Ett förenklat upphandlingsregelverk

Anf. 1 Ulla Andersson (V)

Herr talman! Vi ska debattera lagen om offentlig upphandling. Det är en lagstiftning som gäller upphandling under tröskelvärdena.

Vi kan konstatera att det finns stora problem på svensk arbetsmarknad: social dumpning, arbetsmiljö som åsidosätts, långa entreprenörskedjor som gör att arbetsmiljöansvaret blir oklart, anbud som är alltför låga och osund konkurrens som slår ut seriösa företag. Allt det här påverkar vilken lagstiftning som läggs fram - i alla fall hoppas man att det ska göra det.

Förra mandatperioden gjordes ändringar i lagen om offentlig upphandling. Det var för oss och för den dåvarande regeringen viktigt att man skulle kunna ställa arbetsrättsliga krav inte enbart på kärnan i arbetsrätten, som kollektivavtal, semester och arbetstid utan även på försäkringar, annan ledighet än semester och pensioner. Men det fick vi inte igenom.

Högern gick ihop. Centern, Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna skrev då i en motion att riksdagen skulle avslå förslaget i de delar som avser en skyldighet för upphandlande myndigheter och enheter att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor och därtill knutna bestämmelser. När Sverigedemokraterna anslöt sig till övriga högerpartier föll propositionen, och man fick återkomma med ett förslag som var betydligt mycket mer urholkat och enbart enligt EU:s krav på själva kärnan i arbetsrätten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett förenklat upphand-lingsregelverk

Så här blir det. Arbetstagarnas otrygghet, arbetsmiljö och det som de utsätts för genom social dumpning påverkas självklart av en krass högerpolitik. Man kom inte åt själva kärnan i arbetsrätten eftersom det var ett krav från EU. Hade inte det funnits skulle det väl över huvud taget inte funnits något ska-krav i den här propositionen.

Nu ska vi debattera en ny lagstiftning rörande lagen om offentlig upphandling under själva tröskelvärdena. Jag beklagar att regeringen inte försökte igen i denna lagstiftning. I denna proposition finns inga krav på obligatorium om arbetsrättsliga krav, inte ens om själva kärnan i arbetsrätten utan enbart vaga skrivningar om att man bör eller väl skulle kunna försöka ta lite hänsyn och så där.

LO skriver i sitt remissvar: "LO anser att skattepengar aldrig ska användas på sätt som underminerar den svenska arbetsmarknadsmodellen. LOs inställning är att upphandlande myndigheter alltid ska kräva att deras leverantörer fullgör kontrakt i enlighet med arbetsrättsliga villkor i nivå med kollektivavtal."

LO anser också att de obligatoriska villkoren även ska innefatta villkor om tjänstepension och försäkringar. Det gör också vi. Tyvärr gör inte regeringen det. Man har inte ens berett det, och därför fick vi inte heller yrka på det i vår motion på den här propositionen. Jag vet inte om regeringen inte anser att frågan är tillräckligt viktig eller om den helt enkelt har gett upp på grund av den samlade högerns motstånd. Men dåligt är det.

Vi hade ett krav om att man skulle återkomma med ett förslag om fullödiga arbetsrättsliga krav, men det fick vi som sagt inte ställa eftersom regeringen inte ens hade berett frågan. Jag hoppas att jag ska få svar här från Socialdemokraterna i dag om varför man inte har gjort det.

I de skrivningar som finns nu om att man ska ta miljö, social- och arbetsrättslig hänsyn används ord som "bör", "beakta" och "om", och de förminskar själva betydelsen av just arbetsrätten, social hänsyn och miljörättslig hänsyn. Vi menar att man utifrån det underlag som finns borde byta ut ordet "bör" till "ska". Men inte ens det kunde Socialdemokraterna ställa upp på, och jag tycker att det är direkt dåligt.

I offentlig upphandling är onormalt låga anbud ofta ett tecken på missförhållanden. Det kan röra sig om social dumpning, om att försöka prisa ut konkurrenter kortsiktigt, om att dolda kostnader tillkommer eller om att osund konkurrens skapar marknadsmisslyckanden. Seriösa företag får helt enkelt problem när oseriösa företag deltar i upphandlingar och onormalt låga anbud inte förkastas.

