Genomförande av oskuldspresumtionsdirektivet

Fru talman! Med stöd i ett EU-direktiv har regeringen föreslagit att i de fall en tilltalad inte har delgetts kallelse till en huvudförhandling i brottmål ska målet inte få avgöras. Det innebär att den möjlighet som i dag finns i rättegångsbalken att kunna avgöra ett mål i den tilltalades utevaro kommer att avskaffas.

Förslaget rimmar illa med den verklighet som både domstolar och nämndemannaföreningar vittnar om, med ett stort antal brottmål som ständigt får ställas in på grund av att den tilltalade inte dyker upp. Det är ett problem inte bara för nämndemän, advokater, åklagare och eventuellt tolkar, som reserverat delar av eller hela sin dag och helt enkelt får åka hem eller får stora luckor i sina respektive arbetsdagar, utan också för brottsoffren, som inte får upprättelse inom rimlig tid.

Det medför även en omfattande ekonomisk kostnad för staten att ställa in huvudförhandlingar. Riksrevisionsverket beräknade år 2010 att kostnaden för en inställd rättegång motsvarade cirka 11 000 kronor, och den summan är med största sannolikhet betydligt större i dag. Inställda förhandlingar går också stick i stäv med våra krav på snabbare handläggningstider och processer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av oskuldspresumtions-direktivet

Sverigedemokraterna anser att det finns en uppenbar risk att förslaget kommer att leda till att den tilltalade håller sig undan för att undkomma kallelse till huvudförhandling. Detta är allvarligt. Vi tycker därför att förslaget i stort sett förbiser de skyldigheter som vederbörande borde ha att faktiskt vara närvarande vid rättegången. Det är en märklig signal som förslaget skickar ut. Om rättsväsendet ska fungera och förtroendet för rättsväsendet bestå måste rättegångar kunna hållas när de ska. Vi efterlyser därför ett förstärkt ansvar för dem som inte gör sin plikt.

För det första vill vi se skärpta vitesregler. Vite ska enligt vår mening alltid utdömas om den tilltalade eller ett vittne uteblir från förhandlingen. För att vitet ska få effekt vill vi även komplettera det med ett skadestånd motsvarande den faktiska kostnaden för den inställda huvudförhandlingen.

För det andra vill vi underlätta användandet av så kallad förenklad delgivning. I dag finns regler om informationsplikt och tidsfrister som försvårar användandet av detta delgivningsförfarande. Bland annat måste delgivningsmottagaren ha fått information om att en förenklad delgivning kan komma att tillämpas, och dessutom gäller en tidsgräns om tio veckor som, i det fall informationen gavs vid ett personligt sammanträffande, löper från denna tidpunkt till dess att handlingarna skickas.

Vi menar att regeringen borde luckra upp dessa bestämmelser genom att antingen ta bort kravet på informationsplikt för att använda förenklad delgivning eller genom att förlänga den tillåtna tidsfristen om tio veckor.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservationen.

I detta anförande instämde Heidi Karlsson (SD).

(forts. § 10)

Herr talman! Jag tänkte börja med att läsa upp den lagtext som finns i genomförandet av oskuldspresumtionsdirektivet, som vi har fått från EU. Så här lyder lagtexten med den förnyelse som görs:

Kan saken utredas tillfredsställande får målet avgöras trots att den tilltalade har inställt sig endast genom ombud eller har uteblivit, om den tilltalade sedan han eller hon har delgetts stämning har avvikit eller håller sig undan på ett sådant sätt att hon eller han inte kan hämtas till huvudförhandlingen. I de fall som avses i detta stycke får målet alltså avgöras även om den tilltalade inte har delgetts kallelse till förhandlingen.

Genomförande av oskuldspresumtions-direktivet

Det är denna lilla förändring som vi ska ta ställning till. Delgivningsbestämmelserna ska skapa rimliga garantier för att den tilltalade har kunnat ta del av handlingarna i det mål som domstolen ska pröva. Det tycker vi nog allihop är ganska självklart med tanke på den rättssäkerhet som vi ändå vill värna i detta land.

Samtidigt får inte bestämmelserna vara utformade på ett sådant sätt att de hindrar eller försenar domstolens prövning. Bestämmelserna om delgivning måste därför vara ändamålsenligt utformade så att kraven på såväl rättssäkerhet som effektivitet tillgodoses.

De regler som finns som förenklar delgivning är välavvägda, och utskottet finner inte att den förändring som jag nu har talat om skulle utgöra skäl för att ändra reglerna så som motionärerna föreslår. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 februari.)