Samling för skolan

Anf. 12 Erik Bengtzboe (M)

Fru talman! Vi har ett par olika ärenden gällande utbildningsfrågor att debattera de kommande veckorna och två propositioner att hantera bara i dag. Det blir, som någon talare var inne på i föregående debatt, lite upphackat. Samtidigt är det glädjande att få lägga mycket energi på utbildningsfrågor.

Samling för skolan

Det är, fru talman, med en bra skola som vi skapar livschanser för unga människor i Sverige. I en alltmer föränderlig omvärld och en framtid där vi inte vet vilka yrken vi ska utbilda våra barn för eller hur arbetsmarknaden kommer att se ut är det riktigt grundmurade grundkunskaper som är nyckeln till fortsatt framgång och lärande och omställningsmöjligheter genom livet.

Med gedigna grundkunskaper i språk, matematik, naturvetenskap och samhällskunskap ser vi till att rusta barn för en framtid som vi inte riktigt vet vad den innehåller. Det är därför oerhört viktigt att vi verkligen prioriterar baskunskaperna i stället för att dras med i nycker och trender och försöka utbilda för en arbetsmarknad som vi inte vet något om.

Det är också mot bakgrund av vikten av väl fungerande och gedigna baskunskaper som den nuvarande utvecklingen i svensk grundskola är så oroväckande. Det senaste läsåret var det, fru talman, nästan var femte elev som gick ut grundskolan utan att vara behörig till gymnasiet. Det var 18 000 15-åringar som fick beskedet att de inte får röra sig vidare i utbildningssystemet, inte får chansen att förkovra sig och i realiteten därmed kraftigt begränsas i sina förutsättningar att skaffa sig en utbildning och stå på egna ben.

Samtidigt ser vi hur både gymnasieskolor och högskolor och universitet vittnar om att förkunskaperna bland eleverna sjunker och blir allt sämre. Det torde de senaste tio åren vara uppenbart att Sverige historiskt sett har misslyckats med det kompensatoriska uppdraget. När förutsättningarna för eleverna så kraftigt har förändrats blir det också uppenbart att vi inte klarar av att leverera så väl som vi faktiskt har ambitionen att göra.

Fru talman! När vi misslyckas med det kompensatoriska uppdraget är det de svagaste eleverna som drabbas hårdast. De starka klarar sig alltid och får det stöd de behöver hemifrån, medan de som saknar de förutsättningarna är de som drabbas värst.

Därför är just insatser för att höja kunskapsresultaten det enskilt viktigaste för skolan. Det är genom höjda kunskapsresultat vi bryter segregation och ser till att barn får den sociala rörlighet som vi alla är överens om att de förtjänar och slipper ärva sina föräldrars utanförskap.

För denna regering har först och främst Skolkommissionen, som denna proposition behandlar, och därefter ytterligare utredningar blivit svaret på hur detta ska hanteras. I en tid då det som behövs är att verkligen stärka kunskaperna behövs reformer och inte fler utredningar. Därför är det lite speciellt att stå här med just denna proposition. Det är skönt att det äntligen kommer reformer, men det är tråkigt att vi behövt vänta hela mandatperioden och dessutom kan konstatera att mycket fortfarande skjuts på framtiden.

Fru talman! Att låta barn bli offer för sina omständigheter och göras till representanter för sin klass eller sina föräldrars ekonomiska eller utbildningsmässiga bakgrund är inte acceptabelt. Självfallet har olika barn olika förutsättningar när de börjar skolan, och därför behövs rätt resurser, på rätt skolor och till rätt elever, för att se till att alla kan gå så långt som det någonsin är möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Men därför är det också viktigt att skolan möter alla elever, oavsett bakgrund, med höga förväntningar. Bakgrunden får inte bli en ursäkt för att skolan ska tillåtas att misslyckas med ytterligare en årskull elever.

Skolkommissionens och regeringens förslag om allsidig social sammansättning är, fru talman, ett exempel på en fråga som drar perspektivet åt fel håll. Fokus läggs på elevernas bakgrund i stället för på deras framtid. I ärlighetens namn passeras också någonstans rimlighetens gräns när enskilda rektorer förväntas ansvara för att skapa en allsidig social sammansättning i varje enskilt klassrum. Detaljregleringen av rektorernas arbete och den invasiva attacken på människors bakgrund blir väldigt tydlig och explicit.

De praktiska konsekvenserna, fru talman, blir dessutom betydande. Här är Skolkommissionen tydlig med att det är det man faktiskt vill uppnå. Man föreslår detta för att man ser det som en möjlighet att begränsa det fria skolvalet och därmed ge kommunerna möjlighet att kraftigt styra elevsammansättningen och upphäva det fria skolvalet på gymnasienivå - den nivå där stödet för det fria skolvalet är som absolut mest kompakt.

Man konstaterar att det blir följden av denna ändring, men det är inget som regeringen direkt stoltserar med när den lägger fram propositionen. Tvärtom väljer ansvariga ministrar att i stället ge sken av att detta skulle handla om en strävansmålsättning. Det skulle snarare handla om fina portalparagrafer för att vägleda kommunpolitiker än om något som över huvud taget skulle få några praktiska konsekvenser. Jag tycker att det vore klädsamt att vara ärlig med att det man föreslår faktiskt är en kraftig begränsning av det fria skolvalet.

Fru talman! Den proposition som ligger på vårt bord behandlar flera ärenden. Bland annat föreslår Skolkommissionen och regeringen att det ska bli möjligt att bestraffa även offentliga huvudmän med tuffare sanktioner än i dag. Detta är mycket välkommet, men det är otillräckligt.

Om vi ska få ett skolsystem där eleverna och kunskapen sätts i centrum måste förutsättningarna för alla skolor, oavsett huvudman, vara desamma. Det lyckas vi inte uppnå med detta förslag, utan det behövs ytterligare åtgärder för att se till att offentliga huvudmän har samma krav på sig som privata, som i dag har mycket högre krav på sig. Tvärtom ser vi hur andra förslag från regeringens sida, inte minst gällande Ägarprövningsutredningen och vinstförbud, som riksdagen också ska rösta om de närmaste veckorna, drar det svenska skolsystemet i rakt motsatt riktning.

Fru talman! Det är en bred proposition vi har att hantera, som i stor utsträckning sammanfattar Skolkommissionens arbete. Jag tänker inte beröra alla de delar där vi i stor uträckning är överens och som det inte kommer att voteras om i denna kammare.

Jag tycker dock avslutningsvis att det bör lyftas att en hel del av Skolkommissionens förslag saknas i denna proposition. Trots att regeringen har argumenterat för att Skolkommissionen behöver behandlas i sin helhet väljer man att lyfta ut de delar som rör ett aktivt skolval och gemensam antagning till offentliga skolor och friskolor. Detta är frågor som regeringen skulle kunna få stöd för i denna kammare och som rimligtvis borde behandlas under ett gemensamt tak eftersom man argumenterar på det sättet. Ändå har man valt att lyfta ut dem. Om man vill ta ett helhetsgrepp tycker jag, precis som Christer Nylander var inne på i föregående debatt, att det vore positivt att göra det när man nu har chansen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Låt mig avslutningsvis få yrka bifall till reservationerna 1 och 6 och hoppas på en trevlig, lång och intressant debatt!

(Applåder)

Anf. 13 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till våra reservationer 3 och 4.

Jag vill först tillkännage att vi avser att rösta ja till reservation 1 under punkt 1 i det liggande förslaget, som vi debatterar här. Vi hade ett eget förslag i frågan som innebar att nuvarande regler förtydligas. Vi vill inte införa de nya regler som regeringen föreslår i propositionen angående upptagningsområden och social sammansättning.

Propositionen innehåller flera förslag av lite skilda slag. Några av förslagen tycker vi är bra, och dem har vi inget att anföra emot. Andra förslag har vi dock synpunkter på.

I frågan om social sammansättning av elevunderlaget för skolor har vi ett eget förslag som i princip går ut på ett förtydligande av vad som redan gäller i dag. Ett förtydligande behövs då det kommit till min kännedom att en del kommuner helt enkelt inte fattar vad som gäller och alltid har gällt. Kommuner kan alltså, och har alltid kunnat, justera upptagningsområdet till skolan för att få en mer socioekonomiskt blandad elevsammansättning - detta genom att justera den radie som skolans upptagningsområde omfattar.

I övrigt anser vi att socioekonomiska kompensatoriska åtgärder ska ske på annat vis än genom laborationer med programutbud eller bussning av skolelever. Propositionen är dessutom, som någon var inne på, otydlig i vad som menas gällande konkreta åtgärder. Jag menar att den är alltför otydlig för att ligga till grund som ett skarpt förslag, och det tyckte jag innan jag läste vad remissinstanserna anser.

Problemet med socioekonomiskt segregerade skolor har sin grund i segregerade bostadsområden. Ja, och att göra något åt den sistnämnda segregationen är en jätteuppgift som lär ta tid - det vet vi. Men genvägen att bussa skolelever säger i alla fall vi nej till.

När det gäller förslaget att motverka frånvaro, i vilken form det än må vara, är vi starkt kritiska till regeringens förslag. Huvudmannen och rektorn ska utreda orsakerna till frånvaron, vilket självfallet är ett naturligt första steg. Därefter ska det, som vi ser om vi läser propositionen, fortsätta att utredas och utredas.

Att utreda orsakerna till frånvaro är ingen åtgärd i sig, som regeringen verkar tro. Inget problem löser sig bara av att utreda en sak. I bästa fall får man reda på orsakerna till frånvaron, men sedan måste man vidta åtgärder på något sätt, ställa krav och göra något av betydelse. Vi anser att det annars är undermåligt.

När det gäller förslaget om tillsättande av skolchef - en helt ny tjänst - måste ansvarsområdet vara klart definierat. Man måste kunna utkräva direkt ansvar av befattningshavaren och veta vem som bär ansvar för vad. Avsikten med förslaget är enligt regeringen att avhjälpa brister i den svenska skolan.

Det är kanske inget dumt förslag att införa en statlig nivå över den kommunala nivån, för att öka likvärdigheten i skolan, men förslaget innebär att huvudmännen, som redan i dag styr skolan, tillsätter ytterligare en person med titeln skolchef. Det finns ett feltänk här, och man försöker åtgärda ett problem med mer av vad som redan finns i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Regeringens förslag att ge utökade möjligheter att agera mot huvudmän som inte uppfyller minimikraven är i grunden ett bra förslag, och jag tycker att det är det bästa i propositionen. Vi vill dock gå ett steg längre och att staten ska kunna ta över styrningen helt från en skola som mer eller mindre havererat. Vi hade exemplet med Rosengårdsskolan för några år sedan.

Regeringens förslag är ett steg i rätt riktning, men det är oförlöst, för att använda gammal marxistisk terminologi.

Anf. 14 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Fru talman! Det är alltid lite spännande när man får en proposition i sin hand och den finns att hämta nere i källaren i de olika facken. Det är dessutom en proposition som man har bemödat sig att layouta lite mer, med barn som springer ut på rast, rörelse, fysisk aktivitet och så vidare.

Samling för skolan heter propositionen, och det var hela Skolkommissionens samlade namn. Men jag måste tyvärr säga att jag blir lite besviken över vad som kommit med i propositionen, eftersom det, precis som Erik Bengtzboe sa i sitt anförande, fanns många frågor av viktig art som av någon anledning inte fick utrymme där.

Det är ett par olika delar som får komma med, och jag tänkte ta upp ett par som jag tycker är viktiga att lyfta fram. En fråga gäller frånvaro, precis som i det förra betänkandet vi debatterade. Jag vill än en gång uttrycka vikten av att dessa barn på olika sätt får det stöd som de behöver för att klara skolan. Ibland är frånvaron första steget.

Jag hade förmånen att besöka Vänersborgs kommun för ett tag sedan för att se hur de arbetar med barn som har stor frånvaro från skolan. När de väl bestämde sig för att gå på djupet och se hur stor omfattningen var blev de ganska chockade över att den var i princip fem gånger större än vad de hade förväntat sig. Det fanns inte regler om att samla in statistik och på allvar få en bild, men de tog sitt ansvar som kommun och har en plan för hur detta ska åtgärdas.

Det viktiga är att se hur man framför allt stöttar dessa barn på många olika sätt, och detta gäller barn från de första åren i grundskolan upp till gymnasieskolan. Det här är en viktig del där vi i allianspartierna har lyft upp vikten av att inte bara utreda utan också presentera förslag på planer och att skolor, men också kommuner, huvudmän och likaså fristående skolor, har planer för hur man ska göra. Detta är en viktig del som kommer fram.