Vi liksom ett flertal remissinstanser, bland annat Famna, LO och Sveriges Byggindustrier, anser att det ska vara ett ska-krav att onormalt låga anbud ska förkastas. Men så är inte lagstiftningen utformad. Man skulle kunna tycka att regeringen, med den höga svansföring som man har i de här frågorna, borde ha kunnat tillmötesgå ett sådant krav. Men det gör man inte.

Korruption och ekonomisk brottslighet måste självklart bekämpas med de verktyg som finns. Därför borde det ha varit ett tvingande krav att även under tröskelvärdena avvisa onormalt låga anbud, precis som det är för upphandlingar över tröskelvärdena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett förenklat upphand-lingsregelverk

Nu föreslås i stället att en myndighet får förkasta ett anbud om den finner att anbudet är onormalt lågt. Anbudet får dock inte förkastas förrän myndigheten har begärt en förklaring och inte fått tillfredsställande svar, står det.

Även här tycker vi att man bör byta ut ordet "får" mot "ska". Varför ska man inte förkasta onormalt låga anbud? Det är den fråga som måste ställas. Jag hoppas få svar under den här debatten. Jag betvivlar dock att jag kommer att få det.

Vi hade också ett yrkande om att regeringen borde återkomma med förslag om förbättringar för icke vinstsyftande idéburna företag, men även det ansågs ligga utanför ärendets ram och fick inte läggas på riksdagens bord. Därför agerade vi i utskottet tillsammans med andra partier och står nu bakom tillkännagivandet att regeringen bör utvärdera lagstiftningen om offentlig upphandling och se över möjligheterna att öka förutsättningarna för små företag och ideella aktörer att delta i upphandlingar och vinna upphandlingskontrakt i syfte att säkra deras möjligheter att delta i upphandlingar.

Herr talman! Till sist tycker jag att det hade varit bra om det hade varit möjligt att höja tröskelvärdena och därmed gränserna för direktupphandling, bland annat för att underlätta för idéburna och mindre företag att delta och få kontrakt via offentlig upphandling.

Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation.

Anf. 2 Gunilla Carlsson (S)

Herr talman! Värdet av den offentliga upphandlingen uppgår till nästan 800 miljarder kronor varje år. Med tanke på den stora summan är offentlig upphandling ett kraftfullt verktyg som offentlig sektor har att använda sig av för att utveckla verksamheten och för att uppnå samhälleliga mål.

Många upplever i dag det nationella upphandlingsregelverket som onödigt komplicerat. Därför är det positivt att regeringen prioriterar att göra dessa regler enklare och mer flexibla. Med förenkling menar man färre krångliga regler och mindre administration.

För att öka möjligheterna för upphandlande organisationer att arbeta strategiskt med inköp och för leverantörerna att lämna konkurrenskraftiga anbud behövs ett tydligt, enkelt och effektivt regelverk. Med enklare och mer flexibla regler kommer både de upphandlande myndigheterna och leverantörerna att kunna flytta fokus från juridiken och risken för utdragna domstolsprocesser till att i stället ta ett helhetsperspektiv på en bra och hållbar affär.

Det betänkande som vi debatterar i dag behandlar propositionen om ett förenklat upphandlingsregelverk. I den lämnas förslag som syftar till att göra regelverket för icke direktivstyrd upphandling och upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster enklare och mer flexibla. En viktig förändring är att det kommer att vara fritt för en upphandlande myndighet att anpassa och utforma upphandlingen utifrån myndighetens behov och de specifika förutsättningar som gäller för varje enskild bransch.

Bland de lämnade förslagen finns några som är särskilt intressanta. Det är bland annat förslagen om dialog, möjlighet till direktupphandling i samband med en överprövning i domstol, att fler upphandlingar av sociala tjänster och andra särskilda tjänster ska kunna reserveras samt höjda direktupphandlingsgränser för sociala tjänster och andra särskilda tjänster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett förenklat upphand-lingsregelverk

Förslaget om en särskild bestämmelse om dialog syftar till att förtydliga möjligheten till och uppmuntra användande av dialog i en pågående upphandling. En löpande dialog mellan upphandlande myndigheter och leverantörer kan minska risken för missförstånd och överprövningar. Leverantören kan efter dialog komma med rättelser och kompletteringar, och risken för missförstånd på grund av otydligheter i anbuden kan minska. I dag finns det bland annat en osäkerhet hos både upphandlande myndigheter och leverantörer om möjligheten att ha en löpande dialog i en pågående upphandling. Det är därför bra att man nu tydliggör detta.

