Avskaffat krav på tillstånd för offentlig danstillställning på plats som inte är offentlig

Herr talman! Det är en glädjens dag i dag. Det är ett steg närmare mer frihet och mindre byråkrati. Nu ska danstillståndet bort.

Det är nästan så att man skulle vilja säga: Får jag lov, herr talman? Men det gör man inte. Man trotsar inte lagen i lagstiftarens kammare. Man får lugnt vänta till den 1 juli. Men då, herr talman!

Tänk så många lagbrott som skett sedan 1956, då lagen trädde i kraft. Danstillståndet innebär att en bar- eller restaurangägare måste ha ett särskilt tillstånd för dans. Om spontandans uppstår utan tillstånd måste den avbrytas omedelbart, annars riskerar ägaren att få både böter och indraget serveringstillstånd.

Det är alltså olagligt att ta några danssteg och hålla takten när det spritter i kroppen till några sköna toner i bakgrunden. Så är det i dag, allt enligt 2 kap. 4 § ordningslagen. Att dansa på en restaurang eller bar utan ett danstillstånd är alltså i dag olagligt.

Vid bestämmelsens tillkomst hade det i många år debatterats om ökande förekomst av danstillställningar och om "omoralisk" musik, alkoholkonsumtion och okontrollerade möten mellan unga män och kvinnor.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner om att avskaffa tillståndet. Det sägs att 2007-2014 lades det fram 24 motioner om att avskaffa danstillståndet.

Kravet på tillstånd har med andra ord länge varit föremål för diskussion. Kravet är byråkratiskt, onödigt och förlegat, och det bygger på ålderdomlig moral. Det är dessutom en kostsam och administrativt betungande börda, och regelförenklingar för småföretagare är viktigt och nödvändigt.

Herr talman! Den kritik som framförts mot tillståndet är rimlig och befogad. Kravet på danstillstånd är omotiverat och oproportionerligt. Vi har inte någon önskan om att förbjuda eller inskränka individers dansande - nej, tvärtom.

Tänk att ett enda ord i ordningslagen 2 kap. 4 §, ordet danstillställningar, kan betyda så mycket. Det är ett enda ord som har krånglat i så många år. Och så segt det varit att få bort det, trots de senare årens hyfsat eniga politik.

Redan 2016 beslöt riksdagen att danstillståndet skulle avskaffas. Visst är det konstigt? Man bör nog fundera inte bara på förlegade gamla lagar utan också på verkställighetsprocesserna. Men nu ska ordet bort.

Avskaffat krav på tillstånd för offentlig danstillställning på plats som inte är offentlig

De motionsyrkanden som finns i ärendet är tillgodosedda genom propositionen, och just därför yrkas i god ordning i våra arbetsformer avslag på dessa.

Detta är en frihetsreform och ett steg i att förenkla och renodla för att förbättra. Det förbättrar för en bransch. Men det är också ett steg i att just renodla polisens uppgifter.

Det är föråldrat att staten ska godkänna om människor får dansa eller inte. Det är hög tid att tillståndskravet för danstillställningar tas bort.

Det här är en efterlängtad frihetsreform. Genom att kravet på danstillstånd nu tas bort minskar byråkrati och kostnader för företagare och andra som anordnar dans.

Herr talman och kära kollegor! Låt denna proposition bli vägledande för fler regelförenklingar för individer och företag och mer frihet i Sverige.

Herr talman! Jag yrkar kraftfullt och glatt bifall till utskottets förslag i betänkandet och propositionen som innebär att danstillståndet slopas.

(Applåder)

Herr talman! Äntligen, herr talman, får vi en lag som tillåter att vi får lov att dansa och arrangera en offentlig danstillställning på annan än offentlig plats. Det var verkligen på tiden. Vänsterpartiet tillhör de partier som tidigt har motionerat i denna fråga och drivit på för att det orimliga danstillståndet ska tas bort.

I dag krävs tillstånd för att anordna en offentlig danstillställning, oavsett var den hålls och utan hänsyn till dess art eller omfattning. Det är en ålderdomlig, förlegad och onödigt byråkratisk ordning.

Dans är en fantastisk konstform och ett sätt att uttrycka sig på, och dessutom är det många som dansar för att det helt enkelt är roligt och härligt. Dans har dock genom tiderna omgärdats av stor moralism och ansågs till exempel under den första delen av 1900-talet kunna fördärva ungdomarnas moral och leda till våld, kriminalitet och mycket annat elände. Det var också under denna period som kravet på tillstånd för att arrangera offentlig danstillställning fördes in i ordningslagen.

Trots att inställningen till dans helt har förändrats och de allra flesta i dag har en mycket positiv syn på dans finns denna ålderdomliga lagstiftning kvar än i dag. Danstillståndet innebär till exempel att en bar- eller restaurangägare, utöver alla andra tillstånd som behövs och kriterier som ska uppfyllas, även behöver ett särskilt tillstånd för att människor ska få dansa i den aktuella lokalen. Om gästerna på en bar som saknar danstillstånd skulle börja dansa måste dansen genast avbrytas - annars riskerar ägaren att få böter eller indraget serveringstillstånd.

