Herr talman! Regeringen har till riksdagen lämnat proposition 2015/16:121 Övergångsstyre och utjämning vid ändrad kommun- och landstingsindelning. Den innehåller olika förslag för att reglera processen vid sammanslagningar av landsting och syftar således till att möjliggöra införande av storregioner i enlighet med det uppdrag som den statliga utredning som kallas Indelningskommittén har fått. Förslagen innebär ett antal ändringar i och tillägg till den så kallade indelningslagen, lagen om Sveriges indelning i kommuner och landsting.

I indelningslagen finns en bestämmelse som säger att vid ändringar i kommunindelningen ska särskild hänsyn tas till befolkningens önskemål och synpunkter. När det finns skäl till det ska en särskild undersökning göras om befolkningens inställning. Undersökningen kan göras genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande.

Någon motsvarande reglering finns inte vid ändringar i landstingsindelningen. Om landsting slås ihop till storregioner kan dock människors vardag påverkas väl så mycket som vid förändringar i kommunindelningen - landstingen ansvarar som bekant för viktiga funktioner som sjukvård och kollektivtrafik.

Till detta kommer att en ombildning av dagens landsting till sex storregioner, i enlighet med det förslag som Indelningskommittén arbetar med, skulle innebära en mycket stor samhällsförändring - den största förändringen av Sveriges regionala indelning sedan 1600-talet och därmed också en stor förändring av hur vårt land styrs.

Det finns mot bakgrund av detta all anledning att ge medborgarna chans att yttra sig i någon form även när det gäller landstingssammanslagningar och inte enbart vid kommunsammanslagningar. Det är svårt att se något logiskt skäl till att medborgarperspektivet skulle vara mindre viktigt när man slår ihop landsting än när man slår ihop kommuner.

Det är viktigt att politiska beslut som påverkar människors vardag och är av stor principiell betydelse förankras på ett sådant sätt att medborgarna ges inflytande och känner delaktighet.

På vissa håll i Sverige, till exempel i Halland, finns redan starka åsikter om de tilltänkta storregionerna. Det är en god illustration av varför det är viktigt att befolkningens önskemål och synpunkter förs in i processen på ett organiserat sätt och att det finns lagstöd för detta.

Alliansen har lämnat in en följdmotion till regeringens proposition och föreslår att man i indelningslagen ska införa motsvarande regler angående befolkningens önskemål och synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen som gäller vid ändringar i kommunindelningen.

Talmannen anser, som vi har hört, att följdmotionen inte är "inom ramen för ärendet" enligt riksdagsordningen. Han vill därför, med stöd av riksdagsordningen, inte ställa proposition på att hänvisa motionen till utskott för behandling.

Jag kommer nu att framföra ett antal argument mot talmannens ståndpunkt. Det finns fem knäckfrågor.

Den första knäckfrågan är: Vad handlar propositionen om - hur kan och bör propositionens ämne beskrivas?

Ett av de centrala förslagen i propositionen är att man ska införa ett nytt institut, indelningsdelegerade, som ska utöva beslutanderätt i landstingsfullmäktiges ställe vid ändringar i landstingsindelningen. Propositionens förslag - ärendets ram - rör därmed, enligt min uppfattning, den demokratiska processen i samband med indelningsändringar. Även följdmotionen rör, som jag nyss beskrev, den demokratiska processen i samband med indelningsändringar.

Den andra knäckfrågan är: Hur kan och bör propositionens syfte definieras?

Enligt riksdagspraxis får man väcka följdmotioner som innehåller kompletterande och ytterligare åtgärd i propositionens syfte.

På s. 19 i propositionen motiverar regeringen sin proposition "med hänsyn till Indelningskommitténs uppdrag". Det övergripande syftet med propositionen får därmed anses vara att Indelningskommitténs uppdrag - en reformering av landstingsindelningen - ska kunna fullföljas och att kommitténs förslag ska kunna genomföras. Propositionens övergripande syfte är därmed att hela processen med en stor regionreform ska kunna genomföras. Både propositionen och Alliansens följdmotion handlar om regleringen av denna process.

Talmannen har mot detta anfört att syftet med propositionen enbart handlar om att "undvika att vid varje större indelningsförändring behöva införa en särskild lagstiftning". Det här finns också i propositionen. Detta framstår dock som ett orimligt snävt definierat syfte om man beaktar den hänvisning till Indelningskommitténs uppdrag som jag nyss läste upp.

Den tredje knäckfrågan är: Ger förslag i en proposition till redaktionella ändringar av en viss paragraf rätt att följdmotionera om ändringar i sak av paragrafen?

Följdmotionen handlar i praktiken om att förändra två paragrafer i indelningslagen. Om man utgår från den föreslagna paragrafnumreringen i propositionen blir det 2 kap. 1 § och 2 kap. 7 §. Propositionen innehåller förslag till ändring av just 2 kap. 1 §. Visserligen innebär regeringens förslag endast redaktionella ändringar, men det bör ändå anses ligga inom ärendets ram att föreslå andra ändringar än de regeringen föreslår.

Den fjärde knäckfrågan är: Ger förslag i en proposition om införande av en ny paragraf som i väsentliga delar saknar motsvarighet i nu gällande rätt rätt att följdmotionera om att paragrafen ska få en något annan utformning än den som regeringen har föreslagit?

Vad gäller den andra av de två bestämmelser som följdmotionen tar sikte på, 2 kap. 7 §, innebär regeringens förslag i praktiken införandet av en helt ny paragraf - även om paragrafnumret finns också i nu gällande lag. Den version av 2 kap. 7 § som regeringen föreslår saknar till sitt innehåll motsvarighet i nu gällande lag.

