Förbud mot erkännande av utländska månggiften m.m.

Anf. 45 Emma Hult (MP)

Fru talman! Vi ska nu debattera civilutskottets betänkande CU18 Förbud mot erkännande av utländska månggiften m.m.

I propositionen föreslår regeringen ett generellt förbud mot att erkänna månggiften som ingåtts enligt utländsk lag.

De utländska månggiften som kommer i fråga för erkännande i Sverige rör i praktiken uteslutande män som är gifta med flera kvinnor. Att män tillåts ingå äktenskap med flera kvinnor är diskriminerande och inte förenligt med den princip om likabehandling av makar som svensk rätt bygger på eller med kraven på jämställdhet.

Regeringen föreslår därför en ny huvudregel om att inga utländska månggiften ska erkännas i Sverige. Regeringens förslag innebär att även om man har gift sig i ursprungslandet före ikraftträdandet av denna nya lag och därefter kommit till Sverige kommer äktenskapet inte att erkännas framöver. Förbudet ska gälla oavsett om parterna hade anknytning till Sverige eller inte när de gifte sig. Undantag från förbudet ska endast kunna göras om det i ett enskilt fall finns synnerliga skäl.

I propositionen lämnas även andra förslag, bland annat ett utvidgat förbud mot erkännande av äktenskap mellan nära släktingar.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2021.

Fru talman! Jag är ganska övertygad om att dagens debatt till största del kommer att handla om kapitel 6 i regeringens proposition med rubriken Undantag från erkännandeförbudet vid synnerliga skäl. I mitt anförande kommer jag därför att stanna vid det.

I betänkandet har vi i Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet en gemensam reservation, reservation nummer 1. Den handlar om ventilen i fråga om månggiften.

Vi vill understryka att vi har samma principiella syn på månggiften som majoriteten i utskottet. Sverige bör som ett modernt och jämställt land ha en reglering som gör det tydligt att månggifte inte accepteras.

Samtidigt behöver en utsatt part i ett polygamt äktenskap tillförsäkras ett godtagbart rättsligt skydd. Vad vi har olika ståndpunkter om är på vilket sätt detta skydd ska utformas. Det handlar alltså närmare bestämt om vilken teknisk lösning som bör väljas för att uppnå ett och samma resultat. I den delen konstaterar vi att regeringens förslag om ett ytterst begränsat undantag från erkännandeförbudet vid synnerliga skäl, det vill säga den så kallade ventilen, överensstämmer med utredningens förslag. Dessutom har de flesta remissinstanser tillstyrkt förslaget eller inte invänt mot det.

Vi konstaterar också att utredningen övervägde den ordning som förespråkas i motionerna och som innebär att man vid synnerliga skäl kan erkänna vissa rättsverkningar av äktenskapet, till exempel i fråga om arv, i stället för att erkänna äktenskapet som sådant. För mig är det en teknikalitet. Utredningen redovisade dock ett antal invändningar mot en sådan ordning, bland annat praktiska tillämpningsproblem och svåröverskådlig lagstiftning. Det är inget vi förespråkar.

Sammantaget anser regeringen att undantaget vid synnerliga skäl utgör en lämplig avvägning mellan intresset av att motverka månggiften i Sverige och att säkerställa att en kvinna i det enskilda fallet inte drabbas oskäligt hårt. Jag har inte någon annan uppfattning i den frågan.

Jag yrkar därmed bifall till reservation nummer 1.

Anf. 46 Elin Lundgren (S)

Fru talman! När regeringens proposition i frågan om månggiften landade hos oss för en tid sedan fick det en hel del uppmärksamhet i medierna. Min bild var att oppositionen tog tillfället i akt att använda en lite laddad fråga för att skaka igång debatten på ett oärligt sätt. I ett samhälle där många enbart läser rubriken går det förstås hem. Det vet de debattörer som gav sig in i den här frågan.

Det var lätt att få intrycket att regeringen egentligen inte alls är emot månggiften utan gör allt den kan för att öppna upp för olika ventiler och undantag. Inget kan vara längre från sanningen.

Regeringen har alltså efter att ha utrett frågan om månggiften i Sverige lagt fram propositionen Förbud mot erkännande av utländska månggiften m.m. Det är så den heter, och det är det regeringen vill införa.

Tidigare har månggiften där någon part haft en koppling till Sverige inte accepterats här. Med den här lagstiftningen utökas detta till att omfatta personer som saknar koppling till Sverige. Lyssnar man på somliga debattörer kan man få intrycket att det här är ett jätteproblem i Sverige och för Sverige. Men för oss handlar detta om de kvinnor som lever i månggiftessituationer där det finns stor risk för ojämställdhet. Det finns tydliga internationella riktlinjer om att månggifte ska bekämpas eftersom det befäster ojämställda strukturer.

I Sverige och i princip hela världen handlar det om att män tar sig rätten att ha flera fruar - nästan aldrig om det omvända. Minns jag rätt från utredningen kunde det förekomma i Tibet att kvinnor kunde vara gifta med två män som var bröder, efter att den ene mannen förlorat sin fru. Det är väl ett praktiskt upplägg, gissar jag. Annars handlar det bara om män med flera fruar. Så ser strukturerna ut.

Men för att ha proportionerna klara för sig: Det finns ungefär 150 män som är registrerade som gifta med flera kvinnor i Sverige. Av dem är det ungefär 40 som faktiskt har fler än en fru här. I antal handlar det alltså inte om så många, men för den kvinna som drabbas spelar det ju ingen roll hur många andra det finns. Därför är jag väldigt glad över att vi i dag är framme vid att besluta om detta.

Enkelt uttryckt säger förslaget att inga äktenskap som är månggiften kommer att erkännas i Sverige. Den lösningen har valts framför att först erkänna dem för att sedan upplösa dem, av olika kloka skäl som också framgår av propositionen.

Detta gör också att lagen på det sättet funkar på samma sätt som annan äktenskapslagstiftning när det gäller äktenskap vi inte erkänner, till exempel äktenskap med barn. Det som det då föreligger en oenighet om är egentligen hur vi ska reglera att det inte uppkommer situationer där den svagare parten drabbas orimligt hårt av att äktenskapet inte erkänns.

Det finns inga konkreta exempel att lyfta, och det är själva poängen. Sådana situationer är väldigt svåra att förutse, och det är därför möjligheten måste finnas. Regeringen har också där valt att reglera på samma sätt som man har gjort i motsvarande lagstiftningar - med att ha en så kallad ventil med undantag från erkännandeförbudet vid synnerliga skäl.

Andra partier vill felaktigt få det till det jag nämnde inledningsvis: att regeringen egentligen inte vill förbjuda detta. Det är trams, och det är vilseledande.

Att ge ett tidigare äktenskap följdverkningar för att skydda en svagare part kan bara göras mot bakgrund av den eventuellt uppkomna situationen och dess följdverkningar. Parterna kommer inte att räknas som gifta i övrigt.

Även andra partier vill att det ska vara möjligt att i vissa förmodligen väldigt sällsynta fall reglera eventuella ekonomiska efterverkningar. Men de vill se en annan teknisk lösning i lagstiftningen. Det kan man förstås vilja. Jag ser dock att vi vill samma sak men har olika lösningar på vägen dit. Jag gissar att detta kommer att utkristallisera sig i kommande anföranden.

En viktig sak att påpeka är att detta inte på något sätt kommer att påverka hur barn har tillgång till sina föräldrar. Att fastställa faderskap med eller utan äktenskap är ingen svårighet i dag. Räknas man som far till ett barn i ett annat land kommer man också att göra det i Sverige.

Med detta vill jag yrka bifall till vår reservation 1.

Anf. 47 Cecilie Tenfjord Toftby (M)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 3 om ventilen i fråga om släktskapsband.

Ett äktenskap är ett förbund mellan två vuxna. Det är ett förbund mellan två människor som inte är nära besläktade med varandra. Så är det i Sverige och i de flesta länder. Men det finns ställen där polygama äktenskap, eller månggifte, är lagligt och där äktenskap mellan nära släktingar tillåts. Så är det inte i Sverige. Men det har fram till nu funnits en möjlighet att kringgå den svenska lagstiftningen och synen på hur många och vem som får ingå äktenskap.

Riksdagen riktade våren 2020 ett tillkännagivande till regeringen om att den snarast möjligt borde återkomma till riksdagen med ett förslag till skärpt lagstiftning mot utländska polygama äktenskap. Nu, fru talman, har regeringen levererat ett lagförslag till riksdagen som i mångt och mycket är bra, men det har sina brister.

