Anf. 1 Boriana Åberg (M)
Fru talman! I dag debatterar vi ännu ett förslag från regeringen som slår hårt mot dem som är beroende av bilen. Det är ett förslag som innebär ytterligare pålagor för dem som arbetar och gör rätt för sig.
Regeringen vill justera den schablonberäkning som används för att fastställa värdet av bilförmån. Syftet uppges vara att förmånsvärdet bättre ska motsvara kostnaden för innehav av en privat bil samt att neutralitet ska uppnås mellan inkomst i form av bilförmån respektive kontant lön.
Det sistnämnda verkar ju vara ett gott syfte. Naturligtvis ska skatteuttaget vara detsamma oavsett om ersättningen betalas ut i form av kontantlön eller någon annan förmån. Men i själva verket är detta bara ytterligare ett av ett oräkneligt antal förslag från regeringen som handlar om att höja skatterna. Man måste nämligen ställa sig frågan: Är tillgång till en tjänstebil att likställa med ägande av en privat bil? Nej, fru talman, det är det inte.
En tjänstebil är nämligen, som namnet säger, en bil man använder i tjänsten. Det är ett arbetsredskap utan vilket många inte skulle klara sitt arbete. Rörmokaren, elektrikern, målaren, säljaren och många andra yrkeskategorier behöver bilen för att ta sig till sin arbetsplats, för att köra mellan de platser där de utför sina uppdrag och för att transportera sina verktyg.
Det fungerar inte att transportera ett tre meter långt rör i tunnelbanan. Och tunnelbanan, fru talman, finns bara i Stockholm. Detta är något som regeringen verkar vara ovetande om eller i annat fall väljer att helt bortse från. Någon annan slutsats går inte att dra av utformningen av regeringens bilfientliga politik.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justerad beräkning av bilförmån
Många arbetstagare har ingen påverkan när det gäller företagens val av bil. Det är oftast inte arbetstagaren som väljer märke, storlek, drivlina och utrustning. Inte sällan förses bilarna med dekaler och andra reklambudskap, och bilförmånen värderas ofta betydligt högre än arbetstagarens privata behov.
Fru talman! Tidpunkten för införandet av förslaget är sällsynt illa vald. När pandemin har ändrat förutsättningarna för många företag, hela branscher går på knäna och många företag står på randen till konkurs behövs det verkligen inga nya skattehöjningar.
Den så kallade justeringen av bilförmånen är inget annat än en skattehöjning på arbete. Regeringen beräknar att den kommer att ge 2,33 miljarder kronor till statskassan. 2,33 miljarder ytterligare i pålagor blir en extra börda i ett oerhört bekymmersamt läge. Det här sker när arbetslösheten är rekordhög, den fjärde högsta i hela EU, trots att statsministern lovade att Sverige redan förra året skulle ha den lägsta arbetslösheten. Detta är en helt felaktig prioritering och direkt ansvarslöst av regeringen.
Förslaget har upprört många. I veckan fick jag mejl av en företagare, konsult i energibranschen. Han kör i vanliga fall cirka 4 000 mil per år, men inte i år, för han har inte kunnat besöka några kunder alls på grund av pandemin. Det blir svårt för honom att betala för en förmån han inte har använt vare sig i jobbet eller privat. Och han är inte ensam. Många har hört av sig med synpunkter, och alla har varit negativa. Det är vanliga människor som oroar sig för att de inte kommer att ha råd med den förestående höjningen och för att de kommer att behöva köpa en privatbil, då oftast med betydligt sämre miljöprestanda och betydligt sämre säkerhet.
Omkring 300 000 personer beskattas i dag för förmånsbil i Sverige. Förslaget kommer att innebära en skattehöjning på omkring 400-800 kronor i månaden. Människor som är beroende av bilen är redan drabbade av den nyligen införda fordonsskattehöjningen i bonus-malus-systemet samt de senaste årens kraftigt höjda drivmedelspriser.
Utöver de redan nämnda negativa effekterna skapar det faktum att förändringen av förmånsbeskattningen sker i ett halvårsskifte en massa extra onödig administration för företagen, men även för andra aktörer, som Skatteverket, finansbolag och leasingbolag. Man kommer att behöva hantera tre olika beräkningsmodeller i förmånssystemet. Särskilt drabbar detta, som alltid när regeringen lägger fram sina ogenomtänkta förslag, mindre företag.
Fru talman! Förutom de redan anförda nackdelarna med förslaget är det ytterst tveksamt om det leder till några miljövinster. Kostnadshöjningarna i förmånssystemet befaras komma att fördröja omställningen av fordonsflottan. Företagen brukar vara först med den nya tekniken, och det är marknaden för tjänstebilar som har introducerat de flesta nya elbilarna och laddhybriderna, som sedan har sålts vidare på privatmarknaden.
Det senaste året registrerades omkring tre fjärdedelar av alla elbilar och laddhybrider på företag. Om företagen i betydligt minskad omfattning kommer att kunna erbjuda förmånsbilar riskerar försäljningen av nya miljövänliga bilar att sjunka och förnyelsen av bilbeståndet att avstanna. Det är inte en önskad utveckling. Men i vanlig ordning hänger regeringens vackra ord om miljö och deras beslut och praktiska handlingar inte ihop.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.