försörjningskrav och språkkrav. Därtill vill vi förlänga tiden för att bli svensk medborgare från fem år till sju år. Där kopplar vi återigen till språkkrav och försörjningskrav.

Vi säger inte nej till anhöriginvandring. Ska man ta hit sina anhöriga ska man också kunna försörja dem. Man har en plikt att försörja sina anhöriga. Sverige ger en fristad för den som är i behov av skydd. Men när man väl har fått sitt skydd har man också en plikt att försörja sig så gott det går.

Fru talman! I det hela: Sveriges kommuner, regioner, skolor och vårdcentraler och alla funktioner i vårt välfärdssystem behöver just nu ett andrum. Vad kammaren har gjort är att den har fattat hastiga beslut, om generösare anhöriginvandring och om gymnasielagen, som är ett haveri. Det är ett haveri eftersom man ger de människor som är mest sårbara i vårt samhälle falska förhoppningar om att de kommer att få stanna om de bara väntar lite till.

Man tar inget ansvar, och man skickar dem rätt i knäna på kommunerna. Där råder det bostadsbrist, och vi har lärarbrist. Det finns en idé här i huset om att varenda lärare som jobbar på någon skola har som profession och expertis att kunna lära ungdomar som kanske har ett års utbildningsbakgrund att ta igen tolv års skolgång på mindre än ett år.

Fru talman! Det får vara slut på tweetar och fina tal här i kammaren. Vi är folkvalda, och vi har ett ansvar. Vill vi att första generationens och andra generationens svenskar, det vill säga ungdomar och barn som går i våra skolor och växer upp i våra förorter, ska få en värdig integration måste vi strama åt och begränsa invandringen under överskådlig framtid, för vi har en skuld till dem.

(Applåder)

Fru talman! I alliansregeringen var vi helt överens inför dåvarande lågkonjunktur om att arbetskraftsinvandringen var helt nödvändig för att klara av de kommande utmaningarna. Nu är vi återigen på väg in i tuffare ekonomiska tider. Centerpartiet är helt övertygat om att arbetskraftsinvandring fortfarande är helt avgörande.

Bara under förra året bidrog arbetskraftsinvandringen med 34 miljarder i ökade produktionsintäkter och med 12 miljarder i ökade skatteintäkter som kan gå till skola, vård och omsorg i hela landet. 90 procent av arbetskraftsinvandringen var i bristyrken.

Arbetskraftsinvandringen är helt avgörande för svensk konkurrenskraft och för svenska företag. Här har vi och Moderaterna länge varit överens. För fem veckor sedan öppnade Ulf Kristersson upp för att strama åt arbetskraftsinvandringen. Sedan dess har många företag hört av sig och varit oroliga. Min fråga är: Hur vill Moderaterna strama åt arbetskraftsinvandringen?

Fru talman! Tack, Jonny Cato, för frågan! Moderaternas inställning är: Vi är för arbetskraftsinvandring, men det ska gå till på rätt sätt. Vi måste också motverka illegal arbetskraftsinvandring.

Det vi ser är hur man använder spårbyten i asylärenden. När man har fått sitt ärende prövat ända upp till högsta instans kan man åberopa verkställighetshinder, såsom spårbyte. Det är vad vi vill titta över.

Som du vet är Moderaterna mer marknadsliberala än vad Centerpartiet någonsin har varit och kommer att vara. Men vi gör det på rätt sätt. Man ska följa de lagar och regler som vi har satt upp. Vi är för arbetskraftsinvandring, men det ska ske på rätt sätt.

Fru talman! I frågan om spårbytet skiljer vi oss åt. Jag är helt övertygad om att de 700 som bara i år har fått anställning via spårbyte är oerhört viktiga för de företag de arbetar på.

Vi är helt överens om att fusk och organiserad brottslighet inte hör hemma i någon del i samhället, och inte heller när det gäller arbetskraftsinvandring. Däremot finns det som en ursäkt när man vill ta bort exempelvis rätten att jobba deltid för att stävja organiserad brottslighet.

Ni har sagt att ni vill få bort fusk och organiserad brottslighet, men ni har inte sagt hur. Jag är orolig för att era förslag kommer att leda till att man inte värnar arbetskraftsinvandring. Hur vill ni stävja brotten, och hur vill ni komma åt fusket? Det är helt avgörande.

Fru talman! Som Jonny Cato vet är vi mitt i en migrationsutredning, och Jonny Cato sitter i den utredningen. Alla partier går in med sina ingångar. Det ska landa någonstans i augusti nästa år.

Det vi har sagt är att vi är beredda att titta på det här. Vi ser problemet med att man utnyttjar själva tanken med spårbyte. Tanken med spårbyte var att förenkla integrationsprocessen. Det vi ser nu är att vissa utnyttjar det för att använda det som ett verkställighetshinder. Från början sökte man asyl, men man hade inte asylskäl. Då använder man spårbyte som skäl. Det är ett problem. Vi måste skilja asylinvandring från arbetskraftsinvandring, och det är det vi moderater vill göra.

Fru talman! Moderaterna har gjort många politiska omsvängningar de senaste åren. Dessa har gällt infrastruktur, energipolitik, arbetskraftsinvandring, rättspolitik, public service, alkoholfrågor med mera. Det här är ingen fullständig lista utan ett antal exempel. Vissa omsvängningar kan vara helt okej. När verkligheten förändras vill man utveckla sin politik. Ibland kan det gå lite väl fort.

Nyligen har Moderaterna gjort en stor omsvängning som mer är att betrakta som ett rejält löftesbrott och som har fått en hel del uppmärksamhet. Det gäller Förintelseöverlevaren Hédi Fried. Före valet gjorde partiledaren Ulf Kristersson ett besök hemma hos henne tillsammans med ett följe journalister och lovade henne att aldrig samarbeta med Sverigedemokraterna.

Fru talman! Min fråga till Moderaterna är: Vad har Arin Karapet att säga till Hédi Fried om den här frågan?

Fru talman! Jag tycker att det är smaklöst och skamlöst att använda Förintelsen i en diskussion om hur några partier i vår kammare sätter sig ned för att diskutera sakpolitik.

Jag kan informera Rasmus Ling om att jag själv är ättling till överlevande från det första folkmordet på 1900-talet, det vill säga folkmordet på armenier. Den nuvarande regeringen lovade 2014 att man skulle erkänna folkmordet på armenier, seyfo. Det har man inte lyckats med. Men att Moderaterna sätter sig ned med Sverigedemokraterna för att diskutera gängkriminalitet, migrationspolitik och kärnkraftspolitik är tydligen skandal.

Jag tycker att Rasmus Ling bör gå tillbaka till skolbänken, läsa sin historia och lära sig vad som har hänt i Europa. Det är inte bara Förintelsen. Och genom att ni använder Förintelsen som slagträ förminskar ni det som skedde på 40-talet.

Fru talman! Innan jag svarar på Rasmus Lings fråga och innan man ens kan ta upp detta som ett argument i den här kammaren angående vad Moderaterna vill tycker jag att regeringen bör erkänna folkmordet på armenierna, seyfo.

Fru talman! Jag tycker att det är ett uppseendeväckande svar - egentligen ett totalt icke-svar. Det är klart att det finns många andra relevanta frågeställningar att ta upp som har med Europas historia att göra, men att inte kunna svara på frågan om det tydliga löfte som gavs i den här otroligt centrala frågan i svensk politik tycker jag är anmärkningsvärt, fru talman. Vi kommer att fortsätta granska Moderaternas ställningstaganden.

För vår del har vi ett besked som ligger fast nu och som kommer att ligga fast framöver: Vi kommer inte att samarbeta med Sverigedemokraterna om migrationspolitik. Jag beklagar att Moderaterna har valt att bryta sitt löfte.

Fru talman! Det märks på svaret från Rasmus Ling att man vill flytta fokus från vad den här debatten handlar om. Moderaterna går som parti in i Migrationsutredningen. Vi är för att sätta upp ett volymmål och ställa krav på anhöriginvandring. Om det är fler partier som är för den politiken tänker vi sätta oss ned med dem och samtala och bilda en majoritet i den här kammaren i den frågan.

Om Rasmus Ling är så bekymrad över vilka partier som sitter med vilka partier tycker jag att han ska tänka på att hans parti sitter med Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har stöttat kommunismen, som har orsakat 100 miljoner offer. Jag tycker att man ska göra sin hemläxa innan man använder slagträn mot sina motståndare. Jag hade förväntat mig ett hederligt replikskifte. Det blev ohederligt, men tack för mig.

Fru talman! I en intervju i Svenska Dagbladets podd Ledarredaktionen svarar Timbros vd på huruvida debatten om invandring gjort det lättare att prata om att krympa välfärden. Då svarar hon: Ja, det är en grupp som är lättare att ge sig på.

Jag tänker på detta när jag hör Arin Karapet. Som en ganska dålig trollkonstnär står han nu och försöker leda bort uppmärksamheten genom att peka med ena handen på dem som nyss kommit medan han och Moderaterna som vanligt fortsätter att fylla fickorna på de allra rikaste i vårt samhälle. Tricket är helt beroende av Sverigedemokraterna som förband.

Det är därför, fru talman, som vi nu ser banden mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna bli allt starkare. De behöver varandra. Samma moderater som tog bort sfi från dag ett kommer nu med krav på språktester och straff för människor som inte lär sig svenska. Samma moderater som har låtit företag suga miljardvinster ur en alltmer segregerad skola klagar nu på ökande kriminalitet och utanförskap hos unga. Samma moderater som sänkt skatten för de rikaste och dränerat våra gemensamma tillgångar låtsas som att underskotten är flyktingmottagandets fel.

Det är precis samma sak i denna debatt. Moderaterna skyller på andra för den ojämlikhet de själva varit med och skapat. Sverige behöver ett andrum från Moderaternas ojämlikhet, fru talman.

Fru talman! Det här replikskiftet berör inte utgiftsområde 8. Jag tänker därför vara väldigt kortfattad. Det är inte mitt parti som har släppt fram en statsminister som vill ta bort värnskatten. Det är Christina Höj Larsens parti som har släppt fram Stefan Löfven i den här kammaren.

(Applåder)

Fru talman! Det är lustigt att Arin Karapet nämner detta. År 2014 släppte Moderaterna tillsammans med allianskollegorna fram en socialdemokratisk och miljöpartistisk regering på precis samma sätt. Betyder det att ni stöttade den budget och de väldigt viktiga välfärdsreformer som Vänsterpartiet genomförde? Jag utgår från det i det här fallet.

Men tillbaka till frågan! Det här handlar faktiskt om flyktingpolitiken. Det handlar om Moderaternas konsekventa skyllande på andra för en ojämlikhet och ett klassamhälle de själva har varit med och skapat. Mitt budskap är tydligt. Vi ser vad ni gör - den ena handen går ned i fickan, den andra pekar på dem som nyss kommit. Det tydligaste exemplet är att man nu har gått så långt som att bryta ett löfte till en Förintelseöverlevande. Det säger allt, fru talman.

(Applåder)

Fru talman! Vänsterpartiet är det parti som är bäst på att vara och spela upprörda i den här kammaren. Sanningen är att det är de som förordar en ansvarslös migrationspolitik. Man lovar i princip en förtäckt amnesti. Moderaterna är ett parti som vill ha ordning och reda.

Men återigen, Christina Höj Larsen: Du kan inte beskylla mig för att Stefan Löfven vill ta bort värnskatten för de allra mest välbärgade. Det är ert parti som har släppt fram Stefan Löfven. Då får ni ta ansvar för det. Det ansvaret kan inte jag bära, för jag röstade nej till Stefan Löfven.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska försöka ta tillbaka debatten till det budgetområde som det handlar om, men först skulle jag vilja nämna ett par korta saker. För det första är det en annan sak att stötta en statsminister när det finns ett färdigt program som kommer att gå igenom. För det andra är det intressant att Miljöpartiet är rädda för att samarbeta med oss om migrationspolitiken. Vi har ganska tydligt lovat att inte göra något sådant. Det gjorde vi 2014, och det har vi stått fast vid sedan dess. Miljöpartiet är inget parti som behöver oroa sig för att vi kommer att vilja samarbeta med dem vad gäller migrationspolitik.

Till budgetområdet! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen i detta betänkande. De som mot förmodan följer varenda budgetdebatt som hålls här i kammaren - jag hoppas att det är några stycken - noterar säkert att det är något ovanligt att det finns reservationer gällande utgiftsområden. Men detta är något som vi i Sverigedemokraterna har använt ganska konsekvent sedan vi kom in i riksdagen just när det är av särskild vikt och man ändå ligger inom ramen.