Jag tror att regeringen och regeringspartierna är emot polygama äktenskap. Jag tror inte att det i Sverige finns någon med förståndet i behåll som är för polygama äktenskap. Det anser vi är bra, och det ställer vi oss också bakom.

Som huvudregel erkänns inte polygama äktenskap i Sverige i dag om minst en av parterna är svensk medborgare eller hade svensk hemvist när äktenskapet ingicks. Däremot har polygama äktenskap som ingåtts utomlands och där ingen av parterna vid tidpunkten haft anknytning till Sverige godkänts av Skatteverket när makarna flyttat hit. Detta anser vi är fel. Det stämmer inte heller överens med den uppfattning samhället i stort har om hur ett äktenskap ska se ut.

Vi välkomnar därför regeringens förslag om att utländska polygama äktenskap inte ska erkännas i Sverige, inte heller i fall där de ingåtts innan lagstiftningen träder i kraft eller i fall där ingen av parterna hade någon anknytning till Sverige när äktenskapet ingicks. Vidare välkomnar vi också regeringens förslag om ett utvidgat förbud mot erkännande av äktenskap mellan nära släktingar genom att anknytningskravet tas bort även där.

Fru talman! Det vi inte är beredda att ställa oss bakom och som även en majoritet i civilutskottet anser är fel är regeringens förslag till undantag. Regeringen föreslår att undantag från erkännandeförbudet i fråga om utländska månggiften ska kunna göras när synnerliga skäl föreligger. Detta motiveras med att det kan uppstå situationer där det anses orimligt att upprätthålla ett ovillkorligt erkännandeförbud, till exempel för att det skulle kunna få betydelse för makarnas inbördes ekonomiska förhållande när det gäller exempelvis rätten till bodelning, underhåll och arv.

Undantaget eller ventilen, som regeringen kallar det, öppnar för att makarna i polygama äktenskap fortsatt får vara gifta även i Sverige. Regeringen försvarar sig med att det kan uppstå situationer där den svagare parten råkar illa ut om äktenskapet inte erkänns.

Vi inser att den svagare parten behöver ett skydd. Men det skyddet är inte att fortsätta att ingå som en av flera makar i ett polygamt äktenskap.

I tillkännagivandet från 2020 kan vi läsa: "Utskottet anser vidare att det på ett lämpligt sätt måste säkerställas att den som är att betrakta som en svagare part i ett polygamt äktenskap tillförsäkras ett godtagbart rättsligt skydd i sammanhanget."

Vi moderater anser inte att det lagförslag som regeringen i dag lägger fram tillgodoser tillkännagivandets krav, och det är även utskottets mening.

Fru talman! Vi välkomnar som tidigare nämnts även erkännandeförbudet mot utländska äktenskap mellan nära släktingar. Men även här vill regeringen ha undantag, något som jag kan tycka är ännu mer anmärkningsvärt. Inte heller här har regeringen lagt fram något tydligt motiv för att ventilen ska finnas, annat än att oförutsedda situationer kan uppstå.

Vi motsätter oss även här regeringens ventil, med samma argument som när det gäller polygama äktenskap. Den svagare parten i ett äktenskap mellan syskon eller halvsyskon, mellan en farbror och hans brorsdotter eller mellan en far och hans dotter måste skyddas med annan lagstiftning. Ett skydd som medför att en svagare part fortsatt anses vara gift med sin farbror är inte ett skydd. Det tror jag, fru talman, att de flesta håller med mig om.

Anf. 48 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru talman! Vi sverigedemokrater står bakom alla våra reservationer, men jag vill börja med att yrka bifall till vår och Kristdemokraternas reservation, reservation 2.

I dag skriver vi alltså år 2021, och vi ska debattera månggifte i Sveriges riksdag. Låt det sjunka in några sekunder.

Månggiften är förtryckande för kvinnor som ingår, och de förekommer i princip enbart i kulturer där kvinnans människovärde är lägre än mannens. Kvinnorna har heller aldrig möjlighet att säga ja eller nej till andra kvinnor i samma äktenskap, utan det hela utgår från ett tänkesätt där kvinnan är mannens ägodel.

I dessa förtryckande förhållanden finns också ett antal barn. Hur många barn som lever i månggiftesfamiljer i Sverige i dag är det ingen som säkert vet.

Det finns i dag tre tydliga skiljelinjer i frågan om månggifte i Sverige. Det finns två partier som vill att månggiften ska bort. Inga månggiften ska vara kvar i samhället. Jag är stolt över att representera ett av dessa partier - det andra partiet är Kristdemokraterna.

Sedan har vi Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna som tycker att de månggiften som finns kan få finnas kvar, men inga nya ska tillkomma.

Och så har vi regeringen, den feministiska regeringen som man gärna kallar sig - regeringen som aldrig missar ett tillfälle att påtala hur kvinnofientliga andra är. Regeringen vill alltså inte bara behålla alla månggiften som finns i Sverige i dag utan också att nya ska kunna tillföras om det finns synnerliga skäl för det.

Och regeringen låter sig inte nöjas med det. Man skriver paragrafen om att trots allt godkänna vissa månggiften med synnerliga skäl på ett sådant sätt att det kan tolkas som att den även ska kunna användas på barnäktenskap.

Vägen hit i dag har varit krokig. Frågan om månggiften i Sverige är inte ny, men extra aktuell blev den kanske efter vågen av invandrare 2015. Flera partier, däribland mitt eget, påpekade att månggifte borde hanteras när vi utredde barnäktenskap. Det fanns till och med en majoritet i civilutskottet för att gå vidare med ett tillkännagivande om det under förra mandatperioden. Men då bjöd regeringen och Morgan Johansson in alla partier för någon form av överläggningar. Ja, det var inte alla partier; alla partier utom mitt bjöds in. Jag vill minnas att det var en fredag. Själv kunde jag åka hem till familjen.

Jag vet inte vad som sas under mötet. Jag var inte inbjuden. Men efter mötet drogs initiativet tillbaka. Då offrades de kvinnor och barn som lever i dessa förtryckande månggiften. Då var det inte längre aktuellt att skynda på processen. Jag tycker att de som satt med då borde skämmas för det.

Regeringen hade i ett slag fördröjt en lagstiftning mot månggifte med flera år. Det är fakta. Vad Elin Lundgren än påstår kunde vi här ha sparat flera år. Jag satt med både i utredningen om barnäktenskap och i utredningen om månggifte. Hade vi fått uppdraget redan i barnäktenskapsutredningen hade vi lagt fram förslag när vi presenterade vår utredning. Det hade sparat in ett antal år, för lagarna som gäller barnäktenskap har vi redan infört.

Regeringen verkar överdrivet mån om att bevara månggiften i Sverige. Jag beklagar detta, framför allt för de kvinnor och barn som dagligen lever i dessa förtryckande miljöer.

Man säger att detta handlar om "retroaktiv lagstiftning" när man försvarar ett bevarande av månggiften. Men jag anser inte att det är retroaktiv lagstiftning när man går in och stoppar ett pågående förtryck av kvinnor och barn.

Det var inte retroaktiv lagstiftning när barnaga förbjöds. Det fanns ingen som ansåg att den som hade barn skulle få fortsätta att slå dem enligt de regler som gällde tidigare. Jag ser inte att det är en enorm skillnad mot det förtryck som kvinnor och barn utsätts för i månggiftesförhållanden. I dag tvingas barn att växa upp i sådana miljöer.

Vi borde faktiskt år 2021 kunna stå upp för alla kvinnor och barn i Sverige på riktigt.

Anf. 49 Martina Johansson (C)

Fru talman! Månggifte är ämnet för den här debatten. Som någon talare före mig sa finns det ingen som är för månggifte, utan det är något som jag och många andra tycker inte hör hemma i svensk lagstiftning. I ett månggifte finns risken att det är tvång inblandat och att det handlar om ett hedersrelaterat tvång.

För mig och Centerpartiet är det viktigt att vi ska leva i relationer av fri vilja. Jag tycker därför att det är bra med det förslag som nu finns, alltså att vi inte ska godkänna några mångäktenskap i Sverige oavsett när de har ingåtts i ett annat land och oavsett vilken anknytning personerna har till Sverige.

Men inte heller vi i Centerpartiet är nöjda med den ventil som finns i regeringens förslag. Vi står därför bakom tillkännagivandet om att regeringen behöver återkomma med förslag om hur vi kan säkerställa att den svagare partens intressen tas till vara när vi inte godkänner äktenskapet. Det kan till exempel handla om arv och bodelning.

Fru talman! Detsamma gäller också släktäktenskap, till exempel mellan hel- och halvsyskon. Även här gäller att vi inte godkänner dem, oavsett släktbanden till Sverige, för det finns risk för tvång eller hedersförtryck i detta. Men återigen är det viktigt att säkerställa den svagare partens intressen, så vi vill inte heller här se någon ventil.