Man kan fundera på vad som räknas som dans. Räcker det med att jag ställer mig upp och rör mig lite försiktigt till musiken?

De flesta regleringar inom restaurangbranschen är viktiga för att människors säkerhet och hälsa ska tryggas, men vi anser inte att danstillståndet är en av dem.

För att en krog ska erhålla serveringstillstånd görs en prövning. I samband med detta genomför även brandmyndigheterna en inspektion för att säkerställa att den aktuella lokalen uppfyller brandsäkerhetskraven. Om den sökande väl har erhållit ett serveringstillstånd torde proceduren med att ansöka även om danstillstånd vara överflödig. Vänsterpartiet anser att danstillståndet är en onödig detaljstyrning av människors liv och frihet och dessutom onödigt byråkratiskt. Dessutom arrangeras dans på många andra platser som inte är barer eller restauranger.

Danstillståndet har debatterats länge i riksdagen, och vid två tillfällen har tillkännagivanden riktats till regeringen, 2016 och 2020. Nu är vi alltså äntligen framme. Jag är övertygad om att många runt om i vårt avlånga land välkomnar att vi nu äntligen avskaffar en förlegad, ålderdomlig, omodern och onödigt byråkratisk lagstiftning om danstillstånd. Jag är glad att utskottet står enigt i denna fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskaffat krav på tillstånd för offentlig danstillställning på plats som inte är offentlig

Jag yrkar bifall till utskottets förslag, herr talman.

Herr talman! Att det i Sverige i dag krävs ett tillstånd för att gäster på exempelvis en restaurang, nattklubb eller bar ska få dansa är helt enkelt absurt. Om någon ställer sig upp i en spontandans utan tillstånd riskerar företagaren att drabbas av böter eller fängelse i högst sex månader. Det är faktiskt helt galet.

Herr talman! Det har hänt mig, som gammal tävlingsdansare i tiodans, att spontaniteten fallit på, och jag har dansat på de mest udda ställen. Sanningen är att jag enligt lagen skulle kunna ta ett grundsteg i rumba här och nu. Jag skulle om jag vill, om jag hör en bra låt på Spotify på väg hem i tunnelbanan, kunna dansa där jag står eller sitter. Jag skulle kunna dansa i matbutiken, på Sergels torg eller på övergångsstället. Jag kan dansa nästan var jag vill, men många skulle nog titta på mig och tycka att det var lite märkligt. Det kanske enda ställe där det är naturligt att dansa publikt, i alla fall för mig, är på nattklubben, och just där krävs det ett tillstånd för att jag ska kunna göra mina moves.

Därför finns det bara ett sätt att sammanfatta denna debatt på: äntligen! Äntligen avskaffar vi danstillståndet.

Sverige har många och stora samhällsutmaningar. Avskaffandet av danstillståndet är givetvis inte den viktigaste av frågorna. Men det är en otroligt viktig fråga, som har blivit ett tydligt exempel på svensk byråkrati när den är som allra sämst.

Samtliga partier i riksdagen har länge varit överens om att avskaffa danstillståndet, och ändå har det inte blivit av. För mig är avskaffandet av danstillståndet på riktigt en frihetsreform för att det krossar den svenska byråkratin när den är som allra sämst. Danstillståndet har varit ett onödigt hinder för företagare, en förlegad lag för att styra människor in i minsta detalj.

Många städer och kommuner i Sverige är helt beroende av ett fungerande krog- och restaurangliv. En sådan kommun är mitt älskade Helsingborg, där centrums utveckling är helt beroende av ett fungerande krog- och restaurangliv. Det handlar också om en bransch som många gånger ger landets unga en möjlighet att få in den första foten på arbetsmarknaden.

Med tanke på de tuffa år som krog- och restaurangbranschen har haft behöver vi framöver på riktigt ha diskussioner om hur vi kan göra det attraktivare och enklare att driva krog och restaurang. Avskaffandet av danstillståndet löser troligtvis inte branschens stora utmaningar, men låt det i stället bli startskottet för hur utelivet i Sverige kan bli bättre, sundare och framför allt mycket roligare.

Herr talman! Tyvärr är alltför många politikers inställning till krog och restaurangliv, och inte minst nattliv, att det är något problematiskt och i ärlighetens namn många gånger en lite smutsig fråga att ta i och driva. Och det är bara att konstatera att det, precis som inom många andra branscher, finns avarter som är direkt problematiska och kriminella. Låt oss gå stenhårt åt avarterna, oseriösa företagare, i stället för åt branschen som sådan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskaffat krav på tillstånd för offentlig danstillställning på plats som inte är offentlig

Jag har personligen genom åren träffat oerhört många duktiga och seriösa krögare som inte vill något annat än att ge gästerna en fantastisk smakupplevelse eller ungdomar en trygg, festlig och riktigt rolig lördagskväll som man kan prata med polarna om hela veckan. Låt oss ta detta som startskottet för att framåt ha en seriös diskussion med Krogsverige om vilka fler lagändringar som behövs.