Migrationspolitiken om något är ett sådant område där det är av särskild vikt och särskilt allvarligt att prioritera annorlunda än vad utskottet föreslår. Men jag har full respekt för att man ofta ser politiken och budgeten som en helhet. Det är just för att också vi ser politiken och budgeten som en helhet som vi väljer att försöka göra förändringar.

En av de absolut viktigaste förändringar vi föreslår i vår reservation är att faktiskt ge migrationsdomstolarna den budget de efterfrågar. Oavsett var man står inom migrationspolitiska avvägningar - jag kommer att återkomma till det alldeles strax - bör de flesta i denna kammare vara överens om att det system vi har, med de regler vi har och de beslut som ska fattas, bör göras så effektivt, smidigt och korrekt som möjligt.

Förra året anslog vi mer medel till Migrationsverket. Då var det där man hade den stora bördan, de långa balanserna, och behövde mer resurser för att effektivt kunna arbeta undan det som låg kvar och eftersläpade.

Nu, som vi hörde i det förra anförandet, är det i stället migrationsdomstolarna som har fått den stora bördan. Efter det första beskedet från Migrationsverket är det överklaganden som väntar. Migrationsdomstolarna har gjort en tydlig beredning av vad de behöver för medel. Men det efterföljer inte regeringen. Man ger inte de medel som migrationsdomstolarna vill ha.

Det är inte bara domstolarna själva som säger att de vill ha mer pengar. Migrationsverket har också varit tydligt, både i prognoser och i föredragningar för oss i utskottet, om att man oroas av att domstolarna inte får de medel de behöver och att detta i slutändan kommer att belasta mycket mer än man sparar på kort sikt eftersom personer som fortfarande väntar på slutgiltiga beslut finns kvar i vårt system och fortsätter leva här på vår bekostnad.

Det är således helt och hållet "hål i huvudet" att inte tillföra de resurser som efterfrågas. Jag hoppas innerligt att man tar sitt förnuft till fånga inför kommande ändringsbudgetar.

I vår reservation och i vår politik i övrigt finns det ett par saker jag vill trycka lite extra på.

Vi satsar på fler förvarsplatser och har så gjort ett tag. Ett arbete har redan skett - det finns fler förvarsplatser redan i dag. Jag noterar dock att i den budget som föreslagits av regeringen och sedermera utskottet ger man inte Migrationsverket tillräckliga resurser för att kunna förstärka ytterligare. Man har rättat sig något för att hålla antalet platser på samma nivå som nu, men Migrationsverket har även där lagt fram prognoser för vad de skulle behöva för att kunna utöka redan på kort sikt. Vi skjuter till resurser för detta.

Vi satsar också extra mycket på utresor för avvisade och utvisade. Vi ger ett extra tillskott där eftersom vi menar att hade man genomfört den politik som vi förordar hade man också fått upp takten på utresorna betydligt snabbare, både de som sker tvångsvis och de som sker frivilligt genom att människor återtar sin ansökan för att de vet att de regler som finns i Sverige är de som gäller och att besluten kommer att följa av de regler som finns.

Den kanske största enskilda satsning vi gör här är en specifik och riktad satsning på återvandring som sker med biståndsmedel.

Sverige har sedan tidigare ett bidrag man kan söka för återvandring. Det är ett modest bidrag; det ligger på mellan 30 000 och 75 000 per familj, beroende på hur många som reser och vilken ålder de har. Det är något som man får direkt i handen när man lämnar Sverige självmant efter ett avslag. Det är inte riktigt så långsiktigt och kanske heller inte så effektfullt som det hade kunnat vara.

De pengar som vi anslår får egentligen ses som anslag till ett pilotprojekt för att kraftigt utveckla hela återvandringssystemet. Det handlar om att möjliggöra för fler som får eller förväntas få avslag eller som helt enkelt känner att det här var nog inte rätt land och själva vill återta sin ansökan att återvända hem med stöd under kanske lite längre tid, bättre kontaktnät på plats och återetableringssatsningar. Men det handlar också om att genom biståndsverksamhet möjliggöra för fler personer att känna att det är säkert och tryggt att återvända hem.

Jag har tidigare talat här i kammaren om att vi vid kontakter med exempelvis somaliländare som har levt här under lång tid fått höra att de är tacksamma för det de har här men också längtar hem. De känner att de gärna hade återvänt om det bara funnits möjlighet för barnen att fortsätta en vettig skolgång och de var säkra på att livet skulle kunna fortsätta på ett bra sätt.

Den sortens biståndssatsningar ingår i detta pilotprojekt. Jag utgår från att dessa satsningar skulle behöva utvecklas ytterligare framöver, men det är som sagt satsningar som möjliggör för fler att leva där de vill leva och för fler länder på vår jord att faktiskt vara värdiga, verksamma och fruktsamma platser att leva på.

Fru talman! Den som tittar på våra siffror noterar säkert att vi också gör stora nedskärningar. Såklart gör vi det, annars hade vi inte kunnat ha en reservation och omfördela medel. Det handlar om att vi beräknar att man ganska snabbt kommer att kunna se effekter på hur många som kvarstår i våra system och vad olika saker kostar att satsa på. Det handlar om allt från att lite äldre ensamkommande barn kanske inte behöver jourpersonal dygnet runt på samma sätt som yngre barn gör till att fler lämnar landet och färre söker sig hit.

Vi har en utredning på plats, en migrationskommitté, som ska se över en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Hade Sverigedemokraterna suttit vid makten hade en sådan kommitté förvisso varit tillsatt, men snarast möjligt hade vi också dragit ned de regler som redan finns till miniminivåer för att ge utredningen lugn och ro att jobba på riktigt. Vi hade snabbt gått igenom samtliga internationella konventioner och avtal som vi är bundna av och sett efter: Hur kan vi göra tolkningarna? Har vi gjort stramaste möjliga tolkning? Hur har andra länder agerat? Vi hade ganska snabbt kommit fram till att det finns mer att göra om man menar allvar med det man säger om att vara på miniminivåer. Vi hade lagt oss där till en början för att ordentligt kunna ta fram politik som är långsiktigt hållbar.

Det är detta Sverige behöver, inte fortsatt lappande och lagande, snabbutredningar - vad man än säger är det mycket som ska komma på plats till nästa sommar - eller fortsatt osäkerhet och otydlighet eller lagstiftning som ger möjlighet att stanna trots att man fått avslag.

Sverige behöver en annan regering och en helt annan migrationspolitik.

(Applåder)

Fru talman! I Vänsterpartiets budgetmotion En plan för jämlikhet och grön omställning tar vi ett helhetsgrepp om de växande klyftorna. Vi vill att Sverige åter ska bli världens mest jämlika land.

Under de senaste decennierna har ojämlikheten i samhället ökat och skattesystemets omfördelning kraftigt försämrats. Den relativa fattigdomen har fördubblats på mindre än tio år. Samtidigt har den ekonomiska eliten fått det allt bättre i Sverige.

I detta läge lägger regeringen fram en budget som främst gynnar rika män, på välfärdens bekostnad. De nödvändiga satsningarna på välfärden uteblir trots att det runt om i Sverige kommer larmrapporter om stora nedskärningar inom skolan, barnpsykiatrin, äldreomsorgen och sjukvården. Vi ser det varje dag runt om i landets kommuner.

Vänsterpartiet vill göra satsningar på den generella välfärden, satsningar som är centrala för ett jämlikare samhälle. Regeringens budget vidgar i stället klyftorna i samhället och leder till underfinansiering av välfärden i ett läge där behoven ärligt talat är stora.

Vi i Vänsterpartiet vet att vi genom att investera i samhället och varandra kan bygga ett starkare, tryggare och mer inkluderande Sverige. Det är den realistiska och solidariska vägen att försvara och utveckla den välfärdsmodell som har ett så brett stöd i Sverige. Kampen mot rasistiska krafter för att utveckla välfärden i ett öppnare Sverige där vi är fler är tätt sammanvävd med kampen för ett värdigt flyktingmottagande i samklang med samtida behov. Det är Vänsterpartiets avsikt att ta ansvar för denna solidariska realism.

För Vänsterpartiet är en robust och solidarisk välfärd nyckeln till lyckad integration. Den integrationen omfattar oss alla, inte bara nyligen anlända. Genom skattefinansierade välfärds- och trygghetssystem ges vi alla möjlighet att utvecklas från isolerade satelliter till en del av en gemenskap och ett samhällsbygge.

Det handlar om solidaritet mellan generationer för att finansiera utbildning och pensioner, mellan friska och sjuka, mellan arbetande och arbetslösa och mellan dem som lever i överflöd och dem som lever på marginalen - allt för att bygga ett tryggt och jämlikt samhälle med hälso- och sjukvård, kultur, infrastruktur och bostadsbyggande. Vi utgår från, fru talman, att alla i samhället vill bidra genom att arbeta och att staten har ett ansvar för att möjliggöra det.

Det är med dessa utgångspunkter som vi tagit fram vårt budgetförslag på utgiftsområdet Migration, som vi debatterar här i dag. Våra förslag på området fokuserar i huvudsak på två saker: att korta handläggningstider för att skapa en bättre asylprocess och bättre integration och att sent omsider låta de ensamkommande som farit så illa äntligen få en trygg framtid i Sverige.

Fru talman! De ensamkommande vi nu talar om kom till Sverige som barn. De sökte skydd här undan krig och förtryck. De flesta kom innan migrationspolitiken svängde, innan högerpolitiker och borgerliga ledarsidor började skrika om systemkollaps och innan riksdagen bestämde sig för att införa den strängaste asyllagstiftning som är möjlig.

När åtstramningarna presenterades lovade statsministern att barnen skulle undantas. Men det löftet bröts. Migrationsverket ändrade sin praxis med följden att 18-årsdagen betydde utvisning för dem som fått uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder. De som inte kunde utvisas eftersom de var barn skulle alltså få vänta tills de fyllt 18 och då tvingas lämna landet.

Det kom en dom från Migrationsöverdomstolen som slog fast att en stor del av gruppen som var under 18 egentligen skulle bedömas som alternativt skyddsbehövande och få uppehållstillstånd. Men de långa handläggningstiderna gjorde att många hann fylla 18 innan asylbeslutet togs.

De ensamkommande prioriterades dessutom ned i Migrationsverkets ärendehantering. Tusentals ensamkommande fick sin ålder uppskriven genom rättsosäkra åldersbedömningar med metoder som har ifrågasatts från väldigt många håll. Vi väntar fortfarande på den utlovade utredningen. Genom gymnasielagen skulle de få en ny möjlighet. Men lagen var så dåligt konstruerad att mycket av den ovisshet och oro som drabbat gruppen kvarstår.

Vänsterpartiet såg bristerna och försökte åtgärda några av dem. Helst hade vi sett en annan lösning redan då. Så basala saker som vilka utbildningar som ska räknas är fortfarande oklara. Regeringen var inte intresserad då, och nu lever många ensamkommande med konsekvenserna.

I debatten kallas de för "vuxna män utan asylskäl". Sanningen är, fru talman, att det handlar om barn och unga som sökte och behövde skydd i Sverige. De har behandlats fruktansvärt illa till följd av politiska beslut, och de har hunnit bli vuxna under tiden.

Jag har, fru talman, många gånger här i kammaren talat om den svåra situation som många ensamkommande befinner sig i. Jag har tagit upp självskadorna, självmorden, hemlösheten och en förtvivlan som leder vidare till ett liv som hemlös på Paris gator för att få en andra chans. Jag har också talat om kraften och engagemanget bland alla dem som finns omkring de ensamkommande, som varje dag stöttar dem i skolan, på boendet och, om hemlöshet har drabbat dem, i att hitta en säng att sova i, mat för dagen eller stöd.

Jag har också betonat den vilja och de förmågor som många av de unga faktiskt visar - hur de trots alla utmaningar kämpar på med skolan, jobbar extra på äldreboendet och är en omistlig del av sina nya svenska familjer. I förlängningen är de, fru talman, efter sin utbildning en viktig del av den generationsväxling som nu måste ske när befolkningen snabbt åldras och inte minst välfärden står inför en enorm arbetskraftsbrist.

Ungdomarna är på många sätt en del av Sverige och Sverige en del av dem. Det är därför hög tid att inse att deras situation behöver normaliseras och att ersätta det lapptäcke av otrygghet de mötts av med långsiktighet och trygghet.

