Naturvård och biologisk mångfald m.m.

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2012/13:MJU12

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 11 april 2013

Beslut

Nej till motioner om naturvård och biologisk mångfald (MJU12)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2012 om naturvård och biologisk mångfald. Skälet är främst tidigare riksdagsbeslut och att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om rovdjursförvaltning, skydd av natur, skydd av arter, genetiskt modifierade organismer och satsningar på kunskap inom biologisk mångfald.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Hela betänkandet

Betänkande 2012/13:MJU12 (pdf, 395 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

71 motioner

Motioner från ledamöterna

Stöd till myggbekämpning Motion 2012/13:MJ218 av Agneta Gille (S)
Försöksverksamhet med lokal rovdjursförvaltning Motion 2012/13:MJ223 av Peter Hultqvist m.fl. (S)
Forskningens betydelse för hotade arter Motion 2012/13:MJ231 av Anita Brodén m.fl. (FP)
Utökad jakt på vildsvin, korp och björn Motion 2012/13:MJ233 av Sten Bergheden (M)
Allemansrätten Motion 2012/13:MJ235 av Otto von Arnold (KD)
Bästeträsk nationalpark Motion 2012/13:MJ245 av Helena Leander m.fl. (MP)
Djurskydd vid fågeljakt Motion 2012/13:MJ253 av Helena Leander (MP)
En ansvarsfull rovdjurspolitik Motion 2012/13:MJ259 av Jens Holm m.fl. (V)
Biologisk mångfald Motion 2012/13:MJ260 av Jens Holm m.fl. (V)
Ett variabelt strandskydd Motion 2012/13:MJ267 av Anders Andersson (KD)
Strandskyddet Motion 2012/13:MJ268 av Anders Hansson m.fl. (M)
Utvärdering av restaureringen av Hornborgasjön Motion 2012/13:MJ271 av Lars Elinderson och Sten Bergheden (M)
Förändring av det generella biotopskyddet Motion 2012/13:MJ275 av Catharina Bråkenhielm (S)
Allemansrätten ej tänkt för kommersiell verksamhet Motion 2012/13:MJ283 av Jan Lindholm (MP)
Avskaffa licensjakt på varg Motion 2012/13:MJ285 av Jan Lindholm (MP)
Arters status i habitatdirektivet Motion 2012/13:MJ289 av Isak From (S)
Säkrare björnjakt med halvautomatiska vapen Motion 2012/13:MJ291 av Isak From (S)
Bildande av Ombergs nationalpark Motion 2012/13:MJ292 av Johan Andersson m.fl. (S)
Avvägningsregel i miljöbalken Motion 2012/13:MJ298 av Hillevi Larsson (S)
Nationell snöskoterpolitik och utvecklad besöksnäring Motion 2012/13:MJ299 av Isak From m.fl. (S)
Översyn av odlingshinder på åkermark Motion 2012/13:MJ301 av Eva Bengtson Skogsberg och Betty Malmberg (M)
Tillämpningen av strandskyddets regelverk och landsbygdens utveckling Motion 2012/13:MJ303 av Anders Ahlgren (C)
Fullfölj intentionerna med förändrad strandskyddslagstiftning Motion 2012/13:MJ304 av Anders Åkesson och Karin Nilsson (C)
Strandskydd Motion 2012/13:MJ305 av Erik A Eriksson (C)
Stöd till djurparkernas bevarandeprojekt Motion 2012/13:MJ308 av Hans Ekström och Fredrik Olovsson (S)
Marina nationalparker Motion 2012/13:MJ310 av Maria Plass (M)
Ett reformerat strandskydd Motion 2012/13:MJ311 av Anton Abele (M)
En långsiktigt hållbar skogspolitik Motion 2012/13:MJ313 av Jens Holm m.fl. (V)
Fortsatt reformering av strandskyddet Motion 2012/13:MJ314 av Christian Holm m.fl. (M)
Samförvaltning i stället för naturreservat Motion 2012/13:MJ315 av Christian Holm m.fl. (M)
Plan för att rädda ålen Motion 2012/13:MJ320 av Kew Nordqvist m.fl. (MP)
Bekämpning av mygg Motion 2012/13:MJ321 av Per Bill och Lars Beckman (M)
Allemansrätten Motion 2012/13:MJ322 av Göran Lindell och Anders Ahlgren (C)
Åteljakt på björn Motion 2012/13:MJ329 av Gunnar Sandberg m.fl. (S)
Allemansrätten och kommersiell bärplockning Motion 2012/13:MJ340 av Anders Sellström (KD)
Markägares rätt vid expropriation Motion 2012/13:MJ341 av Anders Sellström (KD)
Skyddsjakt på säl Motion 2012/13:MJ342 av Krister Hammarbergh (M)
Allemansrätten Motion 2012/13:MJ345 av Gustav Nilsson och Lotta Finstorp (M)
Bekämpning av stickmyggor Motion 2012/13:MJ347 av Staffan Anger (M)
Proportionaliteten i lagen om strandskydd Motion 2012/13:MJ349 av Ulf Berg (M)
Förändrad rovdjurspolitik när det gäller vargen Motion 2012/13:MJ352 av Ulf Berg m.fl. (M)
Biotopskyddet Motion 2012/13:MJ356 av Gustav Nilsson (M)
Dispens från biotopskydd Motion 2012/13:MJ361 av Katarina Brännström (M)
Behov av ändrade strandskyddsregler i Östergötland Motion 2012/13:MJ364 av Finn Bengtsson m.fl. (M)
Bärplockning Motion 2012/13:MJ368 av Lars Beckman (M)
Tillämpning av strandskyddslagen Motion 2012/13:MJ369 av Johan Johansson (M)
Skyddsjakt på vargar Motion 2012/13:MJ371 av Anna Steele (FP)
Det fria handredskapsfisket och allemansrätten Motion 2012/13:MJ384 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
Proportionalitetsprincipens tillämpning i fråga om strandskyddet Motion 2012/13:MJ385 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
Strandskydd Motion 2012/13:MJ389 av Lotta Finstorp (M)
Allemansrättens kommersialisering Motion 2012/13:MJ392 av Staffan Danielsson och Solveig Zander (C)
Skydd av biotoper i odlingslandskapet Motion 2012/13:MJ395 av Anders Åkesson och Ola Johansson (C)
GMO i honung Motion 2012/13:MJ400 av Lotta Hedström m.fl. (MP)
Gör Kebnekaisefjällen till nationalpark Motion 2012/13:MJ401 av Jonas Eriksson (MP)
Säljakt Motion 2012/13:MJ403 av Per-Ingvar Johnsson och Anders Åkesson (C)
Minska myggeländet Motion 2012/13:MJ408 av Solveig Zander (C)
Nationell organisation för bekämpning av mygg Motion 2012/13:MJ415 av Mikael Oscarsson (KD)
Jakt på säl Motion 2012/13:MJ421 av Krister Örnfjäder (S)
Bra mat för välfärd och jobb Motion 2012/13:MJ425 av Matilda Ernkrans m.fl. (S)
Hållbar natur- och viltvård Motion 2012/13:MJ426 av Matilda Ernkrans m.fl. (S)
Säl och skarv Motion 2012/13:MJ427 av Annicka Engblom m.fl. (M)
Utveckling av strandskyddet Motion 2012/13:MJ431 av Hannah Bergstedt m.fl. (S)
Skogsbruk på naturens villkor Motion 2012/13:MJ450 av Helena Leander m.fl. (MP)
Politik för miljömålen Motion 2012/13:MJ455 av Matilda Ernkrans m.fl. (S)
Strandskydd Motion 2012/13:MJ464 av Edward Riedl (M)
En strategi för myggbekämpning Motion 2012/13:MJ466 av Elin Lundgren m.fl. (S)
Strandskyddslagstiftningen Motion 2012/13:MJ468 av Emil Källström (C)
Utökad jakt Motion 2012/13:MJ475 av Cecilia Widegren (M)
Rovdjur Motion 2012/13:MJ479 av Helena Leander m.fl. (MP)
En utvecklad hållbar mineralpolitik Motion 2012/13:N306 av Jonas Eriksson m.fl. (MP)
Antibiotikaresistens - ett växande problem Motion 2012/13:So253 av Jan Lindholm (MP)

Beredning

Beredning i utskottet: 2013-02-12
Justering: 2013-03-21
Betänkande publicerat: 2013-03-25
Trycklov: 2013-03-25

Reservationer 36
Betänkande 2012/13:MJU12

Nej till motioner om naturvård och biologisk mångfald (MJU12)

Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2012 om naturvård och biologisk mångfald. Skälet är främst tidigare riksdagsbeslut och att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om rovdjursförvaltning, skydd av natur, skydd av arter, genetiskt modifierade organismer och satsningar på kunskap inom biologisk mångfald.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2013-04-10

Webb-tv Debatt om förslag: Naturvård och biologisk mångfald m.m.

18 juli 2022
Debatt om förslag 2012/13:MJU12

Dokument från debatten

2013-04-10

Protokoll för debatten

Kristina Nilsson (S)

Anf. 120 Kristina Nilsson (S)

