Partiledardebatt

Herr talman! Det är få svenskar som följer debatten i dag. Människor är fullt upptagna med jobbande, vabbande och pluggande, och det är precis så det ska vara. Människor lever sina liv, gör sin plikt, och de vet också att de kan kräva sin rätt. Det är en grundinställning som har byggt vårt land, ett land som vi är så stolta över.

Partiledardebatt

I historien om Sveriges framgång finns det värderingar som är helt centrala. Det är arbetsplikt, plikten i allmänhet, rätt, jämställdhet, demokrati och jämlikhet. Men berättelsen om Sverige är också en historia om konkreta breda satsningar. Det är satsningar på bostäder, trygghet och skola som ofta motarbetades av högeropposition men sedan blev en självklar del i människors vardag.

Det var satsningar som gjordes med en övertygelse om att samhällsproblem löser vi bäst gemensamt och att stora ekonomiska klyftor mellan de få rika och de många som slet ut sig på jobbet måste bekämpas. Det var satsningar som tillsammans med såväl små företag som stora industrier lyfte Sverige. Det var satsningar för ett starkt land där människor är fria att styra över sitt eget liv.

Herr talman! Sveriges framgång bygger också i dag på samma principer. Också i dag är det en stark vård, skola och polis vi betalar gemensamt som möjliggör att människor kan ha ett gott liv. Så har vi byggt Sverige starkt, och så ska vi lösa också dagens samhällsproblem. Det handlar om gängbrottsligheten, skjutningar, klimatkrisen, en snabbare integration och vården som behöver bli mer tillgänglig. Vi ska lösa de problemen med nya metoder men med samma inställning som byggt vårt land. Vi gör det gemensamt.

Vi är på rätt väg. Vi bygger nu steg för steg ett starkt Sverige där ingen ska lämnas efter. Med januariavtalet som grund kan regeringen se till att Sverige gör förbättringar för våra äldre. Sedan 2014 har en pensionär fått i genomsnitt 1 600 kronor mer i plånboken varje månad. Nu fortsätter vi att förbättra ekonomin ytterligare, framför allt för dem med lägst pensioner.

Vi ser till att Sverige kan agera hårdare mot brotten och dess orsaker. Vi har höjt straffen för 30 brott, och 10 000 fler ska anställas i Polismyndigheten. Nu går vi också vidare med en lång rad förslag som ger polisen bättre verktyg, exempelvis att läsa krypterade chattar. Vi förebygger nya brott genom att anställa fler lärare och lärarassistenter och prioritera skolor med tuffa förutsättningar.

Vi ser inte minst till att Sverige kan påbörja det gröna samhällsbygget. De barn som i dag går i förskolan och lär sig namnen på skogens djur har rätt till sin framtid. Det är vi härinne och i andra politiska församlingar som måste leda omställningen, och då ska det vara en rättvis omställning på samhällsnivå. En människas uppoffringar kommer inte att rädda klimatet. En ensam människa kommer aldrig att kunna bära bördan eller kostnaden som det innebär om vi inte ställer om i tid.

En misslyckad klimatomställning kommer att drabba alla. Men det kommer också att drabba orättvist. De ekonomiska klassklyftorna är också klimatklyftor. De med högst inkomst och störst förmögenhet kommer att ha lättare att köpa sig fria från konsekvenserna av klimatkrisen. Det är därför samhället måste ta ett helhetsansvar. Det gäller att nu ställa om med kraftfulla politiska åtgärder. Så klarar vi av att bli världens första fossilfria välfärdsnation genom en rättvis omställning.

Det är en gigantisk möjlighet. När samhället fortsätter att stötta företag att ställa om kan vår industri bli först med att vara fossilfri. Då kan den exportera, göra miljönytta i andra länder och anställa fler här hemma. Så får vi mer pengar till pensioner och skola. Förutom en fråga om barnens framtid är klimatomställningen en fråga om vår framtida välfärd.

(Applåder)

Sverige stärks genom att vi fortsätter vår historiska satsning på just vården, skolan, hemtjänsten och allt det som gör att människor i hela vårt land kan känna trygghet och kräva sin rätt. Men mot det gemensamma samhällsbygget har alltid stått idéer om att ensam är stark. Efter att ha läst budgetförslagen från de högerkonservativa partierna inser jag att de har ungefär samma tankar i dag som för 80 år sedan, 30 år sedan och 10 år sedan, nämligen att fattigdom gör människor effektivare, att sjuka blir friska av ekonomiska piskor och att samhället egentligen borde dra sig tillbaka och samhällsbygget avbrytas. Det är idéer som leder till att människor blir ensamma och Sverige blir svagt.

Vi lever i en orolig tid. Se på Syrien, Turkiet, brexit och handelskrig. Då är det än viktigare att Sverige är starkt. Vi fördömer det turkiska angreppet i norra Syrien. Situationen får stora humanitära konsekvenser, inte minst för kurderna. Dessutom kan det leda till att IS återigen växer. Vi har förberett oss för brexit. Men i en värld med konflikter och en trend där länder sluter sig visar sig behovet av ett starkt Sverige och ett starkt EU där vi inte duckar för problemen utan löser dem tillsammans.

Herr talman! De flesta människor, oavsett om de jobbar, vabbar eller pluggar i dag, vill ha ett samhälle som tar ansvar så att det finns tider på vårdcentralen, så att inte föräldrarnas inkomster är avgörande för tonåringens framtid, så att polisen har resurser att lösa både gängkriminalitet och cykelstölder, och så att ansvaret för vår tids ödesfråga klimatet aldrig ska ligga på mamman i Norrlands inland som måste skjutsa sonen fem mil till fotbollsträningen.

Det ansvaret tar vi gemensamt. Det är så samhällsbygget ser ut. Det är så vår budget ser ut. Jag tror på Sverige och på vår förmåga. Vårt fantastiska land kan också klara de riktigt svåra problemen så länge vi gör det som ett enat samhälle och bygger Sverige starkt för alla.

(Applåder)

Herr talman! Sverige är ett fantastiskt land. Det är inte riktigt som alla andra, och tur är det. Vi har länge varit ett litet land med stora framgångar.

Jag tänker på den unika svenska jämlikheten och tilliten, att en ann är så god som en ann och att vart man är på väg betyder så mycket mer än var man kommer ifrån. Det är en god grund för social rörlighet, eller klassresor som man sa när mina föräldrar var unga, och tilliten. Vi brukar lita på varandra. Men det är någonting större än så.

Det är ett oskrivet kontrakt mellan staten och medborgarna. Man jobbar, man försörjer sig själv och bidrar till andra. Staten gör bra det som bara staten kan göra, samhällskontraktet. Tillsammans med arbetslinjen har det banat väg för teknologiskt avancerade och världsledande företag, exportinkomster och Nobelpris. I våra dagar handlar det om musik som erövrar världen och innovationer som driver klimatarbetet framåt. Allt detta är Sverige när det är som bäst.

Men jag är allvarligt oroad nu, för Sverige har stora problem. Och medan problemen växer tappar Socialdemokraterna kontrollen - först över Sverige och sedan över själva regeringen. Det är öppna bråk inför öppen ridå, och inte i några små frågor eller mellan juniora ministrar utan i den helt fundamentala frågan om huruvida Sverige nu ska öka invandringen eller minska den. Vi ser en vice statsminister som tillrättavisar sin chef. Och inte för att jag tycker att hon har rätt, men det är hon som rätt beskriver regeringens invandringspolitik. För regeringen är det här mest genant; för Sverige är det skadligt.

Samtidigt ser vi hur staten drar sig tillbaka där staten borde vara stark. Hårt arbetande svenskar får inte valuta för skattepengarna. De vet inte om de kan lita på att polisen kommer, de vet inte om de får vård i tid, de vet inte om det finns resurser till försvaret och de vet inte ens om det finns el så att det räcker. Allt är naturligtvis inte dåligt. Människor fortsätter att göra bra saker i vårt land varje dag. Men samhällskontraktet är hotat. Låt mig bara ta tre exempel.

För det första ökar nu arbetslösheten. Regeringen övergav målet om Europas lägsta arbetslöshet när Sverige fick Europas fjärde högsta. I stället för att avskaffa arbetslösheten avskaffade regeringen själva målet. Socialdemokraterna slarvar än en gång bort arbetslinjen. Förra gången var det svenskar mitt i livet som år efter år levde på bidrag. För att frisera arbetslösheten hade Socialdemokraterna förtidspensionerat en halv miljon svenskar 2005. Jag jobbade själv i regeringen med de reformer som bröt denna utveckling.

Efter åtta år i Sverige saknar varannan invandrare fortfarande ett arbete. Det tar i snitt 18 år för den som har invandrat utan gymnasieutbildning att ens få in en fot på arbetsmarknaden. Kvinnor är extra utsatta. Arbetslösheten är sex gånger så hög bland invandrade kvinnor som bland infödda svenskar. Var tredje kvinna från afrikanska och asiatiska länder är arbetslös i Sverige. Bara hälften jobbar - alltså nu, efter flera år av högkonjunktur.

I Sverige råder numera normaliserad selektiv massarbetslöshet. Det borde inte vara möjligt att välja bidrag före arbete i Sverige. Det är helt absurt att företag måste anlita lågt utbildade arbetskraftskraftsinvandrare för att till exempel plocka bär när många tusen människor samtidigt går sysslolösa i Sverige.

För det andra driver nu regeringen en ohållbar invandringspolitik. Förra året fick 42 000 personer asylkopplade uppehållstillstånd i Sverige. Det är ett helt nytt Nyköping på ett år. Så här kan vi inte fortsätta. Landets kommuner ropar efter hjälp från staten. För mycket invandring och för lite integration skapar nu de problem som får Filipstad och Eskilstuna att kräva att staten tar sitt ansvar.

Integrationsproblemen går som en röd tråd genom nästan alla Sveriges stora problem: kriminalitet, bidragsberoende, arbetslöshet, segregation och dåliga skolresultat. Nu måste vi se till att de som redan har kommit till Sverige också kommer in i det svenska samhället, och en förutsättning för det är minskad invandring nu.

För det tredje har Sverige blivit ett av de länder i Europa som har den grövsta kriminaliteten. Danmark införde häromveckan gränskontroller för att de inte litar på Sveriges förmåga att stoppa skjutningar och sprängningar.

Under tre år har det skett nästan 1 000 skjutningar, varav över 100 med dödlig utgång. För ett par dagar sedan blev en 25-åring brutalt misshandlad när han hade sagt till ett ungdomsgäng att sluta kasta ägg på hans bil. Hans civilkurage ledde till en avslagen käke och utsparkade tänder. Vilka föräldrar kommer då att be sina egna barn att visa just civilkurage?

Herr talman! Den här regeringens ekonomiska politik äventyrar Sveriges långsiktiga välstånd. Det kan vi mäta i arbetslöshet och i bidragsutgifter. Men det är värre att regeringen äventyrar det svenska samhällskontraktet. Det kan vi bara känna.

Så här kan det inte fortsätta. Moderaterna kommer att staka ut en bättre väg framåt, för det går att vända utvecklingen. Sverige har löst svåra problem förut och tagit fasta på stora möjligheter.

Moderaterna kommer i Sveriges riksdag att söka stöd för en bättre politik än den här regeringens, för det är riksdagen som bestämmer - inte regeringen. Ytterst är det väljarna som bestämmer, och Moderaterna kommer att vara samlingspartiet för dem som gemensamt vill ta tag i Sveriges stora problem.

(Applåder)

Herr talman! Sverige är inte sig likt. Sverige har delats upp, och Sverige har slitits isär. Samtidigt som kommuner runt om i landet står på något som man skulle kunna likna vid ruinens brant skär otryggheten som en kniv mellan landsändar. Den skär genom städer, och den skär genom samhällen.

Det går inte en enda dag utan att tidningarna fylls med rubriker om nya sprängdåd, nya skjutningar och nya kallhamrade påhopp på vanliga hederliga medborgare. Det går inte en enda dag utan att vi får ta del av hjärtskärande berättelser om hur våra äldre får ta smällen när kommunerna nu tvingas göra besparingar. Detta är misslyckandets hårda verklighet.

Enligt SKL kommer kommunerna år 2022 att behöva 38 miljarder kronor mer än i dag. Regeringen är inte ens nära att täcka detta behov. Regeringens budget är, herr talman, inget annat än ett slag i ansiktet på de kommuner som står inför stora underskott, nedskärningar eller skattehöjningar.

Vi accepterar inte detta. Vi skjuter till de medel som kommunerna behöver. För oss går äldres rätt till en värdig ålderdom före ett nytt friår för människor som redan har jobb. För oss går sjukas möjligheter att få adekvat vård före en så kallad familjevecka. För oss går omsorgen om varandra före skattesänkningar för dem som tjänar mest.

Regeringens osammanhängande pyttipannapolitik innebär att helt vanliga hederliga människor som år efter år troget har betalat skatt och bidragit till den gemensamma kassan nu tvingas se hur välfärden inte längre förmår leverera. Jag måste fråga mig, herr talman, om det var värt det. Var det värt det pris som äldre och sjuka tvingas betala i dag?

Under alla dessa år som vi i mitt parti har varnat för denna utveckling har vi mötts av olika nedsättande epitet. Vi har fått ta skydd när det vänsterliberala etablissemangets hatretorik har sköljt över oss var vi än har varit och vad vi än har sagt. Nu står vi inför faktum. När nu verkligheten talar sitt tydliga språk tycker jag att det vore klädsamt och naturligt att ta på sig ansvaret och göra upp med det man har åstadkommit. Man borde göra sitt bästa för att reda upp situationen.

Politiker kan ha fel, och politiker kan göra fel. Men vi ser inte en tillstymmelse till självrannsakan och inte en tillstymmelse till insikt. Vi ser inte en bit av förståelse för hur illa läget faktiskt är i dag i Sverige. Det är djupt bekymmersamt att det ska behöva gå så här långt och sannolikt ännu längre.

Herr talman! Vi som säger att det är dags att sätta våra egna äldre, sjuka och löntagare främst slåss tyvärr fortfarande i motvind, och vi är fortfarande en minoritet i den här församlingen. Vi som säger att det måste bli ett stopp på det ständiga tillflödet av nya asyl- och anhöriginvandrare under överskådlig tid möts fortfarande av kalla handen av en majoritet i den här församlingen. Vi som säger att det nu är dags att sätta ned foten och markera på riktigt mot alla dessa kallhamrade brottslingar möts fortfarande av saft-och-bulle-politik som svar.

Herr talman! Låt oss säga som det är: Sverige står inför riktigt stora problem. Sverige har riktigt stora problem. Och tyvärr, herr talman, är min övertygelse att den regering vi har i dag, med det regeringsunderlag vi har i dag bestående av de vänsterliberala partierna i den här församlingen, inte kommer att kunna hantera de här problemen. Vi måste ha en annan politik och en annan regering.

(Applåder)

Herr talman! Vi lever i ett kontrasternas land. Det är ett land där företagsamhet och entreprenörer utvecklar Sverige till det bättre varje dag, ett land där över 5 miljoner människor i morse gick till jobbet i några av våra över 1 miljon företag. På väldigt många områden går det bra för Sverige.

Samtidigt finns det också väldigt många områden där verkligheten ser annorlunda ut. Hundratusentals människor saknar jobb att gå till, en lön att leva på, kollegor och rutiner. Runt om i Sverige tar sig otryggheten in i människors vardag. Man upplever att det dödliga våldet kommer närmare, hur landsdelar glider isär och hur vården och välfärden blir mindre tillgänglig. Man ser hur klimatförändringarna påverkar vårt land, vårt landskap och våra liv. Alltför många ser tyvärr en mörkare morgondag, upplever ett liv i utanförskap och känner att deras röst inte längre hörs.

När alltför många går med en klump över vad morgondagen kommer att ge är det faktiskt vår uppgift att visa hur vi tar oss framåt. Med liberala reformer kan vi ge alla människor en chans att lyckas. Kontrasterna kan suddas ut. Fler kan få ett jobb, hopp om morgondagen och en egen lön. Vi måste se det glömda Sverige och ge utanförskapets människor en röst.

Den budget som Centerpartiet har varit med och förhandlat fram tar viktiga och välkomna steg framåt för att förverkliga den liberala reformagendan och ge fler en ny trygghet. Vi sänker skatten för företag och fler jobb, för landsbygden och för landets pensionärer med 13 miljarder netto. Vi påbörjar arbetet med att sluta den orättvisa skatteklyftan mellan stad och land genom att låta 850 000 landsbygdsbor få behålla mer pengar i plånboken. Det som Centerpartiet lyfte så sent som i somras blir nu verklighet vid årsskiftet.

Vi gör det billigare att anställa och enklare att få jobb genom ett ingångsavdrag där vi kraftigt sänker arbetsgivaravgiften för unga, för nyanlända och för långtidsarbetslösa. Det ger fler chansen att få ett efterlängtat jobb och behålla mer av sina egna pengar. Det är en väg framåt för att skapa en ny trygghet för fler i hela landet.

För riktig trygghet krävs det också krafttag mot den organiserade brottsligheten och det dödliga våldet. Anständighetens gräns är sedan länge passerad när en ung mamma avrättas på öppen gata med sin nyfödda bebis i famnen eller när en bomb förstör över 200 lägenheter och blåser ut glasfönster på förskolan bredvid på ljusa vardagen.

Jag hoppas att den parlamentariska trygghetsberedning som Centerpartiet föreslagit och som nu också blir verklighet kan ta oss längre. Rättsväsendet och samhället förtjänar det av oss. Det är bara med samarbete och kraftfullt gemensamt agerande som vi kan bygga en ny trygghet för fler.

Herr talman! Sverige blir nu ett grönare land. Vi har förhandlat fram den mest ambitiösa miljö- och klimatbudgeten någonsin, med miljö- och klimatreformer som är både konkreta och effektiva. Det gör uppenbarligen skillnad när det är två gröna partier som samarbetar och förhandlar om budgeten.

Vi måste göra det enklare för alla, för människor och för företag, att vara mer klimatsmarta. Vi måste minska utsläppen genom forskning och innovation och inse att landsbygden är avgörande i den gröna omställningen.

Centerpartiet vill att Sverige ska bli självförsörjande på biodrivmedel genom att vi använder oss av de fantastiska naturresurser vi har för att öka produktionen av förnybara biodrivmedel. Nu investeras det i fler laddstolpar över hela landet. Klimatbonusen förstärks för fler miljöbilar. Människors investeringar i småskalig energi som solceller byggs ut kraftigt, liksom insatser för att få fram klimatsmarta bussar, lastbilar och arbetsmaskiner. Det måste löna sig att vara klimatsmart.

Samtidigt fortsätter vi med nästa generations miljöteknik, som inleddes i våras. Det räcker inte med att bara minska utsläppen; vi måste också plocka bort utsläpp från atmosfären. Industriklivet, där vår viktiga, tunga basindustri går i bräschen för en grön omställning, förstärks nu framåt men också med ett fortsatt fokus på minusutsläpp.

Teknikutveckling och nåbara miljömål går hand i hand. Vi behöver öka takten för att minska utsläppen, inte utvecklingen. Det är bra för både klimatet, konkurrenskraften och industrin, för det är genom företagsamhet, gröna innovationer och stärkt grön tillväxt som vi kommer att lösa klimatutmaningen. En bra företagarpolitik är en bra miljöpolitik.

Vi har alla förutsättningar att lyckas, men då krävs det att vi orkar blicka framåt och fortsätter att reformera och liberalisera vårt land. Då krävs mod, ansvar och handlingskraft samt en politik som bygger ny trygghet för alla.

(Applåder)

Herr talman, ledamöter, åhörare! I norra Syrien rullar de turkiska stridsvagnarna fram. Framför dem flyr hundratusentals människor. Den islamiska staten, som såg ut att vara besegrad, vädrar morgonluft. De som besegrade den islamiska staten, eller trodde att de gjorde det, är nu de som jagas över slätterna. Hoppet om en bättre framtid ser ut att släckas för många människor.

Detta är också omvärldens ansvar. Det var USA:s svek som gav Turkiet grönt ljus. Det är EU:s flathet som uppfattas som att det är okej att fortsätta. Turkiet har blivit vår gränspolis.

Att regeringen, eller rättare sagt myndigheten, i går tog bort vapenexporten till Turkiet var bra, om än något sent. Nu är det dags att gå vidare till mer kraftfulla åtgärder. Inte en krona, inte en euro, från EU:s budget till den turkiska staten! Det är dags att inleda ekonomiska sanktioner.

Herr talman! I dag beslutar riksdagen om höjd pensionsålder. Socialdemokraterna har gjort upp med högerpartierna om att pensionsåldern ska höjas. Vänsterpartiet kommer att rösta emot förslaget.