Därför har Vänsterpartiet budgeterat för permanenta uppehållstillstånd för dessa ungdomar. Vår satsning omfattar ca 11 000 personer, både dem som fått tillfälliga uppehållstillstånd genom nya gymnasielagen och dem som inte lyckats med detta. Baserat på beräkningar från riksdagens utredningstjänst bedömer vi att en sådan normalisering skulle kosta 800 miljoner. Det skulle på kort sikt leda till besparingar hos Migrationsverket och domstolarna och till att kostnader i stället flyttades till etablering. Sverige har redan investerat i dessa barn och unga, och en trygg framtid gör att de på längre sikt kommer att vara en del av samhällsbygget.

Vi har valt att kalla detta amnesti. Men för min del kan man kalla det vad som helst. Egentligen är det snarare ett erkännande av att vi i denna kammare har ansvar för när människor hamnar i kläm, inte minst när det handlar om barn och unga.

Fru talman! Åratal av oviss väntan bryter ned människor. När möjligheterna till svenskundervisning och arbete under denna långa tid oftast är ytterst begränsade är väntetiden dessutom outnyttjad.

Vänsterpartiet vill öka anslagen till Migrationsverket och migrationsdomstolarna och till rättsliga biträden vid domstolsprövning. På så vis kortar vi ned handläggningstiderna, vilket är gynnsamt för den som söker asyl, för samhället och för samhällsekonomin. En lång väntan på asylbeslut är väldigt påfrestande och dåligt för den psykiska hälsan. Det försvårar etableringen i samhället för den som får uppehållstillstånd och förutsättningarna för ett fungerande återvändande för den som får ett avslag.

Enligt en studie från Delmi från 2018 är förkortade handläggningstider bland det allra viktigaste vi kan göra för att förbättra asylprocessen och asylsökandes hälsa. På sikt innebär våra förslag också stora besparingar på boendekostnader för asylsökande.

Slutligen, fru talman, avstår vi i dagens votering eftersom vi ser vår budget som en helhet. Vi hänvisar till Vänsterpartiets särskilda yttrande.

Fru talman! Kristdemokraternas förslag när det gäller detta utgiftsområde, migrationen, finns utförligt redovisade i vår partimotion. Vi har även ett särskilt yttrande i detta avsnitt.

Migrationspolitiken måste ta hänsyn till vår förmåga att integrera. När detta inte sker får vi överfyllda förorter, parallellsamhällen, utanförskap och förläggningar med tusentals människor. Vi måste se sambandet mellan en invandring i alltför stora volymer och de mycket allvarliga samhällsproblem som vi brottas med.

I Sverige finns bostadsområden där det faktiskt råder en alternativ rättsordning - där religiösa poliser trakasserar människor som avviker från det som anses vara "rätt". Detta äger rum trots att alla vi som är i Sverige har en skyldighet att följa svenska lagar. Förklaringen ligger i att normer och seder inte förändras för att man passerar en nationsgräns utan genom möten och genom att leva med, inte bredvid, majoritetsbefolkningen.

Hur kan man då skapa en samhällsgemenskap där integration inte är att bo i samma land utan att leva i samma samhälle? Låt det vara kristallklart - en stram migrationspolitik har inget egenvärde i sig utan är en förutsättning om vi ska klara av de problem och utmaningar vi har framför oss när det gäller att integrera människor som vi faktiskt har tagit emot.

Skillnaden mellan invandring och integration är att i det förstnämnda kommer man in i ett land, men i det sistnämnda kommer man in i samhället. Dessvärre har debatten handlat för mycket om invandring och för lite om integration. Sverige behöver en kristdemokratisk integrationspolitik, där det finns både rättigheter och skyldigheter. Den bygger på goda värderingar och syftar till samhällsgemenskap för alla människor.

Att vi vill se en stram migrationspolitik under en lång tid framöver beror på att vi tror att det kommer att ta många år att komma till rätta med den integrationsskuld som vi byggt upp. I arbetet med denna migrationspolitik både kan och ska vi titta på varje enskild lagstiftning och även på socialförsäkringssystemets utformning.

Några frågor som vi kristdemokrater har lyft fram är: Vi ska ha temporära uppehållstillstånd, inte permanenta. Vi vill att asylprocessen ska ha en tydlig början och ett tydligt slut. Därför tycker vi att möjligheten till spårbyte ska tas bort. Den fungerar inte på det sätt som intentionen var, och Migrationsverket rapporterar att regelverket missbrukas. Vi behöver få fram fler förvarsplatser. Vi har riktat medel för detta i vår budget. Men vi ser att det kommer att ta tid, och därför föreslår vi elektronisk övervakning som ett alternativ till förvarstagande när det saknas platser.

Vi har motionerat om upprättandet av en säkra-länder-lista. Här vet jag att en utredning är i sitt slutskede. Man ska plocka fram en sådan lista efter ett beslut i EU-domstolen i juli 2018 för att göra det möjligt för oss i Sverige att avvisa en person med omedelbar verkan när en asylansökan är ogrundad. Vi vill se försörjningskrav för alla, utom för egna barn under 18 år.

Kort sagt: Vi kristdemokrater vill se ett minskat söktryck till Sverige. I princip alla partier i denna kammare är överens om att migrationspolitiken behöver samordnas inom EU. Det bygger på att EU har en fri inre rörlighet och en gemensam yttre gräns.

Vi kristdemokrater skulle också vilja att vi tittade närmare på de nordiska grannländerna av det skälet att det är länder som påminner om vårt eget land. Välfärden är generell, de demokratiska institutionerna är starka och rättssäkerheten är hög. Graden av korruption är jämförelsevis extremt låg i dessa länder, och tilliten människor emellan och till offentliga institutioner är stark.

Men trots likheterna mellan de nordiska länderna sticker Sverige ut i en jämförelse som gäller migrationspolitiken och antalet asylsökande. Under de fem åren 2014-2018 var det drygt 320 000 personer som sökte asyl här i Sverige. Under samma period var det drygt 150 000 personer som sökte asyl i Norge, Finland, Danmark och Island sammanräknat. Det innebär att mer än två tredjedelar av alla asylansökningar som görs i Norden lämnas in här i Sverige, trots att Sverige befolkningsmässigt utgör bara lite drygt en tredjedel av Norden.

Sverige är å andra sidan Nordens folkrikaste land. Det är därför fullt rimligt att Sverige har ett mottagande som i reda tal är högre än grannländernas. Det är däremot inte rimligt att det svenska mottagandet per capita är mer än tre gånger högre än i samtliga andra nordiska länder.

Kristdemokraterna värnar rätten att söka asyl. Vi menar att Sverige aldrig kan eller ska backa från ansvaret att erbjuda människor som flyr, under välgrundad fruktan för sina liv, en fristad från förtrycket. Vi anser också att de personer som bedöms ha skyddsskäl och erbjuds skydd här måste ges rimliga möjligheter, med försörjningskrav, att återförenas med sin närmaste familj.

Fru talman! Om vi får till en stram migrationspolitik, vilket det nu jobbas med i en kommitté där jag har möjlighet att sitta med, både kan, ska och måste integrationen stå i fokus.

Vi kristdemokrater hade för lite drygt en månad sedan en kongress, ett riksting, som vi kallar det, och där antog vi en integrationsproposition med 36 skarpa förslag rörande integrationen. Vi som hade förmånen att få sitta med i den grupp som arbetade fram propositionen hade ett ord som vägledde oss i vårt arbete, och det ordet var "vi". Det är ett ord som binder människor samman. "Vi" gör främlingen till en granne. Kristdemokraternas samhällsgemenskap bygger på ett "vi" som gäller alla människor.

I och med att detta är den sista debatten före julen och julledigheten vill jag önska talmannen, mina kollegor i socialförsäkringsutskottet och alla andra en riktigt välsignad och god jul.

(Applåder)

Fru talman! Jag har noterat att också Kristdemokraterna har svängt i flera frågor på migrationsområdet, i de flesta fall i en riktning som jag och Miljöpartiet inte gillar. Men i en fråga har jag en genuin förhoppning om att Kristdemokraterna ska stå kvar i den syn de har haft historiskt när man har arbetat för utsatta människor. Det jag tänker på närmast är huruvida svårt sjuka, inte minst äldre, ska ha möjlighet att få stanna av humanitära skäl.

Vi har tidigare sett och upprörts av fall där dementa äldre har utvisats utan att ha något ordnat mottagande, alltså inga släktingar eller familj som finns på plats och kan ta emot.

Min fråga är: Kommer Kristdemokraterna att tycka att vi framöver ska ha en human skyddsgrund som kan vara en hjälp i dessa ömmande fall när till exempel svårt sjuka äldre riskerar att utvisas utan ordnat mottagande?

Fru talman! Jag får respektera att Rasmus Ling och Miljöpartiet inte gillar den migrationspolitik som vi kristdemokrater förordar. Den är utformad för att vi ska kunna ta itu med de problem som vi har i Sverige.

De positionsförändringar som vi har gjort gillar jag stenhårt, för de gör det möjligt för oss att ta itu med integrationen, vilket jag tror är det viktigaste om vi ska ha ett land som lever enligt den devis som jag personligen hade på min valaffisch: Vi ska leva med, inte bredvid, varandra. Jag har på något sätt lovat mig själv att jag ska försöka analysera varje enskilt förslag som läggs fram i den här kammaren, oavsett från vilket parti det kommer. Om förslaget leder i den riktningen ska vi absolut diskutera det vidare. Jag tänker att det också är ett moget och vuxet sätt att resonera.

När det gäller den humanitära skyddsgrunden sitter Rasmus Ling och jag i en kommitté som har fått i uppdrag att utreda den. Vi vet båda två att förslaget inte är färdigutrett. Vi kristdemokrater har däremot mycket tydligt sagt att vi tycker att man ska utreda en ny humanitär skyddsgrund, för jag är helt övertygad om att Sverige, precis som en rad andra länder i Europa, behöver en ventil. Alla människor passar inte in i den mall som man annars puttar in dem i. De människor som faller mellan stolarna och inte passar in i mallen måste vi kunna pröva enligt ventilen.

Hur den humanitära skyddsgrunden kommer att se ut vet vi inte än, men vi kristdemokrater har varit med och krävt att en sådan grund ska utredas.

Fru talman! Tack, Hans Eklind, för svaret och upplysningen om devisen på valaffischerna! Den är ju fin. Den är också något att leva upp till.

Jag är glad över att Kristdemokraterna har velat ha just den här frågan färdigutredd. Jag hoppas att man kommer att hålla fast i sin tradition, där man tidigare har arbetat väldigt väl för inte minst äldre och sjuka. Att man ville ha frågan utredd inom ramen för kommittén är ett viktigt besked och ett första steg. Jag har förhoppningar om att vi ska komma framåt i detta så att det också träffar utsatta grupper, inte minst svårt sjuka äldre och barn.

Fru talman! Som sagt: För mig är det ganska självklart. Om vi nu står upp för en asylrätt för människor som flyr för sina liv kan det också finnas andra skäl. Man kanske inte passar in i det regelverk eller de formuleringar som finns.

För oss är det viktigt att vi får ned söktrycket till Sverige. Det är av det skälet vi inte använder oss av uttryck som volymmål. För oss är det inte riktigt förenligt med det sätt som vi ser att vi måste värna asylrätten på. Därför väljer vi uttrycket söktryck i stället.

Om vi ska få ned söktrycket till Sverige måste vi anpassa oss till vår omvärld. Vi måste se över de regelverk som finns. Men just i det här fallet, när det gäller den humanitära skyddsgrunden som Rasmus Ling lyfter upp, finns denna ventil i en rad andra länder. Då menar jag att det borde vara fullt möjligt för oss att få ned söktrycket och samtidigt ha en ventil så att vi fångar upp de här.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i socialförsäkringsutskottets betänkande nr 4, Utgiftsområde 8 Migration, och avslag på reservationen. Det innebär att jag tillstyrker regeringens förslag om anslag för 2020 inom området på ca 11,4 miljarder kronor.

Under senare år har antalet flyktingar och migranter i världen varit stort, till och med rekordstort. Enligt UNHCR uppgår antalet människor på flykt i världen till drygt 70 miljoner. Också antalet asylsökande i Europa ligger på en hög nivå, även om nivån har sjunkit under senare år. Fördelningen av asylsökande mellan EU:s medlemsstater är ojämn. Sverige är en av de medlemsstater som har tagit, och fortfarande tar, ett stort ansvar i förhållande till sin folkmängd.

Åren 2014 och 2015 har många här tidigare refererat till. År 2015 sökte 163 000 personer asyl i Sverige - det är det största antalet hittills under ett och samma år. För att kunna hantera den situationen slöt den dåvarande regeringen och fyra oppositionspartier i oktober 2015 en överenskommelse om åtgärder för att säkra förmågan i det svenska mottagandet av asylsökande och stärka etableringen av nyanlända.