Herr talman! Nu ska vi debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande 12 Naturvård och biologisk mångfald m.m . Här finns 107 motionsyrkanden från allmänna motionstiden som rör många olika områden, bland annat rovdjur, vissa jaktfrågor, skydd av natur, arter och områden. Det är ett varierande och intressant innehåll, men jag ska välja att uppehålla mig vid några av områdena. Vi är alla i vårt utskott väl medvetna om den stora betydelse som biologisk mångfald har. Vi vet att rent vatten, ren luft och mat förutsätter att våra ekosystem förmår producera det vi behöver. För att ekosystemen ska vara robusta och kunna stå emot påfrestningar behövs mångfalden av arter. Alla arter är beroende av vatten. Därför är vattnet i vår natur oerhört viktigt. Merparten av våra vattendrag finns i skogen och hyser ett myller av liv. Allt vatten, våtmarker, älvar och skogsbäckar, har avgörande betydelse för den omgivande skogen. Det som händer med skogens vatten kommer förr eller senare att ge effekter nedströms och slutligen i havet. Därför är miljömålet Myllrande våtmarker så viktigt. Våtmarker står för många ekosystemstjänster, till exempel att binda och lagra koldioxid, rena vatten, fungera som översvämningsskydd och biologisk produktion. Skadade våtmarker har en sämre förmåga att leverera dessa viktiga tjänster. Många utdikade våtmarker är kolkällor och släpper ifrån sig koldioxid och bidrar därmed till den pågående klimatförändringen. Våtmarker har under lång tid skadats av fysiska ingrepp som utdikning och annan verksamhet som påverkar mark- och vattenförhållandena. Våtmarkerna påverkas också negativt av olika föroreningar, till exempel gödande ämnen. Att våtmarker växer igen beror även på att de inte längre används lika mycket till bete för djur och slåtter. Utanför fjällområdet har bara enstaka våtmarkstyper gynnsam bevarandestatus. Många djur och växter som lever i våtmarker finns på den nationella rödlistan och är i behov av åtgärder och hänsyn. Den negativa bedömningen vad gäller miljömålet Myllrande våtmarker på nationell nivå överensstämmer med länsstyrelsernas regionala bedömningar. Det är bara två län som bedömer att de är nära att nå målet, men de påpekar att det krävs mer resurser för detta arbete. Flera län lyfter fram problem med dikesrensning. Nya vägar anläggs fortfarande på ett sätt att de stör våtmarker. Illegal terrängkörning är ett annat problem som lyfts fram. Många län tar också upp det faktum att äldre diken och andra ingrepp fortsätter att avvattna våtmarkerna. Ansökningar om nya torvtäkter har kommit in till länsstyrelserna, och brytningen har enligt de senaste uppgifterna ökat något. När torv utvinns drabbas den biologiska mångfalden. Bundet kol som frigörs vid brytningen och eldningen påverkar klimatet. Detta försämrar Sveriges möjlighet att nå miljömålen. Det är bekymmersamt att möjligheten att uppnå målet Myllrande våtmarker tycks vara långt borta, som det står att läsa i betänkandet. Ambitionen om anläggning av våtmarker till 2010 har endast uppnåtts till 60 procent. Det krävs alltså mycket mer. Vi socialdemokrater anser att det är avgörande att vattenhänsyn blir en större del av den skogliga planeringen. Arbetet med att återskapa våtmarker, förbättra kantzoner och minimera körskador måste intensifieras. Ett annat miljömål som diskuteras i betänkandet är målet Levande skogar. Även här är uppföljningen något nedslående. På miljömålsportalen konstateras att det inte är möjligt att nå målet till år 2020 med de i dag beslutade och planerade styrmedel som finns. Det går inte att se en tydligt positiv riktning för miljön. Det finns dock en del positiva inslag. Mängden hård död ved och arealen gammal skog bedöms öka. Även om ökningen ännu inte motsvarar de samlade behoven får vissa hotade arter bättre chans att säkra sin fortlevnad. Ett tecken på det är att flera fågelarter med höga krav på livsmiljöer ökat i antal under 2012. Tyvärr har andra arter minskat. Arealen av formellt och frivilligt skyddad skog fortsätter att öka. Det innebär att förlusten av värdefulla livsmiljöer bromsas upp eller motverkas. Vissa ekosystemstjänster, till exempel virkesproduktion, bidrag till klimatarbete och jaktutbyte, upprätthålls. För oss socialdemokrater har det alltid varit väldigt viktigt att bevara tillfällen till sysselsättning och inkomst från skogen, lika viktigt som att säkerställa att vårt naturarv bevaras till framtida generationer. Det är en skör balans som är absolut nödvändig. Skog och skogsmark är en nationell tillgång precis som en internationell sådan. Självklart ska vi uppfylla våra internationella åtaganden. Lika viktigt som att skydda skog genom reservat, naturvårdsavtal och frivilliga avsättningar är att skapa incitament för en ökad naturhänsyn i den konventionellt brukade skogen. I det framtidskontrakt som den socialdemokratiska kongressen antagit slår vi fast att vi behöver arbeta fram tydliga åtgärder för att uppnå miljömålen. Den biologiska mångfalden ska skyddas, och vi är övertygade om att det är möjligt samtidigt som vi värnar jobben. Vi socialdemokrater vill öka anslaget för skydd av värdefull natur med 100 miljoner. Vi ser problemen och vill göra något åt dem. Herr talman! Ett annat viktigt område i betänkandet rör strandskyddet. I betänkandet slår regeringen fast att det finns indikationer på att ändringen av strandskyddsbestämmelserna inte har fyllt sitt syfte, att bestämmelserna har tillämpats olika i olika delar av landet och att de har lett till oavsedda effekter. Man konstaterar att förändringarna 2009 och 2010 lett till en icke avsedd skärpning i vissa områden. I min hemkommun Örnsköldsvik har vi arbetat mycket med att i översiktsplanen ta fram strandnära områden lämpliga för bebyggelse. Det har skett i samråd med lokalbefolkningen, och jag har upplevt arbetet som väldigt positivt. Självklart får inte ett sådant arbete på något sätt begränsa vårt rörliga friluftsliv eller allmänhetens tillgång till stränder. Hos oss har jag inte upplevt detta som ett problem, men i andra delar av landet har det, vad jag förstår, inte fungerat lika bra. En stor del av de hotade arter som finns på artdatabankens rödlista trivs i strandmiljö. Den omläggning regeringen gjort när det gäller strandskyddet riskerar att leda till en allt för stor exploatering av strandmiljöer och att arterna därmed hotas. De lättnader som införts när det gäller glesbygd anser vi socialdemokrater är mycket rimliga. Det är viktigt i dessa områden att kunna erbjuda attraktiva boendemiljöer, och det finns gott om plats. Men den ökade bebyggelse som lagen öppnar för i områden med redan högt etableringstryck riskerar att drabba den biologiska mångfalden och allemansrätten. Vi menar att länsstyrelserna ska ges möjlighet att överpröva besluten. Justeringar av strandskyddet måste syfta till att den biologiska mångfalden säkras och att tillgången till stränder för friluftsliv inte försämras. Till sist, herr talman, vill jag säga några ord om vargen. Det är många som följt det som hänt i mitt hemlän och den riksbekanta varghonans vandring tillbaka till Junsele. Det är omöjligt att inte fascineras av detta djur som gång efter gång vänder nosen norrut och helt enkelt går hem. Jag har stor respekt för det dilemma som uppstått med tanke på just denna individs viktiga genetik och de problem som åsamkas de som bedriver rennäring. Jag hoppas att det här kommer att kunna lösas på ett bra sätt. Det som gjorts hittills har uppenbarligen inte fungerat, och det har inneburit stora kostnader och förmodligen ett lidande för denna varg. Vi socialdemokrater tror att naturlig invandring är tillräckligt för att vi ska få en livskraftig vargstam och tycker att försöken med utsättning av vargvalpar från djurparker bör avslutas. Helt avgörande för att vi ska kunna existera tillsammans människa och varg är att det finns en stor förståelse hos befolkningen för den förda rovdjurspolitiken och att man känner delaktighet och inflytande. När det gäller skyddsjakt är det av yttersta vikt att den fungerar, så att människor kan känna sig trygga och bedriva den verksamhet man vill. Vi är positiva till de nya regler för utökad skyddsjakt som regeringen beslutat om. I de nya gemensamma riktlinjerna för förvaltning av vargstammen bör det ingå ett ökat lokalt medinflytande för att vargen ska kunna hitta sin plats i svensk natur och i samspelet med människor. Målet för politiken måste utgå från den konflikt som finns mellan varg och människa i vissa områden samt målet att bevara en livskraftig vargstam i Sverige. Vi socialdemokrater har sedan 2006 här i kammaren förklarat att vi gärna diskuterar rovdjurspolitiken med regeringen. Vi anser att en bred och långsiktig överenskommelse är nödvändig, men så här långt har regeringen inte visat något intresse för att samtala med oss. Jag tycker mig ana en viss handfallenhet hos regeringen efter att vi nu fått klart för oss att inventeringen visar att vi har ungefär 400 vargar i Sverige och att dubbleringstakten bedöms vara tre till fyra år. Det skulle kunna innebära 800 vargar om fyra år. Jag tänker: Vad händer med sans och balans och sunt förnuft som vi brukar försöka visa här i kammaren? Nej, jag tycker att vi ska försöka att komma fram till en gemensam, långsiktig och hållbar rovdjursförvaltning. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationerna 24 och 27. (Applåder)

Helena Leander (MP)

Anf. 121 Helena Leander (MP)