När det handlar om skolan och elevers utveckling är en viktig del som många gånger lyfts fram ledarskapets betydelse. Robert Stenkvist sa i sitt anförande alldeles nyss att det nu ska tillsättas en ny person som ska få ansvar. Men de allra flesta kommuner har i dag en skolchef och vill förtydliga den så kallade styrkedjan genom att ge ett tydligare ansvar. Sedan tycker jag kanske inte att man lever upp till detta till fullo i propositionen, men ansatsen är ändå att det ska finnas en tydlighet när det gäller ledarskapet.

Vi fick en genomgång för några år sedan i utskottet om PISA-rapporterna. Utvärderarna hade varit runt i Sverige och talat med företrädare från politiken och med rektorer, lärare, föräldrar och elever. De var ganska chockade över att komma till ett samhälle där man hade en tendens att skylla på någon annan - att det var någon annans fel att man inte nådde de resultat man skulle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Jag har gått och tänkt mycket på detta och känt mig bekymrad, för det är när vi med gemensamma krafter bestämmer oss för att göra skillnad som vi på allvar kan göra något åt de problem vi ser. En av diskussionerna då blev att vi har en alltför otydlig styrkedja i vårt land. Om man då kan förstärka en av länkarna i denna kedja är det en viktig del. Därför säger vi ja till detta, även om vi tycker att det finns mer att önska.

När det handlar om ledarskapets betydelse är det politiska ledarskapet av stor vikt. Just nu är jag också mycket bekymrad över den diskussion som finns kopplat till fristående skolor, den så kallade Reepaluutredningen och så vidare. Vi må ha olika ideologiska bakgrunder till att vi resonerar på olika sätt, men jag tror att vi alla har en fast övertygelse om att vi vill att alla skolor ska vara bra skolor.

För Centerpartiet är valfriheten mycket viktig. Därför är det synd att aktivt skolval inte finns med i propositionen. Det hade varit en viktig del för att stärka den. Samtidigt är jag mycket bedrövad över att den diskussion och den svartmålning som sker när det gäller många fristående aktörer är bedrövlig att lyssna till i den offentliga debatten. Med massivt artilleri ger man sig på en del av den svenska skolan som jag ser som en stor vinst med vårt skolsystem, nämligen valfriheten och möjligheten att utveckla olika pedagogiska idéer och arbetssätt.

Jag är glad över den riktning som Skolinspektionen har tagit, inte bara med den så kallade regelefterlevnaden och regeltillsynen utan också när man tittar på kvalitet. Man har i skarpt läge gjort tillsyn i ett antal skolor, och man tittar både på undervisningens kvalitet och på rektors ledarskap som två oerhört viktiga faktorer. Ledarskapets betydelse är alltså någonting som vi kommer att behöva följa på olika sätt och lyfta fram alltmer.

Min allianskollega Erik Bengtzboe lyfte i sitt anförande fram vikten av att på olika sätt stötta elevers lärande och en bra kunskapsutveckling och få allting att hänga ihop.

Från Centerpartiets sida skulle jag vilja lyfta fram ett par delar för att lyckas med detta på ett ännu bättre sätt när det gäller grundskolan men också för att knyta ihop detta med den tidigare debatt som vi hade. Det handlar om en förbättrad studie- och yrkesvägledning. Där har vi också ett gemensamt tillkännagivande från vårt utskott om vikten av att satsa på studie- och yrkesvägledning, både när det gäller det digitala stödet för många unga och när det gäller annat. Det är en jätteviktig del.

En fråga som inte gäller detta men som jag ändå vill passa på att kortfattat nämna i sammanhanget handlar om den ägarprövning som nu ska ske. När det gäller detta betänkande har vi resonerat om att vi tycker att det är viktigt att man behandlar fristående och kommunala skolor på ett likvärdigt sätt. Det gäller också ägarprövningen som annars oroar vid horisonten.

Fru talman! Det finns en del bra förslag i Samling för skolan. Jag yrkar bifall till reservation 1, där Alliansen tillsammans med Vänsterpartiet har lyft fram att förslaget om en allsidig social sammansättning inte är bra. I teorin må det låta bra att man ska ha en socialt blandad sammansättning. Men att verka för att detta sätt att jobba ska läggas på rektorer är inget bra förslag, och det är bra att det verkar som att detta förslag kommer att falla. I betänkandet utvecklar vi från Centerpartiets och Alliansens sida detta än mer, och det finns där ytterligare beskrivet vad man behöver göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

För att svenska elever ska klara skolan allt bättre är ledarskapet en viktig del. Lärarnas kompetens är en annan del. Men den har vi inte förmånen att få debattera i dag, utan den får vi återkomma till vid senare tillfälle.

(Applåder)

Anf. 15 Daniel Riazat (V)

Fru talman! "Lösningen på skolans utmaningar ligger inte i fler ogenomtänkta reformer. Den ligger i arbetsro och mer förtroende för lärarna."

Detta har Gustav Fridolin sagt, och det står på Miljöpartiets hemsida. Jag tycker att det är ett mycket bra citat.

Man kan inte riktigt säga att de förslag som har tagits fram i Samling för skolan är ogenomtänkta. Det är mycket genomtänkta reformer som föreslås. Men vad är det då som saknas och som Vänsterpartiet anmärker på?

Jo, det handlar om att man för att göra såväl högersidan som oss nöjda har tagit fram förslag som ingen av oss kan gå med på. Det tycker jag på något sätt visar en brist på visioner när det gäller det som man själv vill göra för den svenska skolan.

I en artikel den 21 november 2017 skrev Elisabet Knutsson:

En grundläggande tanke med det svenska utbildningssystemet är att alla barn och unga ska ha tillgång till en bra och likvärdig utbildning. Faktorer som bostadsort, familjebakgrund och etnicitet ska inte avgöra skolgångens kvalitet. Regeringen har därför som högsta prioritet att bryta ojämlikheten i skolsystemet. Som en av många delar i detta har utbildningsminister Gustav Fridolin förklarat att regeringen kommer att se över olika möjligheter för att få ett mer rättvist skolvalssystem.

Då undrar jag: På vilket sätt skapar man möjligheter för ett mer rättvist skolvalssystem genom att egentligen inte förändra skolvalssystemet över huvud taget?

Som vi vet är det mycket viktigt att elever från olika bakgrunder och med en allsidig social sammansättning möter varandra i skolan. Men när vi har ett fritt skolval som sätter hela detta system ur spel spelar den allsidiga sociala sammansättningen ingen roll, eftersom det alltid är det fria valet som går före den allsidiga sociala sammansättningen.

Elisabet Knutsson skrev även följande i sin artikel:

När uppdelningen av svenska och utländska elever på skolorna ökar och klyftan mellan resultaten vidgas måste vi ta ansvar, inte passivt gömma oss bakom valfriheten som helig princip. Den rödgröna regeringen är övertygad om att barn från olika bakgrunder faktiskt berikar och lär varandra. Därför agerar vi nu för att komma till rätta med segregationen i den svenska skolan.

Då undrar jag igen: På vilket sätt agerar vi för att se till att barn med olika bakgrunder möts när vi inte lägger fram ett förslag om att förändra det fria skolvalet?

I Socialdemokraternas partiprogram från 2013 står det:

"Men det fria skolvalet förstärker segregationen och ökar klyftan mellan resursstarka och resurssvaga elever. Detta måste motverkas genom att samhällets resurser fördelas så att alla elever ges lika möjligheter till kunskap och personlig utveckling. Sammanhållna skolor, där barn från olika miljöer och med olika bakgrund möts i ett gemensamt arbete, är ett viktigt verktyg för ett jämlikt samhälle."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Återigen blir frågan: Var är förslaget för att se till att elever från resursstarka och resurssvaga hem möts?

Fru talman! Skolan och förskolan lämpar sig inte för affärstänkande. En bra utbildning är en mänsklig rättighet. Elever ska kunna lita på att de har en skola att komma tillbaka till efter sommarlovet. Och det är inte föräldrarnas ansvar att se till att barnen hamnar i en bra skola. I Sverige ska vi se till att alla barn går i skolor som är bra. Alla skolor ska vara bra.

Jag anser att regeringens förslag om att huvudmännen ska verka för en allsidig social sammansättning hade funkat i ett läge där regeringen också hade genomfört en reform om att skrota dagens orättvisa och segregerande skolvalssystem. Det är den fria etableringsrätten för friskolor och det extrema skolvalssystemet som är orsaken till dagens segregation i våra skolor. När skolvalssystemet har förändrats i grunden kan även ett system för allsidig social sammansättning tas fram. Jag har därför i reservation 1 föreslagit att riksdagen bör avslå propositionen i den del som rör förslaget om att i skollagen skriva in att huvudmän ska verka för en allsidig social sammansättning. Men jag yrkar bifall till vår reservation 5 som ger en lite bättre förklaring till vårt ställningstagande i denna fråga.

Jag vill avsluta med att säga att Alliansen är minst lika skyldig till att vi har det segregerande skolsystem som vi har i dag. Det är ett faktum att om regeringen hade lagt fram ett förslag som hade varit mer i enlighet med vad forskningen säger hade ni ändå gått emot det, det vill säga att om regeringen hade föreslagit att skolvalssystemet ska förändras i grunden hade ni gått emot det - det hade även Sverigedemokraterna gjort. Men jag tycker fortfarande att regeringen bör ta sig en rejäl funderare, inte bara när det gäller denna fråga utan även när det gäller många andra frågor. Var är visionerna? Vad vill Socialdemokraterna och Miljöpartiet i fråga om vårt samhälle? Eller ska det alltid anpassas till vad högern vill?

Anf. 16 Christer Nylander (L)

Fru talman! Det fanns ju inslag av Shakespeare i den förra debatten, tack vare Michael Svensson. Shakespeare kan man nästan alltid använda, för det finns få människor i världshistorien som så skickligt har illustrerat maktspel och människans villkor i världen.

När jag läste detta betänkande kom jag att tänka på Hamlet, denna person som tvivlar, som funderar på om han borde agera eller inte orkar bry sig, som slits mellan att vara en handlingens man och en tvivlets man. Lite grann så är det väl också när det gäller förslagen i den här propositionen.

Regeringen säger sig vilja ha en allsidig social sammansättning, men när man sedan ska förklara det säger man: Det är inte så himla skarpt, och det kommer inte att utvärderas. Vi kommer inte att säga exakt hur det ska ske, och vi har inga medel för att genomföra det. När det gäller den statliga styrningen säger man att det behövs ytterligare åtgärder för att se till att dåliga skolor inte får fortsätta vara dåliga utan att staten måste gå in ibland - men man drar inte slutsatsen att vi kanske borde ha ett statligt huvudmannaskap. Det är samma sak när det gäller Skolkommissionen.

Man tvivlar och tvekar. Man låtsas vara en handlingsregering, men i själva verket är det väldigt små åtgärder man föreslår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Fru talman! Jag och Liberalerna tycker att det är viktigt att vi har en skola som är blind för bakgrund. Då handlar det inte i huvudsak om att sträva efter en allsidig social sammansättning på alla skolor - en definition och en åtgärd som egentligen inte finns - utan det handlar om att på riktigt vara blind för bakgrund. Lärare och rektorer ska inte bry sig om vilka utbildningsvillkor eleven kommer ifrån, vilka föräldrar eleven har eller var eleven är född utan mer vara intresserade av vart eleven är på väg och vad eleven kan. Att vara blind för bakgrund är grunden för att skolan ska bli riktigt kompensatorisk.

Det ska sättas in mer resurser till de elever som verkligen behöver det, men det ska inte bara vara mer resurser i allmänhet utan kvalitativa resurser. Det är bekymmersamt att den här regeringen slutade genomföra vår reform för förstelärartjänster, där vi specialdestinerade särskilda resurser till de skolor som har allra störst utmaningar. Det är nämligen just där de erfarna rektorerna och de erfarna och skickliga lärarna behövs i särskilt hög grad. Där eleverna har som störst utmaningar måste det finnas mer resurser men också mer kvalitet i resurserna.

Vi har i dag en skola, fru talman, som hela tiden har en enorm omsättning. Det är elever som kommer och går, lärare som kommer och går och rektorer som kommer och går. Det räcker inte att bara säga att vi ska ha en allsidig social sammansättning, och det räcker inte att bara skjuta till resurser. I stället måste det vara rätt resurser och resurser av hög kvalitet.