För många är det ett hårt besked. Frågan är om man orkar. Många av dem som har jobbat natt, många av dem som har jobbat utomhus året runt och många av dem som har slitit i äldreomsorgen vet att det blir tufft att klara sig så att man får en rimlig pension.

Man säger att argumentet är att vi lever längre. Ja, det gäller många. Men faktum är att lågutbildade kvinnor i Sverige inte ökar sin medellivslängd. För dem innebär detta bara mer arbete och lägre pension.

Det finns lösningar. Det går att ändra reglerna om sjukersättning så att den som faktiskt är utsliten av sitt arbete får gå, får sjukersättning fram till pensionen och sedan får en ordentlig pension. Vi har lagt fram ett sådant förslag. Inget sådant röstas igenom i dag i riksdagen. Det är bara höjd pensionsålder. Det kan vi inte ställa upp på.

Herr talman! Vi har ett nytt politiskt läge i Sverige. Med januariavtalet sätts skattesänkningar för välavlönade framför välfärden. Vi ser en våg av neddragningar som planeras runt om i Sverige. Nästan varje kommun kommer att spara på skolan nästa år. Undersköterskorna slår larm om en försämrad arbetssituation på äldreboendena. Vi ser hur den största satsningen i budgeten går till rika män i våra storstäder, oavsett vad som sägs från denna talarstol i dag. Det är januariavtalets verklighet. Det är er politik.

Men det finns ett alternativ. Vi visar i vårt budgetförslag att Sverige har råd. Sverige har råd att satsa på kommunerna så att de inte behöver skära ned. Vi har råd att höja garantipensionen med 1 000 kronor i månaden. Vi har råd att starta stora utbildningssatsningar som gör att vi klarar välfärden på sikt. Vi har råd att införa ett högkostnadsskydd i tandvården. Men vi har bara råd med det om vi har skatt efter bärkraft.

På andra sidan den politiska skalan ser vi ett nytt politiskt block växa fram: de blåbruna. Självklart vet både Ebba Busch Thor och Ulf Kristersson att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti, men de kan inte säga det längre. De kan inte uttala de orden längre, för de ska bygga sin framtida makt på just det partiet. Då kan man inte säga sanningen så som den faktiskt är, utan då anpassar man sig i stället. Det vi ser nu är en trist historia som vi har sett i många andra europeiska länder där konservativa partier steg för steg anpassar sig till främlingsfientligheten. Det är det vi ser - retoriken och förslagen.

Vill man förstå relationen mellan Moderaterna och Kristdemokraterna å ena sidan och Sverigedemokraterna å andra sidan är berättelserna om Pelle Svanslös en bra guidning. Det är relationen mellan katten Måns, alltså Jimmie Åkesson, och Bill och Bull, alltså Ebba Busch Thor och Ulf Kristersson. Det tar inte lång tid förrän Bill och Bull upprepar vad katten Måns har sagt i debatten.

(Applåder)

Men det finns ett alternativ. Det går att föra en politik som klarar välfärden. Det går att föra en politik som skapar det jämlika Sverige. Det går att ha en politik som tar ansvar för klimatfrågan med det allvar som den förtjänar. Det är Vänsterpartiets politik.

(Applåder)

Herr talman! Jag har redan vid ett tidigare tillfälle fört till protokollet att jag ser mig själv som Trisse och ingen annan i Pelle Svanslös-berättelserna. Det går att leta fram det protokollet ifall Jonas Sjöstedt har glömt det.

I det läge som vi befinner oss i nu behöver vi alla ställa oss frågan: Vad behöver Sverige? Det är frågan som borde vägleda alla politiska partier. Men när man granskar regeringens budgetförslag ser man slutresultatet av en förhandling som är byggd på frågan: Vad behöver fyra januaripartier för att hålla sams?

Därför är det inte heller konstigt att den politiska debatten den senaste tiden har varit fylld av självmotsägelser. Vi kommer sannolikt att få höra fler exempel på det i dag. Vi kommer förmodligen höra de fyra partierna - det har vi delvis redan börjat höra - som gemensamt tagit fram en budget också ta avstånd från delar av den budgeten som om den inte vore deras gemensamma verk.

Vi hörde just Vänsterpartiet, som släppte fram dessa partier till makten, ryta och skälla som om det vore ett oppositionsparti trots att även det i realiteten är ett stödparti och har makten att när som helst avsätta den här regeringen. Vi kommer att höra en statsminister som inte vill kännas vid den dyraste reformen i sin egen statsbudget, och vi kommer att höra tal om behovet av fler breda samarbeten samtidigt som januaripartiernas relation redan knakar i fogarna kring migrationen, höghastighetstågen och rättspolitiken.

Det sätt som vårt land styrs på i dag gör Sverige svagare. Januariöverenskommelsen är resultatet av positionerande och politiskt spel. Följden är en politik som låter de stora samhällsproblemen växa samtidigt som prestigeprojekt äter upp reformenergin och reformutrymmet. Det här sker trots att brottslighet som personrån, misshandel och hot fortsätter att öka, trots att bostadsinbrotten aldrig varit så många som i dag och trots att en av tre unga kvinnor drabbades av sexualbrott förra året. Trots att allt detta sker underfinansierar januaripartierna polisen, domstolarna och åklagarväsendet.

Trots att 140 000 människor väntat olagligt länge på att få den vård de behöver, trots att vårdköerna slog rekord flera gånger om i år och trots att vårdens kvalitet beror på vilken region man råkar bo i hänvisar januaripartierna till regionernas ansvar för att slippa erkänna att de saknar idéer för hur Sverige ska få god vård och vård i tid i hela landet.

Trots att det egna finansdepartementet talar om en äldreboendebrist motsvarande 26 000 platser 2026, trots att ingen kan säga att de inte visste att andelen äldre skulle öka och trots att alla kan höra hjälpropen från kommunerna väljer januaripartierna i stället att prioritera en ny variant av friår, byggsubventioner och gratis inträde på statliga museer.

Herr talman! Man kan inte vara oppositions- och stödparti på en och samma gång. Man kan inte kalla sig för statsminister och inte ta ansvar för hela budgeten. Sverige förtjänar en regering som är enig om att knäcka gängbrottsligheten på riktigt, som förstår att landstingen är ett hinder för att kapa vårdköer och ge människor vård i tid och som förstår vikten av prioritering i statskassan för att man ska kunna lita på att välfärden finns där den dag man behöver den. Därför är vårt mål, som vi oförtrutet arbetar vidare mot, en ny regering senast 2022.

(Applåder)

Herr talman! Först måste vi konstatera att det är viktigt med enighet när vi fördömer den turkiska aggressionen i norra Syrien. Vi måste från den här kammaren göra allt vi kan för att stödja det kurdiska folket under det mördande som vi nu kommer att se ske.

Herr talman! Liberalerna tror på kunskap och bildning. Det är så människor blir fria och Sverige kan bli möjligheternas land för alla. Det är bara så människor med hårt arbete kan förverkliga sina livsdrömmar.

Vi var nog många som satte kaffet i vrångstrupen när Skolverket föreslog att stryka just antiken i den nya läroplanen för historia. Efter att Liberalerna och andra försvarat elevernas rätt till kunskap om vår demokratis födelse backade man. Det var bra. Vi behöver ju mer och inte mindre samlad kunskap om vår historia.

Vi kan till exempel se tillbaka på den resa vårt eget land har gjort när vi nu fem i tolv på allvar ställer om från det fossila till det fossilfria. Utmaningarna är stora men fullt möjliga att övervinna. Sverige var i århundraden ett fattigt jordbruksland. Men med fri företagsamhet, demokrati, sociala reformer och jämställdhet utvecklades vi till ett ledande industri- och välfärdsland på bara ett par generationer. Jag har själv ytterst vitala släktingar vars egna föräldrar i praktiken såldes till lägstbjudande eller fick lämna hemmet i 14-årsåldern för att det inte fanns mat på bordet.

Det är då som nu med liberala reformer vi kan ta oss an vår tids stora samhällsproblem. Och det går tack vare svenska folkets insatser som bygger välfärden och bär upp vårt samhälle: sjuksköterskan som utgör första linjen vid akutmottagningen, läraren som försöker se vartenda barn i klassrummet, företagaren som genom slit och flit skapar grunden för all välfärd och poliserna som gör sitt yttersta för att skydda oss.

Jag talar också om alla som kämpar med sin vardag, som fostrar sina barn, som säljer korv åt fotbollsföreningen på helgen och som ringer till sina årsrika föräldrar. Tack för att ni lyfter Sverige!

Det finns inget som hotar människors frihet så mycket som kriminalitet. Därför är det bra att vi är brett överens om att kraftigt öka resurserna till rättsväsendet. Brottsligheten kan slå blint men gör det i huvudsak med obehagligt stark social precision. Den som kämpar mest i vardagen, bor trångt och saknar egen försörjning är den som oftast drabbas av kriminalitet.

För oss liberaler var nettotillskottet om minst 10 000 nya polisanställda kommande år helt avgörande för att regeringen över huvud taget skulle få tillträda. Att återupprätta rättsstaten är en fundamental ideologisk uppgift för oss liberaler. Det har aldrig satsats mer riktiga pengar på svenskt rättsväsen än i den statsbudget som ligger på riksdagens bord. I möjligheternas Sverige ska alla kunna känna sig trygga.

Herr talman! Det finns skolor i vårt land där mer än varannan elev inte klarar grundskolan. Konsekvenserna blir såklart förödande. I januariavtalet har vi ett batteri av liberala reformer på skolområdet som ska bli verklighet: betyg från årskurs 4, ordning och reda, ökat kunskapsfokus och reformering av lärarutbildningen. Vi förstärker också antalet lärarassistenter så att lärarna kan fokusera på att undervisa.

Vi fortsätter att driva på i de viktiga integrationsfrågorna. Liberalerna har jobbat för ett språkkrav för medborgarskap i snart 20 år, och vi är glada att fler partier äntligen nyktrat till i den frågan. Vi fortsätter kampen för dem som är utsatta för hedersrelaterat våld. I Sverige ska det stå klart att här gör människor sina egna livsval. Det är det som vi kallar frihet.

Herr talman! Det ligger nu en rad reformer med liberala förtecken på riksdagens bord. Det handlar om sänkt skatt på arbete och utbildning. Det sker samtidigt som vi förbättrar de mest utsatta pensionärernas ekonomi. Vi tar också fortsatta steg i den gröna omställningen, vi tar vårdens långsiktiga utmaningar på allvar och vi återskapar det svenska försvaret.

Vi tar nu viktiga steg för att människor ska få mer frihet och för att Sverige också i framtiden ska vara möjligheternas land för alla. Fortfarande finns dock olösta samhällsproblem. Dessa kommer Liberalerna under hela mandatperioden att adressera osentimentalt och konstruktivt. För även om mycket är gjort finns det mer att göra.

(Applåder)

Herr talman! När man får sitt första barn förändras allt. Plötsligt är inte längre ens egna behov de viktigaste utan barnets. Man ser på framtiden på ett nytt sätt. Det är inte längre bara min framtid det handlar om; jag vill att mina barn ska få må bra och skyddas från allt ont.

Herr talman! För tre veckor sedan demonstrerade 6 miljoner barn världen över för sin framtid. De frågade världsledarna: Hur vågar ni ta framtiden ifrån oss? De har all rätt att fråga det. Vi är den första generationen som känner till de katastrofala konsekvenserna av den globala uppvärmningen. Vi är också den sista generationen som kan göra någonting åt den. Så enkelt är det.

Världens samlade forskarkår har levererat den rapport som jag nu visar för kammarens ledamöter, IPCC:s 1,5-gradersrapport. Här står det svart på vitt att vi, om vi inte under de kommande tio åren kraftigt minskar utsläppen från olja, kol och gas, riskerar oåterkalleliga förändringar på den här planeten. Då hotas inte bara glaciärer och isbjörnar utan även människor, städer, matproduktion och vattenförsörjning.

Trots detta gedigna vetenskapliga underlag är det flera stora partier i den här kammaren som inte bara kraftigt skär ned på Sveriges klimatinvesteringar i sina budgetar. Moderaterna och Sverigedemokraterna går ännu längre och gör en historiskt stor skattesänkning på bensin och diesel med över 7 miljarder kronor per år. 7 miljarder är enormt mycket pengar som skulle kunna användas över hela landet till äldreomsorg, skolor eller klimatinvesteringar där alla kan vara med, i stället för att gynna storstadsbilismen och oljebolagen.

Låt mig ställa Greta Thunbergs fråga till er: Hur vågar ni?

Vi lever i en mycket orolig värld. Syrien har invaderats. Demokratier nedmonteras. Kvinnors rättigheter ifrågasätts. Starka ekonomiska och politiska intressen kämpar emot att världen ska lämna oljeberoendet.

I det läget behövs ett land som Sverige, som står upp och visar en annan väg. Det tror jag att många håller med om. Men konstigt nog tycker många här i kammaren att det inte spelar någon roll om Sverige går före och minskar sina utsläpp eftersom andra länder ökar sina. Ni som säger så, tycker ni också att det är oviktigt att Sverige står upp för kvinnors rättigheter eftersom andra länder inte gör det? Tycker ni att det är orättvist för Sverige och vår industri att vi har lagstadgad föräldraledighet och frihet för fackföreningar eftersom andra länder inte har det? Är det orättvist att vi har sopsortering och att vi har fria val till Sveriges riksdag vart fjärde år eftersom andra länder inte har det? Jag bara undrar.

Herr talman! Just nu längtar barn, ungdomar, kvinnor, krigströtta och frihetstörstande människor över hela världen efter ledarskap. De längtar efter det moraliska ledarskapet, att man tar tag i problemen, slutar bygga murar och börjar arbeta tillsammans för att göra det rätta. Det ledarskapet står just nu ett litet land som Sverige för.

Vår feministiska utrikespolitik sprider sig. Vårt viktiga bistånd gör skillnad. Vår klimatpolitik lyfts av internationella miljöorganisationer fram som världsledande. För ett par veckor sedan i FN presenterade Sverige för hela världen hur vi jobbar med att ställa om den tunga industrin till fossilfrihet. Just nu jobbar vi tillsammans med Indien, Sydkorea och andra länder för att sprida det goda exemplet.

Jag skulle verkligen önska att alla riksdagens partier slöt upp bakom vårt viktiga klimatarbete i stället för att förminska Sveriges roll vid denna historiska tidpunkt. Det är inte att ta ansvar för framtiden eller visa omsorg om våra barn och barnbarn. Vi kan i stället visa dem vägen till det fossilfria välfärdssamhället. Och det ska vi göra.

(Applåder)

Herr talman! Det tål att påminnas om hur läget var för ett år sedan. Hösten 2018 tvivlade många på om Sverige över huvud taget skulle få en regering. Ännu fler var osäkra på hur en sådan skulle kunna se ut. Blockpolitiken hade nått vägs ände. Positionerna var låsta. Skyttegravarna var djupa. Men för att ta Sverige framåt krävdes mer samarbete och mindre konflikt.

När alternativen sedan formades i januari fanns det två alternativ. Det ena var Moderaternas offert till kristdemokrater, centerpartister och liberaler, som hade lett till en svag högerregering i händerna på Sverigedemokraterna. Det andra alternativet var samarbete inom januariavtalet, som tog utgångspunkt i att handlingskraftigt lösa samhällsproblem. Jag tror att det är precis det svenska folket förväntar sig.

Det viktigaste är inte vem som har de hårdaste replikerna och tar de retoriska poängerna i en debatt utan att vi kan lägga dem åt sidan och förhandla. Vi kan komma fram till de kompromisser som är bäst för Sverige. Därför är jag stolt över januariavtalet. Efter månader av låsningar tog fyra partier ansvar över gamla blockgränser och lade grunden för samarbete och långsiktighet. Nu har vi en överenskommelse som slår fast att resurser till kommunerna ska fortsätta ges. Den innehåller högre pensioner, kloka reformer om en bättre skola, bättre sjukvård och tydligare krav på snabbare integration. Med den ger vi oss också med kraft på hedersvåld och förtryck.

Är det tufft att kompromissa? Ja. Kostar det på? Ja. Är det värt det? Ja, eftersom det gör livet bättre för vanligt folk. Det är alltid värt mer än tomma ord och politiskt spel.

(Applåder)

Herr talman! Som vi nu varje dag kan läsa i tidningen ökar arbetslösheten. Fler är nu långtidsarbetslösa än när regeringen tillträdde. För sex år sedan satte Stefan Löfven upp ett mål om Europas lägsta arbetslöshet 2020. År 2020 börjar om ungefär två månader. Sverige har nu EU:s fjärde högsta arbetslöshet. Det här är ett ofantligt misslyckande.

Min fråga är följande: Vilken reform i din januariöverenskommelse skulle nå målet om att minska arbetslösheten om målet fortfarande hade funnits kvar, Stefan Löfven?

(Applåder)

Herr talman! Sedan regeringen tillträdde hösten 2014 går ungefär 350 000 fler till jobbet. 100 000 av dem finns inom svensk välfärd. Vi har nu fler arbetade timmar än någonsin. Arbetslösheten är lägre än när vi tillträdde.

Vad som har hänt på svensk arbetsmarknad är att allt fler vill in på arbetsmarknaden och stå till dess förfogande. Detta är positivt. Så här är det inte i andra länder. De som Ulf Kristersson nu tycker att det är viktigt att jämföra sig med har mycket lägre arbetskraftsdeltagande bland kvinnor. Vi har högre arbetskraftsdeltagande bland kvinnor. Det går nu snabbare för dem som kommer från andra länder att ta sig in på arbetsmarknaden. Vi har utbildningsinsatser och arbetsmarknadspolitiska insatser.

Det man inte ska göra är precis det som Kristersson gör: dra bort arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbildningsmöjligheter så att människor blir kvar i arbetslöshet och blir kvar där allt längre. Detta är ingen bra medicin, Kristersson.

(Applåder)

Herr talman! Jag uppfattade inte att regeringens mål var att en högkonjunktur skulle leda till fler jobb. Jag uppfattade inte att regeringens mål var att arbetskraftsutbudet måste öka så att vi därmed kan synliggöra om människor ändå inte får arbete. Detta var inte målet. Målet var Europas lägsta arbetslöshet. Detta mål övergavs när vi hade den fjärde högsta.

Jag ställer frågan igen: Exakt vilken reform i januariavtalet minskar arbetslösheten så att målet hade kunnat nås om ni hade vågat behålla målet, Stefan Löfven?

(Applåder)

Herr talman! Målet om den lägsta arbetslösheten var en styråra. Men vi sa också att det är väldigt viktigt att det blir fler arbetade timmar, att sysselsättningen blir högre och att fler människor går till jobbet. Precis så blev det.

Det blev så på grund av att vi satsar mer på välfärden. I svensk välfärd, det vill säga i skolorna och sjukvården, finns nu 100 000 fler anställda. Vi har stora utmaningar inom sjukvården, och där behöver vi göra mer.

Vi ser till att människor kan ställa om enligt den svenska modellen. När man tappar jobbet ska man ha rätt att få en utbildning eller en åtgärd för att komma i arbete. Det är precis där Moderaterna nu slår till med sin dubbelstöt. Ni kommer att förvägra människor utbildningsmöjligheter så att de kommer in i arbete igen. Med moderat politik kommer fler och fler människor att stå utanför arbetsmarknaden. Det är bedrövligt för dem, men det är lika bedrövligt för Sveriges kommuner som kommer att se att kön till socialkontoren växer och även få allt mindre möjligheter till välfärd. Detta är den moderata dubbelstöten. Bevara Sverige från den!

(Applåder)

Herr talman! Regeringen har med stöd från övriga vänsterliberala partier i denna församling nu presenterat sin första riktiga budget. Man tar bort värnskatten. Man inför något som liknar det gamla friåret. Man lägger ännu fler miljarder till verkningslös integrationspolitik och låtsasjobb.

Samtidigt ser vi, herr talman, att väldigt många kommuner, för att inte säga alla, riskerar stora underskott som de behöver parera med antingen skattehöjningar eller försämringar i välfärden. Vad regeringen har gjort är att flytta kostnaderna för den ansvarslösa migrationspolitiken från staten till kommunerna, som nu ser effekterna av denna politik.

Jag måste fråga, herr talman, varför regeringen gör en sådan usel prioritering.

(Applåder)

Herr talman! Först och främst gäller det att ha fakta på bordet. Sverigedemokraterna föreslog att värnskatten skulle tas bort för att få till ett samarbete med moderater och kristdemokrater. Oscar Sjöstedt skrev precis detta om värnskatten. Nu står Åkesson än en gång och skakar på huvudet. Det är precis detta det handlar om.

