Anf. 132 Jonas Andersson i Skellefteå (SD)
Herr talman! För att voteringen inte ska bli så lång väljer jag att yrka bifall endast till reservation 2, men vi står självklart bakom samtliga våra reservationer.
Herr talman! Den som är medborgare i Sverige ska också vara en del av Sverige och se Sverige som sitt hemland. Det är en grundläggande del av det svenska samhällsbygget.
Att ansöka om att få upptas till svensk medborgare är en viktig handling. Det är inte något som man gör slentrianmässigt, som att fylla på SL-kortet eller kanske betala sin elräkning. Det är en ansökan som ska utgå från att man känner en samhörighet med det svenska samhället, att man vill få förhållandet bekräftat, att det ska finnas samtycke och en ömsesidighet, att det är ett förhållande som ska blomstra i många år mellan Sverige och den individ som har valt att bli svensk.
Att upptas till medborgare är en formell bekräftelse på att Sverige är den sökandes nya, permanenta hemland med alla rättigheter och skyldigheter som det innebär, i nöd och i lust.
Vi i Sverigedemokraterna tror att den här synen på medborgarskapet bidrar till mer sammanhållning och en större samhällsgemenskap, för målet måste ju vara att klyftorna mellan infödda och invandrade svenskar minimeras, och det här är ett viktigt steg på vägen.
Att höja kraven för medborgarskap kanske gör att färre kan bli medborgare, för det kommer att krävas mer vilja, mer arbete, mer engagemang och kanske också högre ambitionsnivåer än i dag. Men, herr talman, medborgarskapet är ju inte någonting som man ska hitta i botten av ett flingpaket.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Medborgarskap
Genom att höja kraven för att kunna bli medborgare blir belöningen större och känslan starkare när den nya medborgaren väl får medborgarskapet i sin hand. Medborgarskapet ska ju vara någonting som är värt att jobba för, något som är värt att vänta på. Samtidigt minskar det risken för att personer som kommit till Sverige enbart för att åtnjuta sociala förmåner eller som inte kan hålla sig inom lagens ramar blir medborgare.
Låt oss vara tydliga med vad som gäller, herr talman. Det finns ingen självklar rättighet att bli svensk medborgare. Sverige har alltid friheten att besluta vem som ska få äran att bli svensk medborgare och vem som ska nekas. Det är Sverige som beslutar om vilka kriterier som ska uppfyllas. Det är Sverige som beslutar om vilka krav som ska ställas. I dagsläget finns det inte ens en möjlighet att återkalla ett medborgarskap, vilket gör att vi måste vara ännu säkrare på vår sak innan vi delar ut ett medborgarskap.
Herr talman! Vad är det då för krav som är rimliga att ställa för att man ska kunna uppnå det ömsesidiga, fruktbara förhållandet mellan Sverige och nya medborgare? Kortfattat är det fem krav. Man ska haft en längre vistelsetid i landet, tio år för utomnordiska medborgare och fyra år för nordiska. Man ska uppfylla skarpare vandelskrav, alltså att man ska ha haft ett hederligt levnadssätt under tiden i Sverige. Man ska inte ha begått brott, man ska ha betalat sina räkningar och man ska inte ha kopplingar till gängbrottslighet eller liknande asocialitet. Man ska också uppfylla språkkrav på nivå B2, enligt europeisk terminologi. Det motsvarar i princip godkänd nivå i årskurs 9, och det känns väl fullt rimligt för någon som vill göra Sverige till sitt permanenta hem. Det ska ställas generella krav på försörjning, om det inte är uppenbart orimligt som för exempelvis barn eller personer med olika typer av funktionsnedsättningar. Slutligen ska det ställas krav på samhällskunskap. Man ska kunna tillgodogöra sig basala kunskaper om hur det svenska samhället fungerar. Viktiga exempel här skulle kunna vara hur den svenska demokratin fungerar, jämställdhet och jämlikhet, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, hur det sekulära samhället fungerar och hur det samspelar med religionsfriheten.
Herr talman! Det här låter väl inte så svårt. Plugga svenska, lär dig hur samhället fungerar, skaffa ett jobb, håll dig undan från trubbel! Då har du alla chanser att bli ihop med Sverige på riktigt, ett äktenskap som förhoppningsvis håller för evigt.
Den här synen på medborgarskap är på inget sätt unik i världen och inte heller historiskt sett i Sverige. Så länge som medborgarskapet har reglerats i lag har det omgärdats av krav och strikta bestämmelser. Tiden man ska ha levt i Sverige för att kunna bli medborgare har varierat. Den låg under lång tid på mellan sju och tio år. Strikta vandelskrav och försörjningskrav var länge rena självklarheter.
Först på det något flummiga 70-talet sänktes kraven till flingpaketsnivå med det goda syftet att integrationen skulle underlättas. Men, herr talman, när både volymerna och sammansättningen på migrationen förändrades under 2000-talet visade det sig i praktiken hur naiv den förhoppningen var. I stället för integration fick vi en utbredd segregation med utanförskap, splittring och vad som närmast kan liknas vid etniska enklaver i vissa delar av vissa städer.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Medborgarskap
Jag skulle kunna räkna upp område efter område där integrationen lindrigt sagt inte har fungerat, men, herr talman, jag tror att samtliga ledamöter i kammaren innerst inne är väl medvetna om vilka.
När en god tanke inte fungerar i praktiken måste man hitta andra lösningar. En del av en sådan lösning är att titta på vad som har fungerat historiskt och utgå från det. När det gäller medborgarskapet innebär det att vi måste höja statusen på medborgarskapet igen, och det kan man göra genom fem enkla steg: längre vistelsetid, högre språkkrav, bättre kunskap om det svenska samhället, striktare vandelsprövning och återinförda försörjningskrav. Det är fem enkla punkter.