Lätt byte – enklare att välja ny leverantör av elektroniska kommunikationstjänster

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till reservationen under punkt 2. Det är en reservation som är gemensam för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Vi lever i dag i ett samhälle där elektronisk kommunikation är av central betydelse. Människor använder mobiltelefoner och internet som en självklar del i vardagen. De ringer telefonsamtal och använder sociala medier för att prata med sina vänner. De söker nyheter, fakta, nöje och förströelse. Många talar om att vara ständigt uppkopplad. En del har till och med svårt att tänka sig ett liv utan mobilen och nätet. Detta innebär att kraven är stora på att tekniken för dessa tjänster fungerar på ett bra sätt, att man som konsument kan få tillgång till denna teknik på skäliga villkor men också att man kan byta till något bättre om man inte är nöjd. Det finns mycket som är bra i denna proposition. Det är bra att det blir enklare för konsumenter att säga upp abonnemang. Det är bra att de friare ska kunna använda mobiltelefoner och annan utrustning som de köpt i samband med abonnemang. Det är bra att uppsägningstiden får vara längst en månad. Det är också bra att de ska få rätt att efter bindningstiden få operatörslås borttagna kostnadsfritt och utan dröjsmål. Men det finns en mycket väsentlig del som regeringen har undvikit att ta upp i propositionen. Det är något som är av stor betydelse för konsumenterna. Det gäller frågan om bindningstider för mobiltelefoner och annan elektronisk kommunikation. Här anser vi socialdemokrater att bindningstiden för mobiltelefon och internet bör begränsas till högst ett år. I dag tillåter lagen en inledande bindningstid på upp till 24 månader, det vill säga två år. 24 månader är två år, och två år är en lång tid framför allt när det handlar om kommunikationsteknik. Telekommarknaden är i ständig förändring. Det är en marknad där det är viktigt för konsumenterna att få tillgång till ny teknik och att snabbt kunna ingå avtal med nya leverantörer. Därför är det även viktigt att konsumenterna enkelt kan lämna avtal de redan har. Med bindningstid på 24 månader är det uppenbart att produkten blir gammal. Det är helt enkelt inte längre samma produkt som när de skrev på avtalet. I dag är det väldigt enkelt att ingå avtal på de här marknaderna. Rimligen bör det vara lika enkelt att komma ur ett avtal som det är att ingå ett. Konsumenterna ska inte hindras från att byta eller säga upp abonnemang när tjänsten inte längre uppfyller deras önskemål. Jag tycker att det borde vara en självklarhet för leverantörerna att arbeta för att konsumenterna är nöjda i stället för att tvinga dem kvar i ett abonnemang med långa bindningstider. Att genom långa bindningstider låsa in och hindra konsumenterna att byta till en bättre och billigare leverantör känns väldigt omodernt i en bransch som står för snabb utveckling. Konsumentverket har undersökt marknaden för mobiltelefoni, bredband och sampaketerade telekomtjänster. Rapporten tydliggör en rad brister. Det är 37 procent av konsumenterna som är missnöjda med priset och 35 procent som är missnöjda med försäljningsmetoderna. En dryg fjärdedel är missnöjda med avtalsvillkoren för tjänsten, till exempel brist på information eller ändring av avtalsvillkor. Men Konsumentverket pekar också på att konsumenter som valt kortare bindningstider är mindre missnöjda och ångrar sig mindre, oavsett om det rör sig om mobiltelefoni, bredband eller sampaketerade tjänster. Det är också tydligt att ju längre bindningstid konsumenten valt, desto större och mer utbredda blir problemen och förlusterna i konsumentnytta. Fru talman! Marknaden för elektroniska kommunikationstjänster karakteriseras av med tiden ökad produktivitet. Det sänker de rörliga kostnaderna för de tjänster som tillhandahålls. Den potential till prispress som detta för med sig reduceras dock av långa bindningstider, vilket är till nackdel för konsumenter som valt den typen av avtal. Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reservationen.