Herr talman! Vad är en vitryggig hackspett värd, eller någon annan art för den delen? Det finns människor som försöker räkna på det, men det är olidligt svårt. Det är väldigt svårt att peka ut en art och säga att den är värd si eller så mycket. Däremot kan vi inte blunda för att samspelet mellan arter, det ekosystem som bildas av naturens levande och icke levande delar, är otroligt värdefullt och rentav livsavgörande för vår existens. De tjänster som naturen förser oss med gratis, ekosystemstjänster som de kallas, är otroligt värdefulla. Vi vet också att ett myller av arter, den biologiska mångfalden, är en viktig faktor för att förse oss med de här tjänsterna. Det är en försäkring, inte minst mot de förändringar som vi står inför med föränderligt klimat och andra förändringar. Vi kan inte säga att just den vitryggiga hackspetten eller någon annan art för den delen är totalt avgörande, men vi vet att mångfalden i sig är en försäkring som vi är beroende av. Så långt tror jag att alla här kan vara överens. Alla är ju principiellt för biologisk mångfald. Kruxet är när vi kommer till de enskilda arterna, när det kommer till kritan och den biologiska mångfalden ställs mot andra samhällsmål. Det är då som den biologiska mångfalden ofta får stryka på foten. Det är därför vi ser att målet om biologisk mångfald är ytterligare ett av alla de miljömål som Sverige missar. Jag tänker därför inte tala så mycket om den fina teorin om biologisk mångfald utan gå in på några av de konfliktpunkter där den biologiska mångfalden står i skottgluggen. Jag börjar med några som verkligen står i skottgluggen, nämligen rovdjuren. När det gäller andra arter, till exempel dammfladdermöss, diskuterar vi inte här i riksdagens kammare hur många vi ska ha i Sverige, hur många som krävs, utan vi har regler och rutiner och tjänstemän som räknar på det och försöker se vad som är en livskraftig stam, vad vi kan ha för åtgärder för att vi ska ha livskraftiga populationer i Sverige. Men just rovdjuren har blivit väldigt kontroversiella. Och vi har en regering som beställer utredning efter utredning för att få en så låg siffra som möjligt, och när man inte får en så låg siffra som man vill ha kommer man med egna siffror. Det har blivit en otroligt politiserad process. Just eftersom det har blivit denna politiska cirkus kring rovdjuren tror jag att det är bra om vi kan vara tydliga från politiskt håll med vad vi ser som målet med rovdjurspolitiken. Och för oss miljöpartister är det självklart att det är en gynnsam bevarandestatus för de rovdjur vi har i Sverige, som är en naturlig del av den svenska faunan och som ska få fylla en viktig roll i naturen. Gynnsam bevarandestatus är ett lite tradigt begrepp. Det är inte bara ett biologiskt och vetenskapligt begrepp utan också ett juridiskt begrepp eftersom vi är bundna av EU:s regler på det här området. Precis som när det gäller många andra arter har man sätt att räkna på det här. Man brukar tala om en tumregel på 500 genetiskt effektiva individer för en livskraftig population, och det är något motsvarande man kan tänka sig för vargar och andra rovdjur också. Det behöver inte vara så krångligt. Det som möjligen krånglar till det är att vi också har inaveln att ta hänsyn till. Vi måste både ha ett mått på populationens storlek och på inavelsgraden. Vi behöver alltså jobba med båda dessa saker samtidigt. Om vi inte uppnått gynnsam bevarandestatus, vilket vi inte har för exempelvis varg, är det rimligt att vargarna får växa till sig innan man börjar gå ut och skjuta dem. Vi kommer förstås att behöva ha skyddsjakt även innan vi har uppnått det, när vi ser att det är sådana konflikter som inte går att lösa på annat sätt och skyddsjakten blir den sista utvägen. Men att börja ha en jakt som bara går ut på att minska en population som ännu inte uppnått gynnsam bevarandestatus är oansvarigt. I takt med att vi når en bättre bevarandestatus för rovdjuren kan vi också ha en mer generös skyddsjakt. Då kan man göra det lättare när man ser att det finns konflikter. Men nu när vi har en sådan krisartad situation för inte minst vargstammen vad gäller inavel och så måste vi vara mer försiktiga. Att få till en mer gynnsam bevarandestatus handlar dels om populationens storlek, dels om inaveln. Aktiva åtgärder för att förbättra genetiken kan bara bli en akutlösning. På lång sikt måste den svenska vargpopulationen få kontakt med vargar av östligt ursprung. Vi måste på ett eller annat sätt få en fungerande naturlig invandring där vargar kan komma norrifrån och ta sig genom Norrland till den mellansvenska populationen. Då måste vi hitta ett sätt att acceptera åtminstone enstaka vargföryngringar i renskötselområdet. Det kräver att vi jobbar hårt med att hitta skadeförebyggande åtgärder, att vi tar till vara den kunskap som finns och att vi ser över ersättningar och så vidare för att få detta att funka. Jag säger inte att det är lätt; det tror jag inte. Men särskilt ni som företräder partier som vill ha en liten vargpopulation, vilket kräver en stor invandring för att det ska funka, borde verkligen ta initiativ för att få detta att fungera så att inte rennäringen får betala priset för att ni vill ha en liten vargpopulation. Även om vargen är ett speciellt fall där man med vett och vilja försöker skjuta bort en hotad art är det största hotet mot biologisk mångfald inte att man skjuter skalbaggar och annat utan att livsmiljöerna försvinner. Ofta är det storskaliga skogsbruket boven i dramat, att biologiskt värdefulla skogar med en mångfald av arter, åldrar och strukturer förvandlas till mer enformiga plantageliknande skogar som inte alls hyser samma mångfald av arter. Detta har blivit ett stort hot mot många arter. För att komma till rätta med detta behöver man ha både större miljöhänsyn och större arealer skyddad skog. Vi ska ju inte tala om själva skogsbruket i dag, utan det blir i en senare debatt. Det gör det lite konstigt eftersom dessa saker hänger väldigt mycket ihop. Ju större miljöhänsyn man har i skogsbruket, desto mindre arealer behöver man skydda och vice versa. Tittar vi på skogsskyddet i stort brukar vetenskapsmännen ange som tumregel att 20 procent av arealen behöver skyddas för att tillförsäkra oss den biologiska mångfalden. Precis hur många procent det ska vara beror inte minst på vad man har för skogsbruk, men vi ser det som en tumregel. Dessutom har Sverige i Nagoya lovat att vi ska skydda 17 procent av arealen - och inte bara vilken areal som helst, utan det ska vara biologiskt värdefulla områden. Det ska också vara ekologiskt representativa områden. Det räcker alltså inte att vi har fantastiska nationalparker i fjällen, utan vi måste också se över andra hotade områden som inte alls har skydd i samma utsträckning, till exempel den produktiva skogen. Det är just denna produktiva skog som är så biologiskt värdefull och som i dag är skyddad i så liten utsträckning. Här behöver vi göra mycket mer, och jag ser det som en viktig uppgift för Miljömålsberedningen, som jobbar med frågor om skydd av markområden, att inte bara ha skydd för mark generellt utan också specifika mål för den produktiva skogen. Det behövs verkligen för den biologiska mångfalden. En skog som blivit lite mer känd än andra skogar det senaste året är Ojnareskogen på Gotland. Det är ett helt unikt område med skog, myrmark och så vidare. Naturvårdsverket ser gärna att man gör nationalpark av denna värdefulla natur medan Nordkalk vill ha ett kalkbrott. Det har varit en lång radda juridiska turer kring detta. Jag ska inte gå in på det i stort utan lite kort ta upp de täktbestämmelser som tidigare fanns och som innebar ett skydd för biologisk mångfald vid täktverksamhet. De tog man bort med löfte om att det inte skulle hindra skyddet av den biologiska mångfalden. Men i ljuset av vad som hänt i Ojnareskogen påstår jag att det var ett stort misstag och att täktbestämmelser behöver återinföras. Man behöver också något motsvarande för andra verksamheter än just täktverksamheter. Jag passar därför på att yrka bifall till reservation 15. Detta hjälper inte Ojnareskogen här och nu. Något som däremot skulle vara till stor hjälp är om man kunde fullfölja de nationalparksplaner som Naturvårdsverket tagit fram där området Bästeträsk skulle bli en nationalpark - givetvis med bestämmelser om att det inte ska vara ett kalkbrott i mitten, för det skulle ju förta känslan av nationalpark. Detta är något som vi skulle kunna besluta om redan här och nu. Herr talman! Jag ska säga något kort om marina Natura 2000-områden. I dag har vi en otillfredsställande situation där dessa värdefulla marina områden utsätts för bottentrålning och andra skadliga verksamheter på ett hyfsat oreglerat sätt. Vi har länge talat om att vi borde reglera det på ena eller andra sättet. Jag bryr mig inte så mycket om ifall man gör det via miljöbalken eller fiskelagstiftningen, bara man gör det. Min önskan är att man tar tag i de marina Natura 2000-områdena. Tekniken bryr jag mig inte om. Herr talman! Vi har gått in på några frågor i den biologiska mångfalden. Det finns givetvis mycket mer att säga, för det finns så många olika arter och naturtyper. Men det viktiga är att vi vågar ha den biologiska mångfalden med oss i våra beslut och inte bara ser att den eller den lilla arten inte spelar någon roll och att det eller det lilla området inte spelar någon roll. Håller vi på så kommer nämligen den utarmning som vi ser och som äger rum i en rasande takt bara att fortsätta, och det kommer vi att ångra. (Applåder)

Josef Fransson (SD)

Anf. 122 Josef Fransson (SD)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation nr 26. Vår svenska natur är unik, vacker och värdefull. Det svenska kulturlandskapet har vi ärvt av våra förfäder, och vi lånar det av våra barn. Därför är det logiskt att vi förvaltar detta omistliga naturvärde för framtiden, vilket också är en självklar del av Sverigedemokraternas nationalistiska socialkonservatism. Med sina dryga 2 000 meter över havet är Kebnekaise Sveriges högsta berg. Massivet innehåller flera höga bergskammar som står i majestätisk kontrast till de djupa dalar som omger topparna. Fjällturismen är gammal på berget, och Kungsleden löper genom området. På de lägre höjderna växer många örter, och högre upp tronar glaciärer och snölegor. I de djupa dalgångarna kring berget frodas områdets rikaste djurliv med arter av änder och vadare. Sverigedemokraterna ställer sig i detta betänkande bakom en reservation som gör gällande att Kebnekaise ska bli nationalpark, vilket också är föreslaget från Naturvårdsverket. På Naturvårdsverkets hemsida kan man läsa att syftet med en nationalpark är att "bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick". Nationalparkerna ska utgöras av representativa landskapstyper som bevaras i naturligt tillstånd, men de ska också vara natursköna eller unika miljöer som kan ge starka naturupplevelser. Avsikten är också att stimulera och underlätta för människor att komma ut i skog och mark. Jag och Sverigedemokraterna menar att Kebnekaise uppfyller dessa kriterier. Sarek och Stora Sjöfallet har redan bedömts vara så värdefulla att de fått nationalparksstatus. Det skulle vara värdefullt att slå ihop dessa tre enheter till ett område med hög bevarandestatus. Det vore att förvalta ett stort område värt att bevara. Inför bildandet av en sådan viktig och omfattande nationalpark skulle det krävas en noggrann och seriös utredning. Vi ska hålla i minnet att Malmberget och Gällivare ligger inom en tolvmilsradie från Kebnekaises fjällstation. Vi vet alla att järnmalmen är viktig för dem som bor och arbetar i dessa orter samt för rikets industri och export i övrigt. En sammanhållen nationalparksutredning måste därför ske med tanke på de rikedomar som vilar i berget och som ska vara med och bekosta både dagens och morgondagens välfärd. Vidare tänkte jag gå över till något helt annat, nämligen GMO. Herr talman! I det betänkande som vi debatterar här i dag finns ett antal reservationer som behandlar just GMO. Jag kan bara tragiskt konstatera att vissa partier konsekvent för fram en skrämselpropaganda gällande GMO som fullständigt saknar stöd i forskningen. Jag tycker att frågan förtjänar ett långt bättre öde än att bli föremål för trångsynta propagandister som skrämmer upp folk. Frågan är komplex och kan vara svår att greppa för allmänheten. Därför vilar ett extra stort ansvar på politiken att vara saklig och korrekt. Det finns goda skäl att reglera och riskbedöma nya grödor som ska sättas ut i naturen, inte minst från ett etiskt perspektiv, men att göra som de förmenta miljövännerna i bland annat Miljöpartiet tycker jag är rent förkastligt. Mycket av retoriken byggs upp kring att vi ska vara rädda för något odefinierbart som skulle kunna inträffa. Men det finns oftast inga som helst belägg för några av de påståenden som man för fram, bara att man inte riktigt vet. Det kan vara farligt, säger man: Vi vet inte. Jag vill i stället hävda att man vet väldigt mycket, långt mer än under de senaste årtiondena, när man helt oreglerat har växtförädlat med så kallad mutationsförädling, där man helt slumpmässigt forcerar fram mutationer med hjälp av till exempel radioaktiva ämnen eller kemikalier. Modern växtförädling är långt mer precis, och vi vet långt mycket mer i dag om vilka risker som finns. Vi kan i dag också på vetenskaplig grund avfärda många av de farhågor som tidigare angivits i den här frågan. Kunskapen om våra egna och andra organismers gener framskrider i mångt och mycket i paritet med våra datorers prestanda. Lite förenklat skulle man kunna säga att vi vet dubbelt så mycket vartannat år, eftersom processorerna i överensstämmelse med Moores lag fördubblar sin kapacitet ungefär vartannat år. Med modern växtförädling är potentialen smått fantastisk för vilka miljöfrämjande grödor som skulle gå att ta fram, om det inte vore för det rådande motståndet mot ny teknik. Potatisen Fortuna, som är resistent mot bladmögel och brunröta, är ett ypperligt exempel på gröda som finns framtagen för odling redan i dag. Då skulle man slippa spruta ut bekämpningsmedel på fälten flera gånger varje säsong. Möjligheterna är även enorma att få fram grödor som till exempel skulle kunna ta upp näringsämnen bättre, så att man slipper köra runt med traktorer och spruta ut stora mängder gödningsmedel. Men som vanligt när det gäller de förmenta miljövännerna är man emot det mesta som kan göra reell miljönytta. Propagandan och symbolpolitiken skadar i förlängningen både människor och natur. Som exempel på detta skriver Miljöpartiet en reservation där man spelar på människors rädsla gällande antibiotikaresistens. Man menar att eftersom den antibiotikaresistenta genen npt II används som markörgen i vissa GMO finns det hemska risker, där en bakterie skulle kunna bli resistent genom något slags horisontell genöverföring. Javisst, det skulle rent teoretiskt kunna hända, även om fenomenet är relativt unikt i naturen. Vad man glömmer att säga är att den aktuella genen är vanligt förekommande i naturen i alla fall. Det räcker med att ta upp en näve jord så har man handen full med bakterier som har just den här genen. Vad tänker Miljöpartiet göra åt det? Det kan man fråga sig. Hela frågan är superfånig för alla sakkunniga, men det är som sagt lätt att anspela på bakterieresistens och varna för fara inför en oinsatt väljarkår. Problemet är bara att man skadar hela diskussionen om genteknik. I en annan reservation hävdar man från Miljöpartiet och Vänsterpartiet: "Riskerna med exponering för genförändrade organismer i ekosystemen och vad som händer med människors och djurs hälsa på lång sikt är mycket dåligt utredda." Någonting får mig att tro att varken Vänsterpartiet eller Miljöpartiet kommer att godta någon som helst utredning i frågan. EU har lagt mångmiljardbelopp - jag tror att det är ungefär 3 miljarder svenska kronor - på att göra just den riskbedömningen. Men man har inte kunnat finna några som helst belägg för att den här moderna formen av växtförädling skulle vara förenad med någon som helst större risk än den traditionella mutationsförädlingen. De pseudorapporter som kommer med jämna mellanrum kan snabbt dissekeras och avfärdas som de propagandanummer de är. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är emot GMO - punkt. Jag tror inte att de själva vet varför alla gånger. Men det är väl antagligen ett sätt att enkelt skrämma till sig röster. Till dessa partier skulle jag vilja säga: Kom in i matchen! Sluta skrämmas och sprida ovetenskaplig propaganda, och visa att ni menar allvar med er miljöpolitik! Ni har ett stort ansvar för att traktorer kör runt helt i onödan och sprutar ut kemikalier och gödningsmedel, liksom ni har ett stort ansvar för att odlingar attackeras och förstörs av utomparlamentariska organisationer. På er vilar också ett stort ansvar för att miljöfrämjande grödor inte når social acceptans och inte når kommersiellt genomslag. Det är tragiskt, det är vetenskapsfientligt, och det är sannerligen ingen god miljöpolitik.