Vi har hört tidigare talare gå tillbaka historiskt, men då har man stannat vid 2015 och låtsats som att ingenting hänt sedan dess.

I november 2015 presenterade regeringen ytterligare åtgärder för att begränsa möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Åtgärderna resulterade i lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd - den så kallade tillfälliga lagen - som trädde i kraft den 20 juli 2016 och som skulle gälla som längst till och med den 19 juli 2019. Dessa beslut har haft effekt. Det är färre asylsökande - det ligger nu på nivåer runt 20 000 per år.

I riksdagen har vi därefter beslutat att giltighetstiden för den tillfälliga lagen ska förlängas till och med den 19 juli 2021, med bland annat justeringen att alternativt skyddsbehövande ges rätt till familjeåterförening under samma förutsättningar som flyktingar, vilket jag tycker är mycket bra. Det är någonting som jag har talat om flera gånger här. Därför tycker jag att det var en bra förändring.

I ett flertal motioner anges att anslagen kan ökas eller minskas till följd av att reglerna om uppehållstillstånd bör ändras eller att migrationen på andra sätt ska styras genom större förändringar av regelverket. Det har vi hört om i tidigare inlägg. Den 14 juni i år beslutade regeringen bland annat därför att tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté: Kommittén om den framtida svenska migrationspolitiken. Vi hade ett långt möte i går eftermiddag. Vi som sitter i denna kommitté fick i uppdrag av regeringen att utreda just den framtida svenska migrationspolitiken. Kommittén ska ta ställning till utformningen av politiken i syfte att fastställa en ordning som är långsiktigt hållbar. Ett utredningsbetänkande ska lämnas senast den 15 augusti nästa år, alltså 2020.

Fru talman! Det är då självklart att utredningens arbete bör avvaktas innan förslag till större ändringar i regelverken lämnas.

Vi kan också konstatera att Migrationsverkets statistik visar att antalet sökande under senare år inte har varierat i någon större utsträckning och att inte heller sökandenas ursprungsländer uppvisar någon större variation.

Som flera talare har varit inne på är det viktigt att handläggningstiden hålls så kort som möjligt, inte bara hos Migrationsverket utan även hos migrationsdomstolarna. För Migrationsverket innebar 2018 ett fortsatt arbete med att pröva ett stort antal asylansökningar. Trenden med ett relativt stabilt antal nya asylsökande och ett sjunkande antal inskrivna i mottagandet fortsatte. Avvecklingen av boenden och minskningar av personalstyrkan fortsatte därmed.

Samtidigt vill vi uppmärksamma det förslag som vi beslutade om i riksdagen för några veckor sedan. Det handlade om att reformera EBO-lagen eller snarare om att inskränka möjligheten för asylsökande att ordna eget boende under asyltiden. Regeringen bedömer att det kommer att innebära att fler asylsökande kommer att bo i Migrationsverkets boenden i stället för i ett eget ordnat boende och att kostnaderna för boendebeståndet därmed ökar för Migrationsverket.

Den förändring av migrationspolitikens inriktning som har gjorts på senare år har naturligtvis medfört ett stort omställningsarbete inom migrationsmyndigheten. Det har tagit kraft av organisationen och har också varit utmanande när det handlar om kunskap och kompetens hos anställda handläggare. Ändå fortsätter antalet öppna asylärenden att minska, och det är nu det lägsta sedan 2011. Även antalet öppna ärenden om uppehållstillstånd för anknytning, arbete och studier fortsätter att minska.

Trenden med ökande handläggningstider för anknytningsärenden har brutits. Därmed har mer kraft kunnat läggas på att utveckla verksamheten. Det innebär sammantaget att förutsättningarna för 2019 och 2020 märkbart har förändrats.

När det gäller förvar, som flera har lyft upp i debatten, håller jag med om att det inför verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut och återvändande är viktigt att asylprocessen har en tydlig avslutning för att asylsystemet ska fungera väl. Ett väl fungerande återvändande är en förutsättning för att Sveriges asylsystem ska vara långsiktigt hållbart. Det är också en fråga, kan jag avslöja, som diskuteras i Migrationskommittén. Om ett beslut om avvisning eller utvisning kan verkställas ska detta göras så snart som möjligt, och ett verktyg för att kunna verkställa beslut är möjligheten till förvarstagande. Eller det kan vara det; det behöver inte alltid vara så.

Regeringen uppmärksammar - och har uppmärksammat - frågan om förvar i regleringsbrev till Migrationsverket. Antalet förvarsplatser har också utökats. Och regeringen anger i budgetpropositionen att medel tillförs för att den nuvarande kapaciteten ska upprätthållas.

Fru talman! De problem vi har i Sverige i dag kan bara lösas genom ett starkare samhälle, där vi tar ett större gemensamt ansvar för vår trygghet och sammanhållning.

Vi har återställt ordning och reda i statsfinanserna och även fattat flera genomgripande beslut på migrationsområdet. Därmed har vi rustat Sverige inför sämre tider. Vi har också rustat Sverige för en bättre integration. Under de goda åren har vi byggt upp en välfärdsreserv genom att betala av på statsskulden. Statsskuldskvoten är nu på den lägsta nivån sedan 1977. Och 300 000 fler går till ett arbete. Därmed har vi bättre förutsättningar än vi haft på mycket länge.

Jag yrkar återigen bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag har två frågor som rör medel här och som även bemöts i utskottets överväganden.

Den ena frågan handlar om förvarsplatser. Min väldigt simpla fråga är varför man har valt att lägga sig på och godkänna den nivå som regeringen har lagt sig på och som i princip bara upprätthåller det antal förvarsplatser som finns nu. Det finns ju en prognos som visar att man skulle kunna tillskjuta ganska lite resurser men ändå få till stånd fler platser.

Vi har i dag en situation där det är i princip 98 eller 99 procents beläggning hela tiden och där polisen i princip omedelbart släpper personer som de hittar i landet, för de vet att de ändå inte kan ta dem i förvar och verkställa beslut. Jag förstår att det behövs mycket mer för att bygga fler platser, men det finns alltså ett konkret förslag om att skjuta till resurser för att driva fler förvarsplatser inom befintligt bestånd. Jag undrar hur man i det parti som är majoritetsledande i utskottet har resonerat när man menar att det är rimligt att inte skjuta till de resurserna. Det var fråga ett.

Den andra frågan är närbesläktad och handlar om migrationsdomstolarna, vilka jag också tog upp i mitt anförande. Även där finns det tydliga prognoser från myndigheten gällande vad den behöver för att kunna göra något åt de obalanser som finns i dag - och som beräknas öka. Jag har noterat att Moderaterna, Kristdemokraterna och vi alla har tillskjutit resurser för att kunna ge myndigheten de medel den ansöker om och säger sig behöva. I utskottets betänkande sägs bara att möjligheten att överlämna ärenden faktiskt har förlängts, men det räcker ju inte riktigt. Vi har även haft dragningar i utskottet efter att den lagen röstades igenom, och där tryckte myndigheten fortsatt på det här behovet. Jag undrar alltså hur man resonerar kring den frågan.

Fru talman! Jag lyfte också förvarsplatserna i mitt anförande. Vi och regeringen säger ändå tydligt att man måste upprätthålla de platserna. Det har också blivit fler platser under den tid vi har varit med och styrt; antalet försvarsplatser har fördubblats.

Men naturligtvis handlar det även om avvisning och att människor lämnar landet frivilligt, vilket jag också talade om. Det är alltså inte bara en sak, utan det handlar om att man jobbar med många olika redskap samtidigt och även har en samverkan mellan olika myndigheter - såväl Migrationsverket som Polismyndigheten och annat. Det är nämligen ett delat ansvar när det handlar om avvisning och utvisning. Men naturligtvis måste vi följa frågan, fru talman. Precis som Paula Bieler säger går det inte heller att bygga så snabbt som om man skulle se anslaget för 2020, men man får se över möjligheterna att samverka än mer och göra det än mer effektivt.

När det sedan handlar om domstolsprövningarna kan jag hålla med om att det är en utmaning. Vi har en höjning jämfört med den tidigare rådande budgeten, men jag både ser och vet naturligtvis om Sverigedemokraternas och andras förslag, där man har gjort en större tilldelning till domstolsprövningarna. Detta är alltså en fråga som vi noga får följa för att se till att det inte blir långa och utökade handläggningstider. Det är en utmaning; jag kan hålla med om det, fru talman.

Fru talman! Jag tackar för svaren men måste ändå säga att jag har lite svårt att förstå detta.

Vi får väldigt mycket underlag från myndigheter - vi får prognoser, och vi får äskanden - som är väl underbyggda. När det gäller förvarsplatserna talade man om vad man skulle behöva för att ganska snabbt kunna öka driften, precis som jag sa. Bara med driftsbehoven skulle man få till ännu fler platser. Det är bra att regeringen till slut ändrade sig och tillsköt de resurser som krävs för att åtminstone upprätthålla detta - så såg det ju inte ut i originalsiffrorna - men den hade kunnat skjuta till lite till. Då hade vi ganska snabbt och utan att behöva bygga kunnat få ännu fler platser, enligt den prognos som myndigheten själv har gjort.

Detsamma gäller domstolarna. Det stämmer att man ska satsa mer på migrationsdomstolarna nu än i föregående budget, men vi har en annan situation. Migrationsverket har avverkat sina ärenden, så det är fler ärenden som nu ligger på migrationsdomstolarna. Därför ligger det mer där nu. Dessa prognoser har funnits länge, och de fanns när man förberedde budgeten. Varför skjuter man inte till de medel som myndigheten efterfrågar och behöver?

Fru talman! Budgeten är ju en helhet, och vi kan se på andra anslag där partier som Sverigedemokraterna drar ned på exempelvis Migrationsverkets möjligheter att jobba utifrån de situationer som är nu. Jag lyfte också upp bostadskostnader och så vidare, vilket vi vet kommer att öka i och med de beslut vi tog när det handlade om att delvis förändra EBO-lagen. Detta är alltså en helhet.

Vi ser det som att vi har satsningar på en del områden men också stora utmaningar, som vi är beredda att följa. Det gäller till exempel det som Paula Bieler lyfter upp, det vill säga förvar och domstolsprövningar. Vi får noga följa det så att det inte blir ytterligare långa handläggningstider.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

För två månader sedan fick jag möjligheten att bli migrationspolitisk talesperson för Centerpartiet. Jag kan konstatera att migrationspolitik är en oerhört komplex fråga som verkligen berör människor, och åsikterna spretar brett. Det är ett politiskt område som är oerhört känsligt, för det berör människor. Därför krävs det politiskt mod och ansvarstagande att våga kompromissa och komma överens om en långsiktigt hållbar migrationspolitik.

Man kan ställa sig frågan: Varför är en bred och långsiktig migrationsöverenskommelse så viktig?

Under 2015 tog Sverige emot knappt 163 000 asylsökande, varav drygt 35 000 var ensamkommande barn och ungdomar. Det var en situation som saknar motstycke i modern svensk historia och som skapade ett ansträngt läge där ansvariga myndigheter, kommuner och frivilliga krafter sattes under oerhört stor press. Denna press hanterade man mycket väl utifrån de förutsättningar som fanns, vilket vi ska vara stolta över och tacksamma för, men det blev helt uppenbart att Sverige inte var förberett på ett så stort mottagande.

Det stora antalet personer som sökte asyl i Sverige 2015 satte hårt tryck på asylmottagandet. Samtidigt har antalet asylsökande minskat kraftigt de senaste åren. Vi måste nu hitta hållbara och långsiktiga lösningar för att mottagandet ska bli mer flexibelt och kunna hantera både ett ökat och ett minskat asylsökande. De senaste årens tillfälliga lagar går inte längre att förlänga, och vi behöver komma bort från ett hattigt och kortsiktigt perspektiv på migrationspolitiken. Det krävs nu en bred och långsiktig migrationsöverenskommelse, något som Centerpartiet länge eftersträvat.

Vi är därför glada över att vi inom ramen för januariavtalet nu har tillsatt en parlamentarisk kommitté som ska titta på framtidens migrationspolitik. Vi i Centerpartiet är beredda att på allvar kompromissa för att få till stånd en bred migrationsöverenskommelse som håller på sikt.