Med de orden yrkar jag bifall till reservation 3.

Anf. 50 Jon Thorbjörnson (V)

Fru talman! Vänsterpartiet står bakom regeringens förslag om ett erkännandeförbud avseende utländska månggiften. Idén om att en man ska ha flera fruar stämmer inte överens med svensk jämställdhet, och månggifte ska därför motarbetas.

En generell utgångspunkt har länge varit att ett äktenskap som ingås enligt utländsk lag ska erkännas i Sverige om det är giltigt i den stat där det ingicks. Att Sverige som utgångspunkt erkänner utländska äktenskap bygger på den grundläggande principen i den internationella privaträtten om att respektera andra staters rättsordningar.

Fru talman! I propositionen föreslås en ny huvudregel om att utländska månggiften inte ska erkännas i Sverige. Alla partier har varit överens om skärpningen av lagstiftningen men inte om den slutliga utformningen.

Två huvudalternativ har diskuterats i frågan: icke-erkännande eller tvångsupplösning. Även här har partierna varit överens: Det ska vara ett icke-erkännande av utländska månggiften som ska gälla. Oavsett parternas tidigare anknytning till Sverige ska utländska månggiften inte erkännas i Sverige.

Alternativet att tvångsupplösa äktenskap innebär att de först måste erkännas, och de kommer att fungera som äktenskap i Sverige tills de upptäcks. Det innebär att människor skulle kunna ingå i ett månggifte i många år innan det märks och äktenskapet blir upplöst. Ett icke-erkännande får i stället verkan direkt. Det skapas inget incitament att dölja det, vilket annars skulle kunna bli följden av ett förfarande med tvångsupplösning.

Fru talman! Ståndpunkten skiljer sig dock åt mellan partierna när det kommer till hur man ska säkerställa att kvinnor inte drabbas av helt orimliga konsekvenser av ett icke-erkännande. De offentligrättsliga regelverken om till exempel socialförsäkring, ekonomiskt bistånd och beskattning är generellt individbaserade, och rätten till olika typer av stöd ska därmed inte påverkas av om en person är gift eller inte.

Krav på äktenskap som en förutsättning för förmåner med mera i olika sammanhang har i svensk rätt successivt tagits bort. Men det kan bli problematiskt vid till exempel arv, enligt utredningen. Det kan också vara svårt att förutse alla situationer där det kan bli orimliga konsekvenser för kvinnor i de äktenskap som inte erkänns. Det har om inte annat märkts i diskussionerna inför det här beslutet.

Majoriteten i utskottet menar att vissa rättsverkningar av äktenskapet ska erkännas utan att äktenskapet erkänns, alltså att det regelverk som gäller för gifta, till exempel när det gäller arv, ska användas även om äktenskapet inte erkänns. Utredningen redovisade dock ett antal invändningar mot en sådan ordning. Det handlade bland annat om praktiska tillämpningsproblem och en svåröverskådlig lagstiftning.

Dessutom blir det en harmonisering med övrig lagstiftning på äktenskapsområdet, där det finns möjlighet till undantag om konsekvenserna blir orimliga.

Där menar vi att undantag från ett icke-erkännande ska göras vid synnerliga skäl. Det är alltså en ventil som kan användas ytterst begränsat.

Anf. 51 Larry Söder (KD)

Fru talman! Visst är det svårt att ha en moralisk grund eller en värderingsgrund för att tala om hur någon ska leva sitt liv. Vi är i många delar helt fria att fatta våra beslut själva. Vi får bo och leva med den eller dem vi själva önskar om den andra eller de andra väljer det. Men när besluten kan drabba en annan person eller få laglig grund måste vi som samhälle sätta de ramar som vi anser ska gälla. Detta gäller barnäktenskap, tvångsäktenskap och, för min del, även månggiften.

Grunderna för den svenska rättsordningen är bland annat den familjerättsliga principen om likabehandling av makar och regeringsformens krav på att ingen får missgynnas på grund av sitt kön, vilket även kommer till uttryck i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Månggifte strider, menar jag, mot båda dessa: den familjerättsliga principen och regeringsformens krav.

Månggifte är olagligt och straffbart för oss svenskar i Sverige. Trots detta har det gjorts undantag för polygama äktenskap som ingåtts i land där det är tillåtet och om makarna vid ingången av ett månggifte saknat anknytning till Sverige. Detta har vi kristdemokrater ansett vara en konstig ordning. Man har en situation och en värdegrund för dem som växt upp inom Sveriges gränser och en värdegrund för dem som flyttar hit till Sverige. Man bör behandla alla som är innanför Sveriges gränser lika, oavsett bakgrund.

Nu står vi här, mycket glädjande, med en proposition som innebär att utländska ingångna månggiften inte ska erkännas i Sverige från den 1 juli 2021. Utskottets majoritet har även uttalat att man inte vill ha någon ventil utan att man vill hitta en ordning där man utan att erkänna äktenskapet som sådant under särskilda omständigheter kan tillerkänna det vissa rättsverkningar. Om en sådan lösning, där man alltså skiljer på frågan om en persons civilstånd och frågan om tillämpningen av vissa rättsverkningar, är vi kristdemokrater de första att säga: Det är ett steg i rätt riktning. Men det är tyvärr bara ett halvt steg i stället för ett fullt steg.

Regeringen föreslår inte att existerande månggiften ska upplösas och om så krävs tvångsupplösas, vilket jag tycker är väldigt märkligt. Om man anser att månggiften är fel kan inte ett datum avgöra om det är rätt eller fel. Det är ett faktum i dagens proposition.

Människor ska givetvis ha frihet att välja hur de ska leva sina liv. Det finns människor som vill leva i multipla kärleksförhållanden eller sexuella förhållanden med flera personer samtidigt. Det är dock ingen anledning att göra äktenskapet antalsneutralt.

Vi kristdemokrater menar att det är viktigt att vi som nation står upp för den lagstiftning vi har och våra normer. Principen om att parterna i ett äktenskap har samma rättigheter har legat till grund för svensk äktenskapsrätt i snart 100 år.

Det är helt oacceptabelt att månggiften ska tillåtas bestå endast på grund av att de har ingåtts i utlandet och före ett visst datum. Det är ett inkonsekvent förhållningssätt jämfört med det som gäller för förbudet mot inhemska månggiften.

Vi har alltså en feministisk regering som anser att det även från den 1 juli 2021 ska finnas månggiften registrerade i Sverige, trots att det går emot grunderna för den svenska rättsordningen. Det handlar om de familjerättsliga principerna om likabehandling av makar och om regeringsformens krav på att ingen får missgynnas på grund av sitt kön, vilket även kommer till uttryck i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Månggifte strider, menar jag, mot båda dessa: den familjerättsliga principen och regeringsformens krav.

Miljöpartiet sa i sitt tal: Vi ska ha ett modernt och jämställt land. Hur uppnås det när man fortfarande låter det finnas registrerade månggiften i Sverige? Uppnås detta moderna och jämställda samhälle när vi låter månggiften finnas i Sverige?

Socialdemokraterna sa att medborgarna bara läser rubriker, och de tycker att vi i oppositionen är oärliga i debatten. Det är bara trams.

Hur ska man då göra i en debatt när det är ett faktum att Socialdemokraterna vill ha månggiften i Sverige, eftersom de fortfarande finns registrerade och det finns en ventil? Vi talar i debatten om precis hur det är. Att man inte gillar debatten är en helt annan sak. Att man har en annan åsikt är en helt annan sak. Men man kan inte säga att någon annan är oärlig när det är ett faktum att vi kommer att ha registrerade månggiften i Sverige även från den 1 juli 2021. Vi kommer fortfarande att ha en ventil, som kommer att göra att det kan registreras fler månggiften i Sverige. Jag kan inte förstå hur man kan påstå att detta på något sätt är oärligt. Det är möjligtvis jobbigt att ha den debatten.

Vi kristdemokrater yrkar i en reservation på att alla redan existerande månggiften ska upplösas och vid behov tvångsupplösas. Samma lagar ska gälla för inhemska svenskar som för nya svenskar.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Anf. 52 Juno Blom (L)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 3. Det finns aldrig några synnerliga skäl att erkänna vare sig månggiften eller äktenskap mellan halvsyskon.

I maj 2016 såg en kvinna på promenad i Hökarängen i Stockholm en hand sticka upp ur marken. Handen tillhörde en mördad flicka som hette Marzieh. Flickan hade sökt asyl i Sverige hösten 2015. Två månader innan hon hittades död hade hon anmälts försvunnen utan att något gjordes. Ensamkommande barn brukar försvinna, fick anmälaren till svar.

