Genomförandet av EU:s vapendirektiv

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Kjell-Arne Ottosson har frågat mig om regeringen avser att gå längre än vad EU:s vapendirektiv kräver när det gäller regleringen av legala vapenägare och vad regeringen avser att göra för att förenkla regelverket för de legala vapenägarna.

Mikael Strandman har frågat mig på vilket sätt en betydligt strängare implementering av EU:s ändringsdirektiv till vapendirektivet än vad EU kräver kommer att minska användningen av vapen vid grov brottslighet.

Mikael Strandman har även frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att de regler som föreslås införas i vapenlagstiftningen verkligen är motiverade, sakligt belysta och kommer att ha avsedd effekt utan att onödigtvis försvåra för de legala vapenanvändarna att utöva sina hobbyer.

Sverige har sedan lång tid tillbaka haft en vapenlagstiftning som håller en hög internationell standard. Den uppfyller därmed redan i dag i många avseenden de krav som ställs i ändringsdirektivet.

På grund av flera stora terroristattacker som inträffade under 2015 påskyndades uppdateringen av EU:s vapendirektiv. Syftet med ändringsdirektivet är att på ett proportionellt sätt motverka att skjutvapen missbrukas för brottslig verksamhet eller vid terroristattacker. Genom ändringsdirektivet får vi en gemensam miniminivå inom EU för bland annat märkning, registrering och förvaring av skjutvapen.

Redan under förhandlingarna av direktivet arbetade regeringen aktivt för att de nya reglerna inte skulle bli onödigt betungande för jägare och målskyttar. Även vid genomförandet av direktivet i svensk lagstiftning har fokus varit att de nya reglerna i så liten utsträckning som möjligt ska medföra olägenheter för jägare och målskyttar.

Sverige är dock givetvis - i likhet med alla andra EU-länder - skyldigt att genomföra de ändringar som krävs för att möta kraven i ändringsdirektivet. Regeringens utgångspunkt i lagrådsremissen har varit att ändringarna genomförs på miniminivå, det vill säga förslagen ska inte gå längre än vad direktivet kräver.

Utöver arbetet med att genomföra ändringsdirektivet pågår det ett arbete inom Justitiedepartementet med att bereda de förslag som en utredare tagit fram som ska förenkla för de legala vapenägarna. Förslagen innebär bland annat lättnader i tillståndsplikten för ljuddämpare och att den så kallade vapengarderoben utökas.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret, även om jag inte kan känna mig helt nöjd, och det gör mig ju än mer laddad för debatten.

I den sista meningen i det näst sista stycket i det skriftliga svaret från inrikesministern står det så här: "Regeringens utgångspunkt i lagrådsremissen har varit att ändringarna genomförs på miniminivå, det vill säga förslagen ska inte gå längre än vad direktivet kräver." Med tanke på hur meningen är formulerad känns det som att fortsättningen hänger i luften lite grann. Regeringens utgångspunkt har varit att ändringarna genomförs på miniminivå, men om regeringen hade menat det tror jag att ordvalet hade varit annorlunda. Utgångspunkten har varit att ändringarna genomförs på miniminivå, men det är någonting som hänger i luften.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ska läsa ur tidningen Svensk Jakt den 11 juni 2018, där statsråden Morgan Johansson och Sven-Erik Bucht sa så här: Regeringen kommer inte att införa regler som försvårar svenska jägares vapeninnehav. I stället vill vi förenkla. Lite längre ned i samma debattartikel står det: "Det har på sistone framförts påståenden från oppositionen om att regeringen avser att införa regler som försvårar för jägare och sportskyttar i onödan, trots att det inte krävs av EU:s nya vapendirektiv. Påståendet saknar helt grund. Det är snarare tvärtom - vi avser att förenkla regelverket för de legala vapenägarna."

Om det här är med sanningen överensstämmande, varför har jag då blivit kontaktad i frågan av Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, aktiva sportskyttar och innehavare av jakt- och vapenbutiker som hävdar att regeringen gör precis det motsatta. Har de alla tolkat lagrådsremissen fel? Det intressanta är att om de har gjort det har alla som har kontaktat mig, utan undantag, tolkat det på samma sätt och tolkat in samma fel. Är det verkligen rimligt?