Givetvis har vi tydliga ingångar i samtalen. Vi vill se en migrationspolitik som bygger på medmänsklighet och humanism i kombination med ordning och reda. Vi vill ta ett helhetsgrepp och göra stora strukturella förändringar. Människor riskerar sina liv i gummibåtar på Medelhavet och på lastbilar runt om i Europa, och det finns de som inte ens kommer så långt utan dör under vandringar i öknen. Vi behöver ställa om från osäkra till trygga vägar. Men vi tycker också att det behövs ett ökat egenansvar i exempelvis mottagandet av den som kommer på osäkra vägar och ska kunna kvalificera sig in i välfärden. Vi vill också se en ökad rättssäkerhet, möjlighet till familjeåterförening för framför allt barn och en ny humanitär skyddsgrund.

Det kanske allra viktigaste är dock att vi vill se en bred överenskommelse. Vi är beredda att ta vårt ansvar för att det ska ske, och nu hoppas vi att andra också är det.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga några ord om den så viktiga arbetskraftsinvandringen, som återigen har börjat diskuteras hett i svensk politik.

Inom ramen för januariavtalet är vi överens om att problemet med kompetensutvisningar måste lösas, om att ett särskilt visum för högkvalificerade som vill söka jobb eller starta företag ska införas samt om att dagens regler för arbetskraftsinvandring ska värnas.

Samtidigt har det kommit besvärande rapporter om fusk, utnyttjande av systemen och organiserad brottslighet kopplat till arbetskraftsinvandring.

Fusk, utnyttjande av systemen och organiserad brottslighet hör inte hemma någonstans i samhället, inte heller när det gäller arbetskraftsinvandring. Centerpartiet ser det därför som viktigt att vi kommer till rätta med problematiken så att systemen inte utnyttjas och så att människor inte hamnar i kläm.

Men det ska vi göra samtidigt som vi på allvar värnar dagens system med arbetskraftsinvandring. Förslag som krav på heltid och högre lön kommer varken åt problematiken eller värnar dagens så viktiga arbetskraftsinvandring.

Bara under förra året bidrog arbetskraftsinvandringen med 34 miljarder i ökade produktionsintäkter och 12 miljarder i ökade skatteintäkter, som kan gå till skola, vård och omsorg i hela landet. Av dessa jobb var 90 procent i yrken där vi har brist på arbetskraft i Sverige.

Fru talman! Jag tänkte börja precis där Jonny Cato slutade, nämligen med att tala om arbetskraftsinvandringen. Den första replik han tog på en utskottskollega tidigare handlade ju om detta, så jag tänkte att jag också skulle börja där.

Precis som Jonny Cato nämnde lovade man i januariavtalet att göra någonting åt kompetensutvisningarna. Detta har varit en minst sagt långdragen fråga i utskottet.

Det här året är snart slut. Det var egentligen sagt att utredningen skulle tillsättas redan under detta år, för att komma till rätta med kompetensutvisningarna. Samtidigt hänvisar man både från regeringens sida och i utskottets bedömning till att detta inte är ett brådskande problem. Det kom domar nästan på dagen för två år sedan, nämligen på lucia - det har fattats många bra luciabeslut på migrationsområdet genom åren. Man tycker att detta räcker för tillfället.

Jag har två frågor.

Den första är: Hur arbetar Centerpartiet för att denna utredning ska komma till stånd? Hur snart kan vi förvänta oss att den ligger på vårt bord? Det är trots allt någonting som Centerpartiet har haft som en av anledningarna till att man har stöttat avtal i denna fråga och till att man har drivit på och fått fram dem.

Den andra är: Om det nu är så att det har knorrat sig lite grann och inte riktigt har hunnit komma på plats, varför har man då inte exempelvis ett särskilt yttrande där man säger att man stöder detta och att man förutsätter att det inom ramen för januariavtalet snart kommer på plats? Eller är det som regeringen uttrycker och det som utskottsmajoriteten, inklusive Centerpartiet, därmed uttrycker - att dessa domar i princip har löst frågan, så vi behöver inte stressa med att utreda det - även Centerpartiets mening?

Fru talman! Tack, Paula Bieler, för de väldigt relevanta frågorna, måste jag få säga! Jag tycker också att det känns skönt att jag kan förtydliga och förklara när det gäller dem.

Jag tycker fortfarande att detta är ett relevant problem, och vi ska komma åt det skyndsamt. Anledningen till att detta har fördröjts är den myndighetsgemensamma rapport som presenterades, där man trycker på ett antal problem kopplade till arbetskraftsinvandringen. Vi behöver också titta på om vi eventuellt behöver justera någonting.

Jag är den förste att säga att det är beklagligt att detta inte har kommit på plats än. Det ska komma på plats skyndsamt. Jag kan också konstatera att vi närmar oss nyårsafton med väldigt snabba steg, men detta ska ske inom de närmaste veckorna. Det är i alla fall Centerpartiets tydliga bild, och jag hoppas att regeringen håller med om den. Du kan ju ställa frågan till en viss minister som är här i rummet!

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det finns nog många frågor att ställa till nämnde minister när det väl är hans tur.

När Jonny Catos företrädare Johanna Jönsson stod i denna talarstol debatterade jag med henne. Jag ställde ett antal frågor om hur mycket Centerpartiet är villiga att acceptera att det ruckas på datum, att saker flyttas runt och att man klumpar samman saker och därmed skjuter annat på framtiden för att vänta på att det ska bli en helhet.

Dessa frågor kvarstår. Vad händer om utredningen inte är tillsatt före nyår?

Det är förvisso väldigt positivt att man vill ta problemen med en alltför vidlyftig lagstiftning på området på allvar; det har ju saknats i Centerpartiets politik tidigare. Men var går gränsen för Centerpartiet, och vad gör man om utredningen inte är tillsatt vid nyårsdagen?

Fru talman! Vi tycker att det är viktigt att stävja brott, fusk och organiserad brottslighet med koppling till arbetskraftsinvandringen, men detta ska vi göra så att vi också värnar dagens system. Arbetskraftsinvandring är oerhört viktigt för Sverige, för svensk konkurrenskraft och inte minst för våra företag. Jag kan bara beklaga att Centerpartiet verkar vara ett av få partier i denna kammare som ser det.

Vi ska enligt januariavtalet återkomma skyndsamt med en utredning på detta område, och det kommer vi också att göra. Något exakt datum har jag inte, men det ska ske så fort som möjligt.

Fru talman! Vi har i dag hört att Vänsterpartiet vill ge amnesti åt dem som har fått tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt gymnasielagen.

Min fråga till Jonny Cato är: Säger ni ja eller nej till en amnesti för dem som omfattas av gymnasielagen?

Fru talman! Det hoppas jag att Moderaterna känner till. Men man ska nog sätta denna fråga i ett lite större perspektiv.

Centerpartiet ställdes inför att väldigt svårt beslut när frågan om gymnasielagen skulle röstas igenom i den här kammaren. Vi tycker att gymnasielagen var dåligt utformad; det sa vi då, och det säger vi fortfarande. Vi hade ett val: att ge dessa människor en andra chans eller att inte göra det. Vi valde att ge dessa ungdomar en andra chans, trots att lagen - vilket kunde konstateras redan då - hade väldigt stora brister.

Centerpartiet anser inte att en amnesti är rätt väg att gå, utan vi tycker att man behöver hitta andra lösningar för att kunna ge dessa människor - dessa ungdomar - en bra chans och en andra chans.

Vi kan konstatera att det finns väldigt stora grupper som gör att dessa ungdomar hamnar i kläm på ett sätt som är oerhört beklagligt, men vi tycker inte att en amnesti är rätt väg att gå.

Fru talman! Jag fick inget bra svar; jag fick ett klassiskt politikersvar. Det enda jag kan konstatera är att det just nu är Vänsterpartiet som är tydligast - om att de är för en amnesti - i denna fråga.

Om lagen var så dåligt utformad röstade ni alltså igenom en lag som var dåligt utformad och skickade ut dessa ungdomar i ovisshet. Min fråga till er är: Hur ska ni reda ut det? Är ni för en amnesti, eller stänger ni dörren för en amnesti? Jag frågade inte om något annat förslag eller om något annat alternativ, utan frågan är: Är ni för eller emot en amnesti?

Fru talman! Jag har förstått att migrationsfrågan är ganska svartvit för Arin Karapet. För mig är den dock inte det - många frågor har ofta mer än ett svar.

Jag tycker att jag har varit ganska tydlig: Centerpartiet ser inte amnesti som en lösning på den här frågan.

Fru talman! Jag tror att det är nästan omöjligt att hantera de utmaningar som vi står inför på migrationsområdet utan att vi fördjupar det europeiska samarbetet på det här området.

Förklaringen till detta är ju egentligen ganska logisk. Vi har Schengenområdet, och vi har en hel del EU-rätt samt direktiv och förordningar på det migrationspolitiska området som redan binder ihop länder en del. Det gör att det i dag egentligen inte finns något land i Europeiska unionen som helt självt kan bestämma över sin migrationspolitik. Det finns inga isolerade öar på det sättet.

Detta innebär att de tragedier vi har sett på Medelhavet, med människor som drunknar, och de stora vågor av migranter, asylsökande och flyktingar som har kommit till Europa de senaste åren och som söker sig längs upptrampade stigar - i huvudsak norrut - är en fråga som angår oss alla i Europa. Detta är en gemensam utmaning.

Jag är väldigt oroad över den främlingsfientlighet, det hat och den intolerans som finns gentemot flyktingar och invandrare på många håll i Europa i dag. Och jag är väldigt oroad över de länder som inte vill ta något ansvar alls för de här frågorna.

Nu har vi fått en ny kommission i EU, och det kan förhoppningsvis innebära en nystart. Vår svenska EU-kommissionär Ylva Johansson lär få kuska runt till medlemsstaterna under våren för att diskutera och försöka förankra en hållbar modell för ett gemensamt ansvarstagande i Europa. Det kommer att bli väldigt svårt. Det har ju stött på patrull under de senaste åren, och det kommer förstås att fortsätta göra det. Ylva Johanson kommer att hjälp av den grekiska kommissionären, som också har ett visst ansvar för migrationsfrågor.

Jag tycker, fru talman, att det ur det här perspektivet är väldigt viktigt att Sverige har höga ambitioner för ett värdigt mottagande men också för att inte släppa något som är väldigt viktigt för oss och för Europa, nämligen att vi tar ett större gemensamt ansvar. Jag tror att det är olyckligt om svenska politiska partier kliver bort från positionen att även de länder som inte tar ansvar i Europa faktiskt ska börja göra det och ta ett större ansvar.

Fru talman! De här frågorna går förstås inte att lösa bara på europeisk nivå. Vi ser ju det sönderfall som pågår i delar av Mellanöstern, arabvärlden, Afrikas horn och Nordafrika. Stora grupper av människor söker sig norrut över den afrikanska kontinenten i jakten på ett bättre liv. Det innebär att EU måste förmå att bygga partnerskap med länderna utanför Europa. Men det måste, tror jag, ske på ett mer jämlikt sätt. Det går inte att vara arrogant från Europas sida och söka avtal bara för att vi ska få deportera folk tillbaka. Länderna i Nordafrika och andra länder runt omkring kommer inte att vara särskilt angelägna om att ingå den typen av partnerskap.

Jag tror snarare på en bredare politik med stora satsningar på utveckling, infrastruktur och så vidare för att på olika sätt hjälpa områdena utanför Europa så att de kan hjälpa människor att bygga ett liv också i de länderna. Alla människor som söker sig ett bättre liv kan inte heller komma till Europa; det vet vi.

När det gäller Sverige, fru talman, är vår uppfattning i Liberalerna att Sverige ska värna asylrätten. Det innebär att en person som söker asyl ska få sitt ärende prövat individuellt. Man har rätt att överklaga beslutet i domstol. Om man får avslag på sin ansökan och en lagakraftvunnen dom kommer man att behöva återvända.

Nu angrips asylrätten från olika håll. Den undermineras både av konstig lagstiftning och av dem som förespråkar att Sverige i praktiken inte ska följa Genèvekonventionen. Den debatten är vi i Liberalerna väldigt bekymrade över. Samtidigt kan vi inte ha ett mottagande som sker på ett sätt som vårt samhälle inte klarar av. Det finns i grund och botten en motsättning mellan en mycket stor flyktinginvandring och välfärdsstaten. Jag tror att man måste vara medveten om att den konflikten kan finnas. Detta väljer en del människor att ta ut på invandrarna, vilket förstås är helt oacceptabelt och fruktansvärt.

Vi i den parlamentariska kommittén måste kunna skapa ett regelverk som är ansvarsfullt och långsiktigt hållbart och som innebär att Sverige får, för att hänvisa till vad min kollega från Kristdemokraterna sa, ett söktryck som är på en rimlig nivå och som vårt samhälle klarar av vad gäller skola, socialtjänst, bostadsförsörjning, möjligheten att få jobb och så vidare.