Jacob Johnson (V)

Anf. 123 Jacob Johnson (V)

Herr talman! Detta motionsbetänkande om naturvård och biologisk mångfald behandlar en stor mängd motionsyrkanden och är lite av karaktären gott och blandat. För tids vinnande begränsar jag mig till rovdjursförvaltning, skydd av skog samt reglering av fiske i Natura 2000-områdena. Jag passar också inledningsvis på att yrka bifall till reservation nr 28. Herr talman! Rovdjuren har stor betydelse för upprätthållandet av den biologiska mångfalden. Om antalet stora rovdjur minskar ökar antalet klövdjur, till exempel älgar, vilket leder till att de växter som klövdjuren äter minskar i mängd. Detta resulterar i sin tur i att andra arter blir påverkade och hela ekosystemet förändras. Utdöendet av en enda topp-predator kan få ett helt ekosystem att kollapsa, speciellt om artrikedomen är låg. Det finns problem med samexistensen mellan människor och rovdjur, men vi anser att en ökad jakt på hotade arter inte är rätt väg att gå. Det finns många andra sätt, bland annat att förbättra kunskapen om rovdjuren och deras betydelse för ekosystemet. Rovdjursförvaltningen ligger i dag på regional nivå, vilket är problematiskt. Först och främst rör sig rovdjuren över stora arealer, vilket gör det svårt att få en överblick på regional nivå. Det finns också problem med motsättningar och samexistens med bland annat befolkningen. I sådana lägen kan länsstyrelserna lätt utsättas för starka påtryckningar av särintressen. För att uppnå den mest neutrala förvaltningen anser Vänsterpartiet därför att förvaltningen av de rovdjursstammar som ännu inte har uppnått en långsiktig gynnsam bevarandestatus bör ske på nationell nivå. Bedömningen av gynnsam bevarandestatus för varg måste liksom för övriga rovdjur göras utifrån vetenskapliga kriterier. Herr talman! Skogen är kanske Sveriges viktigaste naturresurs och har en avgörande betydelse för vårt lands hållbara utveckling ur ekonomisk, ekologisk och social synvinkel. I detta betänkande finns några reservationer från Vänsterpartiet, ibland tillsammans med Miljöpartiet, som tar upp en del av dessa frågor. Skog behöver skyddas för att stärka den biologiska mångfalden. Ca 5 procent av all skogsmark har i dag formellt skydd. Men Miljömålsrådet har uppskattat att mellan 9 och 16 procent av all produktiv mark behöver skydd. Dessutom har Sverige genom avtalet i Nagoya förbundit sig att skydda 17 procent av sin landareal till 2020. De områdena ska vara ekologiskt representativa, det vill säga vara områden med höga värden av biologisk mångfald. Därför anser vi att Sverige bör anta ett nytt, mätbart etappmål i miljömålssystemet för arealskyddad skog i linje med vårt åtagande i Nagoya. Turismen är i dag en större näring än flera av våra största industriföretag och omsätter enligt Tillväxtverket 225 miljarder kronor. Inte minst på landsbygden är skogen helt avgörande för att naturturismen ska kunna fortsätta växa. Hyggesfritt skogsbruk kan som rätt använd skötselmetod stärka skogens värden i form av turism, men i hög grad även biologisk mångfald, kultur och rekreation. En nationell målsättning för arealen kalhyggesfritt skogsbruk bör därför ingå i miljökvalitetsmålet Levande skogar. Ungefär 20 procent av de djur- och växtarter som lever i gammelskogar har betydligt större behov än andra arter av ett sammanhängande landskap med lämpliga biotoper för att överleva på lång sikt. I dag tas mycket sällan hänsyn till närliggande marker vid avverkning, vilket förstärker en fragmentisering av livsmiljöer för många arter. Vi anser att berörda myndigheter i samverkan med markägarna genom landskapsplanering ska försöka bryta denna fragmentisering. För många hotade arter saknas i dag tillräckligt stora arealer lämpliga skogstyper på grund av det moderna skogsbruket och bristen på naturliga störningar i ekosystemet som brand, storm, översvämningar etcetera. För att åtgärda detta krävs restaurering och återskapande av lövskogar, ädellövskog och tallskog. Att förvärva skog för detta ändamål kan med rätt framförhållning och god landskapsplanering göras under förhållandevis gynnsamma ekonomiska förutsättningar för staten. Därför efterlyser vi en nationell plan för restaurering och återskapande av skogstyper för de mest hotade arterna. Herr talman! Drygt 5 procent av Sveriges hav är skyddade som så kallade marina Natura 2000-områden. För att få fiska i ett sådant område krävs det enligt miljöbalken att fisket miljöprövats och att det har tillstånd. Bara om miljöprövningen bevisar att fisket inte hotar att skada de naturvärden som ska skyddas i området kan länsstyrelsen tilldela tillstånd till fisket. Men här finns det brister i tillämpningen av lagstiftningen. Exempelvis har till och med fiske med bottentrål förekommit i Natura 2000-områden i mitt län, Uppsala län. Anmärkningsvärt nog har statens förlängda arm i länet, landshövdingen, ifrågasatt om fisket verkligen bör tillståndprövas enligt miljöbalken, något som dock miljöministern hävdar ska gälla, vilket framgår av betänkandet. Men det har också visat sig att länsstyrelser önskar tydlighet från regeringen om vad som gäller. Exempelvis har Länsstyrelsen i Halland hemställt hos regeringen att regeringen ska ge Havs- och vattenmyndigheten direktiv att prioritera ett sådant regelarbete. Länsstyrelsen i Blekinge län konstaterade att man inte bedrev någon egeninitierad tillsyn av fiske i Natura 2000-områden beroende på bristande resurser och osäkerhet om vilket fiske ska betraktas som tillståndspliktigt. Länsstyrelsen i Västra Götaland har sagt att den bedömt att den enligt miljöbalken inte får tillståndspröva fisket i reservaten. Den hänvisar till en övergångsregel om att pågående verksamhet, till exempel fiske som förekom i ett havsområde innan det blev ett reservat, inte behöver tillståndsprövas, detta trots att det handlar om omfattande bottentrålning i ett känsligt område med koraller och stora naturvärden. Detta är givetvis helt orimligt. I enlighet med EU:s art- och habitatdirektiv ska Sverige säkerställa en gynnsam bevarandestatus för de arter och livsmiljöer som omfattas av direktivet. Med hänvisning till de olika svaren från olika länsstyrelser i frågan anser Vänsterpartiet att ett förtydligande om regelverket vad gäller tillståndsprövningen av fiske i Natura 2000-områdena krävs. Det är alltså det som vi hänvisar till i vår reservation 28.

Lars Hjälmered (M)

Anf. 124 Lars Hjälmered (M)