När det gäller ett aktivt skolval vill vi att det ska finnas valfrihet i svensk skola. Vi vill att det ska finnas alternativ i svensk skola, och vi vill att fler ska välja. Därför finns det förslag om ett aktivt skolval, och jag skulle önska att regeringen gick vidare med den frågan, som Skolkommissionen föreslog.

Det handlar om höga förväntningar, att se till att vi har kunskapskrav som gäller alla i skolan och att tro att alla kan lyckas nå inte bara godkänd nivå utan ännu längre i betygsskalan. Här har vi, fru talman, ett tvivel från regeringen: Man säger att man vill nå en allsidig social sammansättning och att man ska vara blind för bakgrund, men i själva verket finns det väldigt få verktyg.

Det är samma sak när det gäller den statliga styrningen. Man konstaterar att det finns skolor som inte fungerar, en del offentliga och en del fristående, och då är det ju rimligt att staten har tydliga verktyg för att göra någonting åt detta. En del skolor behöver stängas, andra behöver få en annan huvudman. Ibland ska staten träda in. I grunden handlar det dock om att vi behöver ett statligt huvudmannaskap, fru talman, och ordentliga åtgärder för att detta ska fungera. Som Ulrika Carlsson var inne på behövs det ett tydligt styrsystem för svensk skola.

Skolkommissionen arbetade under en lång period. Tanken var att de skulle ta ett helhetsgrepp, och nu ser vi att regeringen bryter ut delar av detta. Ibland sa regeringen att man måste lägga fram detta som en hel proposition, och nu bryter man ut det i vissa delar. Också där finns det tvivel kring vad regeringen egentligen tycker.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 och reservation 6.

Jag vill avsluta med de ord jag tror är Hamlets allra sista: Resten är tystnad. Jag tror att det gäller även för denna regering.

(Applåder)

Anf. 17 Daniel Riazat (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Fru talman! Rätt ska vara rätt. Jag har sagt vad jag tycker om regeringens velande och visionslösa politik på det här området, men jag måste också ställa frågan till Christer Nylander, vars parti och partiledare satt vid makten i åtta år. Man hade utbildningsministerposten i Sverige, det land av alla OECD-länder där segregationen kanske ökade allra mest - även på skolområdet.

Vad gjorde Christer Nylanders regering och Christer Nylanders partiledare och utbildningsminister Jan Björklund åt det? Vad gjorde Christer Nylander själv, och hans parti, för att minska segregationen i den svenska skolan? Det är nämligen ett faktum att forskningen och alla rapporter som har kommit de senaste åren, inte bara nu utan även tidigt under Alliansens tid vid makten, påtalade att segregationen och skillnaderna mellan elever ökar på grund av det skolvalssystem vi har i Sverige. Det fanns rapporter som visade att Sverige är världens enda land med det här marknadsexperimentet, som man utför på barnen i den svenska skolan. Vad gjorde Christer Nylander åt det?

Det är ganska lätt att anklaga regeringen för det ena eller det andra i dag. Jag kan göra det, för jag och vår politik har varit konsekvent i de här frågorna sedan dag ett. Men på vilket sätt menar Christer Nylander att han är konsekvent när det kommer till de här frågorna? Vad gjorde hans regering som var bättre?

Anf. 18 Christer Nylander (L)

Fru talman! Apropå konsekvens har ni konsekvent stöttat regeringens budgetförslag, Daniel Riazat. Det är budgetförslag som har inneburit att man har slutat bygga ut förstelärartjänsterna i utanförskapsområdena, vilket är en reform jag tycker är extremt viktig. Det gäller inte bara förstelärartjänsterna i sig, som höjer löneutvecklingen för lärare men även innebär att det finns karriärmöjligheter, utan också specialdestineringen till de skolor som har särskilt stora utmaningar. Jag tycker att vi borde fortsätta utveckla detta och se till att vi har fler förstelärare i de skolor där de behövs allra mest.

Det är sant att det svenska skolsystemet med valfrihet är mycket speciellt internationellt. Det innebär inte att det inte finns valfrihet i andra länder; skillnaden är bara att man i andra länder får betala själv om man väljer något annat än den offentliga skolan. Den stora fördelen med det svenska systemet är ju att alla kan välja skola. Här har vi fristående skolor och dessutom gemensam finansiering av dessa skolor. Vill du gå på en privatskola i ett annat land får du själv pröjsa, och då slår föräldrarnas ekonomi helt och hållet igenom när det gäller vilka som har valfrihetsmöjligheter och inte.

Vi vill ta ett ytterligare steg genom att ha ett aktivt skolval, vilket innebär att informationen blir bättre, att fler får chans att välja, att fler uppmanas och uppmuntras att välja - och att fler faktiskt också väljer. Det innebär en utveckling av valfrihetssystemet, inte en avveckling av valfrihetssystemet.

Sedan vet jag om, fru talman, att vi har en stor bostadssegregation i Sverige. Jag tror att vi alla är jobbigt medvetna om det. Den slår igenom i hur skolorna ser ut, men svaret på den frågan är ju inte att återinföra närhetsprincipen. Om vi har en väldigt stor bostadssegregation i Sverige, vad innebär då närhetsprincipen? Jo, den innebär att du går i den skola som ligger i ditt bostadsområde. Det blir alltså ännu mer segregation. Du stannar där i stället för att få chansen att välja någonting annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Vår lösning och vårt svar är i stället: Ge alla chans att välja en skola som de tror passar deras barn. Lås inte in dem i det segregerade bostadsområdet!

Anf. 19 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Christer Nylanders svar uteblev. Jag vill absolut inte låsa in barnen på Djursholm med alla andra barn som har exakt samma bakgrund. Jag vill inte att barnen i Täby ska behöva möta enbart barn till föräldrar med väldigt höga inkomster. Det är inte vad det här handlar om.

Vad det här handlar om är att Alliansen - precis som du sa tidigare, Christer Nylander - har varit blind för de faktiska skillnader som finns mellan barnen som kommer till våra skolor. För mig handlar inte synen på eller åtgärderna för hur vi ska bygga upp en likvärdig skola om att säga att det inte existerar några skillnader. Det gör det. Det finns vissa barn som kommer från hem där de inte har fått tillräckligt mycket frukost för att kunna koncentrera sig i skolan. Det finns elever som kommer från hem där man inte har kunskap om hur det svenska skolsystemet fungerar, vilket leder till att vissa elever - oavsett hur mycket skolvalssystem vi har - inte kommer att kunna välja dessa skolor.

Det finns också någonting som skiljer i grunden. Det handlar om frågan varför det ska finnas dåliga och bra skolor. Återigen: Vad gjorde Alliansen för att se till att skillnaderna inte skulle öka?

Sedan är det en myt att bostadssegregationen leder till större segregering i skolan än vad skolvalssystemet gör. All forskning visar - senast i förrgår kom det ut forskning som visar - att bostadssegregationen har minskat de senaste fem åren, med den nya regeringen vid makten och med Vänsterpartiets budgetstöd. Det som däremot ökar, och ökar mer än i något OECD-land, är skillnaderna i den svenska skolan och segregeringen. Det är på grund av ett skolvalssystem där vinstdrivande aktörer har satt hela skolsystemet ur spel. Det menar jag att ni är skyldiga till, Christer Nylander.

Anf. 20 Christer Nylander (L)

Fru talman! Det är sannolikt ganska svårt att mäta exakt vad som avgör vem som går var. Det kan vara så att bostadssegregationen kan matchas av fritt skolval, men det kan också vara så att den förstärks av fritt skolval. Olika forskning visar på olika saker.

Men själva huvudfrågan är egentligen denna: Om man tror att det finns bostadssegregation, vilket jag tror att Vänstern och Liberalerna är överens om, är då svaret på denna bostadssegregation att vi inte ska ha fritt skolval? Är svaret att elever ska gå i skolan i det bostadsområde där de bor? Det blir ju följden om man avskaffar det aktiva skolvalet och i stället inför närhetsprincipen. Då kommer eleverna, oavsett om vi talar om Djursholm eller Rosengård, att placeras i den skola som ligger i deras bostadsområde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Detta kan inte vara svaret om man vill bryta segregationen. Vårt svar är i stället att man bör se till att skolvalet funkar och att vi får ett aktivt skolval - att fler får information och att fler får möjlighet att välja. Men man bör också se till att fler skolor - ja, alla skolor - blir riktigt bra.

På den senaste punkten, herr talman, får man väl ändå säga att Daniel Riazat är en av de få som säger att alliansregeringen inte gjorde några skolreformer. Det var ju rätt många skolreformer som gjordes under dessa åtta år. Det handlade om att införa en ny skollag, om kompensatoriska åtgärder, om en lärarutbildning, om att ge lärarna fortbildning, om betyg och om en hel del andra saker för att se till att lägstanivån på alla skolor höjs.

I grunden handlar det om att alla skolor inte kommer att bli likadana, och alla kommer kanske inte att bli exakt lika bra. Men det viktigaste på kort sikt är att höja lägstanivån på alla skolor. Alla skolor ska vara så bra som det bara är möjligt.

Men vi måste också ha en kompensatorisk kraft. Det finns två huvudsakliga kompensatoriska krafter gentemot bostadssegregationen. Den ena är att tillåta fritt skolval, den andra är att vi avsätter resurser till de skolor som behöver dem allra mest.

Anf. 21 Annika Eclund (KD)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 1.

Många av oss som tar till orda i dag har varit en del av den skolkommission som dagens betänkande är ett resultat av. Många bra förslag föreligger. Gemensamt för oss alla, måste vi säga, är att vi vill att samtliga elever ska lyckas i skolan. Om detta råder inget tvivel.

Målet för skolan ska vara att varje barn ska utvecklas i enlighet med sin fulla potential. Alla barn har rätt till kunskap och till att få gå i en bra skola. Barndomen går ju inte i repris, och det är mycket svårt och kostsamt att senare i livet reparera en misslyckad skolgång. Att klara skolan är också en avgörande skyddsfaktor för att inte hamna snett framöver i livet.

Herr talman! I betänkandet finns förslag om att huvudmannen för en skola aktivt ska verka för en allsidig social sammansättning. Vid första anblick kan detta verka mycket sympatiskt; vi behöver fler forum i samhället där människor med olika bakgrunder möts. Men att hitta på omöjliga system som ska dela upp elever efter bakgrund ser jag som en farlig väg att gå. Var hamnar vi då?

Det får mig att tänka på när utskottet var i London. Vi var på en skola, och eleverna som inte hade råd med lunch gick med en liten lapp på magen. Där vill inte jag hamna - jag vill inte att vi stigmatiserar elever på det sättet.

Skolan måste i stället ta det kompensatoriska uppdraget på allvar. Skolan kan inte kompensera för allting i de ungas liv, men man har ett ansvar för att alla ska klara skolan och för att alla har lika villkor för att göra det. Detta är, som jag var inne på, den största skyddsfaktor som vi kan ge ett barn eller en ung människa.

Detta innebär inte att vi i Alliansen inte tar problemet med segregation på allvar. Att ändra köregler, att genomföra aktiva skolval och att våga stänga dåliga skolor - både kommunala och fristående - i mycket högre grad måste vara bättre vägar att gå.

Herr talman! Vad är det då som gör att elever lyckas i skolan? Allt börjar med en bra lärare. Det börjar med att det finns kunniga, engagerade lärare som trivs med sitt jobb och som kan väcka intresse och glädje över att gå i skolan. Här finns det fortfarande mycket att göra vad gäller att rekrytera rätt personer till läraryrket och att höja kvaliteten på lärarutbildningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Elever med särskilda behov behöver också få stöd i ett tidigt skede. Det är därför vi kristdemokrater länge har föreslagit ett speciallärarlyft där man får lön för att utbilda sig, så att vi får mer av den specialpedagogiska kompetensen ute på skolorna.

Min upplevelse är att man är rädd för att stigmatisera elever genom att peka ut dem som annorlunda när man sätter in tidigt stöd. Men den verkliga stigmatiseringen sker genom att vi har ett system där eleven måste utredas för att stödet ska sättas in. Att få stöd av speciallärare skulle inte behöva vara något märkvärdigt. Alla kan behöva det någon gång under sin skolgång, och att gå till en speciallärare i dessa moment ska inte vara något konstigt. Det är ju detta som är inkluderande; det är inte exkluderande.

I Finland, som vi också har besökt, sätter man in en speciallärare så fort man misstänker att någon riskerar att inte klara ett moment. Vi behöver lika mycket speciallärarkompetens i våra skolor.