Dessutom har en majoritet av remissinstanserna varit väldigt kritiska till de slutsatser och förslag som utredningen har kommit fram till. Det handlar till exempel om att flytta en del halvautomatiska gevär och pistoler till kategori A, som är krigsmaterielkategorin. Man jämför alltså pistoler och gevär med missiler och kryssningsrobotar.

Det handlar om tidsbegränsade vapenlicenser. EU kräver inte mer än att man kollar vapenlicensinnehavaren minst vart femte år. Men i Sverige har vi dagliga kontroller av alla vapenägare. De kollas mot brottsregister och misstankeregister varenda dag. Vi är otroligt kontrollerade som svenska vapenägare.

Det handlar om att reglera magasininnehav, alltså införa en licensplikt. Sedan låter man regeln omfatta även vapen för kantantänd ammunition, vilket inte vapendirektivet kräver.

Statsrådet tog upp bekämpningen av grova brott och terrorism, och det är jätteviktigt att vi jobbar mot detta. Men de här reglerna kommer inte att leda till att vi får mindre terrorism i vår omvärld, tyvärr, för det man går på här är laglydiga vapenägares vapenhantering. De använder ju endast de lagliga vapnen, och lagliga vapen används inte vid terrorbrott. Det är fastställt i undersökningar sedan flera år tillbaka att det används 1,2 lagliga vapen vid grova brott i Sverige per år. Det är försumbart att 1,2 legala vapen används vid terrorbrott när det finns drygt 600 000 vapenägare i Sverige och 3 miljoner vapenlicenser.

Det här är att skjuta sparv med kanoner, skulle jag vilja påstå.

Fru talman! Jag skulle också rösta för den här propositionen om ni i den faktiskt tog med de hemska uppgörelserna med dödsskjutningar och allting. Men faktum är att det är precis det ni inte gör. Det är inte ens någon korrelation däremellan.

Som sagt finns det över 2 miljoner legala vapen i Sverige i dag. Ett till två av dessa används vid varje grövre brottslighet varje år. Det är med andra ord mindre än en miljondelschans att ett legalt vapen ska användas för grov brottslighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns en anledning till att kriminella inte använder legala vapen i sina uppgörelser och det som de håller på med. Det är att det finns en spårbarhet; man vill inte lämna ett visitkort på brottsplatsen. De legala jaktvapnen och sportskyttevapnen är dessutom otympliga och ineffektiva. Skulle det komma en grovt grängkriminell och vifta med en älgstudsare eller ett salongsgevär med lite extra patroner i skulle han bli utskrattad. Det handlar också om respekt i de kriminella miljöerna.

Priserna på militära höghastighetsvapen och stridsvapen har gått ned enormt. På 80-talet läste jag i Aftonbladet eller var det var att en AK4:a kostade över 100 000 i de kriminella kretsarna. Men efter EU-inträdet, hela Sovjetunionens kollaps och kriget i forna Jugoslavien har det strömmat in illegala stridsvapen till Sverige. Det kommer in lastbilar med vapen. Det gör att du i dag kan få en kalasjnikov för 20 000 i Malmö. Betalar du lite till kan du få en låda handgranater också. Varför skulle man då som kriminell vilja använda legala vapen när man till nästan samma pris kan få ett högeffektivt stridsvapen? En kalasjnikov, som skrämmer allt och alla, går igenom vad som helst. Den går igenom bilar och väggar - du kan inte gömma dig någonstans. Det är därför de kriminella kommer att välja den här typen av vapen.

Jag tror att ni vill göra det här för att ni vill verka handlingskraftiga, för skjutningarna är ju ett jätteproblem i samhället i dag. Men jag tror inte att svenskarna är så dumma att de går på det här. Vi vet alla vad som händer. Vi vet att det är illegala vapen från Östeuropa som skapar de här problemen.

Vill ni vara ärliga och göra något för medborgarna och de drabbade familjerna, för det är många tragedier som har utspelat sig, så inför mycket hårdare straff för innehav och smuggling av illegala vapen och lägg mycket mer resurser på gränskontrollerna vid Öresundsbron och våra färjelägen. Då gör ni något som kommer att ge effekt.