Polisutredningen visade att Marzieh hade hämtats hit av en 20 år äldre man, som hans hustru nummer två. Hon inledde en relation med en jämnårig kille. Mannen fick reda på detta och mördade då henne. Han hade rätten att ha två fruar i sitt liv. När hon valde kärleken fick hon i stället betala med livet. Hon är ett av alla de offer som vi i dag talar om: flickor och kvinnor som tvingas in i månggifte.

Fru talman! Jag berättade om Marziehs öde här i kammaren för ett år sedan, när riksdagen tillkännagav för regeringen att vi inte skulle erkänna några månggiften i Sverige. Jag var stolt över att vi hade en enig riksdag, att vi tillsammans ville ha ett totalförbud för månggiften och att vi tillsammans stod upp för Marzieh och andra flickor och kvinnor som tvingats in i månggifte.

Jag och Liberalerna såg fram emot att regeringen skulle återkomma till riksdagen med ett totalförbud. Men nu vet vi i stället att det finns en möjlighet till en ventil.

Jag tänker faktiskt stanna här. Jag hade skrivit en massa andra saker i mitt manus, men jag tänker på det som den socialdemokratiska ledamoten Elin Lundgren sa. Hon pratade om att det, efter att man gick ut och sa att man nu kommer att ha en ventil, slogs upp ungefär som att inte alla är emot månggifte.

Jo, jag är helt övertygad om att ingen här inne inte tycker att månggifte är totalt fel. Jag tror också att alla är överens om att det kränker flickors och kvinnors liv. Vi är också helt överens om att man förstår att detta har sin grund i patriarkala strukturer i länder som är odemokratiska, där barn och kvinnor är totalt utan möjlighet att forma och påverka sina liv. Jag är helt övertygad om det. Det som gör mig ledsen är att jag, när jag inte tycker att en ventil ska finnas, får kletat på mig att jag är populist eller på något sätt vill göra enkla politiska poäng på det här.

Det här är inte en fråga om enkla politiska poäng för mig. Det här är mitt liv. Det här är vad jag har ägnat hela min yrkesverksamma tid åt. Jag har mött så många flickor och kvinnor som har varit i just den här situationen och som har berättat om de stora ödena i sitt liv. En kvinna berättade att en skräck är den dag som man könsstympas. Nästa gång är när man tvingas in i ett äktenskap och ska ha sitt första samlag. Sedan är det rädslan när man ska föda barn och vilka konsekvenser det får när man är könsstympad. Men det är också skammen den dag mannen väljer att ta en annan fru.

För mig handlar det här inte om någonting annat. När jag satt i utredningen för att ta fram lagen om äktenskapstvång fanns det ett förslag som gällde just barnäktenskapsbrott. Vi lugnades vid det tillfället och sa att det inte fanns någon anledning att gå vidare med det här. Man beslutade i riksdagen att man inte skulle tillåta att några som var under 18 år gifte sig, och det skulle inte få några andra konsekvenser.

Sedan kom hösten 2015. Marzieh var en av alla de flickor som kom hit då, och fall på fall visade att den lagstiftning och de ventiler som vi hade ledde till att barn fick bo ihop med vuxna och systematiskt utsattes för våldtäkter.

För mig handlar ventiler inte om att jag är rädd för att en kvinna som är i ekonomisk beroendeställning inte ska få stöd. Det är ju klart att om vi upphäver de här äktenskapen har vi en jätteskyldighet att se till att man också får skydd, stöd och ekonomisk ersättning.

För mig handlar det om att varenda flicka och varenda kvinna i världen ska veta att Sverige är ett land där vi står upp för alla flickors och kvinnors rättigheter. Sverige är ett land som skickar ut signaler i världen som säger att om man vill komma hit är det viktigt att stå upp för dessa principer.

Det vi gör i den här kammaren, utifrån mitt perspektiv, är ingenting annat än ett enormt värnande om varje individs, varje flickas, varje kvinnas rättigheter - rättigheter som jag föddes till att få för att andra generationer har stridit för dem före mig.

Anf. 53 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru talman! Jag kan inte låta bli att begära replik, för jag har ju hört den här historien om Marzieh tidigare. Liberalerna utger sig någonstans för att vilja hjälpa kvinnor som i dag befinner sig i ett månggifte i Sverige, men så är det inte. Liberalerna stöder ju inte den reservation som Kristdemokraterna och vi har lagt fram, där vi vill upphäva de månggiften som finns.

Jag undrar därför om det inte är lite falskt att stå här och ta upp en historia och på något sätt försöka göra gällande att man vill hjälpa de här kvinnorna och sedan, när det gäller den praktiska politiken när vi sitter i civilutskottet och diskuterar det här, inte är beredd att stå upp för de kvinnor som befinner sig i månggifte i Sverige i dag. Dessa får fortsätta att befinna sig i månggifte. Ni vill inte sätta ett slutdatum. Ni vill inte lösa situationen för Marzieh.

I Liberalernas värld kommer det att finnas barn i Sverige på 2020-talet som växer upp i månggiften. Så kommer det att se ut eftersom Liberalerna inte vill stötta en sådan här sak.

Fru talman! Liberalerna är dessutom en del av regeringsunderlaget och har lyft fram Stefan Löfven som statsminister. Jag tycker därför att Liberalerna bär ett väldigt stort ansvar för att månggiften fortsätter att existera, och jag undrar egentligen bara varför Liberalerna inte stöttade ett sista datum för månggiften i Sverige.

Anf. 54 Juno Blom (L)

Fru talman! Jag vet vad vi står för, och jag vet vilket jobb vi bedriver. Jag vet också att det är viktigt att inte tulla på den gängse normen om att inte ha retroaktiv lagstiftning.

En annan sak är att det vi pratar om här är de erkända polygama äktenskapen. Det Liberalerna har gjort är att ta fram ett förortslyft som handlar om alltifrån bostadsfrågor till frågor om demokrati, jämställdhet och värderingar. Det viktigaste nu är ju att vi har en tydlig röst där ute som berättar för alla de kvinnor som lever i polygama äktenskap som inte är registrerade att skilsmässa, oavsett om äktenskapen är registrerade eller inte, ska vara varje individs rätt.

Av den anledningen vill jag säga att jag är stolt över det arbete som Liberalerna systematiskt har drivit sedan Sabuni som statsråd satte de här frågorna på kartan. Det spelar ingen roll vad ledamoten Eskilandersson säger; jag vet vad vi har gjort, jag vet vad vi står för och jag vet vad vi kommer att göra.

Att liksom hamna i de äktenskap som är registrerade och tänka att det här skulle vara lösningen på allting tror inte jag på. Jag har full respekt för att Mikael Eskilandersson tror att detta är lösningen, men Liberalerna vill jobba systematiskt över tid genom att ta ställning i de här frågorna och, som nu senast, till exempel driva på och föreslå en utredning om att förbjuda kusinäktenskap. Det finns så oändligt mycket mer att göra. Det räcker inte att tro att retroaktiv lagstiftning ska se till att de här äktenskapen ska upphöra. Men varenda kvinna i ett äktenskap, polygamt eller inte, ska veta att i Sverige finns rätten att lämna detta äktenskap.

Anf. 55 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru talman! Jag är väl glad att Juno Blom vet vad hon står för. Hon bör dock tänka på att Liberalerna faktiskt säger att Marzieh ska finnas kvar i sitt månggifte, eftersom de inte vill gå in och upplösa det. Ni säger att det inte skulle hjälpa, men det är klart att det skulle hjälpa på sitt sätt. Det skulle åtminstone vara en betydligt tydligare signal att säga att inga månggiften ska förekomma i Sverige. Det skulle vara en väldigt mycket tydligare signal än att säga att de månggiften som finns ska få finnas kvar. Det skulle vara en tydlig signal till alla de barn som slipper växa upp under sådana förhållanden, och det skulle också vara en väldigt tydlig signal till omvärlden att vi inte accepterar månggiften.

Faktum är dock att Liberalerna accepterar månggiften. Faktum är att Liberalerna säger att de månggiften som finns ska finnas kvar. Jag kan inte ställa mig bakom en ordning som innebär att vi ska ha månggiften i Sverige under överskådlig tid framöver. Vi ska alltså ha månggiften under hela 2020-talet och 2030-talet. Barn ska fortsätta att växa upp under de här förhållandena, barn ska fortsätta att se det som normalt att deras pappa har flera fruar. Det ska ske i Sverige.

Nej. Jag kan inte acceptera en sådan ordning, fru talman.