Herr talman! Vidare behövs stora satsningar på elevhälsan för att våra elever ska klara skolan. Många mår psykiskt dåligt och får vänta orimligt länge på hjälp och behandling. Förutom att det behövs en riktig kartläggning av varför den psykiska ohälsan ökar behöver mycket göras för en samlad elevhälsa där all hälsovård ligger under landstinget, vilket också är Kristdemokraternas förslag.

Vi vill ge landstingen eller regionerna ett samlat uppdrag för hela barn och ungdomshälsovården. Det innebär också att elevhälsan inte ska ha skolan som huvudman. Skolläkare, skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer ska finnas ute i verksamheterna, men de bör ha samma huvudman som övrig vårdpersonal för barn. Detta är för att fånga upp barn och ungdomar i tid och för att tydliggöra ansvaret för barnens hälsa.

Nyligen kom Folkhälsomyndigheten med en rapport om att den psykiska ohälsan hos våra unga ökar dramatiskt, och man angav skolan som huvudorsak. Jag vänder mig dock starkt emot att skolan skulle vara det största problemet. Hänsyn måste tas till hela livssituationen för våra unga, inklusive hemförhållanden och användning av sociala medier för att bara nämna några områden.

Men skolan har naturligtvis också ett ansvar. Några av de centrala delarna för ett ökat välmående hos våra unga är att man rör på sig - helst varje dag - att elevhälsan finns tillgänglig när man behöver den, att man får den hjälp och det stöd man behöver av rätt utbildad personal såsom speciallärare och specialpedagoger samt att man får modersmålsstöd.

Lärare behöver också känna att de har mandat för att skapa ordning, trygghet och arbetsro utan att bli ifrågasatta.

Herr talman! Detta är min skolmission som riksdagsledamot i utbildningsutskottet!

(Applåder)

Anf. 22 Matilda Ernkrans (S)

Herr talman! Sverigedemokraterna har vid ett flertal tillfällen i riksdagens utbildningsutskott sagt att man ska rösta på sitt förslag, för att i sista sekund under dagens debatt göra helt om och rösta på den borgerliga alliansens förslag i stället för sitt eget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Sverigedemokraterna är självklart fria att rösta på vilka förslag de vill, men jag måste säga att det är ytterst anmärkningsvärt att de gång på gång undviker att driva sin egen politik i Sveriges riksdag. Antingen är Sverigedemokraterna ett totalt opålitligt parti eller så har de fortfarande inte lärt sig hur riksdagsarbetet fungerar, trots att de har suttit i riksdagen i åtta år. Det är anmärkningsvärt.

Nåväl: Dessa fem partier - denna högeraxel i svensk politik - kommer gemensamt att avslå förslaget om social allsidig sammansättning. De är alltså emot att alla huvudmän ska ha ett ansvar för skolan som mötesplats. De är emot att skolan är en plats där elever med olika bakgrund möts, trots att detta är grunden i ett starkt samhälle och trots att vi vet att det gynnar eleverna och höjer kunskapsresultaten. Det är sorgligt.

På grund av denna nyuppkomna situation vill jag förvarna talmannen och kammaren om att jag kan komma att behöva ta mer tid i anspråk än de minuter som jag tidigare angivit. Jag har heller inte haft rätt till några repliker, men det kanske var detta som var syftet från Sverigedemokraterna: att slippa undan och att återigen undvika att stå för sin opålitlighet och ohederlighet.

Herr talman! Låt mig ta oss ungefär fyra år tillbaka i tiden till förra mandatperiodens tidningsrubriker: "Björklunds sex år får underkänt av lärarna", "Björklund struntar i vetenskapen", "Björklund viftar bort betygsrapport", "Utbildningsminister Jan Björklund - 'Ofta fort och fel'".

Dessvärre var det inte bara Björklund som fick svidande kritik. Svensk skola mådde inte bra: "Sverige rasar i Pisaundersökning", "Han blev mångmiljonär på den konkursade skolan", "Facit för Jan Björklunds yrkesprogram: 'Allt blev sämre'". Det känns i dag länge sedan men också som alldeles nyss. Minns ni rubrikerna, katastrofsiffrorna och läget i svensk skola?

Björklund och den moderatledda regeringen hade styrt skolan i åtta år. Kunskapsresultaten sjönk som en sten. Var fjärde utbildad lärare lämnade yrket av annan orsak än pension. 10 000 anställda försvann från skolan. Hafsigt genomförda karriärreformer och nytt betygssystem fick lärare att protestera, samtidigt som kaos rådde när hundratusentals lärares legitimationer skulle handläggas av några få tjänstemän på Skolverket. I gymnasiet störtdök andelen elever som valde ett yrkesprogram när högskolebehörigheten togs bort.

Skolan, eleverna och lärarna vädjade om seriösa och genomförbara skolreformer, långsiktiga spelregler, fokus på kunskap. Man hade fått nog av plötsliga infall från skolministern. Man vädjade om beslut som tog sin utgångspunkt i lärarnas behov och som baserades på forskning.

Herr talman! Nu står vi här våren 2018. Jag och vi ska vara stolta över att vi har vänt inriktningen på svensk skola till det bättre. Krigsrubrikerna är borta. Kunskapsresultaten ökar i alla internationella mätningar. Studieron förbättras. Lärarlönerna har höjts brett och mer än för andra yrkesgrupper på arbetsmarknaden. Fler söker sig till läraryrket och färre slutar i förtid. Behörigheten till gymnasiet ökar i de allra flesta elevgrupperna.

28 000 fler arbetar i svensk skola i dag jämfört med för fyra år sedan. Det betyder allt för den elev som hinner få hjälp av en lärare, fritidspedagog eller elevassistent när han eller hon räcker upp handen. I förskolan är barngrupperna de lägsta på 30 år. Det här är en riktning, rätt väg, som vi ska vara rädda om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Regeringen lyssnade och tillsatte en skolkommission med representanter från forskning, profession och näringsliv. Skolkommissionen var ett sätt att bryta med Björklunds hafs, slarv och ideologiska idéer. Politiken gav profession och forskning ett mandat att hitta lösningar, en helhet - något för oss politiker att ta ansvar för och orka bära.

Skolkommissionens förslag kommer från dem som kan skolan bäst och pekar på vad de som arbetar i och de som forskar om skolan förväntar sig av de politiska partierna. Skolkommissionen visar vägen framåt för oss politiker att långsiktigt och seriöst ta oss an skolans utmaningar, för detta vill jag ha sagt: Varken regeringen eller vi socialdemokrater är nöjda, för det finns stora utmaningar att ta itu med. Familjebakgrund slår igenom i hur väl eleverna klarar sig i skolan. Skolans kompensatoriska uppdrag klaras inte när socioekonomiska skillnader visar sig i skolresultaten.

År 2015 kom 163 000 asylsökande till vårt land. Det har lett till Sveriges största humanitära insats sedan andra världskriget med alla de utmaningar men också möjligheter som det innebär. På kort sikt ska våra skolor klara av att ge de barn som får stanna rätten till kunskaper och skolgång precis som alla andra barn i Sverige. Att gruppen nyanlända elever ökar kraftigt, inte minst i den grupp som anlänt sent till Sverige och därmed har kort tid på sig att hinna gå klart grundskolan, påverkar givetvis behörigheten till gymnasiet för dessa elevgrupper. Men på längre sikt är det de här barnen och ungdomarna som vi nu välkomnar till Sverige som är Sveriges framtida arbetskraft - den som vi så väl behöver.

Herr talman! Mer behöver alltså göras. Stora utmaningar kvarstår. Flera hundratals dagar av hårt arbete kommer att krävas för fler utbildade lärare, mer personal, upprustade skollokaler och klassrum, bättre elevhälsa, tydligare statlig styrning och ett aktivt arbete med trygghet i varje korridor, omklädningsrum, klätterställning och klassrum.

Elever med olika behov, bakgrund och förutsättningar behöver mötas i skolan. Skolan är en viktig mötesplats i ett demokratiskt samhälle. Och vi vet att sammansättningen av elevgrupper påverkar skolornas förutsättningar att leva upp till skollagens mål om en likvärdig utbildning av hög kvalitet.

Det är faktiskt så här enkelt: Om kunskapsresultaten i skolan ska fortsätta uppåt behöver likvärdigheten öka. Så enkelt och samtidigt så svårt är det. Det finns inga men. En jämlik skola är viktig för alla i Sverige. Ojämlikheten måste brytas.

Samma analys gjorde Skolkommissionen, som tagit fram en rad förslag för att öka likvärdigheten. Därför blir jag såklart både arg och besviken över att Moderaterna, de andra borgerliga partierna och nu Sverigedemokraterna säger blankt nej till i princip alla förslag från Skolkommissionen som handlar om ökad jämlikhet.

Jag vill poängtera att regeringen i budgeten, mot borgerlighetens vilja, har lyckats införa ett tydligare statligt ansvar med stora resurstillskott, mest till de skolor som behöver det bäst, precis som Skolkommissionen föreslog. Regeringen håller i helheten i Skolkommissionens förslag.

Det vi nu debatterar i dag, betänkandet Samling för skolan, innehåller också reformer baserade på Skolkommissionens förslag för högre kunskapsresultat och stärkt likvärdighet, som i sin tur är baserade på en tilltro till profession och forskning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Elever, lärare och svensk skola hade behövt alla de beslut som riksdagen hanterar i dag, för de är en viktig del i ett strategiskt arbete för en förbättrad svensk skola, för mer kunskap och större likvärdighet.

Vi hade behövt föra in i skollagen att huvudmännen för förskoleklassen, grundskolan och gymnasieskolan aktivt ska verka för en allsidig social sammansättning av eleverna på sina skolenheter. Så blir inte fallet i dag. Men kvarstår gör ändå besluten om att huvudmännen ska utse en skolchef som ska tillse att de föreskrifter som gäller för utbildningen följs och att Skolinspektionen ska kunna ingripa med statliga åtgärder och rättelse mot kommuner och landsting under motsvarande förutsättningar som när ett godkännande av en enskild huvudman återkallas.

Därutöver finns här ändringar som införs för att minska elevers upprepade längre frånvaro, och det är såklart bra. Men jag måste påpeka att det är märkligt att partier som annars här i kammaren gärna talar om tydligare statlig styrning och statligt huvudmannaskap konsekvent säger nej till förslag om ökad statlig styrning i enlighet med Skolkommissionens förslag när det gäller ökad jämlikhet. Man säger nej till de stora statliga resurstillskotten om 6 miljarder kronor per år. Man säger nej till mångmiljonsatsningen Samverkan för bästa skola, där staten aktivt går in och stöttar de förskolor och skolor som har låga kunskapsresultat. Man säger nej till regeringens jämlikhetspeng som fördelas till de grundskolor som har en låg andel elever med behörighet till gymnasiet. Och nu säger man också nej till ansvaret att se till att vi får den bästa sammansättningen av grupperna i skolan för ökade kunskapsresultat.

Herr talman! Vi som minns skolans kaos för några år sedan minns vädjandena om långsiktighet och en skolpolitik baserad på tilltro till lärare, profession, vetenskap och forskning. Vi skulle ju kunna förledas att tro att alla partier har lärt av detta och samlat står upp för svensk skola och den helhet som krävs, men tyvärr är så inte fallet. Det visar också dagens debatt.

Det oroar mig djupt och gör mig djupt sorgsen att det för svensk höger är så lätt att säga ja till obegränsade vinstuttag och ett skolval som varken är fritt eller rättvist och ja till religiösa friskolor, men att det är så svårt att säga ja till ökad likvärdighet och jämlikhet. Dels är det sorgligt, dels är det historielöst. Sverige hade nämligen tidigare ett av de mest jämlika och högpresterande skolsystemen i världen. Det skulle vi behöva i framtiden också. Därför har den socialdemokratiskt ledda regeringen i snart fyra år prioriterat investeringar i skolan framför skattesänkningar och nedskärningar.

Herr talman! Som förälder ska man känna sig trygg med att ens barn får en lärorik och trygg skolgång. Det ska gälla alla föräldrar och alla barn. För att garantera alla en bra skolgång måste ett större ansvar tas för jämlikheten i skolan och mer resurser riktas till de skolor som behöver det bäst.