Fru talman! Jag går in i denna debatt med ett annat perspektiv. För ungefär sex år sedan började jag jaga. Jag har inte roat mig med det tidigare, trots att jag har släktingar som har varit på mig i många herrans år och tyckt att jag borde börja jaga. Den jakt som jag har fastnat mest för är vildsvinsjakt. Det hänger bland annat ihop med att vi i min hembygd Bohuslän har ganska stora problem med grisar som förstör mark.

När det kommer till vapendirektivet uppstår här en intressekonflikt. Självfallet ska vi försöka bekämpa kriminella vapen så mycket vi bara kan, och det tror jag att alla i kammaren är överens om. Men den oro som finns bland många av oss som är aktiva jägare är att det nu kommer ett regelverk som krockar med intresset. Ett av de tydliga intressen som regering, jägarförbund och många andra varit överens om är att vi måste öka avskjutningen av vildsvin.

Jag jagar som sagt vildsvin och tycker att det är ett spännande vilt att jaga eftersom nattjakt är en helt annan typ av jakt än mycket annan jakt. Det finns en del positivt i det som nu kommer, till exempel att man får ha ljuddämpare, vilket underlättar. Vapengarderoben har jag personligen ingen större synpunkt på, men givetvis underlättar det om jag kan ha olika vapen att byta mellan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men när det gäller fast belysning får jag inte sätta på mitt gröna ljus när jag går ut på jakt. Däremot får jag sätta på det gröna ljuset när jag har skadskjutit ett djur. Jag ska alltså inte undvika att skadskjuta det, utan jag får skadskjuta det först och sedan använda grönbelysning. Som jägare upplever man såklart det som lite konstigt.

Annan teknik som finns i dag är olika former av mörkersikte utan militär klass men med tillräckligt hög klass för att man ska kunna jaga på ett tryggt sätt i och med att grisen är ett nattvandrande djur. Detta får jag inte heller använda hur som helst, trots att jag skulle vilja göra det.

Mer bekymmersamt är det faktum att man ger sig på de halvautomatiska vapnen. För egen del har jag tidigare jagat med en klassisk bössa, som ska laddas om. Det tar lång tid. En gris som gör ett utfall kan komma upp i mycket höga hastigheter på kort tid. Då är ett halvautomatiskt vapen en livförsäkring. Jag vet inte hur många som läste om den stackars mannen i Skaraborg som fick låret uppfläkt för inte så länge sedan.

Det finns ett antal skydd som en jägare kan ha: halvautomatiskt vapen, rätt byxa, fast grönbelysning och vettigt nattsikte. Men användningen av flera av dessa försvåras, och en del är inte tillåtna förrän i efterjakt.

När det gäller lagstiftningen skulle jag vilja att regeringen lite grann bestämmer sig. Vill man öka jakten på vildsvin måste vi jägare få ha vettiga redskap. Mig veterligen har det inte skett några rån med halvautomatiska jaktvapen.

Fru talman! Låt mig avsluta mitt inlägg med att hälsa statsrådet varmt välkommen till Bohuslän. Jag tar gärna med honom ut på nattjakt. Har vi tur kanske vi tar en sådan galt som jag tog för ett tag sedan: Den var lika stor som jag, vägde 130 kilo och hade en decimeter långa betar. Då tror jag att statsrådet förstår varför man vill ha en halvautomat när galten gör ett utfall.

Jag och många med mig känner en oro för att regeringen försvårar vår möjlighet att skydda oss och även vår möjlighet att leva upp till riksdagens vilja att öka avskjutningen av gris.

Fru talman! Jag tackar Kjell-Arne Ottosson för en bra och viktig interpellation och statsrådet för svaret. Jag undrar dock också över statsrådets svar att förslaget inte skulle gå längre än vad direktivet kräver.

Jag har blivit kontaktad av hundratals jägare och sportskyttar - vanliga, hederliga människor som gillar sin sport och sitt fritidsintresse. De flesta synpunkter som har inkommit gäller klassificering av halvautomatiska kulvapen och licensbeläggning av magasin och kantantänd ammunition.