Sverigedemokraterna var dessutom emot välfärdspengarna. Det vi ville skicka till kommunerna var Sverigedemokraterna emot. Nu säger de att de vill skicka mycket pengar till kommunerna. Det var inte länge sedan de skulle minska utrymmet att ge till kommunerna genom att behålla överskottsmålet på 1 procent.

Ibland är de för värnskattens borttagande, och ibland är de emot det. Ibland är de för ett högt överskottsmål, och nu ska de ta bort det. Sverigedemokraterna är ett wobblande parti och ingenting att hålla i handen.

(Applåder)

Herr talman! Man kan egentligen ifrågasätta värdet av att ha debatter av detta slag i denna församling när statsministern för det första står och ljuger. Det är inte första gången, utan det gör han i princip varenda gång. För det andra låtsas han som att han gör någonting som han egentligen vill.

Att behålla makten framför allt annat är Socialdemokraternas paradgren. Jag tror inte att det förekom en enda debatt, ett enda anförande eller ett enda tal under hela den förra mandatperioden och under hela valrörelsen då Stefan Löfven inte beskyllde de så kallade högerpartierna för att vilja sänka skatten för de allra rikaste i samhället. Den enda som nu har gjort detta är Stefan Löfven och hans vänsterliberala majoritet här i kammaren. Samtidigt säger han att jag tillhör ett wobblande parti. Det är fullständigt skamlöst, herr talman.

Låt mig ställa frågan igen: Varför väljer regeringen att prioritera dessa skattesänkningar med mera framför vanligt folk och välfärden? Det är en berättigad fråga.

(Applåder)

Herr talman! I januari fanns två politiska alternativ, och båda skulle ta bort värnskatten, inklusive det som Sverigedemokraterna ville ingå i tillsammans med moderater och kristdemokrater. Detta är fakta.

Sverigedemokraterna har bytt position lika ofta som andra byter skjorta. De sträcker upp fingret i luften och undrar åt vilket håll det blåser. Men en riktning håller de väldigt rakt, och det är samma som Moderaterna håller. Det ska bli mindre satsningar på utbildning. De vill att färre människor som har kommit från andra länder ska in i arbete. De vill ställa dem i kön till socialkontoret.

Om de inte får någon utbildning eller språkträning, som ju Sverigedemokraterna vill ta bort, kommer dessa människor att stå i kön till socialkontoret. Det vore ett elände för dem, men det är också ett dåligt tillvaratagande av mänskliga resurser. Detta är sverigedemokratisk politik, och det vore illa för Sverige.

(Applåder)

Herr talman! I januariavtalet kan man bland annat läsa följande: "Den enskildas valfrihet är en central del av den svenska välfärdsmodellen. - - - Regeringen kommer inte att driva eller arbeta vidare med förslag om vinstförbud eller andra förslag med syftet att införa vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden. Höga kvalitetskrav ska vara styrande."

Flera ledande socialdemokratiska ministrar uttalar sig dock i en helt annan riktning. Bland annat skrev statsrådet Shekarabi i mitten av september att etableringsfriheten för friskolor måste avskaffas och att vi måste sätta punkt för marknadsinslagen i vårt skolsystem. Statsrådet Ekström, ansvarig minister i frågan, gick i slutet av augusti bland annat till angrepp mot fristående skolaktörer och kallade vinsterna för provocerande.

Hur ser statsministern på att ansvariga ministrar i regeringen uttrycker sig på detta sätt, helt i strid med vad vi har kommit överens om och vad de är satta att genomföra?

Herr talman! Hela regeringen kommer att genomföra januariavtalet och precis det som står där. Vi är väldigt bra igång med detta samarbete. Jag tror att jobbet är påbörjat i 90 procent av alla punkter som ingår i januariavtalet. En del av dem är även ganska nära slutet. Vi kommer att se till att leverera januariavtalet.

Detta hindrar dock inte att man också för en diskussion om det man ser. Är det perfekt i skolvärlden i dag? Nej, inte heller jag tycker det. Vi är överens om att strama åt så att det inte går att missbruka rätten att starta en skola. Det måste vara sådana som kan driva en skola som ska göra det. Man måste ta ansvar för skolorna.

I dag har vi tyvärr en situation där vi har för mycket av betygsinflation i svenska skolor. En del av det beror sannolikt på att skolor vill tävla med varandra och sätta höga betyg. Vi måste se problemen och angripa dem. Januariavtalet ska levereras.

(Applåder)

Herr talman! Ja, så är det. Det ska vara höga kvalitetskrav och mycket skarpare tillsyn. De skolor som inte lever upp till kraven ska heller inte få drivas vidare, oavsett huvudman.

Men det var inte min fråga. Min fråga handlade inte heller om socialdemokratiska partifunktionärers möjlighet att opinionsbilda. Detta är ansvariga statsråd i en regering. De har fått förtroendet att genomdriva en politik i dessa frågor.

Det står tydligt i januariavtalet att man inte kommer att "driva eller arbeta vidare med förslag om vinstförbud" och så vidare. Även S-märkta statsråd, framför allt de ansvariga, måste ju sätta ned foten och välja hur de uttrycker sig. Eller gjorde de som statsministern själv gjorde förra veckan - tog på sig partihatten?

Anledningen till min fråga är att detta skapar osäkerhet. Hur ska allmänheten veta om ett ansvarigt statsråd uttrycker sin högst personliga uppfattning eller uttrycker en uppfattning om något som man av Sveriges riksdag fått förtroendet att genomföra?

Herr talman! Annie Lööf vet mycket väl att det arbete som jag beskrev är i full gång och kommer att levereras precis som det står i avtalet. Avtal är till för att hållas. Jag har skrivit ett antal avtal i mitt liv. Jag har alltid hållit avtal och tänker fortsätta med det.

Jag tror att även Annie Lööf ibland tar på sig partihatten. Det kan hända att Annie Lööf ger uttryck för saker som kanske inte finns i januariavtalet. Det är fullt möjligt att göra det och att ha en uppfattning. Men de statsråd som ingår i den regering jag leder har en uppgift, och det är att se till att leverera januariavtalet. Det gör de, och det vet Annie Lööf.

(Applåder)

Herr talman och statsminister Löfven! Senare i eftermiddag kommer Socialdemokraterna i den här kammaren tillsammans med högerpartierna att rösta igenom en höjd pensionsålder i Sverige. Det är lätt att se vilka som kommer att förlora på det. Det är de som inte ens orkar arbeta till riktåldern i dag. Det är de som är utslitna. Det är de som har haft tunga arbeten, inte minst många kvinnor som arbetar i den svenska välfärden. Många av dem funderar nog på hur det här ska bli för dem, hur pensionen blir den dag man väl kan ta ut den. Det görs heller ingenting för att förbättra sjukersättningen, så att de skulle ha chans att få ta del av den på ett bättre sätt fram till att de pensioneras.

Min fråga till statsministern är: Vilket är Stefan Löfvens budskap till dem som inte orkar, till dem som har slitit ut sig på byggen och äldreboenden och som nu kommer att förlora på det beslut som ditt parti tar i eftermiddag?

(Applåder)

Herr talman! I dag fattar riksdagen precis det beslut som Sjöstedt gav uttryck för, men också två andra beslut: Garantipensionen ska höjas, och taket i bostadstillägget ska höjas. Detta är möjligt tack vare januariavtalet.

Vi måste vara ärliga inför folk. Det går inte att låtsas som att det faktum att vi lever längre inte påverkar pensionen om man inte gör någonting annat. På lång sikt vill vi höja avgiften, för avgiften måste höjas i pensionssystemet. På kort sikt hjälper inte det. På kort sikt ser vi nu hur människor får sämre och sämre pension. Då är det denna åtgärd som måste till för att vi ska kunna säga att pensionen är dräglig.

Sedan håller jag med Jonas Sjöstedt. Vi måste titta väldigt mycket på arbetsvillkor och arbetsmiljö, så att människor orkar ett helt arbetsliv och kan få en bra pension. Det arbetet måste fortsätta.

(Applåder)

Herr talman! De förbättringar som sker för pensionärerna är mycket beskedliga i regeringens budget. De stora pengarna går till fullt friska välavlönade män i våra storstäder i och med den borttagna värnskatten.

Att höja pensionsavgiften är bra. Det tycker vi också att man ska göra. Men det sker inte. Detta har det pratats om länge, men ingenting har skett. Det som sker är att man får arbeta fler år innan man kan gå i pension.

Det finns en lösning för dem som inte orkar, nämligen att ändra reglerna för sjukersättning, så att man kan få sådan utan att prövas mot hela arbetsmarknaden. Det vore rimligt om 62-åringar inte bedömdes som 25åringar. Då skulle de kunna få sjukersättning fram till pensionen och sedan få en rimlig pension. Nu är det de som betalar priset. Varför lämnar ni de här människorna i sticket, Stefan Löfven? Varför har ni inte tänkt på dem som är utslitna och faktiskt inte orkar, nu när pensionsåldern ska höjas?

Herr talman! Ingen ska lämnas i sticket. Här gäller det att göra både och. Vi ska se till att pensionerna blir drägliga, och vi kommer över tid att behöva jobba längre. Vi ska naturligtvis också ha ett sjukförsäkringssystem som fungerar så att den som blir sjuk ska ha en trygg ersättning, ska ha en väg tillbaka, ska få hjälp för att komma tillbaka i arbete så snabbt som möjligt och ska fortsätta att tjäna sitt uppehälle och tjäna pensionspengar.

Detta ska naturligtvis korreleras med en sjukersättning som fungerar. Det är myndighetens uppdrag. Vi bytte ledning vid myndigheten för att se till att få det här på plats bättre. Då var Jonas Sjöstedt väldigt orolig över att vi bytte ledning.

Vi ska se till att ingen lämnas i sticket. Man ska ha bra pension, och man ska orka arbeta hela arbetslivet.

(Applåder)

Herr talman! Sjukvården är väljarnas viktigaste fråga. Den berör oss alla, och vi är alla beroende av den. Därför är också många oroliga och upprörda nu när vården inte klarar av att leverera så som man har rätt att förvänta sig.

I somras sattes nya dystra körekord. I augusti, den senast redovisade månaden, hade 137 956 människor väntat olagligt länge, det vill säga mer än 90 dagar, på att få den vård de har rätt till. Det är nästan en fördubbling jämfört med augusti 2014, det senaste år vi hade en kristdemokratisk sjukvårdsminister.

Herr talman! Min fråga till Stefan Löfven är därför: Givet läget i den svenska sjukvården, kan Stefan Löfven nämna någon framgångsrik vårdreform från hans regering de senaste fem åren?

(Applåder)

Herr talman! Köerna i vården är ett stort problem som finns över hela vårt land. Bland de regioner där de växer mest finns Stockholm, där Kristdemokraterna har varit med och styrt rätt länge. Köerna växer i Västra Götaland och Halland. De växer även i socialdemokratiskt styrda landsting. Detta är ett problem som vi måste ta oss an tillsammans. Det är därför vi har fyllt på med resurser till såväl kommuner som landsting och regioner under hela denna mandatperiod. Vi tänker fortsätta med det under kommande mandatperiod.

När Ebba Busch Thor diskuterade denna fråga i söndagens Agenda-debatt sa hon: Att det är brist på personal är ingen anledning. Att Ebba Busch Thor säger så bekymrar mig, och det förvånar mig väldigt mycket. Jag vill anställa mer personal i svensk sjukvård. Varför vill Ebba Busch Thor inte det?

(Applåder)

Herr talman! I debatten i söndags ställde jag samma fråga: Kan Stefan Löfven nämna en vårdreform som har gjort skillnad under de här fem åren? Jag fick då höra att statsministern hade mött två nya sjuksköterskor i Gällivare. Men ytterligare medarbetare är inte en reform. Det måste bli fler medarbetare när befolkningen växer. Vi lägger mycket mer än vad januaripartierna gör på välfärden. De kommande åren lägger vi 30 miljarder mer på välfärd och trygghet. Vi kommer att se till att det blir fler medarbetare.

Statsministern och januaripartierna fortsätter att försvara en förlegad sjukvårdsorganisation som förhindrar kapandet av vårdköer. Jag är inte intresserad av att försvara en enda vårdkö i ett enda landsting. Det är skillnaden. Vi sätter människan i centrum.

Nämn en vårdreform som gjort skillnad!

(Applåder)

Herr talman! Jag kan nämna en. Den borgerliga regeringen före oss hade påbörjat en bra sak, som vi fortsatte med. Det var de standardiserade vårdförloppen för cancerpatienter. Det är en bra sak. Det har kortat kötiden för många cancerpatienter. Där har vi en bra gemensam uppfattning. Jag tycker att vi kan hålla oss till den och fortsätta att samarbeta, för det kommer vi att behöva göra.

Kristdemokraterna ville ha en annan organisation. De ville förstatliga sjukvården. De hade åtta år på sig i regering. Detta hände inte. Jag tror inte heller att det är bra.

Vi ska ha en vård som ligger så nära människor som möjligt. Därför fortsätter vi nu inom ramen för januariavtalet med en primärvårdsreform som gör att mer vård ges på hälsocentraler och vårdcentraler. Vi ska ha fasta läkarkontakter. Du som patient ska få ett kontrakt, så att du vet vad som kommer att hända inte bara nästa behandling, utan även nästa och nästnästa. Det handlar om att föra ut mer resurser närmare människor och om bättre vård. Så ska vi ta oss an det.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill knyta an till detta med krisberedskap. Jag ska inte fråga om debaclet med vår krisberedskap när sjukvårdsmateriel tar slut i våra regioner. Här finns det mer att göra. Jag förutsätter att regeringen med ansvarig minister snarast återkommer till riksdagen med en förklaring om hur detta inte ska upprepas.

Jag pratar om andra kriser. Vi har den fruktansvärda humanitära krisen i norra Syrien. Våra tankar går, som sagt, till de människor som nu flyr och blir lidande. Men detta kan också påverka Sverige här och nu. Vi vet att det har åkt väldigt många personer från Sverige till det så kallade kalifatet innan det krossades. Några har kommit tillbaka. Människor finns kvar i dessa läger. Risken att de snabbt kan återkomma till Sverige har nu uppenbart ökat.

Min fråga till statsministern är: Vad tänker regeringen göra för att se till att vi har den högsta och bästa beredskapen när dessa vuxna och eventuella barn på ett eller annat sätt kommer till vårt land med eller utan svenska pass?

Herr talman! Oron över terrorismen delar vi. Jag är glad över att vi har en bred överenskommelse om att attackera terrorismen - det gäller också dem som kan tänkas sympatisera med den och som faktiskt bor här. Det är därför vi har skärpt straffen och lagstiftningen vad gäller att ta emot utbildning, att finansiera och att göra terroristresor. Vi kommer senare att fatta beslut om att utvidga detta så att också samröre med terrorism blir olagligt.

De som har rest ned till detta område har rest mot myndigheternas inrådan. De har faktiskt avrått. Har man rest dit får man ingen konsulär hjälp, utan då är man där.

Situationen för barnen är naturligtvis mycket, mycket svår. Det är en komplex situation. Regeringen arbetar varje dag för att se vad man kan göra för barnen. Det är väldigt komplext, men vi har ingen avsikt att ta hem några vuxna som en gång har anslutit sig till terrorism. Skulle de ändå komma över gränsen hit är det Säkerhetspolisens uppgift att hantera det.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Liberalernas uppfattning är att vi nog redan nu bör göra insatser för att förbereda oss på att dessa personer kommer att komma. Det är väldigt bra om Nationella operativa avdelningen hos svensk polis, som jobbar med krigsbrott, får ett tydligt direktiv om att biffa upp sig. Man kanske ska fördubbla antalet personer som jobbar med att utreda dessa brott. Det gäller människor som har varit i det här området och som på ett eller annat sätt har samverkat eller deltagit i detta. Oavsett om det är straffbart eller inte i dag måste det utredas ytterst noga.

Liberalerna menar att vi bör se till att dessa människor möts av polis när de kommer. Vi tycker också att det är viktigt att flytta den enhet som jobbar långsiktigt och aktivt, det vill säga Center mot våldsbejakande extremism, från Brottsförebyggande rådet till svensk polis för att man inom polisen bättre och effektivare ska kunna möta det behov som finns när dessa människor kommer.

Att förebygga är en sak, men nu är det stor risk att de snart står här. Vi måste möta dem på ett korrekt sätt med svensk rättsstat.

Herr talman! Vi delar helt uppfattningen att de ska mötas. Ingen vuxen kommer att få hjälp att komma hem. De har åkt dit på eget bevåg. Då får de ta det ansvaret. Kliver de ändå över gränsen är det Säkerhetspolisens uppgift att hantera det. Polisen har faktiskt fått mer resurser än vad de krävde. De kommer att få ännu mer resurser - 2,4 miljarder ytterligare nästa år. Det är bra. Det är samma sak när det gäller Säkerhetspolisen. De vet sin uppgift, och de säger naturligtvis till oss och utåt att detta är deras uppgift. De kommer att hantera det. Vi ska inte riskera säkerheten i Sverige. Jag är mycket, mycket hård och bestämd mot terrorismen.

(Applåder)

Herr talman! Larmrapporterna avlöser nu varandra. Det finns inte tillräcklig tillgång till el. Miljardinvesteringar har stoppats i Skåne. Larm kommer från Stockholm, Göteborg och Mälardalen. Men statsministern hävdar att elbristen inte finns. Antingen ser kommuner och företag spöken eller så har Stefan Löfven helt enkelt fel.

Tänk er en hyresvärd som säger att lägenheten kan bli uppvärmd till 37 grader på sommaren och 3 grader på vintern, med en behaglig medeltemperatur över året på 20 grader. Det är lika attraktivt som ett land som säger: För helåret kan vi producera mer el än som används, fast vi kan inte göra det när det är kallt eller där den behövs.

Den seriösa diskussionen om elbrist handlar alltså inte om den samlade elproduktionen per helår utan om att den samlade energipolitiken gör att elen inte längre finns när man behöver den.

Det finns problem med elöverföring på långa sträckor. Därför måste elproduktionen vara fördelad över hela landet. I norr har vi vattenkraften. I de södra delarna av landet har produktionen fram till nu byggt främst på kärnkraft och kraftvärme. Tar man bort både kärnkraften och kraftvärmen, vilket är precis vad regeringen nu gör, uppstår obalans i energisystemet. Det behövs alltså både effekt och kapacitet om det ska finnas el i eluttaget.

Att Sverige över året täcker det samlade effektbehovet säger ingenting om hur väl effekten kan distribueras. Därför måste Sverige bygga nya elnät. Men de nya näten ska möta det ökade behovet av ren svensk el, inte kompensera för den elkris som denna regering har skapat med sin egen energipolitik.

(Applåder)

Herr talman! Visserligen är sysselsättningen hög och de svenska finanserna starka. Men Sverige påverkas också av en avmattning som vi nu ser i ekonomin. Det är därför som vi har vänt underskott till överskott. Vi har investerat stort i välfärden. Vi har betalat av på statsskulden. Det är därför vi också ser till att stärka det statliga stödet till korttidsarbete.

Men Moderaterna föreslår nu kraftigt försämrade möjligheter för arbetslösa att komma tillbaka i arbete. Dessutom föreslår man att sjuka ska slängas ur sjukförsäkringen. Sedan vill man ha ytterligare 10 miljarder i nedskärningar på statliga myndigheter - oklart vilka.

Det är en politik som leder till att människor som är utan arbete eller som är sjuka får det ännu tuffare. De tvingas ställa sig i kön till kommunens socialkontor, och kommunen får i sin tur skära ned välfärden för att ha råd med ökade socialbidrag. På vilket sätt tror Ulf Kristersson att det bidrar till att rusta Sverige inför bistrare tider?

Herr talman! Jag tycker att statsministern gav en ganska bra beskrivning av regeringens politik: ökande socialbidrag, ökande arbetslöshet och bristande förmåga att möta lågkonjunktur. Det är exakt detta ni sysslar med just nu. Fråga landets kommuner! Socialbidragen ökar när staten lämnar över notan för människor som har haft två år med etableringsersättning och som inte kommit i arbete - det är alldeles uppenbart.

I dag är bidragsförsörjningen det stora problemet när det gäller att människor ska komma in på arbetsmarknaden. Hade ni brytt er om den frågan hade ni stramat åt bidragen. Ni hade sett till att människor alltid skulle ha incitament att gå till arbete, och ni hade sänkt skatten för människor med låga inkomster. Det handlar om att det alltid ska löna sig bättre att jobba än att ha bidrag. Det är en mer rättvis beskrivning av vår ekonomiska politik.

