Herr ålderspresident! I dag debatterar vi, som varit tydligt i anförandena, propositionen om Sveriges tillträde till den så kallade Budapestkonventionen, det vill säga Europarådets konvention om it-relaterad brottslighet, som trädde i kraft den 1 juli 2004.
Hittills har 68 stater skrivit under Budapestkonventionen; Sverige skrev under konventionen den 23 november 2001. Det har alltså tagit nästan 20 år innan vi här i riksdagen nu debatterar och i eftermiddag beslutar om ett tillträde. Man kan verkligen fråga sig: Borde inte detta beslut ha kunnat komma tidigare, och varför har det tagit så lång tid?
Konventionen har, som tidigare nämnts i många inlägg här, tre delar. Det gäller först att samordna ländernas nationella straffrätt. Det gäller för det andra att säkerställa att det finns processrättsliga bestämmelser som tillgodoser behovet av att utreda och lagföra it-brott. Det tredje är att lägga grunden för ett snabbt och effektivt internationellt samarbete vid bekämpningen av it-relaterade brott.
Kristdemokraterna ställer sig bakom propositionen. Men regeringen missar en viktig aspekt som lyfts fram av bland annat Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten, nämligen möjligheten till husrannsakan på distans.
Beslagsutredningen överlämnade i december 2017 sitt betänkande. Utredningen konstaterar bland annat att det finns ett mycket stort behov från brottsutredningssynpunkt av att de brottsbekämpande myndigheterna kan få tillgång till information som inte finns lagrad lokalt i en dator eller mobiltelefon utan som lagrats på annan plats och kan nås via en informationsbärare som undersökts under en husrannsakan eller efter ett beslag.
Detta behov kommer säkerligen att öka ytterligare, eftersom det blir allt vanligare att information lagras externt. Det sker i lagrings- eller kommunikationstjänster som ofta benämns molnet. Utredningen sa att det därför behöver införas en möjlighet att använda en informationsbärare som påträffats under en husrannsakan eller som har tagits i beslag för att bereda sig tillgång till information som finns lagrad på annan plats.
Det finns vidare ett behov av en möjlighet för de brottsbekämpande myndigheterna att genomföra en undersökning av elektroniskt lagrad information via kommunikationsnät och från sin egen tekniska utrustning. Utredningen föreslår mot denna bakgrund att det ska införas en möjlighet till undersökning på distans.
Utredningen blev således klar redan 2017, men efter det har ingenting hänt. Regeringen hänvisar i propositionen till att förslaget bereds i Regeringskansliet. Det svaret duger inte. Som både Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten påpekar i sina remissvar behöver frågan redas ut. Utredningen var också mycket tydlig. Det föreslås att husrannsakan på distans ska tillåtas. Att inte det har omhändertagits än är beklagligt, och det måste förändras.
Herr ålderspresident! Jag vill likt ledamoten Hedin vända tillbaka till början av den här veckan. Då var det en reportageserie som visade på de luckor som dagens lagstiftning har. Till exempel kan sexualförbrytare behålla nakenbilder på barn som utsatts för övergrepp även efter att de har dömts för brott genom att till exempel lägga bilderna på en molntjänst.
Det finns brister i lagstiftningen som gör att den här typen av brott inte kan utredas tillräckligt effektivt, enligt flera experter. Trots att polisen hade beslagtagit och förverkat bland annat förövarens dator och hårddisk kan han nämligen lyckas behålla bilder på brottsoffer. Det är bilder som han sedan flera år senare kan sprida eller hota att sprida på nätet.
Ett problem som åklagare lyfter fram i reportaget är att de känner igen det här från otaliga brottsutredningar. I praktiken hade det ofta varit ganska enkelt för oss att komma åt det, men vi får inte göra så som lagen ser ut i Sverige i dag, säger åklagare i reportaget.
Polis kan beslagta en misstänkts dator. Men även om den misstänkte är inloggad via en molntjänst får utredarna i grunden inte gå in på kontona, eftersom informationen som finns där är lagrad någon annanstans och inte lokalt på datorn.
Experter säger att lagstiftningen inte har anpassats efter den tekniska utvecklingen. För att säkra bevis från molntjänsterna skulle därför en så kallad husrannsakan på distans behöva göras. Men det saknas som sagt tydlig lagstiftning om detta i Sverige. Tolkningen från brottsbekämpande myndigheter har därmed varit att man i dag inte har rätt att gå in på den misstänktes konto genom en så kallad husrannsakan på distans.
Herr ålderspresident! Jag stöder vid denna debatt att regeringens proposition genomförs men vill understryka att regeringen nu måste lyssna till det tillkännagivande om ytterligare möjligheter till husrannsakan på distans som behandlas i propositionen och som bland annat bygger på Kristdemokraternas yrkande.
Verkligheten som visat sig i veckans reportage tydliggör tyvärr återigen att regeringen låter utredningar ligga i byrålådan utan åtgärd i flera år trots att det finns ett behov av förändring av lagstiftningen för att möta en ny form av brottslighet.
Lite yrvaket uttalar inrikesministern samma dag att reportaget visar på luckor i rättssystemet och att han ser ett stort behov av att lagen snabbt ändras. Men det är ju ett faktum att regeringen fram till nu faktiskt inte agerat i denna fråga, trots att utredningen funnits sedan 2017 och förändringar efterfrågats av olika rättsvårdande instanser.
Herr ålderspresident! Det vore bättre för Sverige om vi hade en regering som agerar utifrån de behov åklagare och poliser uttrycker samt också går vidare med lagstiftning när utredningar presenterar vilka åtgärder som behövs för att bryta en it-brottslighet under utveckling.
Det är också anmärkningsvärt att man blir upprörd över situationen och utlovar att lagen snabbt måste ändras när verkligheten är att regeringen haft möjligheten att agera i flera år men trots ett uppenbart och påvisat behov inte prioriterat en förändring. Trots upprördheten kunde inrikesministern inte svara på när han tror att lagen kommer att vara förändrad.
Återigen måste riksdagen visa regeringen att det är dags att agera. Utredningens förslag har funnits sedan 2017. Vi som lagstiftare behöver se till att polis och åklagare får möjlighet att få de redskap som behövs för att stoppa it-brottslighet så att inte brottsoffer behöver utsättas för upprepade kränkningar.
Jag vill också upprepa frågan till regeringspartiernas representant Maria Strömkvist: När kommer förslaget på lagen? Om man nu ska arbeta aktivt borde det redan ha varit här.
Min hälsning är att det är hög tid att regeringen nu genomför det uppdrag som tillkännagivandet i dag anger. Det behöver ske med en större prioritet och ett större engagemang än vad som har visats hittills.