Jag har en enkel fråga: Hur förklarar statsrådet att man tolkar lagrådsremissen så olika, och finns det då inte anledning att förtydliga den?

Fru talman! Det är inte en helt enkel fråga att som ny minister komma in och ta ansvar för. Det är så många detaljer i detta som kräver en del inläsning, och jag har verkligen försökt läsa på så att vi ska ha en bra debatt.

Det finns flera olika frågor, och här blandas jaktfrågor med implementeringen av direktivet. Min och regeringens ambition är att göra detta direktiv så smalt som möjligt och inte hantera alla frågor utan bara dem vi måste hantera i och med detta EU-direktiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig gå tillbaka lite i tiden. I april 2017 gav vi hovrättsrådet Åberg, en av Sveriges främsta vapenjurister, i uppdrag att analysera vilka förändringar som behövde göras i svensk lagstiftning för att implementera direktivet. Ni vet ju att vi hade jobbat med direktivet och försökt lobba så att det skulle bli så bra som möjligt för Sverige och samtidigt möta kraven. Vi gav uttryckliga instruktioner till utredaren att endast lämna förslag som var nödvändiga på grund av direktivet.

När utredaren kom med sitt förslag skickade vi ut det på remiss i tre månader, och alla hade synpunkter. Vi och juristerna upptäckte att det gick att göra några små justeringar och ändå möta kraven i direktivet, bland annat att inte alla vapenmagasin som utredaren föreslog behövde vara med. Vi hittade alltså en lucka där vi kunde skruva på förslaget.

Problemet för regeringen och, i förlängningen, riksdagen är att detta direktiv skulle ha varit genomfört den 14 september 2018. Detta datum har vi dock passerat. På grund av övergångsregeringen och annat har vi inte kunnat agera. Det betyder att kommissionen kan återkomma till oss i ett överträdelseärende. Man har redan notifierat oss och sagt att man vill veta hur det går, och kommer vi inte med ett tillräckligt bra svar kan vi snabbt få höga böter. Det rör sig om ett engångsbelopp på 40 miljoner kronor och sedan ett löpande vite på 16 miljoner kronor i månaden om vi inte genomför det som direktivet kräver.

Jag är fullkomligt ärlig när jag säger att vi inte vill överimplementera direktivet, men det är juridiskt ganska känslig hur man ska göra.

Jag hoppas att ni som har synpunkter inte bara sprider oro. Det är många jägare som känner att de inte kan tolka lagtext och sedan hör något och tror att det är så, och då skapas oro. Vi har haft kontakt med till exempel Jägareförbundet, och de har haft någon synpunkt men tycker att vi genomför detta i enlighet med vad direktivet kräver. Det finns sådant som påverkar jägarna men inte jättemycket.

Däremot hamnar sportskyttarna i lite sämre läge på grund av hur direktivet är utformat. Det är en ganska objektiv sanning.

Är ni konkreta med något som ni vill förändra så vill jag förstå det. Jag är angelägen om att möta direktivets krav för att vi ska kunna genomföra detta så fort som möjligt. Annars kommer vi att behöva betala, och det kommer att drabba utgiftsområden för rättssäkerhet och trygghet. Det vill vi inte, för dessa pengar behövs hos polisen, Säkerhetspolisen med mera. Detta är min ärliga utgångspunkt.

Så till några felaktigheter i debatten. Ibland påstås det att vapenmagasin förbjuds. Nej, det gör de inte. Ibland sägs det att regeringen har omklassificerat vapen. I bilagan till direktivet står det att EU omklassificerar vapen, så regeringen har inte omklassificerat något vapen. Det är alltså EU som tvingar oss att omklassificera vapen. Direktivet ställer krav på omprövning. Men vi har ju vårt eget system, räcker inte det? Nej, tyvärr inte, för vapendirektivet kräver en omprövning av alla krav efter tillståndet, även ändamålet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag har varit i kontakt med jurister i denna fråga. Vissa av dem säger att vi, utifrån hur direktivet såg ut när det kom från EU, inte skulle ha behövt ändra på någonting, så som vår lagstiftning ser ut nu. Det är vad vi har fått höra av jurister.