Herr talman! Tidigare talare talade om att detta betänkande innehåller lite av varje, och det får jag nog hålla med om. Det är ett drygt hundratal motioner från allmänna motionstiden som täcker in rovdjur, skydd av områden, skydd av arter, miljöforskning och en hel del andra områden. Det kan därför måhända finnas en tendens att det blir lite spretigt. Jag tänkte fördjupa mig i tre frågor, nämligen strandskydd, miljöforskning och viltförvaltning. Strandskyddet är på sina håll i landet en het fråga med en inneboende konflikt mellan att å ena sidan öppna upp för möjligheter till byggnation och att å andra sidan värna och bevara viktiga värden. Landet är lite delat i fråga om detta. I delar av landet är det ett stort tryck, en stor exploatering och ett stort behov av skydd. Det finns också områden i landet där trycket inte är lika stort och det inte är lika befogat med ett strikt strandskydd. Strandskyddet syftar naturligtvis till att trygga förutsättningarna för tillgång till strandområden och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. För några år sedan fattade vi här i riksdagen beslut om vissa ändringar i strandskyddsbestämmelserna. I det beslut som riksdagen då fattade konstaterade vi att vi för det första fortsatt ska ha ett generellt strandskydd i Sverige, att vi för det andra ska ha ett strikt skydd i kraftigt exploaterade områden och att vi för det tredje ska öppna upp för att det ska bli enklare att bygga framför allt i landsbygdsområden där det finns många stränder och trycket är lågt. Vi kan nu några år senare konstatera att det inte blev riktigt som det var tänkt i denna del. Med ändringarna i strandskyddslagen har det snarast blivit en skärpning i stora delar av landet på ett sätt som det inte var tänkt med riksdagens beslut på området. Därför tycker jag att det är bra att regeringen nu följer upp och utvärderar lagen som sådan och också tittar på om det kan vara befogat att gå vidare med lättnader i sådana områden som inte är så exploaterade. Vi har trots allt i delar av landet mil efter mil med sjöar och stränder där det finns stora möjligheter att bidra till inte minst en landsbygdsutveckling. För några veckor sedan hade vi en klimatdebatt i riksdagen. I den debatten valde jag att lyfta fram just forskningsfrågan och i synnerhet miljöforskningen. Vi kunde redan då konstatera, och kan göra det igen, att vi har en regering med en jobbpolitik, med ansvar och med ordning och reda på ekonomin, vilket gör att Sverige till skillnad från snart sagt varje europeiskt land kan investera i framtiden. Med det forskningsbeslut som riksdagen tog för inte så länge sedan kommer vi att gå från höga till mycket höga forskningsnivåer och nästan oavsett hur man räknar lägga otroligt mycket pengar på forskning per capita, i faktiska summor och på andra sätt. Detta är viktigt för svenska jobb, för svensk konkurrenskraft och för att kunna möta och ta oss an viktiga miljöutmaningar, bland annat på de områden som vi i dag har uppe till diskussion. Jag ska därefter gå över till viltförvaltningen. Sverige har en fantastisk natur. Det är runt två miljoner människor som är medlemmar i olika naturorganisationer och som på sin fritid lägger tid på fiske, jakt, vandring och andra saker. Vår natur i kombination med ett stort och brett folkligt engagemang och intresse är något som är karakteristiskt för Sverige. Förvaltningen av natur och vilda djur i Sverige fungerar till största delen mycket väl. Men vi har också ett antal utmaningar kring inte minst förvaltningen av rovdjur. Det finns olika uppfattningar och synpunkter på hur vi kan utveckla arbetet kring länsstyrelser, lagstiftning, öppenhet och transparens. Människor ska kort och gott veta vad som gäller. För mig utgår en ansvarsfull förvaltning av natur och vilda djur från ett antal bärande principer. Det handlar om förvaltarskapstanken, om ekosystemsansatsen, om en respekt för nationella och internationella regler och lagar och om en stark och tydlig äganderätt. Viltförvaltningen fungerar i stora stycken mycket väl. Men det finns också ett antal saker som jag tycker att vi ska titta närmare på för att se om vi kan utveckla dem. Det första är frågan om förvaltningsplaner. Det finns många relevanta arter, och vi behöver gå vidare med detta. Förvaltningsplaner är A och O i en ansvarsfull förvaltning. Det är viktigt att de är stabila och långsiktiga men också adaptiva. De ska vara långsiktiga i meningen att de kanske ska löpa under 20 så att man långsiktigt ska veta vad som gäller. De ska vara adaptiva i meningen att de kan anpassas och löpande utvärderas utifrån populationernas upp- och nedgång och resultat av jakt och andra saker. Jag tror att detta är viktigt utifrån djuret och arten som sådan. Men det är också viktigt utifrån människors perspektiv därför att man har möjlighet att påverka utformningen av en plan och har på det sättet möjlighet att veta vad som gäller - livsförutsättningarna i min del av landet. Det är lite viktigt med den typen av planer. Ett annat område när det gäller viltförvaltningen som jag tror att vi behöver titta närmare på är länsstyrelsernas roll. Länsstyrelserna har naturligtvis en nyckelroll i detta. Många gånger gör de ett alldeles ypperligt arbete. Men jag tycker att det finns åtminstone två saker där de behöver bli duktigare och bättre. För det första kan vi konstatera att tillämpningen av en del lagstiftning skiljer sig åt, till exempel när det gäller skyddsjaktsbeslut. Jag tycker att människor ska kunna förvänta sig en likvärdig behandling i alla delar av landet. För det andra måste länsstyrelserna bli duktigare på att vara tillgängliga för medborgare, allmänt men framför allt i akuta sammanhang. Ett tredje område som jag tycker att vi bör jobba lite mer med är inventering. Inventeringen av djur fungerar ofta mycket väl. Men det finns ett antal områden - det framgår av motionsfloden och detta betänkande - till exempel i fråga om varg, som är rätt omdiskuterade. Gjorda inventeringar kan av vissa uppfattas som underskattningar och av andra uppfattas som överskattningar. Det här är viktigt. Inventeringar som är kvalitetssäkrade och ger trovärdiga uppgifter om var djur finns och i vilken omfattning är A och O för att få en bra och ansvarsfull förvaltning, till exempel vid beslut om jakt. Bristande tilltro till gjorda inventeringar är ett problem som i större stycken skjuter inte bara inventeringen i sank när det gäller rovdjursförvaltningen. Det finns åtminstone två saker vi behöver tänka på. Det ska vara tydliga kriterier för inventeringar. Man borde också testa möjligheten att låta miljöpersoner tillsammans med jägare gemensamt genomföra olika typer av inventering. Genom att testa en variant med miljöperson och jägare är det svårt att i efterhand ifrågasätta metod och resultat. Det kan vara en möjlighet att skapa samarbete och samförstånd. Sedan finns det lite att fundera över när det gäller skyddsjakt, bättre arbete mot jaktbrott och att utveckla mandat för viltförvaltningsdelegationerna. Herr talman! Om ett antal av dessa saker genomförs kan vi gå från en i stort välfungerande och bra viltförvaltning i Sverige till att göra den än bättre. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Kristina Nilsson (S)

Anf. 125 Kristina Nilsson (S)

Herr talman! Jag talade en hel del om strandskyddet och myllrande våtmarker. Jag delar Lars Hjälmereds uppfattning att i många delar av landet är det viktigt att man kan bygga. Jag tog upp min egen hemkommun som ett exempel där det finns gott om stränder. Det är positivt att jobba med dessa frågor. Jag tog också upp att vi i vår reservation vill att en översyn ska ta hänsyn till att den biologiska mångfalden skyddas. Jag vill att Lars Hjälmered förtydligar om han delar den uppfattningen. Det här betänkandet innehåller mycket. Jag tog upp två av de miljömål som vi inte når. I dag kan vi se att vi når två av 16 miljömål. När ska regeringen presentera en politik för att nå miljömålen? Det känns som att det inte händer något, att man inte tar frågan på allvar. Jag skulle vilja se de ansvariga ta krafttag för att det ska hända något så att vi åtminstone rör oss i riktning mot att vi når miljömålen. Jag tittar på indikatorer och hur det ser ut på miljömålsportalen i fråga om uppföljning. Det känns som att det står still. När kommer politiken för att det ska hända något?

Lars Hjälmered (M)

Anf. 126 Lars Hjälmered (M)

Herr talman! När vi fattade beslut om strandskyddet för ett antal år sedan var andemeningen att fortsätta med strandskydd generellt i hela landet. Det ska vara ett strikt skydd i hårt exploaterade områden, till exempel mina egna hemtrakter i Göteborg och på västkusten, och möjligheter i andra delar av landet. Olika miljöintressen måste ställas mot varandra vid beslut i enskilda fall. Så är det självklart alltid. Det är naturligtvis den tänkta utformningen framåt. Andemeningen i det beslut riksdagen fattade då var förhoppningen att öppna fler möjligheter till byggnation, exploatering, landsbygdsutveckling - något som inte blev av. Därför är det bra att regeringen följer upp frågan. Det är oroande att se på miljömålen. Tanken när hela systemet sattes på plats var att inom en generation klara de stora och svåra miljöutmaningarna. Där kan vi alla vara lite självkritiska och ödmjuka och konstatera att det på flera områden finns stora utmaningar. Vi får inte glömma bort att riksdagen fattade beslut om en miljömålsproposition med lite förändringar i arbetet. Det innebar ett tydliggörande av rollerna. Myndigheterna fick ansvar att jobba med uppföljning och utvärdering. Det tillsattes en parlamentariskt sammansatt miljömålsberedning, där ett antal av människorna som är närvarande i kammaren i dag är medlemmar. De hade till uppgift, och har till uppgift, att jobba med vad som anses vara särskilt svåra frågor där det krävs politiska överväganden. Den beredningen har redan lämnat förslag vad gäller till exempel luftfrågor, avfallsfrågor och kemikaliefrågor och sitter nu och jobbar med framför allt skogliga frågor. Beredningen ska lämna ett betänkande i mitten av juni. Jag vill inte ge sken av att beredningen i det sammanhanget kommer att lösa alla utmaningar, men vi är verkligen på rull i arbetet. Det kommer slag i slag olika konkreta förslag med etappmål och åtgärder.

Kristina Nilsson (S)

Anf. 127 Kristina Nilsson (S)

Herr talman! Jag får tacka för svaret, men jag tyckte inte riktigt att jag i svaret hörde något om de hårt exploaterade områdena där man behöver tänka på att säkra den biologiska mångfalden. Vi är helt överens om att det är viktigt i glesbebyggda områden, men jag vill att regeringen säkerställer att det inte blir för hårt exploateringstryck i de områden där det är möjligt. När det gäller miljömålen har regeringen ett ansvar nu . Det känns som att tiden går - år efter år. Under två år har det inte hänt särskilt mycket. Jag tycker att regeringen har ett ansvar att lägga fram förslag på styrmedel så att det händer något. Bara för att det pågår utredningar och beredningar borde man ändå parallellt komma fram med något så att det inte känns som att allt står helt stilla. Det finns inget i det pågående berednings- och utredningsarbetet som hindrar att regeringen gör något aktivt i dag. Det önskar jag sker snart.

Lars Hjälmered (M)

Anf. 128 Lars Hjälmered (M)

Herr talman! I frågan om hård exploatering var inte ambitionen att det skulle ske några lättnader i strandskyddet. Skyddet ska naturligtvis fortsätta att ligga fast, och olika miljöintressen ska vägas av. Jag skjuter in mig lite grann på att tänkta lättnader inte kom på plats. Sedan var det frågan om miljömålsarbetet. Låt oss vara ärliga. Vi har stora utmaningar framför oss. Vi har många beslut att fatta framför oss på olika områden för att uppfylla många av miljömålen. Vi har fattat en del beslut på vägen dit, men det finns mycket kvar. Jag vänder mig dock mot att man ger sken av att inget händer och att beslut måste fattas. Sedan 2006 har miljöbudgeten ökat med 30 procent relativt vad den var tidigare. Vi kan konstatera att det finns olika uppfattningar, men det finns en långsiktig klimat- och energipolitik på plats. Vi kan konstatera att i fråga om etappmål - delmål som det hette tidigare - när det gäller skyddad skog, som det 2006 inte såg ut att man skulle nå, har det skett ofantligt stora avsättningar efter 2006. Det är bara några exempel på att det faktiskt har skett rätt stora insatser. Det är likadant med kemikaliepolitiken med särskilda uppdrag till Kemikalieinspektionen. Nu arbetar man med att ta förslagen från Miljömålsberedningen ett steg vidare. Att ge sken av att inget händer är inte riktigt ärligt i debatten. Sedan kan vi vara ärliga och säga att det även i fortsättningen finns mycket arbete att göra. Nu närmast är det viktiga avvägningar som Miljömålsberedningen arbetar med i fråga om skogen. Det är fråga om att värna en biologisk mångfald och det som Kristina Nilsson tog upp i sitt anförande, nämligen att väga av den frågan mot andra samhällsintressen. Det är jobben, ekonomin och Sveriges förmåga att klara klimatutmaningen. I det arbetet möts miljömål och andra mål mot varandra.