Anf. 56 Juno Blom (L)

Fru talman! Det är klart att det finns barn, kvinnor och män som har tvingats in i sammanhang mot sin vilja, och det skulle vara helt fel av mig att säga att jag inte förstår varje kvinna som kan känna, även om rätten finns här, att möjligheten att åtnjuta denna rättighet inte existerar.

Men jag tror inte att vinsten av att instifta en lag och retroaktivt upplösa alla dessa äktenskap, vägd mot att bryta mönster i den eventuella strukturen, är tillräckligt mycket värd. Jag vet också att arbetet som pågår med att hela tiden systematiskt vara ute och möta, informera, beskriva och prata med människor är det som på lång sikt verkligen kommer att skapa förändring.

Jag delar Mikael Eskilanderssons uppfattning angående varje människa som har tvingats att gifta sig med fler än en person, eller en enda person, mot sin vilja. Jag skulle vilja upplösa alla de äktenskapen också, men det skulle ju inte heller vara möjligt att åka runt och upplösa alla äktenskap som människor tvingats in i innan vi beslutade om den lagstiftningen.

Det finns vissa saker som är svåra att genomföra men där tydligheten är klar från vår sida. Jag kan säga en sak: Om jag hade fått bestämma hade den här lagstiftningen varit på plats för länge sedan.

Jag har full respekt för att ledamoten Eskilandersson känner att det här skulle lösa problemet. Jag menar att det finns en palett av olika åtgärder som måste vidtas, och jag är beredd att vidta alla för att ge varje flicka och kvinna de rättigheter och möjligheter de har - förutom att gå in i retroaktiv lagstiftning.

Du får ha respekt för mig, och jag har respekt för dig.

Anf. 57 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag tackar för en hittills intressant debatt i dessa frågor.

Jag ska tala om månggifte och det förslag som har lagts fram för att avskaffa erkännandet av sådana. Men jag tänkte också ta tillfället i akt att bredda debatten lite till att även handla om jämställdhet och hedersförtryck mer generellt sett. Det är precis vad detta anknyter till, och därför vill jag ta det lite bredare perspektivet.

Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Det visar så gott som alla internationella utvärderingar. Det ska vi vara stolta över. Men vi ska också veta att det inte är en tillfällighet att det förhåller sig så utan att det är ett resultat av decennier av jämställdhetsreformer där Sverige steg för steg brutit upp från gamla konservativa och reaktionära värderingar som präglat också vårt samhälle under lång tid. I stället har Sverige blivit ett av världens mest progressiva och moderna länder.

Särbeskattningen, världens mest generösa föräldraförsäkring, världens mest utbyggda barnomsorg och maxtaxa i barnomsorgen är exempel på reformer som har banat väg för en utveckling där allt fler kvinnor har uppnått självständighet och självbestämmande i stället för att bara betraktas som ett bihang till mannen. Det här är reformer som har drivits fram av socialdemokrater och av andra progressiva krafter, inte minst många liberaler, för att flytta fram positionerna successivt för att ändra inställningen i dessa viktiga frågor. Många av reformerna var omstridda när de genomfördes, och många av dem motarbetades av högern på olika sätt, men man tvingades så småningom att motvilligt acceptera dem.

Vår utgångspunkt är att verklig jämställdhet kan uppnås bara om det finns ekonomisk jämställdhet, det vill säga att både män och kvinnor kan försörja sig själva. Utbildning och arbete ska vara vägen till självständighet och frigörelse, oavsett om du är man eller kvinna, oavsett etnicitet eller religion. Därför är den socialdemokratiska välfärdsstaten ett av världens mest framgångsrika jämställdhetsprojekt, och därför har Sverige nu EU:s högsta kvinnliga förvärvsfrekvens. Ingen annanstans i EU har kvinnor så stor möjlighet att försörja sig själva och därmed också uppnå verklig självständighet. Ekonomi är i detta fall grundläggande för verklig jämställdhet.

Men vi vet också att det under åren inte bara har handlat om ekonomiska frågor utan att det också har handlat om värderingsfrågor och en värderingskamp. Det har varit en kamp mot äldre tiders reaktionära och patriarkala värderingar.

Vi talar i dag om månggifte. Vi har aldrig haft månggifte i Sverige, vågar jag påstå. Men arrangerade äktenskap har vi haft, särskilt i de övre samhällsklasserna, i kungahusen, i adeln och i de rikare familjerna. Där var arrangerade äktenskap snarare regel än undantag, ett medel för att nå politiska och ekonomiska fördelar för familjen. Det var vanligt i de övre samhällsklasserna. I den arbetarklass som jag kommer från var det inte så vanligt. Där fanns inte så mycket egendom eller titlar att spela med. Men i de övre samhällsklasserna var arrangerade äktenskap ganska vanligt.

I praktiken var det fråga om tvångsäktenskap; i praktiken tvingades ungdomar till äktenskap under hot om att de annars skulle frysas ut ur sina familjer. Går vi tillbaka i tiden i Sverige har vi också haft barnäktenskap. Det perspektivet tycker jag också att vi ska ha i debatten.

Vi har även i Sverige haft hederskulturer - det ska man också känna till - och de ligger inte så långt tillbaka i tiden. Vi behöver inte gå så många generationer tillbaka i tiden förrän vi hamnar i en tid när pigor fick stå på knä på en horpall längst fram i kyrkan och skämmas inför församlingen efter att ha fött barn utom äktenskapet. Prästen fick inte ta sådana kvinnor i hand. Det fanns en uttrycklig regel om det.

Så var det i det gamla Sverige: klassförtryck och könsförtryck som gick hand i hand. Den hederskulturen upprätthölls av den tidens auktoriteter, nämligen kyrkan och staten. Det vet också vi som har våra rötter i det gamla Fattigsverige och det gamla statarsamhället.

När jag drar sådana historiska paralleller gör jag det inte för att relativisera, vilket en och annan kan få för sig, utan jag gör det för att ta en annan poäng, nämligen att detta kan förändras. Om man bara bestämmer sig för att man ska bekämpa de gamla patriarkala strukturerna kan man också nå förändring. Kunde man bekämpa detta i förgången tid kan man också bekämpa det i vår tid.

Mitt parti, Socialdemokraterna, har alltid varit en svuren motståndare mot de gamla konservativa, reaktionära, patriarkala och förtryckande värderingarna. Det förtrycket ska bekämpas, och det gäller alldeles oavsett vilken samhällsklass som upprätthåller dem och alldeles oavsett vilken etnicitet, kultur eller religion de har som utövar förtrycket. Här finns inget utrymme för kompromisser. Det handlar just om att alla människor i Sverige ska utvecklas som fria och självständiga individer.

Det är precis därför som vi under vår regeringstid har tagit krafttag mot hedersförtrycket. Vi har inte bara, som somliga partier, pratat om det utan vi har faktiskt gjort det på riktigt. Vi utökade kriminaliseringen av barnäktenskapsbrottet. Vi skärpte straffen för de brott som begås med hedersmotiv. Vi införde möjligheten att förordna om utreseförbud om ett barn löper risk att föras utomlands för att giftas bort eller könsstympas. Det utreseförbudet har redan tillämpats minst 25 gånger, trots att det har varit i kraft i mindre än ett år.

Vi har sett till att polisen har kunnat rekrytera 350 nya utredare med särskilt fokus på brott i nära relationer, mäns våld mot kvinnor och hedersbrott. Vi har avskaffat möjligheten att få ett barnäktenskap erkänt i Sverige.

I dag tar vi ytterligare ett steg genom att vi avskaffar möjligheten att få utländska månggiften erkända i Sverige. Det här är en sådan fråga där man verkligen undrar varför det inte har skett tidigare - som många har varit inne på. Det är förstås en självklarhet att månggifte inte har någon plats i ett jämställt och modernt samhälle.

Bigami är sedan länge kriminaliserat i Sverige. Ändå har det förekommit att Skatteverket har folkbokfört flera makor till samma man när äktenskapen har ingåtts utomlands och det är fråga om personer som tidigare inte har haft någon anknytning till Sverige. Att det har blivit så beror på att huvudregeln i civilrätten är att ett land ska erkänna andra länders rättsliga beslut, såvida de inte strider mot grunderna i vår rättsordning, det som med ett fint franskt ord brukar kallas ordre public. Det är tolkningen av vad som är ordre public som har varit oklar, och det klarar vi nu ut. Månggiften kommer inte längre att erkännas i Sverige. Skatteverket kommer inte längre att folkbokföra flera hustrur till en man oavsett vilka vigselbevis som visas upp. De godtas inte längre i Sverige.

SD:s påståenden om att detta kommer att fortsätta är helt enkelt inte sant. Så ser inte förslaget ut.