Som statsrådet sa fanns en del synpunkter innan det gick på remiss till Lagrådet, och det fick rättas till. Det fanns rätt och slätt en hel del dumheter som nu är borta. Det är sant.

När det gäller till exempel omklassificering handlar det om vilken typ av magasin som sitter i vapnet. Det blir väldigt tekniskt. Om jag har förstått det hela rätt ska beslut fattas och lagen träda i kraft den 1 augusti. Den 3-10 augusti planeras VM i dynamiskt skytte i Sverige. Om vi genomför detta innebär det att de tävlingsskyttar som kommer hit kan vara med den 1-2 augusti, men den 3 augusti är de helt plötsligt brottslingar eftersom de har "krigsmateriel" med sig, alltså sådant som omklassificerats till kategori A. I praktiken innebär detta att det blir omöjligt att ha världsmästerskapet här.

När det gäller magasin vill man inte förbjuda men licensbelägga dem. Magasin är en lös del i vapen, ibland av plast och ibland av metall, och det finns en fjäder och en plast- eller metallbit. I och med att magasinet är en lös del till vapnet kan vapenägaren riskera att tappa det. Att mista en licenspliktig del av ett vapen ger i dag påföljder som är extremt hårda mot vapenägare och som i stort sett innebär att de förlorar sina vapen. Om man gör magasinet till en licenspliktig del försvårar man absolut för jägare och sportskyttar. Dessutom ser vi att det är långa väntetider för att få licens i dag, och de lär bli ännu längre.

Ministern nämnde Åbergs utredning. Enligt EU:s ändringsdirektiv ska vapen som nyttjar kantantänd ammunition undantas från ytterligare begränsningar. Dock har man valt att ta bort undantaget i lagrådsremissen, men det var inte regeringens utredares tolkning dessförinnan. Åberg hade alltså en tolkning, medan ministerns medarbetare hade en annan. Detta kommer att påverka bland annat sportskyttar och jägare.

Jag hoppas att vi när betänkandet presenteras kan se att regeringen står upp för det som sas i debattartikeln från juni 2018, även om det inte var Mikael Damberg utan Morgan Johansson och Sven-Erik Bucht som skrev under den. De skrev att regeringen inte kommer att införa regler som försvårar svenska jägares vapeninnehav och att de i stället vill förenkla.

Jag hävdar fortfarande att regeringen går längre än vad direktivet kräver. Jag hoppas och ber att regeringen tar sitt förnuft till fånga och ändrar på dessa saker så att vi kan komma i mål med detta och blir nöjda och glada allihop.

Fru talman! Statsrådet Mikael Damberg undrade om lite konstruktiva grejer som vi skulle komma med. Utomlands har detta lösts. De som drabbas mest av direktivet är sportskyttarna - de som håller på med dynamiskt sportskytte och som har ett ansenligt antal patroner i sina magasin - för det är dessa vapen som kommer att omklassificeras till klass A-vapen.

I Sverige är det så här: Om man har licens för ett vapen som kan ta till exempel 25 patroner i magasinet är det ett klass A-vapen. Flera länder i Europa har i stället löst det så här: Först i det ögonblick då magasinet sätts i vapnet blir det ett klass A-vapen. Man kan alltså resa med det över landgränserna som med ett vanligt gevär, och sedan blir det ett klass A-vapen när man befinner sig på sportskyttebanan och magasinet sätts i geväret. Då har man en personlig licens för att ha ett klass A-vapen och kunna utöva sin verksamhet på sportskyttebanan. Så fort man är klar med sitt sportskytte eller sin tävling tar man ur magasinet, och då är det inte längre ett klass A-vapen. Detta är en lösning som EU-direktivet går med på och som ni skulle kunna ha gjort, Mikael Damberg. Då hade ni inte slagit undan benen på betydande delar av den stora rörelse som dynamiskt sportskytte i Sverige är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller EU:s undantag för kantantänd ammunition är det konstigt att ni inte har utnyttjat det. Kantantänd ammunition är egentligen salongsgevärsammunition, 22 long rifle. Det är sådant som man knappt kan skjuta kråkor med - det är till för övningsskytte. Om ett sådant gevär har ett magasin som rymmer fler än tio patroner klassificeras det till ett kategori A-vapen, samma kategori som luftvärnskanoner, missiler och sådant tillhör. Detta blir jättekonstigt. Vilka kriminella skulle vilja använda ett vapen med salongsammunition och stå och vifta med det? Det är samma sak där - de skulle bli utskrattade.