Anita Brodén (FP)

Anf. 129 Anita Brodén (FP)

Herr talman! Vi behandlar i dag ett betänkande som har många beröringspunkter till Folkpartiet. Åtskilliga liberaler har under ett drygt sekel kämpat för naturvården och den biologiska mångfalden och medverkat till att avgörande beslut har fattats för att skydda och värna mångfalden i naturen. Grundbulten har hela tiden handlat om naturens egenvärde, värdet för människornas skull, och framför allt att förvalta vår jord för kommande generationer. Där är förvaltarskapstanken central. Att liberaler är EU-positiva är nog ingen nyhet heller, herr talman. Vi ser EU som en fredsangelägenhet och till stora delar också som en gemensam miljöangelägenhet. Stora framsteg inom exempelvis kemikalieområdet och naturvården har skett. Medlemsstaterna åläggs att följa ett antal konventioner och gemensamma beslut. Det som vi nu, herr talman, bedömer som banbrytande är det arbete som pågår med hjälp av en särskild utredare för att finna former för att värdera ekosystemtjänsterna. Framför allt handlar det om den växande insikten hos det större flertalet människor att man måste förstå sambanden i naturen i fråga om ekosystemen, den biologiska mångfalden, naturvården och klimatförändringarna, där allt till syvende och sist gäller människornas livsbetingelser och möjligheter att fortsätta att överleva på jorden. Herr talman! Jag lyssnade under den gångna veckan på en radiointervju med Sara Karlsson - hon är socialdemokrat och sitter här i kammaren - i samband med Socialdemokraternas kongress. Jag uppskattade ärligheten och kände igen frustrationen över att frågorna inte alltid prioriteras i det egna partiet som man önskar. Oppositionens miljöföreträdare har precis som Alliansens miljöansvariga ett dubbelt uppdrag, dels att inom det egna partiet flytta fram positionerna, dels att få ett brett stöd för ökade miljöinsatser, kostnadseffektiva och smarta lösningar, där flera av samhällets sektorer inbegrips och där det finns en tydlig politisk styrning. Här måste vi vara självkritiska. Trots att mycket gjorts krävs fortsatta och ökade insatser då miljölarmrapporterna om en accelererande artutrotning, övergödning och giftspridning med all önskvärd tydlighet har visat att insatserna trots allt fortfarande är helt otillräckliga. Vi behöver skydda mer skog, rädda Östersjön, få tillbaka vandrande fisk, stoppa de gifter som framför allt barn möter i sin vardag, säkra den biologiska mångfalden, stävja klimatutmaningarna och klimatförändringarna, arbeta för en energipolitik med fler förnybara energikällor och sist men inte minst säkerställa Artprojektet. Med tanke på vikten av att kraftsamla kan jag samtidigt tycka att det är märkligt att oppositionen bara har en, säger en, gemensam reservation av 32 reservationer. Sverigedemokraterna har inte väckt en enda motion i detta angelägna ämne och ärende, men man anslöt sig till en miljöpartireservation kring Kebnekaise. Jag vill påminna Miljöpartiet och Sverigedemokraterna om att regeringen också bedömt att området är väl lämpat att lyfta fram som nationalpark, att det redan nu ligger i genomförandeplanen 2009-2013 och att en förstudie planeras att påbörjas för en eventuell nationalparksbildning. Här är det ett arbete som pågår. Herr talman! Vargfrågan har lyfts fram här, och rovdjursfrågan i sin helhet. Jag minns mycket väl det tillfälle då jag under min första period i riksdagen, då som oppositionspolitiker, medverkade i min första paneldiskussion kring vargfrågan. Bygdegården i hjärtat av Dalsland var sprängfylld, och stämningen var stundtals aggressiv. Min centerpartistiska kollega och jag fick ta emot en hel bygds frustration och ilska över avsaknad av dialog och politiskt kurage att ta sig an dessa frågor. Övriga partirepresentanter lyste denna kväll med sin frånvaro. Jag anser, trots problem och bakslag kring vargpolitiken, att alliansregeringen lyckats komma en bra bit på väg i arbetet med att få en genetiskt frisk vargstam, där vi också framgent kan säga att den verkligen har en gynnsam bevarandestatus. Dialogen har avsevärt förbättrats. Beslutsprocesserna inkluderar människor som berörs allra mest. Ett intensivt arbete pågår med att plantera ut ungar för att säkerställa den genetiska mångfalden och variationen. Länsstyrelsen har arbetat fram en förvaltningsplan, forskarrön ligger till grund för besluten och en acceptans för ökad skyddsjakt finns trots allt. Trots dessa ansträngningar kan vi inte andas ut. EU-kommissionen följer mycket noga utvecklingen, och precis som Kristina lyfte fram tidigare påminns vi om att vuxna vargar inte låter sig flyttas som vi kanske hade trott eller hoppats. Och synen på om och när allmän jakt ska kunna bedrivas är fortfarande delad. Att vara lyhörd för EU-kommissionens krav, även om vi anser att vi gjort mycket, anser jag vara absolut nödvändigt om vi vill behålla den svenska rådigheten över förvaltningen av våra rovdjur. Vargen inryms i rovdjurspolitiken tillsammans med björn, järv och lo, och regeringen kommer under hösten att återkomma till riksdagen så att vi får tillfälle att samtala, diskutera och debattera dessa frågor ytterligare. Då kommer en proposition med förslag till övergripande och långsiktiga mål för rovdjuren. Herr talman! Frågan om strandskydd har berörts här. Det är också en fråga som Alliansregeringen tog tag i - det behövdes. Lars Hjälmered har lyft upp frågan här. Jag anser att grundprincipen är helt rätt: att satsa på ett strikt strandskydd i områden med ett stort och högt exploateringstryck och områden som är känsliga, men att samtidigt ha såväl en varsam som ökad flexibilitet i andra delar av landet för att lyckas skapa en landsbygdsutveckling. Den översyn som nu sker kommer att ge en klar bild över hur dispensgivningen fungerat i landet, och den kommer säkerligen att leda till en del justeringar. Tillsammans med den delegation som inrättats för att uppnå en samordnad informations- och kunskapsinsats och effektivare tillämpning av strandskyddsreglerna i både samhälls- och byggnadsprocessen är jag övertygad om att vi kommer att känna att det blir ett gott resultat. Avslutningsvis, herr talman, vill jag nämna något som är avgörande för att vi ska kunna fatta kloka framåtsyftande beslut. Det handlar om en stark forskning. Också det är en fråga som Lars Hjälmered har tagit upp här i eftermiddag. Vi kan i Sverige, herr talman, vara stolta över att vi har en stor forskningsexpertis i vårt land, där inte minst forskningen inom till exempel SEI, Stockholm Environment Institute, kan nämnas. Det är synnerligen klokt av miljöministern att inrätta en forskningsberedning som en arena för vetenskapssamhället där man - och miljöministern - hela tiden kan ta in nya rön på området. Det är också klokt av regeringen att i den senaste forskningspropositionen peka ut ekosystemtjänster, biologisk mångfald, klimatmodeller och havsmiljöforskning som några strategiska områden. Jag är väldigt nöjd med den ramtilldelning och den budgetram som har lagts på forskningen. Det är givetvis här i slutet, herr talman, angeläget att Artdatabankens centrala roll tillvaratas och att det svenska artprojektets vetenskapliga nytta värnas. Det är också angeläget att vi samordnar den svenska forskningen med forskningen i Norden - det pågår nu en nordisk session där frågorna lyfts fram - och att vi i EU gemensamt premierar forskningen. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga yrkanden. (Applåder)

Inger Fredriksson (C)

Anf. 130 Inger Fredriksson (C)

Herr talman! Nyligen träffade jag en skogsägare från Dalarna. Hon berättade att familjen hade kartor över gårdens skogsmarker från 1749. Kartorna visade områden som var särskilt skyddsvärda. Dessa skogsområden är skyddade än i dag, tack vare ägarnas omsorger om dem. Enskilda skogsägare tar ett stort ansvar för de naturvärden som deras marker har. Centerpartiet vill att det ska vara så även fortsättningsvis, eftersom vi tror på människan och vi tror att det man äger är man mer rädd om. Det är bättre att skydda skogen på frivillig väg än att detaljreglera vad som ska göras. Herr talman! Betänkandet tar upp många viktiga frågor inom miljöområdet, och jag vill ta upp några av dem. Centerpartiet ser hela landet. Vi ser betydelsen för landsbygden av att få lov att bygga i strandnära lägen. Detta håller landsbygden levande. Det har gått en kort tid sedan den nya lagen infördes, och enligt vår uppfattning är det lagens tillämpning som har skapat problemen. För att göra de korrigeringar som kan behövas ska en delegation tillsättas för att se över hur lagen tillämpas. Är det så att det då kommer fram att förändringarna i lagen inte ledde till en förenkling och att det blev mer möjligt att bygga strandnära, som vi ville, får det bli en förändring. Sverige ser inte likadant ut, men vi ska använda förutsättningarna på bästa sätt, och det finns utrymme för bostäder i sjönära lägen, exempelvis på landsbygden i inlandet. Herr talman! Naturen är outtömlig om vi brukar den med förnuft. Det gör vi inte till alla delar i dag, eftersom vi inte prissätter miljön på det sätt som är önskvärt. Centerpartiet är starka förespråkare av att börja sätta pris på ekosystemstjänster som pollinering och naturlig rening av vatten och luft. I USA tjänar exempelvis biodlaren mer på pollinering än på honungen. Sätter vi ett pris på miljön blir det tydligt vilka vinsterna är och vilka förluster det blir om bisamhällen i stället slås ut, våtmarker dikas och skogsmark byter produktion . Ekosystemstjänsterna behöver ges ett värde på marknaden. Alla naturvärden kan inte mätas i pengar, men när en resurs är gratis riskerar den alltid att överutnyttjas. Jordbruk, skogsbruk, fiske, jakt och fysisk planering måste bedrivas så att naturvärden och mångfald i naturen bevaras åt framtida generationer och så att ekosystemens förmåga att producera tjänster upprätthålls. Centerpartiet ser fram emot den satsning som Miljödepartementet gör på ekosystemstjänster för att göra begreppet känt och använt. Ekosystemstjänster är en väg för att nå miljömålen. Centerpartiet ser också fram emot resultatet från den utredning som det har beslutats om, där uppdraget är att utreda hur ekosystemstjänster ska värderas i kronor och ören. Det är hög tid att vi börjar prissätta miljön i annat än vackra ord. Det ska löna sig att göra rätt och kosta att göra fel. Något annat är inte långsiktigt hållbart. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Irene Oskarsson (KD)

Anf. 131 Irene Oskarsson (KD)

