Anf. 142 Jan R Andersson (M)
Fru talman! Vi är alla överens om att försvarsförmågan behöver öka. Det är klart att det som har hänt i vår omvärld - att länder för första gången sedan kalla krigets slut med vapenmakt har flyttat gränserna i Europa - väcker frågor. När länder som söker samarbete, frihet och fred blir hotade av andra länder och när länder som självständigt vill forma sin utrikespolitik blir intimiderade och skrämda för att de har en annan politisk uppfattning är det klart att vi har ett nytt politiskt landskap som kräver en annan försvars- och säkerhetspolitisk diskussion.
Vi kan se att det politiska påverkansarbetet har påverkat val i Europa. Vi kan också se att det som har varit syftet med en del av Rysslands politik - att söndra EU, att splittra Nato och att bryta upp länder - till viss del har ändrats.
I en sådan situation hade man förutsatt att regeringen hade tagit alla möjligheter den hade att öka den svenska försvarsförmågan, men bilden är tyvärr en annan. Både det militära och det civila försvaret behöver rustas på ett sätt som denna försvarsbudget faktiskt inte ger möjlighet till.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvar och samhällets krisberedskap
Om man rekapitulerar lite av historien måste man konstatera att Moderaterna i två försvarsuppgörelser tillsammans med allianspartierna har drivit regeringen framför sig för att kunna förstärka budgeten på ett sådant sätt att försvaret ska kunna öka sin förmåga. Jag kan dock konstatera att det trots de stora satsningar som gjorts kan komma att behövas mer satsningar. Vi måste också se att den KD-M-budget som antogs förra året gjorde betydande förstärkningar av försvaret, men fortfarande räcker inte resurserna.
Det är därför vi moderater i denna budget gör en satsning som saknar motsvarighet med 4,2 miljarder under tre år. Detta belopp kanske inte heller räcker, men det ger i alla fall en plattform för försvaret att fortsätta att utveckla sina verksamheter och att bygga nya förband i stället för att spara.
I ett läge där Försvarsberedningen har arbetat i två och ett halvt år och i allt väsentligt kommit överens om den politik som man vill driva och om den förbandsverksamhet man vill ha är det olyckligt att regeringen när utredningen ska undertecknas agerar på ett sådant sätt att flera partier hoppar av beredningen och inte skriver under den. Det unika är att skälet till att dessa partier inte skriver under inte är att de inte ställer sig bakom Försvarsberedningens rapport utan tvärtom att de ställer sig bakom den.
Det är en märklig situation - man har en regering som man inte kan lita på när det gäller dessa frågor. Eller som finansministern sammanfattade det hela i samband med diskussionen: Det finns andra samhälleliga behov.
Men det slutar inte där. I regeringens försvarsberedning, som hade höga målsättningar när det gällde att inte underfinansiera, blev underfinansieringen när allt var sluträknat enligt Försvarsmakten 55 miljarder under tio år.
I ett läge där Försvarsmakten borde öka takten och bygga nya förband sysslar försvarsledningen i stället med att plocka ut delar ur den gemensamma försvarsberedning som hade i princip alla partier bakom sig. Det är olyckligt. Vi behöver förstärkningar här och nu, men i stället får vi vänta på de satsningar som försvaret behöver.
Regeringen har mycket att reda upp, tycker jag. Det finns många där ute, både i Försvarsmakten och i denna kammare, som undrar hur regeringen ska lösa dessa frågor.
Jag noterar också att ansvarigt statsråd är med och debatterar i nästan varenda budgetdebatt. Detta gäller dock inte försvarsutskottet, där det kanske finns fler frågor än i något annat utskott. Försvarsministern prioriterar att vara på ett annat ställe, och jag beklagar det. Det kanske också visar hur prioriteringarna sker.
Om regeringen hade menat allvar med att sätta försvaret främst hade man börjat redan för flera år sedan med några snabba och relativt billiga åtgärder.
Fru talman! Låt mig exempelvis ta upp detta med psykologiskt försvar. Det är en fråga som vi väckte för fem år sedan, när jag var ny i detta utskott. Det är en viktig fråga för att skapa en bredd och en förståelse för de hot och utmaningar som försvaret och samhället står inför. Frågan är initierad, men väldigt lite händer.
En annan fråga är en som aktualiserades i veckan, nämligen frågan om samarbetet mellan näringsliv och försvar. Det var en utredning som många hade väntat länge på, men när den kom möttes den egentligen av fler frågor än den gav svar på. Vi har väntat länge, och vi kommer att få fortsätta vänta för att få de svar vi behöver för att kunna bygga ett totalförsvar med näringslivet inkluderat.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvar och samhällets krisberedskap
Varför blev det så? Jo, för att regeringen i direktivet till utredningen hade gett instruktioner om att man inte fick lägga fram de förslag som man möjligtvis hade velat lägga fram.
Ett tredje exempel på regeringens bristande förmåga att vidta de åtgärder som är möjliga att vidta handlar om frågan om ett cyberförsvar. Ett nationellt cybercenter är en viktig del för att finna hot och täcka säkerhetsbrister. Vi vet också att framtidens krig i många meningar kommer att ske på nätet och att det kommer att ske digitalt.
I Global Cybersecurity Index för 2019 rankades Sverige som världens femte mest digitaliserade land. Men när det gäller hur vi klarar den digitala säkerheten - vår cybersäkerhet - hamnade vi på plats 32. Detta visar i någon mening att vi är ett väldigt digitaliserat land men att vi inte har hängt med i utvecklingen vad gäller säkerhet, vilket resulterar i att vi är otroligt exponerade. Vi är väldigt digitaliserade men dåligt försäkrade mot intrång.
Även detta är en fråga som regeringen hade kunnat ta tag i tidigt och där man hade kunnat vidta större åtgärder. Men som finansministern konstaterade: Det finns andra samhälleliga behov.
Fru talman! Låt mig säga något kort om JAS.
Regeringen har i budget efter budget kommit till försvarsutskottet och velat ha ett bemyndigande att kunna sälja JAS. Försvarsutskottet har år efter år sagt att regeringen inte får det, då försvarsutskottet vill ha möjligheten att bedöma hur den totala försvarssituationen ser ut. Det är ändå vi i utskottet som är ytterst ansvariga, och då bör vi ha såväl information om som rådighet över den materiel som vi är satta att förvalta.
Det som har hänt är kanske lite märkligt. Den majoritet som har funnits i försvarsutskottet har nu fallit, vilket faktiskt gör att det blir svårare för oss i försvarsutskottet att ha rådighet över vår materiel och att ha möjlighet till insyn i vår roll som granskare av regeringen. Detta är att beklaga.
Jag ska till slut säga någonting om personalbemanningen, för jag tror att detta är en av de viktigaste frågor vi har för att kunna bygga ett försvar som är starkt och kompetent.
I budgeten berörs denna fråga väldigt hastigt. När man frågar en socialdemokrat eller någon annan regeringsföreträdare är svaret alltid värnplikt. Men vi bygger inte en stark officerskår bara genom värnplikt, utan vi behöver även ha andra delar.
Man kan konstatera att det inte finns några nyheter i de förslag som läggs fram i budgeten. I ljuset av att det är fler officerare som slutar än som anställs i försvaret borde det gå att konstatera att de åtgärder för att öka antalet officerare som hittills inte har fungerat inte borde fungera i framtiden heller.
Jag tycker att det i någon mening är en sammanfattning att regeringen inte har åtgärderna, kraften eller viljan att bygga försvaret starkt. Därför yrkar jag bifall till reservation 4.
(Applåder)