Ett problem som har lyfts upp är den begränsade möjligheten att göra nödvändiga inköp under tiden en upphandling prövas i domstol. I propositionen föreslås en möjlighet till direktupphandling i samband med en överprövning i domstol. Ett sådant täckningsköp, som det kallas, ska kunna göras för att tillgodose angelägna behov under en pågående överprövning. Exempel på sådana varor och tjänster skulle kunna vara måltidstjänster, renhållning eller grundläggande infrastruktur inom samhällsviktiga tjänster. Men det kan även gälla inköp som behövs för att uppfylla lagstadgade arbetsmiljökrav eller andra krav som syftar till att garantera människors liv, hälsa och säkerhet.

Det föreslås också att upphandlingsdirektivens bestämmelser om möjligheten att reservera upphandlingar av sociala tjänster och andra särskilda tjänster för vissa organisationer, till exempel idéburna aktörer, ska genomföras fullt ut i lagarna. En sådan möjlighet finns redan i lagen om offentlig upphandling, men den föreslås nu omfatta fler tjänster, bland annat hälso och sjukvård, socialtjänst, utbildning och kultur, och även införas i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.

De idéburna organisationerna är viktiga aktörer i välfärden. Förslagen i propositionen öppnar upp för mer flexibilitet och lokala lösningar runt om i landets kommuner och regioner. Detta kommer att få stor betydelse för idéburna aktörers möjlighet att växa.

Direktupphandlingsgränsen för sociala tjänster och andra särskilda tjänster ska höjas upp till tröskelvärdena. Det innebär att det kommer att vara möjligt att direktupphandla tjänster för upp till cirka 7,7 miljoner kronor enligt lagen om offentlig upphandling och för cirka 10 miljoner kronor enligt lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.

Regeringen arbetar även aktivt med flera andra frågor med koppling till upphandlingsregelverket. Den 28 oktober hade civilminister Lena Micko och biträdande finansminister Åsa Lindhagen en pressträff om en departementsskrivelse om nya skärpta regler vid offentlig upphandling. Myndigheter och enheter ska vara skyldiga att beakta viktiga samhällsintressen i form av klimat, miljö, människors hälsa, djuromsorg samt sociala och arbetsrättsliga aspekter i offentlig upphandling. Denna skrivelse är nu ute på remiss till den 31 januari 2022.

För att skynda på utvecklingen av ändamålsenliga inköpsorganisationer har regeringen bland annat gett Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att genomföra insatser riktade till ledningarna. Uppdraget syftar till att sprida kunskap och ge insikter om vilka möjligheter ett strategiskt arbetssätt och en ändamålsenlig organisation har för inköp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett förenklat upphand-lingsregelverk

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 3 Ulla Andersson (V)

Herr talman! Jag vill passa på, även om jag fick en del svar på slutet om att det pågår arbete för att det ska bli en skyldighet att ställa krav, såväl arbetsrättsliga krav som krav när det gäller klimat och miljö, social hänsyn och även djurskydd, om jag hörde rätt. Det låter bra. Men jag undrar fortfarande varför det inte finns med i den här lagstiftningen. Varför inte till exempel byta ut ordet "bör" till "ska" under tiden det andra arbetet pågår? Under den tiden pågår ju, precis som Gunilla Carlsson säger, mängder av upphandlingar för väldigt stora belopp. Då finns det ingen skyldighet att ställa de här kraven. Det blir ungefär: Gör det om ni vill.

Min andra fråga som jag inte alls fick svar på, i alla fall som jag uppfattade det, är varför man inte ska få kasta onormalt låga anbud. Jag hoppas få svar i det här replikskiftet i stället.

Anf. 4 Gunilla Carlsson (S)

Herr talman! Jag vill tacka för frågorna.

Jag och Ulla Andersson har tidigare debatterat den första frågan här i kammaren. Jag instämmer i det Ulla sa i sitt anförande om att det var viktigt att vi fick igenom den förändringen; jag tror att det var 2017. Vi hade velat gå lite längre, men kammaren delade inte den synen. Tyvärr delar inte heller den kammare vi har i dag bilden att det skulle vara bra om vi skärper upp tydligare.

Det som är sagt i den här propositionen är att det, utifrån framtagandet av propositionen, inte fanns underlag för att göra de förändringarna. Däremot pågår som sagt ett arbete på departementet. Departementsskrivelsen om att faktiskt ytterligare skärpa kraven är nu ute. Jag hoppas att det när propositionen väl läggs på bordet kommer att finnas en majoritet i Sveriges riksdag för att man framöver kan ställa krav på mer arbetsrättsliga villkor.