Jag tycker att ni borde ta en vända till, tänka till och försöka titta på hur de andra europeiska länderna har gjort. Det är viktigt med sportskytte. Det är en stor idrottsgren, och vårt totalförsvar i dag bygger mer och mer på hemvärn och frivilligorganisationer. Det är en del av hela den rörelsen också. I stället för att på sätt och vis kränka denna grupp genom att vilja sätta dit dem kanske ni kan försöka titta på hur de andra europeiska länderna har gjort för att mildra detta och hamna på den miniminivå som EU-direktivet föreskriver.

(forts.)

Fru talman! Det är helt korrekt som statsrådet påpekar, att jag rätt mycket betonar känslan, upplevelsen och den oro som jag hör bland mina jägarkollegor. Men det är inte bara en känsla och en upplevelse. Det kommer att bli en situation där det ska göras en ny licensprövning för dem som har halvautomatiska vapen. Då har vi i Sverige redan i dag ändå en starkare prövning, och polisen har koll på oss om vi gör någonting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men det är inte med detta som vi kommer åt kriminella vapen, utan nu försvårar vi för jägarkåren. De jägare som jobbar med att försöka hålla nere vildsvinsstammen rekommenderar varandra att köpa halvautomatiska vapen av rena trygghetsskäl och säkerhetsskäl.

Jägarna eftersträvar att göra det som regeringen och riksdagen önskar, nämligen att minska andelen vildsvin i skogen eftersom de skadar mark. För det får vi en försvårad process. Enligt dem som jag har samtalat med är detta ett krav där Sverige går längre än vad vi behöver göra. Jag har talat med jaktbutiker, andra jägare och jägarorganisationer och fått signalen att vi här går längre än vi behöver. Jag anser att det är djupt beklagligt. Vi behöver i stället egentligen underlätta för att kunna öka jakttrycket.

Jag noterar också att statsrådet i interpellationssvaret hänvisar till att det pågår ett arbete om förenklingar. Jag kan tycka att det är synd att de inte kommer samtidigt. Det blir nu lätt så att man upplever att det bara går i en riktning. Hade man sett båda dokumenten samtidigt hade det kunnat vara så att exempelvis tillstånd hade getts att sätta på belysning och jobba med annan teknik som gör att man får lättare att hålla efter vildsvinen. Jag beklagar att dessa dokument kommer vid olika tidpunkter och vidhåller fortfarande min uppfattning. Och statsrådet är välkommen på jakt.

Fru talman! Jag tackar ministern för alla svar. Men jag är fortsatt förbryllad, och jag tror att fler än jag är det.

Om regeringen inte har för avsikt att överimplementera måste de synpunkter som vi har tagit upp här i dag, och säkert en hel del andra, tas på allvar. Jag tänker främst på frågorna om kantantänd ammunition, halvautomatiska gevär och licensgivning för magasin.

Herr statsråd! Vi har tidigare i dag talat om polisens resurser och prioriteringar, till exempel i debatten om djurrättsterrorister. Redan i dag är det så att polisens resurser inte räcker till. Då känns det mycket märkligt att vi ska införa ett licenskrav på magasin. Det är som att införa licens på bikarbonat, för att det skulle vara en ingrediens till något annat.

Jag ordnar gärna ett möte på min skytteklubb, eller någon annan klubb här i Stockholm så att statsrådet inte behöver resa så långt. Då kan han få träffa engagerade, duktiga och laglydiga skyttar som kan berätta hur detta skulle trassla till det för dem. Vi vill ju inte att VM i dynamiskt gevär i augusti blir någon form av VM i krigsmateriel. För vilket flygbolag vill ens flyga krigsmateriel?