(Applåder)

Herr talman! Antalet människor som nu under vår regeringsperiod är beroende av våra bidragssystem har inte varit så lågt sedan 1981, tror jag. Andelen som fick socialbidrag, eller försörjningsstöd, under Kristerssons tid som utförsäkringsminister ökade dramatiskt. Det är skillnaden mellan min och hans politik.

Kristersson vill inte svara på frågan. När människor som är arbetslösa inte får utbildning eller en arbetsmarknadspolitisk åtgärd för att komma tillbaka, när människor som är sjuka ska kastas ut ur sjukförsäkringen med den moderata politiken, vad är det som gör att ni tror att de kommer i arbete? Vad är det som gör att Ulf Kristersson tror att näringslivet vill anställa någon som inte har rätt utbildning? Ska de in i välfärdssektorn utan rätt utbildning?

De kommer att hamna i kommunernas köer till socialkontoren. Det är den moderata politiken.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan den svenska socialförsäkringen ganska bra. Jag ärvde uppgiften från en partiledare som hette Göran Persson. Han hade identifierat ett stort problem, nämligen att vi hade dubbelt så många långtidssjukskrivna som vi borde ha. Från höger till vänster enades vi den gången om att det är orimligt att förtidspensionera människor bort från arbetsmarknaden och att gömma människor i sjukförsäkringen om de skulle kunna arbeta.

Den uppgiften tog vi på stort allvar. Vi minskade sjukfrånvaron i vårt land. Nu skryter ni nästan över att ni vill öka den.

Det stora problemet här är att människor hamnar i utanförskap. I dag ser det annorlunda ut än förra gången. I dag är det inte människor som slösas bort i förtidspension, för det problemet löste vi. I dag är det människor som aldrig kommer in på arbetsmarknaden. De som inte talar bra svenska och de som inte har lång utbildning hamnar i bidragsberoende, och där vill ni ha dem kvar.

(Applåder)

Herr talman! Sverige är ett land med enorma möjligheter men också med stora utmaningar. För att ta oss framåt de närmaste åren kommer det därför att krävas mer av samarbete och ansvar, inte mindre. Det finns ett behov av att göra upp för stabilitet och långsiktighet över tid.

Våra partier och vårt land har ju en stolt tradition av breda uppgörelser på viktiga områden som migration, energi och också försvar. Moderaterna har betytt väldigt mycket för att sådana lösningar ska komma till stånd, och det är en konstruktivitet som jag är väldigt glad över. Kristersson skriver själv i en debattartikel i Svenska Dagbladet för två veckor sedan att "vi tror att många vill komma bort från det politiska spelet och samla Sverige till viktiga förändringar".

Jag blir därför bekymrad när man under den senaste tiden varit mer inne på att lämna samtal både när det gäller gängkriminalitet och överenskommelsen om energipolitik. Man är även djupt avig till den parlamentariska utredning om migration där faktiskt alla partier i Sveriges riksdag sitter.

Min fråga till Kristersson är därför: Vilka områden ser han är viktiga för samarbete över blockgränsen? Vad lägger han i ordet "samarbete"?

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att det är en mycket rimlig fråga. Jag tror på samtal, och jag tror på samling - om det är samling till handling. Jag tror alltså inte på kafferep som handlar om att vi ska samlas för att inte nå fram till lösningar som kan hantera de problem vi har. Det här är en avgörande skillnad, för vi har även en dålig tradition i Sverige: att samlas till oändliga kafferep där huvuduppgiften är att samlas snarare än att lösa själva problemen.

Därför är jag bekymrad över gängsamtal som inleds med att vi först ska bjuda in sju av riksdagens åtta partier och på så sätt devalvera hela frågan om gängkriminalitet till ett politiskt tarvligt spel, för att sedan landa i att inte göra nämnvärt stora insatser. Det krävs det inga samtal eller överenskommelser för.

Jag är bekymrad över en energiöverenskommelse som löser problem som vi har haft men som inte löser de problem vi nu ser är alldeles uppenbara. Då blir samtal ett egenvärde. Demokrati förtjänar handling, inte bara samling.

(Applåder)

Herr talman! Jag håller med om väldigt mycket av det Ulf Kristersson säger, att det behövs just handling snarare än samling. Men för att nå handling krävs det faktiskt samling. Genom decennier har vi slutit många breda, blocköverskridande uppgörelser. En och annan kopp kaffe har druckits, men vi har nått fram till överenskommelser där man har kunnat kompromissa och göra upp.

Det handlar om att få fram ett innehåll, vilket är avgörande. Lika viktigt är genomförandet och att man har tillräckliga mandat för genomförandet, men det politiska ledarskapet måste också orka hålla i och hålla ut. Samarbete kräver nämligen kompromisser, annars når man sällan en lösning med fler partier än sitt eget.

Min fråga kvarstår därför: Om man nu är avigt inställd till alla de här stora, breda områdena och till att fortsätta förhandla och komma framåt, vilka områden är man beredd att samarbeta och kompromissa med över blockgränsen för att Sverige ska kunna fortsätta att ha en tradition av stabilitet och långsiktighet?

(Applåder)

Herr talman! Bara så att jag inte missförstås: Jag är alltså inte emot de stora överenskommelserna - om de löser problemen. Det är det som är grejen. Om de löser de problem vi ser framför oss är de jättebra.

Vi har två fundamentala exempel. Ta 90-talskrisens stora överenskommelser som krävde att flera olika partier anpassade sig och förändrade politik och skapade långsiktighet och gjorde stora strukturreformer, som ekonomerna säger. De var fundamentalt viktiga.

Ta pensionsöverenskommelsen, där flera partier tvingades ändra på gamla uppfattningar för att skapa långsiktig stabilitet i system som var långt ifrån perfekt men som var bra för Sverige. Den var fundamentalt viktig.

Ta så de migrationssamtal som nu pågår, där den enda konkreta beställningen från regeringen är att vi ska öka invandringen med en helt ny skyddsgrund. Det borgar inte för förutsättningar för en långsiktig överenskommelse om den migrationspolitik som jag vill se.

(Applåder)

Herr talman! Ulf Kristersson! Det är ett av Natos viktigaste länder som nu anfaller norra Syrien. Turkiet har Natos näst största militärmakt. De driver civila på flykt. Det finns redan nu mycket besvärande bilder på regelrätta krigsbrott med avrättningar av civila på gatorna i norra Syrien. I praktiken var det det mäktigaste Natolandet USA som gav grönt ljus till det här överfallet på dem som har bekämpat Islamiska staten.

Moderaterna tillhör de partier som allra helst och allra snabbast vill ansluta sig till samma militära allians som Turkiet och USA, alltså till Nato. Varför är det så bråttom för Moderaterna att Sverige ska bli en del av samma militära allians som Erdogan och Trump?

(Applåder)

Herr talman! När det gäller att fördöma Turkiets agerande är vi överens i Sverige, vi är överens i EU och vi har också fattat konsekvensbeslut när det gäller Turkiet. Det är en på alla sätt förkastlig politik.

Detta är en helt annan sak än hur Sverige långsiktigt garanterar vår militära kapacitet. Vi har sagt under mycket lång tid att vi inte kommer att klara oss ensamma i händelse av konflikt i vår del av världen.

Den här regeringen väljer i stället ensidigt samarbete enbart med USA för att lösa detta. Det tror vi är fel väg att gå. Vi tror att den ömsesidighet som ligger i Natosamarbetet är mycket viktigare. I praktiken samarbetar ju Sverige med Nato, men vi vill lite grann göra det utan att ta steget fullt ut.

Vi tror att Sverige behöver vänner och allierade för den långsiktiga säkerheten, och vi tror att Nato är den organisation som finns kvar för att skapa den säkerheten.

(Applåder)

Herr talman! Det går naturligtvis inte att skilja det som Natoländer gör från det som Nato gör. Nato består ju av länderna. Det går inte att skilja den politik som Natoledare för från den militära allians som man tycker att man vill bli medlem i. Det finns bara ett Nato, och det är det reellt, i verkligheten existerande Nato. Det är det vi diskuterar, och det är det vi tar ställning till.

Moderaterna har åtminstone tidigare brukat framhålla att det handlar om en värdegemenskap. Det är länder som vi har samhörighet med. Det är där vi hör hemma, alltså i Nato.

Men gör vi det? På vilket sätt har Sverige en värdegemenskap med Erdogans Turkiet i dag? Det måste man ändå kunna svara på om det är för en värdegemenskaps skull som man ska gå in i en militär allians.

(Applåder)

Herr talman! Nu är det alltså inte Nato som begår övergrepp, utan det är Turkiet som för dålig politik på alla sätt och vis. Det är en viktig skillnad.

När det gäller Turkiet ser de nu själva till att de historiska förhoppningarna om att Turkiet en dag skulle kvalificera sig som fullvärdig EU-medlem grusas. Turkiet fördöms runt om i hela världen.

Vad vi säger är att det är bättre att Sverige är med i en gemensam sammanslutning där man garanterar varandras säkerhet än att Sverige ensidigt ska lita på USA och i stället för att tala klartext om vårt behov av andra arbeta enskilt med ett enda land. Därför är Nato en bättre allierad än enstaka Natoländer.

(Applåder)

Herr talman! Det är drygt 60 miljoner människor på flykt i vår värld. Vi liberaler delar mycket av den analys som Moderaterna gör - att det är svårt att hjälpa alla människor i Sverige. Vi tror också att vi behöver fortsätta ha en stram migrationspolitik jämfört med tidigare och fokusera på asylrätten.

Med det sagt är det viktigt för oss liberaler att hjälpa människor på plats så att vi ser till att världen blir en bättre plats att leva på. Därför tycker vi att detta med bistånd är en bra idé. Det har gjort stor nytta och hjälpt miljoner - på lång sikt kanske miljarder - människor ur fattigdom. Det har spelat en roll.

Moderaterna har partistämma i veckan. Det finns ett förslag om kraftiga neddragningar. Tror Moderaterna att detta hjälper i en komplex värld där vi måste hjälpa människor på plats? Bidrar det till en bättre världsutveckling, eller är risken att det försämrar?

(Applåder)

Herr talman! Jag instämmer i det mesta av det som Johan Pehrson säger utom möjligen slutsatsen att det är kraftiga neddragningar.

Det vi har sagt är att vi inte tror att man ska ha ett enda utgiftsområde, som vi säger på riksdagsbyråkratiska, som ligger bortom traditionell kontroll och bedömning eller koppla det strikt till just 1 procent av bnp eller bni utan att värdera hur mycket pengar som varje år ska gå till exakt vad.

På fem år har biståndet ökat med 13 miljarder kronor. Det har fördubblats, tredubblats, på 20 år. I dag är det alltså dubbelt så stort som anslaget till polisen. Är det en rimlig samlad prioritering av de svenska offentliga medlen?

Vi tror inte det. Vi tror att man ska använda samma planering som för andra långsiktiga saker såsom forskning och infrastruktur och lägga fast en fyraårig plan för vad vi vill uppnå med vilka resurser.

Med vår politik skulle vi fortfarande vara den tredje största bidragsgivaren inom OECD, men vi skulle inte vara den allra största. Jag tror att det är en klok användning av skattemedel.

(Applåder)

Herr talman! Tack för svaret! Naturligtvis kan nivån inte vara det enda avgörande. Vad vi i Sverige gör i vår handel, vår diplomati och vår migrationspolitik spelar också roll för hur vi - ett ganska litet land i världen - kan påverka världsutvecklingen. Men för oss liberaler är biståndet viktigt.

Vi hade ju en alliansregering ihop i ett antal år som var framgångsrik. Bland annat därför att den var framgångsrik har biståendet ökat. Ju bättre det går för Sverige, desto högre blir ju biståndet. För oss är det en moralisk förpliktelse. Vi blickar ut över världen och tänker bort . Ja, i ett tidigare replikskifte handlade det om kafferep och så vidare. Världen är på många sätt en fruktansvärd plats, och vi har en skyldighet.

Därför tycker jag som liberal att det är viktigt och roligt att ekonomipristagarna i år är människor som fokuserar på hur man effektivare kan förverkliga bistånd och göra världen bättre, för det är ett ansvar vi har och en fråga som Liberalerna är starkt förknippade med och vill fortsätta driva.

(Applåder)

Herr talman! Jag brukar säga ungefär så här: Sverige har som rikt land ett delat ansvar med andra att hjälpa till i en trasig värld. Det är ett ansvar som vi tar på oss, och vi gör det med stolthet.

Samtidigt har vi det fulla ansvaret för hur det går i Sverige. Det är en av många orsaker till att vi måste tänka på att om det kommer människor till Sverige måste också integrationen fungera.

Vi måste också fundera på hur vi använder våra skattepengar allra bäst. Jag tycker att det lite för ofta framkommer lite för många tecken på att biståndsmedlen på grund av vår iver att nå upp till enprocentsmålet inte används på det sätt som våra skattebetalare har rätt att kräva. Det betyder inte snålhet. Det betyder inte oginhet. Det betyder bara att vi vänder på varje krona, även av de pengar vi vill ska göra nytta i fattiga delar av världen.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att bara nämna att Sverige aldrig har haft ett så stort elöverskott som första halvåret i år. Vi exporterar el bland annat till Finland, som ju inte är klara med kärnkraftverket som man beslutade om för nästan 20 år sedan och som blir mer än dubbelt så dyrt som man hade planerat från början.

Men jag vill prata om en annan sak. År 2017 skrev Sveriges riksdagspartier under och Moderaterna var med på att vi ska vara nere på nettonollutsläpp år 2045. Det är en överenskommelse som förpliktar, Ulf Kristersson.

I servettbudgeten förra året slaktade ni miljöbudgeten och avskaffade flygskatten. Nu går ni ännu längre och vill sänka bensinskatten med 7 miljarder, för övrigt lika mycket som ni skär ned på biståndet.

Hur, Ulf Kristersson, ska ni leverera på klimatlagen om ni gör det billigare att släppa ut och gynnar bilister i storstäder och oljebolag?

(Applåder)

Herr talman! Låt mig ta upp handsken som Isabella Lövin kastade först: elöverskottet.

Det är ju jättebra att vi har ett stort elöverskott, mätt på halvår nationellt. Ring Pågen och säg: Ni har inga problem - vi har ett elöverskott! Ring till Ystad och säg: Ni har inga problem med er kemiska tillverkning - vi har ett elöverskott! Ring till alla de företag som i dag inte kan investera och säg: Om ni bara flyttar någon annanstans har vi inga problem!

Jag trodde att Sverige var ett land där man kunde räkna med att energiförsörjningen fungerar även om man ska expandera en verksamhet. Om man ska digitalisera av miljöskäl och behöver stora serverhallar krävs det energi. Om den ska vara ren krävs det produktionskapacitet.

Jag kan inte begripa hur man kan vara så lättsinnig inför att det i dag är svenska företag och svenska kommuner som larmar om brist på tillgänglig el bara för att det nationellt och halvårsvis finns elöverskott.

(Applåder)

Herr talman! Jag märker att Moderaterna applåderar väldigt mycket över att partiledaren inte nämnde med ett enda ord varför ni som parti satsar 7 miljarder på att sänka bensin och dieselskatten när vi är mitt i en brinnande klimatkris.

Hur tänker Moderaterna minska utsläppen när det mest effektiva medlet för att göra det är koldioxidskatten? Konjunkturinstitutet och Riksrevisionen och alla andra insatser som ni brukar referera till när ni talar om effektiv klimatpolitik säger att koldioxidskatten är det viktigaste instrumentet.

I er budget tar ni dessutom bort det stöd som vi vill ge till stödområde 1 och 2, till landsbygden, för att kompensera för de behov man har där av att ta bilen till jobbet eller fotbollsträningen och för alla de särskilda omständigheter man har på landsbygden. Ni gör i stället breda satsningar på 7 miljarder som främst gynnar storstäderna och dem som kör bil till jobbet från Danderyd och Täby. Kan du förklara, Ulf Kristersson, hur detta är effektiv klimatpolitik?

(Applåder)

Herr talman! Eftersom jag fick tre frågor - om energiförsörjningen, om omställningen och om bensinskatten - och hade en minut på mig att svara gav jag ett svar på en av frågorna.

Låt oss prata omställning och bensinskatt!

Det första jag vill ta upp är att ska omställningen fungera, då ska vi alltså gå från kol och olja till ren svensk el. Det kräver att vi tillverkar ren svensk el. Det är därför jag är lite besatt av tanken att inte avveckla svensk kärnkraft och ersätta den med smutsigare el eftersom Sverige har världens näst renaste elproduktion.

Det andra är att jag tror att klimatomställningen kräver att hela Sverige är med på båten, även de människor som bor på platser i Sverige där bilen är oundgänglig för två som ska komma till jobbet och som har flera barn. För dem finns inte alternativet att ta tunnelbana till fabriken några mil bort, utan det enda alternativet är bil. De nöjeskör inte sin bil, utan de har inga alternativ. Det blir mindre pengar över till andra saker. Hela Sverige ska med på denna resa, inte bara de som har egen tunnelbana.

(Applåder)

Herr talman! De allra första orden i dagens debatt kom från statsministern. Han ägnade dem åt att tala om hur många som går till jobbet, och det är jättemånga, enligt statsministern. Och det är jättemånga i Sverige som går till jobbet varje dag. Tyvärr är det dock i förhållande till befolkningen allt färre som gör det. Arbetslösheten stiger igen.

Stefan Löfven och de vänsterliberala partierna är måna om att framhålla allt gott som de anser sig ha åstadkommit. Allt är frid och fröjd, och allt blir bättre. Men varför, herr talman, är detta inte sant? Varför blir det inte bättre?

Man har haft fem år på sig. Har vårdköerna blivit kortare? Har man knäckt gängbrottsligheten? Har vi EU:s lägsta arbetslöshet? Minskar utsläppen? Minskar segregationen? Är människor tryggare? Har skolresultaten blivit bättre?

Ärligt talat, herr talman, har Stefan Löfvens regering faktiskt inte lyckats med något av det man föresatt sig - absolut ingenting. Man har bedrivit en fullständigt ansvarslös politik. Sedan skyfflar man över kostnaderna på kommunerna. Man skryter om att man sänker statsskulden till historiskt låga nivåer samtidigt som man inte möjliggör för kommunerna att göra detsamma, utan kommunernas skuldsättning ökar i stället.

Herr talman! Vi behöver en ny regering.

(Applåder)

Herr talman! Kunskapsresultaten ökar i den svenska skolan - det är bra. Vi har många utmaningar kvar, men vi ska fortsätta på den vägen.

Den 16 september i år föll en man från ett tak och avled. Den 25 september föll en man i en damm och avled, och den 27 september fick en man en stolpe över sig och avled. Människor som dött på jobbet kommer aldrig tillbaka hem till sin familj eller till sina vänner.

Jimmie Åkesson vill ibland låta som om han företräder vanligt folk. I verkligheten sviker Sverigedemokraterna alltid dem som jobbar. Ni vill avskaffa de regionala skyddsombuden och dessutom underminera skyddsombuden på svenska arbetsplatser - just de som ska stå upp för att människor som arbetar inte ska behöva råka ut för olyckor och dödsfall.

Med er politik riskerar ni hälsan för hundratusentals människor. Varför är Sverigedemokraterna emot svenska löntagare?

(Applåder)

Herr talman! Många noterade nog Socialdemokraternas ganska absurda attack på Sverigedemokraterna häromkvällen, sannolikt med syftet att flytta fokus från ännu ett av deras egna misslyckanden. Man påstår att vi vill ta bort skyddsombuden.

Det vi föreslår, herr talman, är dels att de arbetsmiljöombud som finns på arbetsplatserna ska utses av de anställda, dels att facket - inte sällan Stefan Löfvens nära vänner i LO - inte längre ska ha rätt att utse de regionala skyddsombuden utan att de ska flyttas till Arbetsmiljöverket.

Jag måste ställa frågan till Stefan Löfven: Varför ska bara socialdemokrater kunna vara regionala skyddsombud? Gynnar detta alla arbetstagare?

(Applåder)

Herr talman! Frågan kan ställas tillbaka: Får man inte vara socialdemokrat om man är skyddsombud?

De fackliga organisationerna består av just de anställda. Det är de anställda som går in i sin fackliga organisation, och det är den fackliga organisationen som utser sina representanter.

De 1 700 regionala skyddsombud som Sverigedemokraterna vill ta bort gör varje år ungefär 50 000 arbetsplatsbesök. Nu talar jag om de små företagen, där det inte finns skyddsombud. Där gör de regionala skyddsombuden en enorm insats för att förhindra olyckor och förebygga skador. Dem ska Sverigedemokraterna ta bort för att sätta in några tjänstemän.

Dessa skyddsombud, Jimmie Åkesson, kan riskerna på arbetsplatserna. De vet vad det handlar om därför att de själva arbetar på samma typ av arbetsplatser. Dem vill du ta bort, och så ska du sätta in några tjänstemän. Det är inte bra. Varför motarbetar Sverigedemokraterna arbetsmiljöarbete, som är så viktigt?