När det gäller låga anbud gäller bland annat dialog, som det står i propositionen från regeringen. När det lämnas låga anbud ska man ifrågasätta så att man får ordentliga underlag för vad som gör att det kan läggas ett så lågt anbud. Och det finns inget som säger att upphandlande myndighet inte har möjlighet att faktiskt förkasta ett förslag som man uppfattar som alltför lågt för att man ska få den kvalitet som man efterfrågar.

Anf. 5 Ulla Andersson (V)

Herr talman! Jag fick väl delvis svar, men jag fick kanske inte riktigt de svar som jag tycker behövs. Gunilla Carlsson hänvisar återigen till att det inte finns ett beredningsunderlag. Min fråga var varför det inte finns ett beredningsunderlag. Man har ändå hållit på med beredningen under ganska lång tid. Remissinstanserna har också efterfrågat just de krav som vi har ställt. Därför blir det ännu märkligare när man hänvisar till beredningsunderlaget.

Gunilla Carlsson företräder regeringspartiet. Därför tycker jag att det är relevant att fråga. Varför har det inte funnits med i beredningen att det helt enkelt ska vara ett ska-krav när det gäller kärnan i arbetsrättsliga villkor helst av allt och även pensioner och till exempel annan ledighet än semester? Men jag gör ett försök på nytt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett förenklat upphand-lingsregelverk

Visst har man en möjlighet att förkasta onormalt låga anbud, men man ska ju förkasta det. Om anbudet är onormalt lågt borde alla varningsklockor som finns ringa. Det handlar om arbetstagares arbetsmiljö och löner. Det är fråga om dumpning och om pensioner. Det är obegripligt att man inte ska förkasta det. Jag vill därför gärna ha ett svar. Här sägs att man får förkasta det. Ja, det får man. Men man ska ju förkasta det. Det borde vara det mest rimliga av allt. Varför ser lagstiftningen i sådana fall inte ut så?

Anf. 6 Gunilla Carlsson (S)

Herr talman! På den första frågan gäller precis det som jag sa innan, nämligen att det inte fanns något beredningsunderlag. Det beredningsunderlag som ligger till grund för denna proposition är Förenklingsutredningens betänkande, och i den fanns detta inte med. Man kan såklart i efterhand fundera över varför inte också detta fanns med.

Nu görs dock ett arbete här, och jag tror att det kommer en proposition under nästa år. Jag hoppas verkligen det. Det är regeringens ambition att jobba vidare med den departementsskrivelse som nu har gått ut.

Det finns vidare inget som säger att man inte kan ställa dessa krav. Det kan man absolut göra i en upphandling. Det finns inget som förbjuder det, vilket är viktigt att ha med sig. Ibland ges en bild av att man inte får ha med arbetsrättsliga villkor i en upphandling, men det får man absolut ha. Jag skulle till och med vilja uppmana till att man har med det.

Vad gäller frågan om låga anbud hänvisas det till att det ska finnas ett utrymme för att man inte ska hamna i domstolsprocesser och annat. Det är såklart väldigt viktigt att de som gör en upphandling verkligen tittar på varför ett anbud är lågt. Om det beror på sämre villkor, löner och arbetsmiljö för arbetstagarna tycker jag absolut att man ska säga nej till anbudet och tala om att det är alldeles för lågt. Även här har de upphandlande myndigheterna och ledningarna alltså möjlighet att själva vara aktiva och se till att inte gynna dem som bland annat inte har bra villkor för sina anställda.

Anf. 7 Edward Riedl (M)

Herr talman! I dag ska vi debattera och besluta om förändringar som berör offentlig upphandling. Det här är teknisk lagstiftning, och när man lyssnar till debatter som denna kan det vara väldigt svårt att följa med och förstå vad olika delar och förändringar innebär. Jag ska göra ett försök, vilket väl är allt man kan göra, herr talman, att så gott det går förklara varför denna lagstiftning är så viktig för alla medborgare i Sverige.

Den berör oss alla på olika sätt. Exempelvis är det denna lagstiftning som möjliggör eller försvårar något som bland annat vi moderater väldigt mycket driver på för, nämligen mer svensk mat på tallriken i skolor och på sjukhus. Vi vill se till att svenskproducerad mat serveras och att den innehåller mindre antibiotika och har producerats med bättre villkor för djuren och bättre hänsyn till miljön. Den lagstiftning som vi debatterar i dag är det som sätter ramar och ställer villkor för hur detta ska gå till.