Fru talman! Civilutskottets betänkande 24 om byte av leverantör för elektroniska kommunikationstjänster kanske inte är det betänkande som jag har engagerat mig mest i. Jag är nämligen inte en sådan person som genast måste ha det senaste när tekniken utvecklas. Men jag har ändå förstått att många, och då kanske framför allt unga, har svårt att vänta när den snabba utvecklingen erbjuder nya möjligheter på det elektroniska kommunikationsområdet. Tydligen är det så att det inte alltid räcker med att byta själva apparaten, utan ibland måste man även byta abonnemang för att komma åt alla de funktioner och tjänster man vill ha och då till lägsta pris. Det kanske framför allt är den sista delen som är anledningen till att ofta byta. Vi politiker talar ju ofta om inlåsningseffekter på andra områden, exempelvis skatter som förhindrar flyttkedjor, och här är det uppenbarligen ett ganska likartat problem. Konsumenterna vill flytta för att hela tiden få de bästa möjliga villkoren för den kombination av tjänster som de behöver. Regler för elektroniska kommunikationer måste med nödvändighet vara väldigt globala eftersom tekniken ju är global. För oss som är medlemmar i EU styrs lagstiftningen på området till stor del av EU-direktiv. Som det står i betänkandet är det fem olika harmoniseringsdirektiv som styr vad vi kan göra här i Sverige. Jag måste erkänna att jag inte är någon expert på området, men trots det har jag inte kunnat hitta någonting som förhindrar oss att på nationell nivå fatta beslut om maximala bindningstider. Vi har i mitt parti mött många som upplever att de sitter fast i avtal med långa bindningstider. Därför står vi bakom förslaget att sänka den maximalt tillåtna bindningstiden från 24 månader till 12 månader, alltså ett år. Allianspartiernas motiv i betänkandet för att bromsa utvecklingen tycker jag verkar dåligt underbyggda. Man påstår att kortare bindningstider skulle hämma utvecklingen. Jag tycker att det låter märkligt på ett område där utvecklingen faktiskt bara går fortare och fortare hela tiden. Rimligtvis borde det vara tvärtom: Ju snabbare en konsument kan byta till det nya som lanseras, desto viktigare blir det för den som står för utbudet att verkligen erbjuda nyheten. Att vissa operatörer kan leva på kunder som sitter fast i gamla avtal kan knappast vara något som stimulerar utvecklingen. Det har jag aldrig hört någon säga på något annat teknikområde. Bäst vore det självklart om tekniken kunde ta så stora utvecklingssteg att den inte längre skadar användarna. För varje år som går blir kunskapen om de negativa hälsoeffekterna av trådlös digital teknik tydligare. Det naturliga vore att använda försiktighetsprincipen när så stora risker står på spel, men dit tror jag att det är ganska långt. Vårt samhälle har blivit så beroende av trådlösa kommunikationer att vi knappt ens vågar tänka tanken att tekniken skulle kunna vara en av orsakerna till den ohälsa vi har i vårt samhälle. Det sista, fru talman, hör inte till betänkandet. Men jag vill ändå påpeka det eftersom det är en problematik som vi nästan aldrig talar om här i riksdagen. Med detta yrkar jag bifall till reservationen i betänkandet eftersom jag är övertygad om att kortare maximala bindningstider gynnar teknikutvecklingen. Jag tycker att det är lite sorgligt att regeringen är så teknikfientlig att man väljer att hålla gamla lösningar om ryggen. Man agerar som en bromskloss.