Liberalernas ingångsvärde i arbetet i den parlamentariska kommittén är att vi nu ska få möjlighet att komma i mål och nå en bred överenskommelse. Jag är övertygad om att det också är det som svenska folket vill. Människor förväntar sig att vi som sitter i den här kammaren ska ta oss samman och formulera regelverk som är rimliga. Jag är också övertygad om att de allra flesta svenskar inte tycker att vi ska stänga våra gränser och att de allra flesta svenskar inte tycker att vi ska ha vidöppna gränser.

Människor står i grund och botten bakom en rimlig ordning där vi hjälper människor i behov av skydd, men att vi gör det på ett sätt som vårt samhälle, våra myndigheter, våra centrala basfunktioner i samhället och vår ekonomi klarar av.

Avslutningsvis, fru talman: Det är inte rimligt att vi har en ordning i världen där väldigt många länder med stark ekonomi och fungerande institutioner - hållbara samhällen - inte ställer upp och blir programländer till UNHCR. Sverige är ett av de länder som tar emot flest kvotflyktingar, 5 000 varje år. Det är ett stort åtagande för vårt land. Siffran 5 000 låter ganska lite, men det är många människor det handlar om. Det är ofta människor som är mycket trasiga till följd av krig, konflikter och så vidare. Det är också många kvinnor och barn. Det är en tuff process att få de personerna att integreras i Sverige, så det är ett stort åtagande vi gör.

Jag önskar att fler länder tar ansvar, sluter avtal med UNHCR och tar emot kvotflyktingar. Även om de går från noll till tio är det bättre än att de ligger kvar på noll.

Jag tycker också att Sveriges regering på det utrikespolitiska området bör använda diplomati i större utsträckning och pressa på länder som vi har bilaterala relationer med för att fler länder ska ställa upp och ta ansvar.

Herr talman! Det märks att Fredrik Malm brinner för utrikesfrågor och sitter i utrikesutskottet. Och det gläder mig, för jag kunde de första ungefär fyra minuterna hålla med honom om stora delar men inte om allt så klart. När det gäller vilka länder som tar ansvar och inte i EU har vi uppenbart olika syn och i frågan om hur ansvarstagandet ska genomföras. Det handlar om internationella satsningar och att ge närliggande länder stöd i att kunna vara värdiga mottagarländer i ett direkt skede, oavsett om de är transitländer dit man inte kommer att kunna återvända, om det är ett land som kanske kan bli ett permanent hem eller ett land som återuppbyggs så att man kan återvända till sitt hemland.

Jag ryckte såklart till över insinuationer om att vi inte står bakom asylrätten, Genèvekonventionen och sådant där. Det som det talas om och luftas i samband med Migrationskommittén är att man står bakom asylrätten. Frågan är hur man kan få en politik som gör att personer söker asyl på rätt plats och vid rätt tillfälle, för det är ju ett faktum att vi har haft ett orimligt antal asylsökande i Sverige. Det är också ett faktum att man, trots att vi har mycket av lagstiftningen på EU-nivå, kan göra olika tolkningar. Det finns utrymme för att strama åt inom de avtal som vi är bundna av.

Det är också ett faktum att det i Genèvekonventionen talas tydligt om att man exempelvis ska kunna utvisa personer om de utgör stora risker, alldeles oavsett vad de riskerar i hemlandet. Där är det en annan konvention som står i vägen, vilket jag är fullt medveten om, men det hänvisades just till Genèvekonventionen.

Mina frågor är: Menar Fredrik Malm att vi inom de avtal som vi har bör strama åt så mycket som möjligt, eller ska vi bara avvakta och se var gemensamma beslut någon gång eventuellt landar i framtiden?

Herr talman! Det är väldigt positivt om Sverigedemokraterna står bakom asylrätten. Det är i så fall ett ställningstagande som Paula Bieler och partiet kanske skulle vara lite tydligare med och framhäva i den offentliga debatten. Det är inte alltid den bilden man får när man lyssnar på sverigedemokrater och följer debatten, men det är i så fall väldigt glädjande.

Herr talman! Det är viktigt att betona att asylrätten är en individuell rättighet som är baserad på Genèvekonventionen. Vi liberaler tycker att det är väldigt viktigt att värna individuella rättigheter. Därför står vi bakom asylrätten.

Asylrätten innebär inte att alla människor får stanna, vilket det ibland råder missuppfattningar om i debatten. Det handlar om att pröva ansökningar utifrån om det finns behov av skydd eller inte.

Paula Bielers fråga till mig är om Liberalerna vill strama åt migrationspolitiken. Ja, i vissa delar vill vi det. Vi inser att om Sverige ska ha en asylrätt och värna människor i behov av skydd kommer människor som inte är i behov av skydd kanske inte kunna stanna i Sverige, och om man vill ta hit sin familj är det rimligt med ett försörjningskrav utan dagens alla undantag. Det finns en del delar i migrationspolitiken man kan skruva på.

Liberalernas grundhållning är att Sverige ska fortsätta att vara ett land som välkomnar människor som vill flytta hit och bo här och ett land som hjälper människor som är på flykt.

Herr talman! Jag tackar Fredrik Malm för svaret. Det är positivt att man åtminstone vill strama åt vissa delar.

Inledningen på svaret visar dock att Fredrik Malm inte har lyssnat tydligt på Sverigedemokraterna under åren. Ända sedan jag började diskutera dessa frågor, redan innan jag var talesperson, har jag varit tydlig med att asylrätten urholkas av den politik som bedrivs. Asylrätten innebär att man så snart som möjligt ska kunna söka skydd nära där man befinner sig och inte förtryckas av transitländer. Inget land ska kunna undvika att ta sitt ansvar. Men det är precis det som har skett.

Därför blev jag glad när Fredrik Malm i sitt anförande talade om hur man ska hjälpa länder i närheten att vara en bättre plats. Jag är nyfiken på vad Liberalerna mer konkret vill göra på detta område så att personer ska slippa fly över halva världen. Att ta sig vidare via kvotflyktingssystem eller vidarebosättningssystem måste ändå anses vara steg två. Asylrätten innebär att man ska få skydd så snart och nära som möjligt, och inget land ska slippa ta sitt ansvar.

Herr talman! Det är lite svårt för Sverige att bestämma hur Kenya ska använda sin asylrätt. Det vi har ansvar för är människor som kommer till Sverige och söker asyl.

Jag kan hålla med om att det inte är rimligt att människor sicksackar sig genom många länder för att söka asyl i ett specifikt land, utan det är rimligt att man söker skydd i det första land man kommer till där man har möjlighet att få skydd. Jag instämmer i detta. Vi har också Dublinförordningens princip om första asylland och annat. Det är alltså inga konstigheter.

Det blir dock problem om man ersätter asylrätten med en idé om att alla ska tas emot på kvot. Ska en rysk oberoende journalist som hoppar av på en litteraturkonferens i Köpenhamn och söker asyl där skickas till en inhägnad udde i Tunisien och ställa sig i kö för att tas emot på kvot? Då har vi ju ingen asylrätt. Jag är glad att Paula Bieler inte förespråkar denna linje.

Herr talman! 2010-talet går mot sitt slut, och vi har snart klarat av en femtedel av detta sekel. Vi lever i en spännande tid, och saker händer snabbt. Vissa förändringar sker dock fortfarande mer långsamt.

I början av 2000-talet skedde terrordådet mot World Trade Center. Vi kommer nog alla ihåg det och var vi befann oss när vi fick reda på det. Efter det kom krigen i Afghanistan och Irak, och vi kan fortfarande i dag se följderna av det på olika håll i världen, inte minst på migrationsområdet.

Migration har alltid funnits, också till Sverige. Fram till för omkring hundra år sedan handlade det dock mer om att människor lämnade Sverige än kom hit. Först på 1930-talet var det fler som kom till Sverige än som lämnade Sverige. Som en följd av världskrigen kom också flyktingar hit. Sedan dess har vi haft arbetskraftsinvandring, och dessa människor har varit med och byggt och stärkt Sverige samtidigt som de har förbättrat sin egen situation.

Människans drivkraft att skapa en bättre tillvaro för sig själv och sin familj förefaller vara konstant i tid och rum. Även i dag kommer människor hit för att arbeta eller studera och för att skapa sig en bättre framtid. Det har vi oerhörd nytta av, och jag är stolt över att Sverige har ett av världens mest tillåtande regelverk för arbetskraftsinvandring. Men ja, herr talman, det finns problem med utnyttjande, och det behöver vi stävja och lägga kraft på att förhindra. Så var det också sagt.

Herr talman! Världskrigen skapade inte bara flyktingströmmar till Sverige. Vid andra världskrigets slut skapades asylrätten, det vill säga rättigheten för människor att söka skydd från förföljelse och få en fristad i ett fredligt, demokratiskt land. Asylrätten är helt central, men som med andra regler som människan har skapat kan den inte tas för given. Eftersom den ifrågasätts måste vi fortsätta att värna den.

Just nu arbetar en kommitté för att se över framtidens migrationspolitik. Det är ingen hemlighet att partierna i Sveriges riksdag har olika syn på vart vi ska och att vi står långt ifrån varandra i många av de frågor som behandlas. Vissa vill sätta tak medan andra vill gå åt ett annat håll.

För Miljöpartiet är en viktig fråga i kommittén att arbeta för en ny human skyddsgrund. Det har tidigare funnits i olika former i Sverige och finns också på lite olika sätt i många andra EU-länder. Det är orimligt att svårt sjuka barn eller äldre ska utvisas till länder där de inte kan få den vård de behöver.

Herr talman! Migrationsverket är en myndighet som har prövats på olika sätt genom åren, dels genom omvärldsförändringar, dels genom politiska beslut. Förra året fick man mindre anslag, och även nu är budgeten stram med hårda prioriteringar. Vi ska ha förväntningar på att Migrationsverket ska vara en väl fungerande myndighet, och bedömningen är att man kan vara det med de förutsättningar man får. Man klarar också sina mål på ett bra sätt, trots tuffa förutsättningar.

Flera talare har tagit upp migrationsdomstolarna. De har också ett tufft läge. De får tillskott i budgeten, och vi kommer givetvis att följa dem noga framöver så att vi ser att fungerar på ett bra sätt.

Herr talman! Vi går snart in i 2020-talet. Om tio år har vi förhoppningsvis en situation då vi har färre krig och konflikter i världen, då vi har kommit till rätta med de flesta klimatförändringar, åtminstone utsläppen, och då färre är på flykt men fler har möjlighet att frivilligt resa och upptäcka nya delar av världen.

Herr talman! Jag önskar talmanspresidiet, utskottet, utskottskansliet och alla andra en god jul med mycket julmust, glögg, pepparkakor och risgrynsgröt.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! I dag har vi hört att Vänsterpartiet är för en amnesti för dem som har fått tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt gymnasielagen.

Min enkla och raka fråga till Rasmus Ling blir därför: Är Miljöpartiet för eller emot en amnesti för dem som omfattas av gymnasielagen?

Herr talman! Jag är otroligt stolt över att vi arbetade fram gymnasielagen så att omkring 8 000 ensamkommande fick chansen till prövning enligt de regler som skulle ha gällt när de kom. På grund av långa handläggningstider hann de fylla 18 år eller skrivas upp i ålder, och det var därför mycket viktigt att få denna lagstiftning på plats.

Vi kommer att arbeta för att de som omfattas av gymnasielagen i så stor utsträckning som möjligt ska klara de villkor som gäller. Vi i Miljöpartiet vill få en lösning så att de som omfattas ska kunna stanna.

Jag tycker att en amnesti för tankarna till något annat. Dessa människor som har kommit och som har rotat sig i Sverige ska kunna fortsätta att bygga sina liv här. Detta kommer jag och Miljöpartiet att arbeta för.

Herr talman! Det var bland andra Miljöpartiet som röstade igenom gymnasielagen. I efterhand vet vi att den inte fungerar, så vad är den andra lösningen? Är det att vissa ska få vänta i fyra fem år, som en del har fått göra? Alla som omfattas av den tidsbegränsade gymnasielagen har fått sina asylskäl prövade. Min fråga är därför: Vad är lösningen? Är det en amnesti? Om det inte är en amnesti kan ni svara nej på frågan och säga att lösningen inte är en amnesti. Jag förstår inte att det kan vara så svårt att svara ja eller nej på en fråga.

Herr talman! Det beror på vad som avses med en amnesti.