Här går vi längre än utredningen. Utredningen föreslog att det nya förbudet bara skulle tillämpas på äktenskap som har ingåtts efter lagens ikraftträdande, men då skulle det ta decennier för förbudet att få genomslag. Regeringens förslag är i stället att förbudet ska tillämpas på alla som kommer till Sverige efter ikraftträdandet oavsett när giftermålen har ingåtts. Det är en stor förändring där vi har lyssnat på remissinstanserna.

Med detta skulle man tro att saken är klar, att diskussionen är avslutad. Men vi har i debatten hört att oppositionen har fått för sig att vi inte alls uppnår målen med de förslag som vi nu lägger fram. Det påstås att det finns ett undantag som gör att vi ändå kommer att erkänna månggifte. Jag påstår att det är en falsk kampanj, och jag påstår att oppositionen kokar soppa på en spik.

Ja, det finns ett undantag, men det innebär inte att månggiften som sådana kan erkännas i framtiden, utan det säger att rättsverkningar av ett sådant giftermål ska kunna erkännas om det finns synnerliga omständigheter, framför allt när det handlar om sådant som talar till kvinnans fördel.

Bakgrunden är att det framför allt går ut över kvinnan på olika sätt när vi inte erkänner dessa äktenskap. Hon förlorar rätten till skilsmässa och därmed också rätten till bodelning, och hon förlorar rätten till arv efter mannen. I Sveriges ögon har hon ju aldrig varit gift och kan därför inte heller skilja sig eller ärva. Det påverkar också de gemensamma barnen, för anses föräldrarna inte gifta får pappan inte automatiskt gemensam vårdnad.

Detta är nödvändiga konsekvenser av att inte erkänna äktenskap, och det måste alla förstå och vara medvetna om. I de allra flesta fall får man bara acceptera detta. Det kan dock finnas fall där konsekvenserna för kvinnan kan bli helt orimliga om hon till exempel inte kan göra anspråk på en del av arvet eller boet. Därför bör det finnas möjlighet för en domstol att erkänna inte månggiftet i sig utan vissa rättsverkningar av det om de negativa konsekvenserna för kvinnan skulle bli helt orimliga. Men ribban för detta ligger väldigt högt eftersom det måste finnas synnerliga skäl.

Denna undantagsmöjlighet gäller ju redan för de andra vägransgrunderna - barnäktenskap, tvångsäktenskap, fullmaktsäktenskap och släktäktenskap - och oppositionen hade inga invändningar mot detta när det regelverket antogs, vilket skedde bara häromåret. Man undrar därför varför oppositionen plötsligt har invändningar nu.

Detta är också den ordning som finns i övriga Norden. I Norge och Danmark finns motsvarande undantag och upplägg. Ibland hänvisas det till Frankrike, har jag sett i debatten, och där erkänns inte månggiften. Så är det ju. Men även där finns det ett undantag för rättsverkningar, och det är faktiskt bredare än det vi nu föreslår. En hustru i ett andra äktenskap i Frankrike kan få rätt till livförsäkring, arv och socialförsäkringsförmåner från mannen trots att äktenskapet inte är erkänt. Det undantaget är alltså större än i Sverige, Norge och Danmark, för här krävs det som sagt synnerliga skäl.

Jag påstår därmed att oppositionen i grunden har fått detta om bakfoten, och jag tror faktiskt att man egentligen vet om det. Men man kör på ändå, för man vet att det här är komplicerad lagstiftning. Precis som Elin Lundgren var inne på utgår man ifrån att jag inte ska kunna förklara detta på 30 sekunder i Aktuellt. Det kan man ju inte alltid göra.

Så där är det ibland i politiken, det vill säga att oppositionen kör ett sådant här spel och framställer saker på ett sätt som inte stämmer. Det får man väl tåla - det är varken första eller sista gången det sker - men det som sticker ut lite och som jag har reagerat på är det höga tonläge vi har haft framför allt på sociala medier. Det har inte varit så mycket av det i kammaren i dag, men vi såg det framför allt på sociala medier för någon månad sedan. Jag har tänkt lite extra på det där. Vad är det som motiverar detta höga tonläge?

Jag tror att det helt enkelt är det dåliga samvetet som talar. De borgerliga partierna vet nämligen mycket väl att de själva inte gjorde någonting mot hedersbrott och hedersförtryck trots att de satt på regeringsmakten i åtta år. Moderaterna hade justitieministerposten, och Kristdemokraterna satt på Socialdepartementet. Ändå hände ingenting under alliansåren när det gäller de här brotten - inga straffskärpningar, inget stopp för barnäktenskap, inget stopp för månggifte, inga utreseförbud och inga särskilda polisutredare. Det gjordes ingenting av det slaget.

Tvärtom har så gott som allt som gjorts mot hedersbrott när det gäller lagstiftning gjorts av den här regeringen. Det måste vara svårt att smälta för delar av oppositionen, och därför väljer de att i stället försöka hitta konflikter där inga konflikter egentligen finns. För min del spelar det kanske mindre roll, för det viktiga är att vi får en förändring till stånd. Med den här lagstiftningen tar vi ännu ett steg i kampen för ökad jämställdhet för alla, oavsett var man kommer ifrån, och mot dessa gamla, konservativa och reaktionära patriarkala värderingar. Det är i så fall gott nog.

Anf. 58 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru talman! Det jag från början tänkte fråga är givetvis varför det tog så lång tid och varför man inte lade in månggifte i barnäktenskapsutredningen. Även Morgan Johansson var ju i sitt anförande inne på flera andra sorters äktenskap, som tvångsäktenskap och så vidare. Det hade varit fullt naturligt att lägga in detta i barnäktenskapsutredningen, och då hade vi sparat ett par år i stället för att skjuta på det ytterligare. Men jag bjöds ju inte in den där fredagen, och det skulle vara intressant att veta vad som egentligen sas då och varför man plötsligt tyckte att det inte var så bråttom med månggifte.

Morgan Johansson beskyllde mig för att fara med osanning när jag sa att månggiften ska bestå i Sverige, det vill säga fortsätta vara en del av det svenska samhället, och att barn ska växa upp i månggiftesmiljöer - i förtryckande konstellationer som regeringen har godkänt. Jag påstår dock att det inte alls är en osanning. Man låter ju faktiskt de månggiften som finns vara kvar, och det betyder att barn kommer att fortsätta att leva i de här månggiftena. Det betyder att vi har en generation barn som växer upp i den typen av miljöer. Det kanske inte är många - det är ingen som riktigt kan svara på hur många det är - men det finns personer som kommer att växa upp i förtryckande månggiftesmiljöer.

Hur ska man kunna utvecklas till en fri individ om man växer upp i den typen av miljö - om vi nu tycker att det är viktigt att människor växer upp i frihet? Jag tycker faktiskt det. Jag tycker att vi ska få bort den här typen av äktenskap från Sverige. Jag tycker att man borde sätta ett sistadatum och säga att vi från det datumet upphäver alla månggiften. Jag anser inte det vara retroaktivt, utan tvärtom får människor då möjlighet att planera. Om man lägger det datumet ett eller två år framåt i tiden får de som är gifta med flera människor planera.

Anf. 59 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Precis som många varit inne på tycker vi att det är en mycket bättre väg att gå att inte erkänna månggifte. Det jag reagerade mot var att Mikael Eskilandersson sa att fler månggiften nu kommer att läggas till, och det är fel. Det är precis det vi nu stoppar. Skatteverket kommer inte att folkbokföra några fler månggiften. Det är ju just det vi sätter stopp för.

Sedan går han hela vägen till tvångsupplösning. Som någon var inne på tidigare innebär det att man i så fall först måste erkänna äktenskapet och därefter ha en rättslig process som handlar om att upplösa det och tvinga fram en skilsmässa. Det är att gå väldigt långt, menar jag. Det är i så fall bättre att vi använder oss av den här modellen, som nu också har riksdagens stöd i den här delen.

Det som var fel var dock det Mikael Eskilandersson sa om att fler sådana här äktenskap kommer att läggs till. Så kommer det inte att bli.

Jag reagerar ändå på vad Sverigedemokraternas Mikael Eskilandersson säger här, för man försöker framställa det som att man värnar de här kvinnorna. Det gör man ju inte alls. Det är snarare tvärtom: Om Mikael Eskilandersson och SD hade fått bestämma hade dessa kvinnor aldrig varit här i Sverige. De hade aldrig fått asylstatus. Om Mikael Eskilandersson och SD får lov att bestämma ska de här kvinnorna dessutom kastas ut ur Sverige. Det är ju det som är SD:s politik när det gäller migration - en massdeporteringspolitik.