(Applåder)

Herr talman! Vi motarbetar inte arbetsmiljöarbete. Vi motarbetar det socialdemokratiska partiets inflytande över människor som arbetar runt om i vårt land i dag.

Stefan Löfven ställde frågan: Får man vara socialdemokrat? Ja, det får man naturligtvis vara. Men får man i dag vara sverigedemokrat och regionalt skyddsombud? Får man vara kristdemokrat och regionalt skyddsombud? Nej, det får man inte, för Stefan Löfvens nära vänner, inte minst i LO-förbunden, ser till att det bara blir partitrogna med rätt partibok som utses. Jag tycker att det är fel, för de företräder i första hand Stefan Löfven och regeringen, inte dem som finns på arbetsplatsen.

Därför kan jag inte se minsta problem med att detta förs över till Arbetsmiljöverket. Vi kan höja kompetensen, och vi ser till att alla löntagare på respektive arbetsplats blir företrädda, inte bara de som har rätt partibok.

(Applåder)

Herr talman! Sverigedemokraterna har den senaste tiden talat om hur de vill stärka kommunerna och värna välfärden. Det är inget fel med det - jag delar helt den ambitionen.

Problemet uppstår när man lägger ihop detta med Sverigedemokraternas politik på migrationsområdet. Åkessons parti vill stoppa all asylmottagning, pausa allt kvotmottagande och skynda på återvandringen för de människor som fått stanna i Sverige av en eller annan anledning.

Samtidigt vet vi att det kommer att krävas 80 000 undersköterskor, sjuksköterskor, läkare och annan vårdpersonal de närmaste fem åren för att klara utmaningen i välfärden, som redan i dag är beroende av det arbete som utförs av utlandsfödda människor.

Min fråga till Jimmie Åkesson är därför väldigt enkel: Var ska han, som påstår sig värna välfärden, hitta dessa människor om Sverigedemokraterna samtidigt gör verklighet av sin egen migrationspolitik?

Herr talman! Sverigedemokraternas migrationspolitik bygger på sunt förnuft och ansvarstagande, till skillnad från till exempel Centerpartiets migrationspolitik, som bygger på att Sverige ska vara ett allemansland dit alla kan komma. Det kan komma 30 miljoner invandrare och så vidare. Jag tror inte det. Jag tror att det försämrar Sverige och inte minst möjligheten att upprätthålla välfärden, som Annie Lööf håller så högt.

Det är inte, herr talman, i första hand människor med asylinvandring som bakgrund eller deras anhöriga som kommer att rädda välfärden. Faktum är - detta är alla överens om, och Annie Lööf borde också förstå det - att dessa som grupp betraktat belastar välfärden i dag och kommer att göra det under väldigt lång tid framöver. Fråga centerpartistiska kommunalråd runt om i landet eller vem som helst som har ansvar för välfärden i dag.

Ni skyfflar över kostnaderna för detta till kommunerna, som nu tvingas till skattehöjningar, nedskärningar eller stora underskott. Det är inte ansvarsfull politik.

(Applåder)

Herr talman! Nu står ju Centerpartiet för en reglerad invandring med fokus på såväl ordning och reda som humanism, och vi vill styra om till mer lagliga vägar. Vi i Sverige kan inte nämnvärt skilja oss från andra europeiska länder. Men frågan kvarstår: Var ska Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna hitta dessa 80 000 människor som ska jobba som undersköterskor, sjuksköterskor och läkare under de kommande fem åren för att möta de behov som finns? Han vill ju samtidigt göra verklighet av sin migrationspolitik, som går ut på att stoppa människors möjlighet att komma hit och att dessutom skicka hem dem som redan är här.

Att kommunerna står inför stora utmaningar vet vi. Centerpartiet har slagits för högre generella statsbidrag under decennier. Vi genomför också det i den budget som är lagd. Vi har varit med och förstärkt kommunernas ekonomi och kommer att göra det genom ett kostnadsutjämningssystem nu vid årsskiftet.

Men nu var det en annan utmaning som jag talade om, nämligen kompetensförsörjningen och bemanningen inom välfärden. Svara gärna på det! 80 000 människor - var ska Jimmie Åkesson hitta dem?

Herr talman! Det är alldeles riktigt att välfärden har gigantiska utmaningar. Det var också en av de stora frågorna i valrörelsen för ett år sedan: Hur ska vi klara kompetensförsörjningen i välfärden? Där har regeringen inget svar. Regeringens svar har snarare varit att vi ska fortsätta öka vår befolkning så att det uppstår ytterligare behov i välfärden.

Vi vill göra precis tvärtom. Om människor har kommit till vårt land och saknar skäl att vara här - om de saknar asylskäl eller skyddsbehov - måste Migrationsverkets verksamhet vara inriktad på att de på ett ordnat och humant sätt ska kunna återvända till sina hemländer. Det ska vi skapa förutsättningar för. Det kommer snarare att minska behoven.

Det regeringen och Annie Lööf gör är ju att öka behoven i välfärden genom att ytterligare öka invandringen och ha ett fullständigt ointresse för att människor som inte bör eller behöver vara här ska kunna återvända. Det är dålig politik.

(Applåder)

Herr talman! Jimmie Åkesson har under den här debatten flera gånger påpekat hur det skärs i kommunerna och hur man tar bort sådant som är viktigt för människor i deras vardag. Det är alldeles riktigt, men jag vill påminna dig, Jimmie Åkesson, om att den budget som nu drabbar kommunerna är den budget för det här året som du röstade igenom i riksdagen. Det är alltså Sverigedemokraternas politik som nu slår igenom, med nedskärningar i äldreomsorg, skola och förskola runt om i Sverige, och det finns ett direkt ansvar hos den som röstade för det, alltså hos Jimmie Åkesson.

Sverigedemokraterna är också ett parti som gillar att privata företag får ta åt sig av de pengar som skulle ha gått till äldre och till skolor. I Jimmie Åkessons egen hemkommun Sölvesborg lägger man ned fungerande kommunal äldreomsorg medan ökända Frösunda, som har kastats ut ur flera kommuner efter vanvård, ska få ta över viktiga delar av äldreomsorgen i Sölvesborg. Varför är det så viktigt för Jimmie Åkesson att pengar som skulle ha gått till de äldre ska gå till privata företag i stället?

(Applåder)

Herr talman! Nu styr jag ju inte i Sölvesborg. I Jonas Sjöstedts värld kanske det är så att mannen i familjen styr över kvinnan, men så är det inte i min familj.

(Applåder)

Jag ska svara genom att ställa en motfråga. Varför är Jonas Sjöstedt så fixerad vid vem som utför välfärdsuppdraget? Varför hänger man upp sig på detta?

Är det inte viktigast vad och vilken kvalitet man får ut av varje satsad krona? Det är vägledande för mig. Om man i en kommun bedömer att det är ett privat företag som kan göra det bättre till samma eller lägre kostnad har jag inga problem med det över huvud taget. Det är detta som skiljer en extrem vänsterpartist från en person som i grunden tror på marknadsekonomi och på att konkurrens är något som utvecklar verksamheter, inte förstör verksamheter.

(Applåder)

Herr talman! Sverigedemokraterna brukar tala om en bra äldreomsorg. Därför är det intressant att se vad Sverigedemokraterna gör i praktiken när de får styra en kommun.

De boende och de anhöriga protesterar när Ängsgårdens demensboende i Sölvesborg läggs ned. Men pengarna ska gå till Frösunda, som ska öppna ett nytt boende. Varför är det dåligt? Jo, därför att de är ökända för att ta pengar som skulle ha gått till de boende och till personalen och stoppa dem i egen ficka. Då blir bemanningen lägre, och det blir svårare att hinna. Det var kanske därför de slängdes ut från Sundbyberg. Det var kanske därför de fick vite i Lomma. Det var kanske därför som en äldre person hos Frösunda i Sollentuna fick ligga i 19 timmar utan att komma upp ur sängen. Det hänger ihop med vinstjakten.

När det väl gäller väljer Sverigedemokraterna alltid högerpolitik och sänkt skatt för de rika före välfärden. När det väl gäller är vinsterna för privata bolag viktigare än att se till att undersköterskorna får tillräckligt många arbetskamrater.

(Applåder)

Herr talman! Jag ifrågasätter inte att det finns problem i äldreomsorgen runt om i landet. Det finns säkert problem även i Sölvesborg.

Det finns dock, vilket Jonas Sjöstedt säkert känner till, som heter öppna jämförelser. Där jämför man kommuner på olika sätt. Sölvesborg lägger mer pengar än jämförbara kommuner på just äldreomsorgen. Det tycker jag är bra. Jag tycker att det är en rimlig prioritering.

Jag har under hela mitt politiska liv slagits för att vi ska prioritera inte minst de äldre i vårt samhälle framför människor från världens alla hörn som inte har skäl att vara här eller framför den som inte sätter plikt och flit framför att ha rätt till exempelvis bidrag och annat. Jag tycker att det är bra politik.

Jag är medveten om att Jonas Sjöstedt inte tycker det, men vi tillhör olika partier och har helt olika väljare. Jag är fine med det. Det är demokrati.

(Applåder)

Herr talman! Jimmie Åkesson var inne lite på detta att vi som politiker kan ha fel. Så kan det ju vara. Jag har inte heller haft rätt alltid, men nästan. Jag skojar.

Europeiska unionen är ju en extremt viktig organisation för utvecklingen av fred och välstånd i vår del av världen. Jag har förstått att Sverigedemokraterna nu har en positiv inställning till att Europeiska unionen ska fortsätta att utvecklas och fokusera på rätt saker. Jag har också hört att Jimmie Åkesson säger att det är bra med kärnkraftsforskning tillsammans inom Europeiska unionen. Det är en åsikt jag verkligen delar. Liberalerna delar Sverigedemokraternas åsikt där.

Men jag kan känna en viss oro: Står ni verkligen bakom det europeiska samarbetet? Ett annat område där vi måste förstärka detta är brottsbekämpningen. Oavsett hur mycket poliser vi kan få till i Sverige och hur hårda straff vi kan få till när det gäller grov brottslighet måste vi samarbeta med dansk, finsk, tysk och holländsk polis för att bekämpa brottsligheten. Vill Sverigedemokraterna utveckla det samarbetet?

Herr talman! Jag engagerade mig politiskt i samband med att vi folkomröstade om medlemskapet i EU. Jag har ända sedan dess varit otroligt kritisk till det svenska medlemskapet. Det är jag fortfarande.

Jag har dock kommit att inse att Sverige skulle vinna på att också vi har en mer konstruktiv ingång i det europeiska samarbetet, ser fördelarna, försöker utveckla dem och inom ramen för Europapolitiken arbetar för att ta bort det som vi tycker är dåligt. Ja, i den meningen står vi alltså bakom det.

En av de saker man bör samarbeta ännu mer kring i Europa är just brottsbekämpningen, i synnerhet bekämpning av internationellt organiserad brottslighet. Där har vi också röstat för och själva lagt fram förslag om utveckling av utökat gränsskydd och liknande. Däremot är vi inte beredda att stödja något motsvarande FBI i Europa. Det är att gå alldeles för långt. Det vet vi däremot att Liberalerna skulle vilja ha. Jag tycker att det är en dålig idé.

(Applåder)

Herr talman! Tack för svaret, Jimmie Åkesson! Ja, det är väl korrekt. Där har vi inte samma åsikt. Vi liberaler tror att mer polisiärt samarbete är nödvändigt för att knäcka den grova brottsligheten som är välorganiserad. Det går stråk från delar av Europa till Sverige och också åt andra hållet. Ska vi möta detta krävs ett operativt samarbete mellan polis i de olika länderna. Detta säger Sverigedemokraterna nej till.

Jag är mer orolig för tyska grova kriminella än för tysk polis, faktiskt. Vi måste våga samarbeta.

Samma sak gäller åklagarsamarbetet. Schengensamarbetet behöver utvecklas så att vi bättre kan utbyta information. Om man tycker att detta är tveksamt ska man titta på Storbritannien, där de är otroligt oroliga just nu för mängder av saker, också hur de ska samarbeta polisiärt. Gränserna kommer ju inte att stängas i Storbritannien, men de kommer att få svårt att handla och samarbeta om säkerhetsfrågor, både inre och yttre säkerhet.

Detta vore fel väg att gå, och jag tycker att Sverigedemokraterna ska erkänna att man har haft fel här och vilja fördjupa samarbetet på det polisiära området.

Herr talman! Jag kan erkänna när jag har fel, men i det här fallet tycker jag inte att jag har haft fel. Däremot har jag hela tiden pratat om att det är viktigt att vi fördjupar samarbetet, men det ska göras på rätt sätt.

Om man tittar på amerikanska kriminalfilmer eller -serier noterar man ganska ofta att någon har mördats. Man får se en brottsplats, och där står det några poliser och gräver lite och försöker reda ut brottet. Sedan kommer de tuffa killarna i jackor där det står FBI på ryggen och säger att de tar över. Jag vill inte ha det så i Sverige. Jag vill inte att det ska komma bulgariska eller rumänska FBI-agenter och säga till svenska poliser på en brottsplats att sticka därifrån och att nu ska agenterna ta över därför att det är en federal angelägenhet.

Däremot ska vi fördjupa samarbetet med i synnerhet våra grannländer Danmark och Norge, som inte är medlem i EU - det går alldeles utmärkt - och Finland. Om vi satte oss ned och pratade om detta tror jag att vi skulle kunna komma fram till något konstruktivt, men jag vill inte ha några FBI-agenter i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! De senaste dagarna och den senaste veckan har vi alla sett tv-bilderna på blödande barn, gråtande mammor och skadade på lastbilsflak i Syrien. Enligt FN har 160 000 tvingats lämna och fly från sina hem under den senaste veckan. Samtidigt har vi över 60 miljoner människor på flykt i dag, fler än någonsin sedan andra världskriget. De är på flykt undan krig, förtryck och katastrofer.

Framtiden ser tyvärr ännu mörkare ut, om vi inte hindrar klimatkrisen, som kan leda till att hundratals miljoner människor tvingas fly från områden som blir obeboeliga. Och då, fru talman, precis just då, bestämmer sig Jimmie Åkessons parti för att skära ned på biståndet med 16 miljarder, samtidigt som man slaktar klimatbudgeten och vill stoppa asylmottagandet i Sverige.

Jag undrar, Jimmie Åkesson: Är det din mening att vi som är rika inte har något medmänskligt ansvar för dem som är fattiga och tvingas fly för sina liv?

Fru talman! Låt oss bara konstatera detta: Ja, vi gör en neddragning på biståndet. Det svenska biståndet är, menar jag, i väldigt stora delar ineffektivt. Det kan förbättras, och vi kan få ett bättre bistånd med lägre kostnader.

Jag vill också säga, fru talman, att det, när vi ser hur svenska kommuner går på knäna, hur äldre inte kan få äta varm mat, hur temperaturen sänks på äldreboenden, hur vårdköerna aldrig tycks sluta växa och hur människor dör på gatorna därför att vi inte klarar av trygghetsuppdraget eller att upprätthålla våldsmonopolet på det sätt som vi borde göra, inte är orimligt att göra en annan prioritering än tidigare.

Vår biståndsbudget är 0,7 procent av bni. Det är ganska mycket lägre än den som Isabella Lövin och regeringen företräder, men det är fortfarande en av världens allra största biståndsbudgetar. Sverige är fortfarande ett av världens främsta biståndsländer. Jag tycker att vi ska vara det, men vi måste också prioritera vårt eget.

(Applåder)

Fru talman! Tack för förtydligandet, Jimmie Åkesson!

Du satsar 7 miljarder på att sänka bensinskatten samtidigt som du skär bort 16 miljarder från stödet till de allra fattigaste.

Vi har ett enprocentsmål för bistånd i Sverige, och nu är SD med på att göra en kraftig omläggning. Jag konstaterar att Moderaterna tyvärr verkar vara på väg åt samma håll. Samtidigt ser vi i världen ett ökande behov av hjälp. Kvinnor och barn behöver hjälp till sjukvård, till SRHR och till vaccinationer. Vi behöver också ställa om för att klara klimatkrisen.

Är det rätt uppfattat att Jimmie Åkesson tycker att det mest förnuftiga sättet att agera är att låta folk klara sig själva i den fattiga delen av världen och att vi varken ska öppna dörren för den som knackar på eller hjälpa på plats? Är det denna ideologi som Sverigedemokraterna står för?

Fru talman! Jag förnekar inte att det finns enorma bedrövelser och sorger i världen. Det kan vi alla se, som Isabella Lövin mycket riktigt påpekade initialt. Men bara för att vi ser det på tv är det inget nytt. Siffran 65 miljoner flyktingar runt om i världen har funnits under ganska lång tid nu, och den växer hela tiden. Det är skrämmande.

Sverige, även med vår budget, ger otroligt mycket pengar i hjälp. Vi riktar våra biståndspengar till exempel till flyktingarbete genom FN och till arbete för att barn ska kunna få en skolgång även i flyktingläger och liknande. Även med vår budget blir det mer än vad nästan alla andra länder i hela världen ger. Så nej, det är inte så att vi tar bort allting. Men vi har problem också i Sverige, och dessa växer därför att ni inte förmår göra saker och ting bättre. Då måste vi prioritera lite annorlunda än vad vi har gjort hittills.

(Applåder)

Fru talman! Nu har vi debatterat i två timmar, och kvinnors hälsa och jämställdhet har knappt lyfts upp.

En annan fråga som klyver landet är tillgången till en bra mödra- och förlossningsvård. Om vi ska skapa en närmare och tryggare förlossningsvård måste vi lyssna på kvinnorna. I dag är kontrasterna alltför stora. Många kvinnor runt om i Sverige får ett mycket bra bemötande och går igenom både graviditet och förlossning med ljusa minnen. Men de regionala skillnaderna när det gäller vård och tillgänglighet är fortfarande för stora. Så kan vi inte ha det. Det räcker inte att enbart lägga mer pengar på förlossningsvården och hoppas på det bästa, utan det krävs smarta reformer.

Förlossningsvården behöver bli mer jämlik. Därför vill vi slå fast vilken vård man har rätt till genom nationella tydliga riktlinjer. Vi måste också lösa utmaningen att personalbrist och centralisering gör att kvinnor riskerar att föda barn i bil på vissa håll, samtidigt som de på andra håll möts av platsbrist. Därför vill vi ha fler barnmorskeledda kliniker. Det är ett komplement till våra större förlossningskliniker och ökar tillgängligheten, inte minst på landsbygden. Vi vet att liknande kliniker i Europa har gett goda resultatet och har hög patientsäkerhet. Kvinnor som har fött barn på barnmorskeledda kliniker är inte bara mer nöjda med sin förlossning utan har också färre komplikationer.

Vi vill också göra det möjligt för fler kvinnor att ha en barnmorska genom såväl graviditet och förlossning som den viktiga eftervården. Detta både ökar kvinnors trygghet och ger barnmorskan en bättre arbetsmiljö och arbetssituation.

För att sänka tröskeln för fler kvinnor att prata om sin egen hälsa, såväl förlossningsskador som klimakteriet, vill Centerpartiet också ge kvinnor möjlighet till frivilliga hälsosamtal i samband med cellprovtagning.

Vi behöver ta kvinnors röst och hälsa på allvar, och därför fortsätter vi vårt arbete för en närmare vård och en ny trygghet i hela landet.

(Applåder)

Fru talman! Annie Lööf väljer ofta att tala om hela Sverige - att hela Sverige ska leva och att vi ska ha en väl fungerande välfärd. Hon gav exempel på det nu. Men faktum är att Centerpartiet i dag styr på många ställen och gör precis det motsatta.

I Leksand i Dalarna gick Centerpartiet till val på att ha utbildning över hela kommunen. Efter det har Djura skola lagts ned. I Kiruna har Centerpartiet för en gångs skull kommit till makten. Elevassistenterna försvinner från skolan, och man vet inte hur man ska klara elevers särskilda behov. I Haninge skärs det ganska brutalt i äldreomsorgen. Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Lidköping har lagts ned. Centern styr i regionen. Listan är lång på vad som egentligen sker.

Vad är Annie Lööfs budskap till dem som nu drabbas av den verkliga politiken från Centerpartiet?

Fru talman! Många kommuner går på knäna. Det är en tuff ekonomisk situation, och det har varit det under ett antal år. Det handlar bland annat om demografi med allt fler äldre men också om allt fler yngre som ska gå i skolan. Samtidigt får vi färre i den arbetsföra befolkningen som betalar skatt. Ska vi ha en hög välfärd i detta land måste vi få fler som betalar skatt, alltså fler som arbetar.