Fru talman! Konsumenten i centrum heter en utredning som kom för några år sedan. Det hade mycket väl kunnat vara namnet också på den utredning som ligger till grund för dagens ärende. För det är detta det handlar om: konsumentfokus. Många konsumenter har upplevt problem vid byte av elektroniska kommunikationstjänster, eller enklare uttryckt: när man ska byta leverantör av mobiltjänst, bredband eller tv. Det har upplevts som krångligt. Avtalen har varit svåra att förstå, och känslan hos konsumenten har varit att man har förlorat pengar till den tidigare leverantören I dag har vi möjlighet att ta ställning till två viktiga förbättringar som gör det lättare för konsumenten att snabbt byta abonnemang. Det handlar delvis om uppsägningstiden. Det kommer i och med ändringen i lagen att vara förbjudet att ställa upp krav på längre uppsägningstider än en månad. Det är en förändring som har varit efterfrågad från konsumenterna. Många konsumenter har utgått från att avtalet tar slut vid abonnemangets slut men upptäckt att avtalet då har övergått till ett tillsvidareavtal. Nu införs alltså en maximal uppsägningstid på en månad. Delvis handlar det om en paragraf som ger konsumenten rätt att när abonnemangstiden har gått utan kostnad få sin mobil upplåst. Detta får man nog påstå har varit ett rent oskick av leverantörerna eftersom tekniken länge har funnits på plats. Som jag tolkar det har syftet varit att behålla kunden. Detta är alltså två bra förslag. Utskottet har varit enigt om dessa nya förslag, och riksdagen kommer senare i dag att fatta beslut om dem. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. Samtidigt vill jag yrka avslag på reservationen. I betänkandet behandlas också två motioner. Den ena gäller avtalstiden för abonnemang, vilket Yilmaz Kerimo och Jan Lindholm har tagit upp här. Förslaget innebär således att man ska tvingas förbjuda abonnemang som är längre än tolv månader. Då ska vi veta att lagstiftningen i dag ser ut så att konsumenten har rätt att skriva ett avtal på max ett år. Om man vill ha längre avtalstider är det tillåtet, men de får inte vara längre än 24 månader. Vi vet att på marknaden i dag har en stor majoritet av de konsumenter som tecknar mobilabonnemang avtal som är längre än 12 månader. Det vanligaste i dag är 24 månader. Reservanterna vill alltså förbjuda detta och tvinga konsumenterna till en maximal avtalstid på ett år. Är det bra eller dåligt för konsumenten? Mitt fokus är, som jag inledde med att säga, konsumenten i centrum. Mobilmarknaden har, som vi vet, länge upplevts som en marknad med problem. Det har tagits upp tidigare i debatten. Det stämmer, men under de senaste åren har vi sett en hel del förbättringar. Marknaden har delvis tagit ett eget ansvar genom att avtalen har blivit tydligare och lättare att förstå. Marknadsföring har också stramats upp. Men det är inte bra än; det ser vi bland annat i Konsumentverkets senaste rapport, Konsumentrapporten , från förra året. Där jämför man olika marknader utifrån konsumenternas egna värderingar, och där ligger telekommunikationstjänsterna alltjämt i botten. På marknaden i dag finns avtalstider med bindningstider på 0 månader, 12 månader, 18 månader eller 24 månader. Det finns också i dag i många olika abonnemang möjlighet att under abonnemangstiden ändra avtalet. Jag tror marknaden fortfarande har en del kvar att göra. Man behöver bli mer flexibel i sina avtal, man behöver bli tydligare och man behöver lyssna till varje kund. Det finns som sagt en