Jag är väldigt glad över att vi fick igenom gymnasielagen. Jag hade gärna sett att den hade utformats på ett annat sätt så att vi hade fått en situation där de som omfattas får permanent uppehållstillstånd och det inte hade dragit ut på tiden på det här sättet och renderat de problem som vi nu ser.

Samtidigt ser jag att den lösning som blev var den bästa möjliga. Den har gjort att omkring 8 000 personer har fått möjlighet att fortsätta att bo och verka i Sverige. Jag är glad att vi fick igenom detta. Om det hade blivit som Moderaterna ville skulle vi inte ha haft den situationen. Jag är glad över att vi fick till det på ett så bra sätt som möjligt.

(forts. § 14)

Herr talman! Den här hösten är det fyra år sedan Sverige gick igenom den svåraste flyktingkrisen sedan andra världskriget. Hösten 2015 kom över 100 000 asylsökande inom loppet av fyra månader till Sverige. Som mest handlade det om 10 000 i veckan.

Migration

Grundorsaken är naturligtvis det fruktansvärda kriget i Syrien - det som hade rasat sedan 2011 och dödat tiotusentals människor och drivit miljontals människor på flykt först till närområdet, till snabbt överfulla flyktingläger i Turkiet, Libanon och Jordanien och sedan vidare till Europa när desperationen och förtvivlan blev för stor och det inte syntes någon ände på kriget.

Vi var en nytillträdd regering. Vi hade ärvt den moderatledda regeringens flyktinglagstiftning, EU:s mest generösa. Det innebar bland annat att Sverige tog emot 15 procent av alla asylsökande som kom till EU trots att vi bara utgör 2 procent av EU:s befolkning. Alla förstår nog att det var ohållbart i längden.

Vi arbetade intensivt under 2015 för att försöka få till stånd en jämnare fördelning över Europa så att alla länder skulle kunna dela på ansvaret. Men när det inte gick fick vi agera nationellt för att ta kontroll över situationen. Och vi agerade kraftfullt, med gränskontroller vid hamnar och på Öresundsbron från november 2015, med id-kontroller på färjorna mellan Sverige och Tyskland ungefär samtidigt, med id-kontroller mellan Danmark och Sverige från januari 2016 och med att driva fram en ny asyllagstiftning som vi tog ned till EU:s miniminivå. Lagen trädde i kraft på sommaren 2016.

När jag hör hur kaxiga Moderaterna är i det här läget och i debatten här är det nästan så att jag blir lite road. Nu försöker Moderaterna verka tuffa i debatten, men jag vet ju hur det var när det verkligen gällde. Först och främst var det Moderaternas politik som ledde oss in i krisen. Ni hade styrt över migrationspolitiken i åtta år och tagit en redan generös lagstiftning och gjort den ännu mer generös.

När vi sedan stod inför krisen - vad gjorde Moderaterna då? Jag stod här själv - jag tror att det är nästan på dagen fyra år sedan - och drev igenom id-kontrollerna. Vi hade då fått löfte av Moderaterna att de skulle backa upp id-kontrollerna. Men när vi väl var här i kammaren orkade inte Moderaterna göra det. Från talarstolen här fick jag då plötsligt höra från Moderaternas representant att ni inte skulle rösta för id-kontrollerna, utan ni skulle i stället lägga ned era röster. Tobias Billström, som tidigare har varit migrationsminister, skrev en numera famös artikel där han kallade idkontrollerna för förödande för integrationen i Öresund.

Det underliga inträffade att Miljöpartiet orkade backa upp id-kontrollerna, men Moderaterna orkade inte. När krisen kom stod ni inte pall. Ni tryckte på gul knapp. När det verkligen gällde, herr talman, var inte Moderaterna mycket att hålla i hand.

Förslaget gick igenom ändå, och det var helt avgörande för att vi skulle kunna kontrollera situationen. Utan id-kontroller hade Sverige mycket väl kunnat få ta emot kanske ytterligare ett par hundra tusen asylsökande som inte var registrerade i Tyskland under denna tid.

Nu blev det inte så. Med de beslut som socialdemokrater och miljöpartister drev igenom - förvisso svåra men helt nödvändiga - tog vi greppet om migrationspolitiken, och det tänker vi inte släppa. Vi tog Sverige ur denna kris, och jag tänker inte medverka till att vi hamnar där igen.

Vi skapade oss då nämligen det andrum som vi behövde för att ta hand om alla dessa människor som hade flytt kriget och kommit till Sverige. Det fanns de som sa: Det kommer aldrig att gå! Statsfinanserna kommer att kollapsa. Arbetslösheten kommer att raka i höjden. De här människorna kommer aldrig någonsin att få jobb.

Då är frågan: Blev det så? Det vet vi något om nu, fyra år senare. Efter fem år med en rödgrön regering är arbetslösheten lägre, sysselsättningen högre och statsfinanserna starkare samtidigt som vi har tagit emot tiotusentals asylsökande under perioden.

Hur har det då kunnat bli så? Jag tror att det handlar om två saker. Det första är naturligtvis att vi fick stopp på tillflödet. Nu har vi det lägsta antalet asylsökande på 13 år. Men det handlar också om att fördelningen har förändrats. Som jag sa tog Sverige på Moderaternas tid emot 15 procent av alla asylsökande som kom till EU. I dag är det 3 procent, och Sverige har som sagt 2 procent av EU:s befolkning totalt sett. Vi ligger alltså numera ungefär där vi ska ligga. Detta är det ena: Vi fick stopp på tillflödet.

Det andra är att vi har haft en väldigt fin utveckling på arbetsmarknaden under de här åren. Sedan regeringen tillträdde 2014 har sysselsättningen ökat med över 300 000 personer. Ungefär 200 000 av dessa är utrikes födda. Vi har nu drygt 5 miljoner människor i arbetskraften totalt. Så många jobbar i Sverige. Av dessa är över 1 miljon, herr talman, utrikes födda. Nästan 20 procent av dem som jobbar i Sverige är alltså utrikes födda.

Vi träffar dem varenda dag i vardagen. Det är lärare, sjuksköterskor, läkare, vårdbiträden, byggnadsarbetare och industriarbetare. Vi möter dem överallt i vardagen. De sitter i kassan på Konsum, och de hjälper funktionshindrade som personliga assistenter - de finns överallt. 1 miljon utlandsfödda på svensk arbetsmarknad jobbar och sliter som arbetare, som tjänstemän och som akademiker med alla oss andra för Sverige. De förtjänar respekt för det.

Jag kommer aldrig, herr talman, att stämma in i de röster som ständigt hackar på invandrare och som utmålar dem som något slags sämre människor. De gör dem skyldiga till alla slags problem som vårt land kan ha. Jag kommer aldrig att stämma in i dessa röster. Historien lär oss att sådant prat, där man utser syndabockar och hetsar mot minoriteter, aldrig slutar väl.

Sverige är vårt gemensamma hem. Det bygger vi gemensamt, både vi som har bott här och har våra rötter här sedan generationer tillbaka och de som precis har kommit hit.

Så är vi då igenom flyktingkrisen. Nu handlar det om att fortsätta med integrationsarbetet så att människor kan fortsätta att få jobb, bostad och utbildning. Det är jag övertygad om att vi kommer att klara.

Men när det gäller asylpolitiken lärde vi oss en viktig sak under de där åren, och det är att Sverige inte kan ha en politik som väsentligt avviker från övriga EU-länder. Det är så viktigt att det inte bara är något som vi har fattat beslut om på den socialdemokratiska partikongressen - för det har vi gjort - utan vi tycker att det är så viktigt att vi har skrivit in det som en grundläggande utgångspunkt till den migrationspolitiska kommittén, som nu sitter och arbetar. Alla partier deltar i detta arbete.

Kommittén ska lägga fram sina förslag i sommar, och det ser jag fram emot. Vår förhoppning är att det går att skapa en långsiktigt hållbar politik med bred förankring i riksdagen, men då måste alla vara beredda att kompromissa. Vi är övertygade om att det går om viljan finns. Det vore ett styrkebesked om vi kunde skapa en sådan samsyn.

Allra sist: Vi hade några turbulenta år 2015, 2016 och 2017. Detta är vi nu i huvudsak igenom. Det är så väldigt lätt att fastna i detaljer, och jag tycker att vi aldrig ska glömma de människor som det i grund och botten handlar om. Sedan kriget bröt ut i Syrien 2011 har Sverige gett skydd åt 178 000 syrier. Det är män, det är kvinnor och det är barn som kanske har fått se sina hem sönderbombade och sina släktingar dödade. Det är människor som annars mycket väl själva hade kunnat gå under i en bombkrevad i Homs eller Aleppo.

I dag skapar de sig ett nytt hem i Sverige. Vi hjälper dem att lära sig svenska, att validera sina betyg och att etablera sig på arbetsmarknaden. Barnen börjar förhoppningsvis kunna tränga undan allt det där hemska som de har varit med om under sina inledande år av livet, och i stället kan de kanske börja drömma om en framtid i Sverige.

Det här får vi aldrig glömma. Flyktingmottagandet 2015 och 2016 utgör Sveriges största humanitära insats i vår generation. Det ska vi i grunden vara stolta över.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig påminna migrationsministern om hur det lät när Stefan Löfven stod här och läste upp sin första regeringsförklaring den 3 oktober 2014:

"Sverige ska ha en human asylpolitik och vara en fristad för dem som flyr undan förföljelse och förtryck. En bred uppslutning kring migrationspolitiken är en styrka för vårt land. Alla Sveriges kommuner ska ta ett solidariskt ansvar för flyktingmottagandet. Mottagandet förstärks med ytterligare resurser till sfi och möjligheter för nyanlända att komplettera sin utbildning.

Överenskommelsen om migrationspolitiken ligger fast. Breda uppgörelser i riksdagen inom migrationspolitiken kommer att eftersträvas."

Ni accepterade alltså Alliansens politik. Nu riktar ni udden mot oss. Var är det egna ansvaret?

Flyktingkrisen började på sommaren. I oktober gav regeringen efter, detta efter påtryckningar från oppositionen.

Herr talman! Jag tycker att det är väldigt intressant. I debattartiklar, på sociala medier och i tv-intervjuer propagerar Socialdemokraterna för en stram och begränsad migrationspolitik. Men varenda gång de kommer till den här kammaren trycker de på den knapp som leder till generösare flyktingpolitik. Hur vill migrationsministern ha det?

(Applåder)

Herr talman! Jag har svårt att förstå vad Arin Karapet ville säga med den första delen, där han läste upp vad Stefan Löfven sa i regeringsförklaringen. Det han sa var att vi tänker satsa på att öka integrationen och se till att bland annat utbilda dem som har kommit till Sverige.

Det första jag gjorde när jag tillträdde som migrationsminister för fem år sedan var att bjuda in de andra partierna, inklusive Moderaterna, just för att ställa frågan: Är det nu någonting kring politiken som vi behöver utveckla och förändra? Då låg denna uppgörelse fast. Vi anslöt oss till den inledningsvis, men det var ni som hade skapat den.

När vi sedan såg att situationen var som den var och att detta inte var hållbart i längden, när vi hösten 2015 såg att det var svårt att få fler länder att ta ansvar - till slut stod vi där ensamma ihop med Tyskland - lade vi om politiken. Men när vi lade om politiken var inte Moderaterna med. Då orkade ni inte hjälpa till. Ni tryckte på gul knapp för id-kontrollerna, och det var precis det jag pekade på. Det är det som är bekymret för Arin Karapet i den här debatten.

Sedan säger Arin Karapet att det varenda gång går i liberal riktning. Det är ju precis tvärtom. Vi tog ansvaret hösten 2015. Vi är den enda regering, i alla fall som jag vet, som har tagit ned lagstiftningen till EU:s lägstanivå. Det finns ingen annan regering som har gjort det. Det är alltså fullständigt fel, herr talman, att påstå att vi på något sätt bara går i den ena riktningen.

Däremot kunde vi när vi väl hade tagit greppet om migrationspolitiken börja titta på vilka olika delar vi kunde förändra. Ta till exempel diskussionen om familjeåterförening, där vi kunde se till att kvinnor och barn som var kvar i flyktinglägren kunde återförenas med sin make och pappa i Sverige, kanske efter flera år. Det steget kunde vi ta, för det äventyrade inte politiken som sådan. Det visar också resultatet.

Nej, här har Arin Karapet fel i sak, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Jag läser den näst sista meningen igen: "Överenskommelsen om migrationspolitiken ligger fast." Ni accepterade alltså den politiken. Det krävdes fyra partiledare från oppositionen som kom och knackade på er dörr och bjöd in sig själva för att regeringen skulle ta tag i det.