Herr talman! Nu tar vi några steg för att förbättra och förenkla för både de upphandlande myndigheterna och de företag som lägger anbud samt alla de anställda som arbetar inom de företag som jobbar på uppdrag av det offentliga. Den proposition vi har framför oss handlar om ett förenklat upphandlingsregelverk. Det handlar bland annat om det som sker under de tröskelvärden som finns i EU. Det här styr rätt mycket. Det kommer nu att göra det hela lite enklare för företag och framför allt för dem som gör upphandlingar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett förenklat upphand-lingsregelverk

Vad är då offentlig upphandling? Det är egentligen allt det som det offentliga, såsom skolor, sjukhus och polisen, upphandlar. Det gäller statliga myndigheter, kommuner och regioner, det vill säga det som är vårt gemensamma. Allt detta omfattas av olika upphandlingslagar. Även inköp ända ned till 1 krona omfattas på ett eller annat sätt av denna lagstiftning, men beroende på hur mycket det handlar om och vad det gäller hanterar olika bestämmelser i lagstiftningen detta.

Herr talman! Alla dessa delar omfattas av ganska stora och omfattande regelverk, vilket i grund och botten är bra eftersom det ska säkerställa öppenhet och transparens. Det ska vara möjligt för medborgare, företag och alla som vill att kunna ha insyn i vad man har tagit hänsyn till, hur upphandlingen har gått till och på vilka olika sätt man har gjort bedömningen av vilket företag som ska få ett anbud.

Det här gäller otroligt mycket pengar, och jag kommer tillbaka till det. Att säkerställa att vi inte får in korruption i det offentliga är ju egentligen vad detta handlar om. Våra skattepengar - allt det vi jobbar ihop och betalar i skatt - ska inte hamna på ställen där de inte borde hamna: hos dem som inte erbjuder de bästa tjänsterna till bra pris för oss medborgare.

Enligt Upphandlingsmyndighetens egen statistik upphandlar offentlig sektor i Sverige varor och tjänster för över 800 miljarder kronor. Det är ofantligt mycket pengar. Det är ungefär en femtedel av Sveriges hela bruttonationalprodukt, det vill säga allt det som händer i landet. Det innebär att skolor, sjukhus, polisen och andra offentliga aktörer handlar upp varor och tjänster till ett värde som om man bryter ned det till varje medborgare uppgår till 80 000 kronor. Det är våra - era - skattepengar det handlar om. Vi vill att detta ske så bra som möjligt så att vi får ut det mesta vi kan från våra skattepengar.

Upphandlingar är en stor del av hela den offentliga sektorns kostnader. Man köper varor och tjänster av andra företag. Man bygger skolor och sjukhus. Man köper undervisningsmaterial eller vad än det må vara. Maten till skolbarnen och allt sådant görs på ett eller annat sätt via offentliga upphandlingar.

I slutändan handlar det här om att vi vill ha så bra saker som möjligt till så bra pris som möjligt, för då blir det mer pengar över till att anställa lärare på skolorna, läkare och sjuksköterskor på sjukhusen och så vidare. Vi vill att detta ska ske så effektivt som möjligt.

Herr talman! Detta är också viktigt för att det berör en stor del av det svenska näringslivet, det vill säga svensk konkurrenskraft. Sverige och det offentliga är en stor marknad för merparten av de svenska företag som gör affärer här i Sverige och som har många anställda som skapar välstånd och skatteintäkter. Men det gäller också deras möjligheter att konkurrera också globalt. De kan använda Sverige som hemmamarknad för att förbättra olika produkter och tjänster. Detta är otroligt viktigt.

Därför behöver vi ha en öppenhet och transparens. Det är i grund och botten därför det ska vara ganska krångligt. Det ska vara krångligt att handla med det offentliga. Det är de företag som erbjuder de bästa varorna och tjänsterna som ska få leverera det till det offentliga.