Just att de här kvinnorna har fått komma till Sverige och att de har möjlighet att stanna här ger dem chansen att ta sig ur det här förtrycket. När Mikael Eskilandersson och hans parti driver på för att de här kvinnorna i själva verket ska kastas ut visar han ju bara att han inte bryr sig ett endaste dugg om dem. Han försöker i stället plocka andra politiska poäng.

Anf. 60 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru talman! Som vanligt: Detta är trams. Vi har inga förslag om att kasta ut människor mot deras vilja, såvida vi inte pratar om kriminella eller andra personer som saknar uppehållstillstånd.

Jag vill återkomma till det som frågan faktiskt handlar om, det vill säga de månggiften som ska fortsätta att finnas kvar i Sverige. Morgan Johansson för ett märkligt resonemang om att man i så fall först måste erkänna dem. Men vi har ju erkänt de här månggiftena; enligt Skatteverkets register finns det ett gäng månggiften. De är erkända i dag. Jag förstår alltså inte riktigt vad Morgan Johansson menar med att vi då först måste erkänna månggiftena. Problemet är att de finns här i dag. Människor lever i månggiften i Sverige i dag, 2021. Att det har blivit som det har blivit är i sig helt sjukt i min värld. Det är klart att man borde ha satt ned foten för väldigt många år sedan.

Den som vill veta hur ett sverigedemokratiskt styrt samhälle hade sett ut kanske kan titta på till exempel Danmark, där Dansk folkeparti har fått ganska mycket inflytande. Det är inte så att detta betyder att man börjar göra några stora revolutioner, men det är klart att man får en annorlunda riktning på politiken.

Vi får dock förhålla oss till den verklighet som finns i Sverige i dag. Som Sverige ser ut i dag tycker alltså Morgan Johansson att vi ska gå in i 20-talet med månggiften, som vi har erkänt, och att de ska finnas kvar - det ska inte finnas något slutdatum för när månggiften ska vara borta från det svenska samhället.

Jag hade velat sätta ett slutdatum efter vilket vi inte ska ha några månggiften i Sverige.

Anf. 61 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Det är lustigt att Mikael Eskilandersson nämner Danmark. Danmark har det regelverk som vi nu är på väg att få i Sverige, med att man inte erkänner månggiften samt med den ventil som vi har diskuterat och synnerliga skäl. Danmark har faktiskt precis den lagstiftning som Mikael Eskilandersson motsätter sig här; det kanske han ska fundera över en stund.

Det är ett stort steg att ta att gå in och tvångsupplösa äktenskap och genomföra tvångsskilsmässor med en retroaktiv lagstiftning. Så långt har vi inte varit beredda att gå.

Däremot har vi gått längre än utredningen. Utredningen ville att bara det första giftermål som skett efter att lagen trätt i kraft skulle omfattas, men vi säger nu att detta ska gälla från det att man kommer till Sverige. Det är i det läget som detta inte erkänns. Vi menar att det här är en bättre lösning.

Mikael Eskilandersson försöker att fly bort från Sverigedemokraternas övergripande migrationspolitik. Det är faktiskt precis som jag säger: Om SD hade fått bestämma skulle dessa kvinnor aldrig haft en chans att ta sig ur sina förtryck, för de hade aldrig varit här. Porten hade varit stängd.

Nu driver Sverigedemokraterna på för att se till att fler av de flyktingar som har fått komma till Sverige inte ska få förlängda uppehållstillstånd utan ska kastas ut. Detta skulle naturligtvis vara helt förödande för många av de kvinnor som kanske för första gången i livet har kunnat få en chans att ta sig ut på arbetsmarknaden och leva normala västerländska liv. Att de ska kastas tillbaka till sina hemländer är det som Sverigedemokraterna i grunden står för, och det tycker jag att Mikael Eskilandersson också måste stå för i en sådan här i debatt.

Anf. 62 Cecilie Tenfjord Toftby (M)

Fru talman! Dagens proposition är väldigt mycket ett resultat av ett tillkännagivande som regeringen fick av riksdagen redan 2020. Jag vill börja med att tacka regeringen för att man faktiskt för en gångs skull levererar utifrån ett tillkännagivande medan vi fortfarande kommer ihåg att vi har lämnat ett tillkännagivande. På det sättet tycker jag att dagens debatt är ett steg i rätt riktning, och det vill jag tacka justitieminister Morgan Johansson för.

Jag förstår att justitieministern är orolig för att han ska behöva stå i nyheterna och försöka att förklara detta på 30 sekunder, för det är helt omöjligt. Jag tror inte att justitieministern själv är riktigt medveten om vad det är han har infört. Därför vill jag ställa en kort fråga.

Månggifte som sådant kommer inte att erkännas, har vi hört här i dag. Vi tycker alla att detta är bra. Men synnerliga skäl kan komma in. Då ska en ventil tillämpas, och äktenskapet får vissa rättsverkningar. Min korta fråga till justitieminister Morgan Johansson är: Kommer personerna fortfarande att vara gifta? Är de skilda? Finns äktenskapet, eller är makarna då fria att gifta sig med nya personer här i Sverige?

Anf. 63 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Det är bra om Cecilie Tenfjord Toftby vet inte bara vilka förslag vi från regeringen lägger fram utan också vilka förslag hon själv varit med och beslutat om tidigare. Detta är ju exakt samma ordning som gäller för de andra vägransgrunderna, alltså barnäktenskap, tvångsäktenskap och fullmaktsäktenskap. Dem har Cecilie Tenfjord Toftby inte haft några som helst invändningar mot, utan det är först i detta fall som hon har invändningar.

Det är också exakt samma upplägg som finns i både Norge och Danmark. Ventilen med synnerliga skäl är snävare än vad den är i Frankrike.

Det handlar om rättsverkningar. Eftersom vi inte har erkänt äktenskapet har personerna i Sveriges ögon aldrig varit gifta, och därmed är de självklart fria att gifta sig med andra. De har aldrig varit gifta när vi inte erkänner äktenskapet. Men när det gäller att i efterhand till exempel kunna göra anspråk på ett arv eller en del i ett bo kan det finnas enskilda situationer där det är rimligt att säga: Ja, det kanske du ska ha. Men i en sådan situation får det prövas från fall till fall. Det är exakt samma ordning som finns för de andra vägransgrunderna.

Min motfråga till Cecilie Tenfjord Toftby är: Om ni nu reagerar mot detta, varför reagerade ni inte när det gällde de andra vägransgrunderna? Och varför vill ni att vi ska ha en annan ordning än vad man har i Norge och Danmark?

Anf. 64 Cecilie Tenfjord Toftby (M)

Fru talman! Jag gissar att justitieminister Morgan Johansson vet var jag har mitt ursprung. Jag har fortfarande väldigt många band till Norge och tycker väldigt bra om Norge, men det betyder inte att jag tycker att Sverige ska göra allt som Norge gör. Det finns mycket som Sverige faktiskt gör bättre än Norge.

Svarade justitieministern på min fråga? Kan makarna gifta sig med vem de vill om synnerliga skäl finns? Regeringen vill inte ens gå in på synnerliga skäl, för man menar att domstolarna ska avgöra detta. Vi vet alltså inte ens vad synnerliga skäl är.

Är makarna fortfarande gifta om synnerliga skäl uppstår och ventilen träder in, eller kan de gifta sig med någon annan när de kommer hit? Jag skulle vilja ha ett kort svar på denna fråga.

Justitieminister Morgan Johansson frågade mig varför vi inte har några åsikter när det gäller de andra områdena. Jag vill att justitieminister Morgan Johansson uppmärksammar Moderaternas reservation 3, om ventilen i fråga och släktskapsband. Även där säger man att synnerliga skäl ska kunna göra att ventilen träder in.

Jag påstår fortfarande att den bästa lösningen för en tjej som är gift med sin farbror aldrig är att hon förblir gift med sin farbror.

Anf. 65 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Eftersom Sverige inte erkänner att de är gifta är de naturligtvis fria att gifta sig med vem de vill; det är ju grunden. Svaret på denna fråga är: Ja, så är det.

Om det kommer hit en familj och mannen säger att han har två fruar och att han vill folkbokföra bägge två hos Skatteverket kommer Skatteverket att säga nej - det accepterar de inte. Sedan får man lösa det hela internt, men vi kommer bara att folkbokföra en maka. Den andra, som då inte betraktas som gift med mannen i fråga, är naturligtvis fri att gifta sig med vem hon vill, för vi erkänner ju inte det äktenskapet. Så kommer det att fungera.