Jag tror inte att det är så lätt att sitta i samma regering som Miljöpartiet. Det blir mer interna möten än möten där man ska verkställa något. Men återigen: Vi fick gymnasielagen, och vi fick generösare anhöriginvandring. Det är lapptäcke efter lapptäcke.

Nu har vi en migrationsutredning. Stefan Löfven har gått ut och sagt att Socialdemokraterna är för en stram migrationspolitik. Det står fortfarande på er hemsida att ni gick till val på det. Kommer ni att bidra till en stramare och mer begränsad migrationspolitik än den vi har i dag? Är det vad utredningen kommer att resultera i? Eller blir det en generösare politik som går Miljöpartiets och Vänsterpartiet väg?

Herr talman! Jag kan bara konstatera att när det verkligen gällde, när krisen stod för dörren, var det Miljöpartiet som levererade. De var beredda att sluta upp bakom den akutinsats som vi då fick göra när det gällde idkontrollerna. Ni moderater tryckte på gul knapp - avstod, sprang och gömde er för frågan, ville inte vara med - eftersom ni själva var splittrade i just den frågan.

Hade vi inte gjort denna insats, hade vi inte drivit igenom detta, hade hela vårt asylsystem kollapsat. Så är det faktiskt. Nu gjorde det inte det. Vi hanterade situationen 2015 och 2016.

Hur ska vi göra med Migrationskommittén? Jag ser fram emot av resultatet av de förhandlingarna och det betänkandet. Det jag vill ha är en långsiktigt hållbar migrationspolitik som har så bred förankring som möjligt i denna kammare. Det hoppas jag att partierna kan sy ihop. Jag ser gärna och hoppas att Moderaterna är konstruktiva och är med i en sådan uppgörelse i slutändan.

(Applåder)

(forts.)

Herr talman! Nu har det gått några timmar sedan det senaste anförandet hölls, så det ligger i dåtiden precis som mycket av det som behandlades i det.

Mina frågor kommer att påminna ganska mycket om de i ett tidigare replikskifte, då med Carina Ohlsson. De härrör från att jag just nu har lite svårt att förstå hur regeringen förhåller sig till myndigheter under den. Det finns ett annat ärende om det som är uppe just nu, men det är inte på bordet här.

Däremot lyfte jag både i mitt anförande och i tidigare replikskifte det i min mening ganska märkliga förhållande som man har till det underlag som man har fått från myndigheter inför beredningen av budgeten. Det är trots allt ett budgetbetänkande vi behandlar här.

Vad gäller förvarsplatserna stoltserar man från regeringens sida med att man minsann har budgeterat mer än tidigare år och faktiskt har utökat anslaget. Men faktum är att man inte alls ger de resurser till förvaren som de själva önskar för att bibehålla kapaciteten ordentligt och definitivt inte så mycket som man skulle kunna ge för att utöka antalet platser som de driver. Det handlar inte om att bygga ut fler platser utan om att myndigheten själv har sagt att man skulle kunna driva fler platser om man faktiskt bara bestämmer sig för det. Givet att vi har en beläggning på 99 procent kan jag tycka att det vore en ganska bra idé att göra så.

Vad gäller migrationsdomstolarna har de inte heller fått det anslag de efterfrågar för att kunna beta av alla de ärenden som just nu har hamnat på deras bord. Man har förvisso förlängt möjligheten att lämna över ärenden till andra att hantera, men det här kommer knappast att täcka de behov som migrationsdomstolarna har.

Min fråga är helt enkelt: Hur resonerar regeringen när man inte lyssnar på de här äskandena från myndigheterna?

Herr talman! Det är precis det vi har gjort. När det gäller migrationsdomstolarna var det grundläggande problemet att Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna underfinansierade dem. När ni drev fram den budget som ni drev fram förra hösten hade migrationsdomstolarna äskat 940 miljoner kronor. Av er fick de 691 miljoner kronor. Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Moderaterna underfinansierade alltså migrationsdomstolarna med 25 procent.

Det första vi fick göra, herr talman, när vi kom tillbaka i januari var att hälla i ytterligare 200 miljoner kronor till migrationsdomstolarna så att de skulle kunna klara sin uppgift. Nu betar man av fall för fall. Jag ser hur balanserna minskar - jag tror att vi nästan har en halvering av balanserna nu från 2018 till 2019. Vi har visserligen fortfarande långa väntetider, men balanserna minskar successivt.

På grund av Sverigedemokraternas, Kristdemokraternas och Moderaternas budgetbeslut som ni drev igenom hade vi faktiskt rätt stora problem, och det fick vi som sagt försöka rätta till under våren.

När det sedan gäller förvaren är det likartat så. Vi har dubbelt så många förvarsplatser som vi hade för ett par år sedan. Vi har 520 platser. Vi öppnade ett nytt förvar så sent som i våras i Ljungbyhed - jag var själv där på besök - och det blev ytterligare 40 platser. Vi fortsätter att gå in med mer pengar, men där hade M, KD och SD anslagit 100 miljoner kronor till, som ni sa, 100 platser. Det är bara det att varje förvarsplats kostar ungefär 1,6 miljoner kronor, så 100 miljoner räcker inte till några 100 platser. Det är så det brukar vara när man själv har ett skakigt underlag och driver fram en budget som man kanske inte riktigt har räknat helt korrekt på.

Vi kommer att fortsätta att bygga ut den här verksamheten. Vi har gjort det redan nu, och vi kommer också att se till om vi kommande år kan få ytterligare platser till detta, för det behövs.

Herr talman! Jag noterar att jag inte fick svar på de frågor som handlade om de äskanden som myndigheterna har gjort. Jag frågade inte om tidigare budgetar och vilka som har röstats igenom eller inte.

Vad gäller förvarsplatserna sa jag själv att man har skapat fler platser, men man skulle också kunna skapa fler för att driva fler platser. Bara när det gäller själva driften kan man budgetera för en utökning. Det står i prognoserna, och det har man valt att inte göra. Jag förstår fortfarande inte varför man gör den prioriteringen när vi som sagt har en näst intill hundraprocentig beläggning och polisen tvingas släppa lös personer för att man helt enkelt inte har försvarsplatser att placera dem i.

Detsamma gäller migrationsdomstolarna. Jag tycker inte riktigt att det håller att säga att vi underfinansierade det då. Vi fick prioritera så gott vi kunde. Faktum är att balanserna då var absolut högst på Migrationsverket. Nu har de flyttats vidare. Nu är det migrationsdomstolarna som behöver mest. Både vad gäller förvaren och migrationsdomstolarna kan man dessutom se att kostnaderna per ärende har stigit, och i den anmärkningen är det rimligt att minska något men ändå öka totalt, för det är det som det finns behov av.

Herr talman! Ja, ni prioriterade. Moderaterna, KD och Sverigedemokraterna prioriterade, kan man säga. Den största satsningen som ni i de här tre partierna gjorde när ni röstade igenom det budgetförslag som ni röstade igenom var inte på rättsväsendet eller på välfärden eller någonting annat liknande, utan det var 20 miljarder i skattesänkningar. Det var den prioritering som M, KD och SD gjorde. Det gick som sagt ut över andra anslagsområden. Ni underfinansierade migrationsdomstolarna, och det första vi fick göra när vi kom tillbaka var att hälla i ytterligare 200 miljoner så att de skulle klara sig.

När det gäller förvarsplatserna kanske Paula Bieler glömmer att nämna att vad Migrationsverket har sagt är att de genom förtätning skulle kunna ta fram ytterligare platser från 2021, inte från 2020. Jag är självklart beredd att fortsätta att ha en dialog med Migrationsverket under det kommande året. De har ett uppdrag att bland annat se över tillgängligheten i Norrland för att tillskapa fler förvarsplatser under det kommande året, för det behövs.

(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte försöka reda lite i den filosofiska frågan: När är nu? Det gör jag med anledning av de medicinska åldersbedömningarna och den utredning som regeringen utlovade den 9 april i år. Då sa regeringen nämligen att man skulle tillsätta en utredning om medicinska åldersbedömningar.

När det hade gått sex månader, i augusti, tänkte jag att det var dags att fråga hur det går med utredningen. Då fick jag till svar att regeringen kommer att tillsätta en utredning nu. Som förälder är jag ganska van vid den typen av svar, så jag tänkte att nu kan vara nu genast, men det kan också ibland betyda aldrig någonsin i livet. Men jag tänkte att jag skulle vänta lite grann. Jag väntade till drygt en månad efter svaret och ställde frågan igen. Då fick jag till svar att beslut kan fattas så snart beredningen är avslutad. Då tänkte jag, herr talman, att även jag och riksdagen förstår att det förhåller sig så.

Mina frågor i dag till migrationsministern är: Hur går det? Kan vi vänta oss att utredningen tillsätts inom i alla fall ett år efter att den utlovades, eller hur ligger det till? När är nu?

Herr talman! Vi kommer att tillsätta utredningen när beredningen är färdig, och vi är i slutskedet av den beredningen.

Jag tycker ändå att man kan nämna några ord om vad sakfrågan handlar om. Problemet var att när vi tillträdde en gång för fem år sedan var Sverige i praktiken det enda land i vår omvärld som inte hade möjlighet att göra medicinska åldersbedömningar. Det vill säga det var väldigt svårt att avgöra hur gamla de asylsökande var när de kom hit. Det ledde till mycket stora problem, bland annat att vuxna placerades tillsammans med barn på boendena med känt resultat. Vi hade exempelvis en del ganska allvarliga fall av övergrepp när vuxna män placerades ihop med tonårstjejer och tonårspojkar. Det var inte alls tillfredställande utan tvärtom ett mycket, mycket stort problem.

Vi såg därför till att sätta igång det system som hade funnits men som hade kapsejsat redan 2013, under den gamla alliansregeringen. Och alliansregeringen hade inte gjort någonting för att försöka återupprätta det. Vi gav Rättsmedicinalverket i uppdrag att ta fram ett system som vi i Sverige skulle kunna använda oss av. Och det skulle vara så modernt och rättssäkert som möjligt.

Det här gäller metoder som det inte finns någon konsensus kring. Jag vet inte om Christina Höj Larsen vet vilken metod hon skulle vilja att man använder sig av. Jag har aldrig pekat ut någon särskild metod. Jag har sagt att det gäller att se till att metoderna håller den rättssäkerhetsnivå som vi behöver och att det försiggår på ett etiskt riktigt sätt. Sedan har myndigheten fått utforma metoderna själv. De som kritiserar den metod som vi i dag har i Sverige har samtidigt svårt att själva ange vilken de skulle vilja ha i stället.

Jag vill absolut inte ha en situation där vi återigen blir det enda landet i vår omvärld som inte klarar av att göra medicinska åldersbedömningar. Det vore mycket allvarligt.

Herr talman! Jag konstaterar att jag fortfarande inte vet i vilken ände av skalan regeringen befinner sig, i förhållande till nu genast och aldrig någonsin i livet. Men jag hoppas att vi kommer att få ett förtydligande och att det kommer snart. Under tiden bedöms barn och unga med de här metoderna, som inte är tillförlitliga.

Det är klart att inte heller jag vet exakt vilka medicinska metoder som ska användas. Men det jag vet är att det råder bred konsensus bland barnläkare och andra som sysslar med barn och unga om att det behöver vara en åldersbedömning som tar psykosociala faktorer i beaktande. Och för att bedömningen ska bli bra behöver den göras i sin helhet av en barnläkare. Det ska alltså inte gå att plocka enskilda delar ur intygen för att säga att det här knäet är den åldern och den här tanden är den åldern. Det handlar om en helhetsbedömning. Där står den medicinska kunskapen enad.

Jag ser fram emot att utredningen äntligen ska tillsättas snart.

Migration

Herr talman! En sådan helhetsbedömning är faktiskt vad man gör i dag. Den medicinska åldersbedömningen är bara en del av själva underlaget. Det görs andra bedömningar också, bland annat av psykosocial karaktär. Men det är en del.

Jag säger återigen att det här fungerar i de allra flesta länder i vår omvärld. Om jag, på grund av att det finns kritik mot en metod, skulle säga att vi avskaffar den igen är jag rädd att vi hamnar i en situation där vi som enda land inte klarar av att göra det.

Jag kan konstatera att under flyktingkrisen 2015 kom 35 000 ensamkommande ungdomar till Sverige under ett enda år. Ungefär en tredjedel av alla ensamkommande som kom till EU kom till just Sverige. Jag ska inte säga att det är hela förklaringen, men det kan ha spelat in att Sverige var det enda land som då inte klarade av att göra åldersbedömningar. Jag vill inte sätta oss i den situationen igen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 december.)

Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshetsför-säkringen