Herr talman! Jag ska instämma med den moderata ledamoten - man kan inte vara annat än riktigt glad för att det inte längre behövs tillstånd för krögaren för att ens gäster ska kunna ställa sig upp med en bira i handen och köra en spontandans.

Sverige har många utmaningar, och det är tuffa tider för många. Då behöver vi också bli ett lite roligare land. Detta är förhoppningsvis ett första steg på vägen. Och vem vet, snart kanske man till och med kan få köpa en flaska vin eller ett par öl direkt av producenten, där drycken produceras.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Äntligen! Vi är många som har motionerat i riksdagen i frågan om att avskaffa kravet på danstillstånd och många opinionsbildare som har uppmärksammat och drivit frågan och har anledning att vara glada i dag. Sverige blir lite gladare, lite mer fritt, lite bättre och lite mindre detaljreglerat - och det är inte varje dag.

Invändningarna mot detta har ofta varit att det inte är den viktigaste frågan eller en prioriterad fråga. Det är alldeles sant. Jag har inte hört någon som har påstått att den skulle vara det. Den kanske inte är på topp 100-listan eller ens topp 1 000-listan. Men, herr talman, man måste också kunna ta itu med saker som inte tillhör de allra mest nödvändiga.

Det är ju nästan alltid enklare att införa regler som kanske inte är de allra nödvändigaste än att avskaffa dem. I vissa stunder och situationer kan för vissa människor att börja dansa vara det allra viktigaste just precis då.

Jag kommer inte att dansa någon segerdans av glädje, åtminstone inte just nu. Men jag känner faktiskt en glädje. Även om inte mina krogbesök är så frekventa som jag kanske skulle önska ser jag fram emot att inom en inte alltför avlägsen framtid, någon gång i sommar kanske, spontant kunna fuldansa på en krog. Det finns ju inget i det här betänkandet som ställer krav på att det ska vara i takt eller rytm.

Herr talman! För elva år sedan skrev Mathias Sundin, min liberala företrädare från Östergötland, en motion om avskaffandet av danstillstånd. Lagen om danstillstånd innebär att om gästerna på en bar utan danstillstånd börjar dansa måste dansen avbrytas, annars riskerar ägaren att få böter och indraget alkoholtillstånd.

I motionen tar Sundin upp att det mellan 1920-talet och 1940-talet pågick en debatt i Sverige om dansens påverkan på människorna, det så kallade dansbaneeländet. Dansen ansågs fördärva ungdomarnas moral och leda till våld och kriminalitet. Det var då kravet på ett tillstånd för att arrangera offentliga danstillställningar fördes in i ordningslagen. Där finns det kvar än i dag, 67 år senare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskaffat krav på tillstånd för offentlig danstillställning på plats som inte är offentlig

Då, för elva år sedan, var Sundin ändå hoppfull, vilket han uttryckte i en intervju för Sveriges Radio: "Jag tror chansen är bättre nu än någonsin. Det är väldigt konstigt att det krävs ett tillstånd för att få dansa. Om några människor börjar dansa spontant så är det en olaglig handling. Vi har ett problem med mycket regler och onödig byråkrati i det här landet, säger Mathias Sundin."

Men det skulle visa sig att det inte var helt enkelt att få med sig en majoritet i kammaren på detta beslut. Sundin gav inte upp utan fortsatte sin kamp i denna sal. År 2015 valde han att öka insatserna för att få en majoritet att förstå det onödiga i att hålla fast vid kravet på danstillstånd.

Herr talman! I denna kammare stod Sundin och gestaltade i ord och handling det absurda med den lagstiftning som vi i dag kommer fatta beslut om att ta bort. Jag minns hur Sundin på ett målande sätt visade vad lagen ansåg vara otillåten dans och vilka rörelser till musik som lagen kunde acceptera. Att gunga var okej, både sittande och stående, men att snurra är ett brott mot lagen.

Jag delar Sundins bedömning att lagen var omodern redan när den infördes 1956 som ett försök att stävja ett omoraliskt leverne bland tjejer och killar på dansbanorna runt om i Sverige.

Trägen vinner. År 2016 fattades det ett beslut i denna kammare om att danstillståndet skulle avskaffas. Den tidigare regeringen fick uppgiften att verkställa beslutet.

Nu, sju år senare, blir det verklighet. Man blåser inte direkt omkull av arbetshastigheten när det gäller att verkställa vissa beslut.

Men i januari 2023 kunde jag i sociala medier se en uppföljning på Sundins gestaltande danssteg när statsråden Strömmer och Waltersson Grönvall tog en svängom för att fira beslutet om att den lagstiftning som kräver danstillstånd försvinner.

Herr talman! Den 1 juli blir nu Sundins uppmaning att sluta pausa och börja dansa äntligen verklighet. Och polisen behöver inte längre lägga sin dyrbara tid på att utfärda danstillstånd till restauranger och nattklubbar för att deras gäster ska tillåtas snurra ett helt varv i takt till musik eller inspektera att gästerna enbart ägnar sig åt att gunga när musiken strömmar ut i lokalen.

Äntligen blir dansen fri, herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)