Vi vill ytterst att det ska skapa så mycket nytta som möjligt för er medborgare och till dem som behöver dessa olika tjänster. Det är vad det här handlar om. Fungerande konkurrens innebär att vi får lägre kostnader och behöver använda mindre skattepengar för att upphandla dessa saker. Vi skapar också möjligheter för utveckling och innovativa lösningar, det vill säga det som jag talade om tidigare när jag sa att svenska företag kan använda den svenska hemmamarknaden för att bli bättre och sedan kunna vinna upphandlingar i resten av världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett förenklat upphand-lingsregelverk

Vi vill att upphandlingslagarna ska säkerställa att korruption inte letar sig in i det offentliga. Vi vill inte att bjudresor och presenter, som kanske utgör det enklaste och basala sättet att illustrera detta på, herr talman, ska vara vad som avgör vilket företag som vinner en upphandling. Det ska vara det företag som erbjuder det bästa till det offentliga som vinner, inte den som bjuder på något eller på annat sätt försöker äta sig in. Därför behöver det här vara väldigt reglerat.

Med det sagt är det alltid en avvägning hur krångligt det ska vara. I dag gör vi några förenklingar och förbättringar. Det finns en poäng i att det är komplicerat och att det finns öppenhet och transparens. Men de här sakerna gör att det blir bättre.

Kristdemokraterna har lagt fram ett väldigt bra förslag. Jakob Forssmed är inte här i dag, men han har en kollega som debatterar. Vänsterpartiet och Ulla Andersson är inne på samma område. Det handlar om att säkerställa att även idéburna aktörer ska kunna vara med och lägga anbud i det offentliga. Det är organisationer som i grunden inte är vinstdrivande utan har en idé om vad de vill göra. Det finns rätt många sådana organisationer som kan erbjuda väldigt bra tjänster till det offentliga. Detta vill vi nu säkerställa. Vi skickar därför från riksdagen, tack vare Kristdemokraterna och Vänsterpartiet i det här fallet, ett uppdrag till regeringen att se till att man utvärderar detta på ett bra sätt så att även dessa aktörer omfattas.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Anf. 8 Alexander Christiansson (SD)

Herr talman! När jag var i övre tonåren hade jag min första kontakt med offentlig upphandling. Jag arbetade som fastighetsskötare i en grannkommun då en skandal ägde rum. Tydligen hade kommunen upphandlat konst för en stor peng, och det visade sig att ansvarig upphandlare var släkt med konstnären.

I äldre ålder har jag som egenföretagare suttit på anbudsgivarnas sida av bordet. Det har tagit mycket tid att lägga anbud, även i en förenklad process, vilket varit ansträngande och resurskrävande för mig som företagare. Dessutom har min erfarenhet varit att förenklade upphandlingar ofta kan vara riggade i förväg, vilket inte är så konstigt eftersom det blir enklare för båda parter även om det principiellt är helt fel. Ett exempel kan vara att en inköpare helt anpassar sina ska- och bör-krav till den produkt som leverantören erbjuder.

Min uppfattning var att man ibland hade bestämt sig i förväg för vem som skulle få uppdraget. Det är också någonting jag ofta hör från kollegor i den bransch jag varit verksam i, men jag har naturligtvis inte underlag för att säga hur vanligt förekommande detta är. Det medförde i alla fall att jag var tvungen att dagligen arbeta väldigt aktivt med försäljning gentemot det offentliga. För mig som företagare var det ganska enkelt, eftersom vi hade en försäljningsorganisation. Men det är inte alla företag som har det, i alla fall inte i samma utsträckning, vilket som jag ser det snedvrider balansen och konkurrensen lite grann.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett förenklat upphand-lingsregelverk

Att det är svårt för småföretag att vara med i matchen är känt sedan länge, och det visar inte minst statistiken. Även om antalet småföretag som lägger anbud har ökat marginellt de senaste åren utgör det endast 14 procent av det totala antalet småföretag. Siffran har legat på ungefär samma nivå sedan år 2008, enligt Tillväxtverket. Det är fakta som är värda att ta på allvar.

I drygt 200 av 290 kommuner står småföretagen för den största andelen av de kommunala skatteintäkterna. Det är intäkter som finansierar barnens skola, sjukas vård och äldres omsorg. Faktum är att småföretagare med upp till 49 anställda utgör 99 procent av alla företag i Sverige och skapar fyra av fem jobb på vår arbetsmarknad. Jag tycker att de också ska ha rimliga villkor för att ta del av offentlig upphandling.