Kunskapsresultaten i svensk skola ökar; barnen lär sig mer. Men ska utvecklingen fortsätta och gälla alla måste ojämlikheten brytas. Alla barn ska ges förutsättningar att nå kunskapsresultaten, oavsett var de bor eller vilken skola de går i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

På skolans område handlar valet i september om huruvida skolorna ska fortsätta att få stora resurstillskott eller inte, om kunskap eller vinstintresse ska vara syftet med svensk skola och om skolorna ska ha ansvar för att byggnadsarbetarens barn sitter i samma klassrum som läkarens barn.

När det handlar om viljan att skapa en jämlik kunskapsskola är den politiska skiljelinjen knivskarp. Ojämlikheten i svensk skola verkar inte vara något problem för borgerligheten.

Vi socialdemokrater lovar att fortsätta att prioritera investeringar i utbildning, långsiktiga reformer och en skolpolitik som litar på professionen och baseras på vetenskap och forskning. Det har gett resultat i rätt riktning.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i UbU27 Samling för skolan och avslag på samtliga reservationer - för att Sverige är starkare när vi håller ihop. Jag hoppas att Sveriges väljare också kommer att rösta för det i höstens val, för vi har kommit en bra bit på väg. Men här kom vi inte längre eftersom en högerkoalition gjorde enad front mot jämlikhet. Sedan säger en del att politik inte spelar roll, men det är klart det spelar roll.

(Applåder)

I detta anförande instämde Roza Güclü Hedin (S).

Anf. 23 Robert Stenkvist (SD)

Herr talman! Jag tänkte huvudsakligen använda tiden till att ställa frågor.

Jag kan dock inte låta bli att återkomma till det tv-program som gick för två dagar sedan om hur hela friskolereformen och fritt skolval drevs igenom av Göran Persson. Såvitt jag minns är han socialdemokrat, och han drev igenom det trots stort motstånd.

Nej, allt blev inte rätt i denna reform. Det är jag den förste att påpeka. Men lite självkritik från Socialdemokraterna skulle vara på sin plats. Det var ni som drev igenom detta med stor kraft.

Så till frågorna. Vilka fler gånger har Sverigedemokraterna ändrat sig på detta stadium och röstat på Alliansen? Jag kan inte minnas en enda gång sedan jag hamnade i utbildningsutskottet. Det var fråga ett.

Fråga två: Tycker Matilda Ernkrans att vårt tillkännagivande på något sätt liknar regeringens förslag i propositionen?

Fråga tre: Vad finns det för konkret i regeringens förslag om att öka den sociala sammansättningen, förutom detta att skolorna ska ändra sitt programutbud, vilket jag tror stöter på stora praktiska svårigheter?

Anf. 24 Matilda Ernkrans (S)

Herr talman! Det är fascinerande att Sverigedemokraterna tar sig rätten att ställa frågor till Socialdemokraterna i denna debatt. Sverigedemokraterna har haft flera chanser att räcka upp handen och begära ordet när utbildningsutskottet har hanterat ärendet. Vi har en ordning i utbildningsutskottet, som jag leder, som gör det enkelt att räcka upp handen, ställa frågor, yttra sig och ta ställning i den beredning som vi vanligtvis har i Sveriges riksdag.

Ni har haft alla chanser, men det har inte ens ryckt lite i handen på Sverigedemokraterna, inte förrän ni här under pågående debatt yrkar bifall till en alliansreservation - som också Vänsterpartiet är med på, vill jag få fört till protokollet - som gör att majoriteten skiftar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Det är reservationen som kommer att bli riksdagens beslut. Det innebär ett avslag på att ge ansvar för en allsidig social sammansättning och ett avslag på att ett ansvar ska tas i hela Sverige och på alla skolor för att byggnadsarbetarens barn ska få sitta sida vid sida med läkarens barn, vanligt folk.

Vi ska ta ansvar för att alla barn i svensk skola får rätt till de kunskaper de behöver och att kunskapsresultaten ökar. Men Sverigedemokraterna har utan minsta tillstymmelse till att avisera det i förväg nu beslutat, tillsammans med de borgerliga partierna och Vänsterpartiet, att ett avslag kommer att bli riksdagens beslut.

Det är Sverigedemokraterna som ska stå för svaren i denna debatt och jag som ska ställa frågorna. Varför står ni inte upp för att byggnadsarbetarens dotter ska sitta sida vid sida med läkarens son i svenska klassrum?

Anf. 25 Robert Stenkvist (SD)

Herr talman! Jo, det står vi upp för genom bland annat det fria skolvalet, som också Socialdemokraterna var med och införde. Det var ju själva idén med den reformen. Jag förstår inte. Var det inte meningen från början att det skulle vara på det viset?

Jag vet att det inte fungerar riktigt så i dag, men det fungerar till viss del. Det fria skolvalet gör att en del i utsatta områden sätter sina barn i skolor i bättre områden för att ge dem en bättre framtid.

I den bästa av världar skulle alla skolor vara lika bra. Men ni socialdemokrater gick ju själva av olika skäl ifrån den grundläggande likvärdigheten en gång i tiden. Göran Persson gjorde det när ni tillsammans med nästan hela riksdagen drev igenom friskolereformen. Nu ser vi både negativa och positiva effekter av den.

Som jag sa i mitt anförande förstår jag inte vad det finns för konkret i regeringens förslag. Det är otydligt och inte bra.

Att vi inte aviserade detta kan bero på hur det har fungerat när vi har aviserat saker och ting i utskott - dock inte i utbildningsutskottet, vill jag understryka. Men i andra utskott det hänt konstigheter efter det att vi har aviserat. Därför har vi en enda gång gjort så här i utbildningsutskottet. Det har inte hänt flera gånger, som Matilda Ernkrans påstår, utan detta är första och enda gången. Jag vet att Ernkrans är ny i utskottet, men eftersom det var första gången det hände i utbildningsutskottet ska hon inte säga att det har hänt regelbundet. Det har det inte gjort, och det kommer det inte att göra heller.

Anf. 26 Matilda Ernkrans (S)

Herr talman! Jag sa att Sverigedemokraterna agerar opålitligt och har gjort det flera gånger. Ni har också flera gånger i Sveriges riksdag, sa jag, inte aviserat under beredningsarbetet utan i stället valt att ändra ståndpunkt här i kammaren. Det är opålitligt.

Jag noterar att jag inte fick något svar från Sverigedemokraterna om vad ni tycker och tänker om att ni nu röstar bort förslaget om en allsidig social sammansättning och att vi ska ha de bästa elevgrupperna på våra skolor så att kunskapsresultaten kan öka för alla barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Sverigedemokraterna har inte heller lagt fram något alternativt förslag för att öka jämlikheten i skolan.

Det handlar om Sverigedemokraternas ideologiska kompass och ideologiska grund. Ni tycker inte att jämlikhet är viktigt. Ni tycker inte att det är viktigt att se till att vi har en majoritet i Sveriges riksdag som på allvar ser verkligheten, som ser bristerna i friskolereformen och som med grund i forskning och profession försöker hitta breda vägar framåt för att göra något åt det, som regeringen har gjort med Skolkommissionens förslag.

Det här handlar om Sverigedemokraternas ideologiska kompass. Robert Stenkvist nämner flera gånger en tidigare socialdemokratisk statsminister, Göran Persson, och det är detta det handlar om. Ni vill inte ha en socialdemokratisk statsminister. Ni kommer aldrig att lägga er röst på en man som har varit fosterbarn, som har varit svetsare och som har gått hela vägen upp till att bli statsminister och leder detta land med ett enormt engagemang för vanligt folk och för hela landet. Det är honom ni vill stoppa. Ni kommer aldrig att rösta på Stefan Löfven som statsminister, och det är er ideologiska kompass.

Nu har ni åter sagt att ni inte är för jämlikhet utan för ojämlikhet.

Anf. 27 Daniel Riazat (V)

Herr talman, åhörare, kära riksdagsledamöter! Jag blir ytterst förvånad om socialdemokratins ideologiska kompass är så radikal. Då undrar jag varför det inte finns något förslag om att man ska förändra det fria skolvalet.

Det här förslaget handlar faktiskt inte om att arbetarklassens söner ska kunna gå i samma skola som vd:ns dotter. Förslaget handlar om att, efter flera års utredningar och många rapporter om segregation, ta fram någonting för att göra alla i kammaren nöjda. Därmed faller förslaget.

Jag vill bara betona att till att börja med hänger inte den här voteringen på Vänsterpartiets röster. Vi vet att det är ett faktum att Sverigedemokraterna byter åsikter lika många gånger som Svenskt Näringsliv bjuder dem på middagar. Men det är en annan fråga.

Alliansen vill inte att alla barn ska mötas skolan och att vi inte ska ha en likvärdig skola. För mig råder det ingen tvekan om den saken. Men var är då den socialdemokratiska, ideologiska kompassen? Och vad är regeringens visioner om vad man vill med den svenska skolan? Den finns inte med i det här betänkandet.

Om det hade funnits någon som helst inriktning om att man vill förändra skolvalssystemet - det mest extrema skolvalssystem som finns i världen - då hade Vänsterpartiet kunnat ställa sig bakom det förslaget. Vi har gjort kompromisser, till exempel när man genomförde olika reformer såsom gratis medicin till barn, gratis kollektivtrafik för skolungdomar på sommaren.

Där gör vi kompromisser tillsammans, vi kommer överens och vi gör en budget. Men var är socialdemokratins ideologi i det här fallet?

Anf. 28 Matilda Ernkrans (S)

Herr talman! Också här tycker jag att Vänsterpartiet förtjänar att få frågorna och ge svaren. Daniel Riazat kan ju försöka sig på konststycket att säga att det inte är med hjälp av Vänsterpartiets röster som man fäller förslaget om en social allsidig sammansättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Det är sant, men det är också lika sant att Vänsterpartiet tillsammans med de borgerliga partierna och nu också i dag Sverigedemokraterna i den här kammaren kommer att rösta på avslag för att alla skolor i vårt land ska ha ett ansvar för att verka för att elevsammansättningen får en allsidig social sammansättning, att man får elevgrupper som är blandade. Det grundar vi på de förslag som kommer från Skolkommissionen, från forskningen och från professionen.

Det är ju ingen som har påstått att det här är det enda allenarådande förslaget för att man, enligt Socialdemokraternas syn, ska kunna styra och reformera. Det är Socialdemokraternas syn på hur man ska förändra samhället steg för steg till någonting bättre.

Vi lämnade den revolutionära delen genom brytningen mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna 1917. Vänsterpartiet är fortfarande kvar i den revolutionära grenen. Får man inte allt kan man gå så långt att man är beredd att tillsammans med de borgerliga partierna avslå en del i en större helhet om hur det svenska skolsystemet kan reformeras till någonting bättre.

Vi har lagt in en socioekonomisk fördelning av de pengar som går till skolorna. Här i dag har vi uppe en blandad elevsammansättning. Vi vill stoppa vinstjakten. Den debatten kommer att tas upp i riksdagen om ett par veckor. Vi socialdemokrater vill också ta bort kösystemet, reformera skolpengen och vi vill ha ett gemensamt ansökningssystem. Det finns massor av saker som vi skulle vilja sätta på plats för att man ska få ett bättre skolsystem i Sverige. Men ibland behöver man ta ansvar för en helhet.

Anf. 29 Daniel Riazat (V)

Herr talman! Jag är jätteglad över att Socialdemokraterna efter flera år av övertalningar från Vänsterpartiet gick med på att ta fram förslag om att begränsa vinstjakten i välfärden. Jag är väldigt glad över många av de reformer som vi tillsammans har kommit överens om.

Till skillnad från Matilda Ernkrans vill jag inte prata om 1917 utan om 2018. Jag vill prata om den visionslösa politik som socialdemokratin i mångt och mycket tyvärr står för. Det märks inte minst när man vänder i en rad olika frågor för att närma sig Alliansen.

Matilda Ernkrans kan välja att på ett retoriskt sätt försöka att göra den här frågan till att den handlar om ifall vi ska ha en skola där elever möts eller om vi inte ska ha det. Faktum är att det här förslaget inte gör någon skillnad i dagens läge. Varför? Jo, för att så länge vi har dagens skolvalssystem i grundskolan kommer en allsidig social sammansättning inte att gälla över huvud taget på grund av att det fria skolvalet alltid kommer före en allsidig social sammansättning.

Sedan vill jag informera Matilda Ernkrans om att Vänsterpartiet många gånger har motionerat om det som regeringen behövde fler års utredning för att ta fram, att ha en sammansättning i skolan som utgår från att elever blandas och möts. Vi vet enligt all forskning att det är det bästa.