Om regeringen föreslår en ny paragraf som till sitt innehåll i väsentliga delar saknar motsvarighet i nu gällande rätt bör det ligga inom ärendets ram att följdmotionera om att paragrafen ska få en något annan utformning än den som regeringen har föreslagit - i det här fallet, om man ska vara konkret, i form av att en hänvisning införs.

Den femte knäckfrågan är: Om regeringen beskriver gällande ordning i en proposition men inte föreslår någon ändring av denna ordning får det uppfattas som ett ställningstagande från regeringen för att gällande ordning ska bestå. Innebär detta ställningstagande rätt att följdmotionera om att ändra gällande ordning?

Regeringen redovisar på s. 17 i propositionen att det föreligger skillnader mellan bestämmelserna om ändringar i kommun- respektive landstingsindelningen. Bland annat anförs: "Bland annat ska vid ändringar i kommunindelningen särskild hänsyn tas till befolkningens önskemål och synpunkter. När det finns skäl till det ska en särskild undersökning göras om befolkningens inställning. - - - Någon motsvarande reglering finns inte vid ändringar i landstingsindelningen." Därefter återkommer regeringen inte med förslag till ändring i detta avseende, vilket får uppfattas som ett ställningstagande från regeringens sida för att rådande ordning ska bestå. Följdmotionen handlar, som bekant, om att ändra den ordningen. Om regeringen i en proposition tar ställning för att en viss reglering inte ska ändras bör det enligt min uppfattning vara möjligt att genom följdmotion anföra en annan mening i frågan.

Min uppfattning är att de fem punkter och de argument som jag nu har redovisat ger starkt stöd för att följdmotionen ska hanteras som vilken annan motion som helst. Jag ber också kammaren notera att kammaren inte behöver dela min uppfattning om var och en av de fem punkterna. Det räcker att kammaren delar min uppfattning om en enda av punkterna för att kammaren ska ha tillräckliga skäl att göra en annan bedömning än talmannen. Var och en av punkterna utgör ett tillräckligt skäl för att följdmotionen ska få behandlas vidare av riksdagen.

Låt mig också framhålla att det är mycket ovanligt att talmannen på det här sättet försöker stoppa en motion från fortsatt behandling. Det är därför viktigt att kammaren får möjlighet att ta ställning till var gränserna går för rätten att följdmotionera. Det vi debatterar nu är inte om motionen är bra eller dålig utan om den alls ska behandlas av riksdagen. Även den som inte håller med om förslaget i motionen kan därför ha anledning att tycka att det finns tillräckliga skäl för att motionen ska behandlas som alla andra motioner i riksdagen. Nästa gång kan det vara en motion man faktiskt instämmer i som ifrågasätts.

Mot bakgrund av det jag just sagt yrkar jag på att den aktuella följdmotionen ska hänvisas till utskott för beredning.

(Applåder)

Herr talman! Andreas Norlén med flera har i en följdmotion med anledning av regeringens proposition om övergångsstyre och utjämning vid ändrad kommun- och landstingsindelning föreslagit att samma bestämmelser som finns för hörande av folkopinionen vid ändrad kommunindelning ska införas i den föreslagna lagstiftningen. Detta kan i sak vara en sympatisk tanke, men den föreslagna lagstiftningen handlar inte om detta utan om hur en process ska ske när en ny indelning är beslutad. Det handlar bland annat om hur beslutsrätt kan överföras till ett indirekt valt organ, de så kallade indelningsdelegerade, under en övergångstid, och om hur vissa ekonomiska åtaganden ska regleras.

Enligt den bedömning som gjorts av kammarkansliet ryms inte de av Andreas Norlén med flera föreslagna förändringarna i följdmotionsrätten av dessa skäl. Det är således en juridisk och inte en politisk bedömning.

Vi vill från socialdemokratisk sida markera vårt stöd för talmannens och kammarkansliets bedömning och väljer därför att inte heller nu pröva de föreslagna tilläggen i sak.

Jag yrkar alltså bifall till talmannens förslag.

Herr talman! Den här frågan är både väldigt enkel och samtidigt egentligen väldigt komplex. Den är komplex, för den här typen av bedömningar måste någonstans innefatta ett visst mått av tolkning och godtycke. Det finns inga exakta gränser för när ett ärende ska anses ligga inom ramen för ett förslag eller inte. Men den är också ganska enkel om man utgår från ett principiellt perspektiv.

Från Sverigedemokraternas sida förstår vi varför den nuvarande riksdagsordningen ser ut som den gör och varför talmannen har givits möjligheten att stoppa förslag som ligger helt utanför ärendets ram. Samtidigt är det ingen lättvindig sak att hindra folkvalda från att framlägga förslag i ett parlament. Vi menar att den möjlighet som talmannen har bör användas med ytterligt stor restriktivitet. Vi vill inte på något sätt bidra till att praxis förskjuts i en mer restriktiv riktning i det här fallet utan menar att talmannens möjlighet att hindra ledamöter från att framställa förslag endast ska användas när det handlar om helt solklara fall.

Vår bedömning är att det föreliggande ärendet inte är ett helt solklart fall. Man har från Moderaternas sida anfört ett antal tänkvärda argument som vi anser behöver belysas och diskuteras närmare innan en praxisförändring i mer restriktiv riktning sker. I det här fallet skulle det innebära att frågan behandlas av konstitutionsutskottet, som är det mest lämpade utskottet att hantera de här frågorna, och att vi också får en debatt i kammaren, vilket vi tycker skulle vara önskvärt.

Mot bakgrund av detta yrkar jag på att motionen ska hänvisas till utskott.

Överläggningen var härmed avslutad.

Under överläggningen hade yrkats dels att kammaren skulle begära proposition på hänvisning till utskott av den föreliggande motionen, dels avslag på detta yrkande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fråga om hänvisning av motion till utskott

(Beslut fattades under § 17.)