I någon mån menar jag att systemet inte är riktigt anpassat för en smidig och enkel rutin där småföretag på ett enkelt sätt kan delta i upphandlingen. En dellösning på det skulle kunna vara en sammanhållen plattform för all upphandling, även direktupphandling, där kommuner annonserar och efterannonserar. Det skulle skapa sammanhållning, ge transparens och även ge en möjlighet för inköpare att relatera till andra kommuners inköp för att slippa slöseri med skattemedel.

På detta är område är Finland ett väldigt positivt exempel. De har en statlig databas där man kan gå in i realtid och se hur mycket som har upphandlats. Ett bekymmer som ofta lyfts fram är ju bristen på transparens kopplat till direktupphandlingen. Finlands exempel skulle även kunna lösa delar av den knuten.

Eftersom Konkurrensverket sedan den 1 januari i år ska samla in data får vi inte ut hela vinsten, menar jag, när direktupphandlingar inte behöver annonseras i och med detta förslag. Då bör vi se över hur direktupphandlingarna kan bli kontrollerade för skattebetalarnas skull. Arbetet med regelförenkling behöver prioriteras för småföretagen generellt, och det gäller även inom offentlig upphandling. Det är viktigt, eftersom den offentliga upphandlingen påverkar så enormt mycket av den välfärd och de tjänster som vi tar del av varje dag.

Herr talman! När man tittat på regeringens förslag i bilaga 2 om att höja gränsen för direktupphandling har en del orosmoln uppstått, vilket också flera av remissinstanserna uttryckt. Det är även någonting vi har hört här under debatten.

Till att börja med har man som litet företag ofta inte resurser och tid att bevaka upphandlingar i större utsträckning. Olika vinstdrivande aktörer har samlat in annonser som företag sedan kunnat prenumerera på för att skapa sig en överblick över de upphandlingar som kommer ut på marknaden. Nu när den förenklade upphandlingen höjer sitt tröskelvärde blir det svårare för mindre företag att skapa sig den överblicken, vilket medför vissa risker för småföretagen. Ett företag likt mitt eget kanske gynnas av det, men det finns också småföretag som missgynnas av det.

En bransch som troligen kommer att drabbas är företag som arbetar med konst och kultur. De består ofta av enskilda företagare som omöjligt kan göra affärer med det offentliga, eftersom de saknar resurser att upprätthålla relationer med kommuner och myndigheter över hela landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett förenklat upphand-lingsregelverk

Ett företag som arbetar med just detta är Konstpool, som byggt sin verksamhet kring att samla upphandlingsannonser och förmedla mellan det offentliga och konstnärer. Det har de gjort med framgång. De låter i ett öppet mejl hälsa: Utan annonseringsplikt blir det svårt eller omöjligt att hitta var kultur- och konstupphandlingar sker, särskilt med tanke på att kulturskapare arbetar över hela landet. Även om det är lag på att efterannonsera görs inte detta i dag, och Konkurrensverket har inte resurser att följa upp. Tiotusentals småföretagare inom kulturen riskerar att särbehandlas negativt jämfört med andra småföretagare i andra branscher. Regeringen går med sitt förslag emot likabehandlingsprincipen mellan olika aktörer. Annonseringsplikten och likabehandling är grunden för öppenhet och transparens. Tar man bort krav på detta har man lagt grunden för vänskapskorruption, lägre kvalitet och högre kostnader.

Den andra aspekt jag vill lyfta fram berör just det som Konstpool skriver - att risken för korruption och jäv riskerar att öka med mindre möjligheter till transparens. Det är en aspekt som flera remissinstanser lyfter fram i propositionen. Det var även det jag fick uppleva som 18-åring i mitt första arbete inom offentlig verksamhet.

På sidan 154 i propositionen svarar regeringen på remissinstansernas oro för ökad korruption och jäv: "Regeringen avser emellertid att noga följa utvecklingen på området och vid behov återkomma med förslag på kompletterande åtgärder." Vidare hänvisar regeringen till skyldigheten att efterannonsera, vilket jag menar kan bli lite av ett slag i luften, eftersom det är för sent då affären redan är gjord och det dessutom är oklart om detta efterföljs från upphandlarnas sida. Regeringens svar inger inte full trygghet i frågan, men vi ser positivt på att regeringen ämnar följa upp de brister som troligen kommer att öka. Jäv och korruption är ju någonting som vi alla i den här kammaren vill bekämpa.