Vänsterpartiet verkar tro att man kan trolla fram resurser till välfärden. Men abrakadabra funkar inte i praktiken, utan det krävs en bra och tillväxtvänlig politik med fler företag som anställer och betalar skatt och fler människor som har möjlighet att jobba och betala skatt.

Till detta kan vi som nationella politiker prioritera och fördela dessa skatteintäkter, så att vi kan investera mer i generella statsbidrag, som är viktigt, men också till exempel fatta beslut om ett mer jämlikt utjämningssystem som gör det möjligt för dessa kommuner - ofta små kommuner i glesbygd - att klara av en god och jämlik vård och välfärd för alla.

Fru talman! Nej, varken Annie Lööf eller jag kan trolla, vad jag vet i alla fall. Men vi kan båda prioritera.

När vi förhandlade om budgeten kom välfärden först, och då kom jämlikhetsreformer först. Vi såg till att när kommuner hade det tufft fick de mer tillskott.

Vi vet att behoven är enorma framöver, och vi vet att det som ni anslår i budgeten inte på långa vägar räcker. Det väntar en våg av neddragningar. Nästan varenda kommun ska skära ned i skolan. Äldreomsorgen på många ställen går på knäna. Fungerande byaskolor läggs ned, inte minst i centerstyrda kommuner, därför att Centerpartiet prioriterar någonting annat. Det handlar om sänkt skatt för rika män i våra storstäder. Där man redan har det bra får man det bättre. Det handlar också om sänkta arbetsgivaravgifter som ger mycket liten effekt på investeringar och sysselsättning. Där försvinner pengarna. Sedan står man där med byaskolor som stängs, busslinjer som läggs ned och vårdcentraler som är underbemannade. Det är Centerpartiets politik.

Fru talman! Jonas Sjöstedt är inte trovärdig. Jonas Sjöstedts Vänsterparti har styrt den nationella budgeten under de senaste åren. Det är nu vi ser resultatet. Jonas Sjöstedts Vänsterparti prioriterade riktade små statsbidrag till kommunerna, inte generella statsbidrag. Dessa små glesbygdskommuner kan inte söka dessa riktade statsbidrag. De har varken personella eller ekonomiska resurser att göra detta. De har skrikit efter generella statsbidrag. Nu får de det.

För att vi som nationella politiker ska ha möjlighet att prioritera och ge generella statsbidrag till kommunerna krävs det människor som arbetar och betalar skatt. Pengarna trillar inte ned från himlen. Det är först när skatteintäkterna har kommit in som Jonas Sjöstedt och jag kan prioritera och fördela. Nu gör vi det, både genom generella statsbidrag och genom en tillväxtvänlig politik som gör att vi kan ha småföretag som skapar jobb och skatteintäkter runt om i glesbygdskommunerna i hela landet. Det är bra och viktig centerpolitik.

Fru talman! Centerpartiet och Kristdemokraterna har allt som oftast varit överens om huvuddragen i föräldraförsäkringen. Den ska vara generös både för barnens och för föräldrarnas skull. Fördelningen ska vara en fråga för familjerna, inte för statsmakten.

I december 2017 föreslog en utredning både att kvoteringen av föräldradagar ska öka och att föräldrapenningen ska användas mer koncentrerat under barnets tidiga år. Det sista menar jag är nyspråk för att den ska förkortas och att barns tid med deras föräldrar ska minska.

I er budget står det att detta bereds i Regeringskansliet, vilket betyder att arbetet med dessa försämringar nu alltså pågår.

Fru talman! Därför undrar jag: Kommer Centerpartiet att medverka till en kortare och snävare föräldraförsäkring?

Fru talman! Föräldraförsäkringen ingår inte i januariavtalet. Man skriver i en budget att beredning pågår när man har haft en utredning. Då analyserar man denna utredning. Det är helt normalt på regeringskanslisvenska.

Låt mig berätta vad Centerpartiet tycker om föräldraförsäkringen. Vi har haft samma linje under många år. Bland annat vill vi uppmuntra jämställdhet, men vi tror inte på lagstiftad kvotering. Vi tycker att den uppdelning som finns i dag är bra. Det var bland annat därför som vi röstade nej till en tredje pappamånad. Däremot vill vi ha fler morötter så att man ökar jämställdheten. Det handlar bland annat om den jämställdhetsbonus som Alliansen gemensamt genomförde för att uppmuntra det. Jag och min man hade en jämställd fördelning för att vi kunde ha det, och jag tycker att det är någonting som ska uppmuntras.

Vi vill också att föräldraförsäkringen ska anpassas bättre till stjärnfamiljer och moderniseras. Det är några viktiga delar som vi i Centerpartiet vill ha i föräldraförsäkringen.

Fru talman! Kristdemokraterna och Centerpartiet delar, som sagt, många avgörande ingångar i just denna fråga. Det är viktigt att man som förälder har möjlighet att vara närvarande och knyta an till sina barn när de är små och att det är möjligt att anpassa efter just detta. Familjer är olika, och barn är olika.

Vår linje är glasklar. Vi vill inte ha någon kvotering alls. Vi vill ha en helt fri föräldraförsäkring. Det är viktigt när det blir fler stjärnfamiljer, och det är viktigt för att familjer och föräldrar ute i landet har så helt olika förutsättningar.

Fru talman! Utifrån Annie Lööfs svar uppfattar jag ändå att Centerpartiet inte kommer att medverka till en förkortning av föräldraförsäkringen eller till en ytterligare kvotering av föräldraförsäkringen.

Fru talman! Centerpartiets ingång i dessa frågor har varit tydlig under många år. Vi har slagit fast vår politik på våra stämmor under en lång rad år. Det handlar om att vi tror på fler morötter och färre piskor. Men vi är också helt besjälade av jämställdhet. Vi ser att det är allt fler mammor än pappor som tar ut föräldradagar. Vi ser också en ännu mer skev fördelning vad gäller vab-dagar. För att kvinnor inte ska hamna efter vad gäller livsinkomst och pension, och med tanke på den ökade ohälsa som drabbar kvinnor under småbarnsåren, är det viktigt att vi uppmuntrar till ett mer jämställt uttag. Det kommer vi att fortsätta arbeta för.

Fru talman! Vi har ett nödläge för klimatet. Vi har några få år på oss att få ned utsläppen för att försöka hindra och bromsa klimatförändringarna.

Den svenska regeringen har en ganska hög profil i klimatfrågan. Jag tycker att det är bra. Men utsläppen minskar inte. Vi gör bara en liten del av det som vi måste göra för att göra vår del för att få ned utsläppen. Det behövs större och mer genomgripande förändringar.

Vänsterpartiet lägger fram en rad förslag som skulle minska klimatutsläppen i Sverige ytterligare. Det handlar om att styra investeringar. Det är 100 företag som står för 70 procent av de globala utsläppen. Då måste man ha kurage nog att säga nej till nya raffinaderier och utbyggda flygplatser. Då måste man dra bort de pengar som finns i våra pensionsfonder som investeras i företag med fossil verksamhet. Då ska vi också hjälpa de företag som vill göra sig av med fossilberoendet genom att inrätta en grön investeringsbank som svenska stålverk och pappersbruk kan använda för att ställa om.

Det krävs också att det blir enklare för vanligt folk - för gemene man och kvinna - att faktiskt bidra. Då håller det inte att kollektivtrafiken blir dyrare och dyrare, som den blir på många håll i Sverige. Då måste det tvärtom bli så att den kan vara avgiftsfri på fler håll. Då måste det vara enklare även för dem som bor i landsbygds-Sverige att kunna använda biogas eller el till sin bil. Det är ganska svårt i dag om man bor på fel ställe. Då måste det vara möjligt att med ett bra stöd sätta upp solpaneler på taket och att göra sig oberoende av energibolagen.

Vi har en klimatbudget som innebär att vi satsar 10 miljarder kronor mer än regeringen på denna typ av investeringar. Det krävs mer om vi ska klara klimatet.

Fru talman! En angelägen fråga som Jonas Sjöstedt har lyft upp vid något tillfälle i debatten är den som vi ska ta ställning till senare, nämligen den höjda pensionsåldern. Jag vill bara understryka att Sverigedemokraterna inte heller är för detta förslag. Även om Jonas Sjöstedt ofta buntar ihop de så kallade högerpartierna i något slags gemensam grupp är vi inte det i det här fallet.

Vi behöver förvisso jobba mer, och vi behöver jobba fler timmar under ett liv. Men det handlar inte bara om i slutet av livet utan det handlar om hela arbetslivet. Det handlar också om när vi etablerar oss på arbetsmarknaden. Vi behöver börja jobba tidigare än vad vi gör i dag.

I propositionen som vi ska ta ställning till ingår också andra saker, till exempel förbättringar för dem som vill och kan och som själva väljer att jobba längre. Varför är Vänsterpartiet motståndare till dem? Varför ska det bli sämre för dem som väljer att jobba längre om de vill och kan?

Fru talman! Nej, jag har inte pekat ut Sverigedemokraterna i den här frågan. Möjligen känner sig Åkesson träffad när jag pratar om högerpartier, men det måste Jimmie Åkesson själv avgöra.

Jag håller också med om att det är bra att människor arbetar fler timmar. Jag tror också att många av oss kommer att arbeta längre upp i åldern. Förhoppningsvis lever vi längre och blir friskare. Men detta måste ske för att människor kan göra det, inte för att de tvingas göra det. Människor som är utslitna måste kunna få en rimlig pension. Därför har jag också föreslagit ändringar i sjukersättningen, som skulle innebära en flexibilitet så att även den utslitna byggjobbaren eller undersköterskan kan få en rimlig pension.

Vi är inte emot att förändra de regelverk som finns, till exempel socialförsäkringar, så att det blir lättare för dem som arbetar längre upp i åldern att göra det. Det kan vara positivt och rimligt att regelverket följer med upp i åldern. Men propositionens huvudsyfte är att höja pensionsåldern. Därför yrkar vi avslag på hela propositionen eftersom vi inte vill höja pensionsåldern.

Fru talman! Oavsett vad Jonas Sjöstedt säger är det ett faktum att man kommer att rösta nej till förbättringar också för dem som väljer att jobba längre. Jag tycker att det är märkligt, givet det Jonas Sjöstedt säger. Många kan inte jobba längre, och det är därför vi är överens om att pensionsåldern inte ska höjas.

Å andra sidan kommer många att vilja och kunna jobba längre. Varför är man emot att de ska ha det ungefär lika bra som dem som jobbar under en tidigare del av livet? Det handlar om SGI, livränta och en del andra saker. Det är konstigt att Vänsterpartiet vill försämra för den som ändå väljer att jobba längre i livet.

Fru talman! Som jag tidigare påpekade kan de trygghetssystemen förändras.

Men propositionens själva syfte, meningen med propositionen, är att höja pensionsåldern. Det vill vi inte göra, och då yrkar vi avslag på propositionen i sin helhet. Jag tycker att det är mer konsekvent än att säga att vi ska gå in och meka lite grann. Då är vi inne och laborerar i det som ska möjliggöra en höjd pensionsålder.

Vi vill inte ha det, och då röstar vi nej.

Fru talman! RUT-reformen, som Centerpartiet var drivande i att få på plats, har varit en stor framgång. Så sent som i somras lade Tillväxtanalys fram en utvärdering som visar att reformerna har skapat, som minst, omkring 8 500 nya jobb och att överlevnadsgraden för RUT-företag är högre än för jämförbara företag. Vi vet sedan tidigare att avdraget är vanligast hos kvinnor, och det är även kvinnor som i hög grad driver de företag som erbjuder RUT-tjänster.

Vänsterpartiets budgetförslag innehåller - för vilken gång i ordningen vet jag inte - återigen ett avskaffande av RUT-avdraget. Varför är Vänsterpartiet så besatt av att rasera en framgångsreform för sysselsättningen, för integrationen, för företagandet i allmänhet, för kvinnors företagande i synnerhet och för människors möjligheter att lättare få ihop sitt livspussel?

Fru talman! Det finns flera skäl till att vi prioriterar annorlunda. Det är dyrt. Det är ineffektivt. Det är orättvist. Och det ger inte heller speciellt många jobb till nyanlända, som sas vara en av huvudorsakerna.

Man får alltid väga olika kostnader mot varandra i en budget. Vi väljer att satsa på välfärden. Det gör man inte i januariavtalsbudgeten. Vi använder pengarna till välfärden.

Det är viktigare i dag att det finns utbildning för personal på äldreboendena, att det finns en bra hemtjänst och att satsa på sjukvården, än att människor som företrädesvis - men inte bara - har höga inkomster kan få stöd för städning av hemmet. De kan köpa in tjänsterna utan subvention. Framför allt att höja taket, som Centerpartiet har insisterat på, är en åtgärd som liksom mycket annat egentligen bara gynnar extremt högavlönade människor i Sverige.

Fru talman! Alla de utlandsfödda kvinnor som har fått sitt första jobb inom RUT-sektorn, sin första lön, fått möjligheten att lära sig svenska, fått trygghet, pensionspoäng och liknande, ser nog inte detta som ett fult och oriktigt jobb. Jonas Sjöstedt sa i en debatt för något år sedan att de väl kan skaffa sig ett riktigt jobb.

Vad är det som är så fult med den här branschen? Det är viktigt att lyfta fram en bransch som skapar jobb, inte minst för dem som vi i dag vet har allra svårast att komma in på arbetsmarknaden, det vill säga utlandsfödda som ofta saknar gymnasial utbildning.

Vi ser också att användandet av dessa tjänster ökar långt från storstaden. De ökade mest förra året i till exempel Jämtland, Västernorrland, Blekinge och i Jonas Sjöstedts eget Västerbotten. Det är en reform som gör svarta pengar vita, skapar en ökad trygghet för dessa människor som arbetar där och ger många människor en första viktig fot in på arbetsmarknaden.

Varför är det viktigare att på ideologiska grunder rasera en sådan framgångsbransch?

Fru talman! Vår bedömning är att det skulle skapas många fler arbetstillfällen om vi i stället lät resurserna gå till framför allt välfärden.

Det finns goda belägg för att otrygga anställningar används i stor omfattning i RUT-sektorn. Vi kan se att den är sammanflätad med svart ekonomi; svarta och vita uppdrag går om varandra. De som använder dessa tjänster mycket är höginkomsttagarna. Det är alltså fråga om en omfördelning från hemtjänsten på landsbygden till att subventionera städning i hemmet för rika människor i Stockholmsförorter - lite grovt uttryckt. Vi tycker att det är en dålig fördelningspolitik.

Jag tycker att Annie Lööf ska betänka att det kommer att bli en akut arbetskraftsbrist. Massor med människor behöver utbildas för den svenska välfärden. Varför ska man då satsa på att människor ska städa i rikas hem i stället för att se till att fler kan utbildas för den svenska välfärden?

Fru talman! Världen är på många sätt obehaglig. Jag är glad att Vänsterpartiet tillsammans med Liberalerna snabbt kunde ta initiativ till att diskutera insatser och åtgärder mot den turkiska aggressionen. Men det är inte det enda problemet som finns. Ryssland är alltmer aggressivt. En ny myndighet för psykologiskt försvar måste byggas upp i Sverige. Kina är direkt obehagligt och beter sig på ett helt oacceptabelt sätt; i Sverige delvis och i världen.

Nu hörde jag Jonas Sjöstedt ropa på att USA ska göra insatser, nu när landet drar sig tillbaka. Det är vad man önskar primärt, men tyvärr har den amerikanska presidenten valt att gå en väg som få gillar, till och med i hans eget land.

Hur ser Vänsterpartiet på sitt eget samarbete med till exempel länder som Venezuela? Är det bara bra där? När tänker Vänsterpartiet belysa situationen i Venezuela och för Venezuelas demokrater?

Fru talman! Jag tycker att liberaler och vänsterpartister tillsammans gjorde ett bra arbete med att driva på regeringen i fråga om Turkiet. Jag delar Johan Pehrsons syn på Ryssland. Jag besökte nyligen en rad oppositionella grupper och MR-organisationer i Ryssland som lever under hård press. De förtjänar ökat stöd.

Vänsterpartiet har varit ett av de partier som har engagerat sig mest för Gui Minhai och mot bristen på mänskliga rättigheter i Kina. Jag tycker att vi ska göra detta tillsammans när det finns möjlighet.

Jag delar också din syn på att USA har svikit dem som besegrade IS i Syrien. Men sedan förstår jag ärligt talat inte vad du menar med att ta upp Venezuela. Vi har inga kontakter alls med Venezuela.

Fru talman! Det handlar väl lite om det selektiva urval Vänsterpartiet tenderar att göra när det gäller att kritisera ofullkomliga regimer - för att inte säga diktaturer - runt om i världen. Det är inte så länge sedan som Vänsterpartiet hyllade både den tidigare ledningen, Chávez, och nu Maduro. Var går gränsen där man känner att man bara för att det är ett socialistiskt styre inte vågar framföra kritik gällande alla de människor som får sina liv ödelagda, också i Latinamerika? Vi talar ju om tusentals människor som är fängslade och om en inflation på 130 000 procent, eller vad det nu är. Vi har en situation där människor lider massivt.

Vill Vänsterpartiet ställa upp med Liberalerna på ett arbete med att kritisera den venezuelanska diktaturen?

Fru talman! Ett råd är att googla före en partiledardebatt, Johan Pehrson. Googla "Jonas Sjöstedt och Venezuela" och se vad jag har skrivit! Då kan du se att jag säger att jag tycker att det är en urartning och att det är grov vanskötsel.

Jag säger att det finns allvarliga demokratiska brister, att valet där Maduro valdes inte var legitimt och att man borde ha ett nytt val där Venezuelas folk får välja sig en ny statsledning. Jag säger att det är Venezuelas regering som är ansvarig både för den mycket dåliga humanitära situationen i landet, där människor faktiskt svälter och inte har tillgång till sjukvård, och för den mycket dåliga politiska situationen, där människor fängslas på grund av sina politiska uppfattningar och där rättsväsendets oberoende inte kan garanteras. Vill du skriva den artikeln ihop med mig gör jag det varje dag i veckan, Johan Pehrson!

(JOHAN PEHRSON (L): Bra!)

Fru talman! Januariöverenskommelsen har synliggjort skillnaden mellan vad vi kan kalla rikspolitik och partipolitik. Partipolitik börjar i frågan "Vad behöver mitt parti?" medan rikspolitiken börjar i frågan "Vad behöver Sverige?".

Partier kommer alltid att ha olika uppfattningar, och när vår demokrati fungerar som bäst tävlar olika partier med sina idéer. Åsikter bryts i fri debatt där utgångspunkten är ett gemensamt mål om att göra det som är bäst för alla. Med januariöverenskommelsen har vi dock rört oss bort från det gemensamma målet, menar jag, och rört oss mot mer av det inskränkta partiintresset. Detta syns så väl i den budget som regeringen precis har presenterat. Där saknas kloka prioriteringar utifrån de stora samhällsproblem som vi nu möter. Därför hoppas jag att någon i dag ska vilja debattera en fråga som verkligen är av nationell angelägenhet med mig: Hur kan vi korta vårdköerna och förbättra vården i hela landet?

Vi föreslår bland annat en uppdaterad patientlag som gör det förbjudet för landsting att ransonera vården när det finns vårdgivare som vill och kan behandla fler. Vi vill införa rätten till en egen, närvarande barnmorska vid hela förlossningsförloppet, och vi vill genomföra ett successivt avskaffande av landstingen. De är föråldrade och fungerar inte. Det är dags att sluta försvara dem.

Jag hoppas få höra några av era förslag på sjukvårdsområdet, för vi behöver mer rikspolitik och mindre partipolitik i den här kammaren.

(Applåder)

Fru talman! När det gäller väntetiderna i vården är vi överens om att samarbete måste till för att vi ska kunna korta väntetiderna på riktigt. Bland annat primärvårdsreformen är ett sådant samarbete.

En fråga där vi står långt ifrån varandra är dock den om vilken trygghet människor som faktiskt blir sjuka ska känna. Där vill Kristdemokraterna, precis som Moderaterna och Sverigedemokraterna, återinföra en stupstock i sjukförsäkringen så att sjuka människor slängs ut ur sjukförsäkringen och tvingas gå till kommunens socialkontor. Dessutom vill Moderaterna att de som drabbas av sjukdom ska få lägre ersättning och ytterligare en karensdag, och det finns mycket som talar för att Kristdemokraterna skulle gå med på det i en förhandling.

Min fråga till Ebba Busch Thor är dock en annan. De fyra partierna i Alliansen skrev i sin reformagenda för Sverige: "Sverigedemokraterna pekar finger utan konkreta förslag till lösningar och vill driva Sverige in på en okänd och farlig kurs." Vad menade Kristdemokraterna med det? Kan vi få en utveckling av det resonemanget?