Herr statsråd! Kan vi i dag få ett löfte om att ingen överimplementering ska ske och att statsrådet inför propositionen ska se över de frågor som vi har talat om i dag?

I detta anförande instämde David Josefsson (M).

Fru talman! Jag tackar för en konstruktiv debatt och diskussion. Jag hoppas att den fortsätter. Det är viktigt att Sverige implementerar EU-direktivet av flera skäl och inte bara av det skäl som vi talade om i början - att det annars börjar kosta pengar för Sverige, pengar som vi kunde ha använt till roligare saker - utan också för att det är en viktig princip att vi har en gemensam miniminivå i Europa som hålls också av andra länder. Vi vet nämligen sedan gammalt att Sverige har en i grunden bra ordning. Men inte minst polisens stora oro är att flera andra EU-länder inte har denna ordning och kontroll. Därför är det viktigt att Sverige inte hamnar i klubben med dem som inte implementerar ett direktiv som sätter en gemensam miniminivå när vi har sådana problem med vapen generellt sett i Sverige, inte med de svenska vapnen utan med vapen som kommer utifrån. Därför är detta viktigt för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också viktigt att vi har klarat ut några oklarheter i debatten, både att vapenmagasin inte förbjuds och att regeringen inte omklassificerar vapen utan att all klassificering sker i direktivet. Det är inte vi som gör det.

Det var också en diskussion om kravet på omprövning och hur den ska göras. Det togs tidigare upp i debatten. Vår och juristernas bestämda bild är att det som görs i dag tyvärr inte räcker, det vill säga att vapeninnehavarregister regelmässigt samkörs med misstanke- och belastningsregistret, vilket görs i dag och fungerar bra. Problemet är att det nya direktivet kräver att omprövning även ska omfatta ändamålet och behovet av vapnen. Det täcker inte belastningsregistret. Så oavsett vad vi tycker är det detta som ska kontrolleras. Förstår ni? Därav blir det en förändring i denna del.

Det var en klok poäng från Magnus Jacobsson om pedagogiken i detta. Jag skulle också gärna ha velat ha allt i ett och samma sjok om det hade varit möjligt. Men vi har begränsade resurser också på Justitiedepartementet. Det är ungefär samma personer som jobbar med detta som jobbar med den andra frågan, vilket gör att vi måste ta dessa saker i tur och ordning så att vi klarar av det. Här har vi ett direktiv som kommer att börja kosta pengar för Sverige om vi inte får det genom riksdagen och fattar beslut om det. Därav måste vi ta dessa saker lite grann i tur och ordning.

Men jag vill verkligen understryka att det är en mycket viktig och prioriterad fråga för oss att bereda dessa förslag som handlar om förenklingar för de legala vapenägarna. De handlar om tillståndsplikten för ljuddämpare och om de så kallade vapengarderoberna men också om att fortsätta jobba med myndighetens tillståndsgivning, så att den inte drar ut på tiden. Alla dessa frågor är viktiga för oss, och jag återkommer gärna till det.

I mitt sista inlägg vill jag nog också säga någonting om de illegala vapnen. Dessa saker blandas nämligen ihop lite grann. Vi har ingen tro om att detta är en uppsjö av vapen som används illegalt. Däremot har vi ett intresse av att vi har en gemensam miniminivå i Europa för reglering av vapen, eftersom vi har problem i en del andra medlemsstater.

Innan debatten är slut vill jag säga någonting om vad vi vill göra också för att bekämpa illegala vapen, eftersom det är en jätteviktig fråga där det kommer att behöva göras mer. Vi har skjutningar och gängkriminalitet som ställer till med väldigt mycket oreda i samhället.