Men man kan inte låtsas att föreslå förändringar som ni nu gör genom att lägga fram ett förslag som inte innebär någon förändring för dagens Skolsverige och därefter påstå att ni på något sätt har en ideologi. Socialdemokratin lämnade inte bara Vänsterpartiet 1917 utan även sin ideologi. Jag menar att det här är ett bevis på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Jag beklagar att socialdemokratin inte kan stå på sig och göra det som Palme sa en gång i tiden, nämligen att vilja förändra och inte bara prata om att vilja förändra.

Anf. 30 Matilda Ernkrans (S)

Herr talman! Jag vill börja med att säga att Vänsterpartiet är en viktig samarbetspartner, inte minst när vi lägger fram budgetar i den här kammaren. Men att gå därifrån till det som Daniel Riazat och Vänsterpartiet försöker att göra gällande, att det är Vänsterpartiet som styr det socialdemokratiska partiet eller den politik som regeringen lägger fram, är nog att göra ett ganska litet vänsterparti lite större än vad det är.

Det socialdemokratiska partiet styr själv över sin politik. Vi fattar de beslut som vi vill gå fram och möta väljarna med i varje val, hur vi vill förändra Sverige och svenskt samhälle, hur vi vill förändra den svenska skolan och vad vi har lärt oss av avarterna i det fria skolvalet och hur vi kan se till att få ett skolsystem som blir bättre för alla barn.

Vi valde att göra detta genom att lyssna på den starka kritik som fanns efter åtta år med moderatledning med Björklund som skolminister. Elever, lärare och människor i allmänhet ville ha en mer långsiktig skolpolitik. Man ville att den skulle vara baserad på professionen och på forskningen. Vi valde att lyssna till det och i regeringsställning tillsätta en skolkommission som har lagt fram förslag som är både bra och dåliga från ett socialdemokratiskt ideologiskt perspektiv.

Om man menar allvar med att man vill förändra svensk skola, då måste klara av att stå upp för en helhet. Man måste stå upp för det som ökar jämlikheten och också annat som vi egentligen inte skulle velat se. Men förhoppningsvis får vi en majoritet i den här kammaren som kan ta svenskt skolsystem till någonting bättre än vad det är i dag. Det är skillnaden mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Vi är beredda att göra kompromisser som tar Sverige i rätt riktning i stället för att stå vid sidan av.

Anf. 31 Erik Bengtzboe (M)

Herr talman! Jag vill inledningsvis konstatera: Daniel Riazat och Vänsterpartiet är välkomna till högeraxeln i svensk politik. Det var ett nytt besked från Socialdemokraterna som jag ser på med skräckblandad förtjusning. Det är tydligen så man ser på sin samarbetspartner i budgetfrågor.

Herr talman! Sverige har haft fallande kunskapsresultat sedan 1980-talet. Därutöver har vi också under en lång tid haft fallande kunskapsresultat och betygsresultat.

Socialdemokraternas kommunalisering och därefter kraftiga besparingar på skolan under hela 90-talet slog sönder den skolstruktur av tillit och professionalism som svensk skola hade. Därefter väntade tio års ökenvandring för svensk skolpolitik där socialdemokratisk regering efter regering inte ens lyckades få en ny skollag på plats. Man kunde inte ens komma överens med sina koalitionspartner på den tiden. Miljöpartiet valde redan då att i stället göra upp med Alliansen.

Med tanke på hur Matilda Ernkrans och Socialdemokraterna hanterade Vänsterpartiet som koalitionspartner förstår jag att det kanske är dit vägen leder.

Alliansen vände utvecklingen med massiva reformer för att sätta kunskapen i fokus i svensk skola, vilket vi också ser i resultaten från de internationella mätningarna. Detta vet självfallet både utskottets ordförande och regeringen. Det är därför som man inte river upp någon av de reformer som Alliansen genomförde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Men ytterligare reformer behövs för att säkerställa att man verkligen nyttjar potentialen i svensk skola och mottar segregationen i grind. Det var därför som Skolkommissionen var ett välkommet initiativ, och det är därför som Skolkommissionen måste behandlas som en helhet.

Men varför väljer då Socialdemokraterna att bryta ut det ur Skolkommissionen som inte passar ens egen ideologiska agenda? Varför väljer de att ta bort de gemensamma köerna, varför väljer de att ta bort det aktiva skolvalet som ju SVT med forskarstöd senast i dag konstaterade verkligen behövs?

Socialdemokraternas försök att i en kammardebatt spela indignerade faller platt och framstår som ganska tomt. Alliansen och Vänsterpartiet har i utskottet varit tydliga varje gång vi har setts och har sagt att vi tänker rösta emot detta. Därmed har S + MP inte någon majoritet. Eller är matematikkunskaperna så dåliga i svensk skola i dag?

Anf. 32 Matilda Ernkrans (S)

Herr talman! Erik Bengtzboe från Moderaterna! Visst kan man förundras över vad som sägs i debatten. Erik Bengtzboe förundras över att jag säger att en högerkoalition röstar emot ökad jämlikhet i svensk skola och samtidigt involverar Vänsterpartiet i det. Men detta är ju sant. Vänsterpartiet är med i den högerkoalition som nu avvisar en allsidig social sammansättning. I det tidigare replikskiftet kunde ni dock också höra att jag sa att vi har ett gott samarbete med Vänsterpartiet i inte minst budgetfrågor.

Man kan fundera över vad vi politiker säger och gör och så vidare. Låt mig citera vad Erik Bengtzboe själv sa förut, nämligen att Skolkommissionen är en invasiv attack på människor. Det är stora ord, och det är inte helt lätt att förstå Moderaternas och Erik Bengtzboes syn på Skolkommissionen. Hur ska Moderaterna klara av att stå upp för en helhet utifrån det som Skolkommissionen har lagt fram om de tycker att Skolkommissionen innebär en invasiv attack på människor?

Faktum är dock att ni i Moderaterna inte står upp för någon sådan helhet. Ni har aktivt röstat emot alla de förslag som baseras på Skolkommissionens utredning. Dessa har handlat om att öka jämlikheten i svensk skola och att likvärdigheten behöver stärkas. Vi behöver göra det av hårda och tydliga skäl för vi vet att det är det bästa sättet att få kunskapsresultaten att fortsätta öka.

I stället för att leta efter fel och brister hos regeringen tycker jag att Erik Bengtzboe från Moderaterna borde göra sin hemläxa. Vad har ni sagt och gjort här i debatten? Vilka förslag har Moderaterna lagt fram som stärker jämlikheten i svensk skola?

Anf. 33 Erik Bengtzboe (M)

Herr talman! Om Matilda Ernkrans ska ägna sig åt att citera ska hon citera rätt. Det var Skolkommissionens förslag om allsidig social sammansättning jag hänvisade till och ingenting annat. Detta är ytterligare ett exempel på hur Socialdemokraternas och regeringens retorik inte matchar verkligheten. Lika lite som Vänsterpartiet har blivit ett högerparti de senaste 20 minuterna har Moderaterna blivit ett parti som står upp för segregation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Matilda Ernkrans kunde kanske bemöda sig om att läsa de förslag som Moderaterna har lagt fram. Hon är hjärtligt välkommen att stödja dem. Det handlar om en skärpt skolinspektion, skärpta statliga sanktionsmöjligheter och faktiska garantier för att alla skolor i Sverige ska bli bra skolor. Detta får tydligen vänta tills vi får en ny regering.

Detta är det tredje replikskiftet som utskottets ordförande befinner sig i i denna debatt med anledning av hennes eget anförande. Jag konstaterar att hon hittills inte har besvarat en enda fråga.

Segregationen i svensk skola är allvarlig. Sättet att bryta segregationen i det svenska samhället handlar om att leverera goda kunskapsresultat. Det är bara när vi rustar barn och ungdomar med riktigt goda kunskaper som de kan ta sig ur det utanförskap de befinner sig i. Så möjliggör vi social rörlighet, så bryter vi utanförskap och så skapar vi integration.

Det förslag som Socialdemokraterna står upp för här på plats om en allsidig social sammansättning handlar provocerande nog om att lägga över ansvaret över barns skolgång på barnen själva. Det är alltså inte skolan som ska leverera och inte lärarna som ska stå för undervisningen, utan problemet i svensk skola är, enligt Socialdemokraterna, att man har fel elever på fel skolor. Det är tydligen barnen som är ansvariga för skolgången i de svenska socialdemokraternas samhälle. Jag tycker att det är en beklämmande utveckling.

Alliansen och Vänsterpartiet har varit tydliga i ärendet från första början. Vi har sagt att vi tänker rösta nej till förslaget. Sverigedemokraterna har ett tredje alternativ, som de har sagt att de tänker rösta på. Regeringen har aldrig haft majoritet här i kammaren för sitt förslag. Det är dags att den vaknar upp och inser det.

(Applåder)

Anf. 34 Matilda Ernkrans (S)

Herr talman! Det är kanske inte bara Sverigedemokraterna utan även Moderaterna som behöver läsa på och lära sig hur förslag hanteras i Sveriges riksdag. De hanteras klokt och med en grund i ett parlamentariskt system, som nästan alltid producerar minoritetsregeringar. Även minoritetsregeringar behöver få igenom sin politik i Sveriges riksdags kammare. Det gör man genom samarbeten av olika slag. Det betyder också att vi har en ordning i Sveriges riksdag som innebär att man yrkar bifall till sina egna förslag, och man hittar en majoritet för dem.

Jo, vi har haft en majoritet för vårt förslag. Det har nämligen inte funnits någon samlad opposition mot det här förslaget. Den samlade oppositionen uppstod i dag här i kammaren när Sverigedemokraterna valde att lämna sin politik - den som man hade aviserat i utskottet - och i stället haka på Alliansens och Vänsterpartiets förslag.

Detta handlar inte om retorik. Jag tycker att vi ska hyfsa till debatten lite. Erik Bengtzboe i Moderaterna vet ju att det aktiva skolvalet har lyfts bort för att det av vissa, det vill säga samtliga borgerliga partier, sköts sönder genom att man exempelvis kallade det tombola. Det är inte heller att stå upp för Skolkommissionens förslag i dess helhet.

Om vi ska hyfsa till debatten något vet vi att de utmaningar vi står inför när det gäller svensk skola även fanns när Erik Bengtzboes parti ledde regeringen. Utmaningarna består bland annat i att se till att kunskapsresultaten ökar, inte minst bland dem som är födda i Sverige men som har en förälder som kommer från ett annat land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Ni klarade inte av att lösa denna problematik. Den här regeringen har tagit ett nytt grepp genom Skolkommissionen för att hitta en väg framåt. Vi försöker hantera det i den här debatten. Det går så där, eftersom ideologi uppenbarligen är viktigare än någonting annat när vi går mot val.

Anf. 35 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Herr talman! Jag vill börja med att hälsa Matilda Ernkrans välkommen till den utbildningspolitiska debatten. Det är ju hennes första debatt som utskottets ordförande.

Det är viktigt att både synliggöra och tydliggöra skillnader. Jag vill dock hänvisa till det som Matilda Ernkrans själv sa i replikskiftet med Erik Bengtzboe om vikten av att ha en hyfsad debatt. Jag blev synnerligen förvånad över den beskrivning som Matilda Ernkrans inledde sitt anförande med. Hon hänvisade till ett antal tidningsrubriker som garant för hur den tidigare alliansregeringen hade ett skolutvecklingsfokus. Det handlade om på vilket sätt man gjorde satsningar under alliansregeringen.

Jag vill därför ge en historiebeskrivning av de stora satsningar som gjordes på lärares kompetens. Vi har från både socialdemokrater och miljöpartister här i riksdagen hört att alliansregeringen drev en helt felaktig politik. När de sedan själva kom i regeringsställning har de valt att bygga vidare på inte minst de satsningar som alliansregeringen gjorde på till exempel lärarlöner. Vi hade karriärlöner kopplade till förstelärare och lektorer, medan Socialdemokraterna och Miljöpartiet valde ett annat koncept med ett lärarlönelyft. Likväl gjordes satsningar på de delar som handlar om lärares möjligheter att både stanna i yrket och utvecklas på olika sätt.

Jag blir bedrövad över beskrivningen att vi i Alliansen skulle säga blankt nej till likvärdighet. Det gör vi inte alls. Vi hade förväntat oss ett större samlat grepp om detta. Men den största satsning på likvärdighet som man kan göra är att satsa på lärares kompetens. Jag skulle säga att det finns en stor samsyn om det. Varför orkar regeringen inte lägga fram ett samlat förslag utifrån Skolkommissionens utredning, om man nu tycker att det är ett så fantastiskt dokument?