Fru talman! Statsministern väljer tre olika spår under sina 60 sekunder talartid. Jag väljer att svara på den sista delen.

Kristdemokraterna ansåg att det bästa för Sverige var en borgerlig regering som tydligt hade aviserat i förväg vilka politiska reformer och vilken politik vi gemensamt ville driva i Sverige - vad vi trodde skulle göra bäst nytta för Sverige. Vi riktade skarp kritik gentemot Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet för att vi inte höll med om deras politik, och vi ville heller inte samarbeta med Sverigedemokraterna om den politik de stod för. Vi ville i stället bilda regering med varandra.

Sedan blev det som bekant inte så, fru talman, och det är därför Stefan Löfven fortsatt är statsminister i Sverige - trots historiskt långa vårdköer och trots att han inte har ett enda politiskt förslag för att korta dem som inte är ett kristdemokratiskt förslag.

Fru talman! Det är ändå intressant att de fyra partierna konstaterade att Sverigedemokraterna ville föra in Sverige på en okänd och farlig kurs. Det gjordes så sent som i januari i den offert som då lämnades till Centern och Liberalerna. Är analysen annorlunda nu, eller ligger samma analys kvar?

Fru talman! Det var en historiskt luddig fråga från statsministern i den här omgången. Nej, jag håller fortfarande fast vid analysen att en hel del av Sverigedemokraternas politik är svår att implementera i verkligheten, och jag delar inte ståndpunkten i en hel del av deras politik. Men jag tycker att man kan begära den respekten i kammaren att statsministern ställer de frågor som bör riktas till Jimmie Åkesson till honom och att statsministern ställer de frågor till mig som bör riktas till mig. Då blir det en bättre debatt.

Fru talman! Halade prideflaggor, inskränkningar i hemspråksundervisning, rensning bland bibliotekens barnböcker på andra språk än svenska, förbud mot den fria konsten och vägran att ta emot asylsökande - på punkt efter punkt framträder effekterna av Sverigedemokraternas inflytande i Sölvesborg. Eftersom Ebba Busch Thors parti i Sölvesborg samarbetar med Sverigedemokraterna om dessa punkter i det så kallade samstyret vill jag fråga hur Ebba Busch Thor ser på utvecklingen i den kommunen.

Fru talman! Som vanligt är det en hel del av de politiska besluten som verkställs på lokal nivå. En del av dem håller man med om, och en del håller man inte med om. Jag tycker att det i en fråga som kulturpolitik på lokal nivå - till exempel vilka principer som ska gälla för inköp av konst och så vidare - är fullt rimligt att man får lov att besluta om det på lokal nivå. Det är inte en fråga som det ska beslutas om i Sveriges riksdag.

Fru talman! Nu frågade jag inte om subsidiaritetsprincipen, utan jag frågade vad Ebba Busch Thor som partiledare för sitt parti tycker om att lokala kristdemokrater är med och skriver fram - och även vill genomföra - punkter om till exempel halade prideflaggor, inskränkning i hemspråksundervisning, rensning bland bibliotekens barnböcker på andra språk än svenska och vägran att ta emot asylsökande.

Samarbetet handlar nämligen om konkret sakpolitik, men det handlar också om värderingar och människosyn. Det är ju en självklar grund både för Kristdemokraterna och för Centerpartiet. Det vi nu ser när Sverigedemokraterna ges inflytande i Sölvesborg är hur de vill förändra samhället i grunden. Jimmie Åkesson har till och med sagt att det ska motverka en samhällsupplösning. Ta in det ordet! Det borde oroa alla oss, såväl kristdemokrater som centerpartister, som håller anständigheten, människovärdet och öppenheten högt.

Känner Ebba Busch Thor ingen oro för vad det får för konsekvenser om Sverigedemokraternas värdegrund får genomslag på nationell nivå precis som den fått i Sölvesborg?

Fru talman! Vi står där vi alltid har stått. Man behöver inte fundera över var man har Kristdemokraterna i värdegrundsfrågor; vi kommer fortsatt att stå upp för alla människors lika värde i alla delar. Det betyder dock inte att det finns en exakt formel för vilken princip en enskild kommun ska ha för inköp av konst.

Det har också länge varit kutym i många kommuner att man bara hissar en flagga, nämligen Sveriges flagga, eller att man har haft en väldigt restriktiv syn på vilka flaggor man hissar. Jag hissar gärna regnbågsflaggan och har inga problem med det. Jag har dock respekt för att andra kommuner väljer att ha andra ordningar, precis som det har varit i många år och som det är i många andra kommuner.

Fru talman! En av de största utmaningar vi står inför när det gäller sjukvården och äldreomsorgen är att få tillräckligt många som vill arbeta där för att ta hand om våra sjuka och våra äldre. Att man får bra arbetsvillkor, tillräckligt många arbetskamrater och rimliga löner är nog ett absolut måste för att vi ska klara detta framöver.

Till det hör också att man ska få en bra pension och att man ska kunna få pensionen den dag man inte längre orkar arbeta. Men nu i eftermiddag kommer Kristdemokraterna att rösta för en höjd pensionsålder. Vi vet att en av de grupper som kommer att drabbas hårdast av detta är Kommunals medlemmar, som gör det viktiga arbetet i välfärden för oss. Många av dem orkar inte till pensionen ens i dag, och nu får de en tydlig försämring.

Hur ska man kunna locka människor att ta hand om våra äldre när man börjar med att försämra deras pensionsvillkor?

Fru talman! Det finns flera delar i detta, men jag börjar med att svara på just det som gäller förändringarna i pensionsvillkoren, som Jonas Sjöstedt frågade om.

Vi tycker i grunden att det är rimligt att man går i pension något senare när människor lever betydligt längre och när vi successivt arbetar med att hela tiden förbättra arbetsvillkoren. Men det är en otroligt viktig fråga - om jag vidgar det hela lite grann för att det ska ha bäring på detta - att vi ser till att vi får fler händer och fler kollegor på våra äldreboenden, på sjukhusen och på vårdcentralerna, så att människor faktiskt orkar.

Nu har vi en kvinnodominerad bransch, vilket vården fortfarande är, där man inte alls har haft samma goda löneutveckling eller arbetsvillkorsutveckling som inom mansdominerade branscher. Det är en viktig jämställdhetsfråga att driva på för ytterligare förbättringar vad gäller arbetsvillkor och löneutveckling där.

Fru talman! Jag håller med om det sista Ebba Busch Thor sa. Vi fick också igenom en betydande satsning på äldreomsorgen under den förra mandatperioden, och vi vill gärna se att den fortsätter.

Men det handlar ju också om att man ska kunna veta att man inte kommer att bli en fattigpensionär den dag man har arbetat färdigt. Det är precis där problemet finns med den höjning av pensionsåldern som ni tänker rösta igenom i eftermiddag, Ebba Busch Thor. Många av Kommunals medlemmar kommer att drabbas av den därför att de inte orkar arbeta till den höjda riktåldern.

Vi har föreslagit att man enklare ska kunna få sjukersättning när man faktiskt inte orkar och kan arbeta längre fram till den dag då man får pension, och då blir pensionen också högre. Något motsvarande förslag har jag inte sett från Kristdemokraterna.

Jag menar att det slår direkt mot välfärdens arbetare - mot dem som gör detta tunga jobb - att höja pensionsåldern på det sätt som man gör. Det är faktiskt motsatsen till att värna dessa människor och se till att de får bra arbetsvillkor och en rimlig ekonomi.

Fru talman! Man ska ha klart för sig att gränsen till att börja med höjs med ett år. Detta är inte orimligt, givet att vi lever längre. Men i och med att det är många som i dag har yrken där de helt enkelt inte orkar hur länge som helst måste vi också fortsätta att driva på för förbättrade arbetsvillkor.

Därför har vi sagt att kommuner ska premieras och få ta del av extra resurser om det är så att de konsekvent kan visa upp att de förbättrar arbetsvillkoren, ökar kontinuiteten och ökar tillgången mellan personal och chefer i äldreomsorgen.

Jämfört med januaripartierna och den budget som Jonas Sjöstedt har stöttat skär vi inte ned på äldreomsorgen, vilket januaripartierna faktiskt gör i denna budget.

Det var vi kristdemokrater som såg till att skatten sänktes fem gånger för pensionärerna när vi var i regeringsställning. Det är vi som i Pensionsgruppen har drivit på för ytterligare skattesänkningar och framför allt för förbättringar och höjning av garantipensionen, trots att Socialdemokraterna var emot.

Här kan vi nog jobba tillsammans till del, men vi ger resultat här.

(Applåder)

Fru talman! Jag tänkte tala lite om skatter med Kristdemokraterna - det är ju ett kärt ämne.

Man måste ju ha någon princip för skatteuttag. En liberal princip är att man inte ska ta ut mer skatt än vad som verkligen behövs. En annan är att man ska ta ut skatter så att det inte skadar de välståndsskapande krafterna, det vill säga så att vi får en dynamik i vår ekonomi. Då kan skatteintäkterna växa.

En tredje princip är att man ska ha hälften kvar. Vi liberaler tycker att det är rimligt att en person som satsar hårt på utbildning, tar ett stort ansvar och bidrar till att få Sverige att växa och som får en löneökning får behålla hälften av denna löneökning. Detta leder till ökad dynamik och en växande ekonomi och är enligt alla kända beräkningar självfinansierande på så sätt att det leder till fler arbetade timmar och till att ekonomin växer. Därmed är det väldigt bra för Sverige och för den långsiktiga välfärden.

Varför är Kristdemokraterna emot detta?

Fru talman! Sänkt skatt är också välfärd. Att ha lite mer kvar i plånboken i slutet av månaden är också välfärd, för det är en typ av trygghet. Detta är en princip som vi fortsätter att arbeta efter.

Jag tycker också att det är rimligt att man inte ska behöva betala mer än 50 procent av sin lön i skatt. Det är därför vi principiellt har tyckt att värnskatten delvis är omoralisk i sin utformning och inte har några problem med att ta bort den på sikt.

Kristdemokraternas utgångspunkt är att det alltid ska löna sig mer att arbeta än att inte göra det. Men det ska också vara så att med kristdemokratisk skattepolitik tjänar alla - alla får sänkt skatt.

Den skattepolitik som nu genomförs med januaripartierna innebär att statsministern får sänkt skatt men att en sjuksköterska inte får det. Det är inte moraliskt försvarbart.

(Applåder)

Fru talman! Man måste ju se skattepolitik över tid. Innevarande år genomfördes att nytt jobbskatteavdrag. Det tyckte vi liberaler var helt rimligt, och det ingick i den budget som Moderaterna och Kristdemokraterna satte samman. Det är bra med sänkt skatt för vanligt folk.

Nu sänker vi skatten ytterligare för pensionärer. Vi tar ett steg för att sluta gapet mellan tidigare förtjänade inkomster och dagens inkomster; det tycker vi också är moraliskt riktigt och rätt steg att ta.

Men så finns det skatter som skadar vår ekonomi mycket. En sådan var tidigare arvsskatten, som Socialdemokraterna modigt tog bort. En annan sådan var förmögenhetsskatten, som alliansregeringen tog bort. Det var viktigt för att ekonomin skulle fungera bättre.

Det är också så att socialdemokratiska regeringar tidigare har tagit bort skatter i hundramiljardersklassen. Alliansen gjorde samma sak, och varje gång har skatteintäkterna ökat. Det har lett till fler jobb i Sverige, till ökad välfärd och till mer pengar i plånboken.

Se till att vi har kvar en moral med 50 procent!

Fru talman! Man kan dock inte göra allt på en och samma gång, och det blir tydligt här.

Liberalerna gick till val på "skolan först", men det blev "avskaffad värnskatt först". Man såg till att det blev en ytterst liten ytterligare förbättring i pengar sett till skolan, men i övrigt valde man att prioritera sänkt skatt för dem som tjänar allra mest.

Jag har inga problem med att statsministern får en skattesänkning - jobbar man hårt ska man ha möjlighet att ha mer kvar.

Mitt bekymmer handlar om att vi har kris i sjukvården, i äldreomsorgen och i poliskåren och att ingen av dessa yrkesgrupper får sänkt skatt. Poliserna får inte sänkt skatt. Sjuksköterskorna får inte sänkt skatt. Vårdbiträdena i äldreomsorgen får inte sänkt skatt. Det är en märklig prioritering.

Jag tror, fru talman, att Johan Pehrson är väl medveten om att det kanske betalar sig på sikt - på 10-15 års sikt - men det är inte det som driver ekonomin när man är på väg in i en lågkonjunktur. Det är fel tillfälle.

(Applåder)

Fru talman! Ebba Busch Thor! Som miljöminister har det fallit på mitt ansvar att bereda regeringens ärende om hur Sveriges kärnavfall ska slutförvaras säkert under de kommande 100 000 åren. I möte efter möte sitter jag just nu med Sveriges främsta experter på området. Frågan som jag upprepar under dessa möten är: Kan vi garantera att avfallet inte kommer att orsaka skador på människor och miljö under de kommande 100 000 åren? Svaren går isär. Vissa bedömer att det är säkert, medan andra absolut inte kan gå i god för det.

Ebba Busch Thor, du som nu vill bygga ut kärnkraften och skapa ännu mer radioaktivt avfall, kan du berätta för mig vad ingen expert har kunnat berätta för mig, nämligen hur jag garanterar ett säkert slutförvar av kärnkraftens radioaktiva avfall som inte kommer att skada våra barn under de kommande 100, 1 000 eller 100 000 åren?

Fru talman! Vi har kommit otroligt långt i Sverige när det gäller att höja säkerhetsstandarden på våra kärnkraftverk. De ligger i absolut topp i Sverige. Vi har också kommit väldigt långt när det kommer till frågan om slutförvar, men den är inte i hamn.

Om frågan är om jag kan svara på det som experterna ännu inte är helt eniga om är svaret nej.

Fru talman! Tack, Ebba Busch Thor, för svaret!

Jag tycker att den kristna förvaltarskapsprincipen är bra - det kanske Ebba Busch Thor också tycker - nämligen att ta hand om jorden och inte lämna över irreparabla skador till alla kommande släktled. Men vad väljer du i dag om du får välja mellan den vindkraft som just nu är på gång att byggas i Sverige på marknadsmässiga grunder med 80 miljarder i investeringar och som kommer att svara mot 30 procent av Sveriges elbehov inom några år, eller att göra som i Finland och försöka få bolag som ryska Rosatom att investera 80 miljarder i kärnkraft, som när den är klar om kanske 15-20 år kommer att producera ungefär hälften av vad vindkraften producerar men är dubbelt så dyr som vindkraften? Vad väljer du, Ebba Busch Thor, och vad tycker du är bäst för dina barn, barnbarn och barnbarnsbarn och alla kommande släktled?

Fru talman! Svaret är, om jag ska försöka svara på frågan, inget av dem, för att det är ett falskt påstående att det bara skulle vara de två alternativen man har att välja mellan.

Vi behöver fortsatt ta frågan om slutförvar på absolut yttersta allvar. Det är därför som det är så viktigt att experterna nu får titta på den här frågan och ge det sista beskedet om var vi kan garantera ett bra och tryggt slutförvar.

Förvaltarskapstanken är en ledstjärna för kristdemokratin i Sverige. Det är därför vi nu är med och lägger över 10 miljarder i vår budget på investeringar i bättre klimat och miljö här hemma i Sverige. Och vi ökar just stödet till klimatbistånd mer än januaripartierna.

Det som jag fortfarande hoppas att regeringen är beredd att ta tag i är frågan om snabbhandläggning av frågan om klimatomställning för industrin. Vi vet att företag som i dag står för en stor andel av utsläppen i Sverige skulle kunna minska utsläppen rejält, men det kräver snabbhandläggning.

(Applåder)

Fru talman! Sverige ska vara möjligheternas land för alla.

Man kan konstatera att i det socialpolitiska arbetet hanteras stort och smått. Vi ska ju, som sagt, i eftermiddag fatta beslut om det svenska pensionssystemet. Det är inte alltid fett. Men det är hållbart till skillnad från de system vi har haft tidigare.

Vi ska också diskutera ett första steg i förändringen av LSS. För oss liberaler är det viktigt att människor som av olika anledningar inte själva kan förverkliga sina livsdrömmar utan måste ha samhällets hjälp får en god chans att göra så genom att lite kompensera för de orättvisor som det innebär att födas med ett svårt funktionshinder. Vi ska ge verktyg till de människorna att kunna förbättra sina liv och nå några drömmar.

Därför är återskapandet av funktioner i LSS väldigt viktigt. Vi tar nu första steget som innebär att andning ska räknas som ett grundläggande behov och kunna ligga till grund för personlig assistans. Det låter nästan konstigt att man ska behöva säga det, men detta ska vi besluta om i dag. Det har tagit tid, men nu tar vi första steget.

Regeringen har nyligen utfärdat lagändringar för att hela hjälpbehovet av andning och sondmatning ska bli assistentgrundande. Det kommer, men det tar också tid för det måste utredas. Det är ett väldigt viktigt steg.

Nästa steg som är på gång och också måste utredas, vilket ska vara klart om ett par år, är att återställa rätten till assistans för egenvård. Det stärker rätten till assistans vid behov av tillsyn och smalnar av definitionen av föräldraansvaret.

Det sista steget som vi liberaler vill se är en översyn av själva huvudmannaskapet. Vi tycker att det är staten som ska det ansvaret i stället för kommunerna.

Fru talman! Januariavtalet är en viktig kompromissarena. Men det här är ett av de viktigaste stegen framåt.

Fru talman! Jag tar vid i frågan om LSS.

Under förra mandatperioden agerade Liberalerna tillsammans med Kristdemokraterna för att rädda den personliga assistansen.

Precis som Johan Pehrson själv påpekar är assistansen ingen lyxverksamhet. Den syftar till att några av samhällets mest utsatta ska kunna leva ett värdigt liv. Ändå behandlas dessa människor ganska skoningslöst av regeringen Löfven. Selma, en sexårig flicka med en medfödd hjärnmissbildning, blev efter en dom i Högsta förvaltningsdomstolen av med sin assistans, till och med för sondmatning.

Nu har Liberalerna medverkat till en budget som fortsätter att svika de assistansbehövande, menar vi. Jag hörde i inledningen att Liberalerna i praktiken har ändrat sig i frågan om assistansen, men det märks inte i höstbudgeten.

Fru talman! Jag kan inte annat än understryka min frustration över att detta tar tid och går för långsamt, men så ser det ut.

Vi har förhandlat fram ett förslag som nu tar detta i tre steg. Målet är att återställa assistansen. Jag hoppas att vi i slutändan också når fram till ett förändrat huvudmannaskap. Det hoppas jag att vi kan få Kristdemokraternas fulla stöd för. Men det tar tid. Jag ringer och vi ringer till våra samarbetspartner i den här frågan, för det här var ju en central del i januariavtalet för att regeringen skulle få tillträda, och de jobbar som illrar för att leverera. Men det tar tid. Det ska beredas, man ska hitta utredare och det ska remitteras. Det är klart att vi skulle önska att det gick ännu fortare. Tvivla inte på det! Men resurserna finns, och det kommer att genomföras. Till 2021 ska åtminstone hela steg två vara genomfört.

Fru talman! Jag tvivlar inte på den goda viljan. Tvärtom är jag glad över att vi här är överens. Men i frågor där regeringen Löfven, S och MP, vill få saker gjorda, till exempel frågan om en särskild gymnasielag för att ge amnesti till framför allt asylsökande som fått avslag på sin asylansökan, går det plötsligt väldigt fort. Då kan man leverera, men det har man inte gjort på det här området.

Jag vill också tillägga att arbetet med att få andning och matning klassat som grundläggande behov påbörjades redan i KD-M-budgeten.

En annan aspekt på LSS-frågan, om man lämnar det som är pågående här, är höjningen av ersättningen för assistansen, som i den här budgeten är 1,5 procent, inte 2,2 procent som vi föreslår och som motsvarar de avtalsenliga lönesatsningarna.

Min fråga är: Fanns inte bland allt annat, jämställdhetsmyndigheter och slopade värnskatter, de pengar som behövdes för att höja ersättningarna i assistansen?

Fru talman! Som sagt: Samarbetet som har gjort att den här regeringen har kunnat tillträda bygger på att vi har fått igenom viktiga liberala reformer för en starkare ekonomi, återuppbyggt svenskt försvar och mer polissatsningar än någonsin på riktigt - det finns ju alltid en opposition som vill ha mer. Vi får också in kraven på att LSS återupprättas. Detta är en del, och den finns i överenskommelsen.