Jag ska avslutningsvis säga ytterligare något. Om det, efter denna diskussion, går att begränsa synpunkterna och komma med konkretion i fråga om vad man vill ändra inom ramen för direktivet tror jag att det är enormt viktigt att alla partier är konstruktiva när det gäller detta. Någonstans har vi nämligen en gemensam uppgift att få denna lagstiftning genom riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag kommer mot slutet att landa i min första fråga som jag ställde. Men innan det ska jag säga att jag reagerade på att det i det tredje stycket i ministerns svar stod ordet hobby. Det förminskar enligt mig de män och kvinnor som tävlar på hög nivå i olika skyttesporter. Jag har svårt att se att någon anser att Charlotte Kalla eller mycket dagsaktuella Hanna Öberg, som har tagit VM-guld under tiden som vi har haft gruppmöte, skulle ägna sig åt en hobby. De ägnar sig onekligen åt en sport. Det blir tydligt att synen på vapenägande och skyttesport är just att det är fråga om en hobby och att detta därmed utan större besvär kan inskränkas. Jag tolkar det i alla fall så.

Det gläder mig att ministern ändå räcker ut en hand och vill försöka få till en så bra lösning som möjligt. Men under pausen har jag kollat upp ytterligare med en del av mina källor. De vidhåller sin åsikt.

Därför måste jag som avslutning fråga ministern: Anser ministern att Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, de aktiva sportskyttar och de jakt och vapenbutiker som varit i kontakt med mig, som alla har precis samma synpunkter och pekar på precis samma frågor, alla har tolkat lagrådsremissen fel?

Fru talman! Ministern ville att vi skulle komma med konstruktiva förslag. Det vill vi naturligtvis göra, för detta måste ju implementeras så att vi inte får böter och sådant. Här är huvudpunkterna.

Låt undantaget som EU har för kantantänd ammunition gälla även i Sverige så att man inte någonsin klassar salongsgevärsammunition som klass A-vapen, för det är helt orimligt.

Lägg inte licensplikt på magasin. Gör som många andra EU-länder har gjort i stället - att i det ögonblick som magasinet stoppas i geväret blir det ett klass A-vapen. Lösningen i många andra EU-länder är att man har en personlig licens. Man får använda klass A-vapnet, som det blir i det ögonblick man stoppar i magasinet om det överstiger tio patroner, på skjutbanan. När man sedan är klar med sin tävling eller sitt träningsskytte tar man ut magasinet, och då är det inte längre ett klass A-vapen.

Det tror jag är de viktigaste grejerna. Tack ska du ha, Mikael Damberg, för en bra interpellationsdebatt!

Fru talman! Tack för en konstruktiv diskussion om en viktig fråga som engagerar många!

När det gäller det vi talade om förut vill jag förtydliga att i ordet hobby ligger inte en värdering. Vi vet att det finns många som tävlar, också professionellt, kopplat till detta. Däremot har vi en stor grupp människor som ser detta som ett av sina stora fritidsintressen, och ett fritidsintresse brukar i vanligt tal också kallas en hobby. Det ligger alltså ingen negativ värdering i detta. Dessutom är många av de människor som utövar både sporten och fritidsintresset också aktiva i annat, till exempel i frivilliga delar av vårt försvar. Det är alltså en viktig del av Sveriges samhälle.

Jag vill bara säga någonting mer om regeringens arbete för att minska antalet illegala vapen eftersom det blandas ihop som att det här är samma sak.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Straffen för vapenbrott har nu skärpts; det vet ni. Det innebär att vi tar många fler vapen. Jag tror att det är fem gånger fler häktade för grova vapenbrott i år jämfört med förra året, så detta är verkligen en av de mest framgångsrika lagskärpningar vi gjort de senaste åren. Den kommer åt väldigt mycket grov kriminell verksamhet.

En kraftig satsning har gjorts på Tullverket med många internationella avtal för att försöka samarbeta mer med polismyndigheter runt omkring för att komma åt grov brottslighet.

Regeringen har tillsatt en utredning som ska lämna förslag på åtgärder kopplade till just illegal vapenhantering.

Polismyndigheten arbetar också med att korta handläggningstiderna, som vi talade om förut. Nästa steg i det arbetet är digitalisering. Det skulle kunna korta tiderna ganska ordentligt och förenkla för många människor. Jag hoppas att det också kan bli ett svar på frågan vad vi gör som förenklar och underlättar för människor.

Jag vill tacka för diskussionen, och jag hoppas på en fortsatt konstruktiv dialog när vi går framåt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.