hel del kvar att göra, men frågan är om det bra att i lag förbjuda avtal som är längre än 12 månader. Vi vet i dag att konsumenter som vill ha en dyrare mobil av typen smartphone i stor utsträckning väljer avtal som är 24 månader. Men de som, kanske i likhet med Jan Lindholm, är nöjda med sin telefon och vill ha ett nytt avtal väljer avtal som är kortare. Förklaringen är ganska enkel: Smartphones är dyra mobiler. Konsumenten väljer en längre bindningstid för att kunna hålla fast vid sin månadskostnad. Fördelen är alldeles tydlig: Man har en lägre kostnad per månad. Det är för mig orimligt att vi som politiker ska begränsa konsumentens möjligheter i det här fallet. Dessutom vet vi att vid denna typ av avtal lämnar leverantören, förutom lånet i form av avbetalning av telefonen, rabatt på telefonen. Det är här den nya tekniken kommer in. Enligt utredningen som ligger till grund för detta har man tittat på och jämfört utveckling med Danmark, till exempel. Det visar sig att trots att Sverige har dessa långa avtalstider ligger vi långt framme när det gäller ny teknik. Det är alltså inte som Yilmaz Kerimo och Jan Lindholm säger - att detta skulle förhindra ny teknik på marknaden. Det är snarare tvärtom. Efter att ha vägt för- och nackdelar mot varandra har vi i Alliansen och även utredningen kommit fram till att en minskning av avtalstiden inte skulle få några positiva effekter på marknaden. Det finns en stor konsumentgrupp som vill ha en avtalstid på 24 månader, och det finns alternativ. En begränsning av valmöjligheten skulle dessutom leda till att ny teknik hindras. Därför yrkar jag avslag på reservationen. (Applåder)

Fru talman! Visst är det bra att man har olika alternativ. Men i det här fallet är man nästan tvungen att vara bunden vid ett abonnemang i två år med en telefon hos en leverantör. Tvång är aldrig en bra affärsmetod. Tycker verkligen Moderaterna och Jessika att man ska tvinga dessa konsumenter att vara bundna i två år fast de kanske efter ett tag vill byta till något bättre erbjudande eller ett bättre abonnemang? Man är tvungen att bli fast i två år med era förslag.

Fru talman! Det är ingen som tvingar konsumenten. Som jag sade finns det i dag på marknaden avtal som har noll bindningstid. Det finns också avtal med bindningstider upp till 12, 18 eller 24 månader. De flesta som i dag väljer en ny smartphone väljer 24 månader, men det är ingen som tvingar någon till detta. Det är snarare ni som skulle tvinga folk till en högre månadskostnad genom att maximera avtalstiden till 12 månader. Det är ingen som tvingar någon, Yilmaz Kerimo.

Fru talman! Två år är en lång tid. Det händer mycket på 24 månader. Dels utvecklas tekniken, dels förändras kanske privatekonomin. Det är alltså en stor nackdel för konsumenten. Att man ska kunna byta med en månads uppsägningstid om man hittar något bättre erbjudande är bra, men två år är som sagt en lång tid. Det är sant att man kan ha ett avtal som är kortare än två år, men då blir det nästan utpressning från leverantörerna eftersom det blir mycket dyrare. Kan leverantörerna anpassa sina priser till den ettåriga bindningstid vi vill ha blir det i längden billigare för konsumenterna. I dag vill leverantörerna binda upp alla konsumenter i två år för att det ska bli billigare. Konsumenterna är då tvungna att binda sig i två år för att få det billigare. Men när tekniken och ekonomin förändras vill man kanske ändra sig, men den möjligheten har man inte. Indirekt tvång är aldrig en bra affärsmetod.