Herr talman! Dagens betänkande har kallats gott och blandat och allt möjligt. Det är en salig blandning, skulle jag kunna säga. Ibland kan man bli lite fundersam. Jag har ett manus här, men jag tror att jag inte kommer att hålla mig så mycket till det och i stället kommentera en del av vad oppositionskollegerna har tagit upp. Jag kan inte låta bli att börja med rovdjursförvaltningen. Det är oerhört viktigt att vi har en väl fungerande rovdjursförvaltning i Sverige och att den fungerar så att de som lever och bor i de områden där de stora rovdjuren finns också känner att de är sedda, hörda och blir lyssnade på och att de framför allt får vara delaktiga i förvaltningen. Det arbete som nu görs med viltförvaltningsdelegationer och länsövergripande arbete är centralt för att vi ska få en acceptans för att våra stora rovdjur har ett berättigande och ska finnas i vårt land där de har sina naturliga utbredningsområden. De ska också finnas i en numerär som möjliggör för människor att bedriva ett aktivt skogs- och lantbruk med djurhållning, för att vi också ska klara den biologiska mångfalden och det som flera talare före mig har berört, nämligen att vi får ett ekosystem som fungerar och som är hållbart över tid. Då har vi att förvalta systemet som människor och att göra det på ett klokt och förnuftsmässigt sätt. Det är beklagligt att en del av de överklaganden som har skett den senaste tiden har satt käppar i hjulet i det arbete som har bedrivits. Det är skönt att höra Kristina Nilsson säga att vi i princip är överens om de här frågorna. Några av oss hade förmånen att få vara uppe i Vålådalen och diskutera de här frågorna. Jag kan konstatera att det finns en stor majoritet i kammaren för ett förnuftsmässigt arbete med de här frågorna. Därför blir man lite fundersam över Miljöpartiets reservation, där man säger att det inte har skett något för att bryta den genetiska isoleringen av den svenska vargstammen genom hantering av invandrade vargar. Så är faktiskt inte fallet. Jag skulle önska att man hade läst på lite mer hur det har sett ut historiskt. Nu är Helena Leander inte kvar i kammaren, och jag förstår att det kan finas skäl till det. Skogen är en oerhört central och betydelsefull del av vår natur och vår miljö och en central del av vår ekonomi. Miljömålsberedningen är just nu i slutfasen av sitt arbete med det delbetänkande som handlar om detta. Hur ska vi förvalta skogen och hur ska vi förvalta skogsmarken på ett bättre och effektivare sätt ur alla aspekter? Jag vill inte gå betänkandet i förväg, men jag vill ändå konstatera några viktiga principer ur mitt kristdemokratiska perspektiv. Det är viktigt att vi fullföljer de internationella åtaganden som vi har från till exempel Nagoya. Det finns goda underlag från våra myndigheter i dag som gör att jag är övertygad om att beredningen kommer att klara det uppdraget. Vi kommer att kunna lägga fram förslag, och jag hoppas att det blir i så bred enighet som möjligt, som gör att vi klarar av detta. Dock är de målen inte att förväxla med våra svenska miljömål. De är mer eller annorlunda. Det är oerhört centralt att vi slår fast att vi bygger förvaltarskapet på en tydlig äganderätt. Vi hörde alldeles nyss ett lysande exempel på vad ett antal generationers trygga skogsinnehav kan göra. Det är där vi i dag hittar mångfalden. Jag har nämnt exempel förut och ska inte göra det igen. Vi har ett grundlagsskydd för intrångsersättning, så att markägare kan känna sig trygga med att det de bidrar med för att förvalta för kommande generationer är något de ska ha respekt för och få ersättning för. Jag är övertygad om att vi kommer att få se många goda förslag i Miljömålsberedningens kommande betänkande. Det är min fasta övertygelse att vi där ska lyfta den skogspolitik som Sverige har och som vi just nu, såvitt jag har förstått, exporterar till Kina. Generaldirektören för Skogsstyrelsen var i Kina härförleden, och flera har varit där för att lära ut hur man kan förvalta kombinationen produktion och miljö på ett hållbart sätt och också ge människor ansvar för att förvalta. Vi behöver inte ta den diskussionen, för vi har en äganderätt som möjliggör för människor att göra detta långsiktiga åtagande. De frivilliga åtaganden som så många skogsägare gör ska vi ha stor respekt för, och myndigheterna ska fortsätta jobba med att ge kloka råd och vara de som kan visa på goda exempel, men de har också en annan viktig roll den gång det går fel och när det inte fungerar - då ska de ha tydliga regelverk för att man ska kunna få ordning och reda och eventuellt kunna ställa den som inte hanterar detta på ett klokt och riktigt sätt till svars. Då är staten, alltså vi här, oerhört viktig. Det handlar om hur vi brukar och sköter den skog som vi har ansvar för. Det är en central aspekt och en viktig diskussion som måste föras: Vilket är det klokaste användningsområdet för den skog som vi gemensamt förvaltar? Jag tror, herr talman, inte att det finns några enkla svar på de svåra frågorna. Den skogen ska naturligtvis brukas och användas som reservatsavsättningar och kunna vara den ersättningsmark som man ger till andra för att få systemet att fungera. Det gäller också, herr talman, att vi i den biologiska mångfalden - Kristina var inne på detta tidigare - ser till att värna de områden som lätt blir glömda. Det handlar om gränsbygderna - där kan jag känna att vi har mycket gemensamt även om jag är sörlänning - och de bygder där djurens mular faktiskt skapar den biologiska mångfald som vi så hett eftersträvar. Och det handlar om att vi kan sätta pris på den biologiska mångfalden så till vida att ekosystemstjänster inte kommer av sig själva. De kräver vård och skötsel utifrån att vi som människor har gett oss in i natur och miljö på ett hårt och ingripande sätt genom historien och för vår överlevnad. Vi har ett stort ansvar att i dag förvalta detta på ett bra sätt och skriva skötselplaner och så vidare. Herr talman! Jag hade inte tänkt kommentera GMO. Jag hade inte tänkt kommentera Sverigedemokraterna - nu finns det en representant här, dock inte den som var i talarstolen. Men jag måste ändå få säga en sak, herr talman. Fanatism och bokstavstroende får mig att resa ragg. När jag hörde sverigedemokraten tala om sin syn på vad Miljöpartiet står för kände jag: Använd den spegeln till andra frågor som Sverigedemokraterna står upp för i denna talarstol! Då kanske vi kan få lite ordning och reda och rätsida på vissa saker. När det gäller sakfrågan om GMO kan jag konstatera att det kan användas på ont och gott. Det ska användas med försiktighet. Och det ska vara stor eftertanke innan man använder det. Men det går inte att säga blankt nej till teknik som är till för att lösa problem. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

Kew Nordqvist (MP)

Anf. 132 Kew Nordqvist (MP)

Herr talman! Jag tänkte uppehålla mig vid frågan om just genetiskt modifierade organismer samt vid biologisk mångfald i jordbruket. Jag är av den uppfattningen att GMO-odling utgör ett hot mot den biologiska mångfalden. Om det mot förmodan inte går som man har tänkt sig och anlag sprider sig okontrollerat riskerar konsekvenserna att bli omfattande och oöverblickbara. Då motiverar en eventuell nytta inte risken. Jag kommer osökt in på jämförelsen med kärnkraften, när det inte går som man har tänkt sig och när det osannolika, den försumbara risken, plötsligt blir verklighet. Det är därför, herr talman, som jag och Miljöpartiet förespråkar försiktighetsprincipen och inte vill se GMO utanför laboratoriets väggar. Ibland används en selekterbar markör som har en gen som ger resistens mot antibiotika, och det har vi motsatt oss. Ofta är GMO-växterna framtagna för att vara herbicidresistenta eller motståndskraftiga mot insektsangrepp. Men naturen fungerar så att förr eller senare utvecklar ogräs och insekter resistens. Det är de allra flesta överens om. I det läget krävs starkare bekämpningsmedel. Därför hävdar vi att GMO-grödor som tas fram med argument om minskad kemisk bekämpning snarare leder till ökad kemisk bekämpning, med de följder det har för grundvatten och den biologiska mångfalden. I ett domstolsutslag från EU-domstolen i Luxemburg inskränks försäljningen av honung som innehåller genmanipulerat pollen. Om honungen innehåller pollen från gentekniskt förändrade växter som inte är godkända som mänsklig föda får den inte säljas utan att vara märkt. Det var en tysk biodlare som hade överklagat det och nu fått sin sak prövad. Konsekvensen av den här domen kan bli att odling av GMO-växter i unionen försvåras eftersom biodlaren kan ställa krav på ekonomisk ersättning om honungen innehåller spår av just genmanipulerat pollen. I det här sammanhanget tycker vi att det är viktigt att ansvarsfrågan lyfts fram och att ett strikt ansvar åvilar tillverkaren. Den drabbade odlaren ska inte behöva leta reda på vem den ska begära skadestånd av. Miljöpartiet driver också linjen att man inte ska ge godkännande för import av GMO-grödor. Skälet är att vi, om vi nu inte vill se odling av GMO-grödor i vårt eget land, rimligtvis inte heller kan acceptera odling utanför vårt lands gränser. Man kan inte heller bortse från risken för kontaminering av foder till ekologiska odlare. Livsmedel som innehåller GMO måste märkas, enligt EU-reglerna. Därför säljs dessa i princip inte på den svenska marknaden. Alltför få skulle köpa dem. Animaliska produkter - ägg, kött och mjölk - som kommer från djur som ätit GMO-foder anses dock enligt GMO-reglerna inte vara GMO och behöver därför inte märkas. Sådana produkter kan alltså säljas på den svenska marknaden. Men människor som av olika anledningar vill välja bort produkter med GMO längre bak i kedjan kan i dagsläget inte göra det. Ett praktiskt sätt är då att köpa certifierade ekologiska produkter. Herr talman! Den andra frågan jag vill ta upp handlar om biologisk mångfald, speciellt i det svenska odlingslandskapet. År 2010 beslutade EU om en ny strategi rörande bevarandet av biologisk mångfald. Den här riksdagen antog miljökvalitetsmålen. Flera av dem har bäring just på ekologisk produktion. Ekologisk produktion underlättar när det gäller att nå flera av miljökvalitetsmålen, till exempel Begränsad klimatpåverkan, Giftfri miljö, Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet, Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv. Herr talman! Egentligen är det inte så konstigt att det konventionella jordbruket har svårt att nå de här miljökvalitetsmålen. Bekämpningsmedel mot ogräs skapar sterila miljöer där insekter har svårt att trivas. Rester av bekämpningsmedel kan leta sig ned i både vattendrag och grundvatten. Att insektsbekämpning har negativ inverkan på insekter, ibland även på humlor och bin, de nyttiga pollinatörer som vi fick höra om förut, är föga förvånande. Likaså har svampbekämpningsmedel negativ inverkan på mikrolivet, till exempel mykorrhizan. Att konstgödslingen leder till ökade mängder kväve i omlopp och därmed läckage med övergödning ger ytterligare belägg för att den biologiska mångfalden i odlingslandskapet påverkas negativt av det konventionella jordbruket. Herr talman! Jag tänkte avsluta mitt anförande med att yrka bifall till reservation 34.