Det är positivt att utskottet riktar ett tillkännagivande som tillmötesgår vårt yttrande. Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Anf. 9 Hampus Hagman (KD)

Herr talman! Här i Sverige händer det ganska ofta att begreppen stat och samhälle används som synonymer. Vi hör det i den politiska debatten och i medier. Samhället borde ta ansvar, kan någon säga. Men det som egentligen menas är att staten borde ta ansvar. Samhället har misslyckats, säger någon annan, när det som egentligen menas är att staten har misslyckats.

Det som har glömts bort av dem som säger så är att samhället är så mycket större än staten. Samhället består av tre delar: det offentliga, det vill säga staten och kommunerna, näringslivet och det civila samhället. Det är tre delar som alla är viktiga och som alla kan bidra till ett bättre samhälle.

Men när man tittar på hur det ser ut bland utförarna av välfärden - vården, skolan och omsorgen - verkar det som att det inte alls finns tre sektorer. Det är 97 procent av välfärden som utförs av offentliga eller privata aktörer. Bara 3 procent av välfärden utförs av idéburna organisationer. Här är Sverige i en klass för sig. När vi jämför med andra länder i vår närhet blir det jättetydligt. I Norge utgör de idéburna organisationerna 8 procent av välfärden, i Danmark 14 procent och i Tyskland hela 49 procent.

Enligt organisationen Famna, som samlar idéburna välfärdsaktörer, vill dessa aktörer vara med och ta ett större ansvar för välfärden. De idéburna organisationerna kan verkligen bidra som utförare i välfärden. Dessa aktörer har ofta ett unikt angreppssätt på samhällsproblem, som inte kan åstadkommas av en offentlig eller privat aktör. När valfriheten för den enskilde alltmer kommit att handla om ett val mellan en större kommersiell aktör eller kommunens verksamhet tycker vi kristdemokrater att mer måste göras för att stärka idéburna aktörer som välfärdsutförare.

Herr talman! Med den här propositionen tas steg i rätt riktning. Det välkomnar vi kristdemokrater. Men vi måste också säkerställa att utvecklingen går åt rätt håll. Därför föreslog vi i en motion att det ska göras en uppföljning för att säkerställa att de förändringar som görs får effekt för idéburna aktörers möjligheter att vinna kontrakt i offentliga upphandlingar. Det är glädjande att ett enigt finansutskott nu vill rikta detta tillkännagivande till regeringen.

Om det visar sig i denna uppföljning att förändringarna inte ger den önskade effekten för de idéburna aktörerna borde det övervägas om man helt ska undanta upphandlingar av vissa välfärdstjänster under EU:s tröskelvärde från LOU. Detta skulle kunna ge en förändring för sektorn. LOU ersätts då av generella förvaltningsrättsliga principer, som principen om objektivitet och förbudet mot att gynna enskilda näringsidkare.

Detta var ett förslag i utredningen Palett för ett stärkt civilsamhälle, men även Förenklingsutredningen nämner möjligheten att göra ett sådant undantag. Om det visar sig att de förenklingar som nu görs inte är tillräckliga anser vi kristdemokrater att den vägen återigen måste prövas.

Herr talman! Det är glädjande att vi i dag tar steg i en riktning som stärker den idéburna sektorn. Det är bra att finansutskottet också föreslår bifall till Kristdemokraternas motion om att utvärdera vilken effekt förändringarna får för den idéburna sektorn. Samtidigt finns det mycket mer som behöver göras.

Vi kristdemokrater väntar fortfarande på att regeringen ska presentera förslag för hur ideella organisationer bättre ska kunna samverka med det offentliga inom ramen för det som brukar kallas IOP, idéburet offentligt partnerskap. Frågan är utredd, och det har nu gått nästan två år sedan regeringen tog emot den utredningen. Här behöver regeringen agera skyndsamt. En robust struktur för samarbeten mellan offentliga och ideella aktörer behöver skapas kring till exempel social verksamhet, inte minst för att fler kommuner och andra offentliga aktörer ska våga använda sig av det.

Ett förenklat upphand-lingsregelverk

Ett förenklat upphand-lingsregelverk

Samhället borde ta ansvar, sägs det ju, och i den idéburna sektorn har vi en del av samhället som verkligen vill ta ansvar. Men att det ser ut som det gör i dag beror inte på att samhället har misslyckats. Det beror på att staten har misslyckats med att släppa fram den idéburna delen av samhället. I dag tas ett viktigt steg för att förändra detta. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Riksrevisionens rapport om projekt-bidrag från anslag 2:4 Krisberedskap