Fru talman! Jag vidhåller att det inte är ett tvång utan en möjlighet och en valfrihet för konsumenten. I utredningen som ligger till grund för detta jämförs Sverige med Danmark som har ett kort tvång på bara sex månader. Där har marknaden hittat på andra lösningar, och utvecklingen har gått åt motsatt håll. Sverige har utvecklats fortare vad gäller ny teknik, och vi har mer datatrafik än Danmark. Det är inte fråga om ett tvång utan tvärtom. Det är ni som kommer att tvinga på människor en högre månadskostnad och göra så att de inte kan anpassa sig till den nya tekniken.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen. Det här är ur konsumentsynpunkt en viktig fråga. Vi talar om ingrepp i människors vardag. Mobiltelefonen, som det bland annat handlar om, är i var mans och kvinnas ägo, ung som gammal. Utvecklingen har varit enorm fram till dagens smartphones. Mobilbranschen har i dag ett lågt anseende. Även om den lägger ned både pengar och ansträngningar på att räta upp sitt anseende och något skamfilade rykte kommer det nog att ta tid. Faktum är att riksdagen genom bra lagstiftning kan hjälpa branschen att få en högre status. Ju bättre det är för konsumenterna, desto mer gynnas branschen. Jag vill, liksom Jessika Vilhelmsson, sätta konsumenten i fokus. I propositionen föreslår regeringen ändringar i lagen om elektronisk kommunikation. Förslagen syftar till att göra det enklare för konsumenter att säga upp abonnemang på elektroniska kommunikationstjänster och att friare kunna använda mobiltelefoner och annan utrustning som de har köpt i samband med sådana abonnemang. Regeringen gör med andra ord bedömningen att det behöver bli lättare och gå snabbare att välja och byta abonnemang för mobiltelefoni, bredband och tv. Det bör vidtas åtgärder för att främja själva bytet. Regeringen föreslår därför en del åtgärder, bland annat att uppsägningstiden för elektroniska kommunikationstjänster, kanske i första hand mobiltelefoner, ska vara högst en månad. Det gäller alltså uppsägningstiden. Avtal med bindningstid ska kunna sägas upp en månad före bindningstidens utgång, i stället för som i dag tre månader. Dessutom blir det stopp för simkortslåsning. När man köper en smartphone i dag binder man sig på 24 månader och betalar av telefonen. Simkortet är sedan låst hos leverantören trots att abonnemanget gått ut och man är fortsatt bunden till leverantören såvida man inte betalar en summa på 400-500 kronor och blir löst från det. Men nu blir det stopp för det, vilket är gynnsamt för konsumenten. Dessa lagändringar är avsedda att träda i kraft den 1 maj 2014. Till grund för förslaget ligger två rapporter, en från Post- och telestyrelsen och en från Konsumentverket. Inom Näringsdepartementet utarbetades promemorian Lätt byte - enklare att välja ny leverantör av elektroniska kommunikationstjänster . Promemorian har varit ute på remiss, och nu är vi framme i skarpt läge i och med att propositionen har kommit på civilutskottets bord och beslut ska fattas i Sveriges riksdag. Det ska också sägas att genom denna lags införande har i huvudsak det EU-rättsliga regelverket för elektronisk kommunikation genomförts. Fru talman! Så kommer vi till det som skiljer regeringspartierna och oppositionen åt. Som alla här vet är det lättare att formulera en politisk vilja än att skapa en lagstiftning. Enkelt uttryckt vill oppositionen lagstifta om att minska bindningstiderna för elektroniska kommunikationstjänster, i första hand mobiltelefoni men även bredband och tv, från dagens 24 månader till 12 månader. Jag tycker att oppositionen har en del atonala argument. I dag subventioneras smartphones av operatörerna, och i gengäld gäller 24 månaders bindningstid. Det betyder att om man lagstiftar om sänkt bindningstid till 12 månader, som oppositionen vill, blir kostnaden bra mycket högre per månad för den som vill skaffa en smartphone. Med oppositionens förslag kommer färre personer att kunna skaffa sig de nya telefonerna och fler kommer därmed att gå miste om nya tjänster. Detta drabbar den som inte är köpstark. Det förvånar mig att oppositionen anammar detta konsumentfientliga förslag. Det skulle dessutom missgynna vår position som it-nation men framför allt, som sagt, försämra för konsumenten. Som vi hörde Jessika Vilhelmsson säga går det redan i dag att som kund träffa avtal som gäller i ett år. Givetvis finns också möjlighet till kontantkort och diverse löpande avtal. Vi kristdemokrater menar att en minskning av uppsägningstiden till en månad och stopp av simkortslåsning är de bästa vägarna ur konsumentens synvinkel. Fru talman! Sverige är trea i världen i smartphoneanvändning. Vi var först med 4G och har Europas lägsta konsumentpriser inom telekom. Vi vill gärna behålla en framskjuten placering. En minskning av den i dag maximalt tillåtna avtalstiden till tolv månader skulle inte, sett ur ett helhetsperspektiv för konsumenter och leverantörer, ha positiva nettoeffekter för den svenska marknaden och för konsumenterna. (Applåder)