Sedan är budgetförhandlingar en annan del. Det är också en kompromissarena. Men jag vill understryka att samtliga regeringar de senaste 40 åren faktiskt har varit kompromissarenor. Man har inte fått igenom allting.

Jag tycker att vi kanske hade kunnat kämpa ännu hårdare. Vi har fått till en uppräkning, men självklart finns det en risk för ytterligare urholkning av assistansen om det inte finns tillräckligt med personal till de brukare som måste ha hjälp och stöd. Assistansbolagen kommer att få köra ännu hårdare och slimma redan hårt slimmade organisationer, och det är inte helt säkert att det kommer brukaren till godo.

Fru talman! Författaren Amos Oz har beskrivit att det finns tre sätt att agera när man ser att det brinner. Antingen kan man titta bort och springa därifrån eller gå hem och skriva en insändare om att det är fruktansvärt att ingen har tagit ansvar för att släcka elden eller hämta en hink vatten och börja släcka. Har man ingen hink tar man något annat. Till och med en tesked är något. Om alla människor tar en tesked och börjar ösa vatten kan alla eldar släckas, säger Amos Oz.

Fru talman! Jag är i politiken för att göra skillnad. Jag är inte här för att klaga. Jag skulle definitivt inte vara här om min instinkt var att springa och gömma mig. Jag är här för att med min tesked, min hink eller allra helst en brandslang släcka en farlig eld och samtidigt bygga något bättre - en bättre värld för mina barn. Jag vill ge hopp om en framtid att längta till, inte vara rädd för, som så många barn är i dag.

Miljöpartiet är det parti som alltid har stått upp för dem som inte har en röst: barnen, djuren och de framtida generationerna. Aldrig tidigare i historien har dessa röster behövt höras mer än nu.

Miljöpartiet sitter i regeringen för att klimatet inte kan vänta. Förra veckan kunde regeringen därför meddela att vi säger nej till att binda upp Sverige i 40 år av fossilgasberoende. Snart kommer vi att presentera Sveriges första klimathandlingsplan där vi går igenom hur industrin, transportsektorn, jordbruket och konsumtionen, ja, hela samhället, kan bli långsiktigt oberoende av fossila bränslen. Steg för steg, dag för dag bygger vi nu det gröna och hållbara samhället. Det är inget hot, utan det är ett hopp om framtiden.

(Applåder)

Fru talman! Jag har också suttit i en regering och vet att i regeringar måste partier kompromissa. Ibland tycker man lite olika men landar i en gemensam ståndpunkt. Olika statsråd måste också ha lite frihet att uttrycka regeringens samlade politik på lite olika sätt men med samma innebörd. Ytterst måste ansvarigt statsråd och allra ytterst vice statsminister och statsminister lägga fast kursen om det råder osäkerhet.

Min fråga är därför ganska enkel: Vill regeringen minska eller öka invandringen till Sverige?

Fru talman! Ulf Kristerssons fråga är konstig. Jag tror att vi delar uppfattningen att arbetskraftsinvandring är nödvändig och bra för Sverige när det råder brist på arbetskraft inom exempelvis byggsektorn och vården. Då behöver vi kanske öka den kvalificerade arbetskraftsinvandringen.

När det gäller asylrätten står regeringen upp för att Sverige ska respektera den internationella asylrätten. Vi kräver också av andra länder, inte minst inom EU, att de tar sitt solidariska ansvar. Enligt FN har 160 000 människor flytt från sina hem i norra Syrien den senaste veckan, och då måste omvärlden givetvis hjälpa de barn, kvinnor och skadade som behöver hjälp.

Fru talman! Jag tyckte mig inte höra en kristallklar ståndpunkt i frågan. Jag ställer förstås frågan eftersom statsministern häromdagen uttryckte en ståndpunkt om svensk invandring som vice statsministern sedan invände mot.

Detta är ingen bagatellartad fråga där regeringen kan ha lite vilken uppfattning som helst, utan det är en ganska central del av svensk debatt hur vi ska förhålla oss till det faktum att vi har tagit emot många invandrare och har en illa fungerande integration. Många svenskar vill nog veta om regeringen över huvud taget har en åsikt om huruvida invandringen ska öka eller minska.

Frågan blir också extra aktuell med tanke på att vi har en migrationsutredning som ska lägga fast en långsiktig politik. Då måste man nog ha en ståndpunkt i denna fråga.

Min fråga kvarstår: Anser vice statsministern att regeringens ståndpunkt är att invandringen till Sverige ska öka eller minska?

Fru talman! Ulf Kristersson ställer med flit en grovt förenklad fråga. Ulf Kristerssons parti har länge företrätt uppfattningen att vi ska stå upp för asylrätten, och jag hoppas att Ulf Kristerssons parti fortsätter att göra det.

Regeringen driver på för att EU-medlemsländerna ska ta ett solidariskt ansvar för alla de människor som är på flykt. Det är regeringens ståndpunkt.

Det kan ibland vara svårt att göra skillnad på vad som är invandrare i betydelsen arbetskraftsinvandrare och flyktingar, alltså de som flyr för sina liv, inte äger något och behöver skydd för att inte förföljas eller dödas av bomber i de länder de kommer ifrån. Här kan vi inte sätta en siffra och säga att vi inte tar emot den där sista personen som är hotad till sitt liv. Någon måste ta detta ansvar, och vi kräver att hela EU står upp för asylrätten och tar sitt solidariska ansvar.

Fru talman! Jag gick igång lite när Isabella Lövin tog upp slutförvaret av kärnavfallet. Det handlar inte bara om att det är en miljöpartist som har ansvar för vad vi ska göra med kärnavfallet i 100 000 år utan också om att Miljöpartiet är det kanske mest kärnkraftsfientliga parti vi har i denna församling.

Sverigedemokraterna tror på att behålla den nuvarande kärnkraften med äldre teknik så länge det går och vill dessutom att man under tiden forskar för att utveckla kärnkraften. Vi vill till exempel ha en forskningsreaktor för fjärde generationens kärnkraft i Oskarshamn och vara med i det europeiska samarbetet i denna forskning. Då kommer vi att kunna använda kärnbränslet.

Min fråga till miljöminister Isabella Lövin är därför: Varför är det bättre att gräva ned kärnavfallet i 100 000 år än att använda det och sedan bara behöva gräva ned det i några hundra år?

Fru talman! Jag tackar Jimmie Åkesson för vad jag antar är en ärligt ställd fråga.

Den så kallade fjärde generationens reaktorer och den nya teknik som Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson tror på är inte ny, utan man har talat om detta i 30-40 år. Men i USA, Japan och andra länder har försöken lagts ned trots att de länge trott att de skulle kunna använda avfallet till att producera ny kärnkraft.

Kärnavfallet är en säkerhetsrisk, och det hoppas jag att Sverigedemokraterna håller med om. Vi behöver dessutom övervaka det, inte bara i tio år mot terrorister och andra som kanske vill tillverka kärnvapen av materialet utan i 100 000 år, vilket är en grannlaga och ansvarsfull uppgift som denna generation har. Då är det bra att det finns partier i Sveriges riksdag som fortsätter att vara kritiska och verkligen ser till säkerheten.

Fru talman! Jag tillhör inte dem som är teknikpessimister som Miljöpartiet, utan jag tror att detta är möjligt. Det finns ett brett forskningsunderlag som visar att det är möjligt att använda det befintliga kärnbränslet i stället för att, som Miljöpartiet vill, gräva ned det i 100 000 år.

Jag är medveten om att det är en säkerhetsrisk. Varför hatar då Miljöpartiet så infernaliskt förslagen om att forska så att vi i stället för att gräva ned kärnbränslet kan använda det och slippa gräva ned det i 100 000 år och sedan bara, tills vi har uppfunnit ytterligare teknik, behöva gräva ned det i några hundra år? Det är rimligen lättare att hitta ett säkert förvar i några hundra år än i 100 000 år. Varför är Miljöpartiet så starkt motståndare till detta?

Fru talman! Det finns i dag ingen överskådlig forskning som säger att vi är nära att få ett genombrott för den fjärde generationens kärnkraft. Jag vet att det är marknadskrafterna som bestämmer vilken väg vi ska slå in på för energiförsörjningen och elförsörjningen i Sverige och andra länder.

Just nu exporterar Sverige förnybar el till Finland. Deras kärnkraftverk har med de nya säkerhetsregler som gäller efter Fukushima blivit så enormt försenat och så enormt mycket dyrare. När det väl står färdigt kommer den el de producerar att vara två eller tre gånger dyrare än ny vindkraftsel från svenska vindkraftverk.

Branschen investerar nu 80 miljarder i vindkraft i Sverige. Det finns ingen marknadsmässig idé med att satsa på kärnkraft som inte finns och är mycket dyrare om man inte tror på planekonomi.

Fru talman! Klimatpolitik, ekonomisk fördelning och jämlikhet hänger ihop, Isabella Lövin. Människor som är rika orsakar mycket större utsläpp än människor som har lite pengar. Om man ökar deras konsumtion så ökar utsläppen. Använder man pengarna till gemensam välfärd eller kollektivtrafik tenderar utsläppen att inte alls öka på samma sätt, eller de kan till och med minska i stället.

Problemet är att Miljöpartiets och regeringens budget innebär att man just ökar den privata konsumtionen för dem som har högst inkomster när man tar bort värnskatten. Då ökar man deras utsläpp samtidigt som man vältrar över kostnaderna på regionerna. Miljöpartiet sitter till exempel i Västsverige och i Stockholm och inför rejäla höjningar på priset på kollektivtrafik. Det blir både mindre jämlikhet och sannolikt också svårare att bli av med klimatutsläppen på grund av det. Är det verkligen klok klimatpolitik?

Fru talman! Tack, Jonas Sjöstedt, för en viktig fråga!

Jag är väldigt stolt över att Miljöpartiet har stridit för varenda klimatreform som vi har drivit igenom de senaste fem åren. Vi har stridit hårt. Vi fick strida hårt för flygskatten när Vänsterpartiet tyvärr inte var behjälplig när vi jobbade för att få igenom den, och det var andra partier som här i Sveriges riksdag ville fälla ministrar för att vi drev igenom den.

Vi har stått upp för och fått en bred uppslutning bakom en klimatlag. Där skulle Vänsterpartiet som vanligt reservera sig om vissa delar av klimatlagen. Den är en förutsättning för att vi på riktigt ställer om hela samhället.

Jag håller med Jonas Sjöstedt om att vi behöver bygga ut kollektivtrafiken och göra den billigare. Det ska vara dyrare att släppa ut. Jag noterar också att i Jonas Sjöstedts budget satsar ni inte på några höjda miljöskatter utan ni satsar på att göra andra reformer. Man behöver göra både och, Jonas Sjöstedt.

Fru talman! Det är riktigt att vi ibland har haft en mer ambitiös politik än regeringen på klimatområdet. I budgeten lägger vi 10 miljarder mer på klimatet och bland annat 6 miljarder på att kunna ha lägre priser och bättre service i kollektivtrafiken.

Det är en total kontrast till det Miljöpartiet gör. I Västra Götalandsregionen har ni höjt priset på kollektivtrafiken med 40 procent. Det är en enorm ökning. Ni sitter i Stockholm med de borgerliga partierna och höjer också priset på månadskortet. Det är dålig klimatpolitik, och det är väldigt dålig fördelningspolitik.

Sedan tar ni bort värnskatten för rika män i storstäderna som kan åka på en weekendresa till eller köpa en bil till för pengarna. Det är också dålig klimatpolitik. Jämlikhet och klimat hänger samman. Jag menar att Miljöpartiet med sin ekonomiska politik blir ett hinder för att göra det bästa möjliga av de resurser vi har.

Fru talman! Jag tror att Jonas Sjöstedt vet precis lika väl som jag att Miljöpartiet knappt klarade riksdagsspärren vid senaste valet. Vi sitter ändå i regering därför att vi är besjälade av en sak, och det är att ställa om Sverige till fossilfrihet. Det har inneburit kompromisser. Men det handlar om att vi vill göra verkstad och skillnad på riktigt.

Nej, vi tycker inte att alla delar i januariavtalet är precis som vi hade velat ha dem. Men vi hade också bara drygt 4 procent av rösterna. Samtidigt har vi stått bakom och fått igenom en historisk satsning på järnväg. Vi har fått igenom och driver fortfarande en flygskatt. Vi har den största miljö- och klimatbudgeten någonsin.

Jag kan konstatera att när vi samarbetade med Vänsterpartiet ställde ni samman vilka reformer som ni var allra mest stolta över, och det var över hundra stycken. Då var det nästan ingen alls förutom kollektivtrafiken som handlade om miljö eller klimat. Det visar skillnaden på våra två partier.

Fru talman! Det finns i vissa frågor en tydlig och klar klyfta mellan stad och land. Det är en skillnad i perspektiv som delvis följer av olika villkor som finns på olika platser, så det är inte konstigt.

Ett konkret exempel på detta är rovdjurspolitiken. De människor som bor och verkar i delar av landet där rovdjursstammarna växer upplever ofta ett närmast föraktfullt bemötande från en del politiska företrädare när de påtalar problemen.

I förra veckan slog EU-domstolen fast två saker. För det första är den svenska och finska formen för licensjakt på rovdjur fullt ut laglig. För det andra har Sverige och andra länder rätt att ta hänsyn till situationen lokalt och regionalt när vi beslutar om hur rovdjuren ska förvaltas.

Därför är min fråga: Tänker Miljöpartiet nu agera för att minska antalet rovdjur i delar av landet där problemen är stora?

Fru talman! Jag kan börja med att säga att den biologiska mångfalden globalt är under extremt stort hot. FN:s forskarpanel om biologisk mångfald kom i våras med en rapport som var en larmrapport. Vi ser nu en artutrotning som är helt exceptionell i mänsklighetens historia.

I Sverige vill vi gärna värna om tigrar, leoparder, lejon och andra exotiska vilddjur som vi ser i andra delar av världen. Men när det kommer till våra egna rovdjur låter det helt annorlunda.

Jag är väldigt glad över att vi i Sveriges riksdag har kommit överens om en minsta beståndsnivå av vargar i Sverige. Jag är också väldigt glad över att vi har EU-direktiv som säger att vi ska ha gynnsam bevarandestatus för våra rovdjur.

Det är precis det som Naturvårdsverket är satt att förvalta och länsstyrelserna kan besluta om. Det gäller både jakt och skyddsjakt. Det är den förvaltningen vi har.

Fru talman! Det jag är ute efter är huruvida Miljöpartiet kommer att fortsätta att motverka att man i högre utsträckning kan ta hänsyn till den lokala situationen. Varg och andra rovdjur är ett reellt problem för många människor som bor i rovdjurstäta områden.

Djurägare och jägare drabbas ständigt av nya attacker. Det är lätt att förstå att en del föräldrar inte längre vågar låta sina barn sova ute i barnvagnen i en del av de områden där vargar nu stryker runt knuten.

Nästan 50 procent av de svenska vargreviren rör just Värmland. Där har det tidigare kommit uttalanden från Miljöpartiet som har inneburit att man i sådana fall inte ska kunna ta hänsyn till detta.

Sverige behöver en ansvarsfull och hållbar rovdjurspolitik som tar hänsyn till de människor som bor och verkar i de områdena. Det står inte i motsättning till att stammarna självklart ska vara genetiskt livskraftiga.

Fru talman! Jag vill börja med att väldigt kraftigt understryka att det inte är Miljöpartiet som bestämmer rovdjurspolitiken. Den är beslutad här i Sveriges riksdag.

Vi har en överenskommelse om en minsta stam som är gynnsam bevarandestatus för vargen. Det är våra myndigheter som bestämmer och länsstyrelserna som ytterst beslutar om exempelvis skyddsjakt.

Det är klart att för de enstaka rovdjur som uppträder hotfullt eller attackerar tamboskap finns det en möjlighet att besluta om skyddsjakt. Det står Miljöpartiet bakom. Men vi står också bakom att vi måste samleva med våra vilda djur.

Vi kan också konstatera att om man jämför hur många vargar som finns i Sverige eller i Skandinavien är det betydligt färre än vad man lever med i Spanien, Rumänien eller andra länder i Europa. Vi behöver också finna en samexistens.

Fru talman! Det gläder mig att det är fler människor på åhörarläktaren som lyssnar på spurten i debatten än vad det är i kammaren. Tack för att ni har varit här och lyssnat i dag!

Jag blev lite orolig när Isabella Lövin började prata om procenten och läget i opinionen. Det kostar på att samarbeta. Man får inte exakt vad man vill hela tiden.

Jag skulle kunna begära replik med anledning av det här med kärnkraft, som vi liberaler tycker är väldigt bra. Vi har en känsla av att den energiöverenskommelse som finns är ungefär som ett hotell i Kalifornien; har man väl checkat in kan man aldrig checka ut. Det blir en fråga till några här inne: Kan ni inte ta och checka ut någon gång så att vi kan komma vidare? Men detta gillar inte Isabella Lövin och Miljöpartiet, för ni tycker väldigt illa om svensk kärnkraft.

Min fråga gäller effekten. Känner regeringen att man har koll på effekten, det vill säga på hur vi ska distribuera energi över hela vårt land? Det är korrekt att vi producerar mer än vi gör av med, men vi måste ju även ha elen på rätt ställe vid rätt tillfälle. Man kan inte bara ha 7-Eleven öppet på fredagar när människor måste storhandla, eller hur? Var ni med på liknelsen?

Fru talman! Tack för att Johan Pehrson tar upp denna viktiga fråga! Jag känner att det är viktigt att svenska folket nu förstår skillnaden mellan elbrist och effektbrist. Vi har ingen elbrist. Vi har ett elöverskott. Vi exporterar till Finland. Vi har aldrig haft så stora elöverskott i Sverige som vi har just nu.

Effektbristen är någonting annat. Det handlar om att det inte finns tillräckligt med elkablar som går exakt till de ställen där vissa industrier har frågat om de kan etablera sig. Då är det energibolagen som inte har dragit tillräckligt med elledningar under tiden. De tar ut stora avgifter av sina kunder, men de har inte investerat.

Vi jobbar från regeringens sida med att få igång detta. Vi för en dialog med branschen men också med länen och länsstyrelserna om hur vi kan få en plan för att kablarna byggs ut. Då kommer problemen att lösas, och både 7-Eleven och Ica Maxi kommer att ha el.

Fru talman! Min liknelse på slutet blev lite forcerad. Men poängen var att när många människor måste handla, sätta igång brödrosten eller tvättmaskinen, duscha varmt eller vad det nu kan vara går det åt mycket el. När maskinerna i industrierna i Laxå och Pajala ska sättas igång går det åt mycket el. Då måste elen finnas på plats.

När det gäller huruvida effekten påverkas vill jag komma tillbaka till det här lite ångestladdade med att vi faktiskt samarbetar, för jag tycker att vi kanske lite i onödan har bidragit till detta genom att vi har lagt på olika former av skatter på kraftvärme. Är det någonting som Miljöpartiet skulle kunna tänka sig att revidera åsikten om? Det skulle kunna ha en effekt.

Elöverskottet kommer att minska när vi stänger ned Ringhals 1 och Ringhals 2. Vi bygger ju annat, men det är ändå produktion. Men det kan inte påverka effekten, för det ligger på fel ställe. Det är andra åtgärder som behövs för att säkra effekten. Vi liberaler vill verkligen elektrifiera Sverige, till och med motorvägarna. Om vi ska göra detta krävs effekt och enormt mycket produktionskapacitet framöver, och då spelar kärnkraften en roll.

Vad gör regeringen konkret åt effekterna förutom att skälla på elbolagen?

Fru talman! Det där stämmer inte. Ringhals 1 och 2 läggs ned för att de är föråldrade och för att det inte finns någon ekonomi i att uppgradera dem. Det bekräftas av Vattenfalls vd, så det är inte politiska beslut som avgör detta.

När detta är gjort kommer vi ändå att ha ett elöverskott, för vindkraften byggs i dag ut i en enorm takt. Det är ett Klondyke för vindkraftsinvesterare just nu med 80 miljarder i vindkraft. Vindkraften kommer att stå för 30 procent av Sveriges elproduktion inom bara ett par år. Solkraften är också på väg upp. Ikea säljer snart solpaneler i platta paket. Solkraften har en potential på 10 procent. Vi kommer inte att ha en elbrist.

Om vi ska satsa på ny kärnkraft måste vi subventionera den. Det finns ingen marknad; det finns inga företag som vill investera i kärnkraft. Men vi har ett problem när det gäller kraftöverföringen, och detta jobbar regeringen självklart med. Det är vansinnigt mycket billigare än att investera i ny kärnkraft, som är färdig om 20 år och inte inom de få år vi har kvar om vi ska kunna klara klimatkrisen.

Partiledardebatten var härmed avslutad.