Anf. 36 Matilda Ernkrans (S)

Herr talman! Jag valde att i mitt anförande hänvisa till ett antal tidningsrubriker. Man kan naturligtvis fundera på om det är rätt eller fel.

Det som är rätt och fel i detta är fortfarande att det som stod i tidningsrubrikerna var den bild, den sanning, som rådde i Sverige efter åtta år med en moderatledd regering och Björklund som skolminister. Det var kaos. PISA-resultaten och kunskapsresultaten sjönk. Lärarna lämnade skolan i stor utsträckning. Det blev 10 000 färre än tidigare.

Jag hade kunnat välja att beskriva det hela på ett annat sätt. Jag tyckte ändå att det bildmässigt var ett bra sätt att använda tidningsrubriker. I grunden såg det dock ut så här i svensk skola.

Jag har fortfarande så svårt att se inte minst de borgerliga partierna indignerade över att jag säger att ni inte står upp för att det behövs ökad jämlikhet och mer likvärdighet i skolan. Just nu debatterar vi här i kammaren i Sveriges riksdag ett förslag där det finns verktyg för att öka likvärdigheten men som man väljer att inte rösta på. Dessutom har man valt att säga nej till de resurstillskott om 6 miljarder kronor årligen som syftar till att stärka likvärdigheten. Man har sagt nej till Samverkan för bästa skola. Man har sagt nej till regeringens jämlikhetspeng. Med tanke på detta är det ju inte så väsensskilt från verkligheten att beskriva att vi har väldigt svårt att se hur en borgerlig allians, nu tillsammans med Sverigedemokraterna, tar ansvar för de delar i Skolkommissionens förslag som handlar om att vi måste få en jämlikare skola, mer blandad elevsammansättning i våra klassrum och så vidare. Hittills har ni ju sagt nej, nej, nej.

Anf. 37 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Herr talman! Om man som utskottets ordförande Matilda Ernkrans vill utmåla det som att det var totalt kaos i den svenska skolan under alliansregeringen skulle jag vilja säga att det är ett oerhört aggressivt sätt att beskriva den verklighet som finns på många skolor. Ja, det fanns skolor där det var kaos. Ja, Skolinspektionen fick ett tydligare uppdrag. När det gäller trygghet och studiero har vi också tagit gemensamma initiativ. Men jag är väldigt besviken över utskottsordförandens sätt att beskriva de delarna. Det finns utmaningar i dag, och det fanns utmaningar då. När alliansregeringen tillträdde fanns det 143 gemensamma punkter som man faktiskt också var med och drev igenom. Det var viktiga delar. De grundade sig på lärares kompetens, på forskning och så vidare. Det är alldeles uppenbart att många av de förslagen var väldigt bra, eftersom de heller inte har rivits upp av nuvarande regering.

Lärare lämnade skolan. Ja, det gör man ju av flera olika anledningar. Men en anledning till att lärarantalet har ökat är att vi har fler elever i den svenska skolan. En viss form av ärlighet måste finnas i debatten om vad som ligger bakom siffror som går åt olika håll. Lärartätheten har ju inte direkt påverkats, utan det är fler lärare i den svenska skolan. Men det är inte det utskottsordföranden vill ge sken av.

Varför säger då regeringen nej till de satsningar som Alliansen har föreslagit på skolor i utanförskapsområden, till exempel när det gäller karriärlärartjänster? Vi har lyft fram vikten av god kompetens hos rektorer och lärare på de mest utsatta skolorna.

Vi har ju en gemensam bild. Låt oss också beskriva de gemensamma lösningar som finns! Jag förstår att Socialdemokraterna känner en viss frustration och kanske en viss besvikelse över hur den här debatten utvecklade sig, men att beskriva det som att det var kaos tidigare tycker jag är djupt ohederligt.

(Applåder)

Anf. 38 Matilda Ernkrans (S)

Herr talman! Jag som socialdemokrat känner naturligtvis en frustration över hur debatten utvecklade sig. Men jag känner framför allt frustration på grund av att jag har en ambition att vi ska fortsätta den utveckling av svensk skola där vi ökar kunskapsresultaten, där vi upprätthåller trygghet och studiero i klassrummen, i korridorerna, i klätterställningarna och var det nu kan vara, där vi ser till att lärare söker sig tillbaka till yrket, där vi ser till att alla barn får möta behöriga lärare och där vi tar ansvar för att vi har en blandad elevsammansättning i våra klassrum, vilket vi vet är viktigt för att höja kunskapsresultaten och viktigt i ett demokratiskt samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

I denna min första utbildningspolitiska debatt som utbildningsutskottets ordförande får jag mötas av ett nej till ett av de verktyg som den här regeringen med grund i Skolkommissionens förslag lägger fram i den här kammaren. Förslaget handlar om att vi ska ge ett ansvar till alla skolor, inte bara dem som redan går före i Sverige. Det finns ju en hel del skolor som gör bra saker. Till exempel ska jag själv besöka Vivallaskolan hemma i Örebro på fredag. Där har man jobbat aktivt för att se till att högstadieeleverna kan göra skolval på skolor i närheten, men inte på det högstadium som tidigare har funnits på Vivallaskolan. Syftet är att få en mer blandad elevsammansättning.

Det vi vill är att alla skolor ska jobba på det här sättet, men med olika medel beroende på vad som passar bäst just i den egna kommunen och den egna skolan. Är det någonting jag känner frustration över är det inte debatten, utan att förslagen inte kommer fram och att en borgerlig allians med stöd av Sverigedemokraterna gång på gång säger nej till ökad jämlikhet i svensk skola.

Anf. 39 Elisabet Knutsson (MP)

Herr talman! Varje dag går tiotusentals barn och ungdomar till skolan i vårt land. Deras skolgång har samma mål och styrs av samma lagar och förordningar. Skollagen föreskriver antalet skoldagar, antalet skolår och antalet obligatoriska ämnen. Ändå ser deras skolgång så olika ut beroende på var de bor och ibland beroende på vilka deras föräldrar är.

Alla elever har rätt till en god och meningsfull skolgång. Vi tar nu ett samlat grepp och lägger fram ett antal förslag där en sammanhållen och jämlik skola är ledorden. Regeringen har lämnat sin proposition, och det är utifrån den som detta betänkande debatteras i dag.

Inför valet för fyra år sedan var ett av Miljöpartiets viktigaste vallöften för skolan att inkalla en skolkommission. Vi såg mycket allvarligt på de fallande kunskapsresultaten. En kommission av framstående forskare och lärare var nödvändig för att ge ett välgrundat underlag för hur vi skulle vända Sveriges resultat i kunskapsmätningarna och få med alla skolor och alla elever. Alla svenska skolor måste vara bra skolor.

Därför blev ett av våra första beslut i regering att tillsätta en skolkommission där forskning och profession samlades för att tillsammans lägga fram förslag för ett starkare och jämlikt skolsystem. Utifrån Skolkommissionens förslag har regeringen som en första åtgärd beslutat om en unik förstärkning av den statliga finansieringen av skolan. Fullt utbyggt motsvarar den 6 miljarder kronor årligen. Alla får mer, men de som behöver mest får mest.

Nu tar vi nästa steg utifrån Skolkommissionens slutbetänkande och genomför fyra reformer för att höja kvaliteten på alla Sveriges skolor.

För det första ska kommuner och fristående skolhuvudmän aktivt verka för en allsidig social sammansättning. Ingen ska kunna välja bort att arbeta mot segregationen. De skolpolitiker som nu är aktiva runt om i landet kommer att planera och inviga fler skolor än några andra sedan folkskolans förverkligande. Då ska skolorna placeras så att det är naturligt för alla barn att gå i samma skola. Det finns många goda exempel på kommuner som arbetar så här redan i dag. Men med stöd i lag säkrar vi att alla huvudmän gör det som är möjligt för att bryta segregationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

För det andra ska tillsynen av kommunala och enskilda huvudmän bli mer likvärdig. Skolinspektionen ska vara tillsynsmyndighet.

För det tredje skärper vi insatserna för minskad frånvaro. Frånvaro innebär allvarliga signaler som måste fångas upp tidigt. Ett aktivt elevvårdsteam ska ge stöd, så att eleven hittar tillbaka och kan fullfölja sina studier. Lagen tydliggör ansvaret att agera när eleven har omotiverad frånvaro.

För det fjärde blir skolchefens roll statligt reglerad. Rektorer är i dag ensamma om att bära lagansvar för de statliga målen, samtidigt som de är anställda av en kommun eller friskola. Därför bör skolchefens roll och ansvar tydliggöras i lag.

Efter fyra år i regering med en miljöpartistisk utbildningsminister har vi tagit oss an de stora utmaningar som skolan stod inför 2014. Vi har vänt trenden med nedskärningar i skolan, och nu anställs i stället fler medarbetare. Lärares och elevers hårda arbete gör att Sveriges kunskapsresultat stiger i svenska och internationella mätningar, som PISA. Barnen lär sig mer.

Den största utmaningen vi har framför oss är att minska ojämlikheten i den svenska skolan. Den ska vi aldrig acceptera. Om vi fortsatt ska få stigande resultat i svensk skola måste ojämlikheten brytas. Alla föräldrar och elever ska kunna känna tillit till att deras närmaste skola är en bra skola. Barn med olika bakgrund och erfarenheter ska mötas i samma klassrum, och skolan ska vara jämställd.

Med dagens beslut når vi ytterligare en bit på vägen - tänkte jag. Men så blev det inte. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen.

(Applåder)

Anf. 40 Christer Nylander (L)

Herr talman! Tack till Elisabet Knutsson för anförandet. Jag skulle vilja be henne att använda tiden till förtydligande.

Vi fick tidigare höra att de som var emot förslaget om att skriva in att det ska finnas en allsidig social sammansättning är emot likvärdighet och att det nu kommer att saknas ett skarpt verktyg för att genomföra det som regeringen vill. Jag skulle vilja få några förklaringar kring hur skarpt det här verktyget egentligen är. Elisabet Knutsson är representant för statsrådets parti, så jag vill ställa ett antal frågor till henne.

Hur skarpt är verktyget? Vad kan man göra med det verktyg som ni nu anser att vi röstar bort?

Vad betyder ordet "allsidig"? Vad innebär "social"? Vilka faktorer ska vägas in? Är det föräldrars bakgrund eller ursprung? Är det ideologisk bakgrund?

Hur ska man se till att man i kommunen och på skolnivå har reda på alla elevers sociala förutsättningar? Ska vi ha någon form av register över elevernas sociala sammansättning?

Vilka åtgärder ska rektorer och andra använda sig av för att nå detta mål? Vilka verktyg har man till hands? Hur vet man att man har nått målet med en allsidig social sammansättning? Hur definieras detta mål? Hur vet man att man inte har nått det? Vad händer om man lyckas? Vad händer om man inte lyckas med detta flummiga mål?

Anf. 41 Elisabet Knutsson (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Herr talman! "Flummigt" är ett av Christer Nylanders absoluta favoritord, tror jag.

Det var många frågor på en gång. När man gör den här typen av ganska öppna beskrivningar finns det alltid ett tolkningsutrymme. Det ska vara allsidigt, vilket innebär att man ska se det från många olika håll. Skolor är ju inte likadana, och därför kan man inte gå in och peta och säga att skolor ska göra precis så här. Men man ska ha en vision, och man ska ha en riktning. "Allsidig" betyder ju att man ser det från många håll.

Ordet "social" har vi ju använt i många andra sammanhang och har en någorlunda gemensam syn på. Det har att göra med hur man lever, vad man har för inkomst och vad man över huvud taget har för bakgrund.

Nu missade jag resten av Christer Nylanders frågor, men det är klart att om vi vill göra skolan bättre så måste vi se varje individ, och varje individ är olika. Därför kan man inte säga precis att så här ska man göra.

Anf. 42 Christer Nylander (L)

Herr talman! Om man säger att de som röstar nej till det här förslaget motsätter sig likvärdighet i svensk skola och tar bort ett viktigt verktyg för att nå likvärdighet i svensk skola, då måste man ha lite mer på fötterna och en lite tydligare definition av vad det här förslaget egentligen innebär.