De synnerliga skälen är till för att man, möjligen i efterhand, till exempel ska kunna göra anspråk. Om en kvinna vill göra anspråk på ett bo eller ett arv - det kan vara långt efteråt - ska en domstol kunna pröva om hon ändå bör ha rätt till en del av boet eller arvet.

Vi säger inte att det måste vara så i alla sammanhang; det är ingen ovillkorlig rätt till boet. Men om man kan visa att det finns synnerliga skäl och att detta talar till kvinnans fördel ska domstolen kunna besluta om det. Det är svaret på den frågan.

Cecilie Tenfjord Toftby svarade dock inte på min fråga om varför Moderaterna inte har haft några invändningar när det gäller de andra vägransgrunderna - barnäktenskap, tvångsäktenskap och fullmaktsäktenskap - där ju upplägget är precis likadant.

Detta är, som sagt, den ordning som finns både i Norge och i Danmark, och vad jag förstår fungerar den bra där.

När det gäller synnerliga skäl för de andra formerna av äktenskap - när det gäller barnäktenskap eller tvångsäktenskap - har detta faktiskt aldrig tillämpats, vilket är ett tecken på hur snävt detta undantag är. Ribban ligger väldigt högt, och utrymmet här är väldigt snävt.

Anf. 66 Juno Blom (L)

Fru talman! Statsrådet Morgan Johansson sa att Alliansen inte har gjort någonting när det gäller arbetet mot hedersvåld. Jag tänker faktiskt inte fortsätta att diskutera frågan om bigami eller månggifte, som vi har debatterat i dag.

För mig är det viktigt som politiker att hålla mig till det som är rätt och riktigt. Och jag måste säga att när det gäller mitt samarbete med statsrådet Morgan Johansson har jag ingenting att klaga på. Även i min tidigare roll, när jag samordnade arbetet mot hedersvåld och jag inte var politiker, fanns det en responslåda hos dig hela tiden. Det kan lätt vara så att du tror att alla i regeringen är som du, men så är det tyvärr inte.

När jag 2006 fick tjänsten som samordnare för det nationella arbetet mot hedersvåld och förtryck var det Socialdemokraterna som styrde. Då kallade man hedersvåld för så kallat hedersrelaterat våld och förtryck. Det var många gånger en stor förvirring kopplat till detta, men det kan kanske inte statsrådet beskyllas för.

Sedan kom Nyamko Sabuni som statsråd. Du kan fråga vilka tjejer och killar som helst som levde i den utsattheten och upplevde att de hade förbisetts, och de skulle säga att det blev en revolution när hon kom in på banan, vilket även vi som jobbade med frågorna kände. Till exempel fick vi utredningen inför lagstiftningen om tvångsäktenskap, som ligger bakom arbetet mot könsstympning. Vi fick rapporten om att unga blir gifta mot sin vilja. Det finns statistik som fortfarande används för de uppdrag som regeringen och Socialdepartementet har gett till Socialstyrelsen men som de inte har lyckats utföra.

Det finns ingen i den här kammaren som har gjort tillräckligt. Men nu är jag ju själv politiker och kan säga att statsrådet Morgan Johansson lyssnar och gör bra saker, men annars blåser jag inte omkull av arbetshastigheten bland övriga statsråd utan jag har mycket att tillägga. Jag kämpar och sliter varje dag för att de reformer som beslutas ska komma på plats.

Anf. 67 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Ja, vi har ett väldigt bra samarbete. Det vill jag verkligen säga. Och i mycket av det som har gjorts under de senaste åren, under våra mandatperioder, har Liberalerna och inte minst Juno Blom varit enormt viktiga. Så är det bara.

Vad jag sa var att det inte hände så mycket under alliansåren, utan att det mesta har hänt på senare år. Jag pekade framför allt ut Moderaterna och KD, som ju satt på två av de departement som var viktiga i sammanhanget, Justitiedepartementet och Socialdepartementet. Där kan jag konstatera att det trots allt inte hände så förfärligt mycket under de här åren. Allt som vi har fått igenom i kriminalpolitiken, till exempel straffskärpningarna för hedersbrott, det kriminalpolitiska programmet som vi gick till val på, utreseförbudet, barnäktenskapsbrottet och, som vi nu är på väg att införa, en särskild brottsrubricering är sådant som kommer nu.

Ibland blir jag frustrerad över att saker och ting kan ta väldigt lång tid. Men ibland blir jag också frustrerad över att jag får saker och ting påklistrade som inte är sanna. När jag själv, och inte minst vi tillsammans, driver fram nya reformer får jag ändå höra från en del av högeroppositionen här att det inte händer någonting, att vi inte har gjort någonting och så vidare. Då måste jag ibland få lov att säga: Stopp och belägg nu! Är det någon regering som har gjort mer än vad den här regeringen har gjort?

Som jag nyss gav uttryck för i talarstolen tror jag att det höga tonläget från en del håll i den här debatten handlar om lite dåligt samvete. Man förstår nog att man borde ha gjort mer under sina år, och då försöker man i stället sätta dit regeringen för att vi inte skulle göra något. Men det där är politiskt spel.

I sak handlar det om att vi tillsammans måste flytta fram positionerna i de här frågorna så mycket som vi bara kan.

Anf. 68 Juno Blom (L)

Fru talman! Tack, statsrådet Johansson, för ditt svar!

Det är precis så det är. På lagstiftningsområdet har det skett stora förändringar. Som jag både har sagt offentligt och säger här i dag tycker jag verkligen att vi har lyckats med väldigt mycket.

Att stifta lagar, med all respekt för att du är justitieminister, är på ett sätt den enklaste delen. För att se till att hela systemet hänger ihop krävs det mycket mer. Då är ett råd, som jag också har fört fram internt, att jämställdhetsministern ska ta ett övergripande ansvar. Men inte ens jag, som är en del av det här samarbetet, kan hitta någon enkel beskrivning av vad som görs på andra områden än det område som statsrådet Johansson ansvarar för.

I en regering kan man jobba på olika sätt, men alla delar måste hänga samman. Det arbete som Nyamko Sabuni införde gjorde att vi fick helt andra förutsättningar att jobba med det nationella kompetensteamet. Trots att hon inte var justitieminister stod hon även bakom lagstiftningen om äktenskapstvång, vilket har varit en grund för förändringar. Hennes förslag var redan då att man skulle införa ett barnäktenskapsbrott, som den här kammaren inte var beredd att fatta beslut om.

Det handlar just om att ta ett samlat grepp om det hela. I Sverige ligger de här frågorna i dag på jämställdhetsministern. Men det vi talar om här är ju allvarlig kriminalitet. Visst, det förebyggande arbetet är ett jämställdhetsarbete som är otroligt viktigt varje dag, men så fort ett sådant här brott har skett är det allvarlig kriminalitet.

När det gäller att få tyngd i de här frågorna måste jag säga att Nyamko Sabuni var helt excellent i sitt arbete. Om du hade glömt bort det ville jag bara berätta det.

Anf. 69 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Nej, jag har alls ingen kritik mot Nyamko Sabuni för det jobb som hon gjorde, utan min kritik riktar sig mot att det skedde väldigt lite när det gällde lagstiftningsfrågorna. Då är kritiken framför allt riktad mot Moderaterna och Kristdemokraterna i de delar som ligger på Socialdepartementets område. Nyamko Sabuni lyfte verkligen fram de här frågorna. Men man måste ju också få genomslag för dem i regeringen så att de blir verkställda.

Lagstiftningen om äktenskapstvånget var en del. Olaga tvång var redan kriminaliserat, men man bröt ut och specificerade just äktenskapstvång. Det var väl en viktig markering.

Därefter har vi fått upp straffrätten här. Jag hoppas att vi ska kunna ta nästa steg mot en särskild brottsrubricering för hedersbrott. Det tror jag är viktigt, för då kommer vi att kunna jobba på precis samma sätt som vi en gång gjorde med kvinnofridslagstiftningen för 20 år sedan, alltså att kunna lägga ihop en rad av olika trakasserier och brott som har lägre straffvärde som enskilda brott. När man lägger ihop dem och ser det systematiskt kan man i stället döma enligt en särskild hedersbrottsrubricering, och då får man upp straffskalan ordentligt. Jag hoppas att vi tillsammans ska kunna ta fram ett bra förslag under hösten att gå till riksdagen med.

Som sagt: Vårt samarbete fortsätter att fungera på ett väldigt bra sätt. Men när andra partier anklagar mig eller oss för att inte göra något måste jag nog ibland få peka tillbaka och säga: Vänta nu lite, för det är väl faktiskt under de här åren som det har hänt riktigt stora saker på det här området.

Vi kommer att fortsätta driva fram sådana här reformer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)