Olle Larsson (SD)

Anf. 133 Olle Larsson (SD)

Herr talman! Det handlar om naturvård och biologisk mångfald. Den sista mjölkbonden i Dorotea slutar i dagarna. Jag pratade med henne i morse. Hon hade en blandad besättning, bland annat fjällkor. Korna har hon haft på skogsbete under sommaren. En skogsskövlare, som hon kallar det, köpte marken där hon brukade ha sina kor på skogsbete. Hans skövling innebar att skogsbetet minskade avsevärt. 3 kronor får hon för mjölken. Dieseln kostar 15 kronor per liter. Varför gynnas skogsskövlare medan småjordbrukare straffas? Hon beskriver det som en katastrof, och det är en katastrof för den biologiska mångfalden och landsbygden. Det finns i dag ca 4 000 fjällkor varav endast 200 räknas till den utrotningshotade fjällnära gruppen. Det kanske finns ett dussintal lantraser i Sverige. Dem vill jag att vi ska bevara. Skogsren fanns en gång i tiden i Sverige. Vilda skogsrenar finns i dag bara i Finland och norra Ryssland. Vargen är inte globalt utrotningshotad. Landsbygdens befolkning vill till övervägande del inte ha varg. Det finns redan björn, lo, järv, örn och en del andra rovdjur. Låt människorna som bor i vargtäta områden folkomrösta om vargens existens. Hägna in en vargstam i stället för att hägna in kor, får och getter. Många som nu har sina djur på skogsbete måste avveckla på grund av vargangreppen. Av tallplantorna skadas 8 procent, eller 176 stycken, per hektar till följd av renbete. Om bara två av tallplantorna per hektar förstörs inom renbetesområdet är förlusten för markägarna 480 miljoner kronor per år. Rennäringen måste växla från extensiv till intensiv, inte minst för renägarnas skull. Ekonomin är i dag mycket ansträngd för renägarna. Den intensiva renskötseln ägnade sig renägarna åt tidigare, men de blev delvis intvingade i den extensiva renskötseln av staten en gång i tiden. Tilltron till och respekten för myndigheter och stat är hos många lokala aktörer i det närmaste obefintliga. Nu måste vi ta hjälp av lokala aktörer och ge dem verktyg för att långsiktigt uppnå de nationella miljömålen. Det innebär att lokalbefolkningen måste ges möjlighet att delta i beslut som berör deras vardag och möjlighet att leva och verka i hela Sverige. Först då kan respekt för och tillit till myndigheter skapas.

Beslut

Beslut: 2013-04-11

32 förslagspunkter, 26 acklamationer, 6 voteringar

Webb-tv: Beslut

11 april 2013

Protokoll med beslut

2013-04-11

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Beslutsnivå för rovdjursförvaltningen m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:MJ223 av Peter Hultqvist m.fl. (S),
2012/13:MJ259 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 1,
2012/13:MJ352 av Ulf Berg m.fl. (M) i denna del och
2012/13:MJ479 av Helena Leander m.fl. (MP) yrkande 5.

Reservation 1 (V)
Reservation 2 (MP)

2. Viltförvaltningsdelegationerna

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:MJ479 av Helena Leander m.fl. (MP) yrkande 6.

Reservation 3 (MP, V)

3. Mål för rovdjurspolitiken

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:MJ479 av Helena Leander m.fl. (MP) yrkande 1.

Reservation 4 (MP, V)

4. Jakt på rovdjur m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:MJ479 av Helena Leander m.fl. (MP) yrkandena 2, 3 och 12.

Reservation 5 (MP)

5. Genetisk förstärkning av vargstammen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:MJ259 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 3,
2012/13:MJ426 av Matilda Ernkrans m.fl. (S) yrkande 4 och
2012/13:MJ479 av Helena Leander m.fl. (MP) yrkande 4.

Reservation 6 (S)
Reservation 7 (MP)
Reservation 8 (V)

6. Vargstammens populationsstorlek

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:MJ259 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 2.

Reservation 9 (V)

7. Licensjakt på varg

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:MJ285 av Jan Lindholm (MP),
2012/13:MJ352 av Ulf Berg m.fl. (M) i denna del och
2012/13:MJ371 av Anna Steele (FP).

Reservation 10 (MP, V)

8. Skyddsjakt på varg

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:MJ426 av Matilda Ernkrans m.fl. (S) yrkande 3 och
2012/13:MJ479 av Helena Leander m.fl. (MP) yrkande 11.

Reservation 11 (S)
Reservation 12 (MP)

9. Vapen vid björnjakt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:MJ291 av Isak From (S) yrkandena 1 och 2.

Reservation 13 (S)

10. Äggprickning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:MJ253 av Helena Leander (MP) yrkande 3.

Reservation 14 (MP)

11. Täktbestämmelser

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:MJ245 av Helena Leander m.fl. (MP) yrkande 2 och
2012/13:MJ260 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 6.

Reservation 15 (MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 15 (MP, V)
S	93	0	1	18
M	96	0	0	11
MP	0	19	0	6
FP	19	0	0	5
C	18	0	0	5
SD	19	0	0	1
V	0	16	0	3
KD	14	0	0	5
Totalt	259	35	1	54
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

12. Naturskydd vid andra verksamheter än täkter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:MJ245 av Helena Leander m.fl. (MP) yrkande 3.

Reservation 16 (MP, V)

13. Skydd av biologisk mångfald m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:MJ298 av Hillevi Larsson (S) och
2012/13:N306 av Jonas Eriksson m.fl. (MP) yrkande 5.

Reservation 17 (S)
Reservation 18 (MP)

14. Skydd av skog

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:MJ313 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 1 och
2012/13:MJ450 av Helena Leander m.fl. (MP) yrkande 5.

Reservation 19 (MP, V)

15. Skogsbruksfrågor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:MJ313 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 10.

Reservation 20 (V)

16. Landskapsplanering

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:MJ313 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 12.

Reservation 21 (V)

17. Återskapande av skogstyper

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:MJ313 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 13.

Reservation 22 (MP, V)

18. Snöskoterfrågor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:MJ299 av Isak From m.fl. (S) yrkandena 1-3.

Reservation 23 (S)

19. Myllrande våtmarker

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:MJ455 av Matilda Ernkrans m.fl. (S) yrkande 39.

Reservation 24 (S, MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 24 (S, MP, V)
S	0	94	0	18
M	96	0	0	11
MP	0	20	0	5
FP	19	0	0	5
C	18	0	0	5
SD	19	0	0	1
V	0	16	0	3
KD	14	0	0	5
Totalt	166	130	0	53
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

20. Bästeträsk nationalpark

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:MJ245 av Helena Leander m.fl. (MP) yrkande 1.

Reservation 25 (MP, V)

21. Kebnekaise nationalpark m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:MJ271 av Lars Elinderson och Sten Bergheden (båda M) och
2012/13:MJ401 av Jonas Eriksson (MP).

Reservation 26 (MP, SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 26 (MP, SD)
S	94	0	0	18
M	95	0	1	11
MP	0	20	0	5
FP	19	0	0	5
C	18	0	0	5
SD	0	19	0	1
V	15	1	0	3
KD	14	0	0	5
Totalt	255	40	1	53
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

22. Strandskydd

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:MJ267 av Anders Andersson (KD) yrkandena 1 och 2,
2012/13:MJ268 av Anders Hansson m.fl. (M),
2012/13:MJ303 av Anders Ahlgren (C),
2012/13:MJ304 av Anders Åkesson och Karin Nilsson (båda C),
2012/13:MJ305 av Erik A Eriksson (C),
2012/13:MJ311 av Anton Abele (M),
2012/13:MJ314 av Christian Holm m.fl. (M) yrkandena 1 och 2,
2012/13:MJ349 av Ulf Berg (M),
2012/13:MJ364 av Finn Bengtsson m.fl. (M),
2012/13:MJ369 av Johan Johansson (M),
2012/13:MJ385 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M),
2012/13:MJ389 av Lotta Finstorp (M),
2012/13:MJ431 av Hannah Bergstedt m.fl. (S),
2012/13:MJ455 av Matilda Ernkrans m.fl. (S) yrkande 51,
2012/13:MJ464 av Edward Riedl (M) och
2012/13:MJ468 av Emil Källström (C).

Reservation 27 (S)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 27 (S)
S	0	94	0	18
M	96	0	0	11
MP	20	0	0	5
FP	19	0	0	5
C	18	0	0	5
SD	19	0	0	1
V	0	0	16	3
KD	14	0	0	5
Totalt	186	94	16	53
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

23. Reglering av fiske i Natura 2000-områden

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:MJ260 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 8.

Reservation 28 (MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 28 (MP, V)
S	94	0	0	18
M	96	0	0	11
MP	0	20	0	5
FP	19	0	0	5
C	18	0	0	5
SD	19	0	0	1
V	0	16	0	3
KD	14	0	0	5
Totalt	260	36	0	53
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

24. Tillståndsprövning av fiske i Natura 2000-områden

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:MJ260 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 7.

Reservation 29 (V)

25. Myggbekämpning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:MJ218 av Agneta Gille (S),
2012/13:MJ321 av Per Bill och Lars Beckman (båda M),
2012/13:MJ347 av Staffan Anger (M),
2012/13:MJ408 av Solveig Zander (C) yrkande 1,
2012/13:MJ415 av Mikael Oscarsson (KD) och
2012/13:MJ466 av Elin Lundgren m.fl. (S).

Reservation 30 (S, V)

26. Skydd av arter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:MJ289 av Isak From (S),
2012/13:MJ308 av Hans Ekström och Fredrik Olovsson (båda S) och
2012/13:MJ455 av Matilda Ernkrans m.fl. (S) yrkande 50.

Reservation 31 (S)

27. Invasiva arter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:MJ455 av Matilda Ernkrans m.fl. (S) yrkandena 52 och 53.

Reservation 32 (S)

28. Genetiskt modifierade organismer

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:So253 av Jan Lindholm (MP) yrkande 4.

Reservation 33 (MP)

29. Miljö- och hälsoaspekter på GMO-grödor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:MJ425 av Matilda Ernkrans m.fl. (S) yrkande 22.

Reservation 34 (S, MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 34 (S, MP, V)
S	0	94	0	18
M	96	0	0	11
MP	0	20	0	5
FP	19	0	0	5
C	18	0	0	5
SD	19	0	0	1
V	0	16	0	3
KD	14	0	0	5
Totalt	166	130	0	53
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

30. Odlingsregler för GMO-grödor m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:MJ400 av Lotta Hedström m.fl. (MP) yrkandena 1-5.

Reservation 35 (MP, V)

31. Miljöforskning m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:MJ231 av Anita Brodén m.fl. (FP) och
2012/13:MJ455 av Matilda Ernkrans m.fl. (S) yrkande 49.

Reservation 36 (S)

32. Motioner som bereds förenklat

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Var är ärendet nu?

Beslut

Nej till motioner om naturvård och biologisk mångfald (MJU12)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

Nej till motioner om naturvård och biologisk mångfald (MJU12)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Beslutsnivå för rovdjursförvaltningen m.m.

2. Viltförvaltningsdelegationerna

3. Mål för rovdjurspolitiken

4. Jakt på rovdjur m.m.

5. Genetisk förstärkning av vargstammen

6. Vargstammens populationsstorlek

7. Licensjakt på varg

8. Skyddsjakt på varg

9. Vapen vid björnjakt

10. Äggprickning

11. Täktbestämmelser

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

12. Naturskydd vid andra verksamheter än täkter

13. Skydd av biologisk mångfald m.m.

14. Skydd av skog

15. Skogsbruksfrågor

16. Landskapsplanering

17. Återskapande av skogstyper

18. Snöskoterfrågor

19. Myllrande våtmarker

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

20. Bästeträsk nationalpark

21. Kebnekaise nationalpark m.m.

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

22. Strandskydd

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

23. Reglering av fiske i Natura 2000-områden

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

24. Tillståndsprövning av fiske i Natura 2000-områden

25. Myggbekämpning

26. Skydd av arter

27. Invasiva arter

28. Genetiskt modifierade organismer

29. Miljö- och hälsoaspekter på GMO-grödor

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

30. Odlingsregler för GMO-grödor m.m.

31. Miljöforskning m.m.

32. Motioner som bereds förenklat