Om man inte kan säga vilka sociala faktorer som ska innefattas i detta och hur man ska veta vilka sociala faktorer som rör olika elever, om man ska ha ett register över alla elever som förväntas gå i skolan för att se till att varje elev representerar någon grupp, om man tror att huvudsyftet för varje elev är att representera en grupp och inte att representera och utveckla sig själv, om man inte vet vad social sammansättning är eller när man har nått målet eller vilka verktyg man får lov att använda, om man inte vet vilka åtgärder som ska sättas in mot den som inte lyckas nå det som ännu inte är definierat, nämligen social sammansättning - då är det rätt magstarkt att säga att de som röstar nej till det här tar bort ett skarpt verktyg för dem som vill nå likvärdighet.

Från Alliansens och Liberalernas sida har vi en lång rad konkreta, skarpa förslag som ökar likvärdigheten i svensk skola. Det handlar om att rikta resurser till dem som behöver det allra mest, och det handlar om att ge chansen till den som behöver eller vill byta skola att välja en annan skola som passar dem bättre. Det handlar om att höja lägstanivån på alla skolor genom att satsa på lärarutbildning och fortbildning. Det handlar om att ha ett tydligt kunskapsfokus, eftersom vi vet att höga förväntningar på varje elev är det som bryter den sociala snedrekryteringen. Det handlar om en lång rad åtgärder för att höja kvaliteten i varje skola och att också kunna lägga ned skolor som inte höjer kvaliteten.

När man påstår att vi motsätter oss likvärdighet i svensk skola när vi har en lång rad skarpa förslag som ökar likvärdigheten men röstar nej till någonting som inte ens regeringens egna företrädare kan beskriva, då tycker jag att man tar sig lite väl mycket vatten över huvudet.

(Applåder)

Anf. 43 Elisabet Knutsson (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Herr talman! Jag tycker att Christer Nylander underskattar professionen. När professionen får en möjlighet att prata om allmän social sammansättning har de tankar om hur den sociala sammansättningen ser ut i deras skola. Det ser inte jag som särskilt flummigt, utan jag ser det som att skolan har möjlighet att ta tag i de problem som finns i deras skola.

Att det här med att välja skola skulle vara någonting som välsignade de flesta elever rör i så fall dem som bor i kommuner där det finns många skolor att välja på. Men många elever bor i samhällen där det faktiskt bara finns en skola att välja på, och då får man välja den.

Den skolan måste därför bli en bra skola som jobbar med den sociala sammansättningen och ser till att pinpointa så att alla ska må bra i den skolan, för de har ju ingenting annat att välja på. Därför måste alla skolor bli bra skolor.

Anf. 44 Erik Bengtzboe (M)

Herr talman! Tack så mycket, Elisabet Knutsson, för anförandet!

En inledande kommentar: När vi i tolv års tid har haft en situation där resurserna per elev konsekvent har ökat kanske vi kan sluta prata strunt om att andra partier gör nedskärningar på skolan. Det vore väl en sak som vi skulle kunna vara överens om i svensk politik att när resurserna per elev ökar så pratar vi inte om nedskärningar på skolan.

Jag har två frågor till Elisabet Knutsson, herr talman. Den första handlar om Skolkommissionens samlade förslag. Bägge regeringsrepresentanterna i debatten har framfört att Skolkommissionen behöver behandlas som en helhet. Ändå har man aktivt valt att lyfta bort vissa delar av Skolkommissionens förslag från att behandlas i kammaren. Förslag som har förts fram av Alliansen om aktivt skolval och gemensamma köer, vilket också är förslag som återfinns i Skolkommissionen, har man valt att inte ha med i den proposition man lägger fram.

Jag förstår inte riktigt hur det kommer sig att man argumenterar för att det är viktigt att man har det samlat, men de saker som ideologiskt inte passar vänsterpartierna i Sveriges riksdag väljer man att lyfta ut. Det vore intressant att få ett svar på det.

Jag har också en fråga beträffande detta med allsidig social sammansättning. Det förslaget är någonting som har fått ganska massiv kritik bland annat av Skolverket och IFAU. Man konstaterar att det leder till fel fokus, att det är otydligt vad det egentligen innebär och man anser också att det finns en stor risk för diskriminering kopplat till detta.

Skolkommissionen däremot är tydlig med att detta skulle leda till ett upphävande av det fria skolvalet på gymnasiet och att det skulle vara en av fördelarna. Då får nämligen kommunen möjlighet att placera ut elever på gymnasieskolor utan att de fritt får välja vilken gymnasieskola de ska gå på. Det är en ganska stor förändring som jag tror att väldigt många svenska ungdomar och föräldrar skulle vilja bli informerade om innan man röstar om någonting liknande i den här kammaren.

Hur kommer det sig att regeringen inte lyfte detta som ett exempel när man faktiskt driver på för den här förändringen?

Anf. 45 Elisabet Knutsson (MP)

Herr talman! När man talar om Skolkommissionen som helhet - och det har vi också talat om - är det viktigt med breda överenskommelser. Därför har vi samtalat med Alliansen om många olika frågor när det gäller Skolkommissionens förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

För oss är det viktigt att vi först och främst lyfter fram det vi är överens om och där man kan nå fram. Ingen kan mer än jag beklaga att vi inte har kunnat komma överens om att göra ett helt förslag av detta. Men det finns flera frågor som vi inte har kommit överens om. Därför lyfter vi fram de frågor där vi har trott oss ha en gemensam lösning.

Förlåt, Erik Bengtzboe, men jag glömde din andra fråga.

Anf. 46 Erik Bengtzboe (M)

Herr talman! Då ska jag se till att upprepa den.

Låt mig först bara vara tydlig med att det är regeringen som har valt att lyfta ut saker från Skolkommissionen - saker och ting som skulle ha haft majoritet i den här kammaren. I stället har man gått vidare med förslag som man inte ens har stöd av Vänsterpartiet för. Nu spelar man som regeringsföreträdare indignerad i den här kammaren och säger: Jag trodde att vi skulle få igenom det här, men helt plötsligt har förutsättningarna förändrats!

Regeringen, bestående av S och MP, har ju stått ensamma mot Alliansen och Vänsterpartiet hela tiden. Då har det de facto aldrig någonsin funnits någon majoritet för detta. Jag förstår inte riktigt var man har trott att man skulle få en majoritet någonstans, om man inte under hand har räknat med att Sverigedemokraterna när deras förslag har fallit skulle rösta på regeringens förslag trots att de alltså hade ett eget förslag. Men Matilda Ernkrans, som är utskottets ordförande, redogjorde för att man absolut inte gör så i den här kammaren och att det inte är en acceptabel arbetsgång.

Min andra fråga rörde just detta med en allsidig social sammansättning. Skolkommissionen konstaterar att detta ger möjligheten för kommuner att helt upphäva det fria skolvalet på gymnasiet och att detta också är en av tankarna bakom förslaget. Varför stoltserar inte regeringen med och står upp för att man lägger fram ett förslag som leder till att man upphäver det fria skolvalet på gymnasiet om det de facto är detta man föreslår? Då får man väl åtminstone stå för det och argumentera för saken och inte låtsas som att så inte är fallet.

Anf. 47 Elisabet Knutsson (MP)

Herr talman! När det gäller att inte få göra sina val på gymnasiet kan jag säga att alla kommuner inte har alla gymnasieprogram, och där har man möjlighet att välja var man vill gå.

Jag kan inte tänka mig att kommunerna kommer att ställa några hårda krav på att alla elever måste välja kommunens gymnasieskola.

Anf. 48 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Herr talman! Tack, Elisabet Knutsson, för anförandet! Jag har ett par frågor som jag skulle vilja ställa med anledning av det.

Som jag förstod det, och om jag hörde rätt, sa Elisabet Knutsson att ett av de viktigaste vallöftena var att tillsätta en skolkommission. Jag tänker att det rimmar ganska dåligt med de hundra dagarna. Jag menar inte att raljera när jag säger att Fridolin lovade att vända utvecklingen på hundra dagar, utan jag skulle vilja höra vilka reformer Elisabet Knutsson nu efter fyra år tycker har varit de viktigaste och vad man skulle behöva göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan

Jag beklagar att den nuvarande regeringen inte har kommit fram med någonting kopplat till skolvalet. I ett tidigare replikskifte var Elisabet Knutsson tydlig med att man behöver flera olika skolor för att kunna välja. Ibland har det framställts som att om det bara finns en skola att välja är det inte så mycket att välja. Men när det gäller de kommuner som har provat aktivt skolval - både storstadskommuner och landsbygdskommuner - är min erfarenhet från den skaraborgska landsbygden att det till och med finns skolor på landsbygden som attraherar stadens elever. Det gör att man också kan ta skolbussen ut till skolan på landet.

Det förvånar mig att detta område inte lyfts fram mer eftersom statsrådet tillhör Miljöpartiet, och jag skulle säga att det finns en stor majoritet för att valfrihet i den svenska skolan är en viktig del. Varför blir det då inte en prioriterad fråga?

Man väljer i stället social sammansättning. Både Elisabet Knutsson och jag har lång erfarenhet av den svenska skolan. Vi vet om hur det går till när man sätter samman klasser på olika sätt. Man känner många gånger eleverna, och man gör sammansättningar som man tror ska funka. Det handlar inte alltid bara om att öka jämställdheten utan om att öka elevernas lärande så mycket som möjligt. För nog måste det vara den största utmaningen - att alla elever får chansen att nå så långt som möjligt?

Anf. 49 Elisabet Knutsson (MP)

Herr talman! På många ställen gör man verkligen ett allmänt socialt sammansättningsuttag. Låt oss ta högstadieskolan i Nyköping som ett exempel. Där finns bara en enda högstadieskola, och de kvotar in i varje klass så att varje klass blir ett Mininyköping. Det tycker jag är intressant.

Där har man verkligen en allmän social sammansättning med ungdomar från hela staden som träffas i varje klass. Det har inneburit att högstadiet i Nyköping har ökat sina meritpoäng och fått ett mycket lugnare klimat på skolan. Ungdomar träffas över gränserna.

Vi går inte fram med något förslag vad gäller valsystemet för de olika skolorna. Det beror på att det är en så otroligt komplex fråga. Den har diskuterats, och vi har också diskuterat den med er i Alliansen. Men det är svårt att hitta ett riktigt bra system som gynnar alla ungdomar och som får alla att kunna göra ett val. Jag menar att det är bättre att lägga fram ett väl genomtänkt förslag än att bara hasta fram något.

Anf. 50 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Herr talman! Tack, Elisabet Knutsson, för svaret! Låt mig kommentera ett par saker.

Elisabet Knutsson talar om att man blandar hela staden - förhoppningsvis också landsbygden - i Nyköping i en enda skola. Det känns inte som ett ideal för mig. Möjligheten att välja handlar ju också om annat. IFAU har gjort undersökningar där man ser att det på lång sikt inte gynnar kunskapsutvecklingen när kommunen enbart har en enda skola som alla ska gå i. Det är bättre när det finns en valmöjlighet och flera olika skolor. Det är inte alltid så att den stora skolan är den som passar alla elever och får dem att trivas på olika sätt. Det är bättre att det finns en valmöjlighet; det ser jag som centerpartist som en oerhört viktig del.

Jag tycker mig tyvärr höra en osäkerhet kopplad till den politiska kompassen, där Elisabet Knutsson menar att det inte går att hitta ett förslag som är det bästa förslaget och att det därför inte kommer något förslag alls. Denna logik tenderar att leda till att det bästa blir det godas fiende.

Samling för skolan

Vi ser nu att aktivt skolval verkligen är positivt i så många kommuner. Ändå vågar ni inte gå vidare utan säger bara: Vi har samtalat med partierna i Alliansen. Det hade varit bra om det från regeringssidans partier och givetvis även från regeringsföreträdarna hade funnits en ambition till mer än samtal. Det hade varit bra om ni hade presenterat konkreta förslag så att vi haft någonting att ta ställning till. Då hade det funnits en större chans att nå en större samsyn. Vi kunde ha fört en diskussion som leder någon vart i stället för detta samtalande, som i och för sig är trevligt men som inte kanske leder till något tydligt.

Varför orkar inte regeringen lägga fram ett förslag som ytterligare skulle främja kvaliteten? I stället lägger ni fram ett förslag som faktiskt inte innebär någon skillnad i verkligheten.

Anf. 51 Elisabet Knutsson (MP)

Herr talman! Om ni anser att det här är ett förslag som inte gör någon skillnad i verkligheten förstår jag inte varför ni gör så mycket väsen av det. Det är i och för sig sorgligt om ni anser det.

När det gäller valmöjligheterna i Nyköping finns det visst sådana. Det finns ju andra skolor än bara den här högstadieskolan, men det finns bara en högstadieskola som är kommunalt driven, och det är med den som man har gjort på detta vis.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)